Hoppsan sa´, vilken da´ Pelle och bästisen Kalle
Författare och Illustratör Jane Ekström Fridman
Hoppsan sa´, vilken da´
Pelle och bästisen Kalle
© 2018 Jane Ekström Fridman Illustration: Jane Ekström Fridman Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-7785-540-8
P
elle, sju år, vaknade av att solen sken in genom sovrumsfönstret. Strålarna kittlade honom på näsan. Fönstret stod på glänt och rullgardinen rörde sig fram
5
och tillbaka varje gång det kom en ny vindpust. Pelle var extra glad idag. Han skulle få leka med bästa kompisen Kalle, när skolan var slut. Han längtade. Han trivdes jättebra i skolan, för Kalle och han var bästa kompisar, gick i samma klass och hade världens bästa fröken. Han funderade på allt kul de skulle göra på eftermiddagen. Men plötsligt tog han ett snabbt skutt upp ur sängen och med snabba steg gick han in på toaletten. När han var klar med morgontvätten gick han tillbaka till sitt rum och satte sig på stolen, där hans kläder hängde. Han tog sina jeans och började klä på sig. Pelle tyckte det var jobbigt med jeans för de ville aldrig, det han ville, nej ofta hände det att de kom fram och bak. Det såg väldigt märkligt ut då tänkte Pelle och skrattade åt sina brister. Hans mamma hade ibland fått hjälpa honom för att få på dem rätt. Det tyckte Pelle var lite genant, för han tyckte ju att han var en stor kille nu, när han hade börjat i första klass. Men idag verkade de ha kommit på rätt håll, i alla fall, sa han högt för sig själv och suckade nöjt. Han hittade även sin blåa t-shirt som låg bredvid och drog den på sig. Det var hans favorittröja som han fått av sin mormor när han fyllde sju år. 6
Men var fanns strumporna då? Tänkte han och såg fundersam ut. Han kollade i byrån och hittade som tur var två likadana röda strumpor som han tog på sig. Han vände sig om och
7
tittade efter sin ryggsäck och tittade inuti, där låg hans saker som han behövde i skolan. Han var stolt över dem. Det blåa pennskrinet med alla fina blyertspennor och alla suddgummin som luktade så jättegott. De hade hans mamma köpt åt honom när han började i skolan. Där låg även de snygga skrivblocken, matteboken och läsebok ABC som han älskade att läsa i. Han hängde väskan över axeln och gick ner till sin mamma i köket för att äta frukost. När han ätit och borstat sina tänder skjutsade hans mamma och lillasyster honom till skolan. Hon skulle komma tillbaka klockan ett när Pelle var klar i skolan. Då skulle Kalle också följa med honom hem. Det kändes spännande. När de hade kommit fram till skolan hörde Pelle att hans fröken ringde i klockan. Han fick skynda sig. Han såg Kalle komma springandes över skolgården och de slöt samman in mot skolhuset. De for in genom dörren med de andra barnen och snabbt klädde av sig sina ytterkläder. De tog sina väskor och gick snabbt bort till dörren där fröken Britta stod och väntade. Fröken Britta hälsade vänligt ”god morgon alla barn” och de hälsade artigt tillbaka med ett ”god morgon, fröken” innan de gick in i klassrummet. 8
Pelle gick i första klass och hade fyllt sju år i augusti. I klassen fanns det femton barn och hans bästa kompis Kalle satt bredvid honom på den högra sidan. De två killarna hade varit kompisar länge, ända sen de gick på dagis och det var ju jättelänge sen, tyckte han. Pelle trivdes väldigt bra i skolan och det gjorde Kalle också. De hade den bästa fröken man kan tänka sig och hon bodde nära skolan i ett stort gult hus med stor trädgård. Hon brukade cykla till skolan varje dag med sin gula fina cykel. Det hade Pelle sett många gånger. Han hade själv en fin cykel som han lärt sig cykla på. Den hade han fått när han fyllde sju år och den stod hemma i garaget.
9
D
enna fredag började fröken med att läsa ur en bok som barnen valt ut från biblioteket. Den handlade om
en flicka som bodde ensam i ett stort gult hus på
Gotland. Hon hette Pippi Långstrump och hade en egen häst och en liten apa som hon tog hand om alldeles själv. När kapitlet var slut fick barnen ta fram sina matteböcker och fortsätta räkna där de var förut. Pelle hade räknat lite hemma dagen innan så han kände sig väldigt stolt över att han var ganska långt framme i boken. Han räknade de sista talen och vände blad. Då fick han se några nya tal som inte verkade vara så enkla. Han funderade länge på hur han skulle räkna ut dem. Det var ritade rutor med siffror i och en tom ruta som skulle fyllas i. Men hur Pelle än räknade så förstod han inte hur mycket taket skulle bli. Han kliade sig i huvudet och funderade länge och väl. Men när han inte klurade ut talet vände han sig om och kikade på kompisen Kalle. Han frågade Kalle men han visste inte heller hur man skulle göra. Båda pojkarna räckte upp handen och fröken Britta kom. Hon förstod att det var svåra tal och tog upp alltihop på tavlan istället så alla förstod hur de skulle göra. 10