1:a upplagan 100 ex sept -18 2:a upplagan 200 ex okt -18
© Christian Jutvik Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
Mail: christianjutvik@hotmail.com Blogg: christianjutvik.blog
Bilderna. Samtliga bilder är mina egna med undantag för några få som särskilt angivits. Bilderna från 1969 är tagna med en Qenith spegelremeÝ tillverkad i Sovjetunionen.
Vägen till Indien och den sköna konsten att lifta Av Christian Jutvik
Liftade till Indien 1969 Arrangerade första gruppresan 1975 Startade Läs och Res 1979 Överlät företaget 2015 46 år med resor
Hållpunkter
8
Om konsten att resa
1
Om fartens betydelse
3
Tidigt intresse
8
Den höga sannolikheten att det osannolika...
10
Mitt liv med resor
13
Idealismens tid
14
En solig dag i maj 1969
15
Liftare
19
Kommunismen
20
Turkiet
21
Iran nästa
23
Ryggsäcken borta!
29
På 24 timmar till Kabul
32
Ljusblå burkor
35
På andra sidan Khyber
40
Indien! Äntligen vid målet
44
Tåget till Agra skulle ta 2,5 timmar
49
Varanasi - världens äldsta stad
52
Min by i djungeln
62
Vilse i Calcuttas byråkrati
63
Med tillstånd att besöka djungeln!
66
Åter i Calcutta
76
Mot Nepal
80
Kathmandu
84
Äntligen upp i bergen
88
Jomsom High School
105
Den långa vägen hem
109
Och vad hände se´n då?
117
Läs och Res 1979
122
Tankar kring resande
124
Några råd till ”den gode turisten”
125
The story of Läs och Res
128
Hur kan du använda den här boken?
131
Sec3:9
D채r alla t채nker lika, t채nker ingen s채rskilt mycket Mahatma Gandhi
År 1969 tog jag mig till Nepal.
Om konsten att resa Att resa är som att läsa en bok. En tjock bok. En mycket tjockare bok än den här och med många mer bilder. Egentligen en encyklopedi eftersom en resa bjuder på så många ämnen: Historia, samhällskunskap, natur – ja, en bra resa täcker in både egna specialintressen och aktiviteter som inte nnns hemma i vardagen. Låt mig ta ett eÝempel: Själv är jag måttligt intresserad av ornitologi, fåglar alltså. Men när jag kom till Keoladeo Ghana, ett fågelreservat i norra Indien blev jag snabbt en ambitiös ”skådare”. Med hjälp av en duktig guide kunde jag under två dagar dokumentera nästan 100 arter och lärde mig mer om den mygande faunan än jag visste tidigare. Under resor blev jag också konstintresserad i Indien, intresserad av äldrefrågor i Nepal, antropologi på Salomonöarna och nästan religiös i Ryssland.
1
Under en resa bennner man sig i främmande landskap och möter nya människor. Allt är nytt och du vet inte vad som väntar i nästa stund eller bakom nästa krök på stigen. Att ständigt upptäcka och förvånas – det är vad jag begär av en resa. Motsatsen är det förutsägbara. T eÝ den klassiska charterresan: Incheckning, transfer, välkomstdrinken, poolen och sen hem igen. En del kallar det också för en resa. En fråga jag ofta ställt mig (och ibland sagt högt) är: Varför reser människor oftast till platser de redan känner till? Till Venedig med en befolkning på 55 000 invånare anländer i snitt 66 000 turister om dagen. Turisterna får de bilder och upplevelser de förväntat sig. Inget mer och kanske är de nöjda med det. Eller så blir resan en besvikelse när de ser sådant som inte syntes i turistbroschyren: Trängseln, kommersialismen, lokalbefolkningens protester mot turisthorderna som väller in. Själv tyckte jag att Cheopspyramiden i solnedgången var en vacker syn. Vacker, om jag kunnat begränsa synfältet till själva pyramiden. Men det var svårt när det intill stod 50 turistbussar parkerade. Alla med motorn på för att hålla igång luftkonditioneringen. Plus mängder av bilar. Alltså hade jag sällskap av kanske 2000 andra turister.
2
Kvinnlig turist klädd i egyptiska manskläder vid Keopspyramiden.
Självklart måste jag se pyramiderna när jag var i Egypten. Men jag stannade även i småstäder och nck härliga pratstunder på kaféer och marknader. Tänk bara att gå ombord på Upper Nile Express, tåget från Assuan till Kairo! Numera är mina resor någorlunda väl planerade, men det måste alltid nnnas tid för nya idéer och spontana infall. För mig blir dessa oftast resans höjdpunkter. Sightseeing – titta på platser på svenska, oftast något rejält tråkigt och fullständigt passiviserande. En arrangör försöker klämma in ett maÝimalt antal kända platser som skall bockas av under kort tid. Inget för mig. Sådant vill jag inte ens kalla att resa. Alla i bussen har redan sett bilder på den vackra kyrkan, templet och höga vattenfallet, eller vad som är målet för bussturen. Naturligtvis ångrar jag inte att jag har sett Taj Mahal och besökt Maccu Piccu. Men dagar i en indisk by eller hos quechua-indianer på höglandet i Peru, sådana dagar minns jag bättre. Mina minnen av sevärdheter är suddiga och har nog glidit över i de bilder jag ser i reklam och resetidningar. Nej, låt oss resa för att upptäcka, fascineras och få nya tankar i huvudet! Om vi är överens om att en resa måste innehålla krökar på vägen bakom vilka vi inte vet vad som väntar, då vill jag ställa en annan fråga: Vad betyder farten?
Om fartens betydelse Om ett cykelhjul snurrar riktigt långsamt, då syns varje eker tydligt och vi förstår lätt hur hela hjulet är konstruerat. Snurrar det fortare kan man se att hjul och nav har någon slags förbindelse. I full fart blir ekrarna en nyans av vitt och hjulets konstruktion obegriplig. På samma sätt avgör farten hur mycket vi förstår av det vi ser på resan.
3
Flodens meandersvängar ser man bara uppifrån. Södra Borneo.
Vem bedåras av en mygresa? Många skjuter gardinen för fönstret och ägnar sig åt att stirra i ett fånigt mygmagasin. Då är det mer givande att titta ut. Är det molnfritt och bra ljus så får man den bästa tänkbara geogranlektion. Själv kan jag minnas de oändliga bergen i Afghanistan då jag fantiserade om att vandra i Hindukush. Jag minns också det rätlinjigt konstruerade Nederländerna och de fula oljepalmsplantagerna i Malaysia. Försökte göra mig en bild av hur det såg ut på marknivå. Högt uppe får man en överblick som är omöjlig på marknivå. Tänk på det när du bokar myg nästa gång: Boka dagmyg! I övrigt är väl mygresan ett nödvändigt ont och kanske ett dåligt samvete. Själv pratar jag sällan med den som sitter i stolen bredvid mig på myget. Kanske för att jag sitter fastspänd och upptagen med att räkna ut när serveringsvagnen skall komma till min stolsrad. Kanske för att prat inte tillhör mygkulturen.
4