I
da är nio år och bor med sina föräldrar och lillebror i ett område som heter Sjöviken. En solig dag i slutet av förra sommaren hittade hon en stor, svart häxhatt på vägen till stranden. Med hatten på huvudet började konstiga saker hända henne. Ida kunde plötsligt trolla nästan vad som helst! Det var underbart men magin ledde också till en hel del problem. Efter att ha förvandlat gympahallen till en djungel och gjort monster av skolmaten fick hon inte trolla mer, för då skulle de vuxna ta hatten ifrån henne. Ida trollar inte längre. I alla fall inte så att nån ser …
D
et var en tidig morgon i mitten av juli. Ida satte sig spikrakt upp i sängen så fort hon vaknat.
”Äntligen!” ropade hon rakt ut i luften. ”Äntligen, äntligen ska vi åka på semester!”
Ida satte på sig kläderna och sprang ut i hallen. Det gick knappt att komma fram för all packning som stod där. Det var en enda röra av ryggsäckar, metspön, resväskor, tält och sovsäckar.
”Vi kommer åka från den ena campingplatsen till den andra”, tänkte hon. ”Bada och leka och träffa nya kompisar. Nu är det dags för sommarens stora äventyr!”
Men varför var det så tyst? Ida gick ut i köket för att se om resten av familjen redan satt och åt frukost. Men det var ingen där. Hon tittade på köksklockan. Fem över tio. Mamma hade ju sagt att det var viktigt att komma iväg tidigt.
Så bröts tystnaden av ett högt och ljudligt ”ATJOOOO!”
Kunde det vara lille bror? Ida gick dit för att titta efter.
Lillebror satt upp i sängen och såg sig förvirrat omkring. Näsan rann av snor och han var röd och svullen i hela ansiktet. ”Hur är det med dig?” frågade Ida. ”Sduvig …” pep lillebror.
”Snuvig. Ja, du är nog förkyld, men det får inte stoppa oss”, sa Ida.
”Jag antar att vi får rulla in dig i en filt och lägga dig i baksätet helt enkelt!”
Ida rusade in till föräldrarnas sovrum utan att knacka. ”Hallå hallå! Nu är lillebror sjuk. Vi får rulla …”
”ATJOOO! ATJOOO! ATJOOO!” Mamma nös så att huset skakade. Hon såg lika eländig ut som lillebror.
”Är du också förkyld?!” utbrast Ida. ”Men vi ska ju åka på campingsemester!” ”Vi kad idde åka idag”, snörvlade mamma genom sin täppta näsa. ”Kad du göra lite te till big?” ”Inte åka idag? Men vi kan inte bli kvar i Sjöviken, det är världens tråkigaste plats så här års!” protesterade Ida. ”Alla är bortresta och det finns absolut ingenting att göra.”
”Det här är ju katastrof”, tänkte Ida.
”Men en riktigt storslagen kopp te kanske får dem på fötter igen!”
Hon gick tillbaka ut i köket, kokade upp vatten och tog fram den finaste koppen.
Förra året hade Ida försökt trolla fram en kopp varm choklad. Men det visade sig att magi inte gick att dricka. Däremot kunde hon trolla fram lite blommor och blad som dekoration. ”Jag får ju inte använda magi egentligen”, tänkte Ida. ”Men det här är faktiskt ett nödfall!”
Mamma märkte inte ens den fina dukningen. Hon hasade ner på kudden och sörplade på teet. ”Är du frisk nu? Kan vi åka?” undrade Ida. ”Idde för feb öre …” mumlade mamma.
Ida gick runt sängen till pappas sida. ”Vakna genast, det är semester!” ropade hon och skakade honom. ”Tyst! Jag fryser!” gnällde pappa.
”Låt big vara ifred” gnällde han och försökte vifta bort henne med handen. ”Men ni hade ju lovat …” sa Ida uppgivet. Men nu förstod hon att det var kört.
Hon gick ut från sovrummet och stängde dörren. ”Jag har inte ens varit vaken i en timme”, tänkte Ida. ”Och dagen är redan förstörd.”