I
da är nio år och bor med sina föräldrar och lillebror i ett område som heter Sjöviken. En solig dag i slutet av förra sommaren hittade hon en stor, svart häxhatt på vägen till stranden. Med hatten på huvudet började konstiga saker hända henne. Ida kunde plötsligt trolla nästan vad som helst! Det var underbart men magin ledde också till en hel del problem. Efter att ha förvandlat gympahallen till en djungel och gjort monster av skolmaten fick hon inte trolla mer, för då skulle de vuxna ta hatten ifrån henne. Ida trollar inte längre. I alla fall inte så att nån ser …
Det var en tidig förmiddag i början av juni. Solen sken, men det hade inte blivit varmt än. Ida sprang med andan i halsen längs vägen vid den stora skogen. Långt borta hörde hon Greta Borg ropa: ”Med mandelbiskvier! Hör upp nu! Med mandelbiskvier!”
När Ida kom över nästa backkrön såg hon äntligen stället där klassen hade samlats. Greta Borg stod mitt bland alla barnen och viftade med armarna.
”Vad skönt”, tänkte Ida. ”De har inte hunnit gå än!” Det var Greta Borg som hade föreslagit att de skulle göra en utflykt med övernattning i skogen. Om bara några veckor var det slut på trean och slut på lågstadiet. De skulle börja i en ny skola och få en ny lärare.
Just den här morgonen hade Ida typiskt nog försovit sig och dessutom var det punka på hennes cykel. Därför hade hon fått springa hela vägen hemifrån.
Alla barnen i klassen pratade i munnen på varandra och började vandra iväg, fast inte riktigt åt samma håll. ”Hör upp alla barnen!” ropade Greta Borg igen. ”Hitåt ska vi, gå inte vilse nu!”
Den första som Ida mötte var Pablo. Han sprang runt i cirklar och sjöng en sång som han precis hittat på. ”Jag skulle gå till en frissa, för att lära mig att kissa, för det är bara frisören, som vet hur man gör det!”
När Pablo dansat vidare så smög Erik fram. Han log stort och verkade ha något gömt innanför sin jeansjacka. ”Titta här!” sa Erik. ”Jag har tagit med mig min sköldpadda. Space Lord heter han.”
Mycket riktigt tittade ett surmulet sköldpaddshuvud fram ur jackan. ”Varför har du tagit med dig honom?” undrade Ida.
”Jag tänkte att han skulle få uppleva naturen”, sa Erik. ”Men du får inte berätta för nån!”
”Äh, du har ju redan visat den för hela klassen!” sa Ester, som dök upp bakom Erik. ”Men det är ändå hemligt!” sa Erik och gick sin väg.
”Så himla typiskt att jag försov mig just idag”, sa Ida. ”Har jag missat nåt?” ”Du missade bara när Greta Borg gick igenom hela utflykten”, sa Ester. ”Men ingen fara, jag tror att jag kommer ihåg allt.”
”Det första vi ska göra är att gå upp till Stenbordet. Det är alltså ett bord gjort av sten, och det står på Sjövikens högsta punkt.” ”Där ska vi äta lunch. För du har väl tagit med dig matsäck?” Det hade Ida.
”Sen ska vi gå ner för berget och titta på ett riktigt vatten fall. Jag trodde i och för sig de bara fanns i djungeln. Men Greta Borg säger att det finns ett vattenfall där, så jag antar att det ligger en djungel på andra sidan berget!”
”Efter vattenfallet fortsätter vi till lägerplatsen och där ska vi grilla korv som Greta Borg har med sig. Och tända en lägereld och kanske berätta superläskiga spökhistorier!”
”Sen ska vi krypa ner i sovsäckarna och sova i vindskydden. Och på morgonen får vi nyponsoppa med mandelbiskvier till frukost!” ”Jaha, så det var därför Greta Borg ropade om mandelbiskvier”, sa Ida, som inte fått en syl i vädret medan Ester berättade om utflykten.
”Och förresten” fortsatte hon, ”vart har de andra tagit vägen?” De såg sig omkring och upptäckte att de var helt ensamma. Resten av klassen hade redan gett sig av in i skogen.
”Åh nej, vi är sist kvar!” skrek Ester och började genast att sätta av mot skogsbrynet. ”Ida, skynda dig! Vi måste hinna ifatt de andra!”