9789177414872 by Smakprov Media AB

HITTA DIN BALANS

Förord

Under pandemin förändrandes mitt arbetsliv drastiskt. Efter att i 35 år ha arbetat med förebyggande, uppsökande och motiverande socialt arbete i kommunal verksamhet och i eget företag fick jag söka mig till nya arenor. Det ledde mig bland annat till en tjänst på yrkeshögskolan YRGO, där jag mötte många yrkesverksamma som hade frågor och funderingar kring hållbarheten i människovårdande yrken. Dessa samtal startade en inre process som fick mig att allt mera intressera mig för hur vi bygger och behåller hälsa som socialarbetare.

Numera arbetar jag som handledare och föreläsare runt om i Sverige. Oavsett om jag handleder chefer eller de som arbetar med klienter i behandling återkommer samma frågor: Hur gör vi för att orka?

Hur kan vi finna kraftkällor i ett yrke där vi ständigt möter problem, påfrestningar och kriser?

Men på varje arbetsplats jag besöker möter jag också de som år efter år klarar pressen, hanterar stressen och känner glädje i sitt arbete.

De upplever sitt arbete som meningsfullt och hanterbart.

Vad gör de som har ork och energi kvar i sina liv? Har de erfarenheter och strategier som andra skulle kunna ha nytta av?

Det är frågor som inspirerat mig att skriva denna bok. Många av tipsen jag delar är hämtade från just de här personerna – de som hittat sätt att bygga ett hållbart arbetsliv.

Västra Frölunda i mars 2025

Mia Börjesson

Inledning

Vi lever i en otillräcklighetskultur där fokus ligger på det vi saknar, inte kan och inte hinner med istället för vad vi har, vad vi kan och vad vi fått gjort (Brown 2014). För många av oss som jobbar i människovårdande yrken är känslan av att inte räcka till ständigt närvarande.

Vissa naturfolk ser det som att medicinkvinnan eller medicinmannen ger en liten bit av sin egen hälsa varje gång hon eller han helar.

Helaren måste därför också helas.Varje gång du hjälper, stöttar eller på något sätt bidrar till en annan människans hälsa så tar du av din egen energi och kraft. Därför måste alla i människovårdande yrken ta väl hand om sig själva (Gerge 2011).

Denna bok bygger på tanken att vi kan bygga ett psykologiskt immunförsvar och skapa en robusthet mot det som tar kraft och energi (Antonovsky 2005, Hansson 2018, Helle 2024). Ett psykologiskt immunförsvar kan inte ta bort problem, hinder, påfrestningar eller stress, men det kan lindra deras effekter. Det ger oss möjlighet att stanna upp, hämta ny kraft och gå vidare för att kunna fortsätta göra det vi finner meningsfullt.

Boken utgår från ett salutogent förhållningssätt med fokus på frågor som:Vad bidrar till att människor behåller och ökar sin hälsa? Hur värnar vi vår hälsa för att kunna ge till andra? Vad säger forskningen om hur vi kan skapa ett psykologiskt immunförsvar för hållbarhet i vårt komplexa arbete?

Bokens innehåll och syfte

Den här boken handlar om egenomsorg och egenvård och riktar sig till dig som är socialarbetare och personal i människovårdande yrken.

Det finns många bra böcker som tar upp de utmaningar och påfrestningar som följer av psykosocialt arbete – några av dessa hittar du i avsnittet Vill du lära dig mer? längst bak i boken. Min ambition är en annan. Istället för att fokusera på riskfaktorer, stressorer och utsatthet vill jag rikta uppmärksamheten mot det som stärker oss: det som hjälper oss att bibehålla och öka vår hälsa samt de friskfaktorer som gör att vi klarar av svåra och komplexa arbetsförhållanden över tid.

Under min research till boken stötte jag flera gånger på begreppet vederkvickelse. Det betyder i korthet: Giva friskt mod och friska krafter och ge ökad livsverksamhet. Synonymer till begreppet är bland annat vila, avkoppling, tröst, stimulans, rekreation och återuppbyggnad. Jag insåg att det var en perfekt beskrivning av syftet med boken.

Den här boken innehåller förslag på hur du kan bygga upp och

bibehålla ett psykologiskt immunförsvar, en robusthet inför det du möter på arbetet och i livet.

Detta är ingen heltäckande genomgång i ämnet utan jag har valt ut delar som har återkommit under mitt arbetsliv. Min förhoppning är att denna bok ska vara en start för dig att sätta fokus på frågor om egenomsorg och egenvård och skapa ett eget batteri av självhjälpsmetoder.

Att vi själva medvetet utvecklar ett batteri av självhjälpsmetoder för egenvård som vi också kan förmedla till de människor vi möter är mycket värdefullt.

(Gerge 2011, s. 55)

Livet är en resa

Varje dag ska vi framåt. Inte en enda dag tillbaka till det som varit.

Varje morgon är en start på något helt nytt.

Föräldrars stora uppgift är att skapa reslust hos sina barn inför livets resa.

I vuxenlivet skapar vi själva reslust både hos oss själva och hos andra.

Att skapa hopp inför framtiden är det viktigaste.

I samband med livsresan får alla resfeber och oroar sig för det som komma skall.

Att känna oro, otillräcklighet och rädsla inför det som är okänt eller ovisst är mänskligt. Men att stanna i oron gör att livet inte blir det som det var tänkt.

Hur får vi reslusten att bli större än resfebern?

Ett sätt att skapa reslust kan vara att planera och förbereda resan så att vi känner oss trygga.

Vi kan inhämta kunskaper och veta hur vi tar oss fram.

Vi behöver också packa ett bagage. Ett handbagage med det viktiga och ett bagage med annat som vi har användning för när vi når resmålet.

Det finns många svar på vad vi bör packa i handbagaget för att klara livets resa. Ett förslag är att packa en tillräckligt bra självbild, hopp, drömmar, mod, vänner och sociala sammanhang samt aktiviteter som vi tycker är roliga.

I det stora bagaget kan vi packa frisk- och skyddsfaktorer, problemlösningsmodeller och copingstrategier för at t hantera livets upp- och nedgångar.

Logistik är svårt och det krävs mycket reseplanering. Vi behöver därför hjälp av de som redan har gjort delar av eller hela resan.

Det är inte målet eller vägen som är det viktigaste, utan sällskapet. Vilka reseledare har du? Vilka ber du om råd om hur du ska ta dig fram?

Kanske behöver du fundera på vilka du har att vända dig till och vilka energikällor som fyller dig med kraft.

Vi kan aldrig i förväg veta exakt vad som ska hända. Därför behöver vi ha med oss ett bra bagage och ett tryggt och kunnigt resesällskap.

Yrkessjälvbilden

Jag har mött hundratals socialarbetare, socionomer och andra i människovårdande yrken med imponerande kompetens och erfarenhet. De har oräkneliga arbetstimmar i erfarenhet på att möta människor i kris, i utsatthet, i förändring och utveckling. Många har flera års vidareutbildning och fördjupning i något eller i flera områden som har med den professionella rollen att göra eller utbildning i juridik, pedagogik, psykologi och kommunikation. Under de senaste åren har det också blivit allt vanligare att socialarbetare har grundläggande psykoterapiutbildning. Det är professionella som i tusentals timmar både praktiskt, emotionellt, kognitivt och terapeutiskt hjälpt människor till ett bättre liv.

Trots den gedigna kompetensen uppger en grupp av dem att de inte tror sig om att klara av utmaningar.Trots sin gedigna kompetens hänvisar vissa till andra yrkeskategorier. De gömmer sig bakom resonemang som att något är komplext, inte deras område och att de föredrar att verka i det tysta.

När sociala frågor diskuteras i det offentliga rummet och experter ska uttala sig är sällan socialarbetare på plats. Frågan är om socialarbetare inte tillfrågas eller om det är så att socialarbetare får frågan men tackar nej av någon anledning? Kan det vara så att yrkessjälvbilden ibland eller inom specifika områden inte är tillräckligt solid för att den professionella personen ska våga uttala sig eller ta plats i den egna gruppen eller i offentligheten? Jag menar att det är av största betydelse att socialarbetare börjar fundera på sin yrkesroll och vilket värde man

sätter på det som görs i arbetet. Hur talar socialarbetaren om sig själv som yrkeskår och i vilka sammanhang syns vi?

Självfallet får den som vill verka i det tysta och tacka nej till offentliga sammanhang. Men det är viktigt att inse att yrkessjälvbilden påverkar både hur vi ser på oss själva som yrkesmänniskor och hur vi agerar mot dem vi möter i vårt arbete. Självbilden är till stor del den grund vi tar våra beslut och gör våra val utifrån.

Faktum är att det också finns socionomer och andra yrkeskategorier inom det psykosociala fältet som har en säkerhet och tilltro till sin egen och andras förmåga. De hanterar uppgifter och utmaningar med stor tillit till den egna kompetensen. De har förtroende till kollegors kunnande och använder både befintliga verktyg och välbeprövade metoder samtidigt som de är villiga att prova nytt och utveckla nya strategier. De verkar för samarbete och söker finna vägar tillsammans med andra både inom den egna organisationen och utanför. Det är socialarbetare som ständigt är nyfikna och intresserade av att utöka sin kompetens och kunnande. De tror på förändringsarbete och har både vilja och tillit till utveckling. Några av dessa uttalar sig gärna i offentliga sammanhang och skriver artiklar. En del av dessa brinner för sina klienter och ägnar mycket tid åt att försöka finna vägar framåt som leder till mer välbefinnande och hälsa för dem de möter i arbetet.

Det är socialarbetare som vet att de kan mycket, har klarat många utmaningar och hinder i arbetet, men som också har misslyckats. De har tillit till det psykosociala arbetet. De vågar trots att de vet att de ibland förlorar. Arbetet innehåller motgångar och påfrestningar. Men det tar inte deras kraft och mod. Jag tror att en anledning till detta kan vara att de har en bra yrkessjälvbild och ett bra yrkessjälvförtroende. Jag tror också att det kan bero på att de har självkännedom. De har

lärt känna sig själva och hur de känslomässigt reagerar i olika situationer, vilket gör yrkeslivet hanterbart.

Känsloreglering och självkännedom är grundstenar för hälsa. Hur vi ser på oss själva och vilket värde vi tillskriver oss som människor och professionellt visar sig i det vi företar oss.

Självbild och livsmanus

Självbilden – eller snarare självbilderna – svarar på frågan:Vem är jag?

I detta sammanhang: Vem är jag som socialarbetare? Den består av två delar. Det ena delen är din egen uppfattning om vem du är, vad du kan och vad du vill lära dig. Den andra delen är berättelsen om hur andra ser på dig och hur du blir bemött av kollegor, chefer, samarbetspartners och klienter. Vi kan alltså påverka berättelsen om oss själva till viss del, men självbilden är också beroende av hur andra bemöter och behandlar oss.

Jag brukar använda metaforen livsmanus. Redan innan vi föds börjar våra föräldrar och andra närstående att planera och fundera på vilka vi är och om vi kommer passa in i det sammanhang de lever i. De kan ha drömmar kring vad vi ska bidra med under uppväxten och i framtiden och ha förväntningar om utbildning och yrkesval. Under barndomen skrivs vårt livsmanus i hög grad av de vuxna runt oss genom att de berättar och beskriver våra egenskaper och personlighet.

När vi når tonåren ställs vi inför uppgiften att själva börja skapa och skriva vårt livsmanus. Har vi fått ett positivt, optimistiskt och hoppfullt livsmanus som vi kan känna igen oss i och som ger möjligheter att växa kan vi skriva vidare på det manus vi fått. Om vi däremot har

också tillskriva dig ett värde både privat och professionellt genom att bekräfta dig, ge dig uppskattning eller kritik. På så sätt liknar självbilden och självkänslan varandra. Det är till viss del din egen berättelse om dig själv som är grunden för självbilden, precis som det värde du tillskriver dig själv är grunden för självkänslan. Men lika viktigt är andras berättelser om och bemötande av dig. Inom yrkeslivet talar vi om yrkessjälvkänsla, som består både av värdet du tillskriver dig som socialarbetare och den feedback och bekräftelse du får från kollegor, chefer och klienter.

Självförtroende handlar istället om din uppfattning om vad du kan och klarar av, vad du tror är möjligt att bemästra och hantera. Självförtroende bygger således på din egen kompetens och ditt eget kunnande, men sannolikt också på vilka du har runt omkring dig.Vilka kompetenser finns till hands i det sammanhang du befinner dig (Antonovsky 2005)? När vi befinner oss i sammanhang med hög kompetens och kunnande, det vill säga i sammanhang med KASAM (se kapitlet Känsla av sammanhang), så kommer det alla till gagn (Hansson 2018).Yrkessjälvförtroendet kommer att påverka vårt arbetsliv. Därför är det viktigt att reflektera över hur det ser ut för dig i det sammanhang du befinner dig i.

Mindset

Carol Dweck beskriver i sin bok Mindset (2017) att det synsätt vi har på våra förmågor, färdigheter och personlighet formar hur vi förhåller oss dels till oss själva och dels till oss som lärande individer. Dweck presenterar två synsätt i sin forskning. Det första kallar hon

Statiskt mindset

Jag kan inte

Jag är dålig på detta

Jag är begränsad

Dynamiskt mindset

Jag kommer att göra mitt bästa

Jag kan lära mig

Jag lär av mina misstag

Det är för svårt för mig, jag ger uppDet är svårt men jag kämpar

Det går inte

Jag provar en annan väg

I det professionella livet påverkas ditt mående och ditt välbefinnande av vilken syn du har på lärande och utveckling. Vilket mindset du tillskriver dig själv och andra.

Har du en syn som liknar det som kallas för statiskt mindset när det gäller dig själv och dina kollegor så skapar det en typ av arbetsklimat och har du en dynamisk grundsyn så skapas ett annat. Ett dynamiskt mindset där vi utgår från att alla kan utvecklas och lära nytt kan skapa förutsättningar och möjligheter som leder till att vi med största sannolikhet skapar ett gott klimat.

Vilken syn när det gäller lärande och utveckling har du

• på dig själv som yrkesperson?

• på dina kollegor?

• på dina klienter?

Lär känna din yrkessjälvbild

Föreställ dig att du sitter på en arbetsintervju och framför dig sitter den som har makt att ge dig ditt drömjobb. Personen ber dig att be-

Motgångar är en del av livet

Ingen kan allt och ingen kan lära allt. Hela livet kommer vi att möta problem, hinder, påfrestningar och bekymmer. Vissa saker påverkar oss inte alls medan annat stannar kvar och påverkar senare val och beslut. Att vara bra nog och att sträva efter att ta reda på vad som är viktigt på riktigt är mer betydelsefullt än att alltid göra rätt eller att vara på topp.

Det finns de som säger att vi kan bli världsbäst i nästan vad som helst om vi tränar 10 000 timmar. I idrottssammanhang har internationellt kända idrottsutövare fått frågan om de tränat 10 000 timmar för att bli världsmästare. De har då svarat att de har tränat mycket mer än så. Och trots all träning vinner de inte alltid eller levererar nya rekord. Detsamma gäller allt som vi vill bli bra på, eller när vi önskar utveckling och förändring i arbetslivet. Inget kommer gratis och hårt arbete, ansträngning och förmåga att starta om efter ett misslyckande är viktigt.

Det gäller att ha tillgång till ett dynamiskt mindset och se det som att det alltid finns nya chanser till blomning. Men också perioder där delar av oss kommer att vissna och tillfälligt gå i ide för att kunna starta om. Alla liv består av upp- och nedgångar. Framgång och bakslag. Det går inte att komma undan tunga perioder.

Skapa en positivare självbild

Hur du väljer att beskriva dig som yrkesperson kan förändras över tid och har kanske redan gjort det många gånger. Om din självbild består av många negativa, kritiska och icke hoppfulla begrepp blir det svårt att bygga vilja och tillit. Då kan du fundera på om du behöver få in fler positiva, optimistiska och hoppfulla ord och begrepp för att skapa

en tillräckligt positiv yrkessjälvbild. Självfallet är inte yrkessjälvbilden något vi ändrar över en natt.

En värdefull strategi kan vara att göra denna förändring tillsammans med andra du har tillit till, där ni kan stötta varandra i att stärka er professionella identitet och självkänsla.

Ett sätt att skifta fokus och skapa en mer positiv yrkessjälvbild kan vara att fundera över följande frågor:

• Vad uppskattar du med ditt arbete och dina arbetsuppgifter?

• Vad är du stolt över när det gäller din profession?

• När känner du dig trygg och avslappnad på arbetsplatsen?

• Vad utmanar dig på arbetet?

• Vad inspirerar dig professionellt?

• Vem kan du samverka med?

• Vilka förmågor och färdigheter använder du en vanlig arbetsdag?

• När känner du att det blir ett bra möte och vad har i så fall hänt?

• När fick du senast feedback som gjorde dig glad?

• När du känner att arbetsdagen varit okej, vad har dagen då innehållit?

Navigera i mötet med klienter

Inom socialt arbete möter vi många som mår fysiskt och psykiskt dåligt av skilda skäl. En del av dem är kritiska och negativa, har tappat allt hopp och är bittra på grund av många motgångar i livet.

En grupp av dessa människor blir negativa, kritiska och hotfulla mot professionella som de möter. Ibland är självfallet kritik och negativa omdömen på sin plats på grund av oprofessionellt bemötande eller brist på medkänsla. Men i många fall får vi kritik och negativa omdömen, ilska och hot som inte är berättigat utan som beror på att människor vi möter är i kris. Är den professionella identiteten bräcklig kan den få sig en rejäl törn. Eller som en socialarbetare en gång sa till mig:

Du kan vakna på morgonen och tänka att du är en okej person, en människa med stor medkänsla som vill väl. Sedan möter du en klient som talar om för dig att du är den största idioten som går på jorden och att du är egoistisk och inte förstår hur det är att vara helt ensam.

Då får sig självkänslan en smäll och den inre kritiska rösten kanske säger, du är en bluff, du är inte så bra som du tror.

En socialarbetare med en negativ professionell identitet och ett statiskt mindset kommer med största sannolikhet att ge negativa och kritiska omdömen till sig själv som professionell. När andra kommer med negativ eller kritisk feedback blir det en tydlig bekräftelse på att de har rätt. En yrkesverksam socialarbetare som har en positiv professionell identitet och ett dynamiskt synsätt ger sig själv både plus och minus. Att kunna reflektera och förstå vad som händer i oss själva när vi möter mycket lidande, och på samma gång förstå den andra och känna medkänsla, är en viktig förutsättning för att orka och klara av att möta lidanden dagligen (Carlander & Wedeen 2019).

Andras påverkan och betydelse

Människor omkring dig, närstående, familj, släkt, vänner, arbetskamrater och andra, skapar berättelser om dig via bekräftelse, feedback och förhållningssätt. Blir du sedd, hörd, tagen på allvar och känner dig trygg ökar chansen att du orkar och behåller din hälsa. Om du däre-

mot blir illa behandlad, utsatt för härskartekniker och blir bortvald så är risken stor att energin sjunker och att du inte mår bra.

Var noga med hur du talar om dig själv, om andra och om arbetet.

Det vi säger och gör skapar vårt arbetsklimat.

Med en psykologiskt trygg miljö menas en miljö där vi kan visa vår sårbarhet och kulturen utgår från att alla kan misslyckas och göra fel.

En psykologiskt trygg miljö innebär att du kan prova olika synsätt och vara ensam om en åsikt utan att för den skull riskera att hamna utanför eller bestraffas. Se vidare avsnittet Psykologisk trygghet. Tagare, lika för lika och givare

Forskaren Adam Grant (2013) har undersökt hur människor samarbetar på sina arbetsplatser. Han identifierar tre varianter av förhållningssätt. Tagare är personer som i alla lägen frågar sig vad de vinner på att inleda eller upprätthålla en kontakt eller relation till en kollega eller kund. Tagare har förebilder som är framgångsrika och har höga positioner inom sin organisation. Inledningsvis kan de vara karismatiska och få med andra i olika projekt och planer. De vill egentligen

inte arbeta så hårt själva utan är mästare på att få andra att genomföra saker och att slutföra projekt, men tar åt sig all ära för jobbet. Tagare är inte intresserade av att skapa en god miljö utan agerar mer för att det ska bli bra för dem själva och att andra ska anpassa sig efter deras önskningar.

Ett annat förhållningssätt kallar Grant för lika för lika. Människor som tillhör den kategorin kan beskrivas på följande sätt: Om jag gör dig en tjänst så förväntar jag mig att du gör en tillbaka. Om jag tar ett pass för dig förväntar jag mig att du ställer upp för mig en annan gång. Vi delar på bördan och hjälps åt. Dessa människor tror på rättvisa och solidaritet. Ingen är värd mer än någon annan. Samarbete, samspel och solidaritet är begrepp som beskriver detta förhållningssätt.

Det tredje förhållningssättet kallade Grant för givare. Det är personer som gärna hjälper till och är måna om att kollegor trivs på jobbet. De vill samarbeta och skapar samverkan med andra. Givare trivs med att hjälpa andra och mår bra av att finnas där och stötta andra när de behöver det. De förväntar sig inte något tillbaka utan det är deras livsfilosofi att vara en god medmänniska på jobbet.

Givare som endast ger uppmärksamhet till andra och som i alla lägen utgår från andras behov orkar inte i längden. Då finns stor risk för utmattning.

De givare som samtidigt kan ta hand om sig själva, inser sina begränsningar och är noga med att få återhämtning är de som rapporterar störst välmående och framgång på arbetet.

Det lönar sig helt enkelt att vara generös, vilja samverka och att glädjas åt andras måluppfyllelse.

Det spelar också roll om du har mest tagare, lika för lika eller givare på arbetsplatsen, i din grupp eller som närmaste kollegor. Har du många tagare kan det skapa en psykologisk otrygg miljö. Tagare snackar gärna ner andra och ger negativ feedback, vilket ger andra en känsla av att inte vara bra nog.Tagare kan också skapa en gnällkultur när de inte tycker att andra underlättar tillräckligt mycket för dem.

Har du många kollegor och chefer som är lika för lika och givare så kommer det enligt Grant att leda till bättre arbetsmiljö där du kan komma till din rätt. Känner arbetsgruppen stort personligt ansvar och dessutom är motiverande kan psykologisk trygghet skapas.

Psykologisk trygghet

Psykologisk trygghet innebär att du som yrkesperson har en tro på att du inte kommer att förödmjukas eller straffas för att du tar upp en ny idé, har frågor, känner oro eller misslyckas (Edmonson 2019). Du har en yrkessjälvkänsla som är tillräckligt god för att våga dela med dig av misstag och tillkortakommanden. Du har ett yrkessjälvförtroende som gör att du är modig nog att komma med nya idéer och dela med dig av insikter du får i arbetet. Du har en yrkessjälvbild som möjliggör att du kan ge och ta emot feedback på ett sätt som får dig att växa. Du har en dynamisk bild på dig själv och dina medarbetare.

Psykologisk trygghet betyder och brukar beskrivas med följande begrepp:

• attityder till misslyckande

• en vilja att hjälpa varandra

• inkluder ing och mångfald

• öppna samtal.

Kännetecken på psykologisk trygghet:

• liten oro

• liten apati

• hög grad av säkerhet på att inget ont händer

• vilja att lära nytt

• nyfikenhet och intresse

• engagemang

• våga och kunna ställa frågor

• kunna och göra relevanta invändningar

• vilja att lära och dela kompetens

• tydlighet kr ing ansvarsfördelning och resurser

• dela infor mation och kunskap för gruppens bästa

• uppmuntra till utveckling och våga ta risker

• tillåtelse att misslyckas

• eget ansvar och förbättringsarbete.

Detta är inte psykologisk trygghet:

• säga vad du vill utan konsekvenstänkande

• sanningssadister

• vara obstinat

• mästra och dominera

Slutord

Hösten 2024 sände SVT serien Frågan är fri. I ett av avsnitten gästades programmet av sångerskan Veronica Maggio. Mot slutet fick hon frågan: ”Vad har livet lärt dig?”Veronica svarade att hon framför allt har lärt sig att människor är så himla ofullständiga. Alla gör misstag. Därför ska man försöka vara förlåtande och snäll mot både andra och sig själv. Det är helt omöjligt att gå igenom livet utan att begå misstag. Hon sa att hon också lärt sig att ju mer hon hackar på och är kritisk mot andra, desto mer kritisk blir hon till sig själv. Men när hon är snäll och förlåtande mot andra blir hon automatiskt snäll och förlåtande mot sig själv.

Frågan om socialarbetarens egenomsorg är stor och kan innehålla mycket. Det går med största sannolikhet att skriva hundra böcker på temat och ändå inte vara färdig. Det betyder att denna bok inte är fullständig och kanske är inte heller innehållet det du förväntade dig.

Livet, både privat och professionellt, är ofullständigt och fyllt av brister. Som socialarbetare och författare har jag själv många brister, liksom mina kollegor och våra klienter på sina sätt. Att förstå och acceptera såväl sin egen som andras ofullkomlighet är avgörande för att hantera otillräcklighetskultur och perfektionism. Detsamma gäller organisationer och arbetsplatser – de kommer aldrig att vara helt kompletta eller perfekta. Genom att acceptera detta skapar vi istället möjligheter för utveckling.

Trots brister och ofullständighet så kan vi göra mycket som påverkar vårt välbefinnande och vår hälsa. Forskning på området är

tydlig och klar. När vi gör medvetna val för att stärka vår hälsa så gör det skillnad (Wallensten 2020). Jag ville skriva den här boken för att motivera dig att börja fylla på med energi och kraft för att skapa ett starkt psykologiskt immunförsvar. Min önskan är att texten ska inspirera dig att starta nya beteenden, prova någon eller några av de strategier, verktyg och modeller som presenteras. Att du ska läsa fler böcker och fördjupa dig i ämnet.

Ingen klarar allt själv, och jag hoppas att det tydligt framgått i texten att mitt huvudbudskap är betydelsen av sociala kontakter och sociala sammanhang. Samverkan, samarbete och samspel är avgörande och det som ofta ger störst glädje. Att göra saker tillsammans, be om hjälp och ta emot stöd skapar mening i livet.

Aldrig förr har vi haft så mycket kunskap om vad psykisk hälsa och välbefinnande är och vad vi behöver för att bygga det i våra liv. Nu är det upp till oss att använda kunskapen och göra den till en del av vårt dagliga liv.

Egenomsorg och vederkvickelse är att skapa nya livsrum.

Att arbeta med människor i utsatta situationer är både meningsfullt och krävande. Du lyssnar, stöttar och hanterar svåra situationer men vad händer när jobbet börjar ta mer än det ger? När engagemanget tär på den egna orken, och känslan av otillräcklighet smyger sig på?

Egenomsorg i socialt arbete handlar om hur du kan ta hand om dig själv samtidigt som du fortsätter att hjälpa andra. Den erbjuder inga snabba lösningar men ger vägledning i hur du kan stärka din yrkessjälvkänsla, hantera arbetslivets påfrestningar och skapa en hållbar arbetsvardag.

Här utforskas bland annat begreppen psykologiskt immunförsvar, psykosocialt medicinskåp och den professionella rocken. Även vikten av kollegialt stöd och hur du kan värna ditt ”skyddsrum” – gränsen mellan det professionella och det privata – lyfts fram.

Med reflektioner, erfarenhetsbaserade metoder och praktiska exempel visar författaren på sätt att kunna bevara arbetsglädje och engagemang över tid.

Egenomsorg i socialt arbete riktar sig till dig som arbetar inom socialtjänsten eller andra människovårdande yrken och som vill fortsätta göra skillnad utan att själv gå sönder på vägen.

Mia Börjesson är socionom och handledare i psykosocialt arbete, med mångårig erfarenhet av att arbeta med unga och deras familjer. Idag arbetar hon som handledare, föreläsare och certifierad coach med ett salutogent, lösningsfokuserat arbetssätt.

9789177414872

Egen-

omsorg socialt arbete i

Egenomsorg i socialt arbete

att bygga ett psykologiskt immunförsvar