9789177414407 by Smakprov Media AB

Boken har en tydlig struktur: • Tydliga rubriker som gör att du snabbt hittar rätt avsnitt. • Aktuella lagkommentarer. • Senaste rättsfallen och JO-avgörandena logiskt placerade i förhållande till lagen.

Annika Staaf • Lina Corter

Alla som arbetar med myndighetsutövning behöver ha aktuell lagstiftning nära till hands för att garantera klienter och brukare en rättssäker samhällsservice. Motsatsen leder till både personligt lidande för den enskilde och slöseri med tid och pengar för att hantera överklaganden. Socialtjänstlagen 2024 är sedan lång tid en nödvändig uppslagsbok för alla som arbetar med socialt arbete inom kommunal socialtjänst eller med socialt arbete inom andra välfärdsområden. Även de som arbetar med utsatthet på ideell bas har stor nytta av boken. Den klara och begripliga framställningen rätar snabbt ut de flesta frågetecknen kring lagens tillämpning.

Boken gör det enkelt för både tjänstemän och förtroendevalda att hålla sig uppdaterade. Den fyller också en viktig funktion i utbildningssammanhang vid såväl universitet och högskolor som yrkeshögskolor och folkhögskolor. För exempelvis studenter inom juridik, vård, socialt arbete och socialpedagogik ger boken en bra grund för att förstå lagen och dess användning.

2024

Annika Staaf är jur. kand. och docent i socialt arbete och verksam vid Institutionen för socialt arbete på Linnéuniversitetet. Hon har lång praktisk erfarenhet av socialt arbete, i synnerhet inom tvångsvården. Hon undervisar främst i förvaltningsrätt, socialrätt och konstitutionell rätt. Annika Staaf har skrivit ett flertal böcker inom områden som rör rätt- och rättstillämpning på det socialrättsliga området.

Socialtjänstlagen

Lina Corter är jur. kand. och adjunkt i juridik. Hon undervisar i socialrätt, hälso- och sjukvårdsrätt samt arbetsrätt på Malmö universitet.

ISBN 9789177414407

9 789177 414407

Annika Staaf Lina Corter

Socialtjänstlagen 2024

Innehåll Till läsaren . . .......................................................................... 11 Förkortningar ....................................................................... 12 Socialtjänstens vägledande principer och historiska utveckling .......................................................................... 13 Inledning ....................................................................... 13 Socialtjänstlagens bärande principer .................................... 13 Lagens ramlagskonstruktion och kontrollmekanismer ............. 16 Fortsatta ändringar av socialtjänstlagen . . .............................. 17 Förändringar under år 2023 . . .............................................. 19 Förändringar under år 2024 ............................................... 21

1. Socialtjänstens mål ...................................................... 23 Portalparagrafen och dess innebörd ..................................... 23 Barnperspektivet ............................................................. 25 Begreppet ”barnets bästa” ................................................. 26 Vård utan samtycke . . ........................................................ 27 2. Kommunernas ansvar ................................................... 29 Kommunens ansvar i relation till andra huvudmän ................. 29 Socialtjänstens nämndorganisation ..................................... 31 Överlåtelse av socialtjänstens uppgifter ................................ 32 Samverkan med andra myndigheter .................................... 34 Individuella handlingsplaner .............................................. 35

2a. Om ansvarsfördelningen mellan kommuner i fråga om stöd och hjälp enligt denna lag . . ........................... 37 Ansvarig kommun ................................................................ 37 Vistelsekommunens ansvar ................................................ 37 Det yttersta ansvaret ........................................................ 39 Akuta (nöd-)situationer ..................................................... 39 Bosättningskommunens ansvar .......................................... 41 När ett stadigvarande boende saknas . . ................................. 41

Placering i särskild boendeform i annan kommun . . ................. 43 Vård på anstalt eller sjukvårdsinrättning i annan kommun ....... 43 Vistelsekommunens skyldighet att bistå bosättningskommunen .... 44 Bistå med utredning och verkställa beslut ............................. 44 Ersättning för vistelsekommunens kostnader ......................... 46 Ansökan om insatser i en annan kommun ................................. 47 Ansökan om insatser inför flytt till annan kommun ................ 47 Överflyttning av ärende .. ....................................................... 50 Överflyttning till annan kommun . . ...................................... 50 Oenighet om överflyttning av ärende ................................... 54 Uppgiftsskyldighet vid flytt ................................................ 54

3. Vissa uppgifter inom socialtjänsten m.m. .. ................. 55 Socialtjänstens funktioner ................................................. 55 Medverkan i samhällsplaneringen ....................................... 56 Kvalitetssäkring och -utveckling .......................................... 58 Personalens kompetens .. ................................................... 59 Rutiner mot missförhållanden i verksamhet rörande barn och unga ................................................................. 60 Erkännande av utländska yrkeskvalifikationer ....................... 62 Uppsökande verksamhet ................................................... 63 Självbestämmande och samverkan ...................................... 64 Tillhandahållande av hemtjänst, dagverksamhet, rådgivning och social jour ................................................................. 65 Öppna insatser för barn, unga och vårdnadshavare ................. 66 Kontaktperson och -familj .. ................................................ 68 Förebyggande arbete mot missbruk ..................................... 69

4. Rätten till bistånd ......................................................... 71 Bistånd som rättighet ....................................................... 71 Försörjningsstöd .............................................................. 72 Livsföring i övrigt ............................................................. 72 Förutsättningar för beviljande av bistånd .............................. 77 Begreppet ”skälig levnadsnivå” ........................................... 79 Ändring av beslut i biståndsärenden .................................... 79 Inkomster som inte ska beaktas vid biståndsbeslut ................. 88 Rätt till fortsatt sammanboende vid flytt till särskilt boende ..... 90 Bistånd utöver försörjningsstöd och bistånd för livsföring i övrigt .............................................................. 92 Beviljande och beräkning av försörjningsstöd ........................ 95

Riksnorm ....................................................................... 96 Skäliga kostnader utöver riksnormen ................................... 97 Att verkställa beslut ....................................................... 100 Krav på deltagande i kompetenshöjande verksamhet ............ 101 Arbetsmiljö och arbetsskadeförsäkring vid kompetenshöjande verksamhet ........................................ 104

5. Särskilda bestämmelser för olika grupper . . .............. 105 Barn och unga ................................................................... 105 Socialtjänstens uppdrag avseende barn och unga .. ................ 106 Förstahandsansvar för samverkan kring barn . . ..................... 107 Ungdomstjänst . . ............................................................ 110 Medling när brott begås av barn och unga . . ......................... 111 Förbud att ta emot andras barn i hemmet . . ......................... 113 Familjerådgivning och stöd till samarbete mellan föräldrar ..... 115 Äldre människor ................................................................ 119 Äldreomsorgens värdegrund ............................................. 119 Stöd och service till äldre ................................................. 121 Planering av och samverkan kring insatser för äldre .............. 125 Människor med funktionsnedsättning .................................... 127 Stöd och service till funktionsnedsatta ............................... 127 Planering av och samverkan kring insatser för funktionsnedsatta . . ........................................................ 129 Skyldighet till samverkan kring personer med psykisk funktionsnedsättning ..................................................... 130 Missbrukare ...................................................................... 132 Hjälp och vård till missbrukare ......................................... 132 Skyldighet till samverkan kring personer med missbruk ......... 133 Personer som vårdar eller stödjer närstående ........................... 134 Anhörigas ansvar ........................................................... 134 Handläggning av bistånd till anhörigvård ............................ 135 Brottsoffer ........................................................................ 136 Stöd vid övergrepp i nära relationer ................................... 136 Stöd till brottsutsatta barn ............................................... 138 Våldsutövare ..................................................................... 139 Skuldsatta personer ............................................................ 139

6. Vård utanför det egna hemmet . . ................................ 141 Allmänna bestämmelser om vård utanför det egna hemmet ....... 141 Familjehem, HVB och stödboende ..................................... 141

Förutsättningar för god vård .. ........................................... 142 Tillämpning av tvångsvård ............................................... 143 Ansvar för tillgång till boenden för vård utanför hemmet ....... 144 Ansvar för institutioner för tvångsvård ............................... 145 Krav på samråd .. ............................................................ 146 Särskilda bestämmelser om mottagande av barn ...................... 146 Placering av barn hos närstående ...................................... 146 Villkor för beslut om vård utanför det egna hemmet .. ............ 147 Vårdtid i jourhem . . ......................................................... 148 Vård i enskilt hem i annan kommun .................................. 149 Avtal mellan socialnämnd och familjehem .......................... 150 Tillhandahållande av utbildning för familjehem och jourhem ................................................................. 151 Socialtjänstens skyldigheter gentemot placerade barn ........... 152 Socialtjänstens skyldigheter gentemot jour- och familjehem ... 153 Uppföljning av vård utanför det egna hemmet ..................... 154 Krav på särskild kontaktperson inom socialtjänsten .............. 155 Stadgat intervall för övervägande av fortsatt vård ................. 156 Överflyttning av vårdnaden till familjehemmet .................... 157 Medgivande till privatplacering ......................................... 160 Förbud mot enskild förmedlingsverksamhet ........................ 160 Fortsatt stöd till familjehem vid överflyttning av vårdnad ....... 161 Placering av ett barn över nationsgränserna ............................ 162 Förutsättningar för godkännande av att utländsk myndighet placerar barn i Sverige . . ................................................... 162 Ansökan om uppehållstillstånd ......................................... 164 Beslut och verkställighet ................................................. 164 Förutsättningar för placering av barn i annat land än Sverige .. 165 Ansvarsfördelning och tillsyn ........................................... 166 Internationella adoptioner ................................................... 167 Lämplighetsbedömning av sökande ................................... 168 Adoptanters meddelandeplikt .......................................... 169 Adoptionsförfarandet . . .................................................... 170

7. Föreskrifter om enskild verksamhet och

anmälningsplikt . . ............................................................ 173 Verksamhetstillstånd från IVO .......................................... 173 Gallringsbestämmelser för enskilda verksamheter ................ 177 Bevarande av vissa handlingar hos den socialnämnd som beslutat om insats ................................................... 178

Den enskildes rätt att ta del av sin personakt . . ..................... 178 Omhändertagande av personakt efter beslut av IVO .. ............ 179 Utredning av missförhållanden inom enskild verksamhet .. ..... 180

8. Avgifter ......................................................................... 181 Avgifter för vård eller behandling utanför det egna hemmet ... 181 Kommunens rätt att ta ut skäliga avgifter ........................... 182 Prisbasbelopp ............................................................... 183 Beräkning av avgiftsunderlag .. .......................................... 183 Maxtaxa för hemtjänst och dagverksamhet ......................... 184 Förbehållsbelopp ........................................................... 185 Beräkning av förbehållsbeloppet ....................................... 186 Bestämmelser vid ändring av avgift ................................... 188 9. Återkrav m.m. .............................................................. 189 Återkrävande av bistånd . . ................................................ 189 10. Nämndorganisation .................................................... 193 Socialnämnden . . ................................................................ 193 Delegation . . ...................................................................... 194 Delegationsrätten och dess begränsningar .......................... 195 Begränsningar i delegationsrätten i förhållande till FB och SFB ................................................................... 199 Kompletterande beslutanderätt ........................................ 200

11. Handläggning av ärenden . . ......................................... 203 Socialnämndens utredningsplikt ....................................... 203 Utredning av barns och ungas behov av skydd ..................... 204 Ställföreträdarskap i samband med utredningar och beslut . . ... 204 Kommunikation med hänsyn till den enskilde ..................... 205 Inhämtande av uppgifter och förhandsbedömning . . .............. 206 Skydds- och förhandsbedömning vid anmälningar avseende barn och unga .................................................. 209 Utredning inför ingripande till skydd och stöd för ett barn ..... 210 Underrättelse om att utredning har inletts .......................... 211 Framställan om offentligt biträde eller särskild företrädare ..... 212 Individuell vårdplan vid vård utanför det egna hemmet ......... 213 Slutförande av utredning vid flytt till annan kommun . . .......... 215 Uppföljning efter utredning om barns skyddsbehov som inte lett till insats . . ......................................................... 217

Uppföljning av barns situation efter vård utanför det egna hemmet . . .............................................................. 218 Verkställighet av uppföljning enligt 4 a eller 4 b § . . ............... 219 Handläggning och dokumentation av ärenden som rör enskilda .................................................................. 220 Den enskildes rätt till insyn och integritet i dokumentationen . 221 Den nya förvaltningslagen (2017:900) ................................. 223 Inhämtande av yttrande genom remiss .............................. 224 Myndighetsutövning i enlighet med förvaltningslagen ........... 224 Rätten till företräde inför nämnden samt ombud, biträde och stödperson . . ............................................................ 228 Barnets rätt till information och egen talan ......................... 229 Socialnämndens rätt till uppgifter om ekonomiskt stöd från annan myndighet .................................................... 231 Arbetsförmedlingens uppgiftsskyldighet till socialnämnden . . .. 232 Skatteverkets uppgiftsskyldighet till socialnämnden .. ............ 232 Uppgiftsskyldighet rörande nyanlända invandrares etableringsersättning ...................................................... 232 Regler för delgivning av socialnämndens beslut . . .................. 223

12. Behandling av uppgifter ............................................. 235 Gallring . . .......................................................................... 235 Tidsfrist för gallring av personakter . . .................................. 235 Handlingar som inte får gallras ......................................... 236 Socialnämndens uppgiftsskyldighet m.m. .. .............................. 237 Utlämning av uppgifter till Socialstyrelsen .......................... 237 Utlämning av uppgifter för forskningsändamål .................... 237 Utlämning av uppgifter för att undvika felaktig hantering inom annan myndighet .. ................................................. 238 Underrättelse till åklagare om hinder för verkställighet av ungdomstjänst ............................................................. 239 Anmälningsplikt vid iakttagelse av ändrade missbruksmönster . 240 Sekretessbrytande bestämmelser ...................................... 241

13. Tillsyn m.m. .................................................................. 245 IVO:s tillsyn över socialtjänsten ........................................ 245 Tillsyn gällande barns förhållanden ................................... 247 Skyldighet att överlämna handlingar till tillsynsmyndigheten . 247 Inspektörens rätt till tillträde .. .......................................... 248

Föreläggande vid missförhållanden . . .................................. 249 Återkallande av tillstånd och förbud mot fortsatt verksamhet . 250

14. Anmälan om och avhjälpande av

missförhållanden m.m. .. .............................................. 253 Orosanmälan gällande barn som far illa . . ............................ 253 Anmälningsskyldighet och mottagande av orosanmälan ........ 255 Uppgiftsskyldighet ......................................................... 257 Barnombudsmannens anmälningsplikt .............................. 258 Sekretess vid anmälningsplikt ......................................... 258 Erbjudande om möte efter orosanmälan . . ........................... 259 Information till anmälaren .. ............................................. 259 Enskildas möjlighet till orosanmälan . . ................................ 259 Medarbetarnas kvalitetsansvar ......................................... 260 Rapporteringsskyldighet enligt lex Sarah . . ........................... 261 Sekretess och anonymitet vid rapportering av missförhållanden ....................................................... 262 Informationsplikt gentemot medarbetaren ......................... 262 Informationsplikt gentemot uppdragsgivaren .. ..................... 263 Hantering av uppdagade missförhållanden .. ........................ 263 Anmälningsplikt gällande allvarliga missförhållanden . . .......... 264

15. Tystnadsplikt ............................................................... 265 16. Övriga bestämmelser .................................................. 267 Överklagande och verkställighet av beslut . . ............................. 267 Överklagande av socialnämndens beslut . . ........................... 267 Överklagande av IVO:s beslut ........................................... 270 Polisassistans vid omhändertagande av personakt ................ 271 Prövningstillstånd i kammarrätten .................................... 271 Böter ............................................................................... 272 Särskild avgift . . .................................................................. 272 Rapporteringsskyldighet . . .................................................... 275 Rapportering av sen verkställighet av biståndsbeslut ............. 275 Statistikrapport till fullmäktige ......................................... 276 Rapportering i vistelse- och bosättningskommun i vissa fall . . .. 276 Kommuner utanför regioner . . ............................................... 276 Socialtjänsten i krig m.m. .................................................... 277 Bemyndiganden ................................................................ 277 Förbud mot förvandling .. ..................................................... 278

Övergångsbestämmelser ................................................ 279 Socialtjänstförordning (2001:937) .................................. 285 1 kap. Allmänna bestämmelser .. ............................................ 285 2 kap. Bestämmelser om riksnormen och särskilda boendeformer för äldre ....................................................... 286 Personliga kostnader i kronor per hemmavarande barn och skolungdom ..................................................... 286 3 kap. Vård utanför det egna hemmet ..................................... 288 Definitioner .................................................................. 288 Verksamheten ............................................................... 288 Inskrivning ................................................................... 290 Utskrivning .................................................................. 290 Särskilda bestämmelser om hem som drivs av Statens institutionsstyrelse . . ....................................................... 292 Vissa tillsynsfrågor som gäller barn och unga ....................... 292 4 kap. Föreskrifter om enskild verksamhet och om anmälningsplikt . . ............................................................... 293 Tillståndsplikt och anmälningsplikt ................................... 293 Register ....................................................................... 295 Direktåtkomst . . ............................................................. 295 Uppgiftsskyldighet ......................................................... 295 Verksamhet som står under Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn .............................................................. 296 5 kap. Vissa uppgifter för socialnämnden ................................. 296 6 kap. Avgifter m.m. ............................................................ 298 Vissa stöd- och hjälpinsatser ............................................. 298 Vård av barn ................................................................. 298 7 kap. Sammanställningar av personuppgifter och gallring .......... 299 7 a kap. Erkännande av utländsk utbildning för utförande av vissa uppgifter ............................................................... 300 8 kap. Vissa bemyndiganden ................................................. 300 Övergångsbestämmelser ................................................. 302

Litteraturförteckning ..................................................... 303

Till läsaren Boken du håller i din hand tar på ett lättöverskådligt sätt läsaren igenom socialtjänstlagen (2001:453), SoL, i sin helhet. Varje lagrum i SoL förklaras utförligt och vägledande domar samt relevanta yttranden från domstolar och tillsynsmyndigheter presenteras fortlöpande i texten. Därutöver finns även bestämmelserna i socialtjänstförordningen (2001:937), SoF, bilagda. Tanken är att du som läsare snabbt ska kunna ta till dig gällande rätt och förstå hur lagstiftaren tänkt sig att bestämmelserna ska tolkas och tillämpas. Ändringar i socialtjänstlagen (2001:453) har tagits med t.o.m. SFS 2023:820. Detta innebär att boken innehåller den lagtext som gäller från och med januari 2024. Texten är skriven för dem som arbetar inom eller i anslutning till socialtjänstens olika verksamheter, men även för dem som hyser ett intresse för socialrättsliga frågor. Sådana personer kan vara handläggare och förtroendevalda inom kommun och region, men även personal inom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården eller Polisen. Texten kan även vara av nytta för privatpersoner som kommer i kontakt med socialtjänsten i egenskap av till exempel brukare, klienter eller anhöriga. Boken är dessutom lämplig i undervisningssammanhang för de utbildningar och kurser där studenterna senare kan komma i kontakt med socialtjänstens arbete, såsom socionomer, LSS-handläggare, behandlingsassistenter, hälso- och sjukvårdspersonal, specialpedagoger och andra lärare samt många andra yrkesgrupper. Inledningen består av en kortare introduktion om framväxten av lagstiftningen, men även dess styrande principer, formulerade i den så kallade portalparagrafen, 1 kap. 1 § SoL presenteras. Den berör också kort den översyn som för närvarande pågår av socialtjänstlagen samt tydliggör de förändringar som skett under 2023.

Förkortningar Följande förkortningar används genomgående: BrB FB FL FR HFD HSL HVB IVO KamR LMA LPT LSS LuL LVM LVU OSL RF RÅ SiS SoF SoL SoS

brottsbalken föräldrabalken förvaltningslagen förvaltningsrätten Högsta förvaltningsdomstolen; HFD:s domar hälso- och sjukvårdslagen hem för vård eller boende Inspektionen för vård och omsorg kammarrätten lag om mottagande av asylsökande m.fl. lag om psykiatrisk tvångsvård lag om stöd och service till vissa funktionshindrade lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare lag om vård av missbrukare i vissa fall lag med särskilda bestämmelser om vård av unga offentlighets- och sekretesslagen regeringsformen Regeringsrättens årsbok (Numera Högsta förvaltningsdomstolen) Statens institutionsstyrelse socialtjänstförordningen socialtjänstlagen Socialstyrelsen

ANNIKA STAAF & LINA CORTER

Socialtjänstens vägledande principer och historiska utveckling INLEDNING

Under slutet av 1960-talet tillsattes Socialutredningen med syftet att göra en allmän översyn av våra, vid den tiden, skilda sociala vårdlagar för att försöka sammanföra dem i en lagstiftning och därigenom kunna samordna socialtjänsterna bättre i kommunerna. Ett intensivt utredningarbete vidtog med många gånger hetsiga debatter bland remissinstanserna. År 1974 publicerades en första utredning som angav de grundläggande principer som ansågs vara betydelsefulla för socialtjänstens arbete, Socialvården – Mål och medel (SOU 1974:39). Principbetänkandet hade stor betydelse för hur socialtjänsten kom att utvecklas och har fortfarande idag betydande genomslag i socialtjänstens arbete, i synnerhet genom portalparagrafens principer. Socialutredningen lämnade därefter sitt slutbetänkande först år 1977 och propositionen lades sedan 1979 i prop. 1979/80:1 Om socialtjänsten. Propositionen bestod av tre olika delar och förslaget var att socialtjänsten skulle sammanföras i en lagstiftning vad gällde de delar som förutsatte samtycke och frivillighet samt att denna lagstiftning skulle kompletteras med en särskild och separat lag om vård av unga (LVU) där samtycke inte var behövligt för insatser. I propositionen hade även ett förslag om förändringar i denna tids psykiatriska tvångsvårdslagstiftning (LSPV) lagts som skulle kunna omfatta personer med missbruksproblem som inte samtyckte till insatser. Detta förslag förkastades dock helt av riksdagen och först efter ytterligare ett omfattande utredningsarbete såg lag om vård av missbrukare (LVM) dagens ljus år 1982. Den nya socialtjänstlagen (SFS 1980:620) trädde i kraft den 1 januari 1982. S O C I A LTJ Ä N S T L A G E N S B Ä R A N D E P R I N C I P E R

Det är viktigt att läsaren har förståelse för att socialtjänstlagen fortfarande vilar på de värderingar och den människosyn som formulerades i 1974 års SOU Socialvården – Mål och medel och som sedan preciserades i lagstiftningens portalparagraf, som idag återfinns i 1 kap. 1

Socialtjänstens vägledande principer och historiska utveckling

§ SoL. Det är vidare inte orimligt att hävda att socialtjänstreformen var ett genombrott för en ny och mera humanistisk syn på människan. Socialtjänsten ska vila på demokratins och solidaritetens grund och främja människornas sociala och ekonomiska trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet, säger lagens inledande stadgande. Socialtjänstlagens kärnprinciper är i sammanhanget betydelsefulla att lyfta fram eftersom de anger det sociala arbetets utgångspunkter när gällande rätt ska tillämpas i förvaltningsverksamheten och de kan vidare hävdas vara riktlinjer i allt socialt arbete. Dessa utgångspunkter är: Helhetssyn: När den första översynen av socialtjänstens arbete inleddes innefattade uppdraget att samla de olika socialvårdande lagarna under en och samma lag i syfte att skapa en mer enhetlig lagstiftning. Att ha en helhetssyn blir naturligtvis enklare när reglerna är samlade. En sådan helhetssyn måste även ha betydelse för hur socialtjänstens organisation ska utformas så att olika verksamhetsgrenar inom socialtjänsten inte fjärmar sig från varandra. Att sedan tillämpa bestämmelserna innebär att sträva efter att se sammanhang och utgå från hela människans behov och förutsättningar. En helhetssyn innebär att socialtjänsten ska beakta hela människan och de ofta komplexa svårigheter, förklaringsmodeller och lösningar som existerar för just den människans livssituation. Inom en sådan syn på helheten brukar även den så kallade närhetsprincipen placeras. Principen bygger på att alla människor är delar av större nätverk bestående av nära anhöriga, familjen, vänner och andra. Mellan medlemmarna i nätverken existerar betydelsefulla band och relationer som påverkar medlemmarna och banden behöver tas hänsyn till i vård- och behandlingsarbete då det inte är möjligt att isolera den enskilde från dess miljö och sociala sammanhang. Placeringar utanför hemmet såsom till exempel i familjehem eller behandlingshem bör därför oftast ske så nära hemmiljön som möjligt. Frivillighet och självbestämmande: Den grundläggande utgångspunkten i socialtjänstlagen är frivillighet. Socialtjänsten ska präglas av samtycke, erbjudande och rådgivande service, inte paternalistiskt tvång. Det innebär att den enskilde själv får bestämma om han eller hon vill ta emot ett erbjudande om en viss social insats eller inte. Inom ramen för socialtjänstens resurser ska det finnas möjligheter till valfrihet som inte 14

ANNIKA STAAF & LINA CORTER

enbart handlar om att samtycka eller inte samtycka till insatser, utan även så långt det är möjligt att kunna få välja mellan olika insatser. Ingen ska behöva påtvingas sociala insatser som den inte vill ha eller tror på. I det större konstitutionella perspektivet så har alla medborgare vissa grundläggande fri- och rättigheter, vilka framför allt finns formulerade i 2 kap. regeringsformen, RF. En del av dessa rättigheter handlar om att slippa intrång i sitt privat- och familjeliv från det allmänna, såsom stat och kommun. Frivillighet och samtycke står inte i konflikt med att försöka motivera den enskilde att ta emot en viss insats eller att ge råd och information om vilka olika insatser som finns, så länge ansvaret inte fråntas den enskilde. Normaliseringsprincipen: Enligt denna princip ska alla människor oavsett sina inbördes olikheter ges lika möjligheter att leva sina liv och förverkliga sig själva. Den som till exempel har fysiska, psykiska eller sociala funktionsnedsättningar har rätt att leva och bo som andra. Att ha möjlighet att vara såsom andra är en princip som tydligt etablerats i och med inträdet av 1980-talets socialtjänstlag. Tidigare var personer som av olika anledningar inte kunde försörja sig själva tydligt marginaliserade och ofta avskilda från resten av samhället. Socialtjänstens biståndsinsatser ska inriktas på att underlätta för den enskilde att leva (kvar) i sin invanda miljö, vilket till exempel blir betydelsefullt i arbetet med äldre och personer med funktionsnedsättning. Kontinuitet: Principen bygger på förståelsen att socialt förändringsarbete byggs på förtroendefulla och bärande relationer mellan den sökande och socialtjänstens företrädare, ofta kallade behandlingsallianser. För att sådana relationer ska kunna växa fram krävs en beständighet i kontakten, det vill säga att den hjälpsökande möter samma personer under en längre period och får förtroende för dem. Kontinuerlig kontakt är även viktigt om omsorgstagaren under en viss tid vårdas på institution eller annan vårdinrättning. De senaste årens brist på socialarbetare och den stora personalomsättning som många socialförvaltningar har drabbats av försvårar naturligtvis principens genomförande. Flexibilitet: Principen om flexibilitet innebär att socialtjänstens insatser inte ska utformas utifrån färdiggjorda mallar, utan vara individuellt anpassade efter den enskildes egna önskemål, förutsättningar och behov. Lagstiftningens utformning som en målsättningsstadgande Socialtjänstens vägledande principer och historiska utveckling

ramlag, där de övergripande målen för verksamheten uppställs men inte detaljregleras, ökar flexibiliteten och möjligheterna till individuella hänsyn. Ramlagen utgör gränsen för sådan flexibilitet och anpassningsbehov måste vägas mot en enhetlig rättstillämpning och en helhetssyn. Samverkan: Socialtjänsten har ofta att samarbeta med andra myndigheter och verksamheter, såväl offentliga som ideella. Den tidigare diskuterade principen om helhetssyn innebär rent konkret ”att se utanför sitt eget skrivbord” för att personer med behov av insatser från flera olika myndigheter eller organisationer ska få sina behov tillgodosedda. Exempel kan vara personer med så kallad samsjuklighet eller äldre med behov av hemtjänst från kommunens socialtjänst och sjukvård eller hjälpmedel från regionen. L A G E N S R A M L A G S KO N S T R U K T I O N O C H KO N T R O L L M E K A N I S M E R

Socialtjänstlagen har karaktären av en målrelaterad ramlag, vilken ger kommunerna stor frihet att själva utforma sin socialtjänst så länge målen i lagstiftningen inte frångås. Socialtjänstlagen innehåller flera regler om skyldigheter för kommunen att bedriva vissa verksamheter och tillhandahålla tjänster för att tillgodose medborgarnas behov, men begränsningar av kommunens frihet att självständigt utforma sin verksamhet måste vara angivna i lag. I annat fall är kommunen fri att på egen hand besluta hur man bäst når de uppställda målen. Det finns emellertid också regler i socialtjänstlagen som är utformade som en rättighet för den enskilde vars verkställighet inte får variera mellan olika kommuner. Det är framför allt rätten till bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt som har en sådan utformning. Vi kommer att belysa dessa regler mer noggrant i kapitel fyra. Kännetecknande för en rättighetsparagraf är just preciseringen av innehåll och förutsättningar samt när rättigheten är utkrävbar för den enskilde. Genom att kunna överklaga eller besvära sig inför domstol kan den enskilde hävda och utkräva sin rätt gentemot socialnämnden. Genom en rättslig prövning får dessutom det allmänna en viss kontroll och styrning över rättstillämpningen. Utöver domstolars kontroll av rättstillämpningen vid överklagande kontrolleras sedan den 1 juni 2013 socialtjänstens arbete även av staten via Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Inspektionen har tillsyn över socialtjänsten och hälso- och sjukvården i landet och är 16

ANNIKA STAAF & LINA CORTER

huvudsakligen inriktad på frågor om laglighet och rättssäkerhet. Andra viktiga områden för tillsynen är kvalitet och kompetens i vården och omsorgen. Reglerna om tillsyn finns framför allt i 13 kap. SoL. Socialtjänsten står även under Justitieombudsmannens (JO) tillsyn. JO kan på eget initiativ göra inspektioner och granska socialnämndens verksamhet eller ta initiativ till en utredning i ett enskilt ärende, som kommit till JO:s kännedom genom anmälan eller på annat sätt. JO:s beslut innehåller i de flesta fall värdefulla riktlinjer för hur den sociala lagstiftningen bör tolkas och tillämpas. JO avger yttranden över verksamheter som de har granskat och sammanställer dessa årligen i en ämbetsberättelse. Socialtjänstlagen är en del av den offentliga rätten som karaktäriseras av att minst en part i rättsrelationen utgörs av det allmänna, det vill säga en offentlig institution, ofta en myndighet. Närmre preciserat är socialtjänstlagstiftningen en del av förvaltningsrätten och dess speciella delar. Rättsområdet förvaltningsrätt delas in i två olika delar, en allmän och en speciell förvaltningsrätt. Den allmänna förvaltningsrätten, som till exempel förvaltningslagen (2017:900), gäller för alla eller en större del av alla förvaltningsmyndigheter eller offentliga organisationer, medan den speciella förvaltningsrätten preciserar de regler som gäller för en viss myndighets verksamhet, till exempel socialtjänstlagen, LSS, LVU och LVM samt SoF för socialtjänstens verksamheter. F O R T S AT TA Ä N D R I N G A R AV S O C I A LTJ Ä N S T L A G E N

Sedan 1980 års socialtjänstlag trädde i kraft har två större lagrevideringar genomförts. Den första ändringen skedde efter en översyn av en parlamentariskt tillsatt Socialtjänstkommitté som lämnade delbetänkande i SOU 1993:39 Rätten till bistånd inom socialtjänsten, i SOU 1995:58 Dokumentation och socialregister och i SOU 1995:85 Kompetens- och kunskapsutveckling – om yrkesroller och arbetsfält inom socialtjänsten. Huvudbetänkandet lades sedan i SOU 1994:139 Ny socialtjänstlag, vilken gav förslag på mera preciserande, men även tydligt begränsande rättigheter till försörjningsstöd och annat bistånd. Utöver dessa ändringar förtydligades också barnperspektivet i lagstiftningen. I prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen uttrycktes ett behov av ytterligare översyn av socialtjänstlagen och en särskild utredare tillsattes för arbetet. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1998.

Socialtjänstens vägledande principer och historiska utveckling

Nästa översyn, Socialtjänstutredningen, överlämnade ett slutbetänkande i SOU 1999:97 Socialtjänst i utveckling, vilken ledde till en prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m. som gav förändringar av lagens form, såsom att den fick en kapitelindelning och en språklig modernisering, men en hel del materiella ändringar blev också resultatet. Rätten till bistånd vidgades igen och den enskildes möjligheter att överklaga beslut omfattar idag nästan alla biståndsbeslut, men även andra former av beslut. Den nya och fortfarande gällande socialtjänstlagen trädde i kraft den 1 januari 2002 och har SFS-nummer 2001:453. Under åren som följt därefter har vissa lagrum ändrats, men ingen mera genomgripande revidering av lagstiftningen har genomförts. Det pågår därför för närvarande, år 2023, en större översyn av social tjänstlagen. Detta lagstiftningsarbete har inletts genom flera olika dialogmöten med relevanta aktörer inom olika fält av socialtjänst och socialt arbete om vilka utmaningar socialtjänsten möter idag, hur andra pågående lagstiftningsarbeten kan påverka SoL, till exempel konsekvenser av barnkonventionens inkorporering i svensk lag, samt vilka behov av förändringar i lagen som finns. Mötena har givit underlag för ett kommittédirektiv, dir. 2017:39 Översyn av socialtjänstlagen, som skulle ha redovisats den 1 december 2018, men som redovisades den 26 augusti 2020 (S 2017:03). Utredarna fick förlängd tid för redovisningen i tilläggsdirektiv eftersom regeringen utökade uppdraget, vilket innebar att de även skulle förtydliga barnrättsperspektivet då barnkonventionen inkorporerats som lag den 1 januari 2020. Dessutom skulle utredarna se över om ansvaret för äldreomsorgen skulle kunna särregleras i en separat lagstiftning och om i sådana fall begreppet ”skälig levnadsnivå” omfattar de insatser som kan vara aktuella i sådan särlagstiftning. Slutligen skulle utredarna även se över rätten att delegera beslut enligt 10 kap. 4 § SoL vad avser ärenden enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och föreslå nödvändiga ändringar. I uppdraget ingick bland annat att se över och lämna förslag beträffande socialtjänstlagens struktur och konstruktion, socialtjänstens uppdrag, hur man uppnår en hållbar socialtjänst som främjar långsiktigt strukturellt förebyggande arbete med genomlysning av 18

ANNIKA STAAF & LINA CORTER

kompetensutveckling och möjligheter till förenklad handläggning utan att rättssäkerheten eftersätts. Översynen har redan mynnat ut i SOU 2018:34 Ju förr desto bättre – vägar till en förebyggande socialtjänst. I utredningen redogörs för grundförutsättningarna i arbetet, där framför allt det förebyggande arbetet betonas och tydliggörs. Den 26 augusti 2020 presenterades så slutbetänkandet om ny socialtjänstlag från utredningen Framtidens socialtjänst i SOU 2020:47 Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag. Förslaget har varit ute på remiss fram till den 1 februari 2021 och innehåller flera förslag till ändringar samt är tänkt att helt ersätta nuvarande socialtjänstlag. Inledningsvis föreslår utredarna vissa formändringar samt en kapitelindelning utifrån avdelningar, en definition av vad socialtjänst är och en enhetlig begreppsapparat. De innehållsmässigt mer intressanta förslagen är bland annat tydliga regler om kvalitetssäkring och krav på vetenskap och beprövad erfarenhet samt systematisk uppföljning. Vidare föreslås lagstadgat krav på respektfullt bemötande och en betoning på förebyggande arbete och tillgänglighet, med ett förstärkt barnrättsperspektiv. Utredarna vill även utöka möjligheterna till beslut utan behovsprövning där kommuner själva kan avgöra vilka typer av beslut som kan omfattas, med vissa undantag. Utredningen innehåller även ett förslag till en ny lag om socialtjänstdataregister. Tanken är att det ska förenkla uppföljning av klienter eller brukare som återkommer till socialtjänsten. Dessutom föreslås att socialtjänsten ska få en mera aktiv roll i samhällsplaneringen, särskilt på kommunal nivå. Utredningen föreslår slutligen att regeringen tillsätter ytterligare en utredning som ska se över professionens roll och den nuvarande beslutsordningen inom socialtjänstens område, det vill säga relationen mellan politikerna och tjänstemännen i kommunen, vilket är en relativt kontroversiell fråga. Remissinstansernas synpunkter bereds för närvarande vid Socialdepartementet. I anslutning till beredningen av ny socialtjänstlag har även frågan om en separat äldreomsorgslag behandlats i SOU 2022:41 Ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer. Pandemin blottlade nämligen flera strukturella brister i vården och omsorgen till äldre personer. Förslagen innebär att stödja en äldreomsorg med likvärdigt god Socialtjänstens vägledande principer och historiska utveckling

kvalitet och som utgår från individens förutsättningar, behov och delaktighet. Lagen kompletterar den bredd av satsningar på äldreomsorgen som sker från statligt håll, bland annat i form av tillskott av finansiella resurser, satsningar på kompetensförsörjning, kunskapsstöd och vägledning. Remisstiden för denna utredning avslutades den 15 november 2022. Utöver äldreomsorgslagen har utredningen också tagit fram förslag på hur hälso- och sjukvårdslagstiftningen kan förstärkas så att kvalitet och tillgänglighet förbättras för personer som får kommunal hälso- och sjukvård, däribland personer som har stöd och hjälp från äldreomsorgen. Regeringen har även givit en utredare i uppdrag att föreslå ett samlat regelverk för socialtjänstdataregister (redovisas 1 juli 2024). Socialstyrelsen har även fått i uppdrag att analysera kommunernas förutsättningar och behov inför införandet av en socialtjänstdataregisterlag (redovisas 19 april 2024). FÖRÄNDRINGAR UNDER ÅR 2023

Den 1 juli 2023 förändrades reglerna vad avser fast omsorgskontakt igen. Reglerna som trädde i kraft den 1 juli 2022 förstärktes genom detta med ett krav på den som utses till fast omsorgskontakt k et att ha yrkestiteln undersköterska enligt 3 kap. 3 § tredje styc och 3 d § SoL. Anledningen är att kraven på den medicinska kompetensen har blivit högre inom hemtjänsten, där allt fler äldre med komplexa behov får kvalificerade hälso- och sjukvårdsinsatser samt omsorg i ordinärt boende. Den fasta omsorgskontakten kan behöva kunna utföra kvalificerade uppgifter och behöver därför den särskilda kompetens som undersköterskor ska ha eller redan har. Även 16 kap. 6 § SoL ändrades vid samma tidpunkt så att brott mot kompetenskravet i 3 kap. 3 § SoL kan straffas med böter. För mer information, se prop. 2021/22:116 En fast omsorgskontakt i hemtjänsten och prop. 2020/21:175 Stärkt kompetens i vård och omsorg – reglering av undersköterskeyrket. Den 1 juli 2023 infördes regler i 3 kap. 6a–6b §§ SoL om att socialnämnden ska få möjlighet att, utan vårdnadshavarnas samtycke, få besluta om öppna insatser till barn som har fyllt 12 år. Detta om det bedöms vara lämpligt och om barnet samtycker till insatsen. Meningen är att öka socialnämndens möjligheter att stödja barn även om barnets 20

ANNIKA STAAF & LINA CORTER

vårdnadshavare inte samtycker till insatsen. För mer information se prop. 2022/23:64 En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke. Den 1 juli 2023 infördes även nya bestämmelser i 12 kap. 8 § SoL. De syftar till att förbättra regelverket för utredningar mot barn som misstänks för brott och säkerställa att en hög grad av rättssäkerhet och effektivitet upprätthålls i dessa utredningar. Det handlar bland annat om att • fler utredningar ska få genomföras när barn under 15 år misstänks för brott • ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare för barn ska kunna förordnas för målsäganden när den som misstänks ha begått brottet är under 15 år • en bevistalan ska få väckas i fler fall • det ska bli möjligt att bevilja resning av eller undanröja en dom om bevistalan som har fått laga kraft • fler drogtester ska få genomföras mot barn under 15 år, och • det ska bli möjligt för åklagare att genom strafföreläggande besluta om ungdomstjänst.

För mer information, se prop. 2022/23:78 Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott.

FÖRÄNDRINGAR UNDER 2024

Den 1 mars 2024 träder nya bestämmelser om möjligheten att använda digital teknik när insatser ges i form av hemtjänst eller boende i särskilda boendeformer för äldre. Exempel på digital teknik är trygghetslarm med GPS-funktion och kamera för tillsyn i bostaden. Bestämmelsen återfinns i ett nytt lagrum, 4 kap. 2c § SoL. För mer information, se prop. 2022/23:131 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen. Eftersom en helt ny och omgjord socialtjänstlag föreslås kunna träda i kraft under 2025 är det begränsat med lagändringar i SoL under 2024. Man avvaktar dessa större förändringar. Regeringen avser att lämna en lagrådsremiss om en ny socialtjänstlag senvåren 2024. För mer information se prop. 2023/24:1 Budgetpropositionen för 2024.

Socialtjänstens vägledande principer och historiska utveckling

Återkrav m.m. 1§

Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att lämna uppgifter eller på annat sätt förorsakat att ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § utgetts obehörigen eller med för högt belopp, får socialnämnden återkräva vad som har betalats ut för mycket. Om någon i annat fall än som avses i första stycket tagit emot sådant ekonomiskt bistånd obehörigen eller med för högt belopp och skäligen borde ha insett detta, får socialnämnden återkräva vad som har betalats ut för mycket. Lag (2015:970).

ÅT E R K R ÄVA N D E AV B I S TÅ N D

Har någon lämnat oriktiga uppgifter får socialnämnden kräva tillbaka ekonomiskt bistånd som utbetalats på grund av dessa uppgifter. Detta gäller även om den enskilde inte haft avsikten att få en felaktig utbetalning. Ett beslut enligt 9 kap. 1 § SoL kan tas även om lämnandet av oriktiga uppgifter inte leder till straffrättsliga åtgärder enligt bidragsbrottslagen (SFS 2007:612). Strängaste straffet för bidragsbrott är fängelse i två år. Enligt andra stycket får socialnämnden också återkräva ekonomiskt bistånd som utbetalats om det utgetts obehörigen eller med för högt belopp och den enskilde skäligen borde ha insett att utbetalningen var felaktig. Det spelar ingen roll att det är socialnämnden som har räknat fel.

JO-BESLUT

JO 2015/16 ref. 423. Beslut om återkrav av försörjningsstöd vid felaktig utbetalning är inte att anse som myndighetsutövning och omfattas

KAPITEL 9 • Återkrav m.m.

189

därmed inte av förvaltningslagens regler om kommunicering till part, s.k. partsinsyn enligt 10 § FL.

2§

Socialnämnden får, i andra fall än som avses i 1 §, återkräva bistånd som den enskilde har erhållit enligt 4 kap. 1 § endast om det har lämnats 1. som förskott på en förmån eller ersättning, 2. till den som är indragen i arbetskonflikt, eller 3. till den som på grund av förhållanden som han eller hon inte kunnat råda över hindrats från att förfoga över sina inkomster och tillgångar. Har ekonomisk hjälp lämnats i annat fall än som avses i 4 kap. 1 § får socialnämnden återkräva hjälpen, om den har getts under villkor om återbetalning. Ett beslut som avser ekonomisk hjälp som kan komma att återkrävas enligt denna paragraf skall vara skriftligt. Beslutet skall innehålla uppgifter om den eller de omständigheter som enligt denna paragraf utgör grund för återbetalningsplikten. Beslutet skall delges den enskilde.

Huvudregeln är att ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § inte ska återbetalas. Det finns dock några undantag. Socialnämnden får enligt denna paragraf endast återkräva bistånd i de fall som anges i paragrafens tre punkter, förutom de fall som omfattas av 9 kap. 1 § SoL. Första punkten gäller bistånd som getts som förskott, exempelvis medan den enskilde väntar på en förmån eller ersättning från en annan myndighet. Se till exempel 107 kap. 5 § SFB. Andra punkten gäller återbetalning av bistånd som utbetalats till den som är indragen i en arbetskonflikt. Det gäller bara den som varit indragen i konflikten. Har försörjningsstöd utbetalats till make/maka eller barn med stöd av 4 kap. 1 § föreligger inte återbetalningsskyldighet. Tredje punkten gäller om en enskild av olika skäl tillfälligt inte kan komma åt sina tillgångar. Sådant försörjningsstöd bör rimligen återbetalas. Krav på samt skälen för återbetalning ska vara angivet i biståndsbeslutet för att gälla. Beslut om återkrav ska vara skriftligt och delges den enskilde. 190

ANNIKA STAAF & LINA CORTER

R ÄT T S FA L L O C H J O - B E S L U T

RÅ 1992 ref. 18. Socialnämnd kan inte återkräva inkassokostnader från enskild. JO 2003/4 s. 240. Bistånd som utgetts som förskott på förmån enligt ett rambeslut ansågs inte kunna återkrävas med denna bestämmelse.

3§

Vill socialnämnden föra talan om ersättning som en enskild inte återbetalar frivilligt för ekonomisk hjälp som avses i 1 eller 2 § eller för kostnader som kommunen har haft enligt 8 kap. 1 § första eller andra stycket, ska talan väckas hos förvaltningsrätten inom tre år från det kommunens kostnader uppkom. Talan väcks vid den förvaltningsrätt inom vars domkrets den enskilde är bosatt. Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller en del av denna kan antas bli ur stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt eller annars synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket. Lag (2009:836).

Om den enskilde vägrar att betala tillbaka enligt 9 kap. 1 eller 2 § SoL kan socialnämnden väcka talan hos förvaltningsrätten enligt denna paragraf. Kommunen har tre år på sig att väcka talan hos förvaltningsrätten från det att kostnaden uppkom. Innan talan väcks ska socialnämnden väga in olika omständigheter i sin bedömning av om den ska efterge skulden eller inte. Exempelvis ska det vägas in om den enskilde genom talan kan hamna i en allvarligt försämrad ekonomisk situation eller på annat sätt fara illa. Talan hos förvaltningsrätten kan endast ske med stöd av 9 kap. 1 § och 2 § eller 8 kap. 1 § första eller andra stycket SoL. 8 kap. 2 § SoL omfattas inte av denna paragraf.

JO-BESLUT

JO 2007/08 s. 278. Socialnämnd får ej kräva återbetalning genom s.k. betalningsföreläggande enligt lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Vid tillämpning av 9 kap. 3 § SoL ska talan väckas hos Länsstyrelsen.

4§

Socialnämnden får helt eller delvis efterge den ersättningsskyldighet som avses i 1 och 2 §§ och i 8 kap. 1 § första och andra styckena.

KAPITEL 9 • Återkrav m.m.

191

Det finns inga krav på socialnämnden att den måste väcka talan för ersättningsskyldighet. Den kan låta den enskilde betala tillbaka endast en del av skulden eller helt efterge den.

JO-BESLUT

JO 1999/2000 s. 231. Beslut som eftergav ersättningsskyldighet för uppehälle vid vård på behandlingshem fick inte ändras avseende den vistelse som beslutet gällde. Beslutet var utformat utan tidsbegränsning och medgav därmed inte någon ändring avseende uttag av avgift för uppehälle vid detta behandlingshem.

192

ANNIKA STAAF & LINA CORTER

Annika Staaf • Lina Corter

2024

Socialtjänstlagen

Lina Corter är jur. kand. och adjunkt i juridik. Hon undervisar i socialrätt, hälso- och sjukvårdsrätt samt arbetsrätt på Malmö universitet.

ISBN 9789177414407

9 789177 414407

Annika Staaf Lina Corter

Socialtjänstlagen 2024