9789177413943

HJÄRNA I FÖRSKOL AN

David Edfelt är psykolog och författare. Han arbetar med handledning och utbildning i förskolor och skolor och har under många år undervisat på Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Fokus ligger på hur pedagoger ska förstå, förhålla sig till och stötta de barn som gång på gång krockar med tillvaron.

David Edfelt driver två poddar – David & Bo pratar pedagogik och Relatera mera – och har skrivit flera böcker för förskolepersonal, bland annat Utmaningar i förskolan – att förebygga problemskapande beteenden (Gothia Kompetens).

DAVID EDFELT

Under förskoletiden formas hjärnan av allt barnet gör och är med om. Som pedagog påverkar du denna utveckling. Genom större förståelse för hur hjärnan fungerar kan du bidra till en miljö som främjar barnets utveckling, lärande och välmående.

Den här boken handlar om barnets och hjärnans utveckling – hur hjärnan fungerar och hur vi kan förstå våra olikheter. På ett begripligt sätt har författaren placerat kunskap om hjärnan i en förskolekontext. Några av bokens teman är anknytning, socialt samspel, känslor, lek och lärande samt funktionsnedsättningar.

Lättillgängliga fakta varvas med praktiska tips. Du får dessutom, genom en fiktiv förskola, följa syskonen Alice och William och deras kompisar, vars hjärnor växer och formas av händelser och upplevelser. Boken har också många tips om hur du som pedagog kan göra och avslutas med ett studie­ material som kan användas som diskussionsunderlag för att förbättra arbetet i din förskola.

I denna nya upplaga har boken uppdaterats samt nya texter tillkommit om bland annat motivation, hälsofrämjande rörelse, konstruerade känslor, att hantera utbrott och lågaffektivt bemötande.

VÄGEN TILL BARNS L ÄRANDE OC H UT VEC KLING

DAVID EDFELT ISBN 9789177413943

9 789177 413943

Innehåll

4

6

Inledning

13 15 15 17 19 20 22 23 25 26

Kapitel 1. Början Inget oskrivet blad Den genetiska koden Gene­tiken i praktiken Det kompetenta barnet Hjärnans till­växt och kom­munika­tion Gener på­verkas av miljön Ett gigantiskt nätverk Hjärnans belönings­system Motivation

29 33 35 36 38 39 42 42 43 49 51

Kapitel 2. Funk­tioner, förmågor, färdigheter Förmågor och färdigheter Den stora variationen Normalfördelning Förväntningar är kopplade till förmågor Temperament Blyg­het Temperament i för­skolan Konsten att styra sig själv Överkrav Utveckling

53 53 59 65

Kapitel 3. Mat, sömn och rörelse Den energigivande maten Den nödvändiga sömnen Den hälsofrämjande rörelsen

68 70 72 79

Kapitel 4. Trygg­het och stress Trygg­het och tillit Anknytning Stress i för­skolan

84 85 87 89 92 97 98

Kapitel 5. Känslor Känslouttryck Konstruerade känslor Att förlora kontrollen Att hantera utbrott Lågaffektivt bemötande Varma och kalla känslor

104 105 107 108 109 112 114 115 116 116 117 119 120 120 121 123

Kapitel 6. Socialt samspel, språk och kom­munika­tion Blicken och ansikten Delad upp­märksamhet Den sociala hjärnan avancerar Sociala sammanhang Inlevelseförmåga Rättvisa Tal- och språkstart Människa och djur Tal- och språkutvecklingen spurtar Var sitter språket?

Mönster och mångfald Kom­munika­tion är mer än ord Språkexponering med kvalitet Delad upp­märksamhet och språk Musik och socialt samspel

127 130 131 132 132 137 138 141 142

Kapitel 7. Lek och lärande Djur leker Förutsättningar för lek Leksignaler Olika typer av lek Initiativ och makt Minne Kreativitet och utvecklingspotential Lärande i och utan lek

148 148 154

Kapitel 8. Trauma och barn som far illa Trauma Att anmäla när barn far illa

157 159 160 162 163 164 170 183 192

Kapitel 9. Utmaningar och funk­tions­nedsättningar Funk­tionsnedsättningar och vardagens hinder Utredningar och diagnoser ESSENCE Gener och funk­tionsnedsättningar Utmaningar i för­skolevardagen Autism Adhd Tal- och språkstörning

199

Efterord. 20 år senare

200

Studiematerial

215

Ordlista

219

Referenser

Inledning ÄR DET INTE MÄRKLIGT att det så ofta fungerar, med tanke på att allt vi gör, tänker och känner styrs av en liten geléklump av nervtrådar i huvudet? Det är den som är Jag. Ett under måste man ju säga. Hjärnan är mer kom­plicerad än något som människan har åstad­kommit. Den är på många sätt obegriplig, men har blivit allt­ mer begriplig med tiden. Forskningen tar varje år stora kliv framåt i för­ståelsen av hur hjärnan fungerar. Hjärnforskarnas fram­fart liknas vid de upptäcktsresande som besökte okända platser och åter­ berättade sina iakttagelser för en intresserad allmän­het. Visst är det spännande? Det handlar alltså om att förstå hur vi alla fungerar, hur barns utveckling formas av interaktionen mellan gener och miljö och hur vi sedan fortsätter att formas hela livet. De som borde vara mest intresserade av upptäckterna om hjärnan är därför alla som lever nära barn och på olika sätt an­stränger sig för att deras tillvaro och utveckling ska bli så bra som det bara går – för vad kan vara viktigare än att göra det bästa för dem?

Under barnets för­skoletid formas hjärnan genom de tusentals miljarder kopp­lingar mellan nerv­celler som tar emot och bearbetar signaler utifrån och från vår egen kropp. Hjärnan är vårt kontroll­ torn som alltid är igång och registrerar sådant som är av vikt: ljud, kontraster, färger, rörelse och kroppens tillstånd. Den känner av hjärt­frekvens och temperatur, trötthet och hunger. Det är inte mycket som undgår hjärnan, men det mesta undgår oss. Vi blir faktiskt inte varse mer än en rännil av den information som hjärnan registrerar. Här finns vårt med­vetande och här skapas våra drömmar.

6

Det är även i hjärnan som vår personlighet sitter. Signalerna skickas kors och tvärs mellan hjärnans olika delar för att bli till tankar, känslor och hand­lingar. I hjärnan finns jaget och i varje cell finns grund­receptet för vår konstruktion – DNA-spiralen.

Den här boken är ett försök att skapa intresse för något som är av stor betydelse i för­skolan: barns hjärnor, som växer och formas av för­skolevardagens händelser och upplevelser och som är vår mest ovärderliga guldklimp.  För­skolan finns som bekant av huvudsakligen två skäl. Dels för att föräldrarna ska jobba eller studera och att deras barn behöver någonstans att vara under tiden. Dels för att barn ska få möjlighet att lära sig sådant som är av vikt i vårt allt­mer komplexa samhälle.

Forsk­ning visar att en för­skola av god kvalitet är bra för stimulans och ut­veckling, inte minst för barn från mindre privilegierade hem (Taggart, 2010). En sådan viktig verksamhet behöver ha rikt­linjer och kom­petenta peda­goger. I Sverige infördes den första läro­planen för för­skolan 1998 och 2010 gjordes en omfattande revidering. 2016 omarbetades ett avsnitt igen och 2018 kom en större revidering med många nya skrivningar. Kunskapen om hjärnan finns och måste finnas med i en läroplan. Det är hjärnan vi arbetar med. Allt vi talar om i för­skolan – barns utveckling, lärande och välmående – sitter där.

I Sverige går 95 procent av alla 3–5-åringar i för­skola. I de övriga skandinaviska länderna är andelen också stor. Flera andra länder rör sig i samma riktning och sneglar mot Nordens breda och allmänna ut­byggda för­skola. Det ger oss ett ansvar även gentemot dessa länders barn, för om någon ska inspireras ska det vara av något som är riktigt bra. I Sverige vet vi tyvärr inte om allt vi gör i för­skolan är bra, eftersom den typen av effektforskning i stort sett saknas (Waldenström, 2014). Det innebär att vi gör en mängd saker som vi 7

KAPITEL 1. Inledning

FIGUR 1

8

tycker och hoppas är bra, men som vi i grunden inte vet så mycket om.

Barn spenderar en stor del av sin barn­dom i för­skolan. De barn som är i för­skolan åtta timmar per dag, fem dagar i veckan – en så kallad heltidstjänst i yrkeslivet – tillbringar cirka 40 procent av sin vakna tid i förskolan. En hel del barn är där mer än hälften av sin vakna tid.

Under denna tid växer deras hjärnor. Upplevelser och erfarenheter bearbetas och lagras för att skapa mönster om och för­ståelse för hur världen hänger samman. För­skole­peda­goger och föräldrar delar på ansvaret för barnets ut­veckling. Det innebär att samhället har tagit över en del av utveck­lingen av barnens hjärnor från föräldrarna och det är ett stort ansvar som följer med detta skifte.

Med tanke på att kunskapen om hjärnan ökar explosionsartat är det nödvändigt att peda­gogerna tar del av de rön som är av betydelse för hur de kan skapa den mest optimala miljön för barns utveckling.

Om vi förstår mer av hur hjärnan fungerar, kan vi då åstadkomma mer lärande samtidigt som barnet mår bättre?

Hjärnan är en helhet som inte med enkelhet låter sig delas upp.

Forskningen gör det förvisso hela tiden, för det går inte att forska på hela hjärnan samtidigt. Dagens teknik gör det möjligt att lyfta på locket och kika in medan hjärnan jobbar. Genom hjärn­avbildning kan en persons hjärna observeras medan hen gör uppgifter som att lyssna på berättelser, minnas saker eller bara vila och låta tankarna flöda fritt. I de stora och kostsamma appa­raterna framträder bilder av olika centras aktivitet och deras kom­munika­tion, bilder som när de sätts ihop blir filmer som forskarna kan analysera.

Kunskap är som ett expanderande vattenfall efter en stor mängd neder­börd – står vi och gapar kommer vi endast att få i oss en liten

FIGUR 1: Lyft på locket Dagens teknik gör det möjligt att kika in medan hjärnan jobbar.

9

Inledning

del av allt som kommer forsande. Denna bok försöker fånga några av de viktigaste kunskapsdropparna och gör inte anspråk på att täcka in allt. Ändå är ansatsen bred i ett försök att göra barnen och deras utveckling begriplig.

Under för­skoletiden har barn stor inlärningspotential. Sedan barnet format de första orden kommer språket som en störtflod och barnet förstår innebörden av en mängd nya ord varje dag. Hen ska också lära sig att relatera till andra, få en relation till sig själv i förhållande till om­givningen, förstå sina upplevelser, kontrollera sina känslor och styra sig mot olika mål. Den förändring som sker under loppet av några år, från barnets första dag i för­skolan till den sista, är den största resa hen kommer att göra i livet. Från ett tultande litet barn med enstaka ord utvecklas hen till en vet­girig samtalspartner som reflekterar över livet, döden och allt däremellan.

Du som jobbar med barn har världens viktigaste jobb.

Barn som åter­kom­mande upplever sig misslyckas under sin för­skole­tid utvecklar en sämre beredskap för att hantera svåra situationer, även senare i livet. Det sätter spår i form av stress och sämre själv­förtroende, vilket på­verkar förmågan att bemästra utmaningar. Barn behöver känna sig uppskattade och uppleva sig lyckas i stunden. Med mer kunskap om hjärnan är min förhoppning att du som för­skole­peda­gog ska finna allt fler ingångar till att ge barn möjlighet att ut­vecklas optimalt.  Vi är alla olika varandra och det ser vi varje dag. Vi är än mer olika inuti än utanpå. De stora hjärnstrukturerna är i stort lik­artade, men på mikronivå är skillnaderna gigantiska. Det är därför vi är unika, inte bara i hur vi ser ut utan också i hur vi är och hur vi blir.

Samma miljö ger inte samma erfarenheter. I en barn­grupp formas hjärnorna olika, även om alla ingår i samma sammanhang – en sagoberättelse tolkas på olika sätt, nya ord fastnar olika lätt – det 10

varje individ upplever är unikt. Resultatet av hjärnans pro­cesser leder till indi­v iduella tankar, känslor och hand­lingsmönster. Och vi ska möta varje barn där hen befinner sig men oavsett det finns användbara kunskaper om vad som är viktigt för barn generellt och då är nyfiken­heten central. Den som är nyfiken på en annan människa, på kun­skap och på att pröva något nytt kommer att kunna göra skillnad.  Vi är bara i början av ett århundrade där kunskapen om hjärnan ökar med en ofantlig hastighet. Jag låter dig följa några barn och presen­ terar genom dem en del av den kunskap om hjärnan som fram­ kommit under de senaste decennierna och som är av relevans för dig som jobbar i för­skolan. Min ambition är att inspirera och jag hoppas att du ska bli nyfiken.

Jag använder begreppet peda­gog om alla vuxna som arbetar aktivt med barnen i för­skola eller peda­gogisk omsorg. Bland verk­samheter, utbildningar och andra aktörer som på­verkar för­skolan råder det delade meningar om hur ordet peda­gog ska användas och vem som har rätt att kalla sig peda­gog. Jag har valt att använda det eftersom jag vill vända mig till alla i arbetslaget – oberoende av ut­bildning – och för att kunna inkludera alla med ett ord.

Av enkelhetsskäl benämns vårdnadshavare genomgående som föräldrar även om det finns mängder av familjekonstellationer i dag.

Alla kapitel avslutas med tips om vad som är viktigt att tänka på.

Tipsen står på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet och gör inte anspråk på att vara kompletta, se dem snarare som inspiration. Önskar du mer kunskap, handfasta tips och råd om strategier och metoder finns mer litteratur och intressanta länkar till flera spännande hemsidor på psykologdavid.se

11

Inledning

För den vetgiriga finns faktarutor att fördjupa sig i och kursiverade termer och begrepp återfinns i ordlistan längst bak i boken. Du som är intresserad av ett specifikt om­råde hittar förslag på lästips i referenslistan. För dig som vill ha diskussions­underlag för hur arbetet kan förbättras i din för­skola finns ett studiematerial i slutet av boken.  Om för­skolan jobbar med hjärnan är barnen hjärna i för­skolan.  Jag önskar dig lycka till i ditt viktiga arbete.

David Edfelt, hösten 2023

12

KAPITEL 1. Början

Hjärnans tillväxt och kommunikation När Alice är nyfödd går hälften av den energi hon får i sig från mjölken åt till hjärnan, bland annat till områden som är relaterade till kroppsuppfattning och rörelser. Det behövs även energi för att skapa de otaliga kopplingar mellan nervcellerna som är viktiga för hjärnans kommunikation. Hur går då denna livsnödvändiga kom­ munikation till?

Varje nervcell i hjärnan kan kommunicera med andra nervceller genom en nervtråd (axon) som leder impulsen vidare. Genom olika utväxter (dendriter) kan information tas emot. Information från cellkärnan skickas iväg med en elektrisk impuls genom nerv tråden till nervändarna. Där finns så kallade synapser som utgör kopplingen mellan nervcellen som skickar informationen och de mottagande nervcellerna. Synapsen består av nervänden, ett litet gap och den mottagande nervänden. Kommunikationen sker med hjälp av olika ämnen som ”hoppar” över till andra sidan gapet. Vid en viss koncentration av signalämnet i synapsen når bud­ skapet mottagande nervcellsände. Där omvandlas information till en elektrisk impuls som skickas vidare till nervcellens kärna. På detta sätt kan varje nervcell kommunicera med flera tusen andra nerv­ celler. I hjärnan är det alltså elektricitet och kemi som bearbetar intryck, lagrar minnen och styr våra

HJÄRNMYT 2 Hjärnans färg är grå.

FALSKT ! Den är även vit, svart och röd.

handlingar. Kontrolltornet är långt mer komplext än något annat.

FIGUR 3: Nervcellen kommunicerar med andra nervceller via synapserna 1. Cellkärna. 2. Dendriter. 3. Axon med myelinskidor. 4. En annan cellkärnas dendriter. 5. Presynaptisk nervcell med vesiklar. 6. Neurotransmittor (Signalsubstans). 7. Synapsen. 8. Receptorer. 9. Postsynaptisk nervcell.

20

FIGUR 3

2

1

5

3

6

7

8

9

4

21

KAPITEL 1. Början

Redan under första delen av gravidi­teten påbörjas bildandet av kopp­lingar mellan olika nerv­celler. Först under den andra halvan av gravidi­teten exploderar denna till­växt och fortgår i hög takt till puber­teten för att därefter minska. Varje cell kan kommunicera genom upp till 10 000 synapser. I början av livet produceras ett stort överskott av för­greningar. Det är som att naturen har sett till att strössla med kopp­lingar för att se till att åtminstone vissa ska kunna användas och bli effektiva. Meningsfulla nervbanor växer sig starkare genom att användas, resten gallras ut. När vi lär oss nya saker växer utskott och synap­ser stärks. Nya synapser bildas hela tiden, även i vuxen ålder. Det är i dessa synapser som våra minnen lagras men det kommer vi till längre fram.

Alices hjärna väger vid födelsen en tiondel av hennes kroppsvikt och den ska komma att bli mer än tre gånger så stor. Redan vid två års ålder kommer den att ha ökat till 75 procent av sin vuxenvikt. Som ny­född är Alice redo att möta livet men det kommer att ta hela barn­ domen och lite till innan hjärnan är färdigväxt.

Gener på­verkas av miljön Miljön kan på­verka generna. Det kallas epigenetik. Gener kan aktiveras och inaktiveras vilket förändrar egen­skaperna hos såväl växter som djur­arter. Ärftliga egen­skaper kan således ta olika form genom miljö­mässig på­verkan. Det vi är med om sätter spår inom oss som också kan komma att på­verka vår avkomma. Det finns forskning som visat att om far­moderns tillgång till mat varierade kraftigt under barn­domen kunde det på­verka dödligheten hos barnbarnen (Bygren, Ting­hög, Carstensen, Edvinsson, Kaati, Pembrey & Sjöström, 2014).

Svält är alltså något som kan ställa om kroppen och generna, vilket sedan förs vidare i släktledet.

Livsstilsfaktorer som sömn, stress, kosthållning, träning och sociala interaktioner kan med andra ord få större inverkan för mänsk­­ligheten än vad vi tidigare har trott. En bra start i livet är 22

HJÄRNFAKTA Visste du att:

• Hjärnan väger 350–400 gram hos en nyfödd, vilket motsvarar 10 procent av kroppsvikten.

• En vuxen hjärna väger 1200–1500 gram vilket motsvarar 1,5–2,0 procent av kroppsvikten.

• Under första levnadsåret sker ungefär en fördubbling av hjärnans vikt.

• Människors hjärnor är veckade. Vindlingarna finns där för att få plats med så mycket som möjligt. Djur har inte veckad hjärna.

• Cirka 20 procent av syret går till hjärnan.

således inte bara viktigt för det egna livet utan kan även ha betydelse för kom­mande generationer. Alices och Williams peda­goger jobbar där­med inte endast med dem, utan även med deras framtida barn och barn­barn – ett stort och ansvarsfyllt uppdrag.

Ett gigantiskt nätverk Hjärnan har tidigare beskrivits bestå av tre delar: överlevnadshjärnan eller reptilhjärnan som kontrollerar basala funktioner, känslohjärnan i mitten och längst upp hjärnbarken med sina högre funktioner. Men denna tredelade hjärna, som beskrivits under lång tid, har visat sig vara HJÄRNMYT 3

felaktig. Idag pratar forskarna mer om

Det bildas inga nya hjärn­celler så var rädd om dem du har.

att hjärnan fungerar som ett gigantiskt

FALSKT ! Det bildas nya hjärn­celler men du behöver trots allt vara rädd om dem du har.

Använd hjälm!

aktiveras och kommunicerar med varandra

nätverk där en stor mängd olika nervceller i samband med olika upplevelser, tankar och handlingar. I dessa processer har olika områden i hjärnan olika stor betydelse.

23

Olika typer av anknytning Trygg anknytning är den vanligaste typen och kännetecknas av att barnet lever i förvissningen om att hen alltid kan få den trygg­het som behövs om behovet skulle uppstå. Barnet kan således utforska världen och först när anknytningssystemet slår på, som vid yttre hot, trötthet eller sjukdom, söker sig barnet till anknytnings­personen.

Ungefär 60–70 procent av barn i västerländska länder anses ha en trygg anknytning. Barn med trygg anknytning hemifrån har lättare att lära känna andra vuxna, till exempel peda­goger, och att ta hjälp av dem när anknytnings­systemet slås på. Det förutsätter att peda­gogen är till­gänglig för trygg­het i dessa situationer.

Vid otrygg undvikande anknytning visar inte barnet något behov av att använda föräldern som trygg bas. Det kan bero på att föräldrarna kan ha varit obekväma med att ge närhet i situationer av oro och otrygg­het. Dessa barn blir känslo­mässigt självförsörjande och ser till att inte gnälla för småsaker. I för­skolan kan de bete sig som att de klarar sig själva, men de har samma behov av hjälp som andra när trygg­heten ruckas. Barnet ber inte själv om hjälp och kräver därför observanta vuxna som ser barnets belägenhet.

Otrygg ambivalent anknytning utvecklas när föräldern är oför­ut­ sägbar och agerar på den vuxnes villkor. Föräldern samman­blandar sina egna upplevelser med sitt barns, vilket leder till att föräldern tror sig veta hur barnet känner sig. Barnet lär sig att inte lita till sin egen förmåga och kan bli klängigt och bevakande. I för­skolan kan dessa barn uppfattas som osjälvständiga, vilket gör att de ofta upp­ muntras till självständighet när de i stället skulle behöva en omsorg som bygger på närhet och tillförlitlighet.

Desorganiserad anknytning beskriver den relation där rädslan är central och barnet får svårt att uppleva trygg­het. Detta kan uppstå då föräldrar med obearbetade traumatiska upplevelser inte är fysiskt eller psykiskt tillgängliga för tröst och trygg­het. När detta sker åter­kom­mande upprättas ingen anknytning vilket skapar 77

KAPITEL 4. Trygg­het och stress

kaos inom barnet. En del av dessa barn kan bli kontrollerande och upp­märksamma på hur de vuxna har det för att undvika jobbiga situationer. Andra kan reagera starkt känslo­mässigt på vardagliga situationer på ett sätt som förbryllar om­givningen.

GENER, ANKNYTNING OCH TEMPERAMENT En tvillingstudie jämförde betydelsen av gene­tik i förhållande till omvårdnad för utvecklingen av trygg respektive otrygg anknytning.

I gruppen fanns en- och tvåäggstvillingar och resultaten visade att uppväxt­miljön förklarade nästan hela skillnaden i anknytningen Samma studie fann att genetiska faktorer förklarade 77 procent av barnens olika temperament.

(Bokhorst m.fl., 2003).

Vuxna som står pall Barn som inte har en trygg anknytning från hemmet behöver peda­ goger med stort tålamod och en stark förmåga till in­kännande.

Tyvärr kan det bli tvärt om i de fall barnets beteende skapar reak­ tioner i om­givningen. Då gäller det att vara medveten om såväl an­ knytning som andra bakomliggande orsaker till barnets beteende.

När det blåser hårt är trygg­het i form av en eller flera stabila vuxna, en god struktur över dagen, tydliga rutiner och en anpassning till den enskilda individens sätt att fungera på helt nödvändig.

William är ett barn som är tryggt med sina föräldrar. Han har ett annat temperament än sin syster och är mer orolig av sig. Det kan vara lätt att tro att barn som reagerar som William gör är otryggt anknutna, men så behöver alltså inte vara fallet. Många tryggt an­knutna barn kan ha en tuff inskolning. De kan vara ängsligare än vissa andra barn men låter sig tröstas av dem som kan svara upp mot anknytnings­ behovet. Barn som av peda­goger kan uppfattas som framåt, orädda och försigkomna kan i verkligheten ha en mer otrygg anknytning.

78

Under tiden då barnet är i för­skolan ska peda­gogerna överta den trygg­het som föräldrarna utgör. I vissa fall har föräldrarna av olika skäl inte kapacitet att vara så trygga som barnet skulle behöva. Dessa barn kommer att behöva peda­goger som verkligen förstår deras behov och står pall när det blir jobbigt.

Stress i för­skolan Negativ stress är skadligt för barnets hjärna som håller på att utveck­ las (National Scientific Council on the Developing Child, 2005/2014).

Det finns allt­mer forskning som pekar på risker för barnets kognitiva utveckling och känslo­mässiga välbefinnande. Stress kan finnas i såväl hemmiljön som i för­skolan. Senare i boken tittar vi lite när­ mare på hemmiljön. Stress-sårbarhetsmodellen beskriver att vissa personer kan ha en genetisk-biologisk sårbarhet som gör att det inte behövs mycket stress för att skapa ohälsa. Andra kan vara bättre rustade och det

HJÄRNMYT 6 Hjärnan fungerar bra under press.

krävs mer negativ stress för att det ska leda till

FALSKT ! Vid stress produceras hormoner som ökar pro­duktiviteten för en kort stund.

På längre sikt är det i stället skadligt.

kan drabbas av stress på ett negativt sätt.

en negativ hälsa. Vi är således olika men alla Nivån av stress­hormon­et kortisol varierar över dagen. Det är lite högre på morgonen och ofta lägst framåt kvällen. Det hjälper oss genom tuffa situationer för att sedan sjunka igen när vi klarat av utmaningen, men är däremot skadligt vid höga nivåer under en längre tid.

I studier har det visat sig att yngre barns stress­hormon­­nivåer är högre i för­skolan än hemma (Vermeer & van IJzendoorn, 2006). För många handlar det främst om en ökad ansträngning den första tiden i för­skolan som lägger sig efter en tid, förutsatt att det är en trygg och lugn för­skolemiljö. Yngre barn har lätt att överväldigas av inre upp­ levelser och behöver då vuxna som med lyhördhet och värme kan hjälpa barnet att reglera känslorna.

79

KAPITEL 4. Trygg­het och stress

VAD KAN SKAPA STRESS HOS BARN I FÖR­S KOLAN?

• Att lämnas i för­skolan.

• Vikarier eller andra okända vuxna.

• Att ha många barn omkring sig.

• Oorganiserad verksamhet och otydlighet kring vad som ska hända härnäst.

• Vuxna som inte skapar trygg­het.

• Hög ljudnivå.

• När nya saker ska hända.

• Att följa en plan när man vill göra annat.

• Att åter­kom­mande misslyckas.

• Att inte förstå eller kunna uttrycka sig.

• Andra barn som slåss.

• Vuxna som inte ser eller ger god omvårdnad.

I famnen kan de ladda batterierna och ställa in sig på nya äventyr av upptäckt och lek. De vuxnas agerande kan minska barns stress­ hormon­nivåer. I en meta­studie visades att lyhörda vuxna klarade av att möta barn i små grupper, men inte större barn­grupper (Ahnert, Pinquart & Lamb, 2006). I en översiktsstudie från åren 1977–2005 från flera länder fram­kom att barnen hade fler trygga relationer i början av denna tids­period än i slutet. Resultatet kan vara relaterat till ett ökat fokus på ut­bildning och lärande i för­skolan – på be­kost­ nad av omsorg (Ahnert m.fl., 2006).

FIGUR 10: Stress-sårbarhetsmodellen En modell för att beskriva relationen mellan individens sårbarhet och mängden stress för utvecklingen av ohälsa.

80

FIGUR 10

STRESS Hög

Oh

äl sa

Hälsa Låg Låg

Hög

SÅRBARHET

81

KAPITEL 6. Socialt samspel, språk och kom­munika­tion

utvecklas. Syftet är socialt och handlar om att dela upplevelsen, till exempel av en fågel eller ett framrusande tåg.

Den sociala hjärnan avancerar    Alice leker utomhus tillsammans med Liam och Yasmin.

Lekstugan har varit deras hem ett tag och från början var ett par andra barn med i leken. Nu har hemmet förvandlats till ett kafé där det ska säljas goda bakverk. Liam räcker Alice en sandkaka och säger: ”Tio kronor. Vill du ha mer?” Alice ger honom pengar på låtsas och tar sandkakan i handen och smakar på den. ”Vill du smaka kaka?” säger hon till Yasmin och håller fram kakan. Yasmin låtsas också betala och smackar med munnen. Ebba, som är drygt ett år yngre än de andra, vill vara med. Hon tar två formar som hon bakar sandkakor med. När hon ska placera ut dem ställer hon formarna så nära några andra kakor att de går sönder. ”Nej!” skriker Alice. ”De går sönder.” Liam kommer fram till dem. ”Du får inte”, säger han till Ebba och tar hennes spade. Ebba sveper bort några sandkakor med handen. ”Du förstör, nej, Ebba, gå”, fortsätter Liam. ”Du får inte vara här”, tydliggör Alice. Yasmin samlar bestämt ihop några sandformar och Ebba lommar snopet iväg.

Leken med sandkakorna fortsätter. Barnen är mitt uppe i att baka nya när Kalle kommer fram tillsammans med William och Astrid.

Yasmin frågar om de vill handla i kaféet. ”Titta vilka fina kakor!” säger Kalle. ”De kostar tio kronor”, säger Alice samtidigt som Liam lägger till en sandkaka. ”Vi köper lite kakor. Här är för min kaka”, säger Kalle och räcker över pengar till Alice. Han tar upp kakan och för den nära munnen. ”Mm, vad gott”, säger han och smackar med munnen. ”Nu är det din tur, Astrid.” Astrid räcker över handen. Hon låtsasäter medan Kalle hjälper William att betala genom att föra hans hand mot sin storasysters. William tar sandkakan och tittar på den. Sedan släpper han sanden rakt ner på några välskapta sandkakor och sätter sig i sanden med en spade.

108

I leken med sandkakorna kan vi se att de äldre jämnåriga barnen har en ömsesidig lek som böljar fram och tillbaka. Ett av barnen tog initiativ till att de skulle leka kafé i stället för bostad och de andra hakade på. Liam tar betalt av Alice och sedan är Yasmin med på att också sträcka fram pengar på låtsas. När sedan Ebba kommer, som är yngre och sen i utvecklingen av både motorik och social kompetens, blir det problem för de andra barnen. Det är inte första gången hon gör sådant som de andra reagerar negativt på och därför blir de snabbt irriterade på henne och säger att hon inte får vara med.

Sociala sammanhang För människan är det nödvändigt att tillhöra ett socialt samman­hang.

Vi är beroende av andra och av varandra. Ur ett evolutionärt per­spektiv har det funnits ett över­levnadsvärde i att leva till­sam­mans med andra för att skaffa mat, finna skydd och säkra släktens fort­levnad. Det har gjort det nödvändigt att utveckla en förståelse för sociala pro­cesser, såväl det finstilta samspelet mellan människor i ens närhet som att kunna läsa av en hotfull människas rörelse på håll.

I leken ser vi barnens glädje i att vara med varandra och att skapa tillsammans. Vi ser hur Alice och hennes kompisar följer varandras initiativ. De gör sig en tillvaro genom att återskapa erfarenheter från verkligheten tillsammans. Att ta sig an roller, gå in i dem och bli någon annan för en stund är en förberedelse för livets roller. När de är tillsammans, har roligt och mår bra stärks banden mellan dem.

Hjärnan skickar ut dopaminduschar i belöningssystemet som gör att de upplever välbehag.

Det sociala samspelet har även en mörk sida. Ibland får vi inte vara med och social uteslutning är tungt för den som vill tillhöra gemenskapen. Grupper skapar definitioner av vad som ingår i det gruppgemensamma och vad som inte gör det. I vissa grupper behövs inte mycket för att personer ska stötas bort, medan det i andra är högre tolerans.

109

KAPITEL 6. Socialt samspel, språk och kom­munika­tion

Ebba har i den här leken ingen guidning av vuxna. Hon ville vara med i leken med sandkakorna, men lyckades inte uppfylla kriterierna för vad som var acceptabelt i gruppen med barn som var invol­verade i leken. Hon har inte förmågan att styra upp situationen själv och får ingen hjälp av de andra barnen, eftersom det överstiger deras kapacitet.

Barn är här och nu. Upplevs något som negativt vill de bli av med problemet. Det gäller även äldre barn och vuxna, men metoderna blir mer raffinerade med åren. När Alice och de andra barnen blir äldre kan de komma att involvera andra i aktiviteten, även om de hellre hade varit själva. Nu säger de rakt ut att hon ska gå – ärligt, men inte särskilt empatiskt.

Deras gemensamma strävan att bli av med Ebba är inte överlagd och planerad utan snarare spontan, där var och en fyller i de andras initiativ. De skäller på henne, tar spaden och formarna och tydliggör att hon ska gå. På så sätt gör de gemensam sak.

Att arbeta med social inkludering i för­skolan är viktigt. Det hand­lar inte om att var och en ska vara med alla personer i alla samman­hang, utan om att känna sig som en del av olika gemen­skaper i de situationer barnet befinner sig i. Social exkludering på­verkar hjärnan och är riskfyllt. Alla kan bli utsatta då och då i livet, men om det sker åter­ kom­mande har det en starkt negativ på­verkan på oss som individer.

William och Astrid har till skillnad från Ebba guidning av Kalle när de gör entré i leken. Att självständigt och ömsesidigt leka med de äldre är ännu för svårt. Små barn är mest upptagna av det de har framför sig och leker främst själva eller bredvid varandra. William förstår inte poängen med att köpa och äta sandkakorna, men Astrid, som är lite äldre, är intresserad av vad som händer och är direkt med på noterna.

FIGUR 13: Konsten att bli en självstyrande individ Barn lär sig successivt att bli bättre på att styra sig själva i relation till andra.

110

FIGUR 13

111

HJÄRNA I FÖRSKOL AN

David Edfelt är psykolog och författare. Han arbetar med handledning och utbildning i förskolor och skolor och har under många år undervisat på Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Fokus ligger på hur pedagoger ska förstå, förhålla sig till och stötta de barn som gång på gång krockar med tillvaron.

David Edfelt driver två poddar – David & Bo pratar pedagogik och Relatera mera – och har skrivit flera böcker för förskolepersonal, bland annat Utmaningar i förskolan – att förebygga problemskapande beteenden (Gothia Kompetens).

DAVID EDFELT

Under förskoletiden formas hjärnan av allt barnet gör och är med om. Som pedagog påverkar du denna utveckling. Genom större förståelse för hur hjärnan fungerar kan du bidra till en miljö som främjar barnets utveckling, lärande och välmående.

Den här boken handlar om barnets och hjärnans utveckling – hur hjärnan fungerar och hur vi kan förstå våra olikheter. På ett begripligt sätt har författaren placerat kunskap om hjärnan i en förskolekontext. Några av bokens teman är anknytning, socialt samspel, känslor, lek och lärande samt funktionsnedsättningar.

Lättillgängliga fakta varvas med praktiska tips. Du får dessutom, genom en fiktiv förskola, följa syskonen Alice och William och deras kompisar, vars hjärnor växer och formas av händelser och upplevelser. Boken har också många tips om hur du som pedagog kan göra och avslutas med ett studie­ material som kan användas som diskussionsunderlag för att förbättra arbetet i din förskola.

I denna nya upplaga har boken uppdaterats samt nya texter tillkommit om bland annat motivation, hälsofrämjande rörelse, konstruerade känslor, att hantera utbrott och lågaffektivt bemötande.

VÄGEN TILL BARNS L ÄRANDE OC H UT VEC KLING

DAVID EDFELT ISBN 9789177413943

9 789177 413943