JOHANNA LÄTTH
johanna lätth är leg. psykolog, specialist i klinisk
forensisk psykologi och Kriminalvårdens expert i sexualbrottsfrågor. Hon har arbetat inom Kriminalvården i drygt tio år där hon bland annat är ansvarig för deras sexualbrottsprogram och utvecklar nya behandlingsprogram. Hon ger även utbildningar om sexualbrott och andra typer av våld, både inom Kriminalvården och mot andra myndigheter inom rättssystemet.
Sexualbrottets psykologi Johanna Lätth
hur är det att i sitt yrke möta någon som har begått en våldtäkt? Kan man själv bidra till att förhindra nya brott? Det kan förstås verka skrämmande och det ställer höga krav på att agera professionellt och hantera egna känslor. Men det kan också vara både meningsfullt och givande att få bidra till att motverka sexualbrott. Boken ger en överblick av sexualbrott som begås av män och kvinnor, online och offline. Den presenterar forskning gällande bland annat riskfaktorer, olika vägar fram till brott, vanliga reaktioner hos personer som möter gruppen i sitt yrke och beskriver hur brottspreventiv psykologisk behandling kan utformas. Genom reflektionsfrågor som avslutning i varje kapitel ger boken möjlighet till egen reflektion runt klientgruppen, sig själv och sitt arbete. Via bokens ämnen får vi också följa fyra gärningspersoner som exempel på hur det kan se ut i verkligheten. Boken riktar sig till alla som träffar gruppen i sin yrkesroll, till exempel du som arbetar inom rättssystemet, hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. Den har sin utgångpunkt i dömda personer men riktar sig även till dig som möter personer med förhöjd risk att begå ett första brott.
BEMÖTANDE BEDÖMNING BEHANDLING
psykologi
ISBN 9789177412007
9 789177 412007
77412007.1.1_Omslag.indd Alla sidor
2020-11-20 13:17
Sexualbrottets psykologi Bemötande · bedömning · behandling
Johanna Lätth
77412007.1.1_Inlaga.indd 1
2020-11-23 10:10
© 2021 Författaren och Gothia Kompetens AB ISBN 978-91-7741-200-7
kopIerIngSförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Kompetens AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande. Förlagsredaktör: Susanne Bardell Carlbring Omslag, grafisk form och figurer: Catharina Ekström Fotografi: Marcus Gustafsson Första upplagan, första tryckningen Tryck: ADverts, Lettland 2021
Gothia Kompetens Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 info@gothiakompetens.se www.gothiakompetens.se Gothia Kompetens – kompetensutveckling och kunskapsförmedling för och av oss som jobbar med förskola, skola, vård och omsorg. Tillsammans utvecklar vi både verksamheter och människorna i dem. Verksamhetsnära kompetensutveckling – för en bättre dag på jobbet.
77412007.1.1_Inlaga.indd 2
2020-11-23 10:10
BEMÖTANDE BEDÖMNING BEHANDLING
psykologi
77412007.1.1_Inlaga.indd 3
2020-11-23 10:10
Innehåll Inledning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Exempelklienter.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
Sexualbrottslighet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Lagstiftning.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Omfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Kön och ålder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Mörkertal. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Möjliga orsaker till mörkertalet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Att bli utsatt för sexualbrott. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Problem kopplade till att ha utsatts. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Upplevelserna skiljer sig åt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Rädsla och otrygghet efteråt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Sammanfattning.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33
Varför begår någon ett sexualbrott?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 37 37 40 41 43 46 48 Att begå sexualbrott. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Tillfällen för att begå sexualbrott. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Vägar fram till sexualbrott. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 När det är mer än en gärningsperson. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Brottssituationen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 Efter brottet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Reflektionsfrågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 Att ha förhöjd risk för att begå sexualbrott. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrundsfaktorer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Risk, behov och mottaglighet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Återfall i brott. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Riskbedömning.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Samspel mellan olika faktorer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fyra områden av riskfaktorer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
77412007.1.1_Inlaga.indd 4
2020-11-23 10:10
Hur kan jag hantera mina reaktioner i mötet och över tid?. . . . . . 81 Att hålla balansen i mötet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 Faktorer hos klienten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Faktorer hos den professionella. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Att förhålla sig till både brottsutsatt och gärningsperson. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Att hålla balansen i livet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 Påverkan.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 Att hålla på lång sikt.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Reflektionsfrågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102
Hur kan man förebygga sexualbrott?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 Vad säger forskningen?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 Förutsättningar för psykologisk behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 Risk, behov och mottaglighet vid behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 Ett positivt perspektiv.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 Format. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 Metod.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 Behandlarkompetens. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118 Psykologisk behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 Innan behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 Under behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 Efter behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Reflektionsfrågor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168
Epilog.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 Författarens tack.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Referenser.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 Fortsatt läsning.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185
Bilaga. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 Vart kan du vända dig?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 Inom vilka verksamheter finns det behandling?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 Kriminalvården. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 ANOVA. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 Statens institutionsstyrelse.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 Andra verksamheter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190
77412007.1.1_Inlaga.indd 5
2020-11-23 10:10
77412007.1.1_Inlaga.indd 6
2020-11-23 10:10
Inledning Hur kommer det att vara att träffa någon som begått en våldtäkt? Är det farligt inne på ett fängelse? När jag för första gången gick längs det långa stängslet var frågorna som snurrade i huvudet inte de vanliga man har inför en anställningsintervju. Högst upp på stängslet satt taggtråd för att hindra att någon skulle klättra över. Innanför såg jag något som liknade fabriksbyggnader. Trevande tog jag mig igenom de rutiner som det innebär att passera in i en miljö med hög säkerhet. Väl på intervjun formulerade jag en av de frågor som snurrade i huvudet och som hade fört mig dit: Varför begår någon ett sexualbrott? Jag berättade att jag verkligen inte förstod och att det hade lockat mig närmre klientgruppen. Intervjuaren sa att min nyfikenhet skulle vara en bra drivkraft i arbetet. När jag en stund senare åter gick längs stängslen kunde jag inte ana att jag fortfarande skulle passera dem regelbundet mer än ett decennium senare. Jag kunde heller inte ana att samma fråga fortfarande skulle väcka stort intresse och engagemang. Handen på hjärtat är det nog bara en annan fråga som väckt större engagemang hos mig under mitt yrkesliv: Hur kan man förebygga sexualbrott? Sexualbrott väcker alltså min nyfikenhet – men naturligtvis också helt andra känslor. Faktum är att få brott väcker så starka känslor i samhället som sexualbrott. Rädsla att bli utsatt; ilska och förakt mot gärningspersonerna; sorg och maktlöshet om någon i ens närhet utsätts. InlednIng
77412007.1.1_Inlaga.indd 7
|7
2020-11-23 10:10
Brottsligheten kan få mycket omfattande konsekvenser för dem som utsätts. Att till fullo ta in dessa konsekvenser kan vara så smärtsamt att man vill vända bort blicken för att slippa se. Men faktum är att brottsligheten pågår och i stor utsträckning riktas mot barn, vilket gör den än mer allvarlig. En sammanställning av SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2011) visade att ungefär var tionde flicka uppger att hon tvingats till samlag någon gång innan hon blivit myndig. För pojkar ligger andelen på runt en av tjugo. Att brotten i hög grad begås av män mot kvinnor och flickor ökar också den känslomässiga laddningen. I en undersökning om självrapporterad utsatthet uppgav nästan var tionde kvinna att hon utsatts för ett sexualbrott under 2018 (Brå, 2019a). Det är fullt förståeligt att sexualbrottslighet väcker starka negativa känslor, men om vi väljer att titta åt ett annat håll kommer det med ett högt pris för dem som utsätts. Första steget för att göra skillnad är därför att orka se, och det kräver något av oss professionella. För vissa krävs det till och med att man tar del av grova övergreppsskildringar, vilket bokstavligen ställer krav på att orka se. Professionella behöver inte bara motstå impulsen att vända bort blicken, utan ibland också impulsen att ta avstånd från gärningspersonerna. Det är av många anledningar viktigt att ta hand om tankar och känslor som brottsligheten, men även mötet med de enskilda klienterna, väcker. När man arbetar med gruppen behöver man alltså inte bara reflektera över klienterna utan också över sig själv och ställa frågan: Hur kan jag hantera mina reaktioner i mötet och över tid? Jag har arbetat i olika roller med att förebygga brottsåterfall bland sexualbrottsdömda. Under mina första år inom Kriminalvården tillbringade jag otaliga timmar som psykolog i behandlingsrummet. Där fick jag dela sexualbrottsdömdas tankar och känslor i både grupp- och enskild behandling. Jag arbetade också med riskbedömning och handledning av anstaltspersonal. På senare tid har mitt arbete istället handlat om att utbilda och handleda behandlare och föreläsa om sexualbrott i en rad sammanhang. Vidare har jag ansvarat för ett flerårigt uppdrag
8 | Inledning
77412007.1.1_Inlaga.indd 8
2020-11-23 10:10
att utforma och implementera ett nytt nationellt sexualbrottsprogram. I arbetet har jag samlat på mig allt fler svar på de frågor jag en gång bar, även om man aldrig blir riktigt färdig. När jag handlett och föreläst i olika sammanhang har det blivit tydligt att frågorna bärs av fler än mig. Det har också blivit tydligt att det finns en stor efterfrågan från olika verksamheter att få ta del av varandras kunskap om gruppen. Boken är därför skriven både lite som den bok jag själv hade önskat läsa när jag började arbeta med klientgruppen och som ett bidrag till gemensam kunskapsutveckling. Boken tar huvudsaklig utgångspunkt i vuxna personer dömda för sexualbrott men berör i viss mån även personer med förhöjd risk för att begå ett första brott. Den präglas av min erfarenhet som psykolog inom Kriminalvården men är ändock inte skriven uteslutande för någon specifik profession eller verksamhet, utan riktar sig till alla som träffar gruppen i sin yrkesroll, till exempel du som arbetar inom rättssystemet, hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. Jag uppmuntrar dig som läsare att själv ta ställning till vilka delar av boken som kan vara hjälpsamma i din verksamhet och hur de bäst kan omsättas. Naturligtvis kan boken även läsas av studenter och andra intresserade. Innehållet bygger på mina erfarenheter och forskning, utan att göra anspråk på att vara någon fullständig sammanställning. Även om du kommer att få ta del av många exempel på hur olika situationer kan hanteras är strävan snarare att ge en utgångspunkt till egen reflektion än att bidra med färdiga lösningar. Avsikten är att stimulera egen reflektion runt klientgruppen, dig själv och din egen roll som du själv kan applicera på ditt uppdrag. I detta syfte avslutas flera av kapitlen med reflektionsfrågor. Dessa frågor kan du fundera runt på egen hand. Tanken är att man också ska kunna arbeta med boken tillsammans i en arbetsgrupp, att läsa ett kapitel och använda frågorna för gemensam diskussion. Boken handlar – som titeln visar – om sexualbrottets psykologi. Begreppet används i en bred bemärkelse. Det avser psykologin hos gärningspersonen, vid brottet, i mötet mellan professionell och klient samt psykologisk brottspreventiv behandling. Genom hela boken kommer vi Inledning
77412007.1.1_Inlaga.indd 9
|9
2020-11-23 10:10
att få följa fyra gärningspersoner vilka tjänar som exempel på bokens ämnen. Gärningspersonerna är fiktiva men skapade med kunskap från många av de dömda jag träffat. Dessa gärningspersoner kommer att finnas med i olika stor utsträckning i olika avsnitt, ibland i form av längre beskrivningar och andra gånger som korta exempel på hur det kan se ut i verkligheten. Vi kommer att få försöka förstå deras sexualbrottsproblematik och väg fram till sitt brott. Vidare kommer reaktioner som väcks hos professionella som möter dem beskrivas. Slutligen kommer vi följa dem genom en behandlingsinsats. Nedan introduceras dessa exempelklienter.
Exempelklienter Vi kan föreställa oss att ett rykte börjar sprida sig i ett bostadsområde i utkanten av ett litet samhälle. En våldtäkt har skett i skogen, bara en liten bit från hyreshusen som ligger längst ut i området. Man berättar om det man hört för grannar och på Ica. De som bor i området är chockade, upprörda och rädda. Det känns obegripligt att det har hänt i deras närområde. Tiden efter brottet kör fler bilar i det lilla samhället om kvällarna. Det är föräldrar som inte vill att deras barn ska gå hem själva. Många kvinnor undviker att gå ut ensamma efter mörkrets inbrott och skogen där brottet skedde ekar tom. Det visar sig att den utsatta är en 14-årig flicka som bor bara några hundra meter från brottsplatsen. Många är bekanta med henne eller hennes familj. Ovissheten om vem som utsatt flickan för våldtäkten är svår att stå ut med. Man diskuterar mycket vem den skyldige kan vara. Kan det vara en okänd man som väntat på henne i skogen? Eller kanske en före detta pojkvän? Var det en fest som spårade ur? Lite senare får man veta att den misstänkte gärningspersonen är en man som är klart äldre än flickan, han är i 40-årsåldern. När mannen senare döms till ett flerårigt fängelsestraff för våldtäkt mot barn är det många som tycker att han aldrig borde få komma ut ur fängelset igen.
10 | Inledning
77412007.1.1_Inlaga.indd 10
2020-11-23 10:10
Vem skulle kunna ha begått det beskrivna brottet? Faktum är att brott som har stora likheter på ytan kan drivas av vitt skilda faktorer. De kan också ske under ganska olika omständigheter. Det innebär att olika personer skulle kunna ha gjort sig skyldiga till brottet ovan. Vi ska nu få lära känna våra exempelklienter. Tre av dem har gjort sig skyldiga till det beskrivna brottet. Den fjärde har begått sexualbrott mot sin son. José Den där upplevelsen av att vara helt uppfylld av ögonblicket hade infunnit sig. Snabbt rörde sig fingrarna över tangenterna. Vant förde han in samtalet allt mer på sex. Upphetsningen ökade. Hela kroppen var nu förväntansfull inför det som skulle hända. Den där klumpen i magen och molande känslan i kroppen som vanligtvis fanns där var nu helt borta. Han snuddade vid tanken på att det han gjorde var fel men slog snabbt bort den och återgick till chattandet. Kanske hade han hittat helt rätt denna gång. Barnet var så pass stort att det skulle vara naturligt att hon lämnade sin familj på egen hand för att mötas. Men ändå såg hon ut att vara mycket yngre än sina 14 år vilket ökade spänningen. José växte upp i ett sydamerikanskt land som nummer två i en syskonskara på fem. Hans pappa arbetade mycket och hade ett stort politiskt engagemang. Pappan tillbringade därför mycket tid borta från familjen. Josés mamma var ständigt i rörelse, hon tog hand om hemmet och den stora familjen. När fadern var hemma satt han ofta vid köksbordet och diskuterade politik med släktingar och grannar. José upplevde att han hade svårt att nå sin pappa som hade fokus på annat än honom. När pappan hade druckit alkohol hände det att han slog José och hans bröder. En händelse som formade José mycket var att han såg en granne bli skjuten av en okänd man. Trots att händelsen gjorde starkt intryck på José pratade man aldrig om den i familjen och han förstod aldrig anledningen till den. Under tonåren hade han sin första sexuella erfarenhet tillsammans med en flicka som var ett par år yngre. José spelade mycket fotboll under uppväxten. Han var duktig och hade som ung vuxen början till en möjlig yrkeskarriär inom fotboll. Pappans politiska engagemang ledde dock till att familjen tvingades lämna hemlandet.
Inledning
77412007.1.1_Inlaga.indd 11
| 11
2020-11-23 10:10
José hade hunnit bli 24 år när han, hans föräldrar och två av hans syskon kom till Sverige. Övriga syskon stannade i hemlandet. Familjen flyttade de första åren mellan ett par mindre orter innan de slutligen bosatte sig i en medelstor stad. José gjorde försök att spela fotboll i två olika lag. Båda gångerna kände han att det var svårt att passa in. Både det sociala samspelet mellan lagkamraterna och spelet på planen var olikt det han var van vid. Han slutade båda gångerna med känslan av att vara annorlunda, en känsla som väckts även i andra situationer. José har en charmig sida och han har vid några tillfällen inlett kärleksrelationer med kvinnor i hans egen ålder. Efter ganska kort tid har han dock känt sig obekväm. Det har känts obehagligt då partnern ställt någon form av krav på honom. Han har också haft svårt att sluta titta på andra på ett sexuellt sätt och även varit otrogen vid upprepande tillfällen. Relationerna har därför aldrig blivit långvariga. Periodvis har José haft jobb. Han har dock haft svårt att behålla sitt engagemang över tid. Han har haft en känsla av att inte riktigt vara med i samhället eller vilja gå samma väg som andra. I vissa perioder har han känt sig nedstämd. Han har tittat mycket på olika typer av pornografi och tänkt mycket på sex. Några år innan José dömdes för våldtäkten på flickan i skogen dömdes han för att ha tittat på sexuellt övergreppsmaterial på barn (barnpornografibrott). Han slapp då fängelse och avtjänade sitt straff under övervakning i samhället.
12 | Inledning
77412007.1.1_Inlaga.indd 12
2020-11-23 10:10
Anders Äntligen kände han sig som sig själv igen. Så bekant den där avslappnade känslan var. Han slogs av att det var sällan den infann sig längre. Kroppen kändes alldeles varm när han tänkte på Frida. Att någon faktiskt uppskattade och behövde honom gladde han sig åt. Frida var kompis till hans dotter Theresia. Det hade hon varit länge, men det var först på senare tid Anders upptäckt hur bra han och Frida egentligen kom överens fast hon bara var 14 år. Ingen annan än hon förstod hur jobbigt han hade haft det den senaste tiden. Han försökte hålla borta alla tankar på att hans mamma hade gått bort i cancer. Ansiktet och axlarna spändes plötsligt när han tänkte på hur hans fru tjafsade om allt möjligt varenda dag. Var det inte gräset som skulle klippas, var det växthus som skulle byggas eller skräp som skulle köras till återvinningen. Aldrig fick han lugn och ro. Vad han än gjorde räckte det inte till. När Frida skickade ett sms och ville träffa honom för att prata i skogen snörde han direkt på sig skorna. Anders är son till två lantbrukare. Hans föräldrar var ganska gamla när de fick honom och han fick aldrig några syskon. Familjen utbytte ibland tjänster med andra i den småländska byn men höll sig annars mest för sig själva. Han tillbringade mycket tid med sina föräldrar på gården vilket gav uppväxten en trygg och stabil prägel. Att några djupare samtal sällan förekom var inget Anders funderade särskilt mycket på. Trots att han inte kan minnas att man kramades eller att föräldrarna sa att de älskade honom upplevde han en självklar samhörighet. Under grundskolan följdes Anders och vännen Lasse åt. De umgicks sällan med andra än varandra. När de valde olika linjer på gymnasiet tappade de kontakten. Som vuxen flyttade Anders till ett samhälle i närheten av den by han växte upp i. Han debuterade sexuellt i de övre tonåren och hade därefter ett par sexuella erfarenheter med jämnåriga. I 20-årsåldern träffade han sin blivande fru som han under många år hade en stabil relation med. De har två barn som hunnit bli 14 och 12 år gamla. Anders har varit på samma arbetsplats inom industrin i nästan tjugo år. Livet har gått mycket på rutin och tett sig ganska likadant över tid. Han har inte funderat så mycket på tillvaron utan lunkat på i den vardag som varit. Anders har aldrig haft upplevelsen av
Inledning
77412007.1.1_Inlaga.indd 13
| 13
2020-11-23 10:10
att vara riktigt lycklig, men heller aldrig upplevt att han mått psykiskt dåligt i någon större utsträckning förrän ett par år innan brottet. På fritiden pysslar Anders med radhuset eller tittar på fotboll. Han umgås enbart med sin familj och släkt. En gång per år träffar familjen också några av sina grannar och grillar, vid de sammankomsterna brukar Anders dricka en lättöl eftersom han ogillar alkohol. Han har ett par arbetskamrater som han tycker om att vara med på arbetet, men i övrigt inga vänner. Anders har aldrig tidigare dömts för något brott.
Joakim Huvudet var fullt av tankar om oförrätter från kvinnor han träffat genom livet. Han hade anpassat sig och fått ta så mycket skit gång på gång! Var kom hans rättigheter in i bilden? När var det andras tur att ge honom det han ville ha? Han kände hur käkarna hårdnade och stegen blev allt snabbare. Hur kunde de bara? Trodde de att han bara skulle acceptera att bli behandlad så här? Han var spänd och yvig i sina rörelser när han sökte av omgivningen med blicken. Var fanns det en undanskymd plats? Han bedömde hur lätt det skulle vara att få av kläderna på de kvinnor han såg. Joakims mamma Anita var ensamstående med honom och hans storasyster i en liten stad i norra Sverige. Hans pappa dök upp från och till under Joakims uppväxt, det fanns aldrig någon stabilitet eller trygghet i kontakten. Det kändes ofta som att hans mamma behövde honom på ett sätt som andra barns mammor inte verkade behöva sina barn. När hon skulle iväg och göra saker ville hon helst att han skulle följa med. Var de hemma ville hon gärna att de skulle vara i samma rum. Ofta kände Joakim att han anpassade sig efter hennes behov och struntade i sina egna. Ibland kom ett styng av avundsjuka över att hans storasyster fick mer frihet än vad han fick. Han minns tillfällen då mamman tog på hans kropp på sätt som kändes olustiga men minnesbilderna är inte helt tydliga. När han var tolv år och han och hans mamma var ensamma hemma en natt vaknade han i ett par andra kalsonger än han hade somnat med. Han fick aldrig veta vad som hänt under natten.
14 | Inledning
77412007.1.1_Inlaga.indd 14
2020-11-23 10:10
Han hade sin första flickvän under ett par månader i tidiga tonår, i denna relation skedde Joakims första samlag. Under tonåren hade han sedan ytterligare sexuella kontakter, men ingen längre parrelation. Han drogs till ett sexuellt utforskande, både på egen hand och tillsammans med andra, men det var samtidigt alltid förknippat med olust. Under tonåren kände sig Joakim väldigt arg. Vid ett par tillfällen var han våldsam mot sin mamma och saker i deras hem. Han började snatta och vid ett par tillfällen blev han ertappad och polisanmäld. En gång satte han också igång brandlarmet på sin skola och orsakade vattenskador. I slutet av tonåren fick Joakim diagnosen adhd. Som ung vuxen dömdes han två gånger för misshandel. Både tillfällena skedde mot jämnåriga män i krogmiljö under alkoholpåverkan. Joakim har framför allt arbetat som lastbilschaufför. Han tycker om friheten på vägarna. En del av friheten handlar om att jobbet inte kräver så mycket samspel med andra. När han träffar andra i samma yrke på restauranger längs vägen tycker han att det är trevligt. Han behärskar den jargong som råder och de träffas sällan mer än någon halvtimme vilket han tycker är precis lagom. Ganska ofta kommer dock ensamhetskänslorna smygande när han sitter bakom ratten. En annan anledning till frihetskänslan är upplevelsen av att ingen vet vad han gör på sina resor. Det är kittlande att testa gränserna, köra snabbare än hastighetsbegränsningen, besöka strippklubbar och smuggla med sig stora mängder alkohol till Sverige för att sälja. Han dricker också själv av alkoholen några gånger i månaden och kan då ibland bli arg och våldsam. Joakims kärleksrelationer med kvinnor har varit få och inte längre än några månader långa. De har präglats av en oro att inte räcka till och svårigheter att känna tillit. Joakim har ofta känt sig svartsjuk och misstänksam. När han varit ute och kört har han haft många jobbiga tankar om att partnern varit otrogen.
Inledning
77412007.1.1_Inlaga.indd 15
| 15
2020-11-23 10:10
Anita Tryggheten spred sig i kroppen när hon kramade den varma fyraåringen. Det var en helt annan upplevelse än när hon kramade sin partner. Joakims hud var alldeles mjuk och hon andades ut. När han tittade på henne kände hon hur spänningarna i axlarna mjuknade. Ingen gjorde henne så lugn som han. Joakims syster var på gymnastikträning, det skulle bara vara de två hemma under eftermiddagen. Anitas föräldrar hade väldigt lite fokus på henne, det var nästan som att hon försvann i mängden bland sina fyra äldre syskon i lägenheten i norra Sverige. Pappan hade periodvis missbruksproblem. Mamman led av återkommande depressioner. Känslan av att inte vara viktig var ständigt närvarande. Ofta lämnades hon ensam att leka. Hon blev van vid att vuxna inte brydde sig särskilt mycket om vad hon gjorde. När pappan var påverkad var han ibland våldsam mot Anitas mamma och mot andra vuxna. Anita blev då rädd och gömde sig. Hon kan inte minnas att någon tröstade eller skyddade henne vid sådana tillfällen. Det hände att hennes föräldrar hade sex trots att hon var vaken och märkte vad som hände. Hon såg också vid ett par tillfällen grannpojkarna onanera tillsammans. Vid ett tillfälle tvingade de henne att vara med i rummet. Den som brydde sig mest om Anita var hennes farbror. Han pratade med henne på ett sätt som andra vuxna inte gjorde och lagade ofta hennes favoritmat. Farbrodern tyckte mycket om att vara nära Anita. Han ville att hon skulle sitta i hans knä och tyckte om att krama henne länge. När hon hälsade på honom ville han ofta duscha tillsammans med henne och att de skulle tvåla in varandra. Vid flera tillfällen bad han Anita tvåla in hans penis vilket hon gjorde. Anita hade sin samlagsdebut när hon var 14 år med en av grannpojkarna. Hon hade de kommande åren sex med flera av pojkarna i samma kompisgäng utan att ha en kärleksrelation med någon av dem. Som 18-åring blev hon gravid och födde en dotter som hon tog hand om på egen hand. Några år senare fick hon sonen Joakim tillsammans med en man hon träffade under några månader. Det var en speciell upplevelse för Anita att ha en pojke i sitt liv som inte var våldsam eller gjorde henne rädd. Först var det svårt att förhålla sig till sonen, men sedan kom hon att särskilt uppskatta att han
16 | Inledning
77412007.1.1_Inlaga.indd 16
2020-11-23 10:10
tydde sig till henne. Han accepterade henne precis som hon var trots att han var en pojke. Det gick att vara nära och ha kontroll över honom på ett annat sätt än andra män. Anitas psykiska hälsa som vuxen har varit dålig, hon har haft depressioner och ibland har professionella misstänkt posttraumatiskt stressyndrom. Vid flera tillfällen har hon haft kontakt med psykiatrin. Hon har periodvis arbetat inom äldrevården. Andra perioder har hon varit arbetslös eller sjukskriven för psykisk ohälsa och då dricker hon ofta ganska stora mängder alkohol. Även om hon levt lite utanför samhället har hon aldrig dömts för något brott. Hon har haft relationer med några olika män. Det har alltid handlat om destruktiva relationer och ibland varit våldsamt. Anita har ofta känt att hon inte duger till för den man hon lever med. Samtidigt har hon varit rädd för att vara ensam. För att få relationen att hålla har hon gått med på saker som de flesta skulle ha sagt nej till.
Inledning
77412007.1.1_Inlaga.indd 17
| 17
2020-11-23 10:10
Varför begår någon ett sexualbrott? Hur kommer det sig att någon begår ett sexualbrott? Frågan har naturligtvis inget enkelt svar. Att den allmänna bilden av sexualbrottsdömda är mycket negativ och känsloladdad är naturligt när motiven till brottsligheten tycks obegripliga och konsekvenserna oacceptabla. Kanske är det till och med så att sexualbrott är bland det mest oförståeliga som finns? Man föreställer sig pedofiler som lurar barn till undanskymda platser, enstöringar som samlar på övergreppsmaterial och våldtäktsmän som med övervåld attackerar okända. Faktum är dock att överfallsvåldtäkterna bara utgör några få procent av de fullbordade våldtäkter som anmäls (Brå, 2019d). Så stämmer föreställningarna med verkligheten eller finns det också helt andra typer av gärningspersoner? Gärningspersoner har ibland delats in i olika kategorier enligt så kallade typologier (Robertiello & Terry, 2007). Självklara indelningar kan till exempel göras utifrån ålder på brottsutsatt, kön på gärningsperson och om brottet begåtts online eller offline. Typologisering kan bidra med hjälpsam guidning, samtidigt som verkligheten är mer komplex och motiven bakom sexualbrott varierar. Efter att ha träffat personer som begått sexualbrott vet jag att många av dem delar liknande förenklade föreställningar som ovan beskrivna. Detta blir mycket konfliktfyllt när de själva döms. Föreställningarna ställs mot den bild de önskar ha av sig själva och diskrepansen som uppstår blir mycket smärtsam. Inte sällan leder det till att de förnekar sina Varför begår någon ett Sexualbrott?
77412007.1.1_Inlaga.indd 35
| 35
2020-11-23 10:10
brott och lägger ansvaret någon annanstans än hos sig själva. Sexualbrott väcker alltså inte bara mycket känslor hos omgivningen utan även hos gärningspersonerna, hos de flesta stor skam. Så om många sexualbrottsdömda skäms och inte vill kännas vid sina brott – hur kommer det sig då att de begår dem? Erfarenheten är att vägarna till övergrepp är många och kan se olika ut. För att förstå sexualbrott behöver man ofta förstå ett komplext samspel mellan olika faktorer (Ward & Hudson, 1998). Över tid har man försökt förstå vilka dessa faktorer är. Inom kriminologin har man till exempel länge diskuterat tillfällesstrukturer för brottslighet som handlar om vilka tillfällen för brott som individen har tillgång till. För att ett brott ska ske krävs: en möjlig och motiverad gärningsperson med tidsutrymme att begå brott, ett lämpligt objekt (som en person eller övergreppsmaterial) samt avsaknad av personer som kan hindra brottsligheten (Cohen & Felson, 1979). En modell som kom redan på 1980-talet beskriver stegen till ett sexualbrott på ett tillgängligt sätt. Den första förutsättningen är motivation hos gärningspersonen för att begå brott. Hen behöver sedan överkomma hinder hos sig själv, i omgivningen och slutligen hos den som utsätts (i denna modell ett barn) för att brottet ska bli möjligt (Finkelhor, 1984, i Ward & Hudson, 1998). Med inspiration från denna modell utvecklades senare Motivation – faciliteringsmodellen för sexualbrott, där man skiljer på motiverande faktorer och faktorer kopplade till att dessa resulterar i brott, de sistnämnda uppdelade i trait- och statefaktorer. De primära motiverande faktorerna beskrivs vara sexuella avvikelser, hög sexualdrift och behov av att ha sex med många olika personer. Traitfaktorer kan skilja sig mellan olika personer men är relativt beständiga hos en individ som övergreppsstödjande attityder eller bristande självreglering. Statefaktorer varierar inom en individ som sinnesstämning, närvaro av sexuell upphetsning eller alkoholpåverkan. Både trait- och statefaktorer är relevanta för självkontroll och därmed för risken att de motiverande faktorerna resulterar i brott. Även i denna modell är situationsfaktorer av vikt, så som möjliga personer att utsätta och frånvaro av personer som kan förhindra brott (Seto, 2019).
36 | Varför begår någon ett sexualbrott?
77412007.1.1_Inlaga.indd 36
2020-11-23 10:10
När man ska förstå faktorer som bidrar till ett sexualbrott är det en bra utgångspunkt att titta på individen, situationen hen befinner sig i och interaktionen däremellan. Första delen av detta kapitel kommer därför att handla just om faktorer hos individen som kan bidra till ökad risk för att begå brott. I den andra delen riktas istället blicken till situationen då gärningspersonen närmar sig och begår sexualbrott. Kapitlet följer i stort ett kronologiskt upplägg, från bakgrundsfaktorer till reaktioner efter brottet. Vid fortsatt läsning ska du vara medveten om att mycket av det man vet om sexualbrott baseras på forskning om män. Merparten forskning som refereras till fortsättningsvis gäller därför vuxna män, när den avser kvinnor eller ungdomar så preciseras det.
Att ha förhöjd risk för att begå sexualbrott Bakgrundsfaktorer Min erfarenhet är att det är vanligt att sexualbrottsdömda har utfört oacceptabla brottsliga handlingar och samtidigt också utsatts för oacceptabla saker av andra. Vad de varit med om och allvaret i det har stor variation. Det kan röra sig om traumatiska upplevelser från krig, fysiskt våld eller sexuella övergrepp. Men det kan också handla om saker som att inte ha fått det man skulle ha behövt av sina omsorgspersoner eller att ha varit utsatt för mobbning. Svåra saker har många varit med om och de allra flesta begår inte sexualbrott för det. Vad vet man då om bakgrunden hos personer som faktiskt gör det? Utifrån nuvarande kunskapsläge är det klokt att vara öppen för att både arv och miljö bidrar till en sårbarhet för att begå olika typer av våldsbrott (Forsman & Långström, 2012). Vad gäller sexualbrott har man sett att gener tycks spela en mer central roll för dem som begår brott mot barn. Att ha en pappa eller bror som dömts för sexualbrott ökar sannolikheten tre till fem gånger för att själv dömas för detsamma (Långström m fl, 2015). Även faktorer hos föräldrar Varför begår någon ett sexualbrott?
77412007.1.1_Inlaga.indd 37
| 37
2020-11-23 10:10
som återspeglar såväl genetiska som delade miljöfaktorer, som ung ålder vid föräldraskap, domar för våldsbrott och låg utbildningsnivå, ser ut att kunna ha relevans (Babchishin m fl, 2017). Det bör påpekas att biologiska och genetiska riskfaktorer inte innebär stöd för uppgivenhet och determinism; det är genom miljön vi kan göra insatser för att stödja och hjälpa dem som behöver. Vad gäller sexualbrottsdömda med psykisk sjukdom så utgör de en liten andel av de dömda (Booth & Gulati, 2014). En registerstudie av män som dömts för sexualbrott från slutet av 1980-talet fram till millennieskiftet i Sverige visade dock att allvarlig psykisk sjukdom var signifikant vanligare bland dömda än i kontrollgrupp (Fazel m fl, 2007). Detta gällde bland annat schizofreni, andra psykossjukdomar och affektiva störningar. Bland de sexualbrottsdömda var det också sex gånger så vanligt att ha vårdats på sjukhus för psykiatriska problem. Att lida av psykisk sjukdom ska inte förväxlas med att med självklarhet uppfylla kriterierna för att ha en allvarlig psykisk störning. Det begreppet är en juridisk term, inte en medicinsk diagnos, som innebär att någon bedömts ha begått brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning och därför inte ska dömas till kriminalvårdspåföljd utan istället överlämnas till rättspsykiatrisk vård. Relationen mellan att ha varit utsatt för sexualbrott och senare begå detsamma har ofta diskuterats. Har alla som begår sexualbrott själva varit utsatta? Är det näst intill oundvikligt som utsatt att senare själv begå brott? Det är bara att titta på könsfördelningen bland gärningspersoner och brottsutsatta för att kunna svara nej på båda frågorna. Majoriteten av dem som begår brott är män. Brottsutsatta i hög grad kvinnor och flickor. Ändå tycks gruppen som begår och gruppen som utsätts överlappa varandra (Maniglio, 2009). Man har sett att egen utsatthet för sexuellt våld är överrepresenterat både hos män ( Jennings m fl, 2014; Jespersen, Lalumière & Seto, 2009) och kvinnor som begått sexualbrott (Colson m fl, 2013). Bland kvinnor som dömts för sexualbrott finns en stor egen utsatthet. De kommer i högre grad än männen från destruktiva familjemiljö-
38 | Varför begår någon ett sexualbrott?
77412007.1.1_Inlaga.indd 38
2020-11-23 10:10
er, kännetecknade av instabilitet och våldsutsatthet (Colson m fl, 2013; Gannon & Rose, 2008). Man tror att ungefär hälften av kvinnorna själva varit utsatta för sexuellt våld under uppväxten. Ofta av någon med ett nära släktskap till henne (Colson m fl, 2013). Anitas liv har kantats av att sexuella och kroppsliga gränser överträtts. Både hennes egna och andras sexuella gränser känns otydliga. Att bli utsatt för och utöva sexuellt våld har återkommande varit en del av hennes nära relationer med andra könet.
Vi riktar blicken från dömda till gymnasieungdomar. En skandinavisk enkätstudie undersökte kopplingen mellan egen utsatthet för sexuellt tvång och att utsätta andra för detsamma (Seto m fl, 2010). De ungdomar som själva utsatts sexuellt var tre gånger så benägna som de som inte uppgav en egen utsatthet att också ha utsatt andra. En annan stor studie (Forsman m fl, 2015) antydde att en sådan riskökning bestod även när man kontrollerade för andra faktorer som skulle kunna vara kopplade till både risken för att bli utsatt för övergrepp och för att utveckla ett eget sexuellt övergreppsbeteende. Flickor i gymnasieålder i Sverige och Norge som självrapporterar att de utfört tvingande sexuella handlingar skilde sig från övriga bland annat genom att rapportera lägre grad av omsorg från föräldrar och högre grad av aggressivitet, substansmissbruk, sexuell lust och användande av våldspornografi (Kjellgren m fl, 2009). I en annan liknande studie av svenska pojkar i samma ålder (Kjellgren m fl, 2010) skilde de som självrapporterar sexuellt tvingande beteenden specifikt ut sig från dem som gjort andra icke-sexuella brott genom högre förekomst av övergreppsstödjande attityder och sexuell upptagenhet. Faktum är att det finns mycket kvar att lära om faktorer av relevans för att utveckla sexualbrottsproblematik. De beskrivningar som finns i litteraturen bekräftar min erfarenhet att det är vanligt att uppväxtomständigheterna kan ha varit svåra på ett eller annat sätt. Man vet dock klart mindre om vilka faktorer som ökar risk för debut i sexualbrottsVarför begår någon ett sexualbrott?
77412007.1.1_Inlaga.indd 39
| 39
2020-11-23 10:10
lighet än motsvarande för återfall (Seto, 2019). Vi vet alltså mer om vilka faktorer som är kopplade till att någon som begått brott begår fler än vilka som är av relevans för ett första brott. Följande avsnitt som beskriver problematik hos individen är därför uppbyggt runt den kunskap man har om riskfaktorer för återfall i brott. Man bör vara medveten om att det inte nödvändigtvis är precis samma faktorer som påverkar brottsdebut som brottsåterfall. Dock ger de den bästa tillgängliga ingången till att förstå problematiken hos individen. När man bedömer och planerar insatser för dömda för att påverka riskfaktorer gör man det utifrån ett ramverk, vilket presenteras nu.
Risk, behov och mottaglighet Ramverket utgörs av vad som kallas för risk-, behovs- och mottaglighetprinciperna. Det guidar utformning och omfattning av insatser för dömda. Ramverket har varit, och är fortfarande, mycket centralt i den internationella kunskapsutvecklingen gällande prevention av brottsåterfall. Tillämpning av principerna ser ut att ha ett samband med minskning av återfall i brottslighet generellt (Bonta & Andrews, 2017) såväl som i just sexualbrott (FORTE, 2015; Gannon m fl, 2019), även om man bör ha en ödmjukhet gällande vilken evidens som finns (läs mer på s. 106). Ju fler av principerna som appliceras, desto bättre effekt på återfall (Hanson m fl, 2009). Mycket summariskt handlar ramverket om att personer med högre risk för brott ska vara föremål för mer omfattande insatser, utifrån riskprincipen. Det kan innebära att insatserna är fler till antalet eller omfattar mer tid. Vidare innebär behovsprincipen att innehållet i insatser ska riktas mot påverkbara riskfaktorer för återfall, kallade dynamiska riskfaktorer. Mottaglighetsprincipen innebär att evidensbaserade metoder ska användas och insatsens utformning anpassas till den specifika klienten. Egentligen består modellen av fler principer som berör såväl organisatoriska som kliniska aspekter av riskreducerande arbete. Risk-, behovs- och mottaglighetsprinciperna är dock att betrakta som ramverkets fundament (Bonta & Andrews, 2017).
40 | Varför begår någon ett sexualbrott?
77412007.1.1_Inlaga.indd 40
2020-11-23 10:10
Principerna är framför allt studerade vad gäller personer utan allvarlig psykisk störning, det vill säga dömda till kriminalvårdspåföljd och inte rättspsykiatrisk vård. En översiktsartikel visade att det ännu saknas säkert vetenskapligt stöd för att principerna är kopplade till minskade brottsåterfall även för psykiskt sjuka lagöverträdare, men att de studier som finns ger hopp om att det skulle kunna visa sig vara så. Till exempel såg man att arbete med KBT-program som fokuserar på riskfaktorer för brottsåterfall fick bättre effekt än enbart psykiatrisk behandling riktat mot grundsjukdomen (Skeem, Steadman & Manchak, 2015). Man bör därför ha en öppenhet för att arbete med riskfaktorer skulle kunna vara ett komplement och rikta insatser både till psykisk sjukdom och riskfaktorer för återfall (Mitchell, Simourd & Tafrate, 2014). Rekommendationen är också att principerna, även om de är utvecklade för dömda, ska guida behandling för icke-dömda personer med förhöjd risk att begå sexualbrott (FORTE, 2015). Man kan således arbeta med etablerade riskfaktorer för återfall i brott även i syfte att förhindra brottsdebut.
Återfall i brott Sexualbrottsdömda kännetecknas i lägre grad än andra dömda av upprepade straffpåföljder för brott. Vuxna som döms för brott hamnar inom Kriminalvården eller rättspsykiatrin, merparten inom den första organisationen. Enligt Kriminalvårdens statistik återkommer trettio procent av de dömda till Kriminalvården med en dom för ett nytt brott under de första tre åren i frihet. Motsvarande siffra för sexualbrottsdömda ligger på elva procent. Tittar vi på återfallen i just sexualbrott ligger siffran så lågt som på två procent. Detta är markant lägre än någon annan av Kriminalvårdens klientgrupper. Samtidigt blir det tydligt att sexualbrottsdömda oftare återfaller i andra brott än just sexualbrott (Kriminalvården, 2020). Vad gäller användande av övergreppsmaterial (barnpornografibrott) finns inte återfallsprocenten specificerad i Kriminalvårdens redovisning.
Varför begår någon ett sexualbrott?
77412007.1.1_Inlaga.indd 41
| 41
2020-11-23 10:10
En svensk studie undersökte alla män som genomgick en rättspsykiatrisk undersökning kopplat till sexualbrott mot en vuxen i Sverige mellan 1993 och 1997, totalt knappt 150 personer (Baudin m fl, 2020). Bland personerna, som antingen dömdes till rättspsykiatrisk vård eller kriminalvårdspåföljd, dömdes drygt tre procent för ett nytt sexualbrott under de första två åren efter domen. Tittar man på fem och tio år låg siffran på knappt 10 respektive 13 procent. Även i denna studie var det klart vanligare att återfalla i annan typ av kriminalitet än sexualbrott. Man har studerat återfall under pågående vård för sexualbrottsdömda som dömts till rättspsykiatrisk vård (Brå, 2019e). Rättspsykiatrisk vård kan innebära såväl öppen som sluten vård, där det sistnämnda kan innefatta permissioner. Studien gäller patienter som vårdats någon gång mellan 2009 och 2017 och visar att nio procent lagfördes för nya sexualbrott under vårdtiden. I denna studie inkluderas användandet av övergreppsmaterial i begreppet sexualbrott. Det finns internationella studier som menar att sexualbrottsdömda kvinnor återfaller i sexualbrott i lägre grad än män (se Cortoni, Hanson & Coache, 2010). Risken för återfall ser ut att gå ner över tid. Det beskriver en artikel som tittar på återfall i sexualbrott över en 25-årsperiod. Risken för nya brott minskade med den tid i frihet som gått utan återfall. Detta gjorde sig gällande oavsett initial risknivå (Hanson m fl, 2018). Flest återfall sker under de första fem åren i frihet. Under dessa fem år återfaller knappt en fjärdedel av dem som bedömts ha hög återfallsrisk (Hanson m fl, 2014). Detta innebär att det även i gruppen med hög återfallsrisk är klart fler som inte återfaller än som gör det. I alla fall inte så att det kommer till samhällets kännedom. Som tidigare diskuterats förväntas sexualbrott ha höga mörkertal, vilket man bör vara medveten om även vad gäller återfallssiffrorna (Scurich & John, 2019).
42 | Varför begår någon ett sexualbrott?
77412007.1.1_Inlaga.indd 42
2020-11-23 10:10
JOHANNA LÄTTH
johanna lätth är leg. psykolog, specialist i klinisk
forensisk psykologi och Kriminalvårdens expert i sexualbrottsfrågor. Hon har arbetat inom Kriminalvården i drygt tio år där hon bland annat är ansvarig för deras sexualbrottsprogram och utvecklar nya behandlingsprogram. Hon ger även utbildningar om sexualbrott och andra typer av våld, både inom Kriminalvården och mot andra myndigheter inom rättssystemet.
Sexualbrottets psykologi Johanna Lätth
hur är det att i sitt yrke möta någon som har begått en våldtäkt? Kan man själv bidra till att förhindra nya brott? Det kan förstås verka skrämmande och det ställer höga krav på att agera professionellt och hantera egna känslor. Men det kan också vara både meningsfullt och givande att få bidra till att motverka sexualbrott. Boken ger en överblick av sexualbrott som begås av män och kvinnor, online och offline. Den presenterar forskning gällande bland annat riskfaktorer, olika vägar fram till brott, vanliga reaktioner hos personer som möter gruppen i sitt yrke och beskriver hur brottspreventiv psykologisk behandling kan utformas. Genom reflektionsfrågor som avslutning i varje kapitel ger boken möjlighet till egen reflektion runt klientgruppen, sig själv och sitt arbete. Via bokens ämnen får vi också följa fyra gärningspersoner som exempel på hur det kan se ut i verkligheten. Boken riktar sig till alla som träffar gruppen i sin yrkesroll, till exempel du som arbetar inom rättssystemet, hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. Den har sin utgångpunkt i dömda personer men riktar sig även till dig som möter personer med förhöjd risk att begå ett första brott.
BEMÖTANDE BEDÖMNING BEHANDLING
psykologi
ISBN 9789177412007
9 789177 412007
77412007.1.1_Omslag.indd Alla sidor
2020-11-20 13:17