9789177411598

JOHAN BLOMGREN

TAND SKOTERSKOR HANDBOK FÖR

• •

Praktisk farmakologi – handbok för tandsköterskor vänder sig till dig som blivande eller yrkesverksam tandsköterska. Hantering av läkemedel ingår i det dagliga arbetet på en tandläkarmottagning och en tandsköterska måste ha grundläggande kunskaper om läkemedels sammansättning, verkningssätt och kliniska användning. Ambitionen med den här boken är att ge en introduktion till en komplicerad vetenskap som farmakologi och göra den så enkel och användbar som möjligt. Förutom att vara en lärobok under utbildningen kan boken också fungera som en uppslagsbok i det dagliga praktiska arbetet på en tandklinik, när det uppstår frågor kring läkemedelsanvändning.

Johan Blomgren är specialisttandläkare i orofacial medicin och en välkänd profil inom ämnesområdet praktisk klinisk oral farmakologi i Sverige. Han har i nästan 30 år varit verksam som övertandläkare och klinikchef på specialkliniken för sjukhustandvård och oral medicin på Östra sjukhuset i Göteborg.

PRAKTISK FARMAKOLOGI – handbok för tandsköterskor

PRAKTISK FARMAKOLOGI

JOHAN BLOMGREN

PRAKTISK FARMAKOLOGI

TAND HANDBOK FÖR

SKOTERSKOR • •

ISBN 978-91-7741-159-8

9 789177 411598

77411598.1.1_Omslag.indd 2

2019-11-20 14:35

INNEHÅLL

Förord

7

Inledning

9

Praktisk klinisk farmakologi för tandsköterskor

9

DEL 1. ALLMÄN LÄKEMEDELSLÄRA 1. Vad är ett läkemedel?

13 Läkemedel ‐ en definition 13 Olika sorters läkemedel 14 14 Registrerade läkemedel Generiska läkemedel och biosimilarer 15 Licensläkemedel 15 Läkemedel från naturen ‐ naturmedel 16 Homeopatiska läkemedel 17 Extempore 18 Illegala läkemedel 19 Kosttillskott 20 21 Medicintekniska produkter Tandvårdens gränsland (botulinumtoxin, fillers och blekmedel) 21 Doping 23 Beredningsformer 24 Tablettidentifiering 24 Anamnes ‐ läkemedelsanamnes 24

2. Läkemedelshantering

26

Läkemedelsansvarig 26 Rekvisition och förskrivning 26 Förvaring och hållbarhet 27 Kassation 28 Förbrukningsjournal 29 Läkemedelslistor 29 Spårbarhet 31 Delbarhet 31

77411598.1.1_Inlaga.indd 3

2019-11-28 10:46

3. Läkemedel och miljö

Miljöfarliga egenskaper, risker och klassificering Var kan man hitta information?

Miljöfarliga läkemedel i tandvården 4. Läkemedlet i kroppen

32

32 33 34 35

Farmakokinetik: kroppens omhändertagande av läkemedlet 36 Farmakodynamik: läkemedlets påverkan på kroppen 39 5. Biverkningar och interaktioner

40 Olika typer av biverkningar 40 Biverkningar av läkemedel som används i tandvården 42 Biverkningar i munhålan av andra läkemedel 43 Interaktioner 46 Rapportering av biverkningar 49

6. Graviditet och amning

50

Graviditet 50 Amning 51 Information 52

DEL 2. SPECIFIK LÄKEMEDELSLÄRA 7. Läkemedel vid akutsituationer

57

Ansvar och rutiner Preparat vid akuta tillstånd

57 58

8. Läkemedel vid infektioner

59

Antibiotikaresistens 59 61 Antibiotika. Infektioner orsakade av bakterier Antibiotikaprofylax 62 Antimykotika. Infektioner orsakade av svamp 62 Antivirala läkemedel. Infektioner orsakade av virus 63 9. Läkemedel vid smärta

65 Smärttrappan 65 Läkemedel 67 Lokalbedövning 69 Rekommenderade preparat för lokalbedövning 70

77411598.1.1_Inlaga.indd 4

2019-11-28 10:46

10. Blödningsproblem

När kan en blödning bli ett problem?

Primär hemostas – aggregation Sekundär hemostas – koagulation Läkemedel vid blödningsproblem 11. Muntorrhet

Vad är muntorrhet? Åtgärder vid muntorrhet 12. Läkemedel vid karies, parodontit, mucosit och periimplantit

73

73 74 74 75 77

77 78 79

Karies 79 80 Parodontit, mucosit och periimplantit 13. Läkemedel för sedering med mera

81

Sedering 81 Lustgas 83 Fullnarkos 83

77411598.1.1_Inlaga.indd 5

14. Läkemedel vid tobaksavvänjning

84

15. Barn i tandvården

86

16. Äldre i tandvården

88

Att läsa vidare

90

Register

92

2019-11-28 10:46

77411598.1.1_Inlaga.indd 6

2019-11-28 10:46

Förord I mitten av 1980-talet började jag av en slump att arbeta inom det som kallades Sjukhustandvård. Tidigt insåg jag att ämnesområdet praktisk klinisk farmakologi var styvmoderligt behand­lat av tandvårdspersonal både i grundutbildningen och, kanske ännu mer, i den fortbildning som olika aktörer bedrev. Inom vissa regioner gav man via läkemedelskommitté­er ut terapi­rekommendationer, men tandvården var ofta dåligt repre­senterad i dessa kommittéer och rekommendationerna blev därefter. I den omfattande terapigruppen ”mage/tarm”, där rekommendationer gavs för behandling av olika tillstånd från läpparna till ändtarmsmynningen, fanns ibland deltagare från tandvården. Deras röster drunknade dock på de flesta håll i diskussioner om diabetes, magsår, med mera.

Där påbörjade jag mitt engagemang i läkemedelsfrågor.

Efter­frågan på utbildning från tandvården var stor och tillsammans med en apotekare (Leif Bergendahl) genomförde jag olika utbildningar runt om i landet.

Tillsammans med intresserade kollegor togs initiativet till det som idag är en så gott som rikstäckande rekommendationsbok för tandvården, Tandvårdens läkemedel. Under senare år har detta arbete letts av tandläkare Lena Rignell och apotekare Susanne Mirshahi. Boken kommer ut vartannat år och skickas i princip ut till all legitimerad tandvårdspersonal i hela Sverige, med vissa inskränkningar beroende på i vilken region man arbetar.

Under många år har jag också varit författare till Läkemedels­ anamnes för tandvården, en mycket uppskattad sammanställning av alla i Sverige förekommande läkemedel och hur dessa påverkar våra behandlingar inom tandvården. Boken, som också har kallats Tandvårds-Fass kom ut i sin senaste upplaga år 2017. För närvarande planeras tyvärr ingen uppdatering.

Jag har deltagit i Strama-arbetet mot antibiotikaresistens.

Strama kan enklast beskrivas som ett nätverk av intressera­ de personer i hela Sverige som arbetar för en rationell och minskad antibiotikaanvändning. Tidigt var jag en av initiativ7

77411598.1.1_Inlaga.indd 7

2019-11-28 10:46

tagarna till en rikstäckande gruppering inom detta nätverk, men med specialinriktning tandvård. Tandvårds-Strama har sedan varit mycket aktiva och har bland annat deltagit i Läkemedelsverkets framtagande av nationella rekommendationer avseende antibiotikaprofylax (2012) och antibiotikabehandling (2014).

Efter ett stort antal publicerade artiklar, bokkapitel och omfattande utbildningsinsatser i Sverige och internationellt, har nu turen kommit till en lärobok i farmakologi för tandsköterskor. Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag kunnat konstatera att det finns ett stort behov av fortbildning när det gäller läkemedelsfrågor inom tandvården. Många gånger tas det för givet att tandläkaren har goda kunskaper i ämnet. Tyvärr är det inte alltid så och dessa tandläkare förutsätter ofta att det är tandsköterskan som har de kunskaper tandläkaren saknar.

Inom tandsköterskeutbildningar saknas det idag en lärobok i farmakologi. Behovet är stort och jag hoppas därför att denna bok ska fylla luckan och få en naturlig plats i utbildningen. Boken kan säkert också läsas med stor behållning av tandhygieniststudenter. Förutom att vara en lärobok under utbildningen hoppas jag också att boken ska kunna fungera som en uppslagsbok i det dagliga praktiska arbetet på en tand­ klinik.

Med förhoppning om att du får nytta av denna bok!

Johan Blomgren

8

77411598.1.1_Inlaga.indd 8

2019-11-28 10:46

Inledning Praktisk klinisk farmakologi för tandsköterskor Tandsköterskan har en mycket viktig roll i läkemedelshanteringen på en tandklinik. Även om lagar och föreskrifter ofta är skrivna utifrån ett perspektiv där vårdgivaren (organisationen), ansvarig chef eller legitimerad personal har ansvaret så är det många gånger tandsköterskan som i praktiken sköter det löpande läkemedelsarbetet. Det är oftast tandsköterskan som: • uppmärksammar vilka läkemedel som måste beställas • packar upp leveranser av läkemedel och medicin­ tekniska produkter • tar fram läkemedel som behövs vid en patient­ behandling • ansvarar för ordningen i läkemedelsförrådet • sorterar bort gamla läkemedel.

Listan kan göras längre, men kort sagt har tandsköterskan en mycket viktig roll i läkemedelsarbetet på en tandklinik. Tandsköterskan behöver därför ha en utbildning i farmakologi som svarar upp mot de krav som ställs.

Denna lärobok vill ge dig som tandsköterska den kunskap som behövs. I vissa delar går boken lite djupare och den kan därför också fungera som en uppslagsbok.

Boken är uppdelad i två delar. Den första delen av boken handlar om allmän läkemedelslära, där olika frågeställningar förklaras på ett enkelt sätt. Den här delen ger baskunskaper inom ämnet praktisk farmakologi men syftar också till att skapa förståelse för varför vi i tandvården använder läkemedel på det sätt vi gör. Här förklaras också vad som menas med ett läkemedel och vad som händer i kroppen när läkemedlet har hamnat där. Här finns också några specialkapitel, som till exempel hur man ska förhålla sig till läkemedelsbehandling under graviditet och vad man ska tänka på ur miljösynpunkt.

Den andra delen av boken, specifik läkemedelslära, ger praktiska rekommendationer om vilka läkemedel som ska ­användas vid olika tillstånd som behandlas i tandvården. För9

77411598.1.1_Inlaga.indd 9

2019-11-28 10:46

delar och nackdelar med olika preparat diskuteras. Rekommendationerna avseende preparat och doseringar följer de rekommendationslistor som idag finns runt om i olika regioner i Sverige och som också, för de flesta regioner, stämmer överens med vad som anges i boken Tandvårdens läkemedel 2019–2020.

I denna del finns kapitel som diskuterar kring vilka läkemedel man ska använda vid olika situationer i tandvården, till exempel vid infektionsbehandling och vid smärtbehandling.

Man kan också läsa om vad som skiljer olika lokalbedövnings­ preparat åt. Genomgående diskuteras och rekommenderas olika preparat men doser anges ytterst sällan, då detta oftast är något för tandläkaren eller tandhygienisten att besluta om.

Boken avslutas med ett par avsnitt om vilka speciella hänsyn som behöver tas vid läkemedelsbehandling av barn och äldre.

Varje kapitel inleds med en faktaruta. Den syftar till att förtydliga vad som är speciellt viktigt för tandsköterskan att känna till avseende de frågor som diskuteras i just detta kapitel.

10

77411598.1.1_Inlaga.indd 10

2019-11-28 10:46

9. Läkemedel vid smärta För tandsköterskan: Det är vanligt att patienterna söker akut för tandvärk och andra smärtsamma tillstånd i munhålan. Eftersom det ofta är tandsköterskan som har den första kontakten med patienten är det viktigt att hen har grundläggande kunskaper i behand­ ling av smärta. Ofta har patienterna tagit egna smärtstillande läkemedel och det är viktigt att få fram den informationen från patienten. Samtidigt ska patienten förstå att det kan vara olämpligt att kombinera den behandling som tandläkaren har ordinerat med egna inköpta smärtstillande läkemedel.

Smärta är ett stort problem i tandvården och de flesta patien­ ter som söker akut hjälp gör det just på grund av smärta i tänder eller mun. I det här kapitlet går vi igenom hur man på lämpligaste sätt behandlar med smärtstillande läkemedel i tandvården.

Vi kommer också att gå igenom olika preparat för lokalbedövning som inom tandvården används ofta, för att inte säga dagligen, för att kunna ge smärtfrihet i samband med ingrepp som annars skulle vara mycket smärtsamma.

Vi tar upp fördelar och nackdelar med olika preparat för smärtlindring såväl som för lokalbedövning.

Smärttrappan Det finns flera olika grupper av läkemedel för smärtbehandling i tandvården. Många är receptfria och när patienterna söker till tandvården för värk har de ofta provat något av dessa alternativ först. Smärtlindring är tyvärr ofta bara en över­gående behandling. För ett varaktigt resultat krävs vanligtvis någon behandling som till exempel rotfyllning, tandutdragning eller kanske en lagning eller åtgärd mot en naken tandhals.

65

77411598.1.1_Inlaga.indd 65

2019-11-28 10:47

Vid smärtbehandling i tandvården rekommenderas en ”smärttrappa”, där man successivt, beroende på smärtans intensitet och orsaken till smärtan, sätter in lämpliga och ”starkare” preparat. Vi måste också komma ihåg att smärtbehandling i tandvården i princip alltid är kortvarig.

På första trappsteget finns paracetamol, som är ett förstahandsalternativ. Man kan även tänka sig att ibland som första steg använda sig av ett NSAID-preparat (COX-hämmare). På nästa steg ger man en kombination av preparaten ovan. Då behandlar man smärtan utifrån två olika mekanismer, vilket brukar öka effekten. Det tredje steget innebär att man lägger till en opioid. Det finns både svaga opioider och starka opioider. Nästa alla regioner i Sverige har tagit bort svaga opioider från sina rekommendationer. Istället rekommenderas att man som tillägg till paracetamol och NSAID lägger till en stark opioid, vilket i allmäntandvård blir morfin. Tandläkare får förskriva morfin till patienten, men bara i en förpackningsstorlek som räcker för några få dagars behandling. Behandling med starka opioider ska vara kortvarig, några få dagar, så det är vanligtvis inte något problem, men man kan behöva ge patienten ett nytt recept.

Paracetamol + NSAID + morfin Paracetamol + NSAID Paracetamol eller NSAID Smärttrappan.

66

77411598.1.1_Inlaga.indd 66

2019-11-28 10:47

Att man i tandvården sätter in smärtstillande på det sätt som beskrivits ovan bygger på tradition. I sjukvården gör man ofta tvärtom. Man börjar med ett starkt smärtstillande läkemedel som morfin, för att sedan successivt gå nedför trappan.

Det finns förespråkare för detta alternativ även i tandvården.

Ett behandlingsalternativ som man ibland glömmer bort är att ge lokalbedövning vid akut smärta. Något annat som är mycket viktigt att komma ihåg är att smärta aldrig kan behandlas med antibiotika. Det finns många som vittnar om hur patienter har kommit med kraftig smärta, man har inte kunnat göra någon behandling eftersom tanden inte gått att vidröra och bedövning har varit omöjligt att ge. Då har man satt in antibiotika och några dagar senare har patienten blivit smärtfri. Sannolikt hade patienten blivit smärtfri ändå men tvingas nu uthärda ett par dygn utan ordentlig smärtlindring.

Läkemedel Paracetamol är förstahandsläkemedel mot smärta i tandvården. Många läkemedelsföretag säljer preparat med paracetamol. Vilka preparat som finns tillgängliga ändrar sig hela tiden. Några exempel på preparat förutom generiska preparat är Alvedon®, Pamol®, Panodil® och Pinex®. Paracetamol har relativt god effekt, är relativt säkert, biverkningsfritt och utan allvarligare interaktioner. Nackdelen skulle kunna vara att det i teorin har dålig effekt mot smärta orsakad av inflammation.

Mycket tandvårdssmärta beror på inflammation men trots detta visar paracetamol god effekt. Om paracetamol överdoseras kraftigt, till exempel dubbel maximaldos under en vecka, är risken stor för svåra leverskador. Av den anledningen finns det vissa begränsningar för hur preparatet får försäljas även om det är receptfritt.

NSAID, icke-steroida antinflammatoriska läkemedel (COXhämmare) som ibuprofen (till exempel Brufen®, Ibumetin®, Ipren®) och naproxen (till exempel Alpoxen®, Naprosyn®, Pronaxen®) är också förstahandsläkemedel mot smärta i tandvården, mest på grund av den goda antiinflammatoriska effekten. Problemet med dessa läkemedel är att de har ganska många biverkningar och en hel del interaktioner, vilket gör dem olämpliga för många patienter. Acetylsalicylsyra, ASA 67

77411598.1.1_Inlaga.indd 67

2019-11-28 10:47

(till exempel Treo®) är en variant av NSAID, som har betydligt fler och svårare biverkningar än andra NSAID-preparat. ASA rekommenderas inte för smärtlindring. Ett NSAID-preparat som har använts mycket inom tandvården är diklofenak (till exempel Voltaren®), men på grund av allvarliga biverkningar och miljöeffekter är inte heller detta ett läkemedel som rekommenderas längre.

Opioidanalgetika är starka, narkotikaklassade smärtstillande läkemedel. Alla opioider har likartade biverkningar och ­interaktioner. Bland allvarligare biverkningar kan nämnas påverkan på andningen, trötthet, yrsel, illamående och förstoppning. Samtliga opioider påverkar reaktionsförmågan, vilket man måste tänka på vid bilkörning. Ett annat problem är toleransutveckling, det vill säga att kroppen vänjer sig vid dosen och kräver högre och högre dos för samma effekt. Det finns också en missbruksrisk för dessa preparat. Risken för toleransutveckling och missbruk är dock minimal vid korttidsbehandling, vilket det normalt alltid är fråga om i tandvården.

Tidigare rekommenderades kodein som tillägg vid smärtbehandling. Det finns i preparat som bland annat Citodon® och Panocod®. Kodein har ingen smärtstillande effekt i sig själv utan måste metaboliseras i kroppen till bland annat morfin.

Cirka 7–8 procent av den skandinaviska befolkningen saknar det enzym som krävs för att metabolisera kodein till morfin och hos dessa personer ger kodein bara biverkningar, ingen smärtlindring. I motsats är cirka 1 procent av skandinaverna väldigt snabba på att metabolisera kodein till morfin och får därför en mycket god effekt av detta preparat. Just denna osäkerhet samt att kodein egentligen bara är en omväg till morfin, samt att kodein har en hel del specifika biverkningar, gör att det nu i de flesta sammanhang inte längre rekommenderas för smärtlindring.

Morfin är en stark opioid som i de flesta fall ger mycket god smärtlindring. Effekten är kortvarig varför preparatet behöver doseras ofta. Ett problem är att doseringen är väldigt individuell och att det kan behövas några doseringar innan man hamnar rätt. Äldre personer är extra känsliga.

68

77411598.1.1_Inlaga.indd 68

2019-11-28 10:47

Lokalbedövning Många patienter tycker att sticket från sprutan är mycket obehagligt. Det händer att patienter av detta skäl vägrar ta emot bedövning och behandlingen kan då bli mycket svår att genomföra. I sådana fall kan man först behandla stickområdet med bedövningssalva, så kallad ytanestesi. Det gör det oftast möjligt att senare ge en närmast smärtfri injektion av bedövningsmedlet. Ytanestesi kan också användas när patienterna har svåra kväljningsbesvär, lämpligast genom att patienterna sköljer med ett preparat framtaget för ändamålet.

Det finns olika sätt att ge bedövningsmedel till patienten.

Det vanligaste är att man ger en injektion av läkemedlet. Av arbetsmiljöskäl, för att slippa stickskador, är det viktigt med rutiner kring sprut- och kanylhantering. För detta ändamål finns speciellt framtagna sprutor och speciella kanylavtagare.

Den vanligaste formen av lokalbedövning är det som kallas infiltrationsanestesi. Då sprutas läkemedlet in i området där ingreppet ska utföras och sprids lokalt i vävnaden. Ett område runt det ställe man har stuckit blir då bedövat.

En annan form av bedövning är det som kallas lednings­ anestesi, eller blockad. Det används framför allt i underkäken,­ där man genom att sticka in kanylen nära det ställe långt bak i underkäken där mandibularisgrenen, n. facialis (nedre ansiktsnerven), går in i käkbenet blockerar känseln för hela nervens utbredningsområde, det vill säga i stort sett halva underkäken.

Undantaget är i fronten där nervgrenarna från respektive sida korsar över varandra. Detta sätt att bedöva ger en effektiv och relativt långvarig bedövning.

Ett tredje sätt är att spruta bedövningsmedlet direkt ner i tandköttsfickan. Det kallas intraligamentell anestesi och ska under normala omständigheter undvikas eftersom det kräver hårt tryck och riskerar att skada tandens parodontala vävnad.

Om man ändå gör detta ska man använda speciella, mycket tunna kanyler som också kan kopplas till en maskin som med hjälp av dator styr vilken mängd som ska ges. Ett välkänt exempel är en maskin som heter Wand®. Med den här metoden slipper patienten vara bedövad i läppar och tunga.

69

77411598.1.1_Inlaga.indd 69

2019-11-28 10:47

Rekommenderade preparat för lokalbedövning Innan några preparat räknas upp är det viktigt att tänka på att alla preparat som används i Sverige är kemiskt nära släkt med varandra. De är alla av så kallad amidtyp. Det gör att maximal dosering ska räknas för de olika preparaten tillsammans. Om man har gett en patient maximal rekommenderad dos av ett preparat, och man av olika anledningar behöver ge mer, blir det en ”överdos” oavsett om man fortsätter att ge samma preparat eller om man väljer att komplettera med något annat.

En annan sak som skiljer lokalbedövningsmedel från andra preparat i denna bok är att det inte finns några beskrivningar att hitta i Fass. Vill man ha information om de här preparaten måste man istället söka på Läkemedelsverkets hemsida.

Alla bedövningsmedel som används i Sverige har en negativ påverkan på hjärtat och det är denna påverkan som i första hand bestämmer maximal dosering. För att minska påverkan på hjärtat och kroppen i övrigt vill man försöka hålla preparatet på plats lokalt i käken så länge som möjligt. För detta används ämnen som drar ihop blodkärlen lokalt (vasokonstriktorer).

Med en sådan tillsats kan dosen höjas utan att det blir motsvarande påverkan på kroppen i övrigt, inklusive hjärtat. Utan vasokonstriktor skulle till exempel maximal dosering för det vanligaste bedövningspreparatet, Xylocain, bara vara en femtedel av vad som anges nedan.

Lokalbedövningspreparat ges vanligen som injektion men kan också ges som ytlig bedövning direkt på slemhinnan i munnen. För injektion av lokalbedövning används i Sverige fyra olika substanser. Det förekommer att vårdgivare inom tandvården själva importerar andra preparat, men förutom att det är förbjudet (se kapitel 1 om illegala läkemedel) innehåller dessa preparat ofta tillsatser som kan göra preparaten mycket farliga att använda.

Citanest Dental Octapressin används på många kliniker som rutinpreparat i de flesta situationer där man vill uppnå en god bedövningseffekt. Förutom bedövningsmedlet prilokain innehåller preparatet en vasokonstriktor (felypressin). Citanest Dental Octapressin har vid normal dosering få kontraindikationer, få biverkningar och inga kända interaktioner. Citanest kan ges till gravida och ammande kvinnor. Maximal dos för 70

77411598.1.1_Inlaga.indd 70

2019-11-28 10:47

en vuxen person är cirka 5 ampuller. Till barn är högsta rekommenderade dos 6 mg/kg kroppsvikt.

Xylocain Dental Adrenalin är också ett rutinpreparat inom tandvården. Förutom bedövningsmedlet lidokain innehåller preparatet adrenalin som vasokonstriktor. Preparatet har en mycket god bedövningseffekt och tack vare att det innehåller adrenalin dras blodkärlen ihop och risken för blödningsproblem minskar. Adrenalininnehållet ökar dock risken för besvär hos patienter med svåra hjärtsjukdomar. Därför ska man vara försiktig med Xylocain Dental Adrenalin till dessa patien­ter. I övrigt har preparatet vid normal dosering inga absoluta kontraindikationer. Det kan ges till gravida och ammande kvinnor. Maximal dos för en vuxen person är cirka 5,5 ampuller.

Till barn är högsta rekommenderade dos 7 mg/kg kroppsvikt.

Septocaine är ett annat rutinpreparat. Förutom bedövningsmedlet artikain innehåller preparatet adrenalin som vasokonstriktor. Septocaine finns i två olika varianter där mängden adrenalin utgör skillnaden. Mängden bedövningsmedel är densamma. Tack vare adrenalininnehållet minskar risken för blödningsproblem. Samtidigt ökar risken för besvär från hjärtat hos patienter med svåra hjärtsjukdomar, vilket kräver försiktighet. Artikain i sig är det lokalbedövningsmedel som har störst påverkan på hjärtat, vilket är ytterligare en anledning till försiktighet. Annars har preparatet vid normal dosering inga absoluta kontraindikationer. Det kan ges till gravida och ammande kvinnor. Maximal dos för en vuxen person är cirka 7 ampuller. Till barn ska dosen reduceras. För barn upp till 11 år rekommenderas 5 mg/kg kroppsvikt, och mellan 12 och 18 år rekommenderas 7 mg/kg kroppsvikt. Septocaine ska inte ges till barn under 4 års ålder eller till barn under 20 kg.

Carbocain Dental är ett preparat som är lämpligt vid kortvariga behandlingar, 15–20 minuter. Carbocain innehåller mepivakain, det bedövningsmedel som har minst påverkan på hjärtat. Därför finns ingen vasokonstriktor tillsatt. Carbocain kan ges till gravida och ammande kvinnor. Maximal dos för en vuxen person är cirka 5,5 ampuller. Till barn över 4 år är 71

77411598.1.1_Inlaga.indd 71

2019-11-28 10:47

högsta rekommenderade dos 0,75 mg/kg. Carbocain ska inte ges till barn under 4 års ålder eller till barn under 20 kg.

För lokalbedövning av tandköttsfickan före till exempel depuration finns ett preparat speciellt framtaget för detta ändamål.

Det heter Oraqix periodontalgel och består av en blandning av substanserna prilokain 50 procent och lidokain 50 procent.

Produkten sprutas med en trubbig kanyl rakt ner i tandköttsfickan. Full effekt uppnås efter cirka 30 sekunder och effekten varar sedan i cirka 20 minuter. En ampull räcker normalt för en kvadrant och maximal dos vid behandling är cirka 5 ampuller.­ Observera risken för höga doser om Oraqix kombineras med injektioner av lokalbedövning. I övrigt se preparaten Citanest och Xylocain ovan.

För lokalbedövning av slemhinna, till exempel före sprutsticket vid injektion, kan man använda Lidokain APL munhålepasta 5 %, som appliceras före injektionen direkt på slemhinnan eller där smärtlindring önskas av andra skäl. Maximal dos för en vuxen är 4 g pasta per tillfälle, maximalt 8 g per dygn.

Vid uttalade kväljningsbesvär kan man skölja munnen med Lidokainhydroklorid i Oral Cleaner APL. I övrigt se Xylocain ovan.

72

77411598.1.1_Inlaga.indd 72

2019-11-28 10:47

JOHAN BLOMGREN

TAND SKOTERSKOR HANDBOK FÖR

• •

Praktisk farmakologi – handbok för tandsköterskor vänder sig till dig som blivande eller yrkesverksam tandsköterska. Hantering av läkemedel ingår i det dagliga arbetet på en tandläkarmottagning och en tandsköterska måste ha grundläggande kunskaper om läkemedels sammansättning, verkningssätt och kliniska användning. Ambitionen med den här boken är att ge en introduktion till en komplicerad vetenskap som farmakologi och göra den så enkel och användbar som möjligt. Förutom att vara en lärobok under utbildningen kan boken också fungera som en uppslagsbok i det dagliga praktiska arbetet på en tandklinik, när det uppstår frågor kring läkemedelsanvändning.

Johan Blomgren är specialisttandläkare i orofacial medicin och en välkänd profil inom ämnesområdet praktisk klinisk oral farmakologi i Sverige. Han har i nästan 30 år varit verksam som övertandläkare och klinikchef på specialkliniken för sjukhustandvård och oral medicin på Östra sjukhuset i Göteborg.

PRAKTISK FARMAKOLOGI – handbok för tandsköterskor

PRAKTISK FARMAKOLOGI

JOHAN BLOMGREN

PRAKTISK FARMAKOLOGI

TAND HANDBOK FÖR

SKOTERSKOR • •

ISBN 978-91-7741-159-8

9 789177 411598

77411598.1.1_Omslag.indd 2

2019-11-20 14:35