9789177237846

När Lucia blev gravid lämnade den blivande pappan henne. Då bestämde hon sig för att aldrig mer bli kär.

Men när hon kommer med Maja till förskolan möter hon en man i kapprummet. Han heter Erik och har fina ögon.

Vågar hon älska igen?

www.viljaforlag.se ISBN: 978-91-7723-784-6

KATARINA VON BREDOW Blöta stövlar

Lucia lever ensam med sin dotter Maja.

KATARINA VON BREDOW

Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se

T

I VÅ

.

.

TL

N

Lättlästnivå: Large Lix: 17

L ÄT

Titel: Blöta stövlar Författare: Katarina von Bredow Omslag: Helena Hammarström © 2019 Katarina von Bredow och Vilja förlag Första upplagan 2019 ÄS

LA

RGE

ISBN 978-91-7723-784-6 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken.

Det är fritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.

1 Allt började i måndags.

Jag brukar alltid lämna Maja på förskolan klockan åtta. Men i måndags åkte jag tidigare.

Det var min tur att ta med kakor till fikat på jobbet. Jag hade glömt handla, så jag måste hinna till affären först.

När jag stod i hallen på förskolan och hjälpte Maja av med jackan, kom Joel och hans pappa. Vi brukar inte mötas, för vi lämnar och hämtar våra barn vid olika tider.

3

Nu sa Joels pappa ”hej” och log mot mig. Sedan böjde han sig fram för att ta av Joel stövlarna.

De var blöta och leriga och hans händer blev smutsiga.

I hallen hänger en hållare med papper. Maja är nästan alltid snorig när hon kommer in från kylan, så jag brukar torka hennes näsa.

Nu sträckte jag mig fram, tog en bit papper och räckte det till Joels pappa. Då log han en gång till.

– Tack, sa han. Det blir mycket kladd så här års.

Det var något med hans ögon.

De var bruna som mina, men inte lika mörka, mer som kanel.

4

Och hans leende syntes i ögonen också. Som glittrande honung. Honung och kanel.

Jag måste vara tokig som tänkte sådana tankar.

– Ja, sa jag. Det blir bättre om det kommer lite snö. Då blir allt renare.

När Joels pappa hade torkat sig räckte han fram handen mot mig.

Hans hand var varm fast han nyss hade kommit in från kylan och dragit blöta och leriga stövlar av Joels fötter.

– Jag tror inte vi har hälsat, sa han. Jag heter Erik.

– Lucia, sa jag.

5

– Jag vet, sa Erik. Någon sa ditt namn när vi firade lucia.

Din dotter var tärna och du heter Lucia. Det är sådant man lägger märke till. Fast du hade en blå tröja på dig och inga ljus i håret.

Han skrattade lite. Nästan generat, som om han hade sagt något dumt.

Jag minns honom inte från den morgonen. Jag kommer bara ihåg att det var väldigt tidigt, och att Maja var trött och på dåligt humör. Hon tog av sig glittret och slängde det på golvet och skrek.

Jag tyckte att det var jobbigt och pinsamt. Alla andra barn var snälla och glada.

6

Varje gång Maja skriker eller gråter så tycker jag att de andra föräldrarna tittar konstigt på mig.

Tänker de att hon gör så för att hennes pappa inte bor med oss?

För att jag inte kan ta hand om henne ordentligt?

Jag vill väldigt gärna visa att jag visst kan det. Jag vill att Maja ska vara söt och snäll.

Sedan får jag dåligt samvete för att jag tänker så, för jag älskar ju Maja som hon är.

Men när Erik pratade om den där morgonen verkade han inte komma ihåg att Maja var arg och trött. I stället hade han lagt märke till att jag heter Lucia och att jag hade en blå tröja.

7

Jag blev varm och glad inuti när han sa det.

Efter jobbet åkte jag som vanligt tillbaka till förskolan för att hämta Maja.

Jag såg att Joel var kvar, och då tog jag det extra lugnt. Jag pratade länge med Linda som jobbar där och jag tog på Maja kläderna onödigt sakta. Jag bad att få låna toaletten fast jag inte behövde kissa.

Till slut kunde jag inte hitta på fler sätt att dra ut på tiden.

Jag ville nästan inte erkänna det för mig själv, men jag hoppades att Erik skulle komma och hämta Joel innan Maja och jag åkte hem.

8

Det gjorde han inte, och efteråt kände jag mig dum.

När vi kom hem gjorde jag tamales till kvällsmat.

Jag vek majsdegen fint kring den kryddiga fyllningen, så som min mamma gjorde i Mexiko när jag var liten.

Fast de smakade ändå inte likadant.

Mamma gjorde dem i bananblad och det finns inte här.

Maja åt bara några tuggor. Sedan ville hon ha surfplattan och titta på film i stället.

Jag städade upp i köket och satte på diskmaskinen.

Sedan stod jag en lång stund vid fönstret och tittade ut.

9

I hyreshusen längs gatan lyste ljusstakar och stjärnor i alla fönster. Jag såg en kvinna och en man som kramade varandra.

Ibland känns det som om det bara är jag som är ensam, fast jag vet att det inte är så. Många mammor och pappor är ensamma med sina barn.

Men när man själv är singel så ser man kanske bara dem som inte är det. Det gör jag i alla fall. Jag ser alla par.

Maja och jag och har också en ljusstake i fönstret.

Ibland glömmer jag att tända den. Men när jag ser andras fönster där ute så kommer jag ihåg.

10

Jag vill att Maja ska minnas att det lyste en ljusstake i vårt fönster när julen närmade sig. Hon ska ha fina minnen från sin barndom, för det har jag. Jag minns piñatan och smaken av mammas tamales.

Mannen och kvinnan i fönstret syntes inte till längre.

Jag stod kvar och undrade om Erik och hans fru också kramades i ett fönster med en ljusstake, medan Joel lekte på golvet.

Då drog Maja mig i tröjan.

– Titta på filmen med mig! sa hon.

Vi satte oss tätt ihop i soffan och tittade på Frost. Det var mysigt.

Majas hår doftade hallon av schampot jag brukar tvätta det med.

11