9789177237761

Craig har åkt till stugan vid havet. Han har ett stressigt jobb som polis, men nu ska han vila och surfa. Plötsligt lägger han märke till en tjej på stranden – av helt fel anledning.

Jenna och Craig träffas av en slump. Det blir ett möte som förändrar deras liv för alltid …

www.viljaforlag.se ISBN: 978-91-7723-776-1

VERONICA HENRY

Jenna kallas Glassflickan. Hon älskar att sälja glass i strandkiosken och att sjunga för kunderna.

Men en sommardag förändras allt och Jenna måste fatta ett svårt beslut om sin framtid.

VERONICA HENRY

Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se

TL

T

N E

X

.

.

I VÅ

Lättlästnivå: X-Large Lix: 22

L ÄT

Titel: Möte vid havet Originalets titel: A Sea Change Författare: Veronica Henry Översättning: Anna Rosenqvist, 2019 Boken är en bearbetad version av A Sea Change, utgiven av Orion Books 2013 Omslag: Helena Hammarström Omslagsbild: Shutterstock Copyright © Veronica Henry 2013 Första upplagan 2019 ÄS

LARG

ISBN 978-91-7723-776-1 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken.

Det är fritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.

Översättning: Anna Rosenqvist

Till alla mina läsare, gamla som nya.

Jag hoppas ni ska tycka om resan till Everdene.

1 Att köra på motorvägen en fredagseftermiddag i augusti kunde göra vem som helst galen.

Det tog Craig fyrtio minuter bara att ta sig ut ur stan. Sedan var det bilkö hela vägen från Birmingham till Taunton. Stanna – starta. Stanna – starta.

Det var stressande att det gick så sakta, och han trummade med fingrarna mot ratten.

Craig såg med längtan på den tomma vägrenen, som man inte fick köra i.

5

Men om han körde i den och blev stoppad kunde han bara visa sin polisbricka.

Fast han var inte den sortens polis.

Han gjorde alltid det rätta, även om det inte alltid var det lättaste alternativet.

Det var varmt, och tröjan satt som klistrad mot ryggen. Han skulle inte vara så fräsch när han kom fram till stranden i Everdene.

Bilens luftkonditionering hjälpte inte, och inte att öppna fönstren heller. Han tog en klunk vatten ur flaskan han hade i mugghållaren.

Efter Taunton blev det mindre trafik och snart kunde Craig svänga av från motorvägen.

6

Det bergiga, kala landskapet var torrt av sommarsolen.

När han sluppit undan trafiken började han slappna av.

Han skulle vara ledig i en vecka.

En hel vecka då han kunde göra vad han ville.

Det enda han hade med sig var lite kläder, en våtdräkt och sin surfbräda. Och nycklarna till strandstugan.

De var åtta poliser som gått ihop för att hyra stugan. Alla åtta var unga, och älskade strandlivet med surfing, klättring, vandring och paddling.

Det var billigare att hyra stugan, än att åka i väg långt bort på semester.

7

Det tog bara tre timmar att köra dit, och de såg alla till att vara där så ofta som möjligt.

Craig var den enda som skulle åka dit den här helgen. De andra hade andra planer.

Efter den senaste tidens stress, såg han fram emot att få ta det lite lugnt.

När han kom till den sista mataffären innan Everdene, stannade han och köpte mat.

Det blev en grillad kyckling och lite bröd, en stor påse sallad, frukt, kakor, några öl och vattenflaskor.

Nu skulle han klara sig i en dag eller så.

8

Klockan sex skulle han kunna sitta på trappan, öppna en öl och se på havet.

När han lämnade parkeringen höjde han volymen på radion, log brett och gav till ett tjut.

Helgen kunde börja!

9

2 Jenna stod i glasskiosken och torkade av disken för tionde gången den eftermiddagen. Hon tyckte om när allt var skinande rent.

Solen sken och Jenna spelade musik på hög volym. Hon rättade till strutarna som väntade på att bli fyllda, jämnade till glassen i lådorna och sköljde skoporna igen.

Hon var nöjd med hur det såg ut.

Det fanns glass i en massa smaker och färger. Först och främst de vanliga: choklad, jordgubb och vanilj.

10

Sedan fanns det de mer exotiska.

Lönnsirap och valnöt, rabarber och ingefära, kladdkaka, jordnötssmör.

Det fanns mycket att välja på hos Drömglass.

Kiosken låg högst upp i raden av butiker som ledde ner till hamnen.

Tawcombe hade en gång i tiden varit en semesterort full av turister.

Så var det inte längre.

Hotellen stängde ner, ett efter ett, liksom restaurangerna.

Stranden, som en gång hade bubblat av liv, låg nu öde större delen av dagen.

På kvällen samlades där uttråkade ungdomar i gäng med sina ölburkar.

11

Kusten var vacker med sina klippor och höga vågor, men själva stan hade blivit grå. Några attraktioner fanns kvar nere vid hamnen. En karusell snurrade, men hästarna behövde målas om.

Spelhallen pep och blinkade med sina maskiner.

Drömglass sålde tjugonio olika sorters glass. Jenna hade alltid irriterat sig på att det var just tjugonio smaker.

Hon tyckte att det borde vara trettio, men en av lådorna var fylld med vatten för att skölja skoporna i. Det var två rader med tio smaker, och en rad med nio.

12

Hon hade under den senaste veckan lagt märke till att vissa av lådorna nästan var tomma och inte hade bytts ut. I vanliga fall byttes de innan det gick att se den vita plasten i botten.

Nu hade de nästan slut på romrussin, mintchoklad och gräddkola.

Det fanns inte mer i frysen, vilket var konstigt.

När hon sa det till sin chef Terry, nickade han bara och sa att han skulle fixa det.

Drömglass gick ganska bra. Även om det var svåra tider verkade det som om folk ändå alltid hade pengar till glass.

Det kom precis så många besökare som behövdes för att de skulle få in tillräckligt med pengar.

13

Ibland skopade Jenna glass hela eftermiddagen.

Så när hennes chef Terry kom fram till henne på fredagseftermiddagen var Jenna inte beredd på att få sparken.

– Jag har dåliga nyheter, sa Terry. Jag kan inte ha dig kvar.

Hon såg oroligt på honom.

– Ska du stänga kiosken?

– Nej, inte än, sa Terry.

Han såg ledsen ut, som om det skulle kunna bli så.

– Men jag har inte råd att ha dig kvar, sa han. Jag får sköta den själv.

Hon undrade hur han skulle klara det. Terry var jämt på puben eller i spelbutiken. Det var kanske därför han hade fått problem.

14

– Det ordnar sig, sa hon och log.

Vi har ju haft fullt med kunder i dag.

Och det ska bli fint väder i helgen.

Terry pratade alltid om att det var bättre förr, när stan var ett populärt resmål och han hade gott om pengar.

Nu sa han: – Även om vi drar in dubbelt så mycket nästa månad har jag inte råd med dig. Jag är ledsen.

– Men det har väl gått bra i sommar? frågade hon. Jag har inte ens hunnit sätta mig ner vissa dagar.

Han skakade på huvudet.

– Inte som förr. Då kunde jag utan vidare få in femhundra pund en helgdag. Det är svårt att få ihop det på en vecka nu.

15

Han suckade.

– Hyran har gått upp också. Och leverantörerna har höjt sina priser.

Jenna visste inte vad hon skulle säga.

Terry såg ut mot havet och harklade sig.

– Jag kan inte ge dig din lön heller, sa han.

Jenna stelnade till. Han var skyldig henne lön för två veckor.

– Driver du med mig? sa hon.

– Jag har inte pengarna. Jag var tvungen att betala en leverantör, sedan fanns det inget kvar.

Hon kunde känna lukten av öl i hans andedräkt. Det hade visst funnits nog med pengar för att gå till puben på lunchen.

16

– Jag kommer över med dem när jag har dem, lovade han. Om det blir en bra helg …

Hon skulle aldrig se till pengarna, det visste hon.

– Du kunde ju ha sagt något tidigare, sa Jenna. Du måste ha vetat att du inte skulle kunna betala mig, men du lät mig bara fortsätta jobba.

– Nej, sa han. Jag lovar. Jag hoppades att det skulle lösa sig. Jag hoppades …

– Att du skulle vinna på hästar?

Terry nickade. Jenna blev arg.

– Spel är bara för lättlurade typer.

Det borde du väl veta vid det här laget, Terry? Om det vore så enkelt skulle alla syssla med det.

17

Terry sa inget, utan gick därifrån.

Han ställde sig vid räcket ner mot hamnen och tände en cigarett.

Jenna kunde inte förstå sig på Terry.

Hon som varit så lojal mot honom. Hon hade hållit i gång stället hela sommaren, hon hade varit trevlig och skämtat med kunderna.

Hon fick dem att ta två kulor när de bara ville ha en. Hon övertygade kvinnor som bantade att en kula inte var så farligt.

Det var inte bara turister som handlade av henne. Även folk från byn kom hit för att köpa glass. Hon hade blivit något av en lokal kändis under sommaren.

18

Det var mer hennes glada sätt än glassen de kom för. Och hennes sång.

Jenna hade börjat sjunga med i låtarna på radion, med en strut som mikrofon.

Sedan började hon sjunga det hon kände för, favoritlåtar som hon sjöng högt bakom disken.

Hon tyckte om det även om hon såg galen ut, och folk verkade gilla det. De kallade henne ”Glassflickan”.

Hon hade inget emot att kallas så. Det var ett positivt namn. Folk brukade säga att hon borde vara med på teve, skaffa en agent eller gå med i ett band.

19