Hedda och rättvisan
Hedda och rättvisan Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2021 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Caroline Blomqvist © Illustrationer: Johan Jansson Sättning: Mattias Norén, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tartu, 2021 ISBN: 978-91-7634-068-4
Till Sigrid Det finaste jag kan ge dig, förutom min djupaste kärlek, är orden. Tack för all inspiration.
Jag Hedda Carlsson, nio år och åtta månader, och troligtvis den coolaste som finns. Det är jag det. Ingen vet om det än, men jag ska bli författare. Nu undrar ni ju förstås vad min första bok ska handla om. Det ska jag berätta för er. Den ska såklart handla om MIG! När den är färdig ska jag skicka den till Sveriges statsminister, och sen kommer han att se till att hela Sverige får läsa den.
9
H – har himla mycket humor E – egen stil D – drömmer om en hund D – dansar helst inte A – arg på orättvisor C – cool A – asbra på att hitta på bus R – rädd för covid-19 (koskit-19) L – löjligt duktig på att skoja S – smart S – svettas när jag blir stressad O – otroligt skicklig på att äta godis N – nu börjar det … Jag bor i en lägenhet med min pappa Henrik och min lillebror Oskar. Pappa och Oskar är kanske inte direkt lika coola som jag men de är helt okej. Jag har ett ganska litet rum, men det är mitt och det är absolut förbjudet område för Oskar. Väggarna är fullsmockade med planscher på djur och artister. Fråga mig inte vad det är för artister för det har jag ingen aning
10
om. Jag fick dem i en tidning som pappa köpte till mig en gång när jag var sjuk. Tidningen var dålig, men planscherna är coola och de passar perfekt i mitt rum. Pappa har ett viktigt jobb där man måste ha skjorta och slips och uppföra sig hela dagarna. Men när han kommer hem från jobbet slänger han av sig slipsen så den flyger över rummet och landar lite varstans. Sen hittar han förstås den inte igen när han ska ha den. Min pappa är ganska rolig. Han säger att eftersom han måste vara så allvarlig på jobbet är det viktigt att han har roligt när han är ledig. Och det har han, han älskar att bjuda hem folk. Han lagar mat och sätter på musik och så dansar han med alla som kommer i hans närhet. Min lillebror heter Oskar och är fem år. Han kan inte säga r ännu så alla r blir j. Vi får absolut inte skratta åt honom, säger pappa, även om det ibland låter väldigt roligt. Pappa kallar Oskar för den lilla professorn för han är den klokaste av oss. Han är oftast lugn och han
11
tycker om att lära sig massa saker, men han har absolut ingen humor som jag har. Han kallar inte pappa för pappa utan säger alltid Henrik. Men eftersom han inte kan säga r så blir det Henjik. – Henjik, vill du vaja snäll och vaja tyst näj jag sej på tv? – Henjik, kan jag få meja gjöt? Pappa säger att r:en kommer av sig själva och att jag visst hade samma problem när jag var liten. Det har jag inte något minne av så jag vet faktiskt inte om det är sant. I vår familj finns också pappas farmor. Hon heter Bahrsa och är född i Indien. Hon har flyttat till ett boende där äldre människor bor men vi åker ofta dit och hälsar på. Pappa har med sig musik och kakor och så dansar han alltid en sväng med farmor Bahrsa. När vi hälsar på eller pratar om farmor Bahrsa är det svårt att hålla mitt löfte till pappa att inte skratta åt Oskar, av ganska förklarliga skäl. Som den gången när vi var och besökte henne och pappa och Bahrsa
12
hade dansat så länge att de hade blivit svettiga och Oskar gick ut till personalen sa: – Pappa och Bajhsa behövej vatten. – Oj då, svarade mannen från personalen, som hette Leo (det stod på hans namnskylt), kom så ska du få ett glas vatten till pappa! Och så tog han med Oskar ut i det gemensamma köket. Jag följde efter på avstånd och hade väldigt svårt för att hålla mig för skratt. När Oskar fått ett glas med vatten spände han ögonen i Leo och sa: – Bajhsa också. – Va, sa Leo, behöver du också bajsa? Hur mår ni egentligen? Är ni magsjuka bör ni inte vara här. Det är bäst jag följer med och pratar med din pappa. Han stegade i väg mot Bahrsas rum. Oskar sprang efter med vattenglaset i handen och såg mycket upprörd ut. Leo knackade på dörren, men öppnade den utan att vänta på svar. Där inne hade pappa och Bahrsa tagit upp dansen igen och svängde runt
13
med svetten glänsande på sina pannor. Men de slutade tvärt när de såg oss i dörren och tittade förvånat på Leo, Oskar och mig. – Ja, grabben här behöver bajsa, sa Leo. Oskar stod bakom och skrek: – Jag behövej inte bajsa, jag ville ha ett glas vatten till Bajhsa för hon äj svettig. Leo såg först förvirrad ut, men sen var det som om det gick upp ett ljus för honom. Han nickade sakta, men såg fortfarande lite skeptisk ut. – Aha, jag går och fixar ett glas vatten. Pappa tittade frågande på mig och Oskar. – Bja, sa Oskar, nu fåj du snajt vatten, Bajhsa. Själv ryckte jag frågande på axlarna, samtidigt som jag kämpade för att inte börja skratta. – Vad säger ni, sa jag istället. Dags att fika?
14
15