9789175250007

linda howard

Spårlöst försvunnen Översättning Jan Malmsjö

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 3

2012-02-27 09:54:58

www.fenixbok.se Oiginalets titel Cry No More Copyright © 2003 by Linda Howington This translation published by arrangements with Ballantine Books, an imprint of Random House Publishing House, Inc. Omslagsfoto © Tim Robinson / Arcangel Omslagsdesign Åsa Hjertstrand Brensén Första svenska utgåva Albert Bonniers Förlag 2005 Fenix 2012 Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2012 isbn 978-91-7525-000-7

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 4

2012-02-27 09:54:58

Till mina väninnor Beverly Barton (som har slagit sönder en och annan tallrik) och Linda Jones, som båda två grät när jag berättade vad den här boken handlar om.

Till min redaktör Kate Collins och medarbetarna i Ballantine­-serien för allt extraarbete ni har lagt ner.

Ni är fantastiska hela bunten.

Till min agent Robin Rue, som satt och snörvlade med mig.

Kan du fatta att vi har hållit ihop i nästan tjugo år???

Det är inte många äktenskap som varar lika länge.

Och till William Gage Wiemann.

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 5

2012-02-27 09:54:58

i_howard_Spรฅrlรถst fรถrsvunnen_9789175250007.indd 6

2012-02-27 09:54:58

1 Mexiko, 1993 Milla hade somnat medan hon ammade. David Boone stod lutad över hustrun och barnet och betraktade dem, medveten om fånleendet i ansiktet och lyckokänslan i bröstet. Hans fru. Hans barn.

Gud, hans värld.

Den gamla fascinationen, besattheten inför läkaryrket fanns kvar, men dämpades numera av något minst lika fascinerande.

Aldrig hade han trott att graviditet och förlossning och spädbarnets snabba utveckling kunde vara så fängslande. Han hade valt kirurgi av ren ambitionslystnad. Jämfört med det påminde obstetrik närmast om att sitta och titta på medan gräset växte.

Visserligen gick det åt skogen ibland och förlossningsläkaren måste kunna sin sak, men som regel växte barnet i magen och föddes och därmed basta.

Det hade han trott ända tills det gällde hans egen son. Kliniskt sett hade han vetat allt in i minsta detalj om fosterutveckling, men han hade varit helt oförberedd på hur hjärtnupen han blev av att se Milla svälla upp och av att känna barnets små sparkar och sprittningar övergå i kraftigare och mer uppfordrande sådana. Och om han hade blivit alldeles till sig av sentimentalitet, hur hade det då inte känts för Milla? Till och med när hon mådde 7

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 7

2012-02-27 09:54:59

som sämst under den sista graviditetsmånaden, hade han ibland tyckt sig se ett uttryck i hennes ansikte, en salig, frånvarande blick när hon omedvetet strök sig över magen, en blick som tydde på att hon var försjunken i en värld som beboddes enbart av henne själv och barnet.

Och sedan föddes Justin, frisk och gallskrikande, och David hade känt sig yr av lättnad och upprymdhet. Under de sex veckor som gått sedan dess verkade det ske någon liten förändring för var dag som barnet växte. Det mörka fjunet på hjässan hade ljusnat, och blicken var blåare och vaknare. Han lade märke till saker och ting, kände igen röster, viftade ryckigt och osammanhängande med armar och ben allteftersom de små musklerna växte i styrka. Han älskade att bada. Han hade ett ilskeskrik, ett hungerskrik, ett trösta-mig-skrik, ett gnällskrik. Efter bara några dagar hade Milla kunnat skilja mellan dem.

Förändringarna hos Milla själv var minst lika fascinerande.

Hon hade alltid hållit sig lite på sin kant, som om hon snarare var iakttagare än delaktig. Hon hade varit svårfångad från första stund han såg henne, men han hade uppvaktat henne enträget, tills hon inte kunde undgå att märka att han var en människa av kött och blod och inte någon rörlig inredningsdetalj. Han mindes exakt när han hade segrat. De hade varit på nyårsfest, och medan det skrattades och skålades och flamsades som bäst hade Milla sett på honom och blinkat till med ett lätt bestört uttryck i ansiktet, som om han plötsligt hade hamnat i fokus. Det var allt. Ingen passionerad kyss, inga förtroliga samtal om natten, bara en plötslig skärpa i blicken när hon äntligen såg honom på allvar. Så log hon och tog hans hand, och med denna enkla gest förenades de.

Fantastiskt.

Det var förstås minst lika fantastiskt att han hade tittat upp från sina studier och sitt arbete länge nog för att hinna lägga märke till henne vid någon av de urtråkiga personalfester som 8

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 8

2012-02-27 09:54:59

hans föräldrar brukade ordna för lärarkollegorna, men när han väl hade gjort det kunde han inte bli kvitt hennes ansikte. Hon var inte vacker, kunde kanske inte ens betraktas som söt. Men det fanns något hos henne, i de rena kraftfulla ansiktsdragen och hennes sätt att röra sig, i den nästan skridande gången som gav intryck av att fötterna nätt och jämnt snuddade vid marken och som hade fått tankarna på henne att snurra runt honom som en envis mygga.

Det hade varit spännande att lära känna henne. Det gladde honom att hennes älsklingsfärg var grönt, att hon inte ville ha pepperoni på sin pizza, att hon gillade actionfilmer och – tack och lov – tyckte tjejsåpor var rena sömnpillren, konstigt nog, med tanke på att hon var så genomkvinnlig. Det där kvinnoköret kunde hon ju redan utan och innan, förklarade hon, så varför skulle hon vilja se mer sådant? Meningslöst strunt för det mesta.

Han fascinerades av hennes lugn. Om hon hade humör hade hon aldrig visat det. Hon var den mest sansade människa han träffat, och till och med efter två års äktenskap tyckte han sig ha haft en sagolik tur.

Hon gäspade och sträckte på sig så att bröstvårtan ploppade ur den slappa barnamunnen, som grymtade till och gjorde några sugrörelser och stillnade. Helt betagen sträckte David sig fram och strök försiktigt med fingret över den fylliga konturen av hennes nakna bröst. Han måste erkänna att han gillade hennes nya bystmått. Före graviditeten hade hennes figur varit smärt som en långdistanslöpares. Nu var hon rundare, mjukare, och den påtvingade avhållsamheten efter förlossningen höll på att driva honom till vanvett. Han kunde knappt bärga sig till i morgon, när hon skulle på efterkontroll hos läkarteamets gynekolog Susanna Kosper. Eftersom några akutfall hade rört till det med mottagningstiderna hade det faktiskt gått närmare sju veckor vid det här laget, och han var nära att yla mot månen. Att onanera lättade på trycket men gick inte upp mot att älska med sin fru.

9

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 9

2012-02-27 09:54:59

Hon slog upp ögonen och log lojt mot honom. ”Hallå där, Doogie”, mumlade hon. ”Tänker du på i morgon kväll?”

Han skrattade, både åt smeknamnet och hennes tankeläsningsförmåga – inte för att det var någon större konst. Han hade inte haft mycket annat än sex på hjärnan de senaste två månaderna. ”Jag tänker inte på annat.” ”Det kan ju hända att Lill-Doogie här sover hela natten.” Hon strök ömt över den fjuniga barnahjässan, och den lilla munnen reagerade med nya sugrörelser. ”Knappast troligt”, sa föräldrarna i korus, och David skrattade igen. Justin hade glupande aptit och ville ammas minst varannan timme. Milla hade bekymrat sig över att bröstmjölken inte var näringsrik nog eller att hon inte hade tillräckligt – men Justin stortrivdes uppenbarligen, och enligt Susanna fanns det inget att oroa sig för, utan ungen var helt enkelt ett matvrak.

Milla gäspade igen och David smekte henne bekymrat över kinden. ”Bara för att Susanna ger klartecken i morgon, behöver vi ju inte tvunget ligga med varandra. Om du är för trött kan vi vänta.” Susanna hade förmanat honom å det strängaste att tänka på hur dödstrött en nybliven mamma var, särskilt om hon ammade.

Milla avbröt sig mitt i gäspningen och blängde på honom. ”Åjo, det behöver vi visst, det”, sa hon ilsket. ”Om du tror att jag tänker vänta en endaste minut till… Justin får vara glad om jag inte lämnar honom hos Susanna medan jag söker upp dig på kliniken.” ”Och tvingar mig att strippa under skalpellhot?” grinade han. ”Kanske det.” Hon grep hans hand och drog den intill sig igen och gned hans fingrar mot bröstvårtan. ”Det har gått över sex veckor. Vi behöver inte vänta på Susannas officiella välsignelse.”

Det lät lockande. Tanken hade faktiskt slagit honom förut, men han ville inte att Milla skulle tro att han bara brydde sig om sex. Han var lättad över att hon hade tagit upp det först, och fres10

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 10

2012-02-27 09:54:59

telsen lämnade honom ingen ro. Han sneglade på armbands­uret och suckade när han såg hur mycket klockan var. ”Jag måste vara på kliniken om tio minuter.” Folk köade säkert redan utanför mottagningen, beredda att vänta tålmodigt i timmar för att få träffa en läkare. Han var läkarlagets kirurg och hade faktiskt en operation inbokad om en halvtimme. Han hann med nöd och näppe till kliniken för att byta om och tvätta sig. Inte för att det tog mer än tio sekunder att få utlösning, så som det kändes just nu, men Milla behövde definitivt mer tid på sig än så. ”Vi ses i kväll då”, sa Milla och vände sig på sidan och log mot honom. ”Jag ska hålla Justin vaken så mycket det går, så att han somnar.” ”Bra idé.” Han reste sig och sträckte sig efter nycklarna. ”Vad ska du göra i dag?” ”Inget särskilt. Gå till marknaden på förmiddagen, innan det blir för varmt.” ”Skaffa några apelsiner.” Han hade drabbats av apelsinnoja på sista tiden, som om kroppen skrek efter C-vitamin. Han hade stått och opererat timmar i sträck, så kanske gjorde den det. Han böjde sig ner och kysste Milla och snuddade sedan med läpparna mot Justins silkeslena kind. ”Sköt om mamsen ordentligt”, förmanade han den sovande sonen och skyndade ut genom dörren.

Milla låg kvar i sängen en stund till och njöt i fulla drag av friden och tystnaden. Just nu var det ingen som krävde något av henne. Hon hade trott att hon var beredd på att ta hand om en nyfödd, men hon hade inte riktigt fattat att det innebar mer eller mindre dygnetruntjour. När Justin inte behövde ammas eller bytas på snodde hon runt och försökte hinna med alla andra sysslor i hemmet, och hon var så trött att varje steg var som att plumsa fram genom vatten. Det kändes som om hon inte hade sovit ordentligt på månader. Ja, det var faktiskt flera, närmare fyra månader sedan, från det att fostret hade vuxit sig så stort att det tryckte mot urinblåsan och hon måste kissa ungefär en 11

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 11

2012-02-27 09:54:59

gång i halvtimmen. Barnet hade legat lågt i livmodern, vilket gjorde det lättare att andas, enligt Susanna, men nackdelen var att man måste kissa stup i kvarten. Att bli mamma var allt annat än glamoröst – nog så givande men absolut inte glamoröst.

Hon märkte att hon sken som en sol när hon betraktade den sovande sonen. Han var så jättegullig. Det sa alla som blev helt lyriska över hans blonda hår och blå ögon och söta mun. Han liknade babyn i barnmatsreklamen, den storögde lille kraba­ten vars bild prydde miljontals förpackningar. Milla var som förhäxad av allt hos honom, från de pyttesmå fingernaglarna till de små groparna som syntes när han ökade i vikt. Hon kunde bara sitta och se på honom dagen lång… om hon inte hade så mycket annat att göra.

Raskt tog tankarna en ny vändning när hon erinrade sig allt som måste göras i dag, tvätt, städning, matlagning, och så fort hon fick en stund över för att sätta sig ner måste hon försöka hinna med pappersarbetet från kliniken. Och någon gång under dagens lopp behövde hon ägna sig åt tjejpyssel som att tvätta håret och raka benen, för hon skulle ju ha en het dejt med sin man i kväll. Hon skulle nog aldrig tröttna på mammarollen, men hon ville absolut vara mer än så, en sexuellt åtråvärd kvinna till exempel. Hon saknade sexlivet. David älskade med samma hängivenhet som han ägnade allt annat han intresserade sig för, vilket var mycket trevligt när man själv var föremål för denna hängivenhet. Det var faktiskt mer än trevligt. Det var helt enkelt underbart.

Men först skulle hon gå till marknaden, innan det blev för varmt.

Bara två månader kvar här, tänkte hon. Hon skulle sakna Mexiko: människorna, solskenet, tidens makliga gång. Året som David och hans kollegor hade ägnat åt den avgiftsfria kliniken var nästan över, och sedan var det åter till karriärhetsen inom läkarjobbet i Staterna. Visst gladde hon sig åt att komma 12

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 12

2012-02-27 09:54:59

hem igen, hem till familj och vänner och sådana finesser som luftkonditionerade stormarknader. Hon ville kunna promenera med Justin i parken eller hälsa på sin mor över dagen. Hon hade saknat modern mycket under den långa graviditeten, och några enstaka telefonsamtal plus en blixtvisit i föräldrahemmet förslog inte långt.

Hon hade nästan bestämt sig för att inte följa med David till Mexiko, när hon strax före den planerade flytten fick veta att hon var gravid. Hon ville ogärna vara borta från honom så länge, särskilt inte när hon väntade deras första barn. Efter att ha träffat läkarteamets gynekolog Susanna hade hon beslutat göra som de tänkt från början. Modern hade blivit förskräckt – hennes barnbarn skulle födas utomlands! – men graviditeten hade avlöpt helt normalt utan några som helst komplikationer. Justin föddes nästan på dagen, bara två dygn efter beräknad förlossning, och sedan dess hade hon gått som i ett töcken av lika delar kärlek och utmattning.

Livet var så helt annorlunda mot vad hon hade tänkt sig att hon inte kunde låta bli att småle. Med hjälp av sin tjusiga akademiska examen hade hon tänkt förändra världen och människorna, en i sänder. Hon tänkte bli en sådan lärare som man mindes när man själv blev far- eller morförälder, en sådan lärare som påverkade elevernas fortsatta liv. Hon trivdes i den akademiska världen, även med dess mer konservativa sidor. Hon hade tänkt studera vidare för att så småningom doktorera och därefter undervisa vid universitetet. Giftermål – ja, i sinom tid. Kanske när hon blev trettio eller trettiofem. Barn – kanske.

Istället hade hon träffat David, ett ungt läkarsnille i stil med teveseriens Doogie Howser. Han var son till hennes historielärare, och när hon blev assistent åt honom fick hon veta allt om sonen. Davids IQ låg långt över elitnivå. Han hade gått ut grundskolan när han var fjorton, gymnasiet när han var sjutton, klarat av läkarutbildningen på nolltid och tjänstgjorde redan 13

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 13

2012-02-27 09:54:59

som kirurg vid tjugofem års ålder, när hon träffade honom. Hon hade väntat sig att han antingen skulle vara en överlägsen besserwisser – med viss rätt – eller världens intelligenssnobb.

Han var varken det ena eller det andra. Istället var han en snygg ung man som ofta såg trött och sliten efter långa arbetsdagar vid operationsbordet, en trötthet som späddes på ytterligare av en omättlig kunskapstörst, som fick honom att sitta med näsan över kurslitteraturen när han egentligen borde ha sovit för längesedan. Hans leende var gulligt och sexigt, blicken humoristisk, det blonda håret oftast rufsigt och oklippt. Han var lång, vilket hon gillade eftersom hon var en och sextioåtta och gärna gick i högklackat. Hon gillade faktiskt allt hos honom, och när han bjöd ut henne tvekade hon inte en sekund. Ändå hade hon blivit förvånad när hon såg honom stå och betrakta henne med mörk, häftig åtrå i blicken under en nyårsfest. Det hade drabbat henne som ett slag i mellangärdet, som om Josua hade stått och blåst i luren och Jerikos murar hade rasat.

David älskade henne och hon honom. Så enkelt var det.

Hon hade stått brud vid tjugoett års ålder, så fort hon var klar med sin utbildning, och nu var hon mor vid tjugotre. Hon ångrade sig inte ett ögonblick. Hon tänkte fortfarande jobba som lärare när de återvände hem till USA och hon tänkte fortfarande vidareutbilda sig, men hon ville inte ha något ogjort av alla beslut som lett fram till detta lilla mirakel i form av hennes son. I samma stund som hon förstod att hon var gravid hade hon varit helt uppslukad av det som pågick och så förälskad i barnet att det kändes som om hon lystes upp inifrån av ett starkt bländande sken. Den känslan hade förstärkts än mer nu, så till den grad att hon kände suget mellan sig själv och Justin, även om han bara låg och sov i rummet bredvid. Hur trött hon än var njöt hon i fulla drag av denna samhörighet.

Hon steg upp och lade omsorgsfullt kuddarna runt den lille, trots att han inte kunde vända sig än. Han låg alldeles stilla 14

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 14

2012-02-27 09:54:59

medan hon tvättade sig snabbt, drog en borste genom det korta lockiga håret och tog på sig en av de vida solklänningarna som hon hade köpt enkom för att ha efter förlossningen. Hon vägde fortfarande sju kilo mer än innan hon blev gravid, men vikt­ ökningen bekymrade henne inte… nämnvärt. Hon trivdes rätt bra med mammamulligheten, och David var bara glad över att brösten hade svällt från B- till D-kupa.

Hon tänkte på den kommande natten och rös av förväntan.

För någon vecka sedan hade David kommit hem med en ask kondomer från kliniken, och blotta närvaron av asken hade gjort dem båda lite halvgalna. De hade använt kondom ett kort tag i början när de låg med varandra, men sedan hade hon haft p-piller tills de hade bestämt sig för att skaffa barn. Att behöva förlita sig på kondom igen kändes som den där allra första gången, när de längtade så vansinnigt efter varandra och allt var så nytt och intensivt och skrämmande.

Justin gnydde till och putade med munnen, som om han sökte efter bröstet. De blå ögonen slogs upp, de små nävarna började vifta och han stånkade så där som han brukade innan han gav hals och skrek sitt byt-på-mej-genast-skrik. Milla väcktes med ett ryck ur dagdrömmen om älskogslekar med hans pappa och hämtade en ren blöja och böjde sig fram och småjollrade medan hon bytte på honom. Han lyckades fästa blicken på hennes ansikte och såg storögt på henne, som om det inte existerade något annat i hans värld, med lyckligt gapande mun och armar och ben sprattlande som trumpinnar. ”Såja, mammas lilla älsklingsbaby”, nynnade hon och lyfte upp honom. När hon lade honom i armvecket började han genast böka efter bröstet. ”Eller rättare sagt mammas lilla matvrak”, fortsatte hon och satte sig och knäppte upp klänningslivet. Det pirrade till i brösten, och hon suckade av välbehag när barnet högg tag i bröstvårtan och började suga. Sakta vaggade hon fram och tillbaka och lekte med hans fingrar och tår medan 15

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 15

2012-02-27 09:54:59

hon ammade. Hon blundade drömmande och gnolade en vagg­ visa och lät sig svepas med av stunden. Bajsblöjor och sömnbrist kunde hon gärna undvara, men det här var det underbaraste av allt med att vara mor. När hon höll honom i famnen så här förbleknade allt annat.

När han hade ätit färdigt lade hon ner honom igen, medan hon slängde i sig lite frukost i all hast. Efter att ha borstat tänderna trädde hon en blå bärsele över huvudet och satte barnet i den. Han sjönk ner med huvudet vilande mot den punkt där han hörde hennes hjärtslag, och den dåsiga blå blicken försvann bakom tunga ögonlock när han slumrade in. Hon tog en hatt och en korg och gav sig iväg till marknaden med pengarna i klänningsfickan.

Det var bara en kort bit att gå. Den strålande morgonsolen tydde på att det skulle bli stekhett senare frampå dagen, men än så länge var det svalt och torrt i luften och på det lilla bytorget vimlade det av morgontidiga kunder. Där fanns apelsiner och färgglada paprikor, bananer och meloner, rader av gula lökflätor.

Milla gick omkring bland stånden, pratade då och då med några bykvinnor som stannade för att beundra den lille, och tog god tid på sig för att välja ut vilka varor hon ville ha.

Justin låg hopkurad som en liten boll på typiskt spädbarnsvis med benen krökta i fosterställning. Hon höll hatten så att den skuggade honom för solen. En mild, behaglig fläkt lekte i hennes korta ljusbruna lockar och rufsade om bland de blonda fjuniga babytestarna. Han vaknade upp och hans lilla rosenmun gjorde små sugrörelser. Milla ställde ifrån sig korgen och klappade den lilla barnryggen, och han somnade på nytt.

Hon stannade vid ett fruktstånd och gav sig in i ett livligt, om än haltande samtal med den gamla kvinnan bakom staplarna av apelsiner och meloner. Hon var bättre på att förstå än prata, men lyckades göra sig förstådd. Med hjälp av den lediga handen pekade hon ut vilka apelsiner hon ville ha.

16

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 16

2012-02-27 09:54:59

Hon såg dem inte komma. Plötsligt omringades hon av två män, vars kroppsvärme och fräna lukt slog emot henne.

Instinktivt tog hon ett steg tillbaka, men märkte att hon hindrades av deras kroppar som trängde sig allt närmre inpå henne. Mannen till höger om henne drog fram en slidkniv från bältet och slet tag i remmarna till bärselen och skar raskt av dem, innan Milla hann göra annat än utstöta ett förfärat rop. Tiden tycktes hacka sig fram som en serie stillbilder de närmaste sekunderna. Den gamla kvinnan vacklade baklänges med skräckslagen min. Milla kände hur bärselen med Justin lossnade och famlade förtvivlat efter sitt barn. Mannen till vänster ryckte åt sig babyn med ena handen och föste undan henne med den andra.

På något sätt lyckades hon hålla balansen, medan det knöt sig av skräck i bröstet och hon kastade sig vilt skrikande över mannen och slogs för att bända barnet ur hans grepp. Hon rev och klöste honom i ansiktet, så att det blev blodiga strimmor och han raglade baklänges inför den våldsamma attacken.

Den lille hade vaknat och tjöt i högan sky. Den myllrande folkmassan skingrades förskräckt över det plötsliga slagsmålet. ”Hjälp!” skrek hon om och om igen medan hon försökte slita åt sig Justin, men alla verkade rusa bort istället för emot henne.

Mannen försökte fösa undan henne på nytt och satte handen över ansiktet på henne. Milla bet honom och borrade ner tänderna i handen och malde sig ner, tills hon fick blodsmak i munnen och han vrålade av smärta. Hon försökte klösa honom i ögonen och kände hur naglarna sjönk in i något mjukt och svampigt. Hans vrål övergick i panikartade bröl och han släppte greppet om Justin. Förtvivlat famlade hon efter barnet och lyckades få tag i en liten viftande barnarm och trodde en hjärtskärande sekund att hon hade honom. Då kände hon hur den andre mannen trängde sig på henne bakifrån och en blixtrande, förlamande smärta sköt upp genom ryggen.

17

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 17

2012-02-27 09:54:59

Det ryckte till i kroppen och hon föll som en fura med fingrarna skrapande hjälplöst i gruset. Med spädbarnet fastklamrat som en rugbyboll under armen på den ene angriparen rusade de båda männen iväg, medan en av dem höll en blodig hand framför ansiktet och vrålade förbannelser i flykten. Milla låg raklång på marken, vred sig i plågor och kippade efter andan för att skrika. Lungorna pumpade vilt med tycktes inte få luft. Hon försökte resa sig, men kroppen lydde henne inte. Det svartnade för ögonen och hon jämrade sig mödosamt om och om igen: ”Mitt barn! Mitt barn! Hämta hit mitt barn, någon!”

Ingen gjorde det.

David hade redan sytt ihop ett bråck och stod och tvättade sig medan Rip Kosper, Susannas man och gruppens nakosläkare, kontrollerade patientens puls och blodtryck en sista gång för att förvissa sig om att han mådde bra, innan han lämnades till sköterskan Anneli Lansky för observation. Man hade ett utmärkt läkarlag här, och David skulle sakna dem när året var till ända och alla återvände till sina ordinarie läkartjänster i Staterna.

Han skulle inte sakna den trånga kliniken i den lilla betong­ baracken med de spruckna golvplattorna och den knapp­händiga utrustningen, men han skulle absolut sakna såväl kollegor som patienter – och han skulle sakna själva Mexiko.

Han stod just och tänkte på nästa fall, en galla, när han hörde oväsen i korridoren utanför. Det hördes vrål och svordomar, hasande ljud och gälla skrik. Han torkade sig om händerna och begav sig mot dörren, samtidigt som den andra sköterskan Juana Mendoza ropade med hög röst på honom.

Han kastade sig redan halvspringande mot dörren och tvärstannade i korridoren, innan han kolliderade med en klunga människor, däribland Juana, Susanna Kosper och två män och en kvinna, som kom släpande på ännu en kvinna. I trängseln doldes den skadades ansikte, men David hann se att klänningen var indränkt i blod och kopplade på akutläkarrollen. ”Vad har 18

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 18

2012-02-27 09:54:59

hänt?” frågade han medan han sparkade undan en kartong och drog fram en bår. ”David.” Susanna lät spänd och skarp på rösten. ”Det är M ­ illa.”

Först blev han inte klok på vad det betydde utan såg sig omkring och väntade sig att få se sin fru stå bakom honom. Så sjönk Susannas ord in och han fick syn på den skadades medvetslösa, kritvita ansikte, såg det mjuka bruna hårburret som inramade det, och allt vändes uppochner. Milla? Det här kunde inte vara Milla. Hon var hemma i lugn och ro med Justin. Den här kvinnan som såg ut att förblöda liknade bara Milla, helt enkelt. Det var egentligen inte Milla. ”David!” Den här gången lät Susannas röst ännu skarpare. ”Vakna! Hjälp oss att få över henne på båren.”

Endast tack vare sin utbildning kunde han förmå sig att fungera, gripa in och lyfta över kvinnan som liknade Milla på båren.

Klänningen var blodig, armarna och händerna var blodiga, benen och fötterna och till och med skorna var blodiga. Nej – bara en sko, en sandal som på pricken liknade ett par Milla ofta hade på sig. Han såg det rosa nagellacket på tånaglarna och den fina guldkedjan runt höger vrist, och det kändes som om hela hans inre rämnade. ”Vad har hänt?” frågade han hest med en röst som kom långt bortifrån och inte var hans egen, samtidigt som kroppen aktiverades och de snabbt rullade in Milla på operationsavdelningen som han just lämnat. ”Knivhugg i ländryggen”, sa Juana som lyssnat på pladdret av röster runt dem, innan dörren slog igen och utestängde det mesta av oväsendet. ”Två män överföll henne på marknaden.”

Hon drog ett skälvande andetag. ”De tog Justin. Milla slogs med dem och en av dem högg ner henne.”

Rip som larmats av tumultet kom inrusande. ”Herregud”, utbrast han när han fick syn på Milla, men tystnade sedan och började plocka iordning sin narkosutrustning.

19

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 19

2012-02-27 09:54:59

Justin! David vacklade till av denna andra chock och vände sig halvt om halvt mot dörren. Två satans kräk hade rövat bort hans son! Han tog redan ett steg bort från båren, mot dörren, för att störta ut och leta rätt på sitt barn. Men så tvekade han och såg sig om mot sin hustru.

Man hade inte hunnit städa operationssalen eller förnya instrumentförråden på brickorna. Anneli rusade in och slet åt sig det nödvändigaste. Juana lindade en blodtrycksmanschett om Millas slappa arm och pumpade raskt upp den, medan Susanna tog saxen och klippte upp hennes kläder. ”Blodgrupp 0 positiv”, sa Susanna. Hur visste hon det? Javisst ja, det var ju hon som fastställde vilken blodgrupp Milla tillhörde innan förlossningen. ”Sextio genom fyrtio”, meddelade Juana. Blixtsnabbt stack hon en kanyl i armen på Milla och hängde upp en påse blodplasma.

Han höll på förlora henne, tänkte David. Milla skulle dö mitt framför ögonen på honom, om han inte skärpte sig och gjorde något. Av såret att döma hade kniven förmodligen träffat vänster njure, och Gud vet vilka övriga skador den hade ställt till med.

Hon höll på att förblöda, och det var bara en fråga om minuter innan de inre organen kollapsade…

Han förträngde allt annat och stack händerna i de nya operationshandskarna som Anneli höll fram åt honom. Han hann inte tvätta sig, hann inte leta rätt på Justin. Han hann bara sträcka sig efter skalpellen, som prompt daskades i handen på honom, och uppbåda vartenda uns av yrkesskicklighet. Han bad, han svor och han kämpade mot tiden när han skar det första snittet i hustruns kropp. Som väntat hade knivbladet träffat vänster njure. Träffat – det hade ju närapå skurit organet mitt itu. Njuren gick inte att rädda, och om han inte fick ut den och snört av blodkärlen på rekordtid, skulle det inte gå att rädda Milla heller.

Det var en ursinnig och skoningslös kapplöpning. Om han begick ett enda misstag, om han tvekade, om något tappades eller ens fumlades med, då var det ute med honom och då var det ute 20

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 20

2012-02-27 09:54:59

med Milla. Det var inte den sortens kirurgi han var van vid, det var fältkirugi, snabb och brutal, medan hennes liv hängde på vartenda sekundsnabbt beslut och varenda sekundsnabb åtgärd.

Medan man hällde i henne allt blod man hade, kämpade han för att hindra det från att rinna ur henne lika fort som det rann in.

Undan för undan hejdade han blodflödet, letade upp vartenda skadat blodkärl och vann så sakteliga kapplöpningen. Han visste inte hur lång tid det tog, frågade aldrig, försökte aldrig få veta det. Hur länge spelade ingen roll. Att vinna var det enda som betydde något, för alternativet var fullkomligt outhärdligt.

21

i_howard_Spårlöst försvunnen_9789175250007.indd 21

2012-02-27 09:54:59