9789174243895

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 1

2014-05-27 12:10

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 2

2014-05-27 12:11

BONNIER FAKTA

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 3

2014-05-27 12:11

Innehåll Malmabergsgatan 3 6 I krigets skugga 10 God morgon, Sverige 18 Vild ungdom 22 Blackboard jungle 28 Omvänd ordning 34 36 Vad allting handlade om Dog James Dean?

40 ”To hell with rock!”

44 48 Räddaren i nöden För ung 52 Rökringar 55 Tid för tonår 56 Allvar i sommarnatten 62 Full fart 53 66 När staden sov 70 Vidrigt värre 72 Snurren direkt 78 Sveriges James Dean 86 Transistor sister 92 98 Oskulden själv

4 ROCK PRETTY BABY!

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 4

2014-05-27 12:11

Ett hav av stråkar 105 ”Kära Barbara” 108 På romantikens altare 112 ”Strumpan” 116 Läppstift, liktornar och levertran 120 Lödder 125 Ensam, tjock och oförstådd 126 Pontan 130 132 Glömda klassiker 136 Fröken Tonåring På väg i Vällingby 142 148 Vadå rock’n’roll?

Vilda Västern direkt 154 Vägens djävlar 158 Månen nästa 164 168 Bättre än Elvis?

Mellan 12 och 20 176 Ängel på toppen 180 Början till slutet 182 Bye, bye, Alice Babs 186 Register 188

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 5

2014-05-27 12:11

18  ROCK PRETTY BABY!

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 18

2014-05-27 12:13

God morgon, Sverige L

ördagen den 9 februari 1946 klockan 8.10 på morgonen sändes ett program som hette ”Frukostklubben” för första gången i Sveriges Radio.

Få unga lyssnade, få om ens några trodde att programmet skulle överleva månaden ut. Dit hörde programledaren själv – Sigge Fürst.

I själva verket skrevs radiohistoria den där morgonen. Efter 680 program och med facit i hand står det också klart att det var ”Frukostklubben” mer än något annat svenskt radioprogram som först lät förstå att det nu var nya tider som väntade. Det var – helt enkelt – så det skulle låta.

Mannen bakom ”Frukostklubben” var en snillrik jämtlänning som under kriget hade spelat revy i kustartilleriet. Han hette Per-Martin Hamberg och hade rekryterats för att ta hand om underhållningen på radion.

Någon annan fanns inte.

Vad han tittade på var Amerika, i ruinerna efter andra världskriget det enda land i väst som fanns kvar att titta på. Och där – fick Hamberg veta – fanns det ett populärt radioprogram i Chicago som kallades ”Breakfast Club” och som sändes en timme på morgonen. Det var det programmet som Hamberg gjorde svenska av, ensam i sitt lilla krypin på Radiotjänst.

Otaliga svenska radio- och tv-producenter har sedan dess hämtat idéer och inspiration från andra sidan Atlanten. För att inte säga hela den svenska nöjes- och underhållningsindustrin. Men det var ändå Per-Martin Hamberg som var först.

Det var också han som kom på att det fanns något som hette grammofoner och grammofonskivor och att några av lyssnarna kanske ville få sin favoritlåt spelad i radion. Och så föddes idén till ”Veckans Melodi”, ett första ”Ring så spelar vi”, om man så vill.

Inget genidrag, kanske, men vid den här tiden en punkt på programmet som ingen annan hade tänkt på. Att det sen var samme Hamberg som hade skrivit ”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad” gjorde ju inte saken sämre. Det var en kärleksförklaring till hem-

Amerika, hallå, hallå. ”Frukostklubben” startades av Per-Martin Hamberg och idén lånade han från ett morgontidigt radioprogram i Chicago.

Boken om Frukostklubben kom 1958, var skriven av den flyhänte kvällstidningsjournalisten Börje Heed och hade den omåttligt populäre programledaren Sigge Fürst på omslaget.

GOD MORGON, SVERIGE 19

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 19

2014-05-28 08:05

Titta, en Wurlitzer! Ingen av alla de jukeboxar som kom efter kriget lyste lika stort och starkt som modell 1015 från amerikanska Wurlitzer.

staden Östersund som gjordes på skiva av bland andra Lasse Lönndahl, Carli Tornehave och Gunnar Wiklund.

Som ett kvitto på att Hamberg var rätt ute kom de första amerikanska jukeboxarna efter kriget ut på marknaden, den ena flottare och mer påkostad än den andra. Priset togs av Wurlitzer 1015, en tungt krombestyckad skapelse med bubbelrör och roterande pilastrar som än i dag räknas som den största och mest spektakulära jukeboxen av dem alla.

Wurlitzer ledde ligan redan före kriget. Men precis som Rock-

20 ROCK PRETTY BABY!

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 20

2014-05-27 12:13

Ola, Seeburg och alla andra tillverkare av musikmaskiner tvingades man hastigt ställa om till krigsproduktion sedan USA gått in i kriget 1941. Allt det tog man nu igen med Wurlitzer 1015.

Tusentals hemvändande soldater som med all rätt tyckte att de hade någonting att fira såg också till att den nya bubbelboxen kom till användning. På mindre än två år sålde Wurlitzer 56 000 exemplar av modell 1015 till kaféer och restauranger över hela Amerika.

Marknaden tycktes omättlig, en länge uppdämd längtan att äntligen få släppa loss likaså.

Detsamma kan sägas om den amerikanska bilindustrin som precis som jukeboxfabrikanterna tvingades stoppa produktionen i samband med krigsutbrottet. Men inte heller där var man sen att ta igen vad man hade förlorat. Det gällde inte minst nya Ford, en uppgraderad version av modell 1942 som företagets svenska representant långt i förväg lanserade som Fredsforden under slagordet ”Kommer fred, kommer Ford”.

Långt senare skulle jukeboxen och den amerikanska bilen hamna i centrum för den kommande ungdomrevolten på ett sätt som nog ingen hade tänkt sig – jukeboxen därför att den gav unga möjlighet att lyssna på all den rockmusik som Sveriges Radio envist vägrade att spela och den amerikanska bilen därför att den betydde frihet och oberoende och en chans att få en vacker flicka bredvid sig på framsätet. Bilburen ungdom skulle de döpas till – eller raggare.

Men nu var det ännu bara 1946, det första fredsåret och en tid av spirande framtidstro och förhoppningar om något nytt och bättre.

Den 30 juni sprängde USA sin första vätebomb över Bikini-atollen i Stilla havet och veckan därpå – den 7 juli – presenterades baddräkten med samma namn vid den minsta lilla modevisningen någonsin i Paris.

Och så då Sigge Fürst att vakna till – varje lördagsmorgon kl 8.10 och med Per-Martin Hambergs svenska version av ”Good morning, good morning” strömmande ur högtalaren: ”God morron, god morron!

Hör fåglar sjunga glatt God morron, god morron i kör!

God morron, god morron Kom du hem sent i natt?

Förlåt att vi stör …”

Per-Martin Hamberg var också mannen bakom ”Karusellen” med Lennart Hyland, därav bilden på omslaget av tidningen Filmjournalen 1954.

Filmen om Frukostklubben kom 1950. Den hette Stjärnsmäll i Frukostklubben och var skriven och regisserad av Gösta Bernhard.

GOD MORGON, SVERIGE 21

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 21

2014-05-28 08:05

Vad allting handlade om D

Avgrunden nästa. James Dean och Corey Allen byter några sista ord före the chickie run i Rebel without a cause, en film från 1955 som på svenska fick titeln Ung rebell.

e var alla unga, rebeller utan anledning och på jakt efter svar som varken skola eller föräldrar tycktes kunna ge dem.

Nu stod de uppe på den höga klippan som kallades The Bluff för att bevittna en duell på liv och död med två stulna bilar som vapen.

Scenen är från Ung rebell med James Dean, filmen som mer än någon annan kommit att symbolisera tonårsrevolutionen och som miljoner unga lutade sig mot under den på många sätt så omtumlande tid som var 50-talet.

Här är vi. Men vad gör vi? Det var frågan.

Inte ens James Dean hade något bra svar. Som filmens Jim Stark var han i själva verket lika rådvill som alla andra. Men han ställde ändå frågan som så många andra bar på och han gjorde det som ingen annan före honom.

Nu satt han i en av de stulna bilarna. I den andra satt Buzz Gunderson, ledargestalt i ett tufft ungdomsgäng från samma skola som den Jim Stark just hade börjat i. De två hade tidigare samma dag mötts i ett knivbråk, där Jim Stark till sist hade fått övertaget genom att slå undan den andres stilett. Nu skulle de en gång för alla göra upp i ett så kallat chickie run.

Jim Stark visste inte riktigt vad det var, men nu fick han veta det. De två skulle i full fart köra bilarna fram mot stupet och den som först hoppade ur skulle vara en kyckling. Det var det absolut sista som Buzz och Jim Stark ville kallas.

– Varför gör vi det? frågade Jim. – Man måste göra nånting, eller hur? svarade Buzz.

Så steg de in i bilarna, Buzz säker på sin sak och med en kam instoppad mellan tänderna, Jim Stark utan kam och inte fullt lika säker. Framför motorhuvarna stod Judy, spelad av det nya stjärnskottet Natalie Wood. Hon var Buzz tjej från skolan och den som fick äran att flagga iväg bilarna. Det såg ut som hon trodde att alltihop bara var en lek.

36 ROCK PRETTY BABY!

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 36

2014-05-27 12:15

KAPITELRUBRIK 37

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 37

2014-05-27 12:15

Dean, Dean, Dean … Idolbilder av den döda stjärnan trycktes i miljoner och fanns att köpa över hela världen. Hans motskådespelerska i Ung rebell var Natalie Wood, som också hon gick en tragisk död till mötes.

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 38

Lite längre bort väntade Plato, en sårbar ung man utan andra förebilder än den på Alan Ladd som han hade nålat upp på insidan av sitt elevskåp. Han spelades av Sal Mineo, som var precis lika ny som Natalie Wood. Plato korsade sina fingrar. Han hade precis träffat Jim Stark, såg honom som den fadersgestalt han aldrig hade haft och bad en tyst bön att han inte skulle förlora honom.

Alla vet hur det slutade, åtminstone alla som var med 1955 och som i många fall sett filmen om och om igen ända sedan dess. Buzz med sin vita kam fastnade med jackan i bilens dörrhandtag och körde rakt ut över stupet och en säker död mot klipporna nedanför.

Buzz spelades av Corey Allen. ”Man måste göra nånting, eller hur?” I en intervju många år senare förklarade han att det var den underliggande frågan för en hel generation, filmens budskap och allt vad det ytterst handlade om.

Som Buzz Gunderson i Ung rebell fick han betala priset för detta, medan hans tre motspelare i filmen kunde lämna the chickie run med livet i behåll. Verkligheten som sedan följde skulle bli den omvända. Corey Allen dog en oglamorös och odramatisk död i sviterna av Parkinsons sjukdom, två dagar innan han skulle fylla 76 år, medan de tre andra dog hastigt och i två fall lika våldsamt som Corey Allen hade gjort i filmen.

James Dean dödades bakom ratten på sin pilsnabba Porche 550 Spyder på väg till en racertävling i Salinas redan innan filmen ens hade haft premiär. Det var den 30 september 1955 och en kollision mellan två bilar som genererat fler böcker, skrönor och fantastiska teorier om vad som egentligen hände än någon annan trafikolycka i historien.

Sal Mineo fortsatte sitt liv, nu som en del av mytbildningen kring James Dean, men utan att riktigt kunna fylla tomrummet som denne lämnat efter sig. Bara det faktum att Sal Mineo hade varit med i samma film som den nu döde idolen räckte dock mer än väl för

2014-05-27 12:15

att fylla hans brevlåda med beundrarpost och till nya erbjudanden från Hollywood.

1956 kunde man se honom i Rock, pretty baby! och 1959 som självaste Gene Krupa i The Gene Krupa story. 1957 stack han också emellan med en ungdom-på-glid-film som hette Dino, här i Sverige för säkerhets skull lanserad med tillägget ”ligisten”.

Sal Mineo sjöng också in en rad skivor, alla i rockfacket och riktade till den tonårspublik som i slutet av 50-talet nära nog styrde hela skivutgivningen. Två av låtarna nådde Topp 40 på Billboardlistan, ”Start Movin’” ända upp till plats 9.

Så plötsligt var det över. Sal Mineo hittades död med ett knivhugg i hjärtat, rånmördad i en gränd bakom huset i West Hollywood där han bodde. Det var den 12 februari 1976 och slutet på en karriär som redan hade börjat lida mot sitt slut.

I november 1981 kom beskedet att också Natalie Wood hade hittats död, drunknad under oklara omständigheter nära Santa Catalina Island i Kalifornien.

Kvar var bara Corey Allen och några sista tv-intervjuer där han ännu en gång ombads berätta om sin roll som gängets ledare i Ung rebell.

You gotta do something, sa Corey Allen. Det var vad alltihop handlade om.

Ung och ensam. En av de bärande rollerna i Ung rebell spelades av Sal Mineo som i saknaden efter James Dean växte till tonårsidol också han.

VAD ALLTING HANDLADE OM 39

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 39

2014-05-27 12:16

106  ROCK PRETTY BABY!

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 106

2014-05-27 12:13

KAPITELRUBRIK 107

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 107

2014-05-27 12:14

Bättre än Elvis?

R

ock, Pretty Baby! Så hette en av de första amerikanska rockfilmerna. Det var heller inget som behövde sägas två gånger. I slutet av 1956 dansade hela världen rock’n’roll och till världen hörde i högsta grad Sverige. I själva verket kom det ut fler rockskivor i Sverige än i många av de kringliggande länderna, som i många fall fortfarande höll på att hämta sig från kriget. Det gjorde Sverige till något av Lilla Amerika.

Varje svenskt samhälle med strömförsörjning och en scen att stå på hade också snart en alldeles egen rock-kung – eller någon med gitarr som till varje pris ville bli det. Tre ackord, eller möjligen ett fjärde när det gällde att trycka på i refrängen var allt som krävdes.

Inte heller engelska var ett krav. Vem hörde vad Elvis sa?

Trots det var det få av de lokala förmågorna som lyckades bli något mer än stjärnor hemma på den egna ungdomsgården, eller i kvarteren närmast där de bodde. Det hindrade dock inte fansen från att försvara sina hjältar som vore de bäst i världen.

Chris Lennert från Göteborg, till exempel. Efter det att Bildjournalen i oktober 1956 hade presenterat den nya USA-idolen Elvis Presley i ett första stort reportage fick man följande temperamentsfulla brev från Britt Hansson i just Göteborg: ”Efter att ha läst i Bildjournalen om Rock-and-Roll-kungen Elvis Presley kom jag att tänka på ordspråket ”Du skall inte gå över ån efter vatten”. Varför? Jo, det är precis vad BJ har gjort i detta fall!

Här i Göteborg har vi nämligen en Rock-and-Roll-sångare som (vid jämförelse med ett par Presley-skivor) är minst lika bra (om inte bättre) än Elvis P. Jag tänker förstås på Chris Lennert. Efter Chris-bilderna att döma så har dom båda två samma stil på scenen. Skillnaden är till Chris’ favör! Han har nämligen också en t j u s i g r ö s t !”

Sal Mineo och Susan Volkman i Rock, pretty baby! (1956).

I början av 1957 korades också Chris Lennert till Sverige Elvis Presley vid en rockgala i Göteborg och så långt hade Britt Hansson rätt. Segern gav honom ett kontrakt med folkparkerna och ett an-

168 ROCK PRETTY BABY!

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 168

2014-05-27 12:14

” Sanningen var helt enkelt att

Chris Lennert var först på plan, ensam herre på täppan”

KAPITELRUBRIK 169

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 169

2014-05-27 12:14

Omsvärmad rockkung. Little Gerhard var störst i rockens Sverige, följd i spåren av Rock-Olga och Dalarnas White Bear, som också de sjöng in skivor på Simon Brehms Karusell.

nat med skivbolaget Karusell. Men därifrån till att jämföra honom med Elvis själv var förstås steget väl långt. Ingen i dag skulle heller ens tänka tanken att Chris Lennart var lika bra, om inte bättre än sin amerikanska förebild.

Sanningen var helt enkelt att Chris Lennert var först på plan, ensam herre på täppan, precis som Stickan Lundbeck i Stockholm och Rolf Wallentin i Malmö. Det var de som stod där, de som först tog ton och som flickorna var hänvisade att skrika åt.

I en andra våg kom sedan idoler som Little Gerhard, Rock-Ragge och Boris Lindqvist. Det var mellan dessa tre som kampen stod och som Min Melodi döpte till ”Den stora fighten på hemmaplan”. Vilken av dem som var bäst berodde på vem man frågade.

Kerstin Lundberg från Årsta sa: – Det finns bara en som kan rocka här i Sverige – Little Gerhard förstås. Resten är natt.

170 ROCK PRETTY BABY!

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 170

2014-05-27 12:15

Birgit Nilsson, 16 år och från Roslagsgatan i Stockholm, var av en annan åsikt. Hon sa: – Ragge är bättre än både Elvis och Tommy.

Little Gerhard? Vem är det?

Den ”Tommy” hon talade om var förstås Tommy Steele, som under en kort period 1958 var uppe och fäktades med Elvis om vem som var populärast. I en stor och upphaussad omröstning i Bildjournalen vann Tommy, bara för att året därpå försvinna som genom en fallucka.

I skuggan av de tre stora fanns rockkungar som Lille John och Dalarnas White Bear och så förstås Rock-Olga, en frejdig före detta traversförare från Gävle som hette Birgit Nilsson och den enda tjejen att räkna med i sammanhanget.

I en fåra alldeles för sig själv kom Owe Thörnqvist plöjande. Han var från Uppsala och skrev egna slagdängor på svenska som ”Dagny”, ”Liten grötrock”, ”Varm korv boogie” och ”Rotmos Rock”, låtar som gjorde honom till den första och enda svenska originalrockaren av klass.

Be-Bop-A-Lula. Rock-Ragge slog igenom 1957, var starkt influerad av Gene Vincent och sågs av många som nummer 1.

KAPITELRUBRIK 171

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 171

2014-05-27 12:15

Rock, bara rock. En av filmerna som visade vägen var Rock, rock, rock med Chuck Berry och Frankie Lymon & The Teenagers. Filmen hade svensk premiär julen 1956. Snart hade vi egna stjärnor att titta på.

Som Annica Risberg och Lille John med ”Lonely heart” och ”Baby I don´t care”.

172 ROCK PRETTY BABY!

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 172

2014-05-27 12:15

Varken han, Rock-Olga eller någon av de andra kunde dock skymma det faktum att det var långt mellan Sverige och hettan nere i den amerikanska Södern. Det var där som rockens rötter fanns att söka i form av de svartas blues och rhythm & blues. Det var deras musik ihop med de vitas hillbilly och country & western som blev till den högexplosiva blandning som discjockeyn Alan Freed i Cleveland sedan döpte till rock’n’roll.

Elvis Presley var mannen som visade vägen. Han följdes i spåren av Carl Perkins, Jerry Lee Lewis och Roy Orbison, alla på Sun Records i Memphis.

Tidigt ute var också Fats Domino, Chuck Berry och Little Richard.

Särskilt den senare lät som rena rama dynamiten i jämförelse med nästan vem som helst. Andra artister som snabbt gjorde intryck var Gene Vincent, Eddie Cochran, Buddy Holly och Conway Twitty.

I Sverige härskade lugnet, utom möjligen 1952. Det var då Gösta ”Snoddas” Nordgren från Bollnäs sjöng en låt som hette ”Flottarkärlek” i Lennart Hylands ”Karusellen” för att sedan åka runt och slå alla publikrekord som fanns att slå i folkparkerna.

Och så var där Cacka Israelsson som redan 1954 sjöng vemodiga skillingtryck som ”Gamle Svarten” och ”En sliten grimma”. Det gjorde honom till Sveriges svar på Jim Reeves, en sångare som kom som en stilla smekning ur högtalarna vad han än sjöng om. Inget fel i det, kanske, men ingenting i jämförelse med den amerikanska country-ikonen Hank Williams som med låtar som ”Lovesick blues”, ”Your cheetin’ heart”, ”Jambalaya” och ”Hey good looking” i bagaget dog en lika plötslig som stilenlig och tragisk död i baksätet på sin ljusblå Cadillac.

Det var tidigt på nyårsdagen 1953. Tage Erlander var som vanligt statsminister i Sverige, Alice Babs alltjämt den populäraste sångerskan, och fyra år kvar tills Karl Lennart Karlsson i Göteborg skulle sjunga in ”Tutti frutti” på svenska.

Det var han som var Chris Lennert.

Idolkuddar med Elvis och Tommy Steele, filmstjärnor på bild, grammofonskivor direkt i brevlådan och snabbkurser i konsten att dansa rock'n'roll. Det var mycket att hålla reda på i rockens Sverige.

BÄTTRE ÄN ELVIS? 173

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 173

2014-05-27 12:15

Bildkällor Bengt Almquist/TT s 70, Caroline Andersson/Bonnierförlagen s 33, s 132, s 187, Olle Björk/TT s 66, C-G Björklund/TT s 45, Bonnierarkivet/TT s 113, Bo Dahlin/ TT s 153, Jan Delden/TT s 19, s 137, Anders Engman/TT s 149 samt omslagets framsida, Expressen/TT s 139, Gunnar Forsberg/TT s 121, Ragnvi Gylder/TT s 131, Jan Holmlund/TT s 148, Åke Larsson/ VLT s 2, Bengt Michanek/TT s 150 samt på pärmens överdrag, Lasse Olsson/TT s 128, Reportagebild/TT s 46, Sandford Roth/Bettman/Corbis s 41, s 42, Dennis Stock/Magnum Photos s 40 , Carl Erik Sundström/TT s 135, Kerstin Thorvalls dödsbo s 122, s 123, s 127, Olle Wester/TT s 121, Pressens Bild/TT s 121, Jan Wirén/TT s 46, s 88, Jörgen Wågenberg s 142 samt omslagets baksida, Johnny Zaar/TT s 72.

Svenska Filminstitutets bildarkiv s 13, s 22, s 23, s 24, s 28, s 32, s 36, s 37, s 56, s 62, s 104. Övriga fotografier och illustrationer kommer från författarens eget arkiv, och har skannats av Ingemar Perup. Rättighetsinnehavare som redaktionen inte har kunnat nå ombeds att kontakta förlaget så att uppgifterna kan kompletteras i kommande utgåvor av boken.

Bonnier Fakta www.bonnierfakta.se Copyright (text) © Sten Berglind 2014 Copyright författarfoto © Stefan Tell 2014 Grafisk formgivning John Eyre Redaktör Anna Sodini Repro Bop Punkthuset i Göteborg Tryck Livonia Print, Lettland 2014 ISBN 978-91-7424-389-5

I_Rock_Pretty_Baby_CS6.indd 192

2014-05-28 08:05