9789174242829

LASSE STEFANZ Livet på turné

|3

4

F0RORD 10 I

LIVET P8 TURNE 28

HUR ALLT B0RJADE 52

DET STORA GENOMBROTTET 68

FANSEN 80

BANDMEDLEMMARNA 118

MUSIKEN OCH TEXTERNA 127

STILL GOING STRONG! 140

DISKOGRAFI

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 3

2012-05-11 08.02

10|

LASSE STEFANZ Gammal kärlek rostar aldrig

I

LIVET P8 TURNE Dimman ligger tät över Skåneslätten. En bit utanför Kristianstad, intill E22:an bland bensinmackar och stormarknader, håller Sibyllakiosken på att stänga. Det är sen torsdagskväll och strax rullar Lasse Stefanz fjorton meter långa buss in på parkeringen bredvid kiosken. Här samlas medlemmarna inför varje turnésväng och den här helgen går resan till Sörskobygda och Röros i Norge.

Den höga blå bussen är nytvättad, papperskorgarna tömda och sängarna renbäddade. Så här har bandet haft det de senaste 40 åren, ett gemensamt liv på några få kvadratmeter. Men då, för 40 år sedan, en trång, kall och skakig Mercedesbuss med ständiga motorhaverier. Nu, en modern specialbyggd Volvobuss som inte saknar några bekvämligheter.

Hasse Sigfridsson, bandets gitarrist och saxofonist, sitter vid ratten. Det har han gjort ända sedan han tog körkort för 41 år sedan. Han har på minuten koll på avgångs- och ankomsttider och räknar ändå alltid med de obligatoriska förseningarna eftersom alla i bandet inte är lika punktliga.

Första frågan kommer direkt: ”När blir det mat?” Hasse ger lugnande besked och en halvtimme försenad rullar bussen ut från Sibyllaparkeringen.

Nu har de totalt 65 mil framför sig i den första etappen. På lördag ska de ytterligare 25 mil norrut.

Bussen rullar snabbt upp mot västkusten. Lasse, Olle, Christer och Jonas samt bandets crew – Rolf ”Skepparn” Jönsson, Rolf Hörberg och Ulf Adolfson – sitter tillbakalutade i de blå fåtöljerna. Kapellmästare Christer

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 10

2012-05-11 08.03

LASSE STEFANZ LIVET PÅ TURNÉ

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 11

|11

2012-05-11 08.03

12|

Ett spännande möte! Hasse och Olle fotas tillsammans med vargarna i Kolmårdens djurpark för kommande skivomslag.

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 12

LASSE STEFANZ Gammal kärlek rostar aldrig

Ericsson drar veckans nyheter för bandet – det handlar om fotograferingen till den kommande skivan som ska göras i Kolmårdens varghägn. ”Vargarna är rätt tama, men tänk på att inte klappa något djur förrän alfahannen har fått hälsa och godkänna er”, säger Christer och möts av lika delar tvekan och entusiasm. Bandet har genom åren fotats med hästar, hundar, tåg och lastbilar, men levande vargar är något nytt. Men det brukar bli som Christer säger och han fortsätter därför med att informera om en eventuell tv-medverkan, nya scenkläder och speltiderna för Norgeturnén. Därefter spelar han upp några nya låtar som kanske kan komma med på bandets kommande skiva. I fjol fick Lasse Stefanz runt 3 000 låtar från såväl landets låtskrivarelit som glada amatörer. Alla har lika stor chans att komma med – en låt från Lasse Holm kan vara lika bra eller dålig som en låt från någon okänd, resonerar Christer som är den som styr bland låtarna.

Kanske har 45 år av turnerande satt sina spår i bandmedlemmarnas hörselgångar, för någon särskilt låg volym är det inte. Snarare dånar musiken ut över hela bussen, men alla, inklusive bandets crew, lyssnar och kommenterar. Efter någon timme sänker Christer ljudet ett par decibel

2012-05-11 08.03

LASSE STEFANZ Livet på turné

|13

och en efter en drar sig medlemmarna tillbaka till sängavdelningen. Nio kojer för band och crew, med individuella musik- och filmanläggningar, riktiga sängar och mysbelysning gör de 6 000 milen per år uthärdliga.

M9TER MIL I FILMER Sångaren Olle Jönsson låter en godispåse göra honom sällskap ihop med en thriller. ”Det brukar bli ett par filmer varje helg. Men jag är kräsen, har det inte hänt något efter tio minuter skiter jag i filmen”, säger Olle som mäter mil i filmer. Tre filmer till Stockholm, Clint Eastwood är favoriten.

Snart är det bara Christer och Hasse som är uppe. Christer lyssnar på musik och Hasse kör. När bussen rullar ut på E6:an lättar dimman över landskapet och ett par minuter före midnatt svänger Hasse av från motorvägen. Nu är det ”I det här jobbet är dags för tankning av både buss och människa. Inne på det mest busskörning Rasta Hallandsåsen – en typisk svensk vägkrog med speloch packning som gäller. automater och plastblommor – beställer medlemmarna ”dagens” trots att klockan visar midnatt. Korvmackor, En stund då och då står kycklingsoppa och fläsknoisette med bearnaisesås hamnar vi på scenen.” på tallrikarna. Det är ingen slump att dansbandsmusiker är utrustade med järnmagar för att klara måltider vid dygnets alla timmar. Frukost vid 13, lunch vid 18 och middag runt 01 är ingen ovanlighet för dansband i allmänhet och Lasse Stefanz i LASSE STEFANZ synnerhet.

Christer spelar förstrött bort ett par kronor på vägkrogens spelmaskin.

BÄSTA VÄGKROGAR Det dröjer många timmar innan bandet stannar nästa gång.

1.

–––––

–––––

GÖTASTRÖM S VÄRD SHUS, SKILLINGARYD

BANDET GER TILLBAKA Väl inne i bussen dröjer det inte länge förrän de flesta har lagt sig. Alla utom Christer och Hasse. Framme i Göteborg vid tvåtiden kliver Gunnar på och tar över ratten så att Hasse kan krypa till sängs.

De kör genom ett frostigt Sverige i stadiga 110 kilometer i timmen.

Gunnar, som har spelat i många dansband tidigare, är van vid att köra buss. ”I det här jobbet är det mest busskörning och packning som gäller.

En stund då och då står vi på scenen”, konstaterar han när de framåt sen natt, eller tidig morgon, snurrar runt i utkanterna av Oslo.

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 13

De dukar alltid upp med vita dukar och kandelabrar när vi kommer. Ibland behöver vi inte ens betala, på alla sätt månar de om oss och det är trevligt.

Vi äter gärna husmanskost och deras raggmunkar är suveräna.

2.

VÄRM LAND S-RASTA, VÄSE

De har mycket och god husmanskost, som bruna bönor och kalops. Stället ligger bra till för ett stopp, mellan Kristinehamn och Karlstad.

VÄRSTA TURNÉMATEN Norsk lapskojs gjord på får.

2012-05-11 08.03

14|

LASSE STEFANZ Gammal kärlek rostar aldrig

”Det är omöjligt att hitta här”, suckar han och tvingas väcka Hasse för att fråga om vägen. Hasse har kört till Sörskobygda i många år och han kan vägen i sömnen. Här spelade bandet redan på 70-talet, för i princip inga pengar alls. Viktigast var att få komma ut till publiken – gaget hade inte så stor betydelse.

06.23 rullar bussen in i Elverum, ett par mil från Sörskobygda. Och som på en given signal vaknar alla när tryckluften slår till och bussen stannar. Bara några minuter senare är alla utom Olle ute ur bussen och crewet har nu ett digert jobb med att bära all packning.

Olles fötter har svällt upp under natten och det tar tid för honom att få på sig sina nya boots. ”Vansinnigt att ta med sig nya skor på turné”, mumlar han.

Inne på hotellet har frukostmatsalen just öppnat. En stund senare sitter alla samlade för att äta ägg, bacon och korv. När morgontrötta hotellgäster kliver in i matsalen har bandet redan ätit klart. Nu ska de till rummen för att sova. Hela dagen.

När morgontrötta Samfunnshuset i Sörskobygda är egentligen inte längre hotellgäster kliver Lasse Stefanz arena. Då, för 35 år sedan, var de glada om in i matsalen har de kunde fylla den lilla samlingslokalen. Idag spelar bandet mest i stora sporthallar i Norge. Anledningen till att de åker bandet redan ätit klart. hit är enkel. Arrangören trodde på Lasse Stefanz och gav Nu ska de till dem chansen att spela när få andra gjorde det. Nu ger bandet rummen för att sova. tillbaka trots att gaget knappt täcker resan.

Hela dagen. ”Ibland gör vi så här, känslorna måste finnas med. Fast det är en lång resa och en liten lokal vill vi bjuda igen. Det är viktigt för oss”, säger Christer när bussen bromsar in utanför Samfunnshuset, ett slags Folkets hus, som också är gymnastiksal och café.

–––––

–––––

SCENKL9DERNA TAR TID OCH PLATS Klockan är 17.00 och crewet har börjat packa in de två ton prylar som behövs inför spelningen. En enorm ljusrigg och backdrop med bandets logga på, stora högtalare, mixerbord, monitorer, fläktar, massor med prylar till shopen och så några instrument som tycks drunkna bland de andra stora lådorna.

Hasse och Lasse fixar med ljudet under tystnad. Det har de gjort i många år. Två timmar senare är det dags för ett kort soundcheck som Christer håller i från dansgolvet. ”Soundcheck gjorde vi 1967 och det fick räcka”, var förr en klassisk kommentar från Lasse Stefanz och det är först

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 14

2012-05-11 08.03

LASSE STEFANZ TÄNK OM VI SKULLE STARTA ETT Livet DANSBAND på turné

|11 15

I väntan på soundcheck i Arvika.

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 15

2012-05-11 08.03

16|

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 16

LASSE STEFANZ Gammal kärlek GAMMAL KÄRLEK rostar ROSTAR aldrigALDRIG

2012-05-11 08.03

LASSE STEFANZ Livet på turné

|17

på senare år, i samband med att de köpte ett nytt mixerbord, som de har börjat med soundcheck inför varje spelning.

Därefter är det dags för norsk middag: biff på formbröd. Olle lyckas med konststycket att vila på en bänk i omklädningsrummet och Christer tvekar om scenkläderna. ”Vi byter i varje paus. Har vi tre pauser byter vi tre gånger. Det är otroligt viktigt, det måste hända något på scenen hela tiden. Bara för att vi är ett gäng gamla gubbar betyder inte det att vi inte ska se fräcka ut”, säger Christer och bestämmer sig för svarta tröjor med röda stjärnor, kepsar på alla utom Olle och Jonas som bär hatt.

Scenkläderna upptar mycket av Christers tid. Varannan månad byter bandet kläder och det blir många skjortor, tröjor och byxor som avverkas varje år. Klädpåsarna som följer med under turnéerna är ordentligt fyllda eftersom Christer vill ha många alternativ beroende på sinnesstämning, publik och kväll. De passar också på att prova lite nytt, men innan bandet kan börja använda kläderna måste det mesta sys in och ut av Josef, bandets egen skräddare i Kristianstad. ”Han tröttnar på oss emellanåt. Ibland är vi tjocka och ”Han tröttnar på ibland smala”, skrattar Christer och måttar med händerna. oss emellanåt.

Han tänder en cigarett och Olle hostar upp sig. Klockan närIbland är vi tjocka mar sig nio och bandet lommar upp i trappan bakom scenen. och ibland smala.”

Någon gemensam uppsjungning eller uppladdning är det inte tal om. Alla vet exakt vad de ska göra och behöver inte prata nämnvärt med varandra.

–––––

–––––

NATT BLIR TILL MORGON Gunnar räknar in: ”Cuba libre, Cuba libre, söt som socker svart som sot”, och ännu en danskväll har börjat.

Livet för en dansbandsmusiker, oavsett om man är medlem i Lasse Stefanz eller i något annat dansband, är sig väldigt likt. Det är mycket bussåkning, tunga lyft, många kablar och ännu fler varmkorvar. Tiden på scenen är försumbart liten. Men det är ändå den tiden som alla lever för – de fyra timmarna i spotlighten när publiken förhoppningsvis dansar och har roligt.

Lasse Stefanz har roat publik i 45 år. De har avverkat i stort sett varenda folkpark från Kiruna till Ystad och har spelat för generationer svenskar, norrmän och finnar. Kvällen i Sörskobygda skiljer sig inte från någon annan av deras 115 årliga spelkvällar. Hitlåt efter hitlåt spelas, två

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 17

2012-05-11 08.03

28|

LASSE STEFANZ Gammal kärlek rostar aldrig

HUR ALLT B0RJADE ”Tänk om vi skulle bli rockstjärnor.” Året var 1967 och de 14 år gamla tvillingarna Hasse och Lasse Sigfridsson satt hemma i pojkrummet i Gärds Köpinge och funderade. Någon tanke på att 45 år senare bli det största dansbandet i Sverige fanns inte. Det närmaste de kom rockstjärnedrömmen var när de lyssnade på Tio i topp och Svensktoppen. Lasse och Hasse diggade Beatles, Beach Boys och Elvis skarpt, men Lasse var också förtjust i de svenska artisterna Ann-Louise Hanson och Siw Malmkvist.

Men mest som en dröm – Lasse skulle ju bli lastbilschaufför som sin far.

Om lördagskvällarna bänkade sig pojkarna med mor och far framför tv:n i vardagsrummet. För då styrde Hyland Sverige. ”Det var vad som fanns att titta på och det var väldigt stort för oss”, minns Lasse. Men den som fångade deras intresse var inte programledaren Lennart Hyland, utan en av medlemmarna i husbandet. Gitarristen Roland Bengtsson spelade som en gud!

Tvillingarna bestämde sig för att lära sig spela – kunde Roland Bengtsson och Beatles borde väl de kunna. Men en gitarr är dyr och för att ha råd började de sälja kvällstidningar. Varje helg cyklade de runt i Gärds Köpinge och sålde Kvällsposten mot en blygsam ersättning som ofta försvann till förmån för en bakelse på DeGes Café. Några månader senare hade Hasse och Lasse äntligen lyckats spara ihop 50 kronor, och pojkarna beställde en spansk gitarr ur en postorderkatalog.

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 28

2012-05-11 08.04

Bandets första riktiga orkesterkort.

Bakre raden, från vänster: Hasse Sigfridsson, Olle Jönsson, Lasse Sigfridsson och Stefan Roslund.

Längst fram: Alf Göransson.

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 29

LASSE STEFANZ Livet på turné

|29

2012-05-11 08.04

30|

Inför bandets första spelning på bingohallen i Ringelund köptes matchande scenkläder i lila och grått. Efter den lyckade spelningen blev det välförtjänt fika för pojkarna.

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 30

LASSE STEFANZ Gammal kärlek rostar aldrig

Om kvällarna kämpade pojkarna med noter och fingrar för att få det rätt. När Hasse blev trött i fingrarna fick Lasse ta över. Att de struntade i läxorna och hellre spelade Sven-Ingvars-låtar om kvällarna gjorde ingenting, tyckte bröderna.

När deras pappa fick tillbaka på skatten köpte han varsin gitarr till pojkarna och nu var Hasse och Lasse ett steg närmare sin musikaliska dröm – embryot till ett band hade börjat gro. De kunde ett par låtar utantill och det borde vara dags att erövra världen, åtminstone Gärds Köpinge. Hasse och Lasse övertalade kompisarna Alf Göransson och Stefan Roslund att börja spela med dem. Varje söndag träffades de och övade i åtta timmar; Hasse, Lasse och Alf på gitarr och Stefan bakom pianot.

Men inget band utan en trumslagare. Något år tidigare hade BengtOlle Jönsson, 12 år, flyttat till byn och pojkarna hade hört från kompisar i skolan att Olle trummade på väggar och dörrar och dessutom var extra

2012-05-11 08.05

LASSE STEFANZ Livet på turné

|31

bra på att slå trumvirvlar mot knäna. Lasse bjöd hem Olle på saft och skorpor och övertalade honom att hyra ett trumset för att träna. Efter ett par månader var det dags för audition. Hemma på tvillingarnas vind hade de installerat en liten 20-wattsförstärkare och en mikrofon. Olle kom med trummorna på en cykelkärra och monterade upp dem på vinden.

Sedan sjöng och spelade han Sven-Ingvars hitlåt ”Säg inte nej, säg kanske kanske kanske”. Saken var klar – Olle fick jobbet och bandet var fött. Killarna firade med ännu ett glas saft!

Nu vidtog repetitioner. Än hade de inga spelningar, men det bekom inte de entusiastiska pojkarna som varje ledig stund repade på vinden ivrigt påhejade av far Sigfridsson. Han kanske inte alltid var helt ärlig när han sa hur bra det lät, men det sporrade åtminstone ungdomarna att fortsätta. Nu var det dags för ännu ett steg i karriären. Bandet måste ju ha ett namn och ett dubbelnamn måste det vara. De hade idolerna Bob

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 31

2012-05-11 08.05

32|

LASSE STEFANZ Gammal kärlek rostar aldrig

Stevens och Lasse Kenths. Alla fick skriva ner sina förnamn på lappar och sedan sattes namnen ihop i olika kombinationer. Alf Hasses, Stefan Olles och Hasse Lasses var några förslag. Efter en omröstning segrade namnet som alla tyckte lät tuffast: Lasse Stefans!

BINGO F0R BANDET En dag hörde idrottsföreningen i Ringelund, en bit från Gärds Köpinge, av sig. Kunde de unga pojkarna tänka sig att stå för underhållningen under en bingokväll i Folkets hus? Fullsatt, säkert 70 personer, och en möjlighet att spela i pausen.

Först var de tvungna att tacka nej eftersom Stefan och Alf hade lägerskola inplanerad samma helg. Men det löste sig tack och lov genom att pappa Sigfridsson erbjöd sig att köra dem fram och tillbaka.

Bandet köpte sina första scenkläder, grå byxor och lila tröjor, repertoaren finslipades och de var mäkta stolta och inte så lite nervösa när de baxade upp sina lånade, ärvda och köpta instrument i lokalen. Att stå på den stora scenen var det dock inte tal om; där satt bingoutroparen. Istället fick bandet ställa upp sina prylar i ett prång intill scenen, vid toaletterna och nödutgången. Där kikade Hasse och Lasse fram för att se om publiken hörde att de spelade. Olle, som knappt nådde upp till trummorna, syntes överhuvudtaget inte. Men lät gjorde det och de fick till och med applåder av publiken och saft efteråt. Det bästa av allt var att de fick spela på varje bingokväll hela hösten och dessutom betalt! Åtta kronor per person och två bingobrickor. Nu var bandet berömt i hela Gärds Köpinge och som om detta inte vore nog hörde fler bingoföreningar av sig. Inom kort var bandet anlitade som musiker i både Vä, Yngsjö och Tollarp.

Pojkarna var mycket stolta och tänkte att det nog inte kunde bli större än så här, bingoaftnar med både fika, lotter och gage.

Kronorna sparades i en burk och för allt bandet tjänade köpte de högtalare och förstärkare. Dessutom fick Lasses och Hasses pappa köpa takräcke till bilen för att få plats med alla prylar. Högtalarna spändes fast på biltaket och inne i bilen trängdes pojkarna med alla instrument.

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 32

2012-05-11 08.05

LASSE STEFANZ Hur allt började

|33

FICK LJUGA OM 8LDERN Under 1968 och 1969 gjordes massor med spelningar på fester, kalas och bröllop. Lasse och Olle delade på sången och Hasse började öva på ett nytt instrument: saxofon. De andra i bandet var oerhört imponerade, nu lät de som ett riktigt dansband och ett sådant band måste ha blås för att lyckas, det var grabbarna helt överens om. Det hade riksbanden och alla som spelade på Svensktoppen. Någon erfarenhet av instrumentet hade inte Hasse, men efterhand började han förstå hur saxen fungerade.

För att nå ut till en större publik, till de attraktiva folkparkerna, bestämde de sig för att gå med i Musikerförbundet. På så sätt skulle de komma åt turnéplaner och få möjlighet att spela på de riktigt åtråvärda platserna.

Det var bara ett problem, man måste vara minst 15 år. Det var alla utom Olle som tog ett enkelt beslut, att ljuga om sin ålder med två år. Ingen märkte bluffen och direkt efter att ansökan kom in till Musikerförbundet fick Lasse Stefanz sin första kontrakterade Vad låtarna hette spelning på en skoldans i Degeberga utanför Kristianstad. visste de inte alltid, Gaget var svindlande 300 kronor och milersättning. de hittade på egna titlar.

Det var nu dags att finslipa kanterna. Bandet behövde en Det viktigaste var att basist, något som föll på Lasses lott. Några lektioner togs aldrig, utan Lasse satt helt enkelt hemma och lyssnade på låta som Lasse Kenths. grammofonskivor med dansbandslåtar och spelade efter.

I sin iver att låta som ett riktigt dansband togs ytterligare en medlem in, Lars-George på saxofon. Nu lät Lasse Stefanz nästan som den lokala förebilden Lasse Kenths orkester, ett band med två saxofoner som spelade allt ifrån Glenn Miller till Beatles. Hasse och Lasse följde efter sina idoler och lyssnade på repertoaren för att sedan åka hem och repetera. Vad låtarna hette visste de inte alltid, de hittade på egna titlar. Det viktigaste var att låta som Lasse Kenths. 1968 bestod 75 procent av repertoaren av deras låtar, något som Lasse Stefanz inte brydde sig särskilt mycket om.

–––––

–––––

STUDENTSKIVAN SOM KOM AV SIG Bandet repade varje ledig kväll, något som förstås blev tidsödande och resulterade i att Alf hoppade av. Nu gällde det att agera snabbt för bara några dagar senare skulle bandet ha en spelning. De satte in en annons i Kristianstadsbladet om att ett ungt dansband sökte en gitarrist.

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 33

2012-05-11 08.05

34|

LASSE STEFANZ Gammal kärlek rostar aldrig

Ett par veckor tidigare hade de spelat på en skolavslutningsfest i Färlövs Folkets park. Den 17-årige Christer Ericsson hade tagit realen och var där med sina kompisar. Christer var cool, han spelade i popbandet Explosions och hatade dansband. ”Jag åkte dit med mina kompisar och när jag kom in i parken var det ett band som spelade och en liten påg bakom trummorna som sjöng ’All I wanna kiss’ och det lät så jävla bra”, minns Christer. Han blev helt uppslukad av Lasse Stefanz. Att hänga med kompisarna, dricka mellanöl och spana på tjejer var uteslutet den kvällen i Färlövs Folkets park. Christer satt hela kvällen och lyssnade på bandet. ”Tänk, ett par veckor senare såg jag annonsen och jag ringde direkt.

Hasses och Lasses mamma Svea svarade och sa att pojkarna höll audition i Folkets hus samma kväll. Jag var nervös men tog med mig en kompis och vi drog dit på mopederna. Problemet var bara att min moped var dålig och jag hade både gitarr och förstärkare med mig. Vi blev ordentligt försenade helt enkelt.” ”… när jag kom in Under tiden väntade bandet på Christer. Det började i parken var det ett band mörkna ute och även humöret över den uteblivna gitarristen. som spelade och en liten När Lasse Stefanz började packa ihop sina prylar skramlade påg bakom trummorna det till ute i entrén och in kom Christer. Han pluggade in som sjöng ’All I wanna gitarren i förstärkaren och spelade ”Guitar boogie”.

Efter genomförd audition tackade han för sig och körde kiss’ och det lät hem till grannbyn Vä. Mopeden gick sönder halvvägs och så jävla bra.”

Christer fick dra den hem de sista kilometrarna. Väl hemma berättade hans mamma att någon hade ringt från Gärds Köpinge. ”Jag ringde upp numret och det var till Sigfridssons. Mamma Svea svarade och sa att jag hade fått jobbet men att jag var tvungen att börja redan samma fredag för då var det dans som Centerns ungdomsförbund anordnade. Det var en sån känsla och en stor seger i mitt liv. Tänk om jag inte hade sett annonsen”, säger Christer och skakar på huvudet över hur mycket slump och tur som spelade in.

–––––

–––––

F0RSTA OFFENTLIGA SPELNINGEN Kort därefter hörde konkurrenterna Lasse Kenths av sig. Lasse Sigfridsson anade oråd. Var de arga för att bandet härmade sina idoler? Det visade sig vara tvärtom. Lasse Kenths var glada över bandets intresse och delad frikostigt med sig av både kunskap och noter. På en spelning några veckor senare där båda banden spelade gick Eddie Wettermark, saxofonist

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 34

2012-05-11 08.05

LASSE STEFANZ Livet på turné

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 35

|35

2012-05-11 08.05

36|

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 36

LASSE STEFANZ Gammal kärlek rostar aldrig

2012-05-11 08.05

LASSE STEFANZ Livet på turné

|37

i Lasse Kenths, fram till pappa Sigfridsson och konstaterade: ”Det är synd att behöva erkänna det, men nu tror jag pågarna i Lasse Stefanz har gått om mina gossar.” Det kändes som om de stora folkparkerna bara var en liten bit bort.

En höstdag 1969 fick bandet sin första offentliga spelning på en nonstopdans i Smedstorp på Österlen. Slottshallen var vid den tiden ett av de största och populäraste dansställena i hela Skåne. Där skulle bandet få spela tillsammans med Bob Stevens som var välkända i hela södra Sverige.

Pojkarna var både rädda och roade inför den stundande spelningen och dagarna innan hade de repat i flera timmar på sina låtar, ett par SvenIngvars-hits, några låtar från Tio i topp och så Larry Finnegans ”Dear one”. Enda smolket i glädjebägaren var att Stefan var tvungen att åka till Tyskland i arbetet och vem skulle då sköta piano och dragspel? Lösningen hette Bo Kristensson som var duktig att spela på gehör men som inte behärskade noter överhuvudtaget. Han löste dock detta galant genom att först lyssna och sedan spela efter. I samma veva slutade Stefan och Bo blev ordinarie medlem.

LS_INSIDOR_SISTA_KORR_JS.indd 37

Lasse Stefanz blev mobbade av konkurrentbandet Zenits för sina scenkläder, men själva var de omåttligt stolta över kläderna, särskilt fransvästarna.

2012-05-11 08.05