9789174242027

01_Mandelmann_startkapitel ny_CS5_Ny.indd 1

2013-03-19 16.07

www.bonnierfakta.se © Gustav och Marie Mandelmann 2013 Fotografier © Marie Mandelmann (utom bilderna på s. 9 som är tagna av Bernt-Ola Falck, s. 15 av Felix Brorsson

och s. 111, 131 av Disa Mandelmann) Teckningar © Tora Mandelmann Grafisk form Marie Mandelmann och Kerstin Nord Redaktör Susanna Eriksson Lundqvist Repro Bop, Punkthuset, Göteborg Tryck Livonia Print, Lettland 2013 ISBN 978-91-7424-202-7

01_Mandelmann_startkapitel ny_CS5_Ny.indd 2

2013-03-19 16.07

VÄGEN TILL DJUPADAL

4

SENHÖSTEN

16

FÖRVINTERN

48

DJUPVINTERN

80

TIDIGA VÅREN

100

VARMVÅREN 138 MIDSOMMARTIDEN 186 HÖGSOMMAREN 218 TIDIGA HÖSTEN

242

JORDEN VI LÅNAR

262

REGISTER 266

01_Mandelmann_startkapitel ny_CS5_Ny.indd 3

2013-03-19 16.07

Vitlöken

Höstsådd Ofta har man lite grönsaksfrön kvar från vårsådden.

När man ändå är i farten med spaden, krattan och snöret kan man passa på att höstså lite frön också. Varför inte dill och kanske en rad med palsternackor eller morötter? Faktum är att dessa tre långsamgroende frön trivs jättebra när de kommer i kontakt med fuktmättad höstjord och får ta det i sin egen takt. Där ligger de sedan och bidar sin tid under snötäcket. Dessutom stortrivs de på tidiga våren, eftersom varken morots­ flugan eller dillbladlusen har vaknat till liv då.

40

01_Mandelmann_startkapitel ny_CS5_Ny.indd 40

Under några höstkvällar sätter vi oss med utsädesvitlöken utlagd på köksbordet.

Alla, stora och små, hjälps åt att dela de stora tunga lökarna och få fram de vitrosa klyftorna som ligger inbäddade i torra prasslande ytterskal. Varje hel vitlök ger runt tio sättor som till nästa sommar blir till tio nya stora vitlökar – enkel klyftig matematik!

Vitlök brukar engagera människor på olika sätt, men det är lyckligtvis alltmer sällan man får höra hur andedräkten påverkas i negativ riktning. Sådant är enligt vår mening inte meningsfullt att sprida vidare. Visst kan allt missbrukas, och sätter man i sig massor av vitlöksklyftor för att bota en förkylning är det klart att det sätter spår hos känsliga näsor.

Vitlök är i själva verket inte bara en grönsak utan två: den färska som­ marvitlöken som man skördar innan den hunnit klyfta sig och så den torkade vitlöken som man skördar när blasten börjar bli gul och vissnar ner. Skillnaden i smak och användning är stor. När man nu på hösten funderar på hur många vitlöksklyftor man behöver sätta kan man utan tvekan dubblera siffran – om man väl fått smak på den milda sommarvitlöken!

På en bjudning för ett tag sedan berättade en bordsgranne njutningsfullt om sin karelska vitlök som han efter flera års odlande lyckats få riktigt fin klyft­storlek på – han lovade oss stolt ett exemplar. Och för några år sedan fick vi tag på en rysk sort från en granne där stjälken på sommaren lustigt nog snurrar sig runt sin egen axel. Den blev väldigt fin i rabatten. I fjol satte vi två inköpta sorter, klassikern ’Thermidrome’ som vi brukar ha som huvudsort och så en ny sort, ’Christo’, som fröfirman verkligen rekommenderade. I år satsar vi hellre helt på ’Thermidrome’, och på den karelska förstås, den måste vi ju bara prova! Tänk på att försöka få tag på certifierat utsäde om det går. Fråga din plantskola. Det är med vitlöksutsäde som med sättpotatis – det lönar sig att plantera kontrollerat friska sättor.

Nu är det bara att ge sig ut och plantera. Vissa år blir det lite tidigare gjort och andra år hinner man inte förrän till advent. Huvudsaken är förstås att man planterar innan tjälen sätter in. Här på höstljumma Österlen kan den ibland dröja ända till mitten av januari, fast det vet man ju inte på förhand.

Vitlöken ska hur som helst hinna få lite rötter och sätta sig fast i jorden och egentligen inte börja växa alls nu på hösten. Det kommer den däremot att göra tidigt i vår så fort snön drar sig tillbaka.

Använder man vitlök med finess i matlagning och inläggningar blir den med tiden som en favoritkudde i sängen: man klarar sig utan, men livet blir inte riktigt lika skönt!

SENHÖSTEN

2013-03-19 16.09

Sätta vitlök Förbered jorden med kompost eller den djurgödsel du kan få tag på. Ju sandigare jord du har, desto mer behöver du tillföra, dock som mest en fylld skottkärra per tio kvadratmeter odlingsyta.

Fräs eller gräv igenom jorden så att den blir lucker och kratta sedan ordentligt och ta bort kvickrotsrötter, tuvor och tussar.

Spänn upp ett snöre och tryck ner klyftorna ganska djupt i jorden så att de inte fryser upp så lätt. Sätt klyftorna med 10–15 cm mellanrum. Här hos oss sätter vi ner dem synligt längs snöret och så går vi med en kupplog på båda sidor längs raden.

Då får klyftorna 8–10 cm jord över sig, samtidigt som kup­plogen också lämnar efter sig ränndalar där regn­vatten och snösmältning kan rinna.

Undvik låglänt eller vattensjuk mark där ytvatten kan bli stående lång tid på vårvintern.

En svagt sluttande backe vänd åt söder eller väster kan bli hur bra som helst. Framåt april–maj när vitlöken börjat växa ordentligt vill den däremot ha massor av vatten. Om det blir en torrperiod då, behöver vitlöken bevattnas för att bli riktigt stor och fin senare.

När all vitlök är satt kan man andas ut och känna sig nöjd – det nya odlingsåret har börjat.

Skulle man trots allt missa att sätta vitlöken eller om tjälen kommer ovanligt tidigt det året kan man alltid sätta den i en blå champinjonlåda eller liknande och ha den i drivbänken eller bara ute på en lite skyddad plats. Sedan sätter man ut de rotade lökarna så tidigt som möjligt på våren.

Vår äldsta trotjänare hjulhackan, utrustad med kupplog, på årets sista uppdrag: att kupa upp jord över sättvitlökarna och skapa goda avrinnings­ möjligheter för nederbörden. Sätt inga skadade eller mögelangripna sättor!

Ett välspänt snöre markerar raden och hjälper vitlökssättaren att hålla kursen.

01_Mandelmann_startkapitel ny_CS5_Ny.indd 41

2013-03-19 16.09

Elda med ved I synnerhet den som bor på landet ställs förr eller senare inför valet att använda ved till uppvärmning. När vi flyttade till Djupadal upptäckte vi att förre ägaren Arthur nyligen iordningställt en skorsten avsedd för en rejäl vedpanna att värma hela huset med. Vi fick aldrig tillfälle att själva träffa Arthur, han hade ju dött i hög ålder vilket innebar att gården Djupadal skulle säljas, men vi hade turen att få överta hans något yngre rörmokare. ”Inte kommer väl ni ha tid att hålla på med att skaffa ved? Ni kommer väl ha fullt upp ändå på våren”, sa Erik rörmokare när han förstått att vi skulle börja odla i större skala. Hans kloka ord räckte för att vi skulle satsa på jordvärme. Och det har vi inte ångrat. Det har varit väldigt skönt att hela tiden ha en grunduppvärmning av huset som man inte varje dag behöver lägga tid eller ens en tanke på. Vi hade dessutom mycket lämplig mark för jordvärme: fuktig träskliknande mark med rörligt grundvatten alldeles nära huset. Arthurs elelement byttes ut mot vattenburna radiatorer i varje rum.

Eftersom vi bor i ett dragigt – en mäklare skulle kalla det för välventilerat – stenhus från artonhundratalet är vinterperioden för oss en tid fylld av raggsockor, innetofflor och ylletröjor. Jordvärme har vi senare förstått går bäst ihop med välisolerade hus och golvvärme i rummen. Golvvärmeslingor till skillnad från vattenradiatorer fungerar ju bra vid de ganska låga vattentemperaturer som en värmepump utan eltillskott lätt fixar. Icke desto mindre fungerar jordvärmen hos oss tillfredsställande från tidiga våren till sena hösten – och det är inte illa.

Lösningen under vintern blev att börja använda den antika sättugnen i köket.

Den är verkligen något att hålla i handen när yttertemperaturen dippar och ostanvinden från de ryska vidderna får gardinerna att fladdra. Och det är svårt att komma ifrån att ved alltid värmer på ett skönt vis. Inte mycket annat än ved kan mota vinterns ofta förlamande inverkan på både lemmar och humör.

Ved, precis som jordvärme, är energi som finns i ens närområde. I vårt skogiga land finns närmast obegränsad tillgång. Har man ingen egen skog finns det alltid någon annan som vill sälja antingen färdig ved, som stock eller på rot. Haken med ved är att det gäller att ha framförhållning. Det är med ved som med vin – den vinner på lagring. Se därför till att alltid ha två vedhögar, en med nyupphuggen årsved och en med fjolårets. Man eldar bara med den sistnämnda veden, den värmer bättre. Lagrar man veden över två somrar kan den absolut ligga ute hela tiden. Inför användandet behöver den bara komma in i stugvärmen någon dag för att bli av med ytlig fukt.

Har man möjlighet att välja ett träslag så är det i alla fall i lövträdens Skåne avenbok och bok som sägs värma bäst. Men all slags ved som är tvåårstorr

76

03_Mandelmann_förvintern_CS5_Ny.indd 76

FÖRVINTERN

2013-03-20 07.46

duger. Vi brukar börja brasan med lättantändlig lös ved, typ björkved och barrved, för att sedan fortsätta med tungviktarved av fågelbär, ek och bok.

En sättugn eldas på samma vis som en kakelugn: efter en förbrasa med helt öppet spjäll som värmer upp skorstenen, rummet och en själv fylls hela vedöppningen upp rejält med vedträn. Sedan fortsätter man att hålla spjället helt öppet så att veden förbränns så bra som möjligt. När allt är glöd – ingen öppen låga får synas – stänger man spjället helt så att värmen behålls i kaminen.

Kontrollera noggrant att ingen oförbränd hel ved finns kvar i eldstaden när du stänger spjället, annars kan livsfarliga rökgaser bildas! Lita på din näsa också.

Om det börjar lukta rök är det ett tecken på att förbränning fortfarande sker – öppna då spjället igen. Det krävs en viss vana för att elda på detta vis, men det sparar ved. Och värme.

Kan man sprida värmen med en fläkt blir komforten större och veden värmer större ytor. Denna listiga fläkt drar ingen el alls, den utnyttjar istället den så kallade Seebeckeffekten där fläkten drivs av en svag ström som uppstår mellan två metaller med olika temperatur.

Foten är varm och toppen lite kallare på grund av de kylande flänsarna.

03_Mandelmann_förvintern_CS5_Ny.indd 77

FÖRVINTERN

77

2013-03-20 07.46

Fintuggad bäddhalm från grisarnas husvagn har vi gott om vid denna tid, så vi lägger ut ett tjockt lager i bänken.

Med en grep blandar vi i färsk gödsel så att allt blir luftigt.

odla i varmbänk I en varmbänk utnyttjar man fenomenet att organiskt material som läggs på hög utvecklar värme och låter det stå för ”golvvärmen”. Eftersom man knappast har färskt gräsklipp så här tidigt på våren får man lägga löv, gödsel och halm luftigt i en hög och ställa bänken över. För att inte värmen ska försvinna utåt sidorna isolerar man bädden med halmbalar, träflis eller liknande. Färsk hästgödsel brinner lätt och fort, och finns i överflöd på landet och nära staden, så valet är givet. Ko- och framförallt fårgödsel brinner också bra, medan hönsgödsel är svårare att få fyr på.

Vi brukar gräva ur en befintlig bänk till cirka två spadtags djup under marknivån och fyller sedan på med löv, halm och färsk fårgödsel. När värmealstringen efter någon vecka kommit igång ordentligt lägger vi på den förut urgrävda jorden, uppblandad med sand.

Inuti bänken kan vi sedan plantera ut efterlängtad sallat. När varmbänken så småningom kallnat och sallaten är uppäten kan den övergå till att bli en kallbänk, som – redan uppgödslad – kan användas till gurkor eller meloner.

Om blandningen är torr kan man behöva vattna lite så att värmealstringen sätter igång.

Varmbänken täcks första tiden med glasrutor, plastskivor eller ett lager halm. Det tar cirka en vecka innan det börjar ”brinna”. Känn efter med handen!

106

05_Mandelmann_tidiga vaaren_SUS_CS5_Ny.indd 106

TIDIGA VÅREN

2013-03-20 07.59

Ett hus för odling Förr eller senare – gärna förr – väcks tanken på att bygga sig ett växthus. När man stuckit in näsan i drivbänken och fyllt lungorna med nyvaknad växtkraft några gånger är det lätt att börja fantisera om att själv fysiskt få ta plats i allt det som växer. Tänk att lämna snöskyffeln i drivan utanför, stänga dörren bakom sig och kunna påta med jord och växter redan nu – när det egentligen är på tok för tidigt. Och i bakhuvudet vet man att växterna kommer att ha ett försprång när sedan kalendern hinner ifatt. För oss ledde ju besattheten av växthus till uppbrott från vår tidigare odlingsplats i södra Uppland och till att vi så småningom bosatte oss på Österlen, där det första vi gjorde och lade vår sista slant på var att sätta upp ett rejält tilltaget växthus.

Det allra första växthuset man bygger behöver inte vara så märkvärdigt egentligen. En träram klädd med byggplast mot en laduvägg där endast dörrarna sköter luftväxlingen kan vara en början – så var det för oss – men man lär sig snabbt vad som är värt att lägga ner omsorg på.

HÖJDEN I VÄXTHUSET

Det är alltid bättre med en större luftvolym uppåt, så bygg hellre högt i tak än brett. Finns det inte möjlighet att bygga uppåt kanske det går att gräva nedåt så att totalhöjden ändå blir tillräckligt stor. Då har man också fördelen att omgivande jordlager skyddar mot kylan – lite som i en jordkällare. Att ha en relativt stor luftvolym ovanför växterna är bra framförallt under den varma årstiden och hösten eftersom temperatursvängningarna över dygnet blir mindre – lagom varmt på dagen, lagom kallt om natten – men också för att luftfuktigheten lättare kan hållas lagom hög. Under tidiga våren däremot är det svårare, och onödigt, att värma upp en stor volym luft i taket. Då kan man istället sätta upp ett tillfälligt innertak av till exempel bubbelplast på lagom höjd. Höjden i växthuset är förstås beroende av vad man vill kunna odla där.

En bra odlingshöjd, alltså höjden upp till där taket tar vid (takfotshöjden) och där man brukar ha någon form av tvärgående reglar (hanband) bör helst vara minst 2,5 meter. Då kan man odla både tomat och gurka under hela säsongen och det finns höjdplats för både vindruvor och fikonträd.

Detta gör många små hobbyväxthus ganska hopplösa. Ett vanligt hobbyväxthus brukar ha en takfotshöjd på säg 130–140 cm så det bör åtminstone placeras på en hög sockel, eventuellt i kombination med utgrävning. Risken är att det nere vid jordnivån – där plantorna står – blir för mörkt om det är över en meter tills glaset tar vid. Bättre då att konstruera ett eget växthus, gärna i ekträ eller lärk, eller söka rätt på ett begagnat växthus med järnstomme.

05_Mandelmann_tidiga vaaren_SUS_CS5_Ny.indd 107

TIDIGA VÅREN

107

2013-03-20 07.59

06_Mandelmann_varmvaaren_okt2012_CS5_Ny.indd 138

2013-03-20 08.33

Att hålla jorden bördig – en ständigt pågående process • Sandig jord, lera och mull • Plöja eller gräva? • Odla utan att gräva – gristrynet • Odla utan att gräva – marktäckning • Den välgörande trädan • Som man såbäddar får man det att gro • Falsk såbädd • Radavståndet bestäms bäst av rensverktyget • Den viktiga vältningen • Rotfrukternas drottning sås tidigt, sent och mittemellan • Röd­betan – tre grönsaker på en gång • Ombyte förnöjer • En väl gröngödslad växtföljd • Djuren i växtföljden • Säden • Kallbänkens potatis • Potatislandet • Kupningen • Blommande grönsaker och grönskande blommor • Sådden fortsätter • Stora tomatjordningen • Kort slanggurka • Vinden, nattfrosten och mikroklimatet • Samla regnvatten • Dammen vaknar till liv • Naturens primörer • Trädgårdens primörer • Nya sorter i äppelträdet • Ympning • Hönan, ankan och flocken • Tuppen • Köpa unghöns eller föda upp kycklingar • Omelättja • Måla med ägg • Att hitta fåret inom sig • De olika fårraserna • Lamningen • Säckalamm och flasklamm • Betessläpp

06_Mandelmann_varmvaaren_okt2012_CS5_Ny.indd 139

VARMVÅREN

139

2013-03-20 08.33

Som man såbäddar får man det att gro

Välj kratta med omsorg. Vår favorit­ kratta är väldigt lätt eftersom den är tillverkad i aluminium och har skru­ vade ”tänder” som lätt kan ersättas.

Såbädd kallas det översta skiktet jord som man med en kratta gör så jämnt och fint som möjligt så att nysådda frön kan börja gro på en gång. Ett frö behöver vatten för att svälla och vakna upp, en lucker och luftig omgivning för att de första späda rottrådarna ska kunna växa till och dessutom i nästa skede lagom långt upp till ljuset så att dess inlagrade energi räcker till att skicka iväg stjälken genom ovanliggande tunna jordlager. Alla dessa förutsättningar finns i en omsorgsfullt krattad såbädd.

Fukten som fröet suger åt sig och börjar svälla av kan dels komma nerifrån, från djupare liggande jordlager, dels ovanifrån i form av regn eller bevattning.

Om fröet hamnar i en torr ”luftficka” mellan stora jordkokor kan det inte komma åt markfukten, dessutom riskerar det att drunkna vid första bästa regnväder. Därför bör såbäddens jordpartiklar i storlek likna fröets – det gäller att få till en fin struktur på jordkornen.

Här på gården kan vi på de övervägande sandjordiga bitarna gräva, plöja och fräsa jorden när som helst under året och få jorden att falla isär i lagom stora partiklar för en bra såbädd. På mulljorden norr om dammarna är det kinkigare. Är det fuktigt i marken som på våren eller efter ihållande regn blir såbädden gärna grov och klumpig. I den södersluttande backen i norra delen av dalen är jorden betydligt lerigare och där blir såbädden finast när jorden torkat upp lite lagom, som på tidiga våren. Dröjer vi för länge med att sätta igång att bruka den bildas hårda torra lerkokor.

Falsk såbädd För att få lite försprång även mot det frösådda – ettåriga – ogräset (som svinmålla och åkersenap) kan man göra i ordning allt i odlingsbädden förutom att så själva grödan. Man gräver, gödslar och krattar bädden fin, och vältar slutligen så att bädden blir lagom kompakt. Sedan lämnar man allt i en till två veckor. Då gror det fröogräs som kommit upp nära ytan och fått ljus på sig och det krattar man bort och tar fram fröpåsen. Vi brukar så morötterna (och även palsternacka) på detta vis, eftersom båda dessa älsklingar gror riktigt långsamt. De små gröna morotsstråna som syns efter kanske tre veckor kommer att behöva handrensas i varje fall, men det blir inte alls lika tidskrävande.

När man som vi planterar många grönsaksplantor – istället för att så – är det inte lika viktigt att göra en falsk såbädd (även om det aldrig skadar, förstås) eftersom plantorna tack vare sin storlek redan har det där viktiga försprånget.

146

VARMVÅREN

06_Mandelmann_varmvaaren_okt2012_CS5_Ny.indd 146

2013-03-20 08.33

Icke desto mindre kan man redan efter några dagar gå över med en smal kratta eller ett rensjärn mellan de nysatta plantorna så att man får bort fröogräs som redan börjat gro. Denna första rensning går nästan oförskämt kvickt. Väntar man bara två veckor får man lägga ner upp till tre, fyra gånger så lång tid. En falsk såbädd har man god nytta av också med grödor som man bredsår på friland, som lin, ringblommor och vårsådd säd.

Radavståndet bestäms bäst av rensverktyget De senaste åren har vi övergått till att odla på 45 cm radavstånd ute på frilandsodlingen, grönsaksåkern. Undantagna är bara riktigt yviga grönsaker som squash, vintersquash och kronärtskocka som får växa på dubbelt radavstånd – 90 cm.

Förut hade vi varierande avstånd mellan grödorna, men sedan vi skaffat en modernare version av den klassiska hjulhackan där det tillhörande rensbladet är 25 cm brett har vi hållit oss till dessa närmast heliga 45 cm.

Första veckorna efter grödans uppkomst får vi förstås köra hjulhackan två gånger och lite omlott för att rensa hela ytan mellan två sårader, men så fort grödan börjar växa till sig lite räcker en körning per mellanrum.

När till exempel en sallat vuxit ut 10 cm på varje sida om raden kommer renshackan precis åt att rensa utan att skada sallatsbladen. När sallaten är 30–35 cm i diameter och vi ska skörda är det precis på håret att vi får plats med en fot mellan raderna.

Hjulhackan med kupplogen – det första odlingsredskapet vi inför­skaffade – har kupat åtskilliga meter vitlök genom åren. Med sitt järnskodda hjul har den ännu inte haft en enda punktering!

Så för hand och med maskin Vi lägger ut ett snöre så att startraden blir så rak som vi tänkt oss. Därefter lägger vi två nysågade 45 cm långa träbitar tvärs mot snöret som visar var nästa rad ska ligga och sträcker ut ett andra snöre där.

Nu när två rader är utmärkta med snören drar vi med en kratta eller pinne upp en fåra längs det första snöret, därefter flyttar vi det snöret så att det markerar den tredje raden och så vidare. Sedan strör vi för hand ut lite

frön – rucola, rödbeta, rädisa eller vad det nu kan vara – i den framkrattade fåran och krattar tillbaka den urkratsade jorden i fåran igen.

Om vi ska så många rader av samma grönsak använder vi en enradig så­ maskin utrustad med en markör på 45 cm som följer först startsnöret och därefter den senast sådda raden. Man spar mycket tid med en såmaskin. Vi använder den också till att – med tom frölåda – markera nya rader.

När man sår små frön kan det vara bra att ha tummen mitt i handen ...

06_Mandelmann_varmvaaren_okt2012_CS5_Ny.indd 147

2013-03-20 08.33

Klippa vall och hugga klöver Att klippa vallen – hugga klöver som man säger i Skåne – till hö eller ensilage har vi med åren börjat göra tidigare och tidigare på säsongen. Den klassiska frågeställningen om man ska skörda tidigt och få mindre men näringsrikare foder eller om man bör vänta ett tag och få större mängd men grövre och mer näringsfattigt foder är alltid aktuell. Vilket beslut man tar beror på vilka djurslag som ska utfodras och när, hur tillgången på arbetskraft och maskiner ser ut samt på vädret och nederbörden.

Märk väl att frågan om grovfoder är av största vikt för djuruppfödare i allmänhet och ekologiska sådana i synnerhet. Inget kan ersätta ett bra hemmaproducerat grovfoder, till rimlig kostnad åtminstone. Att kompensera ett dåligt grovfoder med mer kraftfoder är en dålig affär och ur ekologiskt perspektiv tveksamt.

Till får och lamm – som är riktiga gourmeter – är det bättre att satsa på kvalitetsfoder, det vill säga ett tidigt skördat, spätt och energirikt foder. Det betyder att man i princip ska vara först i trakten med att slå och bärga vallskörden, både till första och andra skörden. Så fort ett grässtrå börjar sträcka på sig och gå i ax har fiberinnehållet blivit för stort och fåren kommer att rata det mesta. Det kommer att kännas som en rejäl uppförsbacke att under vintern försöka servera ett alldeles för grovt foder som tackorna bara petar i, samtidigt som man kanske har femtio likadana balar till. Å andra sidan får man försöka hushålla så gott det går om man har bägge sorter, vilket ofta är fallet. Lamm som ska växa inför slakt ska alltid ha det bästa tänkbara fodret. Lågdräktiga tackor kan till en början få ett lite grövre foder för att allteftersom lamningen närmar sig få bättre och bättre. Kor och kalvar är mindre kinkiga och kan gladeligen äta även grovt och sent skördat foder. Mjölkande kor ges däremot det finaste grovfodret. Har man flera djurslag på gården får man anpassa de olika vallskördarna efter var de gör mest nytta.

GRÖNFODER

Ett för kouppfödare vanligt grovfoder är så kallat grönfoder, en blandning av säd (oftast korn eller havre) och ärtor (eller lupiner). Det är omtyckt eftersom det kan odlas samtidigt som man sår in en ny vall i botten på åkern.

Denna nysådda vall ger ju ingen foderskörd samma år, men det ger istället grönfodret som kan ensileras på sommaren eller också lite senare tröskas till nya sädeskorn och ärtor (blandsäd).

Grönfoder, som kor uppskattar mycket‚ är för fåren tyvärr mer ett nödfoder, det blir väldigt mycket spill som man får baxa ut ur fårhuset.

194

07_Mandelmann_midsommartiden_CS5_Ny.indd 194

MIDSOMMARTIDEN

2013-03-18 08.12

07_Mandelmann_midsommartiden_CS5_Ny.indd 195

MIDSOMMARTIDEN

195

2013-03-18 08.12

Ingenting går upp mot nyslungad honung

Det är säkrast att ta på sig bikostymen.

Antik rökpust som med sin rök lugnat ner många generationer bin.

Till höger synas ramarna. En väl­ fylld ram är tung av honung.

208

07_Mandelmann_midsommartiden_CS5_Ny.indd 208

När naturen står i sin fullaste blomsterprakt, nätterna är ljusa och det surrar överallt har honungsbina fullt upp med att fylla på vinterförrådet av honung.

Föga anar de att det snarare är vår än deras vinterförbrukning som de arbetar ihop – när den tiden kommer ger vi dem annat sött att äta. Våra bikupor har efter hand vuxit rejält med flera skattlådor på höjden och nu är det hög tid för första slungningen.

Här runt Rörum odlas det mycket raps vilket ger ett väldigt bra drag, det vill säga bina drar iväg till samma källa och hittar nektar så att det räcker för hela kupan. Det enda man måste tänka på är att inte vänta för länge med slungningen av rapshonung – den stelnar fort i ramarna. För att det ska gå enkelt och lugnt till när man hämtar hem skattlådorna sätter vi kvällen innan på en bitömmare under den nedersta skattlådan. Den hindrar bin från att gå upp till honungen i skattlådorna, samtidigt som den släpper ut de bin som redan finns där.

Dagen efter, framåt lunchtid, är det dags att klä på sig bidräkten, tända rökpusten och ta med sig en tom skattlåda bort till kuporna. Lite rök pustas in i skattlådorna så att de få bin som ännu vaktar skatten blir lugna och snälla.

Sedan tar man ut ram efter ram, sopar försiktigt bort de dåsiga bina och hänger upp ramarna i den medhavda tomma skattlådan. När man tömt alla skattlådor, lämnas en tom skattlåda kvar och så lägger man på locket.

Nu gäller det att snabbt sätta sina dyrbara skattlådor i säkerhet i ett rum där inga bin kan ta sig in. När slungningen är avklarad fylls den tomma skattlådan i kupan med tömda ramar. Bina uppskattar verkligen att få tillbaka de söta och ostädade ramarna. Man får inte glömma att ta bort bitömmaren så att bina kan fortsätta med sitt honungssamlande igen. Sedan är det fest – alla sluter upp för att provsmaka!

MIDSOMMARTIDEN

2013-03-18 08.13

1

1

Slungning

2 3

1. Ta bort vaxlocken som bina satt över honungen i ramarna med en avtäckningsgaffel eller varm kniv.

2. Placera ramarna i slungan och börja veva (det finns slungor med motor också). Det gäller att få upp en bra fart.

3. Vänd på ramarna efter ett tag så att honungen kan slungas ut på andra sidan också.

4. Honungen hälls genom två silar – en grov och en fin – för att få bort vax och pollen. Låt honungen stå tills den börjar bli mer trögflytande men fortfarande går att tappa upp. (Det kan ta alltifrån tre dagar till tre veckor beroende på årstiden.) Rör om i honungen 1–3 gånger varje dag.

Därefter fylls honungen på burkar.

4

07_Mandelmann_midsommartiden_CS5_Ny.indd 209

2013-03-18 08.13