9789172990951

Mecka Lind

Dojjan Bengtsson

Opal

www.opal.se

© Text: Mecka Lind, 2004 © Illustrationer: Cecilia Torudd, 2004 Bokförlaget Opal AB Printed in Hungary, 2004 ISBN: 91-7299-095-3

Mecka Lind

Dojjan Bengtsson Illustrerad av: Cecilia Torudd

Opal

Dojjan kickar och står i

Doris Donna-Mariah Bengtsson har egentligen alltid kallats för Dojjan. Hon har precis fyllt sju och ska börja ettan till hösten.

Men det har hon inte tid att tänka på just nu. Inte nu när det är sommar och hon står nere på bakgården och kickar boll.

Att kicka boll är viktigare än någonting annat, tycker Dojjan. I alla fall om man ska bli fotbollsproffs när man blir stor. Och det är precis vad Dojjan ska bli!

Hon har en gul tröja på sig, som det står RIVALDO på med gröna bokstäver och nummer 10 med stora gröna siffror. Rivaldo själv har en likadan. Det har Dojjan sett på teve, för Rivaldo spelar i det brasilianska fotbolls-landslaget. Han är stjärna där och han är en fena på att göra mål.

Tröjan fick Dojjan i julklapp av mamma. Det är den bästa julklapp hon någonsin har fått. Fast den börjar

5

bli lite sliten nu. Mamma envisas med att tvätta den väl ofta.

– Tjugoen, tjugotre, tjugosju, räknar Dojjan högt för sig själv medan hon kickar.

– En vacker dag sparkar du sönder en ruta! ropar vaktmästaren Knut alldeles bakom henne.

Det är inte särskilt snällt av Knut, för nu missar Dojjan och måste börja om på nytt.

– Jag sparkar inte sönder några rutor, säger Dojjan argt.

– Jodå! retas Knut. Och då får din mamma betala kalaset. Stackars henne! Det kommer att bli dyrt. Lika bra att du genast säger åt henne att gifta sig med en glasmästare.

6

Det sista låtsas Dojjan inte höra. Hon vill inte att mamma ska gifta sig med någon. Och om hon nu tvunget måste göra det, så får det bli med en fotbollstränare och inte någon gammal glasmästare.

Knut fortsätter flinande ner i källaren med sopsäckarna, medan Dojjan envist kickar vidare, så att hårtofsarna dansar.

7

Veckans tjejmiddag

Varje söndag äter Dojjan, Dojjans mamma och Dojjans mormor ”tjejmiddag” hemma hos mormor Tilda.

Mormor Tilda är egentligen Dojjans mammas mormor. Eller Dojjans mormors mamma. Men alla kallar henne för mormor Tilda. Det är enklast så.

Det skulle kännas så dumt att ropa: ”Hej, mormors mamma, hur mår du idag?” Eller att säga: ”Mammas mormor, du har en snorkråka i näsan!”

8

Att de kallar söndagsmiddagen för ”Veckans tjejmiddag” är inte heller särskilt konstigt. Det finns nämligen inga killar i familjen.

Dojjans pappa till exempel … han vet faktiskt inte om att det finns en Dojjan.

Mamma har berättat: Jag var väldigt förälskad i din pappa. Han var med i ett dansband som spelade några veckor här i Folkets Park.

Och han var sååå snygg och sjöng sååå vackert. Och det var sommar och varmt och nätterna var långa och ljusa. Men sen kom hösten och han reste vidare … långt, långt bort. Allt blev kallt och grått och eftersom han var bättre på att sjunga än att skriva brev, så vissnade kärleken och dog. Därför berättade jag aldrig att du var på väg. Jag bestämde mig för att det skulle bli du och jag, och att allt skulle bli bra ändå.

Och visst har vi väl klarat oss fint!

Det håller Dojjan med om. Även om hon ser på hans foto ibland och undrar hur det skulle vara att ha en pappa.

För Dojjans mormor gick det inte mycket bättre med kärleken. Och tack och lov för det. Dojjans morfar var nämligen tandläkare, så det blev både många och långa besök i tandläkarstolen. Och han var snål

9

med bedövningen. Så alla blev glada, när han träffade en annan tant med ett rejält bett och vackrare tänder än mormors, och gifte sig med henne istäl-let.

Och mormor Tildas man Göte. Han bara försvann han. Gick ut för att köpa en korv, och kom aldrig mer tillbaka. Men mormor Tilda är inte ledsen för det.

– Ingen större förlust, skrattar hon om någon frågar. Han var snäll tills vi gifte oss. Sen bara söp han och levde rullan. Men jag är inte sur på honom. Hur skulle jag kunna vara det? Utan honom hade ju ingen av er funnits.

Just under den här söndagens tjejmiddag, säger mormor mitt i kalopsen: – Är det inte på tiden att vi går och fotograferar oss … jag menar man vet ju inte hur länge hela det här gänget lever och får ha hälsan.

– Känner du dig krasslig, lilla vän! utbrister mormor Tilda oroligt.

– Nej, säger mormor. Men du fyllde faktiskt sjuttio i våras.

– Bekymra dig inte för mig, skrattar mormor Tilda.

Jag har inte tänkt dö på länge än.

Mormor Tilda går stavgång minst en timme varje

10

morgon. Och en gång i veckan går hon och lär sig dansa salsa. Så henne verkar det inte vara något större fel på.

– Ja, jag har minsann inte tid att lägga mig med näsan i vädret! säger mamma som kör taxi så det ryker om det.

– Och jag ska bli fotbollsproffs först, säger Dojjan bestämt.

– Jaja, suckar mormor. Det är ju bra att ni är friska och glada. Men jag tycker i alla fall, att det skulle vara trevligt att ha en fin bild på oss tillsammans.

Det tycker de andra också. Bara de får leva så länge de vill så …

11

V

isst ljuger Dojjan lite ibland. Det måste hon ju. Annars lyssnar de inte på henne på Fritids. Och Dojjan vill också vara med och höras och synas.

Annat är det när det gäller katastrofer. Här behöver hon minsann inte ljuga. Det händer alltid något när Dojjan är i närheten. Men det tar hon med en klackspark. Dojjan ska bli fotbollsproffs när hon blir stor. Och då får man inte fega ur i tid och otid.

ISBN: 91-7299-095-3

Opal