9789152777862

Ali Alabdallah ”I denna bok finns lärdomar från knäckebrödslandet som kommer att överraska dig.”

1

Att älsa knäckebröd1.indd 1

11/12/2023 6:06:41 PM

2

Att älsa knäckebröd1.indd 2

11/12/2023 6:06:41 PM

Att älska knäckebröd

3

Att älsa knäckebröd1.indd 3

11/12/2023 6:06:41 PM

Att älska knäckebröd Copyright Ali Alabdallah och Salaam förlag Formgivning: Salaam förlag Tryckt hos print in Baltic, Litauen ISBN: 978-91-527-7786-2 Salaam förlag Malmö Korrekturläsare: Camilla Nevby All Rights Reserved to author Ali Alabdallah och Salaam förlag.

Denna bok får inte kopieras, publiceras, spridas, eller säljas utan tillstånd av författaren.

4

Att älsa knäckebröd1.indd 4

11/12/2023 6:06:42 PM

Innehåll: Inledning .............................................................................. 8 Äventyr med Nils till Sverige...............................................10 Minnen från min grundskola............................................. 13 En bomb på fotobollsplanen............................................. 15 Min univeristetsutbildning...................................................17 Firande av Nouruz var tabu............................................... 24 Toppmöte...............................................................................27 Väggarna har öron................................................................29 Alla förlorar i kriget .............................................................32 Tragedins hotell ....................................................................34 Min morfar ”Abo alfoz”..................................................... 40 Kungen av inspiration!.........................................................43 Livbåt!.....................................................................................47 Syrien är ett ohomogent land..............................................50 Ett nytt liv i knäckebrödslandet Sverige............................54 Rädslan i Syrien.................................................................... 55 Femstjärnig resa till Sverige.................................................59 Knäckebrödsperspektiv....................................................... 68 En hjälte i det civila samhället............................................ 71 Vänta lite................................................................................ 73 Mina tårar räddade mig........................................................75 Hjältar i mitt liv......................................................................77 Den finaste familjen .............................................................80 När jag brister gråt...............................................................83 Inget fel att emigrera.............................................................85 Var envis så når du målet.....................................................88 Vänskap och musikspråk..................................................... 90 Att tjuvlyssna ....................................................................... .95 Nyfikenhet, flexiblitet och respekt..................................... 97 Det underbara Malmö........................................................ 102 5

Att älsa knäckebröd1.indd 5

11/12/2023 6:06:42 PM

Sverige är drömmarnas land.....................................................106 Det svåra beslutet.......................................................................110 Syrisk studentexamen och lastbilsfirande...............................112 Jag vill inte bli officer.................................................................113 Bakalaureat........................................................................ ........116 Ukraina, Syrien och integration...............................................117 Syrien är inte Iran.......................................................................120 En ny identitet och existentiella frågor...................................121 Glömskans förbannelse............................................................126 Stockholm och Damaskus........................................................128 Kärlek vinner över traditionen...............................................132 Mitt singelliv...............................................................................136 Den skamliga historien som döljs...........................................144 36 Lärdomar från knäckebrödslandet....................................150

6

Att älsa knäckebröd1.indd 6

11/12/2023 6:06:42 PM

En självbiografisk roman Sanna berättelser och lärdomar som du inte kände till om två världar: i den arabisk-muslimska världen och i det lagom-extrema landet Sverige

7

Att älsa knäckebröd1.indd 7

11/12/2023 6:06:42 PM

Inledning Sverige är för mig exakt som knäckebröd. På ytan ser det torrt och hårt ut – men inuti är det mjukt och sunt. Torrt och hårt verkar det vara för många som inte kommer härifrån. Sverige är ett kallt och mörkt land med höga skatter och dyr alkohol, ett land känt för Zlatan, Ikea och Volvo.

Däremot är Sverige för dem som bor här och som väl känner till det ett mjukt och sunt land, med en långt gående demokrati som är beryktad i världen, med ett starkt välfärdssystem och en princip om allas lika värde som inte finns i andra länder. Mjukt med dessa underbara människor som finns omkring mig i samhället som ser på mångfald och invandring som en möjlighet för Sveriges ekonomi och framtid. Mjukt med medmänsklighet, barns rättigheter, djurs rättigheter och miljövänligt tänkande.

I denna bok har jag låtit mina ord och tankar flyta fritt bland gamla minnen från mitt tidigare liv i Syrien, till flyktingresan med en fritidsbåt till ön Rhodos i Grekland och sedan till Sverige. Under denna tid har mina tankar och min identitet gått igenom en stor förvandling och utveckling.

Denna bok visar de insikter som jag har fått om omvärlden – från Mellanöstern där jag föddes, till min flyktingresa och sedan utvecklingen i det nya landet Sverige. Jag upplever att i varje stadium av mitt liv har det funnits lärdomar och sanningar som inte kommer fram i samhällsdebatten eller får någon uppmärksamhet. I denna bok tar jag upp detaljer om kulturkrockar, barndom, identitet, integration, region, mångfald, flykt och kärlek (som har funnits med två gånger i mitt liv).

Att älska det svenska knäckebrödet är att också älska Sverige, livet och människorna här. Det har varit ett sätt för mig att få bättre förståelse för helheten i livet och få ett annat perspektiv. Knäckebröd är en symbol för Sverige, och det är också en symbol för något nytt och annorlunda, åtminstone för mig när jag hamnade på Glava flyktingförläggning år 2013.

Jag var mycket avvisande mot knäckebröd, men min nyfikenhet utmanade mina fördomar och jag smakade på det.

Knäckebröd är nu inte längre något nytt eller främmande, utan det är 8

Att älsa knäckebröd1.indd 8

11/12/2023 6:06:42 PM

naturligt och vanligt för mig i Sverige. Men det skulle inte vara naturligt och vanligt om jag reste tillbaka till mitt hemland Syrien och erbjöd det i stället för det tunna arabiska brödet.

Min resa från det ohomogena landet Syrien, till det nästan homogena Sverige är inte en resa vilken som helst, utan en resa som har innehållit kontraster, kamp, drömmar, vilja, många lärdomar och nya perspektiv.

I denna bok kommer du att skatta, kanske gråta, bli glad, stolt, lära dig nya saker och kanske får den dig att tänka efter och reflektera lite.

Jag har skrivit boken med mycket kärlek och nyfikenhet på Sverige, men samtidigt också med mycket kärlek och stolthet över mitt hemland Syrien.

Jag har försökt fånga upp intressanta detaljer från mitt gamla liv och det nya livet, detaljer som kommer att ta dig med på en resa genom två världar – från öst till väst.

Jag upptäckte att jag tyckte om knäckebröd när jag gav det en chans och smakade på detta bröd, trots att jag var så skeptisk till det. Om du får möjligheten att lära dig något nytt, läsa något nytt, lära känna en ny person eller smaka något nytt. Gör det!

Knäckebrödet lurade mig inte – det är snällt och nyttigt i magen, det smakar inte så illa och kan ge en del lärdomar.

Knäckebrödet gav mig inspiration och förståelse för livet och min omgivning. Knäckebrödet är en del av den komplexa frågan om identitet.

Knäckebrödet lärde mig att vara mer snäll och sann mot mig själv och mot andra. Ja faktiskt, knäckebröd lärde mig massor av saker som du kommer att få läsa om i boken.

Ali Alabdallah På ett flygplan mellan Aten och Sverige den 30 april 2023

9

Att älsa knäckebröd1.indd 9

11/12/2023 6:06:42 PM

Äventyr med Nils till Sverige Damaskus 1990 Jag satt och stirrade på den stygga blonda pojken Nils, eftersom hans äventyr visades på syrisk tv; en japansk produktion som var dubbad till arabiska. Selma Lagerlöf hade varit påhittig när hon visade mig och miljoner andra barn runtom i världen den svenska geografin och naturen genom Nils äventyr.

Jag, liksom många andra syriska barn, brukade se på Nils trots att han hade blont hår. Då var det inget jag tänkte på eller ägnade någon uppmärksamhet att vissa hade svart hår och andra vitt, inte på det sätt som jag gör nu, eftersom alla för mig var barn. Bara barn. Nils var ett styggt barn som tog mig med på resor på sin gås Mårten.

Av Nils har jag lärt mig att man ska vara snäll mot djuren, annars kan det gå illa precis som det gjorde för Nils. När förbannelsen föll över honom förvandlades han till en liten dvärg. Djuren på hans bondgård jagade honom hit och dit.

De ville straffa honom för att han misshandlat dem. Det var som att han ville berätta för mig att min hårdhänta jakt på hemlösa hundar i Syrien för att få leka med dem skulle leda till en förbannelse på mig som gjorde att jag fick följa med i Nils värld och som skulle ta mig på en riktig resa till Sverige.

Självklart förvandlades jag inte till en dvärg som Nils, men jag förvandlades till en flykting som förlorade mitt land, där vissa skyllde alla samhällets problem på mig, och jag fick uppleva arbetslöshet och känslan av otrygghet.

När jag var liten fantiserade jag alltså om världen när jag tittade på dubbade tecknade serier, mestadels japanska, där Nils fantastiska äventyr ingick.

Det spännande är att Selma Lagerlöf visste att Nils äventyr inte var fantasi, utan en verklighet för många barn i världen som nu bor i Nils land i sitt sökande efter trygghet och en bättre framtid. Några av dem är barn som kommit med sina familjer från Syrien. De hade inte samma möjligheter att se Nils i tecknade serier som jag under min barndom.

Det känns som att mitt förflutna på ett märkligt sätt har kopplats till min nutid genom Nils äventyrliga resa, där han tog mig med på gåsryggen för att presentera Sverige. Dess gröna skogar och den pittoreska naturen – som om han ville

10

Att älsa knäckebröd1.indd 10

11/12/2023 6:06:42 PM

berätta för mig att jag skulle besöka detta land, men inte på en gåsrygg utan på tröttande och skrämmande vägar.

Det märkliga är att området dit jag sökte min tillflykt var Värmland, till Glava flyktingförläggning nära byn Sunne, där Selma Lagerlöf föddes, hon som skrev serien om Nils. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag ryste när en av mina vänner berättade för mig att i Värmland hade en känd författare bott som fått Nobelpriset i litteratur. Jag skakade på huvudet och sa ja, jag känner till henne genom den tecknade serien om Nils. Min och även många andra arabiska barns kännedom om Selma Lagerlöf är helt kopplad till Nils.

Mannagryn! Kom och köp!

Min barndom var som de flesta andras barndom i Syrien: vanlig, full av glädje, lek och många fantastiska minnen. Jag föddes 1983 i ett område som heter Alseyda Zeyneb, som ligger i den sydliga huvudstaden Damaskus. Min pappa föddes på Golanhöjderna, men flydde till Damaskus 1967 i samband med ockupationen av Israel.

Att vara barn i Syrien kan inte jämföras med hur det är för barn i Sverige i dag.

De digitala skärmarna var inte så vanliga och det fanns inga barn-tv-kanaler bara för barn, utan det fanns barnprogram som visade barnserier, som Nils och hans äventyr från Selma Lagerlöfs berättelse och andra barnprogram som Sasouki, Captain Majed och Grandaizer.

Min barndom var enkel och vacker, men den innehöll många svårigheter. Vi var fyra bröder och två systrar med bara ett år mellan oss. Detta ledde till en fruktansvärd belastning på min mamma, som var hemmafru. Som syskon älskade vi varandra, och det gör vi absolut fortfarande. Men det betyder inte att vi inte bråkade eller inte hade några problem hemma. Detta gjorde min mamma galen ibland. Då tog hon min pappas byxbälte eller toffla och började slå oss på rumpan. Vi sprang gråtande till vår farmor och bad om skydd och stöd, och det fick vi alltid. Det gjorde absolut ont, och jag gillade inte detta sätt att sätta gränser för oss.

Ja, jag älskar min barndom även om jag inte saknar bekymren. Jag minns fortfarande att jag önskade mig en trehjuling när jag var 4 år, men då hade min pappa inte råd att köpa en till mig. Det som jag älskade mest i min barndom är aktiviteterna på sommarlovet från det att jag var ungefär 11 år. Jag och min storebror Raafat brukade gå till livsmedelsgrossisten och köpa stora mängder sockervadd i lådor. På eftermiddagarna sålde vi sockervadd för en lira (syrisk

11

Att älsa knäckebröd1.indd 11

11/12/2023 6:06:42 PM

valuta). Alla gillade sockervadd – gamla, unga och barn.

Det var en god vinstmarginal på försäljningen av sockervaddslådor. Min mamma brukade uppmuntra mig att jobba på sommaren. Och det gillade jag.

Jag bad mamma att göra mannagryn åt mig för att sedan sälja den. Givetvis gjorde hon det. Hon blandade mannagrynen med mjölk, sedan kokades den i en stekpanna till gröt som mamma hällde ut i en bred, platt skål.

När mannagrynen blivit kall skar hon den till små fyrkantiga bitar. Efteråt rullade hon in dem i plastfolie för att skydda dem från damm.

Jag gick omkring i området där jag bodde och hojtade: Mannagryn! Mannagryn! Kom och köp! En stycken för en lira.

Många av barnen som lekte på gatorna skyndade sig att köpa en bit av mannagrynen. När jag berättar om mitt enkla jobb som liten tänker jag direkt på majblommeförsäljare som jag har sett då och då i Sverige. Mitt enkla jobb lärde mig värdet av arbete och sparande. Det är ett fint minne som sitter kvar i mig eftersom jag lärde mig att spara pengar, och jag kunde till och med spendera en del på mig själv, till exempel köpa nya kläder att ha i skolan.

12

Att älsa knäckebröd1.indd 12

11/12/2023 6:06:42 PM

Minnen från min grundskola År 1990 började jag i Shahada Hamid Almusa grundskola. Det var en stor skola med 300 elever. Då älskade jag att leka och spela fotboll som de flesta barn gör. Ibland bråkade vi med de äldre eleverna på skolgården, men efteråt brukade vi bli sams igen.

Det var ordning och reda i min grundskola, alla bar uniform. Vi började dagen med morgonsamling på skolgården klockan 07:30, där alla i klassen skulle stå på led bakom varandra, medan skolmästaren, som också var elev på skolan, stod framför oss och sa vissa fraser som vi skulle upprepa. Dessa fraser var budskap från det styrande Baathpartiet om enighet, frihet och socialism.

Nästan allt som var kopplat till Baathpartiet, bland annat skoluniformer, försvann under kriget som ett slags reformering.

Jag gillade att gå i skolan, där man fick lära sig hur man skriver arabiska bokstäver. Det kan ta nästan ett år innan eleverna lär sig ordentligt hur man ska rita bokstaven ovanför och under skrivlinjen. Det jag gillade allra mest var idrott, där vi spelade fotboll eller basket, alla killar och tjejer tillsammans.

Eller så visade och tränade idrottsläraren oss i ”de svenska övningarna”. Vi stod framför läraren och härmade alla rörelser som hen gjorde. Dessa rörelser gjorde att man fick träna nästan alla kroppens muskler. Jag visste inte då, eller tänkte snarare aldrig på, att det finns en koppling mellan dessa rörelser och Sverige, utan mina öron vande sig vid att höra dessa ord i barndomen. Senare (i Sverige) fick jag veta att övningarna kom ifrån Sverige, och att den som började med dem var den svenske fotbollsspelaren Nils Liedholm, som bland annat spelade i den italienska klubben AC Milan.

Jag gillade också skolutflykterna som skolpersonalen ordnade för oss. Varje elev fick betala en liten summa för att täcka resekostnaderna. Skolutflykterna var uppskattade med aktiviteter som lek, dans och musik. Vi fick meddela våra föräldrar om utflykten, och med stor entusiasm förberedde jag min matlåda och vatten att ha med mig på den efterlängtade utflykten.

Bussarna stod framför skolan och varje klass steg på i tur och ordning. Så fort bussen började rulla sjöng vi den kända barnvisan: Kör, kör o chauffören. Guden skickar dig en brud, en snygg och vit brud från Tartous (en stad som ligger vid Medelhavets kust) som bara äter makdous

13

Att älsa knäckebröd1.indd 13

11/12/2023 6:06:42 PM

(babyauberginer fyllda med vitlök, valnötter, chili och salt).

Chauffören blev glad och ibland röd i ansiktet, det kunde bero på att han redan var gift eller singel. Vi gick av bussen vid ett fint grönområde som ligger utanför Damaskus. Jag och mina klasskamrater och vår lärare satt tillsammans på gräset och åt vår picknick. Läraren började spela på en oud (luta) och sjöng medan vi klappade händerna. Det var så trevliga, enkla stunder som jag alltid kommer att minnas.

14

Att älsa knäckebröd1.indd 14

11/12/2023 6:06:42 PM

En bomb på fotbollsplanen När jag var 9 år brukade jag varje fredag gå med mina vänner till en av Alseyda Zeynebs parker, där det fanns stora ytor för att spela fotboll. Fredagen är den officiella helgdagen i Syrien, och söndagen är den första dagen i veckan. Men en fredag hindrade min familj mig från att gå iväg med mina vänner. På samlingen i skolan på söndagsmorgonen efter dök rektorn upp med en mikrofon i sällskap med andra lärare. Vi var uppställda på led i våra skoluniformer som vanligt, när rektorn började tala inför alla i skolan: Igår förlorade vi två av våra elever och två andra är skadade efter en bombexplosion när de spelade fotboll. Vi kommer att be för dem och skolan kommer att organisera en insamlingskampanj för att kunna stödja elevernas familjer med pengar.

Jag hörde allt han sa, men jag förstod inte riktigt vad rektorn menade med det och vilka dessa elever var. Jag kanske inte var helt medveten om vad döden betydde, men jag visste att jag älskade fotboll.

När vi kom in i klassrummet märkte jag att några av mina vänner som jag brukade spela fotboll med saknades. Vår lärare kom in och sa god morgon. Vi stod upp för att visa respekt för läraren och svarade honom med en enig och hög röst: God morgon läraren!

God morgon alla, sa läraren med lite dämpad och sorgsen röst.

Sedan syntes sorgen tydligt i hans ansikte.

Det som hände i fredags är svårt och sorgligt. Era vänner blev martyrer vid bombexplosionen. Det hände när de spelade fotboll, barmhärtighet över deras själar. Vi kommer att välja ut fem av er för att besöka dem som är skadade på sjukhuset och beklaga sorgen med rosbuketter.

Lyckligtvis var jag en av dem. Dagen efter köpte vi rosor inför vårt besök hos klasskamraterna på sjukhuset. En av dem hade förlorat sina ben och den andra hade skadat händerna.

Jag gick fram till en av dem och gav en bukett rosor till honom. Då förstod jag plötsligt vad rektorn menade med bombexplosion och dess farlighet. Det

15

Att älsa knäckebröd1.indd 15

11/12/2023 6:06:42 PM

var svårt att acceptera tanken eftersom den var så hemsk. Men när jag såg vad som hade hänt förstod jag bättre händelsens allvar och svårighetsgrad. Jag var ledsen och grät när jag berättade för min familj vad som hade hänt. Jag tackade dem för att de hade hindrat mig från att gå med och spela fotboll den dagen.

Annars hade det som hänt mina kompisar även drabbat mig.

Den här händelsen etsade sig fast i mitt minne – det var ingen vanlig händelse, utan som tur var sällsynt. Märkligt nog såg jag senare, när jag arbetade på en tidningsredaktion, en nyhet om en stjärna i republiken som kastade en boll till några människor med särskilda behov, och han var en av dem som förlorade sina ben i bombexplosionen.

Skolmaten Det som gör mig allra gladast av mina barndomsminnen är tanken på skolmaten. Det är den jag kommer ihåg allra mest. Under mitt första och andra år i skolan fick vi mjölk och den italienska korven Mortadella. Läraren delade ut tunna bröd och lite ostbitar eller Mortadella så att vi kunde lägga det på brödet och sedan äta det som en macka.

Två eller tre mjölklådor fanns i varje klass, förutom pennor och skrivböcker med bilder av presidenten Hafez Al Assad på. Traditionen fortsatte fram till dess att jag gick i tredje klass, sedan tog den slut. Jag vet inte varför skolmaten försvann från syriska skolor, men att få skolmat under mina tidiga skolår var trevligt eftersom det var så gott. Mina föräldrar berättade att skolmat hade funnits i många år i syriska grundskolor, men traditionen försvann som sagt i slutet av 1980-talet.

16

Att älsa knäckebröd1.indd 16

11/12/2023 6:06:42 PM

Min universitetsutbildning Jag studerade journalistik på universitetet i Damaskus i fyra år. Då var jag en blyg person och inte särskilt mogen. Jag var nära vän med Bilal, som var blond och hade blå ögon. Flickorna tittade mer på honom mer än på mig. Men det är naturligt i Syrien att de som har blå ögon får mer uppmärksamhet än brunögda eftersom det inte är så vanligt att man har blå ögon.

Bilal och jag gillade varandra mycket och umgicks hela tiden. Att komma in på journalistutbildningen var inte lätt, man måste ha höga betyg i gymnasiet för att komma in. Utbildningen var full av tjejer, många fler är killarna. Journalistyrket lockar tjejer, speciellt de vackra och dem från rika familjer. Det allra bästa med journalistfakulteten i Damaskus är att den samlar alla syriska ungdomar på ett ställe. Det är den enda utbildningen i Syrien, så alla studenter samlas där från alla provinser och samhällsklasser. Från Aleppo, Qamishli, Daraa, Homs och Damaskus, från olika religioner och olika nationaliteter: kristna, muslimer, armenier, araber, kurder, druser och alawiter.

Det som skiljer Syrien från många andra länder är mångfalden med en prägel av olika kulturer. Detta kunde man märka på journalistfakulteten, där tjejer och killar kom från olika syriska städer eller byar, från olika etniska grupper och även med olika klädstil – vissa hade jeans på sig och tjejerna hade sjal och tunna, lösa kläder.

Utbildningen i Syrien är helt gratis, från förskola till universitetet. Däremot kunde kostnaderna för transport, böcker samt kost och logi oroa medelklassfamiljer. Eftersom min familj tillhörde medelklassen behövde jag jobba under somrarna med olika typer av jobb för att få pengar till dessa kostnader. Jag jobbade i tvålfabrik, skoaffär och på byggen. Mitt arbete under en eller två månader på sommarlovet räckte för att betala alla studieavgifter under ett år.

Det var lätt att få ett jobb. Det räckte med att chefen sa ja och sedan kunde man börja jobba direkt. Särskilt lätt var det inom byggbranschen som hjälpreda till murare, plattsättare eller rörmokare. Dessa jobb betraktades inte som ”svarta”, utan de var legala så kallade friarbeten som man inte behövde betala skatt till staten för som man gör i Sverige.

Det fanns också en folkkreditfond i Syrien, liknande CSN i Sverige, där man kunde låna pengar, men jag och många andra elever behövde inte det. Att låna pengar från statliga institutioner var inte lika populärt där som i Sverige,

17

Att älsa knäckebröd1.indd 17

11/12/2023 6:06:42 PM

eftersom studenterna brukade jobba eller hade föräldrar som kunde betala för studiekostnaderna.

Under hela min studietid bodde jag hos min familj, vilket innebar att jag inte behövde betala någon hyra. Jag studerade media i fyra år, och där ingick allmän journalistik, från vetenskapsjournalistik till radio och tv.

Utöver detta studerade jag datateknik och Offices program samt olika typer av designprogram samt även en kurs i hebreiska, det språk som talas på de av Israel ockuperade Golanhöjderna.

Det var fyra år fyllda med aktiviteter som var väldigt roliga och nyttiga, men samtidigt kände jag av klasskillnaderna som kan vara så tydliga i Syrien. Det var stor skillnad mellan mig och min kompis, som kom i en fin bil till universitetet, medan jag hade problem att ta mig till universitetet och komma tillbaka hem.

Ett annat problem för mig var att många tentor och examensarbetet krävde att man hade en dator, men jag hade ingen möjlighet att köpa en. Jag var tvungen att gå till min kusin som hade en dator och använda den för att göra mina uppgifter eller projekt. Jag gick ofta till dem, men till slut kändes det inte bra att åka dit hela tiden. En dag när jag kom hem grät jag över att inte ha någon egen dator hemma som många jag kände hade. Det verkade omöjligt att kunna skaffa en. När min storebror och farmor såg mig gråta bestämde de sig för att hjälpa mig. De tog fram sina sparpengar och lyckades sedan samla ihop tillräckligt med pengar för att min bror Rafaat skulle kunna gå till en datorbutik och köpa en dator åt mig.

Då kostade en dator motsvarande två månadslöner för en anställd.

Tekniken var ny och priset för en dator var mycket högre än det är nu. Jag kan inte beskriva hur glad jag blev när jag fick datorn! Det roliga var att jag hade blivit bra på att skriva snabbt på tangentbordet. Några månader innan hade jag köpt ett tangentbord i väntan på att jag skulle kunna köpa en dator. Det verkar kanske galet, men jag gjorde det. I väntan på dator tränade jag på tangentbordet, och därför skrev jag nu snabbt (då var det arabiska bokstäver).

Sista året på universitetet var det allra bästa; jag var förväntansfull, jobbade hårt och såg fram mot en karriär efter examen. Mitt examensarbete var en dokumentärfilm om den berömda Umayyadmoskén i Damaskus, en berättelse om klanen umayyaderna som styrde Damaskus och många av arabländerna. De umayyadiska staterna bredde ut sig till stora delar

18

Att älsa knäckebröd1.indd 18

11/12/2023 6:06:42 PM

av arabländerna och i Spanien upprättade de en stat kallad Andalusien.

Det fina med Umayyadmoskén är att den besöks av människor från alla världens länder. I den finns Johannes Döparens grav, han som döpte Jesus Kristus, och som samtidigt anses vara en profet för muslimer känd som profeten Yehya. Moskén besöks alltså av många olika typer av turister, som jag såg under min barndom fram till vuxen ålder. Europeiska kvinnor brukade ha på sig lösa/långa kläder och sjal för att få komma in i moskén – det var ett sätt att visa respekt för de heliga palatsreglerna.

På mediefakulteten fick vi möjlighet att bestämma var vi ville praktisera inom mediesektorn. Jag valde tidningen Tshrin, som var en av de stora officiella tidningarna. Under sommaren mitt sista studieår anordnade universitetet en resa, där vi fick besöka arkeologiska platser i Damaskus och dess omgivningar.

Jag blev helt förbluffad när jag såg de arkeologiska monumenten för första gången. Vi besökte staden Maaloula på landsbygden utanför Damaskus.

Det är en stad av sten med gamla moskéer och kyrkor – både muslimer och kristna har bott där i tusentals år. Mest imponerande är klostret Maaloula, som är ett av de äldsta heliga klostren i världen, med vackert graverad sten.

Invånarna i staden Maaloula är tvåspråkiga, de pratar både arabiska och armeniska: ”det kristna språket”.

När jag var 22 år tog jag min journalistexamen på universitetet. Jag hade fått höra att arbete inom media kräver ett stort personligt nätverk och mutor. Det gjorde att några av mina grannar hånade mina studier med tanke på att jag inte hade råd att betala mutor. I Syrien är det väldigt svårt att få ett statligt jobb utan att delta i en tävling anordnad av det berörda ministeriet – även tävlingar kräver medel (mutor).

Första jobbet efter min examen var som timanställd lärare på ett gymnasium i ämnet nationalsocialism. Arbetet sporrade mig, även om det inte var detta jag utbildat mig för. Jag var övertygad om att det var en bra start för mig. Jag försörjde mig och kände att jag utvecklade min personlighet lite – det var verkligen allt som hände. Min personlighet utvecklades så att jag kunde stå framför grupper och undervisa klassen i det som jag hade lärt mig om några lärosystem. Jag fortsatte arbeta som lärare i några månader.

19

Att älsa knäckebröd1.indd 19

11/12/2023 6:06:42 PM

Den röda linjen Den fasta telefonen ringde hemma hos oss.

Mamma ropade: Ali! Det är någon som vill prata med dig, en tjej från tidningen Baladna.

Jag kommer, svarade jag och sprang.

Tjejen säger: - Hej Ali!! Jag heter Hadeel Arja, din klasskamrat från mediefakulteten, hur mår du? Jag hörde att du fortfarande söker jobb. Vill du komma och jobba hos oss på tidningen Baladna?

Jag var helt överväldigad av glädje: Gärna, det vill jag verkligen!

- Utmärkt!! Chefredaktör George Hajouj vill träffa dig imorgon kl 14:00 på eftermiddagen i fristaden, sa Hadeel.

- Jag kommer definitivt att vara där, svarade jag lyckligt.

Så skönt att äntligen få jobba med något från min universitetsutbildning! Jag var så peppad inför arbetsintervjun att jag klädde mig i finkläder – jeans och skjorta med slips. Jag gick till fristaden, där de flesta företag och tidningar fanns, bland annat Baladna, och presenterade mig i receptionen när jag kom in i tidningshuset.

Receptionisten ringde till George och berättade att jag var på plats. Hon la på telefonluren och sa: - Herr George väntar på dig.

Receptionisten pekade på Georges rum, och jag gick entusiastiskt mot rummet.

- Du är välkommen Ali, Hadeel har berättat att du är hennes kollega från universitetet, sa George Hajouj.

- Det stämmer, svarade jag.

- Vi behöver en person som jobbar med research för att komplettera nyhetsartiklar med ytterligare information. Alltså någon som söker information och faktagranskar. Kan du jobba med sådant för oss, frågade han.

- Visst varför inte, svarade jag självsäkert.

Jag jobbade på tidningen som researcher i tre månader, och jag trivdes med jobbet även om det inte var det jobb jag drömde om. Månadslönen var väldigt bra.

20

Att älsa knäckebröd1.indd 20

11/12/2023 6:06:43 PM

På den tiden var lönerna i den privata sektorn i Syrien mycket högre än lönerna inom den offentliga sektorn.

Jag var också övertygad om att detta arbete skulle kunna leda till något annat arbete som jag ville ha. Det var också vad som faktiskt hände när en av mina kollegor sa upp sig. Jag frågade då redaktionssekreteraren om jag kunde ersätta min kollega, och jag fick jobbet.

Med entusiasm och full av energi började jag på den lokala redaktionen för att täcka lokalnyheter i Damaskus och på landsbygden utanför Damaskus. Detta utöver att jag också måste lära mig programmet Adobe InDesign, eftersom varje journalist hade ansvar för att redigera och skriva nästan två sidor som skulle lämnas till redaktionschefen och sedan till chefredaktören.

Det var ett spännande och intressant arbete. Jag fick många kontakter och även vänner när jag skrev nyheter och grävande reportage om vardagen och syriska medborgares svårigheter i olika frågor, bland annat infrastrukturen.

I Syrien är det stora klasskillnader mellan människor på landsbygden och i staden. Detta beror på ekonomisk tilldelning från regeringen och lokala intäkter, och viktigast av allt presidentens hederlighet och transparens. Sviktande och dålig service blir följden av att pengar hamnar i kommunansvarigas fickor.

Som journalist hade jag friheten att skriva om allt jag ville, till och med om dålig service från kommunen till sina medborgare.

Men jag hade inte rätt att kritisera eller skriva om säkerhet, religion, sexuella frågor, den styrande familjen Al Assad och inte heller om minoritetsgrupper, som kurder och kristna. Vid dessa ämnen gick den röda linjen i ett land präglat av diktaturen. Det verkade som att regimen ville lämna utrymme åt sin befolkning, bland annat journalister, att få prata om allt utom just dessa förbjudna ämnen.

Mitt jobb på Baladna var mycket utvecklande och jag lärde mig mycket om statligt institutionsarbete. Och utifrån det fick jag möjligheten att träffa statsministern, jag fick till och med besöka presidentpalatset vid ett möte mellan presidenten Al-Assad, Macron, Erdogan och Qatars emir Hamad.

21

Att älsa knäckebröd1.indd 21

11/12/2023 6:06:43 PM

UG-festen Till de mest spännande och trevliga stunderna hörde kvällsfesterna som organiserades av Unitet Group (UG). Det är en stor förlagsgrupp, och tidningen Baladna som jag jobbade på ingick där. Under Ramadan hölls flera iftar-samlingar på de lyxigaste syriska restaurangerna. Iftar hålls när solen går ner och vi börjar bryta fastan, då börjar iftar-festen.

Ibland hölls iftar-festerna på restaurang Sheraton, nära Tshrin-parken. Det var väldigt lyxigt. Man kunde beställa vad man ville av mat och dryck, inklusive alkoholdrycker, allt betalades av UG. Jag brukade inte dricka alkohol eftersom det är förbjudet enligt min religion. Många berömda syriska skådespelare var också inbjudna, så jag fick möjligheten att se dem i verkligheten.

En av festerna jag minns bäst var på den berömda restaurangen ”Janet Sidnaia” (Janet betyder paradis på arabiska).

Det är en öppen och stor restaurang omgiven av gröna träd, växter och ett litet stenigt vattenfall. Jag hade aldrig sett en sådan vacker plats förut i Syrien – så otroligt fin, som ett paradis. Inbjudna var alla anställda i United grupp, inklusive på tidningen Baladna. Till och med de syriska skådespelarna och sångarna Ayman Zabib och Rana Alhariri var där. Jag hade blå jeans, skjorta och blå slips, så jag var elegant. Varje person fick lov att ta med någon av sina vänner eller släktingar, så min barndomsvän Mazen Marhil följde med mig. Vi satt runt stora matbord och det var trevlig stämning. Plötsligt satte sig en tjej bredvid mig, det var min kollega Etab Labad som jobbade på kulturredaktionen. En lång och snygg tjej.

Efter ett tag såg jag drinken i hennes hand.

- Vad dricker du för något?

- Whisky, svarade Etab.

- Aha, kommenterade jag.

Etab frågade mig nyfiket: Har du testat whisky förut?

Jag började skratta och svarade henne lättsamt:

22

Att älsa knäckebröd1.indd 22

11/12/2023 6:06:43 PM

- Nej, jag har inte testat det, och det vill jag inte. Haram!

Etab skrattade och sa på skoj: - Jag dricker, jag ska dricka hela flaskan.

- Jag trodde att du var muslim, Etab, sa jag förvånat.

-Nej, jag är kristen, svarade hon. Sedan hon frågade mig: Vill du prova whisky?

Mmm. Jag är nyfiken på smaken. Jag ska testa lite, svarade jag henne lite försiktigt.

Jag hällde upp lite whisky i glaset och drack. Men jag spottade ut den direkt.

Förlåt! Jag tyckte inte om det. Så stark och konstig smak, sa jag.

Etab bara skrattade.

Det är så svårt i Syrien att veta vilken religiös tillhörighet dina kollegor och vänner har. Men beteendet och vissa vanor kan avslöja det. Och det är fint.

Det var första gången i mitt liv som jag smakade alkohol, men jag gillade inte alls smaken. Jag började prata med Etab om livet och jobbet. Plötsligt såg jag att den berömda libanesiske sångaren Ayman Zbib kom in i restaurangens och samtidigt var det typ tio tjejer runt honom som ville ta bilder med honom.

Ayman verkade blyg och var röd i ansiktet när han nådde scenen.

Han började sjunga.

Wow … vilken trevlig och mild röst han har, sa jag till mig själv.

Alla började dansa och sjunga med i sången. Alla var glada. Vi började också dansa med de andra. Det var cirkeldans, alltså dabka, eller fridans. Den här festen är ett av de tillfällen som jag aldrig kommer att glömma, trots att min flyktingresa raderade vissa saker ur mitt minne, bland annat namn på personer, platser och även mitt lösenord till mitt Facebook-konto.

23

Att älsa knäckebröd1.indd 23

11/12/2023 6:06:43 PM

Firande av Nouruz var tabu Ett annat minne som inte har försvunnit är den dag då min chef på tidningen var väldigt arg på mig. Han hade läst vad jag skrivit i tidningen, och det handlade om kurder och deras firande av Nouruz.

Chefen skrek åt mig: - Vad är detta?! Nouruz! Kurder! Vad är det för jävla nyheter!!! Vet du inte att KURDERNA kräver ett självständigt land av Syrien? Och kurder är känsligt ämne i Syrien?

Jag blev förvirrad och stammade. Dessutom visste jag inte vad jag skulle säga.

Jag kände mig så dum.

Jag sa med låg röst: Det är bara en nationell högtid som kurderna firar för vårens ankomst, jag skrev inte någonting mer.

Ja, jag vet det, men vi vill inte skriva någonting om kurderna. Vill du föra krig mot oss, frågade chefen.

Han lugnade ner sig lite och sa sedan: Yalla! Ta bort denna nyhet och skriv någonting annat i stället.

Jag tog bort nyheten direkt från sidan och bytte den mot en vanlig lokal nyhet. Denna händelse har påverkat mig och gjorde mig mer noggrann i mitt skrivande i ett land som inte ger andra deras rättigheter, till exempel kurder.

För mig var det helt okej att fira Nouruz. De har sin högtid och de har rätt att fira den, men inte då innan kriget bröt ut 2011.

Det lustiga var att efter den syriska revolutionen 2011 började syriska medier nämna kurdernas fester, till och med högtiden Nouruz. Regimen tvingades ge kurderna lite av deras rättigheter, och en av dem var att erkänna Nouruz och att ge mer än 150 000 kurder samma medborgerliga rättigheter som andra syrier hade, bland annat fick många sitt medborgarskap tillbaka efter att varit berövade det i mer än 40 år. Efter kriget i Syrien började kurder kräva mer

24

Att älsa knäckebröd1.indd 24

11/12/2023 6:06:43 PM

oberoende och självständighet.

Detta accepteras inte av mig och många andra syriska medborgare, eftersom vi inte vill att Syrien ska delas i många små områden.

Det stämmer att kurderna bor i norra Syrien, som Qamishli, Al Hasakah, Afrin och Aleppo, men många muslimer och kristna araber bor också där.

Det stämmer absolut att kurderna inte har haft några rättigheter och att de har behandlats orättvist i Syrien, men det är inte ett motiv för att dela Syrien eller stjäla syrisk olja från de amerikanska styrkorna i norra Syrien.

Inga medborgare i något land i världen accepterar att en minoritetsbefolkning vill skapa ett eget land. Det skulle vara som att uppmuntra eller stödja samerna i Sverige att skapa ett eget litet land i Sverige, och detta låter så märkligt. Det är precis samma sak med kurderna. Absolut, de har sina egna rättigheter som bör erkännas, men de får inte skapa ett eget land i Syrien. Detta är min åsikt, som jag tror att många av mina landsmän delar.

Ett annat dramatiskt minne jag har inträffade 2007, när tidningen Baladna tvingades lägga ner efter ett beslut av mediedepartementet. Orsaken var att min kollega, Alaa Rostom, hade gjort en tecknad karikatyr där han kritiserade den syriska riksdagen. Han var då ung, 23 år gammal.

Karikatyren visar talmannens makt. Man ser hur han drar i ett rep som hänger runt en lyftkran och på den andra sidan finns många rep som de syriska riksdagsledamöterna håller. Detta skulle visa att beslutsfattandet lång i talmannens hand, inte hos riksdagsledamöterna.

Teckningen ledde till att tidningen fick stänga direkt, eftersom nyheten ansågs kränkande för riksdagen. Även chefredaktören sades upp av tidningens ägare.

På tidningens officiella webbplats skrev man att tidningen inte kunde ges ut i pappersform på grund av tryckproblem, detta varade i över ett år. Denna händelse fick mig att inse att pressfriheten i Syrien var väldigt begränsad och att statliga institutioner kunde stoppa pressarna genom ett beslut av en tjänsteman eller kanske en minister. Ingen pressfrihet alltså – snarare tydliga begränsningar.

25

Att älsa knäckebröd1.indd 25

11/12/2023 6:06:43 PM

Min militärtjänstgöring Under min tid på tidningen bestämde jag mig för att göra militärtjänst. Den är obligatorisk för unga män i Syrien och varar i två år. Jag hade sagt upp mig från tidningen en månad innan och sedan anslöt jag mig till militärtjänsten.

I Syrien brukar man säga att unga syriska mäns liv börjar när de blir klara med militärtjänsten. Det är ett måste för pojkarna att klara det, innan de tar nästa viktiga steget i livet, som är förlovningen.

Jag blev placerad i Armaments College i Aleppo där jag skulle gå en sexmånaders kurs innan jag blev omplacerad till ett nytt ställe. Dessa sex månader var väldigt kämpiga, med massor av militärteoretisk undervisning om artilleri, som blev min tillhörighet medan jag var i tjänst.

Det som störde mig mest var de kollektiva bestraffningar som officerarna brukade utföra mot oss när någon inte följde reglerna eller kom sent till ett morgonmöte. Officerarna brukade väcka oss klockan två på natten och tvingade ut oss i bara underkläderna. Där fick vi stå med bar överkropp och barfota, oavsett om det var sommar eller vinter. Sedan hällde officerarna iskallt vatten över oss, antingen för hand eller från taket av en tvåvåningsbyggnad.

Syftet med den kollektiva bestraffningen är att härda oss inför det militära livets svårigheter.

Jag förstod syftet, men gillade ändå inte metoden med kollektiv bestraffning, eftersom den var väldigt obehaglig. Hur som helst klarade jag min obligatoriska sexmånaderskurs.

Efter det omplacerades jag till landsbygden utanför staden Homs, som ligger nästan mitt i Syrien. Där tillbringade jag resten av min militärtjänstgöring i vacker, grön natur. Militärtjänsten lärde mig hur svårt livet kan vara i tuffa miljöer. Samtidigt gav det mig en möjlighet att träffa landsmän från andra städer och få en lite klarare bild av andra ställen i Syrien.

26

Att älsa knäckebröd1.indd 26

11/12/2023 6:06:43 PM

Toppmöte Min chefredaktör hade gett mig i uppgift att skriva nyheter om ett toppmöte i presidentpalatset i Damaskus. Det var ett viktigt möte mellan Turkiet, Syrien, Frankrike och Qatar. Efter mötet hade presidenterna samlats för att hålla en presskonferens. Jag var så taggad. Där var många journalister från den arabiska världen och västländerna.

Innan vi fick gå in i palatset gjorde vaktpersonalen en noggrann säkerhetskontroll. De undersökte även våra kameror ordentligt. Jag hade då en gammal kassettbandspelare och palatsvakterna började undersöka den. En så noggrann säkerhetskontroll hade jag aldrig varit med om förut.

Det var ett ståtligt palats, stort och väldigt högt. Vi stod vid palatsingången, där presidenten Bashar Al Assad skulle ta emot presidenterna när de kom.

Vi väntade utomhus, det var varmt och alla såg fram emot att få se presidenten.

Plötsligt kom Al Assad ut, jag hade aldrig sett honom i verkligheten förut.

Han är en lång och smal man, som gick långsamt och värdigt. När han kom ut hörde jag reportern i syrisk tv viskande säga: Herr presidenten kommer nu ut för att ta emot deltagarna i toppmötet.

Sedan blev det en paus tills den första bilen närmade sig. Man såg bilen tydligt eftersom palatset ligger högt upp på ett litet berg. Ur bilen steg den franske presidenten Sarkozy och sedan anlände de andra presidenterna en efter en.

Efteråt fick vi gå in i en stor hall där det fanns många stolar för journalisterna. Jag satte mig ungefär i mitten. Vi fick vänta en stund, sedan kom alla presidenterna. De satte sig vid ett långt bord där det stod en flagga för varje land. Det var Sarkozy, Erdogan, emiren Hamad, och Bashar Al Assad som satt vid sina respektive landsflaggor.

Presskonferensen började och journalisterna fick ställa frågor. Det var svårt att få tag på mikrofonen. Det var bara tv-profiler och kända journalister som fick möjlighet att ställa frågor. Plötsligt ropade en kollega från en tidning högt: “Herr president! Herr president!” Han var mer högröstad och envis än de andra journalisterna, vilket gjorde att palatsets medierådgivare Bothina shaaban gick fram till honom och sa:

27

Att älsa knäckebröd1.indd 27

11/12/2023 6:06:43 PM

Vem är det som skriker så här? Ge honom mikrofonen!

Han fick mikrofonen och lugnade sedan ner sig.

Efter presskonferensens slut frågade jag min kompis varför han var så envis och skrek så högt för att få mikrofonen.

Han svarade: Palatsets personal ger inte mikrofonen till vilken journalist som helst, utan till vissa viktiga journalister, mest kända journalister som jobbar på tv.

Palatspersonalen får ofta mutor av dem.

Det var en ny insikt för mig. Jag visste inte att korruption förekom även i presidentpalatset, till exempel för att få ställa frågor vid presidentens konferenser. Att högljutt protestera som min kollega gjorde var ett bra knep för att få mikrofonen utan att behöva muta andra.

28

Att älsa knäckebröd1.indd 28

11/12/2023 6:06:43 PM

Väggarna har öron En sak som kunde leda till både skratt och irritation i Syrien är mitt namn. Mitt fullständiga namn liknade andra namn som fanns i polisens belastningsregister och vissa misstänkta i de syriska säkerhetsregistren.

Före kriget var Syrien ett av de mest övervakade länderna i världen. Diktaturen hade en omfattande säkerhetstjänst som höll koll på allt som skedde i samhället. Det var inte mycket som undgick dem, och detta kunde sätta skräck i många syrier så till den grad att man i hemmen sa: ”Tyst, väggarna har öron.”

Man menade att allt som sades skulle kunna nå den syriska säkerhetstjänsten (som omfattade mer än 17 olika säkerhetstjänster).

Man behövde söka tillstånd för allt av säkerhetstjänsten i Syrien. Även ett falafelställe som skulle sälja falafel behövde tillstånd av dem.

Detta är förklaringen till att säkerhetstjänsten var så dominerande och stark, medvetna om allt, eftersom deras register var fulla med namn på eftersökta och misstänkta. Men ibland ledde registreringssystemet till någon form av blind dumhet som var tröttsam för medborgarna, särskilt för någon med ett mycket vanligt namn i Syrien, som till exempel Ali Alabdallah. Ali är ett av de vanligaste förnamnen i den islamiska världen. Det kommer från den helige profeten Muhammeds kusin. Vad gäller efternamnet Alabdallah är det också mycket vanligt, inte bara i Syrien utan i hela arabvärlden. Mitt namn gav mig stora bekymmer, speciellt när jag tänkte resa utomlands. När man sökte på mitt namn var inte belastningsregistret rent, utan fyllt av kriminella personer med samma för- och efternamn som mitt.

En dag planerade jag att resa till grannlandet Jordanien. För att kunna ta mig över den syrisk-jordanska gränsen var jag tvungen att beställa ett utdrag ur belastningsregistret hos polisen som jag skulle visa upp vid gränsen.

Men likheten mellan mitt namn och namnen på många brottslingar var en

29

Att älsa knäckebröd1.indd 29

11/12/2023 6:06:43 PM

katastrof för mig, enda skillnaden var min mors namn. Jag förnekar inte att jag lekte med tanken att byta namn i Syrien för att bli av med denna förbannelse, men jag ångrade mig alltid innan jag hann göra det. Och det är konstigt att några av de anställda på säkerhetsavdelningen hos polisen tyckte att mitt fullständiga namn och de misstänkta brottslingarnas namn matchade, utan att det fanns en matchning med moderns namn. Kanske var det detta som gjorde att jag inte greps direkt av dem, utan de nöjde sig med misstänksamma blickar. En av dem sa: Tyvärr är systemet lite konstigt. Jag vet det, det finns en matchning med ditt för- och efternamn och även din pappas namn Hussein, men det finns ingen matchning med din mammas namn. Men du måste ta upp detta hos säkerhetstjänsten som utfärdade detta intyg för att kunna genomföra en nödvändig utredning på dig så att vi kan stryka dig ur belastningsregistret.

Jag var tvungen att besöka många säkerhetstjänster, bland annat en polisstation där jag fick vänta i förhörsrummet, och jag blev mycket förfärad över vad jag såg och hörde medan jag väntade. Det var skrämmande scener som jag aldrig hade varit med om tidigare. Ett skrik som då och då blir högre utanför förhörsrummet: Aj Aj! Jag svär vid gud att jag inte gjorde det med avsikt. O mamma, o mamma!

Jag hörde personen skrika dessa ord om och om igen. Det kändes obehagligt och jag blev rädd så efter ett tag frågade jag utredaren: “Vem är det som skriker så där och varför?

Utredaren svarade: ”Det är en drogmissbrukare som tagit hallucinogena tabletter. Han dödade en person när han tagit sådana tabletter.”

Jag blev bestört: ”Herregud, en person dödades på grund av en hallucinogen tablett ...Vilken värld!”

Medan jag väntade på min tur såg jag även två barn och en mager man i fyrtioårsåldern. Deras händer var sammanbundna med en järnkedja. Jag tänkte för mig själv: ”Herregud, är jag i en mardröm eller är detta verkligt?”

Utredaren ställde frågan direkt till mannen: ”Pedofil?”

Frågan chockade mig, jag kunde inte tro mina öron. Jag skrek tyst för mig själv och tänkte: “Herregud! Detta är inte möjligt! Vad är det här!? Guds stol skakas av dessa avskyvärda handlingar! Pedofil?!”

Utredaren började fråga ut denna man om hans brott mot barnen. Det verkade som att många fall och händelser passerade utredaren och att han bara med en

30

Att älsa knäckebröd1.indd 30

11/12/2023 6:06:43 PM

blick kunde se vad som hade skett mellan dessa tre.

Dessa två scener passerade snabbt framför mina ögon i förhörsrummet, som om de vore en Hollywoodfilm. Mitt chocktillstånd varade i flera dagar eftersom det var första gången i mitt liv som jag upplevde något sådant.

Jag måste erkänna att mitt yrke som journalist hjälpte mig mycket med myndigheter, och även säkerhetstjänsten bemötte mig med stor respekt. Detta och den jobbiga, långa processen lärde mig att ha mer tålamod när jag kämpade för att få komma ur det eländiga belastningsregistret.

Tack förhörsrummet för att du visade mig en annan sida av livet eftersom jag endast brukade se det från en sida. Tack för att du skapade en vulkan av frågor som vällde upp i min kropp. Tack för att du gav mig mer livserfarenhet så att jag såg hur livet kan vara! En dag blev jag tvungen att även besöka avdelningen för narkotikabekämpning i ett av Damaskus distrikt som heter Mashrou Dummar. Med stor respekt mötte jag en officer där som erbjöd mig kaffe.

Han ropade till personalen att de skulle komma med kaffe och även ta med sig en mapp som det stod Ali Alabdallah på.

Medan jag drack kaffe bläddrade han i pappren med information om ett drogärende som rörde en person vid namn Ali Alabdallah. Sedan gav han mig skarpa, kritiska blickar som skrämde mig.

Till slut sa han: Jag läser här att en person inblandad i drogbrott också heter Ali Alabdallah, hans far heter Hussein, liksom din. Han är lika lång som du, men hans mammas namn liknar inte din mammas namn. Vilken tur du har!

Denna person har samma uppgifter som du, förutom mammans namn.

Om er mamma hade haft samma namn skulle jag ha varit tvungen att arrestera dig.

Hans ord chockade mig – jag blev så rädd. Det var nära att jag blev arresterad!

Sedan skrev han en utredning och en remiss där det stod att jag var oskyldig till brottet och att det fanns en annan person med samma namn som jag.

Jag gick även till en annan säkerhetstjänst som gjorde en utredning, där jag förklarades oskyldig till alla brott som hade begåtts av personer med liknande namn som mitt.

Därmed var mitt belastningsregister rent. Det hade kostat mig tre dagars arbete och en massa spring mellan olika säkerhetstjänster.

31

Att älsa knäckebröd1.indd 31

11/12/2023 6:06:43 PM

Alla förlorar i kriget Kriget i Syrien började först som gatudemonstrationer för frihet och demokrati. Demonstrationerna började den 11 mars 2011, men att detta skulle leda till krig kom som en chock för mig och miljontals andra syrier.

Chock över att ett land helt förstördes av kriget, chock över att många andra länder bidrog till kriget genom förstörelse, och chock över att se mina livrädda landsmän fly för sina liv från bomberna. Chocken att tvingas bli flykting och begära asyl som så många andra i mitt land, något jag aldrig hade kunnat föreställa mig.

De känslor jag hade efter krigsutbrottet i Syrien liknar Pierre Bezukhovs i romanen Krig och fred, han som trodde att hela världen skulle förändras efter kriget, men som senare upptäckte att inget hade förändrats. Det finns inga vinnare i krig.

Alla förlorar – även segraren inför den andra, eftersom segraren förlorar sin bild av sig själv och andra, det finns ingen moral i krig. Kvinnor, barn och män kan knappt uthärda konsekvenserna. Jag har träffat många av mina landsmän i Sverige som bekräftar att de har förlorat någon i sin familj eller förlorat alla sina ägodelar som de har ägnat hela livet åt att kunna skaffa sig.

Det kan handla om ett hus eller en bil, men nu är allt borta.

Den största förlusten för mig personligen är inte min familjs lägenhet, min säng eller min dator, utan snarare mitt lilla bibliotek som bestod av fem hyllor fyllda med böcker. Några av böckerna hade jag översatt från persiska till arabiska.

Det jag förlorade är min barndoms och ungdoms platser, mitt grannskap och mina grannar som jag delade vardagens bekymmer och glädjeämnen med.

Jag förlorade den lilla kantstensbänken som stod nära mitt hem. Där brukade jag och vår granne Abo Marwan och andra grannbarn sitta och snacka, till exempel om vad som hände i skolan, vem av oss som fick bäst betyg och vem som fick jobb och annat.

Jajamen!!! Grannarna hade koll på vem av oss som hade bäst akademiska och yrkesmässiga meriter.

De jag förlorade var barndomskompisar som jag gått i grundskolan med.

Några av dem flyttade till en annan provins i Syrien eller så blev de martyrer i en bombattack. Några av dem emigrerade till europeiska länder som

32

Att älsa knäckebröd1.indd 32

11/12/2023 6:06:43 PM

Österrike, Frankrike och Tyskland eller till Kanada och USA. De jag förlorade var mina föräldrar som gav mig allt de hade, som tog hand om mig så gott de kunde, som gav mig omsorg, uppmärksamhet, tid, trygghet och ömhet.

Min pappa brukade jobba och komma hem sent, medan mamma, som var hemmafru, tog hand om oss. Mamma var ömsint, vänlig och full av kärlek.

Hon blev glad när jag var glad och ledsen när jag var ledsen. Denna ömhet och kärlek har jag förlorat. Jag levde 30 år av mitt liv utan att behöva betala hyra eller låna pengar av staten till mina studier.

De jag förlorade var mina släktingar och medlemmar i min klan, som gick samman och hjälpte varandra i krissituationer. Min klan som jag högaktade när någon av de äldsta såg till att samla ihop pengar om någon i klanen blev sjuk. Vi brukade alla hjälpa till och bidra till kostnaderna för sjukvård och operationer. I klanen delade vi både glädje och sorger.

Ja, jag har förlorat mycket, men inte alla minnen, min utbildning eller mina livserfarenheter. Jag har inte förlorat stoltheten över mitt moderland, trots all smärta som kriget har medfört.

33

Att älsa knäckebröd1.indd 33

11/12/2023 6:06:43 PM

Tragedins hotell Med hjälp av Khaled, en av mina kollegor på tidningen Al-Baath och senare en av mina vänner i Sverige, fick jag ett rum på översta våningen i det berömda Al-Khozama Hotel på gatan Al-Thawra i Syrien. Det är ett gammalt, elva våningar högt hotell där man kan se hela Damaskus och det vackra berget Quaison.

De som bodde på hotellet var inte utländska turister, utan fördrivna familjer från landsbygden utanför Homs. De flesta var kvinnor, barn och äldre. Under tiden dödades männen och de unga pojkarna, arresterades eller gick med i Fria syriska armén.

Hotellet bestod av små rum med två sängar och ett litet badrum. Varje familj, som kunde bestå av tre till fyra personer, bodde i ett rum. Under min vistelse på hotellet träffade jag många familjer och fick höra om deras tragedier. Det var otroligt sorgliga historier.

De lämnade sina byar på landsbygden efter att regimen bombat deras byar som kontrollerades av den beväpnade oppositionen. Sorg, trötthet och oro präglade deras ansikten och till och med deras kläder. Den största oron var att få ihop mat och dryck för dagen och att kunna betala den symboliska månadsavgiften till den dåvarande hotellinnehavaren. En stor del av deras hyresavgifter betalades med hjälp av insamlade donationer.

Jag bodde alltså på översta våningen och kunde se ut över hela Damaskus.

Varje dag och särskilt på natten såg jag tydligt granater som med lysande lågor föll över områdena under oppositionens kontroll, bland annat Jobar, Qaboun och olika delar av landsbygden utanför Damaskus.

En scen kunde vara att granatkastare på områden under den syriska regimens kontroll sköt granater mot befolkade bostadsområden som kontrollerades av Fria syriska armén. Så varje granat som exploderade innebar förstörelse av ett hus som kunde ha kostat sin ägare en helt liv av tid och pengar. Varje granat mot ett bostadsområde gjorde att barns, kvinnors och mäns kroppar slets i bitar och spreds över området. Samma plågsamma scen upprepades i de områden som då kontrollerades av den syriska regimen, där granater dagligen föll från de områden som kontrollerades av oppositionen.

Resultatet blev mer blod och dödsfall på båda sidorna, och båda sidorna utg-

34

Att älsa knäckebröd1.indd 34

11/12/2023 6:06:43 PM

jordes av syrier. Det var ett fullt inbördeskrig i ordets alla bemärkelser baserat på kampen om makten.

Khalid och jag bodde på hotellet, och vi brukade dricka yerba mate varje kväll.

Jag var inte van vid att dricka det, men folket i Homs dricker det ofta i Syrien, och nu har jag också vant mig vid det.

- Om Muhammad vill träffa dig, sa Khaled till mig.

- Vem är Om Muhammad?

- En stackars Homs-kvinna som förlorade sin son Majd i ett bombdåd och sin andra son i en kidnappning, och det finns inga spår efter honom. Om Mohammed behöver vår hjälp, sa Khaled.

Hon är välkommen, sa jag.

Khalid ringde Om Muhammad och sa: - Hej! Min bror och kollega Ali väntar på dig.

Efter några minuter kom Om Muhammad in genom dörren. En liten, tjock kvinna i 50-årsåldern med blek hy.

- Hej, Ali!, sa Om Muhammad, med ett ansikte märkt av trötthet och sorg.

- Hej kära moster! Varsågod och sätt dig, sa jag.

- Jag ska gå rakt på sak och berätta om min sorgliga historia, sa Om Muhammad med ett sorgset leende.

- Varsågod, sa jag.

- Vi bodde i ett distrikt som heter Baba Amr utanför Homs, jag och min man och våra barn. Vi hade en fin villa där min man hade en privatklinik. Min man var en så omtänksam person att han ibland inte tog någon avgift av fattiga och änkor i området vid läkarbesök, därför kallades han läkaren för de fattiga. Min man studerade i Spanien och tog sin läkarexamen där. En välkänd läkare i Homs, och vi hade en mycket bra ekonomisk situation. Nu lever vi i fattigdom och i ett rum. Baba Amr bombades av den syriska armén när området togs av Fria syriska armén. Det är helt raserat, sa Om Muhammad.

Plötsligt bröt hon ihop och grät.

Jag blev rörd, men lyckades hålla tillbaka mina tårar.

Hon fortsatte snyftande: - Jag försökte hindra min son Majd från att lämna huset när vi hörde bomberna, men han lyssnade inte på mig utan sprang ut, och när en granat landade nära honom fläktes hans mage upp. Jag rusade fram till honom och skrek.

Om Muhammad grät hejdlöst:

35

Att älsa knäckebröd1.indd 35

11/12/2023 6:06:43 PM

- Min son Majd såg på mig där han låg blödande i min famn. Han sa: ”Mamma, min mamma. Jag har ont! Åh mamma, jag har ont.” Under tiden såg jag hans tarmar välla ut ur magen. Han dog i mina armar.

Nu kunde jag inte hindra tårarna och sa: - Må Gud ge hans själ vila. Han är en martyr. Må Gud förbarma sig över honom och bevara honom.

Om Muhammad fortsatte: - Efter det lämnade vi Baba Amr-området, min man, jag och våra två söner, Samer och lille Muhammad. Vi bosatte oss i staden Homs. Min son Samer tog bilen till jobbet. På den tiden fanns det militära kontrollposter mellan olika områden inrättade av den syriska armén eller miliser knutna till armén.

Samer körde sin Kia till jobbet i ett annat område. Han blev stoppad vid en militär kontrollpost, där man krävde att han skulle visa sin legitimation.

Officeren tittade på hans legitimation och sa på alawitisk dialekt som även vi syrier förstår: ”Apa! Du är från Baba Amr! Ni ville ha frihet och demokrati, eller?! Stig ur bilen!” Sedan dess har Samer och hans bil varit försvunna. Baba Amr var ett av de områden som det var svårast för Syriens regim att komma in i på grund av Fria syriska armén. Men det här är berättelsen om min son Samer också.

Om Muhammad började gråta igen och sa: - Jag har hopp om att Samer fortfarande lever trots att tre år har gått. Jag letar fortfarande efter honom överallt, men utan resultat. Jag vill att du hjälper mig, min son.

- Inshallah, jag ska hjälpa dig att hitta din son, sa jag.

Här tog sökresan sin början. Det finns tusentals kidnappade och saknade personer i Syrienkriget, och Samer är en av dem. Tyvärr blev kriget i Syrien så rått och avskyvärt för syrierna. Det räckte att man kom från fel distrikt eller föddes i fel stad eller by för att bli utsatt för kränkningar, tortyr eller kidnappning.

I alla fall bestämde jag mig verkligen för att hjälpa Om Muhammad. Som journalist på en statlig tidning hade jag kontakt med många departement och berörda myndigheter. Därför knackade jag på flera dörrar, först på ministeriet för nationell försoning som inrättades under kriget, sedan pratade jag med chefen för kommittén för kidnappade och försvunna personer och slutligen med ledamöter i den syriska riksdagen. Men tyvärr kunde ingen hjälpa till.

Jag sa till Khaled att mina försök inte hade gett något resultat.

36

Att älsa knäckebröd1.indd 36

11/12/2023 6:06:43 PM

- Har du försökt med republikens *mufti Bedr Aldin Hassoun?

-Nej, hans dörr har jag inte knackat på än.

Du har skrivit mycket om honom och hans möten med ledare från hela världen.

Han står nära presidenten Al Assad, och ingen vägrar ge honom det han begär.

- Gud vilken en bra idé. Jag vet att det inte är lätt att få tillträde till stormuftin, men jag ska försöka!

En kväll när jag åkte taxi såg jag en stor samling bilar och trafikpoliser framför den iranska ambassaden i Damaskus. Jag blev nyfiken och undrade vad som pågick på ambassaden så jag steg snabbt ur taxin och gick in på ambassaden med mitt press-id.

På ambassaden var det fest med anledning av årsdagen av den iranska islamiska revolutionen. Många syriska tjänstemän var inbjudna till festen, bland annat premiärministern och ministrar, inklusive republikens stormufti Hassoun. Det var ett unikt tillfälle för mig att försöka få prata med honom om den försvunne Samer. Det var så mycket folk att man knappt kunde röra sig på ambassaden.

Jag försökte närma mig för att prata med honom, men det verkade vara svårt.

Platsen kryllade av tjänstemän och media. Det var svårt att nå republikens mufti, eftersom han rörde sig hela tiden och pratade med olika tjänstemän. Det skulle inte bli lätt att få prata några minuter ostört med honom. Efter en stund gick han och andra tjänstemän till en stor tårta. Jag följde deras väg mot tårtan med blicken, men till ingen nytta. Det kändes som att republikens mufti var hal som tvål i vatten, han gled lätt ur mina händer. Ceremonin avslutades och stormuftin lämnade ceremonin.

Det var ett försök, men det misslyckades. Jag berättade för Om Muhammad och Khalid om mitt försök, och Om Muhammad sa gråtande: - Min son, försök hjälpa mig. Jag har en känsla av att Samer fortfarande lever.

Snälla hjälp mig.

- Ja tant, jag ska göra mitt bästa, Inshallah.

Jag berättade för Khaled att en stor konferens för den interna oppositionen skulle arrangeras på ett hotell i Damaskus.

........................................

*mufti: En mufti är inom islam en rättslärd som kan avge ett icke-bindande utlåtande (fatwa) om den religiösa lagen (sharia).

37

Att älsa knäckebröd1.indd 37

11/12/2023 6:06:43 PM

- Vad tror du om att smyga med oss Om Muhammad till konferensen för att berätta hennes historia där? Kanske berörs de av hennes historia så att någon hjälper henne, sa Khaled entusiastiskt.

Jag blev förvånad över förslaget och svarade: - Ska vi ta med Om Muhammad, in i konferenssalen? Tänk om de får reda på det, särskilt säkerhetstjänsten, att vi har smugit in på konferensen?

- Vi säger inget till någon. Vi hjälper henne att komma in på konferensen, sedan sätter vi oss vid utgången och förbereder oss på att fly om något skulle hända.

- Okej! Vi tar med henne in till konferensen och låtsas som att vi inte känner henne.

Jag visste att det var en galen idé, men vi hade inga andra alternativ, och vem vet – det kanske skulle fungera.

Det här hände verkligen. Konferensen började och när den pågått i en timme gick Om Muhammad fram till mikrofonen och började tala. Alla deltagarna på konferensen såg förvånade ut, jag såg det i deras ansikten.

Om Muhammad sa: - Hej, jag heter Muhammad från Baba Amr. Jag är från Homs, där min son Samer kidnappades, medan min andra son blev martyr i ett bombanfall. Jag behöver er hjälp att hitta honom.

Om Muhammad började gråta högt inför alla. Folk började skrika i munnen på varandra: Kan någon säga vem som tog med sig denna kvinna till konferensen? Det finns tusentals syrier som har förlorat sina barn. Detta är inte vårt tema i dag. Till slut sa någon: - Låt henne tala. Det här har hänt många syrier. Fångar och kidnappade ingår bland de viktiga frågorna för oss här i dag.

Hallen var bullrig. Plötsligt gick en medlem av folkförsamlingen, som såg ut att vara en beduin, fram mot Om Muhammad: - Jag lovar att jag ska hitta din son. Efter konferensen kommer jag att prata med dig.

Ljudnivån började stiga i hallen. Vid det laget var jag väldigt rädd. Jag tittade på Khalid, som också såg rädd ut och vi flydde av fruktan att de skulle upptäcka att det var vi som hade tagit med Om Muhammad in i konferensrummet.

38

Att älsa knäckebröd1.indd 38

11/12/2023 6:06:43 PM

Försöket misslyckades. Om Muhammad fick varken något samtal med eller något telefonnummer till medlemmen av folkförsamlingen efter konferensens slut.

Jag gjorde allt som stod i min makt och utnyttjade min position som journalist för att hjälpa Om Muhammad, men det verkade vara helt omöjligt. De syrier som saknas och kidnappas uppskattas vara hundratusentals, och ingen vet var de är. Att hitta någon är som att leta efter en nål i en höstack.

Men även journalisten är en människa som har hjärta och känslor, som gråter och lider när sådana här händelser inträffar. Det är omöjligt att inte bli partisk i sådana fall.

Ibland bjöds jag på en kopp te hos dem i det lilla rummet. Där pratade jag med hennes man Abu Muhammad, en läkare för de fattiga som han kallades i sin by. Han hade ett blekt och snällt ansikte, en rygg som böjts på grund av sorg efter förlusten av hans två söner, Majd och Samer.

Abu Muhammad berättade om sitt liv, om sin utbildning i medicin i Spanien, hur han lärde sig spanska och sedan fick spanskt medborgarskap. Varje gång jag träffade Abu Muhammad kände jag ett extremt medlidande och stor sorg.

Sorgen, utmattningen och tröttheten var tydlig hos honom, trots att han ännu inte fyllt 60 år.

Abu Muhammad berättade också för mig att den spanska ambassaden i Damaskus hade ingripit för att försöka hitta hans försvunna son Samer, men utan resultat. Det fanns en möjlighet för familjen att emigrera till Spanien och slippa bo i ett litet rum i Damaskus, men deras hopp om att hitta Samer var fortfarande starkt.

Efter min emigration till Sverige fick jag höra att Om Muhammads man hade dött av sorgen och sjukdom, och att Om Muhammad och hennes son reste till Spanien, men utan att hitta Samer.

Här tar historien om Om Muhammad slut och hoppet om att hitta den försvunna sonen Samer är borta.

39

Att älsa knäckebröd1.indd 39

11/12/2023 6:06:43 PM

Min morfar ”Abo Alfoz” På landsbygden i Damaskus – Al Sayeda Zeinab Min familj och övriga släktingar gick tillsammans till begravningsplatsen utanför Damaskus för att begrava min mormor. Begravningsplatsen var lika stor, men inte så grön och fin som S:t Pauli Mellersta kyrkogård i Malmö.

Gravplatserna ligger nära varandra med mycket jord och bara lite grönt.

Min 80-årige döva morfar sitter på muren till byggnaden. Med ögon tunga av tårar ser han ner i marken på en grav där hans 62-åriga fru ligger. Hennes död innebar slutet på ett långt liv fyllt av både bra och dåliga stunder. Hans fyra barn turas om att skyffla ner jord i den ensamma gropen.

Som svar på min fars uppmaning “bidra min son”, tog jag en spade ur min morbrors hand. Jag skyfflade jord i gropen, som verkade redo att svälja min mormors kropp. Under sin sista tid hade hon sjunkit ihop och försvagats av diabetes och leversjukdomar. Samtidigt som jag skyfflade jord över hennes kropp gled en rad minnesbilder av hennes dagliga lidande successivt förbi.

Det var som en kort film som inte handlade om annat än extrem sorg och återigen sorg.

När min morfar såg mig skyffla jord över min mormor började han gråta ännu häftigare, som om han kände att döden väntade på honom också. Familj och släkt var samlade runt gropen som fylldes med jord, och jag kikade på min ledsna morfar. Det måste vara ett av livets svåraste ögonblick när en person dör som man har tillbringat hela sitt liv med, i ett hus och vid ett bord! Och ensamheten skulle bli hans enda följeslagare resten av livet.

“Må Gud förbarma sig över dig *Om Alfoz”, sa min morfar som avsked till sin fru, som en bön att guden skulle vaka över henne bland massorna av döda människor som inte kunde rymmas på kyrkogården, trots dess storlek. ................................................

*Om Alfoz: Om betyder mamma på arabiska. Man kallar alltså en arabisk kvinna som har barn för Om och sedan lägger man till det första barnets namn. Om Alfoz: mamman till Alfoz.

På samma sätt säger man Abo Alfoz: Abo betyder pappa på arabiska. Abo Alfoz: pappan till Alfoz. Om och Abo används för att visa respekt för föräldrarna.

40

Att älsa knäckebröd1.indd 40

11/12/2023 6:06:43 PM

Jag vände mig mot honom, klappade hans rygg och kysste hans ansikte och händer som var tunga av rynkor, och tröstade honom i denna svåra stund.

Det var några svåra dagar för honom och alla omkring honom när hans fru låg på sin dödsbädd. Han såg på henne med en smärta som skar i hjärtat och sa: - Må Gud hela dig, Om Alfoz. Det finns ingen kraft eller styrka förutom hos Gud! När min mormor Om Alfoz dog, blev morfar Abo Alfoz ensam i huset. Hans fyra barn delade upp huset så att var och en bodde i en separat lägenhet, och morfar bodde i ett av rummen som han delade med sin yngste son. Ibland såg jag honom sitta utanför sitt hus när han tröttnat på att sitta i rummet, och han tittade på bilarna på långt avstånd. De körde hetsigt åt båda hållen som om de försökte köra ifrån något som lurade bakom dem.

Han tittade på utan att kunna höra något av det liv och den rörelse som fanns omkring honom, och som han hörde i sin ungdom. Jag ser honom på långt håll gå utanför sitt hus. Kanske kan promenader befria honom från hans ensamhet! Så jag gick fram till honom för att kyssa hans händer och se på honom – men vad är det för mening om han inte hör mina ord! Jag ser mycket sorg och smärta i hans ögon. Smärtan av ensamhet och separation. Jag sitter bredvid honom och känner tystnaden som råder. Herregud, skulle min tillvaro ha någon mening utan ord, frågar jag mig själv. Ibland, för att bryta den tråkiga tystnaden, brukade han ställa frågor till mig om min hälsa och mitt arbete, så jag nickade till honom genom att skaka på huvudet och indikerade att jag mådde bra.

Sedan frågade han mig om min brors tillstånd efter hans giftermål, och jag säger att han mår bra med en nick. Ibland insisterar jag på att han ska följa med mig till sin dotters hus, det vill säga min mamma, och han nickar gillande på huvudet.

Abo Alfoz sitter tillbakalutad med fötterna utsträckta och slår på tv:n så att han kan titta på nyheterna på nära håll utan att höra något av dem. Han mumlar några korta ord och kommenterar bilder på irakier som befinner sig nära en explosion i centrum av huvudstaden Bagdad: Gud hjälpe dem, o Gaza ... detta är Gaza.

Men när han följt nyheterna till slutet förstår han av folkets ansikten att de är irakier. Så han ändrar sig och korrigerar sina ord: “Nej, Gud, det här är Irak.

Gud hjälpe irakierna.”

41

Att älsa knäckebröd1.indd 41

11/12/2023 6:06:43 PM

Andra nyheter följer om finanskrisens inverkan på Förenade Arabemiraten, och emirerna dyker upp i vita kläder. Han kommenterar bilderna: Det här är Saudiarabien, vid Gud, ingen lever som saudierna.

Andra scener följer och Abo Alfoz kommenterar utan att förstå eller höra vad som sägs på tv-skärmen.

Varje gång min morfar kom hem till oss gick han genast till rummet bredvid vardagsrummet för att se bilden av sin fru Om Alfoz som hängde på väggen. Och så fort han såg bilden av henne klädd i svart, sträckte han ut sina rynkiga handflator och reciterade en vers från Koranen kallad Al-Fatihah över den. Medan han stirrade på bilden började hans hängiga ögon att tåras då han viskade några tacksamma ord till henne. Han sa: - Må Gud förbarma sig över dig Om Alfoz så att du får din boning i paradiset ... jag sörjer dig ... att människan är dödlig.

Varje gång min morfar Abo Alfoz besökte oss kände jag att han var fylld av sorg och påverkades starkt av att se tavlan på sin fru Om Alfoz, trots att det hade gått mer än tre år sedan hon dog.

Detta fick mig att beundra min morfars lojalitet och kärlek till sin fru, trots alla år som hade förflutit. Men hur skulle min morfar kunna glömma sin fru som han älskade från den dagen då han träffade henne i Safad-distriktet i Palestina, hon som blev hans lojala följeslagare i mer än fem decennier och som utan förvarning rycktes ifrån honom av döden?

Kanske gick min morfars lojalitet och trohet mot min mormor längre än så, eftersom han ibland gick till hennes garderob för att lukta på hennes kläder, hålla dem mot sitt bröst, sympatisera med henne och påminna sig om livets ljusglimtar som de upplevt tillsammans.

Det som övertygade mig mest om den där kärleken, som påminde om kärlekshistorier man läser om i böcker eller ser på film, var när han kysste Om Alfoz sko som min mamma hittade i ett hörn av vår lägenhet när hon städade.

Vilken sann lojalitet och kärlek som inte bleknade med åren, kärleken till hans följeslagare i livet, med dess söta och bittra tider, en kärlek som stärkte min övertygelse om att det kan finnas sann kärlek mellan människor och sann lojalitet i vänskap.

42

Att älsa knäckebröd1.indd 42

11/12/2023 6:06:43 PM

Kungen av inspiration!

I Syrien och även i Sverige har jag haft många samtal med kungen av inspiration. Ni vet, den där kungen som kommer plötsligt utan att be om tillåtelse. Kungen av inspiration är för mig är helt enkelt det som ger mig lust att skriva.

Damaskus – 2008 Jag vänder mig i sängen och drar täcket över huvudet. Ännu en gång vänder jag mig. Jag undrar om sömnen någonsin kommer. Har jag sovit?! Jag vet inte.

Jag oroar mig: - Jag har somnat och det är sent. Gå upp och skriv ner det.

Jag stiger upp, tänder lampan och sätter mig vid skrivbordet. Jag är redo med pennan.

- Bra! Vilket ämne vill du skriva om, frågar jag mig själv.

Jag tänker efter och söker idén som dök upp i mitt huvud, försöker komma ihåg den, men förgäves!

Just i det ögonblick när sömnen övergav mig, försvann min idé till ämne också. Kanske var det något som dök upp ur mitt minne utan förvarning.

Jag försöker tänka efter lite och klämma ur mig vad det var, jag ber om en hjälpande hand från mitt undermedvetna eller mitt långtidsminne. Men förgäves! Varje gång jag försöker fånga idén upptäcker jag att den har flugit ut ur mitt huvud som om den vore en vattendroppe som fallit på het asfalt och avdunstat direkt. Jag har vant mig vid att direkt skriva ner när jag får en idé om något ämne, även om det är sent på natten.

Om jag inte skriver ner de mängder av tankar som trängs i mitt huvud kommer jag aldrig att känna den sköna känslan av vila. Men vem vill lämna sängen mitt i natten för att sätta sig vid skrivbordet med papper och penna? Även om jag inte vill gå upp gnager idén mitt sinne till den grad att den börjar kännas som ett vilddjur.

- Jag måste skriva något nu. Jag vet inte vad det är, men jag måste skriva, säger min hjärna.

Ibland är mitt huvud fullt av idéer, men jag har ingen lust att skriva ner dem,

43

Att älsa knäckebröd1.indd 43

11/12/2023 6:06:44 PM

och ibland har jag en vild lust att skriva något, men inspirationen att skriva är som bortblåst!

Jag slår pannan i bordet, vrider huvudet fram och tillbaka i hopp om att komma ihåg något. I väntan på inspirationens kung. Jag vill ha det nu, men det hjälper inte.

- Herregud ... vad är det jag ska skriva?! Åh, vilken kung av inspiration! Har ingen aning om vart han tog vägen. Är han på dejt med en annan författare nu? Eller förbereder han sig för att träffa en annan författare i morgon för att tillsammans med honom sedan fira i liv och rörelse på ett kafé och till rökarnas höga röster?! Jag vet inte! Åh, var är denna kung av inspiration?

Jag lägger handen under hakan och stirrar på det vita papperet, jag tittar länge på pappret och känner att även pappret börjar bli uttråkat och missnöjt med mig.

Det skulle räcka att kungen av inspiration knackade på mitt sinnes stängda dörrar, tog tag i min penna, förklarade inbördeskrig mot det vita papperet och förvandlade det till ett papper översållat med utsmyckade ord och fraser som kunde locka läsare. Plötsligt börjar något hända i mina tankar. Jag har förstått!

Idén dök upp i mitt huvud. Den släntrade tyst i vindlingarna i min hjärna, men den är fortfarande i sin linda. Jag måste tänka efter noga tills idén blir mogen.

Jag gäspar efter en lång väntan och jag känner mig trött i hela kroppen.

Det är bäst att jag lägger mig i sängen och tänker. Jag lägger mig ner och börja tänka och vända mig, först till höger och sedan vänster. Taklampan bländar mina ögon. Jag blundar och säger till mig själv: - Res dig upp och släck lampan så att du kan fokusera mer på dina funderingar.

Jag släcker lampan, lägger mig igen och tänker. Jag blundar och tänker noga.

Efter en stund blir mina tankar vaga och oklara. Jag känner att jag simmar i en annan värld. Mina ögonlock blir tunga och redo att sova till morgonen. Plötsligt pockar något på min uppmärksamhet: - Res dig, lathund! Tänker du fortfarande eller har du somnat?

Det är kungen av inspiration som pratar med mig. Jag mår inte bra. Med möda öppnar jag mina tårfyllda ögon. Sömniga tårar.

Jag muttrar: - Vem är du?!

- Jag. Jag är din inspiration, svarar han.

Jag är så trött att jag inte kan svara. Jag kan knappt höra hans ord. Så viskar han

44

Att älsa knäckebröd1.indd 44

11/12/2023 6:06:44 PM

nära mitt öra: - Res dig upp! Ah ... vill du att allt ska försvinna ur ditt huvud?!

Jag stönar: - Snälla låt mig vara!

- Res dig upp! Annars kommer jag aldrig tillbaka.

- Låt mig vara, snälla!

- Ja men! Kära författare, res dig upp! Res dig upp och slutför din idé, säger kungen av inspiration till mig, som är så trött och sömnig.

Han börjar uppmuntra mig igen och säger: - Bra jobbat, bra skribent! Yalla kom igen!

Jag svarar honom inte. Han börjar viska tyst i mitt öra: - Du kommer inte upp ... va? Då får du det här av mig!

Och en ström av ljud började tränga igenom mina öron som trumvirvlar, och trots att mina ögon är slutna börjar ljusglimtar tränga in i dem för att få mig ur detta tillstånd: - Har du blivit sjuk? Vill du inte skriva något? Gå upp nu och skriv, säger han till mig.

– Jag vill inte stiga upp. Jag skulle vilja sova, svarar jag. Återigen sträcker jag på mig och drar täcket över huvudet.

Kungen av inspiration låter mig aldrig sova: - Nu är det inte läge att sova. Du borde skriva om den idé som du kom på!

Jag ropar under täcket: - Jag har ingen lust att skriva. Varför lägger du dig i folks angelägenheter, frågar jag.

– Res dig upp och gnäll inte!

- Om jag reser mig, vem ska jag då träffa, frågar jag.

- Ingen! Har du inte träffat mig på sistone?!

- Okej!

- Gå upp, lysande författare! Kan du inte sluta sova?!

Jag är tung i huvudet. Jag borde svara honom, men jag har ingen lust att göra det. Han tjatar på mig igen: - Res dig upp! Har du inte ofta kallat på mig?

- Gud! Min bror, jag gjorde ett misstag och du måste förlåta mig. Har du inget viktigare arbete än att störa mig så här sent på natten, frågar jag irriterat.

– Det är mitt jobb att störa folk, säger kungen av inspiration.

- Är ditt jobb att störa folk, frågar jag.

- Inte alla, bara författare, svarar han.

Jag svarar inte. Önskar att han aldrig ska tala till mig igen och försvinna ur

45

Att älsa knäckebröd1.indd 45

11/12/2023 6:06:44 PM

min åsyn. Men han fortsätter: - Res dig upp!

Jag drar undan täcket och säger: - Vilken irriterande kung! Ska jag komma upp och klappa till dig?!

Han svarar kallt: - Res dig upp annars slår jag dig, det är din idé!

Jag svarar honom argt: - Åh, din okänsliga idiot! Du kallar på mig så här dags. Var har du varit när jag sökte dig tidigare? I natt somnade jag om. Ifall jag blir sen i morgon till mitt jobb på tidningen, vad ska jag ge för motiv för min frånvaro? Vilken anledning?

Medan jag sträcker på mig säger kungen: - Säg inte emot mig! Jag bryr mig inte om allt detta struntprat! Res dig upp!

Han drar bort täcket från mitt ansikte. Och uppretat svarar jag honom: – Fan ... Jag går upp nu och ringer min pappa!

- Betyder det att du är ett bortskämt barn, undrar han.

Jag svarar honom: - Ja … ja ... bortskämt barn ... försvinner du ur min åsyn nu eller inte?!”

Kungen av inspiration drar täcket över mitt ansikte: - Du har inte det som behövs för att bli en bra författare! Du har ingen lust att skriva! Varför ska jag fortsätta tjata på dig? Det är slöseri med tid.

Dörren till rummet öppnas. Han går ut och stänger dörren hårt efter sig. Jag hoppar upp ur sängen. Det blir tyst och återigen lägger jag mig under täcket.

Jag vill sova i lugn och ro. Jag väntar på att sömnen ska komma. Med slutna ögon väntar jag lite, jag vänder mig, drar täcket över huvudet. Och jag vänder mig igen. Nej! Sömnen är bortom räckhåll igen. Jag tänker: - Nu sover jag inte, det är bäst att jag går upp och avslutar idén som inte låter mig vara i fred, varken när jag är vaken eller i sömnen.

Jag stiger upp och tänder ljuset. Sätter mig vid bordet och tar pennan.

- Tja, vilket ämne ska jag skriva om, frågar jag mig själv.

Jag tänker efter en stund … Nej! Jag minns ingenting.

Tidigt på morgonen vaknar jag och är så trött, inte alls pigg som vanligt och jag undrar: Var det en dröm eller verklighet, det som hände mig under natten?

46

Att älsa knäckebröd1.indd 46

11/12/2023 6:06:44 PM

Livbåt!

Damaskus 2009 Damaskus kallas för jasminernas stad. De står i långa rader längs stadens gamla gator. Eftersom det är den äldsta bebodda huvudstaden i världen tillåts inte några vägombyggnader som skulle underlätta för den stora folkmängden: 5 miljoner invånare. Även om jag var förtjust i Damaskus hatade jag stadens kollektivtrafik på grund av den besvärliga trängseln och de begränsade transportmedlen – det fanns bara bussar och små minibussar för åtta passagerare som på arabiska kallas servis.

Varje morgon när jag skulle åka till jobbet var det samma sak – det kunde se ut så här: Jag är så trött på kollektivtrafiken och den tröttsamma dagliga rutinen. Jag är trött på att vänta tills den lilla bussen kommer. Försöker undvika säljarna som ropar: “Kom och köp, kostar bara tio syrisk lira!” eller “Lotter, lotter – kom och testa din tur!”.

Jag väntar i flera minuter under en stekande sol som outtröttligt skickar sina vita strålar mot jordens yta. Jag tröstar mig med att snart kommer bussen och befriar mig från gatornas buller och dessa jobbiga rop: ”Kom och köp, kostar bara tio syrisk lira.”

En minut …, två …, tre minuter passerar och bussen kommer inte. Jag undrar och börjar oroa mig. Varför är bussen sen?! Jag kommer för sent till jobbet.

För varje minut blir antalet människor som samlas i väntan på bussen fler.

Alla har alla samma mål: att få komma med bussen, även om de får stå eller sitta på huk, så att de kommer fram till sitt jobb i tid. I takt med att antalet människor ökar, minskar min chans att få komma med bussen. Åh gud, när kommer bussen? När kommer jag till jobbet? Det börjar bli sent, det samlas alltmer folk och oväsendet blir högre!

Jag fortsätter vänta, och jag tänker att många av dem som lyckats hitta en plats på bussen stod i början av hållplatsen. Så jag bestämmer mig för att gå dit, kanske har jag tur och hittar en plats.

Men denna gång är det annorlunda och bussen stannar vid det ställe där jag

47

Att älsa knäckebröd1.indd 47

11/12/2023 6:06:44 PM

stod förut. Därför beger jag mig tillbaka dit.

Gud, jag var där för en stund sedan, mumlar jag.

Folk rusar till dörren på den vita lilla bussen som bara tar åtta personer, så jag skyndar mig också, kanske får jag möjlighet denna gång att komma med bussen som tar mig dit jag ska. Den lilla bussen fylls dock snabbt med människor tills det inte går in fler.

Jag ser förtvivlat in i bussen, kanske kan jag hitta en tom plats. Tyvärr är till och med bussens sidor, som ska vara tomma, fyllda av människor som föredrar att sitta på huk i stället för att komma för sent till sitt arbete och sina ärenden. Jag stänger desperat bussdörren ... Än en gång misströstar jag om att hitta min ”livbåt”.

Jag tänker dock efter lite igen. Varför går jag inte till slutet av hållplatsen?

De flesta jag har sett åka är sådana som stått i slutet av hållplatsen.

Jag känner att ödet hånler mot mig och gör mig till en leksak i sina händer.

Jag frågar mig själv igen. Åh Gud, vad händer med mig? Åh Gud, här kommer lättnad! Försöker trösta mig själv.

Jag stiger på den nästan fulla bussen, men efter rusningen trängs många kvinnor vid dörren och jag vågar inte pressa dem att gå ombord som andra gör.

Jag drar mig besviket tillbaka och låter de där människorna rusa in i ”livbåten” utan mig.

Herregud, jag kunde få en bekväm plats! ... Gud, låt kvinnorna resa sig, säger jag trött till mig själv.

Det enda som tröstar mig i dessa svåra stunder är att jag snart är en av de hundratals människor som har fått nog av kollektivtrafiken i en huvudstad där livets rytm snurrar fortare och fortare med ökat buller och liv. Buller som präglar staden kallad jasminernas stad.

Till slut bestämmer jag mig för att dra ner ridån för pjäsen och sätta stopp för de dagligen upprepade kapitlen, som bara hånler åt mig. Detta gör jag genom att höja mitt pekfinger och vinka på den där gula taxin. Och så fylls Damaskus gator med fler fordon!

Omedelbart stannar en taxi framför mig och tar mig till min destination. Jag drar ner ridån för att undkomma den tröttsamma dagliga scenen som pågår i över en halvtimme.

48

Att älsa knäckebröd1.indd 48

11/12/2023 6:06:44 PM

Sverige hösten 2013 I Sverige kommer kollektivtrafiken i tid. Den räcker till, och oftast finns lediga platser till alla. Det är något som är självklart och normalt för många här. Men det var det inte för mig – det var exceptionellt!

Däremot är kollektivtrafiken i Sverige väldigt dyr, speciellt hösten 2013 när jag var på Glava flyktingförläggning i Värmland. De flesta av flyktingarna kom från Syrien vid den tidpunkten och resten var från Irak och Afghanistan.

Till att börja med fick vi 60 kronor per dag som ersättning från Migrationsverket, vilket är fickpengar så klart. Kostnaderna för mat, dryck och boende stod Migrationsverket för. Men 60 kronor räcker inte för att köpa en bussbiljett från Glava till Arvika. Hur som helst, ibland köper jag en biljett ändå. Bussen är nästan tom, till skillnad från bussarna i Damaskus. Jag kliver på lite osäkert, tycker att vissa tittar konstigt på mig. Jag vet inte om det är flyktiga, oskyldiga och nyfikna blickar eller blickar av förakt mot flyktingar?!

Den första sociala koden jag lärde mig i kollektivtrafiken var att inte sätta mig bredvid en svensk om det finns lediga platser. Detta var en skillnad jämfört med hur jag brukade göra i Damaskus. Där satte jag mig bredvid någon för att utbyta tankar och samtala under resan.

49

Att älsa knäckebröd1.indd 49

11/12/2023 6:06:44 PM

Syrien är ett ohomogent land Många känner inte till att befolkningen i Syrien är så blandad, även om majoriteten av syrierna är araber och de flesta av dem är sunnimuslimer.

Där bor mer än nio etniska grupper; de flesta är syriska araber, och bland dem finns greker, armenier, assyrier/syrianer, kurder, tjerkesser och turkar.

Samtidigt finns det religiösa grupper som innefattar sunniter, kristna, alawiter, druser, ismailiter, mandéer, shiiter, sufier, salafister, yazidier och judar.

Sunniterna utgör som sagt den största religiösa gruppen i landet.

Det finns konservativa traditionella familjer, och det finns moderna familjer.

Det finns högutbildade och lågutbildade personer. Alla dessa skillnader gör att landet har olika högtider och seder. Klär sig olika, äter olika maträtter och har olika livsstilar. Det finns personer med mörk hud och det finns blonda personer. Det finns rika och det finns fattiga.

Det finns vissa förnäma och aristokratiska familjer som har hundar hemma, samtidigt finns det bondefamiljer som använder sina hundar mest till att vakta. På fritiden spelar många syriska barn fotboll eller simmar i badhuset, medan barnen i rika familjer eller makthavarnas familjer har råd att vara på ridklubbar. Det är mest pojkar som håller till där.

I min barndom brukade jag på helgerna hänga med mina kompisar till ett stort torg, där jag deltog eller bara tittade på två fotbollslag som tävlade mot varandra för nöjes skull. De flesta som spelade var killar, men ändå såg jag en gång en tjej som spelade tillsammans med killarna. Senare fick jag veta att hon hade haft en tuff uppväxt och ett tufft liv. Hon hade förlorat sina föräldrar i tidig ålder.

Jag minns att när jag var tonåring fanns det en som alla i Syrien, och även min familj, var stolta över: Ghada Shouaa, en syriska som vann många guldmedaljer i de olympiska spelen i Atlanta 1996. Dessutom vann hon VM-

50

Att älsa knäckebröd1.indd 50

11/12/2023 6:06:44 PM

guld i Göteborg 1995. Jag minns väl att jag och min familj satt framför tv:n och följde hennes triumfer i OS. Allt detta gör att jag blir förvånad över att man använder pronomenet DE och syftar på hela gruppen (syriska flyktingar) i negativ bemärkelse när det gäller integrationsfrågor och arbetsmarknaden. För mig är det så märkligt att man i sitt tal generaliserar så mycket när man pratar om gruppen. Mina landsmän är ju en så ohomogen grupp. Det finns muslimer som är religiösa och inte religiösa. Det finns muslimer och kristna. Det finns Bayram och det finns jul.

Det finns personer som dricker läsk och som dricker alkohol. Det finns vissa som äter halalkött och vissa som äter gris. Det finns lättklädda kvinnor med bikini som du kan finna på stranden i Latakia, samtidigt som det finns kvinnor med burkini. Det finns regn, skog, snö, öken och berg. Det finns de som är gifta och bor ihop, och det finns de som inte är gifta men som ändå bor ihop. Det finns homosexuella som saknar rättigheter. Det finns moskéer och det finns kyrkor och synagogor. Det finns bilar, tåg, flygplan och båtar.

Det gör mig förvånad att vissa försöker svartmåla gruppen som lågutbildade, trasiga muslimer som inte vill jobba, utan som bara vill leva på bidrag i stället.

Eller målar upp en bild av syriska kvinnor som uppgivna, trasiga, förtryckta och lågutbildade samt ointresserade av att jobba eller lära sig språket.

Syriska kvinnor är självklart också en väldigt varierande grupp. Det finns de som inte är motiverade att arbeta och som helst vill vara bortskämda hemmafruar, medan andra vill ha balans i livet mellan att vara hemma och att arbeta utanför hemmet.

Trots allt har det kollektiva samhället stor påverkan på individer. Jag kommer ihåg när jag var 15 år och mina manliga grannar pekade på vår granne som hängde tvätt på balkongen medan hans fru jobbade i skolan som lärare. Mina grannar beskrev honom som kharouf (får), det vill säga som en toffel, vilket jag tyckte var så konstigt.

Det är inget fel alls med att två partner jobbar och delar på ansvaret hemma.

Det fanns nästan allt i Syrien, kanske inte av lika hög kvalitet som i Sverige, men ändå fanns allt som man behövde för att kunna leva lyckligt. Det enda som fattades var demokrati och yttrandefrihet, vilket skiljer Syrien från europeiska länder.

Jag fick studera gratis i Syrien, från grundskolan till universitetet. Jag fick gratis sjukvård från barndomen tills jag blev vuxen.

51

Att älsa knäckebröd1.indd 51

11/12/2023 6:06:44 PM

Mångfalden gör Syrien ännu finare och rikare med sina kulturer och identiteter.

Inte tvärtom, som vissa tror, att det skapar problem och konflikter mellan olika religioner. Det som förenade oss var landet, den syriska flaggan, grundlagen och ödet.

Jag brukar säga till dem som frågar mig om mångfalden i Syrien att det är en del av min stolthet och identitet. Där växte jag upp i en blandad befolkning.

Landet enade oss även vid högtider, där kristna och muslimer tar ledigt tillsammans på julen, påsken, Bajram och Eid al-fitr.

Det innebär inte att man måste fira varandras högtider, utan man kan bara vara ledig. Det kan ses som ett erkännande av minoriteters rättigheter och att de är en viktig del av helheten, det vill säga landet.

Jag minns fortfarande påskfirandet och påskgudstjänsten som jag såg på tv hemma med min familj. Vi var nyfikna på de kristna sederna och högtiderna.

Normalt skulle vi stänga av tv:n under påskfirandet, men vi gjorde inte det utan samlades i stället för att titta på det tillsammans. Jag ställde många frågor till min mamma; om ägg, varför man målar ägg och vad kopplingen är mellan Jesus, ägg och små kycklingar.

Det var också intressant att de flesta av mina kollegor på tidningen Baladna var kristna (60 %). Där lärde jag mig mer om de kristna högtiderna. (Journalistik är ett populärt yrke bland kristna i Syrien.)

Vi var nyfikna på varandra, och vi hade gemensamma röda dagar (alltså lediga dagar) i samband med kristna och muslimska högtider.

I Syrien målade jag aldrig ägg under påsken, men i Sverige fick jag möjligheten att göra det. Det var 2014 på min SFI-skola i Arvika, där jag blev som ett barn på nytt.

Mina föräldrar berättade för mig att den tidigare syriske presidentens bror Refaat Al Assad hade beordrat sina styrkor att med våld ta av huvudduken på beslöjade syriska kvinnor. Det skapade stor oro och ett stort missnöje hos större delen av den syriska befolkningen från 1981. President Hafez Al Assad blev senare tvungen att be det syriska folket om ursäkt för sin brors agerande.

Förhållandet mellan Hafez Al Assad och hans bror Refaat försämrades, och så småningom plockades brodern bort från makten och tvingades bo i Frankrike.

Syrien är ett ohomogent land, och dess historia präglas av komplikationer, hopp, möjligheter och längtan efter ett bättre liv.

52

Att älsa knäckebröd1.indd 52

11/12/2023 6:06:44 PM

53

Att älsa knäckebröd1.indd 53

11/12/2023 6:06:47 PM

Ett nytt liv i knäckebrödslandet Sverige

54

Att älsa knäckebröd1.indd 54

11/12/2023 6:06:47 PM

Rädslan i Syrien Min asylresa kom plötsligt och baserades på hemska händelser som fick mig att fatta detta avgörande beslut som förändrade allt i mitt liv. Det var bland annat en massaker som genomfördes i området Hijra 2012, nära al Sayyidah Zeinab söder om Damaskus där jag bodde. Jag och mina föräldrar hörde ett ljud som lät högre än åska, som om helvetet skakade jorden, ett ljud som jag inte kan beskriva med ord. Det var ljudet av en explosion.

Snart hörde vi skrik från grannarna i området. En missil från ett syriskt stridsplan hade riktats mot en grupp med mer än 150 män, kvinnor och barn som var på begravning av en person som dödats av en kula från de syriska säkerhetsstyrkorna.

På den tiden bodde jag och mina syskon i en lägenhet på tredje våningen, medan mina farbröder bodde på de två nedre våningarna. Livrädda gick vi nerför trapporna och ut på gatan. Alla blev väldigt rädda av att se denna skrämmande scen – jag blev stum och chockad. Det var alldeles mörkt ute, men plötsligt såg jag de blodiga liken av män och barn som låg bak på flaket på en pickup.

Jag tittade skräckslaget på dem och sa: – Åh Gud, vad är det som händer i mitt land, det är inte längre acceptabelt.

– Massaker, massaker. Rösten kom från en ung man på gatan där jag bor.

Vi gick tillbaka till vårt hus.

Min storebror gick ut för att se massakern med egna ögon. Han kom snart tillbaka och skrek och grät av fasa över vad han sett. Han var alldeles utom sig och såg ut att vilja kasta sig ut från balkongen medan han skrek: – Åh gud – lik, kroppsdelar på marken överallt. Sen ville han lämna oss och gå ut.

– Ingen lämnar huset, skrek min far.

Jag var i chock och fortfarande alldeles tyst. Det som hänt var outhärdligt och otänkbart. Jag vågade inte gå till platsen där massakern hade skett för att se de döda människorna, eftersom min hjärna inte orkade ta in den skräckfyllda

55

Att älsa knäckebröd1.indd 55

11/12/2023 6:06:47 PM

scenen från massakern.

Rädslan för en ny massaker fick människorna i vårt område att fly, inklusive jag själv och min familj, till säkra platser. Vi hyrde en bil och körde till min mosters man, som bor i ett närliggande område som heter Najha. Jag tog endast med mig mitt examensbevis från universitetet och en bärbar dator. Allt lämnades som det var hemma hos oss. Det jag sörjde mest när jag lämnade hemmet var mitt lilla bibliotek och min stationära dator.

På vägen mellan Sayyidah Zeinab och Najha stod en rad bilar i en lång kö, och jag såg att det var folk från mitt område som satt i dem. Vi frågade vad orsaken var till den långa bilkön som ringlade framför oss.

Svaret var att al-mukhabarat (säkerhetstjänsten) letade efter medlemmar av Den fria syriska armén.

Vi var mycket rädda, eftersom al-mukhabarat var misstänksamma mot alla unga män och kunde frihetsberöva civila människor om de ville.

Efter ungefär en timmes väntan kom vår bil fram till personer från säkerhetstjänsten som skulle genomföra kontrollen av vår bil.

En underrättelseofficer sökte igenom bilen och tittade på oss med skarpa, hårda blickar. Hans blick landade på mig och jag tittade direkt ner. Det var ett skrämmande, hisnande ögonblick. Som tur var blev ingen av oss arresterad av säkerhetstjänsten. Vi andades ut och var lättade över det, men samtidigt såg vi en stor lastbil full med unga män som hade handfängsel bakom ryggen och med ögonbindel. Deras huvuden var sammanbundna med deras fötter – deras kroppar hade formen av en boll. Bilen var så full att ingen kunde röra sig.

Det var en omänsklig scen som inte går att beskriva – väldigt skrämmande – plötsligt förstod jag hur brutalt det var – det som hände i mitt land.

Vi kom fram till min mosters man till slut. Där var vi tio personer som bodde hos en familj med fem medlemmar. Vi sov på golvet och delade på våra dagliga utgifter. Så här var det för tusentals syriska familjer som flyttade till en släkting eller en väns hus i ett säkert område. Vi tillbringade cirka 20 dagar där och bestämde oss sedan för att återvända till vårt eget område eftersom vi kände att situationen hade lugnat ner sig något.

När vi kom tillbaka till vår hemstad var allt annorlunda. Varje dag kunde vi bevittna hundratals demonstrationer i olika stadsdelar – demonstranter som bar den syriska revolutionens flagga. De flesta av deltagarna var unga människor – unga män som hoppades på demokrati och ett bättre liv. När jag passerade demonstrationerna var jag livrädd.

56

Att älsa knäckebröd1.indd 56

11/12/2023 6:06:47 PM

Det var inte demonstrationerna i sig som skrämde mig, utan snarare vad som kunde hända efteråt. Det kändes lika obehagligt som att vänta på en förödande storm eller orkan.

De flesta av de unga demonstranterna greps av de syriska säkerhetsstyrkorna. Det räckte med en falsk rapport från en kollaboratör till al-mukhabarat som nästlat sig in bland demonstranterna för att bli arresterad. Fängelse innebar tortyr och död. Det var därför jag var livrädd för dessa demonstrationer. Demonstrationerna fortsatte i månader och säkerhetsstyrkorna arresterade fler och fler unga män. Och hämnden på uppgiftslämnarna (som samarbetade med al-mukhabarat) för de gripna ungdomarna eskalerade.

Skräckscenerna blev fler och fler i Syrien. Särskilt på fredagar (som är en helgdag). Så fort människor avslutat fredagsbönen och lämnade moskéerna demonstrerade många av dem på torgen. Hundratals, ibland till och med tusentals, demonstranter samlades på offentliga torg i städerna. Många av demonstrationerna råkade ut för säkerhetsstyrkornas kulor. Dessa scener med dödande och tortyr av demonstranter skrämde mig mycket. Det som hände min granne – från arrestering till tortyr – kunde även hända mig. Även om jag inte demonstrerade alls kunde en illvillig rapport från någon av mina grannar skickas till al-mukhabarat, och detta skulle skicka mig ”till min mosters hus” (fängelset), som vi säger på min dialekt.

Det som skapade en våldsam konflikt inom mig var att jag bevittnade morden och demonstrationerna med mina egna ögon, och samtidigt befann jag mig i hjärtat av den statliga mediemaskinen som beskrev demonstranterna som terrorister. Jag arbetade för en stor tidning som var knuten till regimen. En dag efter en begravningsmassaker gick jag in på den lokala nyhetssidan för att få en uppfattning om hur jag skulle skriva nyheten om 150 människors död. Där läste jag följande: ”Den syriska arabiska arméns styrkor lyckades döda en samling med mer än 150 terrorister i Sayyida Zeinab-området.”

Det var så chockerande nyheter för mig. Jag var ögonvittne till massakern och kunde inte föreställa mig hur en sådan händelse kunde sammanfattas i en rad och beskrivas som en terroristhandling. Det var då jag insåg att medborgarnas

57

Att älsa knäckebröd1.indd 57

11/12/2023 6:06:47 PM

liv inte har något värde i ett land som styrs av järn och eld.

Allt detta gjorde att jag till slut inte kunde fortsätta leva i Syrien – jag var skräckslagen. Det var en daglig fasa över den försämrade situationen i landet. Kriget eskalerade efter det att medlemmar av den så kallade kriscellen, som bestod av syriska dignitärer, dödades 2012. De brukade samlas då och då för att fatta viktiga beslut i syfte att hantera det syriska kriget. Fem syriska dignitärer dödades, inklusive försvarsministern och svågern till republikens president. Detta utnyttjades av Den fria syriska armén och gjorde att de spreds till många syriska regioner, inte minst på landsbygden i Damaskus, inklusive Sayyida Zeinab, där jag bodde.

Det var ett hårt slag för den syriska regimen, vilket ledde till att den blev mer våldsam och aggressiv. Regimen började bomba många av de områden som kontrollerades av Den fria armén. Detta fick oss att fly från regionen för andra gången, men denna gång till en by som heter Ain al-Tineh.

Det var en mycket vacker, grön by, där en familj som var gamla vänner till min familj bodde. Familjen var snäll och generös som lät oss bo hos dem. Vi sov alla i ett rum.

Jag älskade dessa dagar i den gröna byn, där människor levde på jordbruk och djurprodukter. De hade en ladugård för kor och hästar. På gården odlades också vattenmeloner. Det var första gången i mitt liv som jag upplevde atmosfären i ett vackert jordbrukslandskap, och jag mådde bra där trots att det var av tvång som jag hade rest dit. Bilden av de gröna vattenmelonerna som växte på gården finns fortfarande kvar på min näthinna och jag kan känna den söta smaken av dem.

Efter en månad bestämde vi oss för att åka vidare, den här gången till Jadidah Artoz på landsbygden utanför Damaskus där det övervägande bodde kristna och som var ett säkert och stabilt område. Där hyrde vi en lägenhet.

Jag tillbringade några dagar med min familj där, innan jag flyttade till min vän Khaled i ett litet rum på översta våningen i Al-Khozama Hotel i hjärtat av Damaskus. Det var min sista bostad innan jag lämnade Damaskus och Syrien.

58

Att älsa knäckebröd1.indd 58

11/12/2023 6:06:47 PM

Femstjärnig resa till Sverige Jag, min syster och några vänner till oss bokade ett flygplan från Damaskus flygplats till staden Qamishli i norra Syrien, nära Turkiet. Totalt var vi åtta personer, varav tre barn.

Vi anlände till Qamishli, som är en liten inrikes flygplats. De personer som ansvarade för flygplatsen verkade vara från den syriska säkerhetstjänsten, men så fort vi lämnade flygplatsen såg vi en tydlig och bred utplacering av Syriska demokratiska styrkorna, kända som SDF. De är egentligen kurdiska styrkor. Jag såg inte den syriska flaggan, inte ens den syriska revolutionens flagga, utan bara den kurdiska flaggan och bilder på den kurdiske ledaren Abdullah Öcalan.

Vi eskorterades från Qamishli flygplats till staden Qamishli av en medelålders kurdisk man som hette Joan. Det verkade som att han var en betydelsefull person som medlemmarna i SDF lyssnade till.

De två bilarna som hade plockat upp oss kunde lätt passera de kurdiska kontrollstationerna eftersom Joan hälsade på dem och talade med dem på kurdiska. Vi förstod inte vad han sa till dem. De kurdiska kontrollstationerna sträckte sig från flygplatsen in till staden.

Efter ett tag kom vi fram till ett litet enplanshus med två rum där vi skulle övernatta. Jag, min syster och hennes barn sov i det ena rummet och de andra i det andra rummet.

Det var ett enkelt hus, där vi fick sitta på golvmattor. En gammal kvinna kom till oss och pratade på bruten arabiska, vilket gjorde att vi förstod att hon var kurd: – Välkommen till Qamishli. Jag heter Zina och är en släkting till Joan.

Ni kommer att stanna i det här huset i två dagar innan ni åker härifrån. Jag ska göra lite te åt er.

Vi fick vårt te. Det var ett bekvämt ställe som kändes säkert, men utan Joan och

59

Att älsa knäckebröd1.indd 59

11/12/2023 6:06:47 PM

Zina hade vi inte känt oss trygga där.

– Ni kommer att lämna Qamishli i morgon kväll och ta er mot den syrisk-turkiska gränsen. Ni ska gå några kilometer tills ni når en turkisk by vid gränsen. Vägen är inte farlig, men den är ganska gropig, sa Joan som tittade in till oss igen när vi druckit upp vårt te.

Vi åkte i två bilar åtföljda av Joan mot den syrisk-turkiska gränsen. Det var mörkt och vi sa ingenting. Efter ett tag stannade bilarna och vi steg ur.

– I det här området kommer vi att gå, men utan att prata med varandra. Ni måste vara helt tysta så att inte de turkiska gränsstyrkorna upptäcker er, sa Joan till oss.

Vi började gå. Det var så mörkt att vi knappt såg varandra. Vägen var lerig och våra skor började fastna i leran, även våra kläder blev blöta i leran.

Plötsligt började någon gråta, jag hörde inte vem det var som grät. Någon viskade: – Vem gråter?!

– Vilken mörk, konstig väg. Det finns lera överallt, svarade han som grät.

– Vi måste gå framåt och ha tålamod, svarade en annan.

Min femåriga systerdotter gick bredvid mig och jag höll hennes hand. Hon grät också och sa: – Mina sandaler fastnade i leran. Jag kan inte gå.

– Jag ska hjälpa dig, svarade jag och försökte lugna henne.

Jag tittade på marken vid hennes fötter, kanske skulle jag hitta hennes sandaler, men jag såg inget annat än lera och smuts överallt. Jag fick bära henne på ryggen så att vi kom framåt. Och vi gick fort. Efter ungefär en kilometer började jag känna mig väldigt trött och hade ont i ryggen. Jag bad en av de andra att hjälpa mig, och det var faktiskt en av de unga männen som bar min systerdotter tills vi nådde gränsen. Sedan kunde vi pusta ut.

Det verkade som att vi hade kommit till den turkiska gränsbyn Nusaybin, och så fort jag såg turkiska skrifter omkring mig och hörde människor tala turkiska kände jag ett lugn när jag insåg att vi hade passerat gränsen till Syrien och att vi verkligen var i Turkiet.

Vi var lyckliga då, trots våra leriga skor och kläder. På ett café kunde vi dricka vatten och vila oss, och vi sköljde även av våra kläder där. Sedan begav vi oss till centralstationen, där vi fick vänta till klockan sex på morgonen på den första bussen till Istanbul.

Vi trodde att resan skulle vara kort, men den blev väldigt lång – den tog cirka 8 timmar. Vi gav oss av på morgonen och anlände på kvällen till Istanbul. Där

60

Att älsa knäckebröd1.indd 60

11/12/2023 6:06:48 PM

träffade vi en person utsänd av smugglaren Abu Maher, som hade fått i uppdrag att smuggla oss från Turkiet till Grekland. Det var en fin höstdag och varmt när jag för första gången såg Istanbul.

Mitt intryck var att det är en vacker stad, där det myllrar av människor, och jag var mycket imponerad av arkitekturen med alla dess byggnader och moskéer som breder ut sig. Men ångesten för emigrationen och mitt ständiga funderande på smugglingsvägar gjorde att jag inte kunde ta in Istanbuls skönhet i mitt sinne – allt jag såg blev tråkigt och blekt.

Vi hamnade i en lägenhet i Istanbul – en möblerad lägenhet med två rum.

Den ingick i kostnaden som vi betalade för att smugglas från Turkiet till den grekiska ön Rhodos (5 000 euro per person). Där satt vi och väntade på instruktioner från smugglaren Abu Maher. Han är en man från Palestina som har bott i Turkiet i decennier, och genom honom har tusentals syrier kunnat emigrera till Grekland.

Han kom till oss på kvällen nästa dag och berättade självsäkert lite om sig själv och vad han gjorde. Han sa: – Med min hjälp har många rest till Grekland, och idag är de i Europa. Det viktiga är ha tålamod och att försöka mer än en gång. Det är inte säkert att det lyckas första gången, man måste försöka många gånger för att ta sig över från Turkiet till ön Rhodos.

Sedan studerade Abu Maher oss, en efter en. Han tittade på mig och sa: – Du ska raka ditt hår, sätta ett örhänge i örat och klä dig som en turist. Du måste se ut som en europeisk kille på semester.

Hans tips förvånade mig, men de var logiska och övertygande. Vid den tiden hade jag börjat bli tunnhårig uppe på huvudet. Jag rakade faktiskt mitt hår, och sedan dess rakar jag fortfarande håret. Jag gillar mitt nya utseende. Abu Maher gick vidare och gav sina magiska råd för att få oss att se mer europeiska ut. Vissa borde ha hatt och en ring i näsan eller örhängen och en t-shirt, andra borde ta av sig slöjan, bära hatt och sminka sig. Smugglaren Abu Mahers ord var lugnande och fick oss att slappna av.

Vi stannade i Istanbul i fem dagar, dagar som vi ägnade åt att analysera och spekulera kring rutten mellan Turkiet och Aten. Under dessa dagar drack vi mycket te och kaffe. Jag hade inga tankar på att lämna lägenheten för att upptäcka staden, eftersom jag och de andra var plågsamt medvetna om att detta inte var en sommarsemester och avkoppling utan en flykt från kriget. Jag måste erkänna att min oro effektivt dödade lusten att ge mig ut i staden. Vi väntade bara på

61

Att älsa knäckebröd1.indd 61

11/12/2023 6:06:48 PM

instruktioner från smugglaren. På den femte dagen ringde han oss och sa att vi skulle göra oss redo att åka till Izmir. Vi visste inte vart vi skulle åka, var Izmir ligger och vad som skulle hända härnäst, utan vi litade blint på smugglaren. Vi måste lita på honom, för han var den ende som kunde hjälpa oss.

Vi gjorde oss i ordning och satte oss i två bilar som tog oss till den centrala busstationen i Istanbul. Efter åtta timmars bussresa anlände vi till Izmir. Det är en vacker kuststad fullproppad med turister. Där satt vi i en lägenhet i några dagar och väntade på nästa flytt. Nedanför hörde vi bruset från turister på gatan och kaféerna som låg där. Jag kunde inte motstå nyfikenheten, utan gick till fönstret och tittade ut. Turister överallt som samtalade, drack och verkade ha det bra. Detta måste vara en vacker stad, tänkte jag för mig själv.

Nyfikenheten fick mig och en annan kille i min grupp att gå ut på kvällen för att promenera längs stranden, full av turister. Byggnaderna i Izmir är höga och vackra, mestadels med utsikt över stranden. En charmig och vacker stad inpräntad i mitt minne sedan dess. Efter några dagars vistelse i Izmir fick vi ett telefonsamtal om att vi skulle förbereda oss för vårt sista stopp i Turkiet, som var staden Marmaris nära de grekiska öarna. Vi åkte bil till Marmaris för att bo i en villa där. Villan, som hade tre våningar, beboddes av en liten familj bestående av en mamma, pappa och deras dotter Aisha. Det var en trevlig familj som vänligt tog emot oss och behandlade oss väl.

Jag fick uppfattningen att smugglaren Abu Maher hade kommit överens med familjen om att vi skulle bo på andra våningen som turister eller hyresgäster.

Aisha var en lugn tjej på 20 år, och hon verkade spana in mig. Jag tror att hon gillade mig och att det var därför hon gav mig så mycket uppmärksamhet. På kvällen brukade vi sitta nära poolen.

– Dricker du te, frågade hon mig på engelska med ett leende.

– Ja, svarade jag och kände mig blyg.

Aisha kom med teet och fortsatte fråga: – Du är från Syrien?

– Ja, det stämmer. Jag kommer från Damaskus.

– Det finns många syrier i Turkiet, och kriget är hårt där, sa hon.

– Ja. Det stämmer!

– Vad jobbade du med i Syrien, frågade hon nyfiket.

– Journalist, och du?

– Jag jobbar inte just nu, men jag söker jobb. Jag har en universitetsexamen i engelsk litteratur, svarade hon.

– Okej, sa jag.

62

Att älsa knäckebröd1.indd 62

11/12/2023 6:06:48 PM

– Vad heter du, kom det sedan.

– Jag heter Ali. Och du?

– Aisha. Är du gift, frågade hon.

– Nej, svarade jag.

– Inte jag heller.

– Mitt hjärta blöder av det som händer i Syrien, ditt land har förstörts, fortsatte hon.

– Jag vet det! Tyvärr, så är det i livet, sa jag.

– Du verkar vara en lugn och trevlig person, sa hon.

– Tack, du med.

Efter några dagar i Marmaris fick vi instruktioner om att åka med bil till stranden vid tvåtiden på natten. Vi gjorde som de sa, och väl på stranden gick vi ombord på en turistbåt som kördes av en rysk ung kille och tjej.

Vi satte oss nere i båten. Smugglaren Abu Maher kom ner till oss och sa självsäkert: – Båten kommer att ge sig av i mörkret. Försök att inte prata för högt, och ni får inte ha något med er som röjer er syriska identitet. Ifall båten stoppas av turkiska gränsvakter, låtsas att ni är turister och säg inte att ni är från Syrien.

Jag vill inte att det ska finnas några bevis om syrisk identitet eller några dokument som visar det.

Naturligtvis lyssnade jag inte på smugglarens ord, i min lilla väska låg min bärbara dator, mina universitetsbevis och mitt syriska identitetskort. Jag gömde väskan bakom ryggen medan jag lyssnade på Abu Maher när han talade till oss på sitt självsäkra sätt.

Båten styrde ut i mörkret och vi befann oss på nedre däck, vi fick inte lov att gå upp. Den unga killen och tjejen gick upp och ner, ibland hissades seglet och ibland halades det. Båten hade turkisk flagg, men så fort den började närma sig Rhodos kust tog de ner den turkiska flaggan och ersatte den med en amerikansk flagga. Det verkade vara ett kamouflage. Det här är vad jag såg och minns när vi tog båten till Rhodos. Vi kom fram runt halv fem på morgonen, och innan vi närmade oss öns strand, en halv kilometer bort, lossade de båda ungdomarna små gummibåtar med en liten push-motor. De transporterade oss en efter en, till stranden. Både vi och de var livrädda för att någon skulle se oss.

Det var skrämmande att se vattnet forsa både omkring och i den lilla gummibåten. Några började gråta, men alla tog sig så småningom tryggt till stranden med vattendränkta kläder.

63

Att älsa knäckebröd1.indd 63

11/12/2023 6:06:48 PM

Ön var vacker och överallt såg jag grekiska bokstäver, vilket fick mig att känna mig trygg och överlycklig. Vi var helt övertygade om att Grekland betydde första steget mot Europa. Vi samlades på trottoaren invid en motorväg.

Alla frågade: – Vart ska vi?

Vi hade ingen aning om var vi skulle tillbringa natten. Någon sa: – Det är bättre för oss om vi skiljs åt så att det inte är så uppenbart var vi kommer ifrån.

– Vad är skillnaden mellan oss och turisterna, ingen kommer att stoppa oss, tyckte jag.

Vi såg alla ut som turister. Jag hade en t-shirt på mig och örhängen, helt enligt smugglarens instruktioner. Att vara kamouflerad och se ut som en europé skulle vara till stor hjälp för att nå Europa. Jag fick rätt i detta. Det var omöjligt för polisen att stoppa oss eftersom vi var en grupp som såg ut som unga turister: män i t-shirts med öron- och näsringar, och kvinnor som inte var beslöjade med huvudduk utan som bar sommarhatt och byxor. Till slut bestämde vi oss för att gå en bit på ön. Men vi visste inte åt vilket håll vi skulle gå, till vänster eller höger på vägen.

Vi hade ingen aning om vart vägen skulle leda oss, men var tvungna att gå åt något håll i jakten på en plats att vila på. Vi fortsatte att gå utan något mål i sikte. När vi äntligen kom fram till en ingång i den yttre muren som omgav staden var vi mycket trötta. Innanför muren låg den gamla staden, där det finns många hotell. Vi gick in på det första hotellet vi såg och frågade i receptionen om det fanns några lediga rum. Tyvärr var alla rummen upptagna.

När vi gick vidare hälsade plötsligt en ung man på oss och sa: – Vill ni ha ett hotellrum?

– Ja, men var, svarade vi alla med en enig, trött röst.

– Följ mig, sa han.

Killen kändes obehaglig och såg misstänksamt på oss. Vi var rädda för att följa med honom utan att ha en aning om var vi skulle hamna. Men vi hade inget att välja på. Den unge mannen gick in på ett ställe i ett gammalt hus.

Vid ingången till huset stod två berusade män och en kvinna som pratade och skrattade högt. Det såg inte ut som ett hotell, utan snarare som ett vandrarhem.

Vi gick in på detta skumma ställe och såg ett stort rum med dubbelsängar.

På flera av sängarna satt och låg män och kvinnor som såg underliga ut. Män med stora magar och rufsigt hår, och kvinnor som slog upp ögonen så snart vi kom in för att iaktta oss med misstänksamma och vassa blickar. Stället var så konstigt, obehagligt. Vilket ställe, tänkte jag för mig själv och rädslan gjorde mig helt förlamad. Ägaren till det märkliga vandrarhemmet mötte oss och sa:

64

Att älsa knäckebröd1.indd 64

11/12/2023 6:06:48 PM

– Välkomna. Övernattningen här är mycket billig! Endast 25 euro per person att betala i morgon.

Av ren utmattning rusade jag mot närmaste tomma säng och gjorde mig redo för sömn samtidigt som en kvinna i vår grupp gjorde detsamma. Men resten av gruppen såg rädda och tveksamma ut. Ingen kände sig riktigt bekväm med männen, inklusive ägaren, som såg så underliga ut, särskilt inte kvinnorna.

Därför bestämde sig de övriga kvinnorna i gruppen för att avstå från att sova.

Kvinnan som lagt sig på en säng reste sig också och följde efter gruppen, som lämnade detta konstiga ställe. Huset stank av alkohol, och det som skrämde oss ännu mer var att några av oss kände lukten av hasch. Vi hade ingen aning om vad det var för ställe vi hade hamnat på, ett riktigt vandrarhem eller ett härbärge för hemlösa eller alkoholister?

Vi fortsatte att gå i några minuter, och sedan hittade vi ett tvåstjärnigt hotell som låg på andra våningen. Vi tog trappan upp och där fanns en man som vänligt välkomnade oss. Vi frågade om han hade ett eller flera rum åt oss alla och han svarade: – Ja. Det har jag. Varifrån kommer ni?

Vi tittade skyggt på varandra och det blev tyst en stund. Sedan sa någon i gruppen: – Vi är från Algeriet.

Ingen vågade säga som det var, alla visste att syrier flyr nu, och om vi var ärliga skulle det kunna skada oss. Mannen bad om att få se våra pass, men vi påstod att vi hade tappat bort dem på vägen.

– Inga problem, ni kan övernatta här, men ni måste betala tusen euro, förutsatt att ni lämnar hotellet tidigt på morgonen innan hotellchefen kommer, sa receptionisten.

Vi accepterade hans erbjudande och tilldelades två rum. Efter några timmars sömn steg vi upp tidigt på morgonen och begav oss mot hamnen till skeppet som skulle ta oss till Aten.

Det var ett stort skepp, tre våningar och fullt med turister. Resan var väldigt lång, den tog cirka åtta timmar. På fartyget stötte vi på en långhårig man med örhängen. Han tilltalade oss på arabiska och visste att vi var på en smugglingsresa till Europa. Han berättade för mig att han även hade hjälpt den unge mannen som visade oss hotellet. Vi pratade en stund på fiket och mannen försökte övertyga oss om att han kunde hjälpa oss på vår fortsatta asylresa.

– Den unge mannen jag talade om har stort förtroende för mig och betalade mig för att hjälpa honom att fortsätta sin asylresa. Många har betalat pengar till smugglare som visat sig vara bedragare, och deras pengar har slösats bort för att de var naiva. Mitt råd till dig är att inte lita på någon, inte ens din egen far

65

Att älsa knäckebröd1.indd 65

11/12/2023 6:06:48 PM

vars penis du kom från, sa denna man.

Vi nickade och log. Han fortsatte övertalningen: – Jag kan hjälpa er att slutföra resan från Aten till Europa. Jag är betrodd och säker. Vi kommer att leda er till en säker plats, Inshallah.

Vi lämnade fiket utan att lova honom något. Han verkade vara en bedragare och vi litade inte ett dugg på honom. Säkert pratade han om bedrägerier som hänt andra för att få oss att känna tillit och satsa våra pengar på honom. Men det blev inget med det och hans plan misslyckades.

När vi anlände till Aten tog vi tåget till Omoniatorget. Tåget kryllade av människor, många av dem verkade vara turister. Turismsäsongen hade börjat.

Aten var en fantastisk och vacker stad i ordets alla bemärkelser – gamla och nya byggnader. När vi var framme vid det fullsatta Omoniatorget såg jag för första gången en grupp berusade kvinnor och män som låg på marken. Scener som dessa hade jag aldrig någonsin sett i Syrien, inte ens i Turkiet. Någon i vår grupp viskade att han även kände lukten av hasch som låg som ett moln över torget. Det luktade verkligen konstigt, men jag hade ingen aning om vad det var.

Till slut kom vi fram till lägenheten som enligt vår överenskommelse med smugglaren hade hyrts av en person som skulle hjälpa oss att fly från Aten och vidare i Europa. Jag följde med den här personen till en fotoaffär, där jag tog ett passfoto som skulle klistras in i ett förberett pass. Efter ett tag kom smugglaren med ett georgiskt pass med min bild på och sa: – Detta är ett originalpass som tillhör en person från Georgien med ditt foto i. Du kommer att få visa det på Thessaloniki flygplats, och du måste kunna namnet på den georgiska personen och hans födelseort. Det är lika bra att du även börja läsa på om Georgien.

Passet var alltså äkta, men med min bild. Jag blev förvånad över hur välgjort det var. Det syntes inte att bilden i passet hade bytts ut.

Jag memorerade noggrant all information som fanns i passet.

Smugglaren fortsatte: När du väl kommer till Sverige kan du bara gå till närmaste toalett och kasta ditt georgiska pass, för du behöver det inte mer då. Och för att lätt kunna ta dig igenom flygplatsen utan några frågor eller extra kontroller av polisen där, kommer du att ha en rysk flickvän som är med dig på flygplatsen som kamouflage. Glöm inte att verka vara förälskad i henne på flygplatsen.

Nästa dag satte jag mig i smugglarens bil med ”min flickvän”, min resväska, min hatt och mitt örhänge. Destinationen var Thessalonikis flygplats eftersom det var färre kontroller där än på Atens flygplats.

66

Att älsa knäckebröd1.indd 66

11/12/2023 6:06:48 PM

Jag var fruktansvärt rädd och orolig utan att visa det. I ett försök att verka normal la jag då och då handen på axeln och också kring midjan på min flickvän för att verka trovärdig och kanske även minska ångesten hos mig själv.

Hon log sött mot mig, samtidigt som hon rörde vid mig på samma sätt. Vi kom fram till flygplanet efter att ha fixat boardingpassen. Vid dörren till planet stod en polis och tittade på passagerarna med vassa blickar i vad som verkade vara en sista och avgörande kontroll. Min vän gav honom mitt och hennes pass.

Han tittade genomträngande på mig uppifrån och ner, kollade passen och sa sedan: – Det ser fint ut, varsågod. Även om jag hörde de här orden hade jag svårt att känna glädje. Att kliva på planet var min räddning. Min flyktingresa var absolut farlig och kostade mycket pengar, men ändå var det inget i jämförelse med dem som tog den längre vägen från Medelhavet till Europa med gummibåt. Jag tog en charterbåt och hade en ”flickvän” med på min resa. Det är därför som jag kallar min resa för en femstjärnig flyktingresa.

67

Att älsa knäckebröd1.indd 67

11/12/2023 6:06:48 PM

Knäckebrödsperspektiv Jag ansökte om asyl på Migrationsverket i Göteborg i hopp om att processen skulle gå snabbare där jämfört med asylprocessen i Malmö.

Personalen fotograferade mig och tog mina fingeravtryck, och efter två dagar blev jag placerad i en liten by som heter Glava i Värmland. Jag och många av mina landsmän sattes på en buss som ordnades av Migrationsverket. Det var en lång resa från Göteborg till Glava.

På Glava flyktingförläggning i Värmland var vi fyra personer i ett litet rum med våningssängar. Jag brukade titta ut på snöhögen och höra den öronbedövande tystnaden. Vilket tyst, dystert land, sa jag för mig själv.

Den som kommer till Sverige som flykting på vintern och bor i en liten by som Glava, ser inte något annat än mörker och kyla. Min bedömning av Sverige just då grundades på vad jag såg omkring mig i Glava. Min känsla då var att hela Sverige är som Glava. Tråkigt, tyst och en nästan tom by. Det första vi lärde oss var vilka måltider man brukar äta, och den måltid jag gillade mest var frukost även om jag inte var van vid det. Jag såg ett hårt, konstigt bröd som var platt.

Det jag höll i min hand för första gången var ett knäckebröd. Vad är det här för torrt och hårt bröd? Varför ger de oss torrt bröd, undrade jag för mig själv.

Efter att ha ätit tunt, mjukt arabiskt bröd i hela mitt liv hade jag svårt att förstå varför de serverade sådant hårt bröd som krasar mellan tänderna. Jag frågade personalen i restaurangen vad brödet heter och varför det är så stenhårt.

Kocken log och sa: – Knäckebröd heter det på svenska. Det finns andra sorters bröd längre in i matsalen.

Han pekade mot platsen där brödet fanns, jag gick dit och tog en annan typ av bröd som var lite mjukare. Men samtidigt var jag nyfiken på knäckebröd, så jag provade det. Jag bredde smör på och lite sylt, på samma sätt som de andra runt omkring mig gjorde. Det var så gott, inte alls som jag trodde. Jag lärde mig av detta goda bröd att sakers yttre ofta kan lura oss och ge oss ett felaktigt intryck.

Allt är kanske inte så hårt som det ser ut. Eller att det som känns konstigt och obekant för oss inte nödvändigtvis är fel eller dåligt. Tvärtom. Jag älskade detta läckra, hälsosamma, konstiga bröd.

68

Att älsa knäckebröd1.indd 68

11/12/2023 6:06:48 PM

Jag vet inte varför, men när jag pratar om knäckebröd känner jag att jag pratar om mig själv på något sätt. Brödet har en annan konsistens och form än de andra, det är något strävt, men det är smidigt och lätt att bryta.

Det verkar som att jag måste vara som detta fasta bröd – kunna möta det nya samhällets utmaningar, men samtidigt vara mjuk och snäll mot mig själv och andra. Knäckebrödet var det första som bröt ner mina fördomar om Sverige.

Allt som ser helt annorlunda ut, konstigt, torrt eller som har en annan form behöver inte vara onormalt.

Knäckebröd lärde mig att inte döma människor eller saker utifrån den första intrycket eller utseendet. Allt och alla ska få en chans att prövas och testas.

Och här tänker jag att svenska arbetsgivare på samma sätt ska tänka ur ett knäckebrödsperspektiv. De måste våga prova och ge andra en chans även om de ser annorlunda ut eller har en annan kultur.

Jag vet att det kan kännas utmanande och ibland obekvämt, men i slutändan – precis som med knäckebröd för mig – kan det ge aha-upplevelser och nya perspektiv. Jag lärde mig att man inte alltid ska lita på sin magkänsla när man träffar på något annorlunda, utan man ska utmana sig själv och våga testa något nytt.

När det gäller lunchen som serverades på flyktingförläggningen i Glava var den acceptabel, både för mig och många av mina landsmän. Enligt min mening var det tidigt att äta vid tolv-tiden, men jag fick reda på av en av personalen att svenskarna brukar äta lunch vid denna tid, även den svenske kungen. Men riset som serverades var inte alls aptitligt. Det var smaklöst och slätstruket.

Inte som det läckra arabiska riset, rikt på kryddor och andra ingredienser.

Varje lunch serverades potatis med lite sås. Maten var osaltad. Jag ansåg att det var bra mat, åtminstone om huvudmåltiden var lax. Några hade synpunkter på matens kvalitet, en del lagade mat i sina rum på en liten fotogenugn, vilket var förbjudet på förläggningen med tanke på att det kunde orsaka bränder.

Men det var i alla fall en lösning för dessa familjer, som tyckte att maten som serverades var osmaklig. De ansvariga för förläggningen beslagtog senare fotogenugnen, vilket ökade spänningen på hela förläggningen.

Många av dem som var missnöjda med förläggningens mat och andra tjänster samlades utanför förläggningschefens dörr för att protestera. Detta skrämde personalen, som tillkallade polis. När polisen kom gick alla tillbaka till sina rum, men beskedet verkade ha nått de ansvariga för förläggningen. Maten blev något bättre, liksom övrig service. Men nu efter det att jag har bott flera år i Sverige inser jag att den mat som vi brukade äta på förläggningen är sådan mat

69

Att älsa knäckebröd1.indd 69

11/12/2023 6:06:48 PM

som många svenskar äter. Visst skulle man kunna tillsätta mer salt, socker och kryddor, men samtidigt är det nyttigt och gott.

På förläggningen tillbringade vi större delen av vår tid i sängen, med telefonen i handen där vi tittade på videor med svenskundervisning på Youtube. Det var så jag började lära mig svenska. Samtidigt väntade vi med spänning på posten från Migrationsverket.

Den skulle innebära ett eventuellt intervjudatum med Migrationsverket angående uppehållstillstånd. Tack vare posten från Migrationsverket började jag lära mig vissa ord på svenska med hjälp av Google translate, bland annat tid, kallelse, beslut, utredning och så vidare.

Att få post från Migrationsverket var för alla som att få en belöning. Ansiktena lyste upp så fort man såg brevet. Jag minns väl en asylsökande som med stor glädje öppnade sitt brev, tog telefonen och började översätta orden i brevet.

– Ett möte med Migrationsverket.

Han förstod och skrek: – Äntligen en intervju för att börja en utredning om mitt asylärende.

Posten från Migrationsverket var det enda sättet för oss att uthärda den långa, tråkiga väntan, tristessen i de små rummen och de bristande aktiviteterna på flyktingförläggningen.

Hade det inte varit för det aktiva civilsamhället, där frivilliga kom till oss från Arvika, så hade vi varit i ett bedrövligt tillstånd. De kom till oss för att besöka oss, vissa av dem lämnade kläder, skor, barnvagnar och leksaker för barn.

Detta gjorde barnfamiljerna väldigt glada.

70

Att älsa knäckebröd1.indd 70

11/12/2023 6:06:48 PM

En hjälte i det civila samhället Sven Englund var den första svensk jag träffade från civilsamhället. Han bodde någonstans i skogen nära Arvika och arbetade som lärare.

Jag minns inte de exakta detaljerna hur det var när jag lärde känna honom, kanske var det när jag var volontär och tog emot dem som kom till förläggningen med kläder och skor till familjer och barn. Jag hjälpte till att dela ut allt rättvist till alla som behövde. Eller så var det när jag hjälpte honom att översätta från engelska till arabiska.

Jag blev mycket imponerad av Svens starka engagemang och intresse för att hjälpa oss. Varje dag körde han den halvtimmes långa sträckan från Arvika till Glava för att ta med sig tre unga män till gymmet, något som han själv bekostade.

Ibland tog han med sig intresserade familjer från flyktingförläggningen in till Arvika för att guida dem i staden och visa dem saker de kunde göra, som att besöka vackra trädgårdar eller lekplatser i Arvika. Han ägnade mycket tid åt oss. Min relation till Sven stärktes gradvis och jag beundrade hans breda bildning, öppenhet för kulturer och viktigast av allt, hans uppriktighet.

En dag skjutsade Sven mig från Arvika till Glava efter det att jag av en slump träffat honom på Arvika stadsbibliotek. Vi snackade lite på engelska i bilen.

– Den invandrare som vill lyckas i Sverige kan lyckas, oavsett om det är en liten by eller en stor stad. Alla får sin chans, man ska inte misströsta utan sträva efter att nå sitt mål, sa Sven.

– Ja. Det stämmer. Trots att Glava är en liten och trist by, är det kanske lättare att bli vän med svenskar och få hjälp här än i storstäder, svarade jag och uppskattade Svens ord.

– Vissa kallar invandrare för white trash. Visst är det en rasistisk etikett och jag gillar det inte, men har du hört talas om det någon gång, frågade Sven.

Jag blev förvånad över det: – White trash? Nej, det har jag inte hört talas om. Det är första gången jag hör det.

Han log lite. Sven var uppriktig och djärv i sina idéer och tankar, det älskade jag. Sven försökte hjälpa mig att lära mig svenska. Han köpte en bok till mig Rivstart i svenska. En dag bjöd han mig hem till honom. Han bodde i ett fint,

71

Att älsa knäckebröd1.indd 71

11/12/2023 6:06:48 PM

stort hus utanför Arvika. Vi satt vid ett stort och vackert träbord i hans rymliga hus. Sven bad mig läsa högt ur boken så att jag lärde mig svenska medan han gjorde korrigeringar.

Jag drack te med lite honung medan Sven drack kaffe med mjölk. När vi var klara frågade han: – Har du träffat min fru?

– Nej, svarade jag lite förvånad. Jag visste inte att han var gift.

Vi gick upp och jag såg en man. Sven sa: – Det här är min fru Nils.

Jag svarade: – Trevligt att träffa dig Nils, samtidigt som jag försökte dölja min förvåning.

Det hade aldrig slagit mig att min väns fru skulle kunna vara en man. Det kom som en chock för mig, men jag försökte att inte visa det för min vän Sven. För första gången i mitt liv träffade jag en homosexuell. I mitt hemland är det totalt oacceptabelt, och till och med straffbart enligt syrisk lag att vara homosexuell.

Jag kom hem chockad. Och jag började fundera: Sven är gay! Men samtidigt är han en underbar person. Homosexualitet är personlig frihet i slutändan. Det ändrar inte min inställning eller attityd till honom, inte ens min vänskap med honom.

Min relation med Sven blev oförändrad. Han är fortfarande en vän, och jag kommer aldrig att glömma den hjälp han gett mig. Genom honom lärde jag även känna Annika och hennes man, som hjälpte och bistod mig i många frågor som förändrade mitt liv i Sverige.

72

Att älsa knäckebröd1.indd 72

11/12/2023 6:06:48 PM

Vänta lite År 2013 fick jag permanent uppehållstillstånd medan jag fortfarande var kvar på flyktingförläggningen i Glava. Då bad jag Annika och hennes man Börge om hjälp med att hitta en lägenhet. Att ha en lägenhet var på den tiden kopplat till etableringsplanen. Utan bostad hade man inte rätt till etableringsplan, och det innebar att man fick vänta. Det kunde dröja i flera månader innan man fick ett bostadserbjudande som lämnades av Arbetsförmedlingen i samarbete med Migrationsverket och andra kommuner. Annika och hennes man satte snabbt igång med att kontakta bostadsbolag i Arvika. Jag satt i deras kök medan de ringde runt till de lokala bolagen i Arvika.

Till slut fick jag en lägenhet i ett litet område utanför Arvika som kallas Jösesfors. Det var en tvårumslägenhet på bottenvåningen – ett bra och viktigt steg för mig för att få igång etableringsplanen. Det innebar att jag kunde börja med SFI i Arvika och få kunskap om arbetsmarknaden. Så fort jag började på språkskolan SFI började jag känna att jag verkligen bor i Sverige. Sverige är mångkulturellt och har ett fint system. Det jag gillade med SFI var att jag fick möjlighet att träffa elever från hela världen och höra olika språk. Jag började med språknivå B2, och även om jag har universitetsbakgrund började jag på en låg språknivå.

Klasserna var på den tiden indelade i olika betygsnivåer. Vissa elever jag gick tillsammans med hade inte gymnasieutbildning, och detta gjorde mig arg i många månader. Jag vet inte varför jag inte visade mitt missnöje över att placeras i en klass med så olika utbildningsnivåer.

Att hålla tyst och vara tvungen att lära mig mycket enkla svenska fraser under sex månader gjorde mig extremt frustrerad. Jag bad min lärare att få göra ett språktest för att få flytta till en högre språknivå. Berit var vår lärare och samtidigt rektor på skolan. Det var hon som bestämde, och hennes ord blev avgörande. Jag sa till henne: – Jag vill göra språktest för att flytta till C-nivå.

– Jag förstår dig. Men vänta lite. Du ska få göra ett prov, men inte nu, svarade Berit.

Hennes svar gjorde mig ännu mer frustrerad. Hur länge ska jag behöva vänta och stanna på denna utbildningsnivå? Undervisningstempot var så långsamt och på låg nivå. Att lära sig enkla, korta meningar på svenska motsvarade inte min ambition och min snabba inlärningsprocess. Jag pratade med henne igen,

73

Att älsa knäckebröd1.indd 73

11/12/2023 6:06:48 PM

men utan resultat.

Jag hörde alltid samma svar: ”Vänta lite!”

Jag hatade verkligen den frasen. Varför måste jag vänta? Tiden gick och jag ville inte sitta kvar på en språklig nivå som inte nådde upp till min universitetsutbildning och min förmåga att snabbare lära mig det svenska språket. I skolan fick vi också information om likabehandlingsplanen. Ingen skulle utsättas för diskriminering.

Det var rätt och sant, men fungerade inte till hundra procent eftersom jag upplevde att vissa europeiska elever fick möjlighet att flytta till högre språknivå, medan jag och de andra som kom från icke-EU-länder fick vänta längre på att få göra nationella prov. Ingen kunde påstå att europeiska elever var bättre på engelska och svenska eller att de var smartare än de elever som kom från Mellanöstern, utan snarare upplevde jag och en del av mina landsmän att det fanns en dold diskriminering beroende på varifrån man kom.

Min etableringsplan varade i två år och jag måste avsluta studierna i svenska så snart som möjligt för att komma in på arbetsmarknaden. Jag var så frustrerad att jag bestämde mig för att flytta och leta efter en lägenhet i Skåne. Vädret är bättre där och möjligheterna var nog bättre.

Jag gick in på det kommunala bostadsbolaget Landskronahem och anmälde mitt intresse för en lägenhet med ett rum. Jag fick lägenheten där på Artillerigatan. I fyra år bodde jag i Landskrona och jag gillade staden.

Det är en stad med mycket kultur och konst. En stad full av kulturella evenemang, bland annat Landskronas kulturnatt, Landskrona fotofestival, Landskrona festival med mera. Samtidigt startade jag ett nyhetscafé där som kom att få mycket uppmärksamhet, både i Landskrona och senare i hela Sverige.

I Landskrona fick jag de vackraste tvillingtjejerna, Maria och Miriam, två barn som ändrade min syn på livet.

74

Att älsa knäckebröd1.indd 74

11/12/2023 6:06:48 PM

Mina tårar räddade mig En av händelserna på SFI-skolan som har etsat sig fast i mitt minne var ett oväntat och överraskande beteende av en av mina klasskamrater. Han var en trevlig svart kille. Vi brukade sitta i klassrummet vid datorn och lyssna på lektioner på svenska eller översätta orden från en lärobok. Vi samtalade med varandra och var goda vänner.

En dag när jag cyklade hem från skolan mötte jag honom. Han sa åt mig att stanna. Jag gjorde som han sa och parkerade cykeln på trottoaren. Direkt började han skrika och slå mig hårt med sparkar och slag. Han var längre än jag och hade mer muskler. Jag fick slag i ansiktet, magen och på benen och började skrika av smärta: – Aj. Vad gör du? Varför slår du mig? Snälla, sluta med det. Det gör så ont!

Jag var chockad och frågade honom varför. Han fortsatte ursinnigt att slå mig och påstod att jag hade kallat honom för apa. Han var så rasande och slog mig hårt. Jag trodde att jag skulle dö, och bilarna på gatan stannade och tutade för att få honom att sluta med det han höll på med. Jag slog honom inte, utan försökte freda mig samtidigt som jag försökte förstå varför han trodde att jag hade kallat honom apa. Hans påstående chockade mig.

Jag skulle aldrig beskriva honom så eller ha rasistiska tankar om honom. För mig har alla lika värde oavsett hudfärg och bakgrund.

Det måste vara ett missförstånd. Han fortsatte att slå mig och jag försvarade mig, medan jag försökte övertyga honom om att det hade blivit ett missförstånd mellan oss när vi satt och studerade svenska i skolan.

– Min vän! Snälla jag tycker om dig. Det är bara ett missförstånd mellan oss.

Jag lovar att jag aldrig har beskrivit dig som en apa, sa jag och sedan började jag gråta som ett barn.

När han såg mina tårar stannade han upp och började klappa mig i stället, medan han grät och bad om ursäkt. Jag glömmer aldrig denna stund. Mina tårar var den enda reaktion som fick honom att sluta slå mig.

75

Att älsa knäckebröd1.indd 75

11/12/2023 6:06:48 PM

Jag låg då på trottoaren bredvid min cykel och var helt utmattad med smärtor efter slagen. Han fortsatte att be om ursäkt och sa: – Jag ber om ursäkt, min vän. Jag har haft en tuff resa i Sverige, där en lärare har kallat mig för apa.

– Inga fara min vän. Oj, är du säker på att hon sa så?

– Ja. Hon sa det och jag har tänkt på det hela, hela tiden sedan dess. Han började gråta mer.

Hans sista mening hjälpte mig att förstå varför han blev så aggressiv mot mig och varför det blev missförstånd mellan oss.

– Vill du att jag följer dig hem eller till sjukvården, frågade han mig.

– Nej, det behövs inte. Jag mår bra fast jag har lite ont i kroppen.

– Jag ber om ursäkt min vän, jag beklagar verkligen, sa han.

Jag gav honom en kram och vi skildes åt. Efter det blev vi ännu närmare vänner i skolan. Av detta kan man lära sig att brister i språket kan skapa enorma missförstånd mellan klasskamrater och även mellan nyanlända och kollegor. Därför måste man fråga om det är något som är otydligt, eller vänta med att reagera och ta ställning till något man hört eller sett och först fråga och be om en förklaring, särskilt om man har svårt med kommunikationen och att förstå språket.

Jag, precis som många andra, har upplevt missar i kommunikationen som har lett till missförstånd mellan mig och andra.

76

Att älsa knäckebröd1.indd 76

11/12/2023 6:06:48 PM

Hjältar i mitt liv Jag bodde i Jössefors i några månader. Där tog jag bussen till SFI-skolan i Arvika varje dag. Jag gillade Arvika, en liten stad med fina sjöar och butiker.

Jag försökte hitta en lägenhet i Arvika, men det var inte lätt med tanke på den långa bostadskön i det kommunala bostadsbolaget. Ibland åkte jag till Karlstad, som är Värmlands största stad, och promenerade runt där. Eftersom Värmland och Arvika ligger vid den norska gränsen och nära Oslo hörde jag talas om att många svenskar jobbar i Norge, eftersom de har bättre ekonomi tack vara sin olja, och samtidigt brukar norrmän åka till Sveriges gränsstäder för att handla billig mat.

Trots att jag var ganska nära Norge så åkte jag aldrig dit eftersom det var mycket snack om att Norge är ett dyrt land jämfört med Sverige. Fast det fanns ett pendeltåg mellan Arvika och Oslo, en resa på två och en halv timme. Jag trivdes bra i Värmland och tyckte om den värme, öppenhet och engagemanget för att hjälpa flyktingar och invandrare som jag upplevde hos de boende där, särskilt hos mina vänner som bor i skogen utanför Arvika.

Jag träffade Berit Engqvist och hennes man som var otroligt engagerade i att skapa meningsfulla aktiviteter för oss, alltså alla flyktingar, både för vuxna och barn. Vi lärde känna de svenska högtiderna, hur man firar och vilken typ av mat man äter tack vare Berits engagemang i Glava Bygdekontor.

Jag minns med värme när hon anordnade en julfest i Bygdekontoret, där det fanns en julgran och julmat. Många av Glavaborna, särskilt äldre, började komma in i lokalen för att delta i festen. Då förstod jag att många äldre och en del familjer var engagerade och öppna för flyktingar. Vi började dansa runt julgranen och sjunga julsånger utan att då förstå någonting på svenska. Jag hade en dröm då att förstå vad svenskar pratar om, att jag skulle lära mig svenska genom att trycka på en magisk knapp. Men resan till integration var så lång och det krävdes tid och energi. Ändå kunde jag lära mig några svenska ord som rörde svenska högtider, bland annat jul, julgran, julbord och julklappar.

77

Att älsa knäckebröd1.indd 77

11/12/2023 6:06:48 PM

Det svenska samhällets engagemang under asyltiden hade en avgörande roll både i mitt och mina landsmäns liv.

Det underlättade för oss att integreras på ett bättre sätt. Jag glömmer aldrig Eva Thorstensson och hennes man som bjöd hem mig många gånger. Eva var också författare.

Vi kände att vi hade något gemensamt, och det var orden och skrivandet. Vi planerade att jag och hennes man skulle göra ett projekt tillsammans, alltså ett filmprojekt som handlar om flyktingar, men min flytt till Skåne gjorde att den planen ändrades.

Vi hade planer att delta i en diktläsning på ett event för pensionärer som anordnades av Berit i hennes lokala bygdekontor. Eva Thorstensson är också diktare, och därför hjälpte hon mig att översätta en av mina dikter från arabiska till svenska. Vi satt i köket hemma hos mig. Jag började förklara för henne varje ord i min dikt, som handlade om min hemstad Damaskus. Jag pratade då engelska.

Hon började översätta texten till svenska. Och lärde mig hur man stavar och uttalar orden på svenska. Orden var så svåra att uttala på svenska, speciellt vokalerna å, u, y och o. Men hon visade mig hur hennes mun ser ut när hon uttalar dessa. Jag, Eva och en annan författare ställde oss sedan på scenen på Bygdekontoret. Jag var så nervös. Var och en av oss läste högt upp sin dikt och fick en varm applåd och uppskattning av publiken.

78

Att älsa knäckebröd1.indd 78

11/12/2023 6:06:48 PM

Å Damaskus jag väntar ännu på vårt bröllop.

Då jag skulle få kamma ditt hår fritt från sorg.

Borsta bort dammet från ruinerna.

Med en doft av jasmin.

Få sjunga med *Barrada en melodi om din lycka. Åh Damaskus du är min för evigt älskade.

Jag kan inte likna min kärlek till dig vid en jordisk romans.

Ty min kärlek till dig är en dyrkan för evigt.

Jag vet att kulor gjort hål i din vita klänning.

Och tårar flödar ur förtvivlans kärl. Åh Damaskus din himmel är dränkt i sorgens skrik.

Och uppgivenhetens tårar. ...................

*Barrada: En flod i Damaskus i Syrien

79

Att älsa knäckebröd1.indd 79

11/12/2023 6:06:48 PM

Den finaste familjen En dag berättade min vän Sven för mig att han har en vän, Annika, som är journalist. Han frågade om jag hade lust att träffa henne. Det hade jag förstås.

Vi träffades på ett kafé vid Arvika torg nära tågstationen.

Vi samtalade på engelska och hon frågade mig om mitt jobb som journalist i Syrien och lite om min familj och flykt. Vi lärde känna varandra mer, och vi bytte telefonnummer.

Efter några dagar fick jag besked av Migrationsverket att jag fått permanent uppehållstillstånd. Jag blev så glad. Men glädjen var inte på topp, eftersom jag måste vänta tills jag fick bostadserbjudande av Arbetsförmedlingen i samarbete med någon kommun. Och detta kunde ta flera månader, kanske ett år. Jag ville inte stanna i ett litet rum på flyktingförläggningen, utan ville snabba på min integrationsresa.

Jag skrev då ett sms till Annika: Hej Annika! Det var jättetrevligt att lära känna dig, kan jag ringa dig?

Hon svarade direkt: Hej Ali! Absolut!

Jag ringde henne. Just då var jag förtvivlad, och jag tror att hopplösheten hördes i min röst.

– Jag behöver din hjälp med att hitta en lägenhet någonstans. Utan det jag kan inte börja min etableringsplan.

– Absolut! Jag och min man ska försöka hjälpa dig. Jag kommer till Glava i morgon och hämtar dig.

Dagen efter kom hon med bilen till Glava och vi åkte tillbaka till hennes hus.

Ett fint och stort hus. Jag fick träffa hennes man Börge, som senare blev en av mina bästa vänner. Börge var en så mjuk och välkomnande person, han hade till och med en varm röst, vilket gjorde att jag kände mig bekväm när jag pratade med honom. Vi satte oss alla tre vid deras köksbord. Annika började ringa till bostadsbolagen, bland annat Arvika kommunala bostadsbolag: – Hej! Jag heter Annika och jag vet inte om du kan hjälpa oss.

Jag har en kollega här från Syrien, han är journalist och söker efter en lägenhet i Arvika eller utanför. Kan ni hjälpa oss?

– Har han en inkomst?

– Ja, inkomst från etableringsplanen. Han får ersättning av Arbetsförmedlingen.

80

Att älsa knäckebröd1.indd 80

11/12/2023 6:06:48 PM

– Vänta så ska jag kolla om vi har någon ledig lägenhet.

Efter några minuter kom hon tillbaka och sa: – Ja, vi har en lägenhet i Jössefors.

Jag blev så glad, jag fick en lägenhet i Jössefors! Samtidigt fick jag en del möbler av Annika.

Annika och Börge började bjuda hem mig till sig vid olika högtider, där jag fick träffa deras barn och andra vänner, bland annat en fin tysk familj, Klaus och Otta. En dag skjutsade han mig från Glava och hem till hans hus. Eftersom Klaus jobbar som läkare i Arvika kallade jag honom för doktor Klaus.

– Don’t say doctor Klaus. You can say just Klaus. Because I’m not working now in the hospital. In the hospital you can call me doctor Klaus, sa han.

– Oh, I am sorry. I just wanted to show my respect. In my country they say doctor all the time, even outside the workplace, sa jag och kände att jag rodnade.

Jag glömmer aldrig det här samtalet. Det speglade en av kulturkrockarna som jag stötte på i Sverige. Det var en rolig och intressant stund som betydde att det inte längre var nödvändigt med titlar och andra tilltal som jag var så van vid att använda för att visa min respekt och uppskattning för utbildade personer.

Här i Sverige är alla lika värda och titlarna behöver inte användas utanför arbetsplatsen. Jag bodde i Värmland några månader, och sedan bestämde jag mig för att flytta till Skåne, närmare bestämt till Landskrona. Men innan dess berättade Börge Nilsson för mig att han har en kollega som heter Åsa och som kunde hjälpa mig vidare där. Jag fick Åsas mejl och telefonnummer. Och där började min nya resa. Jag och Åsa bestämde oss för att träffas i Malmö.

Jag bad Åsa att möta mig på Malmö central. Jag blev stående på perrongen när jag hoppat av tåget. Jag vet inte varför jag bad henne att möta mig på stationen, det var barnsligt av mig. Ja, det stämmer. Jag kände mig inte så bekväm eller trygg med kollektivtrafiken, utan jag blev helt förvirrad. Hon kom och sedan satte vi oss på ett kafé och pratade om familjen, karriären och hur viktigt det är att man lär sig svenska. Åsa och hennes man Torbjörn jobbade då som frilansjournalister på Ordförrådet, ett samlingskontor för flera frilansjournalister.

81

Att älsa knäckebröd1.indd 81

11/12/2023 6:06:48 PM

Tack vare Åsa blev Ordförrådet min första praktikplats och även den första arbetsplatsen jag var på i Sverige. Där lärde jag mig otroligt mycket i min nya karriär inom journalistiken, bland annat en del nya ord på svenska, som krönika, debattinlägg, artikel och nyhet. Åsa och Torbjörn lärde mig också hur man kan skriva krönikor och debattinlägg, och tack vare deras kontakter fick jag också mina artiklar publicerade i ETC Malmö, facktidningen Ping med flera. Även där lärde jag mig mycket mer svenska än vad jag hade lärt mig i skolbänken, alltså i SFI-skolan.

Jag kände att allt som jag lärt mig i skolan var helt annorlunda när orden sades av Åsa och hennes man. Orden kom rakt in i mitt öra. Ibland förstod jag och ibland inte. Då sa jag direkt till Åsa: – Vad sa du? Kan du säga det en gång till?

Och detta var också något som Åsa uppskattade hos mig. Att jag vågade säga till och ställa frågor om något var otydligt eller oklart. På Ordförrådet hade vi många gemensamma kaffepauser med andra frilanskollegor som arbetade där.

Där lärde jag mig mycket om svenska sociala koder.

82

Att älsa knäckebröd1.indd 82

11/12/2023 6:06:48 PM

När jag brister i gråt Vi satt i köket som vanligt och pratade när Åsa en dag frågade mig om min familj. Vid denna tid var frågan om min familj så känslig att den väckte starka känslor inom mig. Självklart har min familj stor betydelse för mig, alltså min pappa, mamma och syskon.

Jag berättade för Åsa att min familj befinner sig på olika platser. En bor i Tyskland, en i Libanon, en i Syrien och jag i Sverige. Jag sa detta med låg och ledsen röst.

– Jag förstår dig, du menar att familjen splittrades till olika platser.

Jag nickade och förstod av sammanhanget att ordet splittrade betyder att man befinner sig på olika platser. Det var ett nytt ord för mig i alla fall.

Jag berättade också för Åsa att min systerdotter Razan kom till Tyskland som ensamkommande barn och att hon befann sig på en flyktingförläggning där i syfte att återförenas med sin familj.

När jag berättat detta började jag gråta. Åsa började också gråta och sa: – Jamen hon är fortfarande ett barn, hur kunde ni skicka henne ensam?

– Det fanns inget annat val. Det är krig där och barnet kan återförenas med sin familj, svarade jag medan tårarna rann.

– Jag förstår dig, sa Åsa.

Tack vare Åsa fick jag jobb på Merit utbildningsföretag, där en bekant till henne jobbade. Jag fick arbete som timanställd. Detta jobb var det första steget för mig in på den svenska arbetsmarknaden och det betydde så mycket för min fortsatta jobbkarriär. Utan Åsa hade jag aldrig fått kontakt med Lars Mogensen, Agneta Nordin och Thomas Lunderquist, några av de personer som jag träffade när jag fick möjlighet att praktisera på Lokatt Media. Det är ett produktionsbolag i Malmö och Öresundsregionen som arbetar journalistiskt med podd- och radioproduktion för bland andra Sveriges Radio.

Lars Mogensen och Thomas Lunderquist är bland annat kända för sitt radioprogram Filosofiska rummet. Åsa hade alltså en avgörande roll och var en viktig del i min lyckade jobbresa i Sverige. Hon och hennes kontakter erbjöd mig den hjälp jag behövde, på samma sätt som barn får hjälp av sina föräldrar i början för att kunna klara sitt liv.

För mig kändes det som att jag föddes som ett 30-årigt barn när jag inte förstod ett enda ord svenska. Och nu känner jag mig som en vuxen som jobbar och till

83

Att älsa knäckebröd1.indd 83

11/12/2023 6:06:49 PM

och med skriver böcker på svenska. Genom Åsas kontakter fick jag också en inbjudan till att hålla en föreläsning på journalistlinjen vid Skurups folkhögskola. Läraren Maja Ljung bjöd in mig till klassrummet. Hon satt tillsammans med sina studenter när jag berättade om mitt arbete som journalist i Syrien och vad skillnaden är att jobba som journalist i en diktatur jämfört med i ett demokratiskt land. Jag fick många frågor om det.

Maja var nyfiken på min karriär och ställde också många frågor till mig. Den fråga som fick mig att brista i gråt var: – Har du kontakt med din familj, var det ett svårt beslut att lämna dem?

Frågan var som en sten kastad i ett stilla vatten. Jag tittade på henne och mina ögon började rinna när jag med låg röst svarade: – Ja, det var ett mycket svårt beslut.

Det blev för svårt för mig att dölja mina känslor så jag började gråta. Jag kände mig oprofessionell som grät som ett barn inför studenterna. Men jag kunde inte låtsas eller dölja mina känslor och min kärlek till min familj. Maja började också gråta sakta. Sen hon sa: – Jag ber om ursäkt verkligen. Det var inte meningen att göra dig upprörd. Jag visste inte att frågan om din familj var så känslig för dig.

– Inga fara, svarade jag.

Maja kom fram till mig och visade mig till toaletten, där jag kunde skölja av mig och försöka samla mig för att bli stark igen. Jag kände mig som ett barn då. Tårarna fortsatte rinna, medan jag sköljde bort dem med vatten. Till slut lyckades jag samla mig, gå tillbaka och besvara fler frågor från studenterna.

Det var precis i början av min vistelse i Sverige som det var så känsligt att få frågor om min familj. Jag brast alltid i gråt, men det gör jag inte längre. Jag vet inte varför. Det här gäller inte bara mig, utan även många av mina landsmän.

Känslorna för landet och familjen blir lite lugnare, och det gör inte längre lika ont som i början. Kanske är det avståndet och tiden som gör detta. Därför brukar jag och mina landsmän skoja med varandra och säga: – Man blir som en krokodil utan känslor när man bott många år i Sverige.

84

Att älsa knäckebröd1.indd 84

11/12/2023 6:06:49 PM

Inget fel att emigrera Det är ingen skam att det svenska barnet Gerhard, en 14-åring, flydde från Sverige till USA i slutet av 1800-talet för att söka guld och ett bättre liv.

Det var på en utställning på regionmuseet i Kristianstad som jag lärde känna Gerhard. Jag besökte detta fina museum då och då för att vara med på aktiviteter och se deras vackra utställningar. Den här utställningen handlade om emigranter från Sverige till USA. Där fanns bilder på Gerhard med texter som berättade om hans resa. När jag läste om den upplevde jag att hans resa på något sätt liknade min resa till Sverige. Därför bad jag en annan besökare att ta en bild av mig bredvid honom eftersom jag kände att historien förenade oss.

Jag står bredvid barnet Gerhard Lance, och jag läser om honom, och samtidigt undrar jag hur amerikanerna såg på de svenska invandrarna. Fanns det något politiskt parti i Amerika vid denna tid som oroade sig för ekonomin och talade om säkerhetsproblem med invandringen?

Fanns det andra flyktingar eller invandrare som såg svenskar som något dåligt? Att de var snyggare, smartare och mer integrerade är de svenska flyktingarna? Tog Gerhard en liten båt överfull med andra invandrare som riskerade att beskjutas med kulor av kustpolisen eller fick han ett bättre mottagande av amerikanerna? Det är frågor som vi redan vet svaret på, åtminstone om man läser den berömda boken Invandrarna av Vilhelm Moberg eller ser filmen. I den förklaras på ett spännande sätt orsakerna till att svenskar utvandrade från Sverige till Amerika för att bygga ett nytt liv där.

Hur mottagandet är i Sverige vet vi svaret på efter de flyktingströmmar som kommit i samband med olika krig i Mellanöstern genom åren och de senaste kriserna i Jemen och Syrien, som allmänt har kommit att kallas för flyktingkrisen 2015. Ibland undrar jag för mig själv, och kanske är det en aningslös och frustrerad undran, men jag undrar hur det skulle ha varit om majoriteten av dem som kom från Mellanöstern var kristna invandrare eller konvertiter med en annan religion än islam.

Skulle mottagandet ha blivit bättre av dem i Europa, och jag tänker då framför allt på reaktionerna bland främlingsfientliga politiska partier?

85

Att älsa knäckebröd1.indd 85

11/12/2023 6:06:49 PM

Kanske är det bara historien som kan ge svar på sådana frågor, och jag förnekar inte generositeten och det underbara mottagandet av syriska flyktingar, speciellt 2015.

Men jag tänker på hur Europa, inklusive Sverige, mottog ukrainska flyktingar som att de var mer än varmt välkomna. Detta kanske är naturligt med tanke på att Ukraina ligger i östra Europa, och man har mycket gemensamt, värderingar och drömmar. Det är mycket som förenar det ukrainska folket och Europa, och hotet från Ryssland finns där.

Vissa tycker kanske att Europa har tagit emot många flyktingar från Syrien också, medan islamiska länder inte tog emot någon! Men detta stämmer inte.

Europa tog inte emot mer än 700 000 invandrare från Syrien, medan det bara i Turkiet finns mer än 3 miljoner syriska flyktingar.

Samtidigt har Jordanien tagit emot 1 miljon syrier och Libanon har, trots sina svåra ekonomiska problem, tagit emot 2 miljoner syriska invandrare. Jag tänker på den gången då en tågvärd på tåget i Värmland tvingade mig att kliva av från tåget när jag inte hade någon biljett under min asyl. Samtidigt välkomnar de flesta kollektivtrafikbolag i Sverige ukrainska flyktingar och skriver på ukrainska att de får åka med gratis.

Europeiska unionen har möten för att skärpa invandringspolitiken mot länder i Mellanöstern och Nordafrika, och Danmark bestämmer sig för att dra tillbaka uppehållstillståndet för många syrier och tvinga en del av dem att återvända till hemlandet. När det gäller ekonomiska flyktingar, där en del lider av hunger, avvisas de till någon avlägsen ö. Att politiken gör skillnad mellan flyktingar på grundval av det land de kommer ifrån är väldigt tydligt i Europa. Tyvärr är detta något som bekräftas av historien och det som har hänt.

Men historien glömmer att Syrien, före kriget, var ett utvecklat land. Ett rikt och självförsörjande land med gratis utbildning och gratis vård.

Jag erkänner, och jag tror att många av mina landsmän håller med mig, att det vi värdesatte var Syrien som land, inte dess politiska system. Kriget och emigrationen fick många att förneka sin syriska härkomst. Men de fick gratis utbildning och de levde ett fint liv, även om landet långtifrån var en demokrati. Diktatur är en sak och landets sociala, ekonomiska och kulturella komponenter är en annan sak. Vissa blandar ihop Syrien som land med dess politiska system, och det är fel.

Jag kan inte bortse från de fördelar som Syrien som land har gett mig där jag fritt kunde studera medie- och kommunikationsvetenskap vid Damaskus universitet. Min utbildning hjälpte mig att hitta ett bra jobb som jag älskar i

86

Att älsa knäckebröd1.indd 86

11/12/2023 6:06:49 PM

Sverige. År 2018 deltog jag i Värmlands bokfestival där jag höll föredrag för publiken, samtidigt som min första bok i Sverige lanserades, Nytt jobb i nytt land.

Jag misstog mig som nyinflyttad i Sverige när jag sa att ”vi som är flyktingar börjar från noll” – ingen börjar från noll, inte heller den syriska befolkningen.

Deras utbildningar, livserfarenheter och tidigare karriärer är inte noll, utan ett tillskott som har ett värde eftersom det kvalificerar sin ägare och underlättar hens integration i ett nytt land som Sverige. En gång var det en ung afghansk kille som frågade mig: - Och hur går det för dem som inte har haft möjligheter att studera i sitt hemland som du?

Mitt svar var: - Jag tror på dig och på din potential att utvecklas. Om du har möjligheten och intresset finns gratis utbildning i Sverige så att du kan utvecklas och lära dig mycket. År 2020 publicerade svensk radio en rapport som bekräftade att syrierna utgör den största andelen utländska studenter i Sverige som slutför sin utbildning vid universitet och högskolor. Detta är naturligt med tanke på att de flesta av syrierna har minst gymnasieutbildning. Utbildningar och studier är en inarbetad kultur i många familjer i Syrien.

I varje syrisk familj finns i genomsnitt tre till fyra barn, och därmed kommer du att hitta minst två eller tre barn i varje familj som går högre utbildningar.

Min familj består av fyra killar och två tjejer. Jag och en av mina systrar har universitetsutbildning, min syster pluggade till apotekare och jag pluggade journalistik.

Min yngre bror genomförde sin gymnasieutbildning och de andra gick bara en grundutbildning för att senare gifta sig. En av mina bröder avslutade sin universitetsutbildning i Tyskland. Han tog examen i företagsekonomi vid universitetet i Koblenz. Asyl kan medföra stor nytta för välfärdssystemen i Europa, inklusive i Sverige. Flyktingen eller invandraren kom inte till Europa för att arbeta med ett jobb som inte stämmer överens med hens drömmar och utbildning. Det är sorgligt att se en läkare från Mellanöstern arbeta som taxichaufför eller en ingenjör som arbetar med bilförsäljning. Det är absolut inget fel på sådana jobb, men det skulle vara bättre att dra nytta av energierna och krafterna som finns så att de arbetar inom rätt område.

87

Att älsa knäckebröd1.indd 87

11/12/2023 6:06:49 PM

Var envis så når du målet När jag hade bott i Sverige i nio år insåg jag att tillvaron som invandrare eller flykting i ett nytt land som Sverige kräver mycket envishet, uthållighet och kamp för att kunna nå det mål som man vill nå. Vissa behöver anstränga sig dubbelt så mycket jämfört med en vit person som är född i Sverige. Rasism och främlingsfientlighet förekommer i Sverige, även om det inte är så uttalat.

Vi får inte glömma att det finns de som sätter käppar i hjulet och avskräcker andra genom sina attityder och beteenden som genomsyras av dold eller öppen rasism.

När jag arbetade som samhälls- och hälsokommunikatör på Länsstyrelsen Skåne, berättade en syriansk tjej något för mig som gjorde mig irriterad. Hon sa: - Jag är civilingenjör och min handläggare på Arbetsförmedlingen skickade ett jobberbjudande till mig om att jobba i hemtjänsten. Jag tackade nej till jobbet eftersom jag inte var intresserad. Det är inget fel med sådana jobb, men jag tycker inte om det och min handläggare blev arg på mig för att jag vägrade jobba. Hon sa åt mig att jag skulle tacka ja till detta jobberbjudande, ”du kom inte till Sverige för att uppfylla dina drömmar”.

Vad! Du kom inte till Sverige för att uppfylla dina drömmar, sa hon det till dig? Det är väl självklart att du ska få uppnå dina mål och uppfylla dina drömmar, svarade jag henne lite hetsigt och irriterat.

- Men hon ansvarar för mig på Arbetsförmedlingen, jag är rädd för de inte kommer att ge mig någon ersättning eftersom jag tackade nej till erbjudandet.

- I Sverige finns det inget som heter tvång till något man inte vill. Självklart har du rätt att vägra acceptera erbjudandet, men du måste söka något annat jobb eller praktik som du föredrar att jobba med i stället för detta erbjudande, sa jag.

Det verkar som att mitt svar lugnade henne, men jag erkänner att det hon sa gjorde mig frustrerad och irriterad. Naturligtvis kan en person lämna sitt land av olika anledningar, men om personen migrerar för att kunna leva ett bättre liv kräver det envishet och uthållighet för att nå målet.

Det är många som missförstår mig och kritiserar mitt tankesätt. De undrar vad det är för fel med att en läkare eller ingenjör jobbar som busschaufför eller i en blomsteraffär i början tills de hittar ett lämpligt jobb.

Naturligtvis är det inget skamligt eller fel med det, så länge den arbetssökande

88

Att älsa knäckebröd1.indd 88

11/12/2023 6:06:49 PM

är villig att göra det, och att älska jobbet, men detta ska inte ske under tvång och det ska bara vara tillfälligt. För risken finns att högutbildade invandrare kommer att fortsätta arbeta med jobb som de inte gillar i åratal och kanske under hela sitt arbetsliv. Tyvärr är det så i många fall idag. Min handläggare på Arbetsförmedlingen erbjöd mig att jobba med äldre. Men jag vägrade och hittade i stället ett annat jobb som jobbcoach med hjälp av vänner. I den meningen ligger ansvaret för att söka jobb på den enskilda personen och inte på institutioner.

Jag jobbade som jobbcoach för arabisktalande på Merit utbildningsföretag och min svenska utvecklades och förbättrades snabbt. Därför tycker jag att arbetsplatser kan ge oss nyanlända stora möjligheter att utveckla och lära oss språket, samtidigt som vi får många erfarenheter, särskilt i ett land som lever i ensamhet och tystnad som Sverige. SFI är jätteviktigt för att börja lära sig språket, dess regler och hur man bygger meningar, men det räcker inte. Man lär sig språket betydligt snabbare om man träffar andra som talar svenska på en arbetsplats.

Under mina föreläsningar för nyanlända brukade jag beskriva inlärningen av det svenska språket som en person med två ben: ett ben är SFI och det andra benet är livet. Med livet menar jag praktik, arbete, kompisar, radio och tv. Min liknelse skulle täcka och besvara många invandrares undringar: hur lär vi oss svenska, och är SFI tillräckligt för att lära sig språket?

Min förklaring innebär att jag ser språket som en levande person som andas, rör sig och interagerar. Det är ett måste för dem som är födda utanför landet och som är nyanlända att leva med detaljerna i språket. På arbetet lever vi med språket, i vår vänskap med infödda svenskar lever vi med språket och i föreningar lever vi också med språket genom våra aktiviteter.

Nykomlingar måste leva med språket, inte bara i skolbänken, utan i arbetet, praktiken och genom att ha vänner. Detta kräver enligt min uppfattning att det svenska samhället är mer öppet och hjälpsamt. Detsamma gäller civilsamhället och föreningar som kan erbjuda en hel del aktiviteter och evenemang. Men man får inte glömma att det även kräver ett aktivt deltagande av individerna själva.

89

Att älsa knäckebröd1.indd 89

11/12/2023 6:06:49 PM

Vänskap och musikspråk Sverige och de andra skandinaviska länderna ingår bland de länder i världen där det är svårast att skaffa vänner. Detta kanske kommer som en överraskning för er, men det är ett faktum som har fastställs i flera studier. Svårigheten beror på att länderna präglas av individualism och att ensamhet är en sorts norm.

Detta är svaret på nyanländas frågor om varför det är så svårt att bli vän med svenskar.

Många nykomlingar, särskilt de som kommer från Mellanöstern, har många frågor om detta: ”Varför vet jag inte vad min granne heter? Varför kan jag inte bjuda hem min granne? Varför kan jag inte lämna mat till min granne som jag brukade göra i mitt hemland? Jag har fortfarande inga svenska vänner, det är jättesvårt att få en svensk vän!”

Jag brukar få frågor från nykomlingar om hur man gör på bussar och tåg: - I kollektivtrafiken brukar svenskar sitta ensamma och lyssna på musik. Jag brukar sätta mig bredvid dem för att öva på språket och lära känna dem, men det går inte. De är väldigt snälla, men de svarar kort och säger bara ”kanske” och ”vi får se”.

Mitt svar till dem är: Kollektivtrafiken är inte rätt plats för att skaffa vänner. Svenskar gillar inte att prata med främlingar och de hatar när någon sätter sig intill dem till exempel på tåget eller i bussen när det finns andra tomma platser. Enda sättet att lära känna svenskar är genom föreningar med någon viss verksamhet. I Sverige finns det mer än 200 000 föreningar.

En av mina vänner avslöjade ett knep för mig. Han sa: - Att ha en hund i Sverige ger dig möjligheter att lära känna svenska tjejer, eftersom när du går ut på promenad med din hund, upptäcker du att svenskar hälsar på dig och ler samtidigt. Det är ett trick för att få dejta svenska tjejer. Det kallas för hundtricket!

Självklart älskar jag hundar, speciellt söta, små hundar, men jag är inte intresserad av att ta hand om eller äga en hund. När jag var singel funderade jag på att skaffa hund för att få dejta, men jag gav upp den tanken eftersom jag tänkte att det var bättre att använda dejtingappar så att jag kunde utveckla min svenska.

Min svenska har utvecklats sedan jag fick min första praktikplats i Sverige år 2014, då jag praktiserade på Ordförrådet i Malmö, en samlingsgrupp av fri-

90

Att älsa knäckebröd1.indd 90

11/12/2023 6:06:49 PM

lansjournalister där bland andra Åsa Ohlsson och hennes man ingick.

Jag minns fortfarande hur de svenska orden kom in i min hjärna och fastnade i minnet. Nya ord som Åsa använde. Hon bad mig att skriva en artikel, krönika eller introducera mig för andra kollegor som kom på besök till Ordförrådet.

På grund av mina begränsade språkkunskaper kände jag mig ibland frustrerad och förvirrad och visste inte hur jag skulle svara på det Åsa bad mig om eller frågade. Jag hade svårt att uttala en del ord rätt. Då brukade jag fråga henne: ”Vad sa du?” Hon upprepade svaret eller frågan långsamt och flera gånger tills jag förstod. Det var nog det bästa sättet för mig att lära mig svenska snabbt och fint. På Ordförrådet lärde de mig att inte skämmas över misstag som jag gjorde när jag talade svenska. Jag blev förvånad över det tålamod som Åsa och hennes man hade med mig, men det gjorde mig väldigt glad. De gav så mycket av sin tid till mig och var noga med att lära mig svenska traditioner och svensk kultur.

Alla kollegor på Ordförrådet brukade fika tillsammans, något jag uppskattade mycket. En gång tittade jag på den sista biten av kakan och var sugen på att äta den, men jag vågade inte ta den. Åsa log och sa: ”En av de svenska sociala koderna i fikasammanhang är att ingen svensk vågar ta den sista biten av kakan utan att först fråga om det finns någon annan som vill ha den. Om ingen annan vill ha den går det bra att ta den.”

Jag kan inte nog tacka de många svenskar som var jättesnälla och som hjälpte mig enormt mycket: Åsa, Torbjörn, Lars, Sven, Annika, Börge och många andra, utan dem skulle jag inte ha klarat mig i det nya landet Sverige, och mitt liv skulle ha varit mycket svårare.

Jag försökte alltid att vara med svenskar och integreras med svenskarna.

Invandrarna kan inte integreras eller hitta jobb utan de inföddas hjälp och acceptans av något annat än en stängning av det svenska samhället.

Rasism och främlingsfientlighet skapar en känsla av frustration för många invandrare och det driver många av dem till brott och till att leva i ett skuggsamhälle.

Men problemet är också att vi i Sverige glömmer att prata om andra sätt att exkludera människor, som att arbetsgivare inte vågar anställa personer från Mellanöstern som pratar arabiska eller är muslimer.

Jag måste erkänna att jag är kär i det svenska språket. Jag uppfattar svenska med dess korta meningar som en sång. Och vokaler används ofta. På arabiska talar vi snabbare och språket förlitar sig på konsonanter och endast tre vokaler: a, o och i. Kanske är det därför som det är så svårt för oss att uttala

91

Att älsa knäckebröd1.indd 91

11/12/2023 6:06:49 PM

många svenska ord eftersom de har så många vokaler.

Detta gör att man kan hamna i pinsamma situationer och till och med missförstånd i vardagliga konversationer. Jag blir generad när jag tänker på mitt felaktiga uttal av ordet ”morgonstund”, då jag sa morgonstånd i stället. Ett felaktigt uttal av bokstaven å i stället för u ändrade helt ordets betydelse. Det var så pinsamt! När vi hade fikat klart viskade en mina kollegor i mitt öra: ”Får jag lov och rätta ett språkligt fel som du sa?”

- Absolut, svarade jag.

- Du sa morgonstånd i stället för morgonstund.

Hon förklarade för mig hur de två orden skiljer sig åt och att jag uttalade u i stället för å.

Jag rodnade och svarade henne: - Förlåt!! Visst vet jag skillnaden mellan u och å i uttalet, men eftersom jag pratade snabbt uttalade jag fel.

Det korrekta uttalet i svenska språket kräver att man tänker efter, speciellt vi som har arabiska som modersmål. När vi araber talar svenska översätter vi i tankarna från arabiska till svenska, och eftersom grammatiken och ordens placering i meningar inte är lika, till och med vokalerna är helt olika, leder det till att vi gör många misstag när vi pratar svenska.

Jag är som sagt en person som älskar det svenska språket och som ser till att skriva ner varje nytt ord jag lär mig, men jag vet också genom mitt eget modersmål att det genom språket är möjligt att få tillgång till svenskans sinne och hjärta, i motsats till med det engelska språket där man bara får tillgång till svenskans sinne utan hjärta.

På en föreläsning som jag höll för nyanlända i Helsingborg fanns där en kvinna från Kina som frågade mig: “Hur lärde du dig svenska?” Hon fortsatte sedan: ”Jag har problem hemma, min svenska partner pratar bara engelska med mig.”

Mitt svar blev: - Du har tur som är gift med en svensktalande, och du har en gyllene chans att träna språket hemma. Jag lärde mig språket i skolan, med mina vänner och av livet i övrigt. Svenskar talar engelska bra och de är glada om man kan tala engelska eftersom de får möjligheten att träna sin engelska. Ta vara på chansen att träna svenska med din partner!

Men han insisterar att vi ska prata engelska, svarade hon.

- Inga problem. Du måste fortsätta envisas om att ni ska prata svenska för att du ska lära dig, och om du fortsätter prata svenska med honom kommer han så småningom att börja prata svenska med dig, svarade jag.

92

Att älsa knäckebröd1.indd 92

11/12/2023 6:06:49 PM

Många av dem som var med på föreläsningen var väldigt imponerade över hur mitt liv hade utvecklats – att hitta ett jobb i Sverige och sedan skriva en bok på svenska på så kort tid. Naturligtvis gjorde deras beundran och beröm mig väldigt glad och gav mig energi, men jag vill gärna vara ödmjuk och hjälpa alla som behöver det, även om det bara är genom att ge något litet tips eller information via telefon.

Var alltid ödmjuk och inse att du inte alltid är bäst, utan det finns alltid någon som är lite bättre och mer framgångsrik än du.

Jag är helt övertygad om att språkutveckling beror på i vilken omfattning eleven kommunicerar och kommer i kontakt med språket. Man måste höra det, tala det, andas det och läsa det dagligen, det vill jag säga man måste leva med språket. Helt klart har de invandrare som lever med en svensk partner en gyllene chans för snabb språkinlärning och utveckling. Jag har inte haft någon svensk partner, eller någon svensktalande som jag träffat dagligen att öva svenska med. Därför brukar jag säga på mina språkföreläsningar att för oss som är födda utanför Sverige räcker det inte med bara språkundervisning i skolan för att vi ska utveckla vår språknivå, utan vi behöver arbetsplatser och andra platser där vi kan öva praktiskt på språket.

På min första arbetsplats förbättrades min svenska avsevärt, och det är normalt med tanke på att jag kommunicerade på svenska omkring åtta timmar om dagen. Den arbetsplats som hjälpte mig mest med språkutvecklingen var arbetet som resurschef i Landskrona kommun. Jag fick höra många slangord och andra begrepp av mina kollegor Måns och Viveca.

Måns, jag hörde Viveca säga MÖG, vad betyder det?

- Hon menade bajs, sa Måns och flinade.

- Va! Jaha bajs, skrattade jag.

Under mitt första år i Sverige hade jag svårt att acceptera användningen av fula ord eller förolämpningar. Jag tyckte inte om att höra ord som mög, djävul eller fan. Det enda ordet som jag använde någon gång ibland var ”fan”.

Något jag ofta funderade på var varför svenskar så ofta använder orden ”kanske” och ”vi får se”, särskilt när jag frågade dem om något som de var osäkra på. Senare insåg jag att ”kanske” och ”vi får se” ingår som en del i den svenska kulturen att vilja undvika konflikter och motsättningar. Förmodligen betyder det nej, medan ”ja” och ”gärna” betyder ja. Vissa tror att ”kanske” eller ”vi får se” är detsamma som Inshallah: ”om Gud vill”, som vi araber ofta säger, oavsett om vi är muslimer eller kristna. Några av mina kristna vänner använde detta ord hela tiden eftersom det är en del av samhällskulturen. Ordet betyder att allt som sker är Guds vilja.

Det betyder bokstavligen om Gud vill, då ingen kan förutsäga vad som

93

Att älsa knäckebröd1.indd 93

11/12/2023 6:06:49 PM

kommer att hända i framtiden eller vad som händer med det som vi människor planerar. Det kan uppstå hinder så därför brukar vi säga ”om Gud vill”. Åsa Ohlsson sa ofta till mig: Ali! Vi ses imorgon!

- Inshallah, sa jag.

Då svarade hon: - Vad menar du med om Gud vill? Att vi kommer att dö i morgon, att döden kommer att hindra oss från att träffas?

- Nej, nej! Om Gud vill är ungefär som ja, svarade jag och rodnade.

Jag måste erkänna att jag gillar dessa situationer, som kan verka något knepiga, men som visar oss kulturella skillnader och samtidigt visar hur vackra dessa skillnader är, eftersom olikhet tar bort monotoni, tristess och tillför ett slags glädje i våra liv. Det är skillnaden mellan oss som visar vilka vi är eftersom den speglar vår tolkning av saker ur vårt perspektiv och hur vår personliga synvinkel genomsyras av den kultur vi uppfostrades i.

94

Att älsa knäckebröd1.indd 94

11/12/2023 6:06:49 PM

Att tjuvlyssna Under mitt första år i Sverige brukade jag lyssna på andra resenärers konversation på tåget, för att lära mig svenska och försöka förstå vad de sa och få veta hur de tänker, hur de lever och vad de brukar prata om. Att lyssna på andra människor hjälpte mig att lära mig, men så fort tåget närmade sig slutstationen sa tågvärden: “Vi närmar oss nu slutstationen Malmö central och vi tackar för oss.”

“Vi tackar för oss” var en så märklig mening, och när jag hörde den för första gången undrade jag hur en person kan tacka för sig själv?!

Resenärerna ska tacka tågpersonalen, inte ska personalen behöva tacka sig själva. Det var så exotiskt att tacka sig själv för att man utförde en tjänst åt andra eller för att man gjorde sitt jobb bra. Min hjärna hade svårt att acceptera tanken på att tacka sig själv.

Jag upprepade frasen flera gånger och försökte övertyga min hjärna om det, men det funkade inte i början och inte heller när jag hört den här meningen flera gånger. Till slut gav min hjärna upp och jag började acceptera meningen.

Men sedan blev det helt normalt för mig efter att jag hört den många fler gånger. Även ordet magkänsla var lite konstigt för mig, och jag hade svårt att förstå hur en mage kan känna. En mage är en plats för falafel eller köttbullar!

Tidens gång är det enda sättet att få invandrarna att smälta in mer i det svenska samhället, att präglas av intrycken från svenskarna. Sakta börjar de få samma livsstil, med hälsosam mat och dryck. Möjligen kan detta sammanfattas med det arabiska ordspråket: ”En person som bor med en folkgrupp i fyrtio dagar blir en av dem.”

Jag själv började förändras när jag hade bott några år i Sverige och umgåtts med svenskar. Det främsta exemplet på det är att jag har börjat tänka på att äta hälsosamt och att röra mig mer. Äta mycket grönsaker och mindre kolhydrater och kött. Ta trappan i stället för hissen.

Ta långa promenader eller gå till gymmet. I Syrien var detta inget jag var medveten om. Jag tänkte inte så mycket på att leva hälsosamt som jag gör nu i Sverige.

Men livsstilen i Sverige, med ett överflöd av mat och dryck, och vädret som gör att man sitter mycket hemma, innebär en risk för att bli fet, särskilt om man

95

Att älsa knäckebröd1.indd 95

11/12/2023 6:06:49 PM

faller för frestelsen med snabbmat och godis från Hemmakväll-butiker som finns spridda över hela Sverige.

För nyanlända i Sverige saknades tyvärr en hälsosam matkultur och rörelse i våra skolor och i vardagen. I Mellanöstern äter många mycket kött utan att vara medvetna om farorna med detta, och baklava och godis utan att tänka på hälsoriskerna. Kanske är detta förklaringen till att så många har högt blodtryck, sjukdomar och diabetes i arabvärlden, vilket också har samband med för lite rörelse och motion.

Det som skiljer arabländerna från Europa, inklusive Sverige, är arbetstiderna och det bistra klimatet. Den som är statligt anställd i arabländerna arbetar sex timmar om dagen eller kanske mindre, men det är tuffare för unga män eftersom de ofta behöver ha ytterligare ett jobb för att kunna försörja sig och sin familj.

När jag var 30 år bodde jag i en fyrarumslägenhet med min mamma, pappa och lillebror. Jag hade ett eget rum, och om jag gifte mig skulle jag och min fru kunna bo i det rummet. Men äktenskap är dyrt i Syrien, och jag hade ingen lust att gifta mig och bo med familjen. Jag ville vara fri och oberoende. I Syrien är det mannen som står för alla bröllopskostnader, som kläder, smycken och andra utgifter, och han ska äga sin egen bostad. Att hyra hus eller lägenhet i Syrien är inte vanligt, som i Sverige, utan man äger sin egen bostad. När jag kom till Sverige var det lätt att få en hyreslägenhet och det var lätt att spara lite pengar inför äktenskapet.

96

Att älsa knäckebröd1.indd 96

11/12/2023 6:06:49 PM

Nyfikenhet, flexibilitet och respekt Kanske är det mina personliga egenskaper, som nyfikenhet, öppenhet och mod, som jag har att tacka för min smidiga integration i den svenska kulturen.

I de föreläsningar som jag hållit i många städer i Sverige har jag betonat att man ska vara lagom nyfiken i Sverige. Nyfikenhet är en investering i framtiden, att känna till det nya landets lagar, dess traditioner samt dess försäkrings- och sociala system är något som öppnar dörrar för oss till kunskap och möjligheter.

Jag var mycket nyfiken och brukade fråga om allt som har med Sverige att göra. Väldigt intresserad av all ny information om Sverige, men jag har lärt mig att vara lagom nyfiken och lite mer försiktig med det. I Arvika deltog jag i en språk- och arbetsmarknadsaktivitet som var en del av min etableringsplan. En dag var det en person som misstolkade mina frågor.

Jag deltog i en aktivitet på ett jobbmatchningsföretag, där de varje vecka brukade bjuda in en gästföreläsare för att prata om myndigheter och nya saker med koppling till arbetsmarknaden ,så att vi kunde lära oss mer om det svenska samhället. Föreläsaren var en officer från Försvarsdepartementet. Min fråga till honom var: “Har Sverige kärnvapen?”

Det var en rimlig fråga för mig eftersom jag ville använda de ord jag nyligen lärt mig. Föreläsaren tystnade och vägrade ge mig ett svar. Jag förstod inte då att min fråga hade gjort honom upprörd.

Samma dag bad min coach på företaget om ett samtal med mig i enrum: - Föreläsaren frågade oss om ditt namn och personnummer, men vi gav inte honom det. Vi sa till honom att du var journalist i Syrien och att du ställde denna fråga till honom eftersom du är nyfiken och att du frågade för att lära dig svenska, inget annat.

Jag blev väldigt chockad och förvånad när jag hörde detta, men jag uppskattade att företaget stod bakom mig och försvarade sina elever. Jag har lärt mig att inte vara alltför nyfiken och att nyfikenhet ibland kan leda till oväntade händelser. Man ska vara försiktig och inte ställa frågor som kan missförstås.

De finns de som av nyfikenhet lägger sig i allt, men jag vill betona att min nyfikenhet är respektfull i den meningen att jag inte vill kränka den jag ställer

97

Att älsa knäckebröd1.indd 97

11/12/2023 6:06:49 PM

frågor till så att han känner sig kränkt, förnedrad eller förringad.

Följande fråga kan till exempel inte ställas: ”Har ni tåg i Syrien?” Frågan kan ställas på ett annat, snällare sätt: ”Hur ser trafiksystemet ut i Syrien?” Det är en öppen och generell fråga som inte kan missförstås.

Nyfikenhet är väldigt viktigt i ett mångkulturellt samhälle som Sverige, men det krävs alltså respekt och försiktighet när man ställer frågor. Nyfikenhet kan ibland också förstärka våra förutfattade meningar om varandra och skapa rädsla, eftersom vi är rädda och varnar för något som vi inte vet så mycket om. På så sätt uppstår förvirrande information.

Nyfikenhet fick mig att starta ett initiativ kallat nyhetscafé på Landskrona bibliotek 2015. Idén började med att jag tog ett nyhetsklipp med ett aktuellt ämne från svenska tidningar, kopierade det och diskuterade det på arabiska och svenska med nyanlända. Detta sammanföll med den så kallade flyktingkrisen. Deltagandet blev populärt, och en dag var Sveriges Television på plats för att rapportera om nyhetscaféet. Syftet med detta nyhetscafé var att diskutera samtida ämnen med nyanlända, lära sig svenska genom nyhetsklipp och utveckla kunskap om det svenska samhället.

Det var min egen vilja att lära känna det svenska samhället och min önskan att utöva journalistyrket på mitt eget sätt som gjorde att jag lanserade denna idé. Verksamheten utvecklades senare till att bjuda in svenska gäster för att diskutera aktuella frågor i stället för att använda nyhetsklipp. Till exempel bjöds en politiker från kommunfullmäktige i Landskrona in för att diskutera den pågående så kallade flyktingkrisen – om det var en kris eller en möjlighet för Europa. Det blev många personer som bjöds in och vi diskuterade många olika sociala frågor. Som uppskattning för min insats fick jag besked om att de ansvariga för kulturnämnden i Landskrona kommun hade utsett mig till kandidat till kulturstipendiet i Landskrona kommun för år 2015.

Det var en oförglömlig stund så full av glädje! För första gången kände jag mig uppskattad i den nya gemenskapen.

Dagen för utdelningen av kulturstipendiet kom, och lokalen där priset skulle delas ut var mycket elegant, med gammalsvensk dekor. Det var stadsteatern i Landskrona. Jag satt i salongen och väntade på att de skulle presentera vem som skulle få stipendiet, som skulle delas ut till tre personer.

Presentatören för kvällsgalan gick fram till mikrofonen och började läsa motiveringen till att kvällens första person skulle få kulturstipendiet. Av inled-

98

Att älsa knäckebröd1.indd 98

11/12/2023 6:06:49 PM

ningen blev det tydligt att det var mig det gällde. Min nyfikenhet beskrevs och mitt mod att öppna kanaler för dialog mellan medborgare och beslutsfattare i staden, vilket ökade förståelsen för det svenska samhällets komponenter. Jag gick upp på scenen, överväldigad av glädje och alla applåderna. Stipendiet var på 20 000 kronor. De övriga stipendierna gick till ett rockband och till en bok- och filmproducent.

Nyfikenhet kan hjälpa en person att undvika felaktiga beslut. Det beror på att nyfikenheten gör att man tar in fakta som ger kunskap och som leder till att man sedan fattar rätt beslut. Jag har träffat många nyanlända som sagt: “Det där visste jag inte, ingen berättade det för mig.”

Många nyanlända ångrar beslut de tagit och jobbmöjligheter eller hjälp som de har missat eftersom de inte visste att den fanns. Förutom nyfikenhet krävs ibland kritisk granskning och källkritik av den information man får.

De nyanlända lyssnar ofta på invandrare som har bott här i flera år, men som ändå inte har lärt sig språket eller haft något jobb. Tyvärr ger denna grupp invandrare ofta nedslående och felaktig information om Sverige. Det bästa för nyanlända är att vara försiktiga och inte tro på alla negativa åsikter de hör om Sverige eller att helt enkelt hålla sig borta från negativa och frustrerade människor. Min nyfikenhet fick mig att forska och läsa mer om den svenska arbetsmarknaden.

Denna nyfikenhet fick mig att skriva min första bok i Sverige, Nytt jobb i nytt land 2015, i en önskan att hjälpa andra att på ett djupare plan förstå hur den svenska arbetsmarknaden fungerar.

Nyfikenheten fick mig också att skriva min andra bok, Mångkultur i din jobbkultur 2021.

Nyfikenheten förde mig till norra Sverige 2022, närmare bestämt till Skellefteå kommun, för att med egna ögon se jätteinvesteringarna där. Jag besökte Northvolts batterifabrik, som anses vara en av de största batterifabrikerna i Europa, och som håller på att skapa någonstans mellan 8 000 och 15 000 jobb fram till 2030. Värdet av investeringarna är enormt, motsvarande mer än en miljard dollar, vilket gör att många lediga jobb kommer att skapas där. Detta gör att människor som bor i södra Sverige, i städer som exempelvis Malmö och Göteborg, bör överväga att flytta till norra Sverige om de vill hitta jobb.

Men bilden av norra Sverige bland medborgarna, särskilt de som är födda utomlands, är fortfarande vag och ofta felaktig. När jag på mina föreläsningar för nyanlända frågar vad de vet om norra Sverige blir svaret ofta: ”Kyla och isbjörnar.”

99

Att älsa knäckebröd1.indd 99

11/12/2023 6:06:49 PM

Detta är samma bild som bilden av Sverige utomlands. En av mina svenska kompisar berättade att när hon var i USA fick hon frågan om hon brukade träffa på isbjörnar varje dag i Sverige.

En annan bra egenskap jag har är att jag är flexibel. I flexibiliteten ingår social intelligens och ,tålamod. Det finns ett arabiskt ordspråk som säger att smidighet innebär att inte vara så hård att man bryts itu. I mitt fall innebar det att jag inte var så fastlåst vid tanken att hitta ett jobb som journalist i Sverige att om jag inte fick det jobbet skulle jag sitta hemma och rulla tummarna. I stället försökte jag i början att arbeta som frilansjournalist och skriva för många olika tidningar.

Men jag insåg efter ett tag att det var väldigt svårt att sälja mina artiklar och till och med att hitta någon tidning som var intresserad av det jag skrev.

Konkurrensen är hård inom mediebranschen och tidningarna var inte intresserade av mångfald. Då bestämde jag mig för att söka mig till ett annat område som jag också gillar, nämligen arbetsmarknadssektorn. Där fick jag ett arbete som jobbcoach på ett jobbmatchningsföretag och senare som samhällskommunikatör på Länsstyrelsen Skåne.

Flexibiliteten gjorde att jag kunde välja ett annat yrke som intresserade mig och som matchade min utbildning på högskolenivå. Flexibiliteten betydde inte att jag valde ett yrke som jag inte gillade eller att jag jobbade bara för pengarna.

Det betydde inte heller att jag valde det för att Arbetsförmedlingen ville att jag skulle göra det.

Flexibilitet kräver tålamod och att gå i trappor, inte att ta den enklare vägen med hissen. Flexibilitet innebär att delta i evenemang om du bjuds in till dem, som after work. Att inte dricka alkohol betyder inte att jag inte kan delta. Jag kan välja att dricka juice eller te där. Att någon dricker alkohol behöver inte hindra mig från att delta, utan min flexibilitet gör att jag söker efter andra alternativ som fungerar för mig.

Respekt är också en viktig egenskap. Det betyder att visa andra respekt, att inte avbryta dem när de pratar, att lyssna på dem, att inte ställa frågor på ett grovt eller okänsligt sätt. Att komma i tid och respektera andras integritet och deras frihet att välja den mat, dryck, kläder och till och med den religiösa tro de vill.

Att respektera avtalade tider är särskilt viktigt i Sverige. Det finns ett arabiskt ordspråk som säger att tid är guld. Det motsvarar det svenska ordspråket som säger att tid är pengar. Min svenske vän Sven Bornemark frågade mig en gång

100

Att älsa knäckebröd1.indd 100

11/12/2023 6:06:49 PM

när han var på besök: Ali! Vet du vem som är svenskarnas Gud? Nej, svarade jag, förvånad över frågan för jag visste ju att svenskarna är ateister.

- Tiden är väldigt viktig för oss, svarade han.

Det var först då som jag förstod hur viktig tiden är och vad min vän Sven försökte säga.

Den som kommer som invandrare till Sverige inser ganska snart att tid här kostar pengar. Det märker man om man kommer för sent till en läkartid på vårdcentralen eller om man kommer för sent till någon annan avtalad tid utan giltig anledning. Det var i alla fall vad jag lärde mig när jag kom till Sverige.

Tiden är dyrbar i Sverige och att visa respekt innebär att komma i tid.

101

Att älsa knäckebröd1.indd 101

11/12/2023 6:06:49 PM

Det underbara Malmö Under mitt arbete som samhälls- och hälsokommunikatör i Landskrona satt jag med kökspersonalen på kommunala Komvux och åt lunch. En dag hörde jag ett samtal mellan två kvinnliga lärare som satt vid bordet bredvid mig.

Den första pratade om att Sverige inte längre är ett tryggt land att leva i och att kriminaliteten har ökat efter det att syriska flyktingar började komma till Sverige 2015.

Att höra detta chockade mig och gjorde mig förvirrad, men jag försökte låtsas som att jag inte hade hört något. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra.

Skulle jag ge kvinnan svar på tal?

Skulle jag blanda mig i samtalet och berätta att bristen på trygghet i landet inte beror på immigrationen av syrier?!

Jag bestämde mig för att hålla tyst, och efter ett tag ringde min telefon. Det var en syrisk vän som ringde så jag pratade på arabiska. Efter ett tag såg jag att den ena kvinnan blängde på mig och sedan bad hon mig att sänka rösten lite.

- Förlåt, jag visste inte att jag pratade så högt, svarade jag förvirrat.

Jag bad om ursäkt, även om jag visste att jag inte hade pratat så högt. Men jag misstänkte att kvinnan inte tyckte om främlingar, detta framgick ju av hennes negativa prat om syrier och att syrier är orsaken till kriminalitet och otrygghet i Sverige.

När jag kom hem var jag upprörd. Jag kunde inte sluta tänka på det hon sagt.

Det fick mig att känna mig som en utböling, annorlunda än andra, en utstött.

Jag hade aldrig haft den här känslan förut. Men konversationen förstärkte känslan. Efter ett tag vande jag mig vid den och accepterade att jag är som jag är. Jag känner att jag är som andra, det är ingen skillnad mellan oss.

Ett arabiskt ordspråk säger att tungan är starkare än svärdet. Ja, ord som nedvärderar någon annan kan ha en förödande effekt på den personen. Det var första gången under min tid i Sverige som jag kände mig annorlunda än

102

Att älsa knäckebröd1.indd 102

11/12/2023 6:06:49 PM

andra. Att jag var en av de där “kriminella” invandrarna som kom från Syrien till Sverige. Känslan av olikhet skapade en inre kamp som störde min identitet och tillvaro.

Att höra rasistiska ord är inte heller det enda som gör att invandrare känner sig annorlunda, även att behöva bo i bostadsområden som är isolerade från staden skapar en känsla av avskärmning från andra. Det här är något jag inte gillar med Sverige. Till exempel i Rosengård i Malmö, i närheten av där jag bor, ser jag att 99 procent av befolkningen är utlänningar.

Det är likadant i stadsdelen Koppargården i Landskrona och många andra stadsdelar i hela Sverige. I de områdena känner man att det finns en uppdelning mellan deras och vårt område.

Men det vi ser i Sverige har vi också sett i Amerika, där många svenskar bodde i området Swede Hollow i Minnesota. Många invandrare vill bo i områden där majoriteten utgörs av invandrare eftersom det kan ge dem en känsla av trygghet och att det främjar deras identitet och utövandet av seder och traditioner.

För andra kan de bero på att de är tvungna att bo i dessa områden eftersom kommunen har bestämt det. Landskronas största bostadsbolag (Landskronahem) skickade en anvisning om en lägenhet i Koppargården till mig, alltså ett av de områden där majoriteten är invandrare. Jag skickade ett mejl, där jag svarade dem så här: “Tack för erbjudandet. I Koppargården är den övervägande majoriteten invandrare. Min förhoppning är att kunna få en lägenhet i ett område där det finns svenskar, för jag är ny i Sverige och jag vill gärna lära mig svenska och integreras med svenskar.”

På Landskronahem var de faktiskt positiva och förstående, och därefter erbjöds jag en lägenhet på en gata där majoriteten är svensk. Vad jag vill säga med detta är att invandrare måste visa att de har en vilja att integreras och vistas i områden med en svensk majoritet för att snabbt kunna integreras. Och ännu viktigare är det att deras barn lär sig svenska, för att underlätta deras fortsatta studier. Tyvärr är det så i vissa skolor att barnens modersmål talas i skolan eftersom deras föräldrar är invandrare.

Det oroande är att det finns mycket kriminalitet i dessa områden och det kan inte rekommenderas att man promenerar runt där, fast detta är inget jag har sett i Rosengård. Nu bor jag i Annelund i Malmö, ett område nära Rosengård,

103

Att älsa knäckebröd1.indd 103

11/12/2023 6:06:49 PM

och jag handlar ofta i Rosengårds köpcentrum. Det som tilltalar mig där är sättet att lägga fram varorna, överflödet och variationen av butiker och att varorna är billigare där jämfört med i de svenska butikerna. Folk där är trevliga. Det stämmer att kaféerna i Rosengård är fyllda med araber och somalier, men jag har inte har blivit vittne till något kriminellt beteende. Det sorgliga är att jag inte ser några svenskar i Rosengård. Alltså vita svenskar. Det får mig att undra vad det är som hindrar svenskar från att vara där. Beror det på det dåliga ryktet? Eller beror det på rädsla?

Ryktet är inte helt sant. När jag reser till Stockholm för att besöka svenska vänner frågar de mig: - Hur är det i Malmö? Vi hör om skottlossningar och bråk. Vågar du gå ut där?

Jag svarar förvånat med ett leende på läpparna: - Malmö är som Stockholm, en vacker och lugn stad. När det gäller skottlossning så ser man det i alla städer i Sverige och kriminaliteten finns överallt.

De nickar och håller med mig: - Det är sant, men det bästa med Malmö är att vi kan äta mycket bättre falafel där än i Stockholm. Falafeln i Stockholm går inte att äta och den är väldigt dyr.

- Ja, den bästa falafeln du någonsin kommer att smaka i Sverige är Malmös falafel, lite lik den man får i Damaskus. Men det gäller inte bara falafel. I Malmö kan du smaka 150 olika maträtter från hela världen, och sedan har vi alla grönområdena, trädgårdarna, olika festivaler och aktiviteter, och viktigast av allt närheten till Köpenhamn.

Jag vet inte varför, men jag känner mig som en försvarsadvokat för Malmö varje gång jag reser till någon annan stad för att hålla en föreläsning. Ofta får jag frågan: ”Hur är Malmö?” när de hör att jag kommer därifrån.

Jag svarar: “Underbart!”

Malmö är en stad som samlar hela världen. Det är så vackert att se folk från alla världens hörn leva och bo i en stad med olika seder och traditioner. Deras barn går i samma skola. Det är trevligt att tillbringa semestern i andra länder, men det är bättre att tillbringa semestern i Malmö, där hela världen har samlats i en och samma stad.

104

Att älsa knäckebröd1.indd 104

11/12/2023 6:06:49 PM

Livet har lärt mig att rykten bär på många lögner och felaktiga bilder. Ryktet är som en god måltid med många kryddor. Ryktet kryddas av media och sociala medier som sprider felaktigheter om Malmö. Om vi tar Syrien som exempel så har det för många blivit känt som ett land som miljontals människor flyr ifrån, ett land med IS och krig, och kanske asyltält och elände. Men det finns en annan verklighet och ett annat ursprung som det inte talas så mycket om.

Bilden av Sverige i världen, åtminstone i muslimska länder, är att det är ett självmordsland med mycket ensamhet, våldtäkter och omhändertaganden av barn från föräldrarna, med det stämmer inte.

Utmärkande för Malmö är att det är både en stor och en liten stad, det vill säga en lagom stad. Exempelvis kan man cykla från Slottsstaden till Rosengård på tjugo minuter. Skönheten i Malmös mångfald finns i Möllan-området, som är känt för sina restauranger från Mellanöstern och mångfalden besökare, både svenskar och invandrare. Därtill finns mängd gratis kulturevenemang, som Malmöfestivalen och Sommarteaterns sommarscen.

Den som vill se skönheten i Malmös mångfald kan ta buss nummer fem som går genom flera områden i Malmö, från Rosengård till stranden. Malmö har inte bara falafel och Zlatan, utan det är en stad av kärlek, mångfald, närhet och kulturell rikedom. Malmö är världens stad!

105

Att älsa knäckebröd1.indd 105

11/12/2023 6:06:50 PM

Sverige är drömmarnas land Det finns många journalister och författare som beskriver Sverige som ett drömland för flyktingar. Ja, det är ett drömland för människor i ett land som har bevittnat krig och varifrån över 15 miljoner människor har fördrivits.

Det är ett drömland eftersom det är ett land med god ekonomi. Före kriget var Sverige inte något drömland, varken för mig eller många andra syrier.

Vi läste om det i historieböckerna som ett neutralt, demokratiskt och kallt skandinaviskt land.

Jag minns fortfarande den första bilden jag såg av svenskarna, en bild skickad av Samira, en släkting till min mamma som var gift med en irakisk man och som flyttade till Sverige för längesedan. Bilden visade en blond pojke på en grön gräsmatta i en svensk villaträdgård. Jag var då tjugo år gammal. Jag tror att det var en bild på en av Samiras vänner. Min mamma berättade att Samira sagt till henne i telefon att svenskar är blyga och att de inte gillar att man sätter sig bredvid dem i kollektivtrafiken. Detta har fastnat i mitt minne.

Jag hade väldigt lite information om Sverige och svenskar, och det jag hade hört var genomsyrat av förutfattade meningar. Jag minns också att jag i Syrien läste en nyhet om lyxen i Sverige och att det samtidigt var vanligt med självmord. Vi brukade skämta sinsemellan i skolan och säga: - På grund av lyxen i Sverige begår ungdomar där självmord.

Vi var inte medvetna om de verkliga orsakerna till de höga självmordstalen i Sverige. Men nu vet jag bättre efter att ha bott i Sverige i mer än tio år.

Sverige är nu inte längre ett drömland för mig, utan snarare ett nytt land som jag känner tillhörighet till, precis som jag kände tillhörighet i mitt hemland, Syrien.

Min känsla av att tillhöra Sverige stärktes efter att jag fick mitt svenska medborgarskap, vilket kom som en överraskning när jag fick ett brev från Migrationsverket. Jag fick det efter att ha bott i Sverige i sex år.

Svenskt medborgarskap innebär för mig en känsla av trygghet, att jag kan stanna i Sverige, att jag inte kan att utvisas om de skulle vägra att förnya mitt uppehållstillstånd.

106

Att älsa knäckebröd1.indd 106

11/12/2023 6:06:50 PM

En annan känsla jag fick är att det gav mig mer frihet att resa, att jag slapp komplikationerna med att söka visum. Det svenska passet är starkt, och det gör att jag inte behöver något visum när jag reser till många länder. Att få medborgarskapet och de åren jag tillbringat i Sverige, fulla av omställningar, överraskningar, lycka och framgång, stärkte min tro på mig själv och gjorde att stressen inom mig till följd av identitetskonflikter sjönk till låga nivåer, och detta var väldigt viktigt för mig.

Idag, i områden med en majoritet av invandrare, lider många av identitetskonflikter och bristande känsla av tillhörighet, och det är något som kan utgöra ett hot mot samhället, särskilt om det åtföljs av en syn att vara offer och att samhället är den skyldige och bödeln.

Vid ett tillfälle, när jag höll en föreläsning för unga från Biskopsgården i Göteborg, där jag pratade om vägen till egen försörjning, fick jag höra kommentarer och åsikter som var skeptiska till allt jag sa om möjligheterna att få jobb i Sverige om man är envis och inte ger upp om att lära sig språket och har utbildning. En eritreansk tjej, född i Sverige, sa: - Du förenklar saker och ting. Rasismen är påtaglig i Sverige. Jag är född i Sverige av två invandrade föräldrar, men eftersom jag har svart hudfärg är det väldigt svårt för mig att få ett jobb jämfört med en vit svensk kvinna som är född här. Hon värderas högre än mig.

En annan sa: - Jag heter Abdullah och mitt efternamn är Ghassan. Tror du att jag kan få ett jobb före en person som heter Svensson i efternamn? I svenskarnas ögon är jag en blatte och jag är inte så bra på svenska som de är.

Jag blev förvånad över hur dessa unga som är födda i Sverige tänkte. Jag har alltid varit avundsjuk på dem att de kan prata bättre svenska än jag. Att dessa ungdomar bar en offerkofta fick mig att tänka efter och det gjorde mig djupt sorgsen och orolig över orsakerna till att de tänker så här. Det är väldigt tråkigt att höra några andra generationens invandrare tänka på detta mörka sätt.

Mina svar var följande: - Jag förstår dig, och jag förnekar inte att det finns rasism i Sverige, men det är väldigt lite jämfört med i andra europeiska länder. Men fundera på att jag kom till Sverige som flykting och att jag pratar sämre svenska än du. Jag skulle kunna se mig själv som en flykting, mindre värd än svenskarna, och att jag omöjligt skulle kunna få något jobb, som du tror, men jag tänker inte så.

Alla, oavsett om de är svenskar eller invandrare, ska anstränga sig och kämpa i

107

Att älsa knäckebröd1.indd 107

11/12/2023 6:06:50 PM

Sverige. Se inte dig själv som ett offer, utan att du har något att erbjuda Sverige.

Alla är lika värdefulla och viktiga. Om du fokuserar på ditt mål och är envis så kommer du så småningom att nå ditt mål, tro mig.

Naturligtvis bär ungdomarnas föräldrar en del av skulden, eftersom de ska vara förebilder för sina barn. Vissa föräldrar kan inte lära sig det svenska språket.

Det kan ha flera orsaker, som ålder, att de inte vill det eller att de inte har fått möjlighet att lära sig språket i något utbildningsprogram av tillräckligt hög kvalitet. Det råder ingen tvekan om att deras barns flyktiga kunskaper i det svenska språket och föräldrarnas missuppfattning om barnrättslagen skapar en enorm klyfta mellan invandrarna och det svenska samhället.

Många föräldrar födda utomlands har inte fått möjlighet att sätta sig in i det svenska samhället och dess styrande lagar, framför allt när det gäller barnuppfostran, barnrättslagen och hur man sätter gränser för barn. I den kurs i samhällsorientering för nyanlända som jag höll märkte jag att de har en mörk bild av socialen. När jag frågade dem vad de vet om socialen var det direkta svaret: ”De omhändertar barnen.” Detta är en falsk bild som är mättad med vilseledande information som sprider sig som en löpeld på sociala medier och på det modersmål som talas av invandrare.

Förklaringen är troligtvis den hatkampanj som spridits om Sverige i världen där Sverige framställs som ett land som tar barn från muslimska föräldrar.

Problemet är att Sverige inte vidtog några tidiga förebyggande åtgärder för att begränsa denna kampanj, utan försökte hantera reaktionerna när skadan redan var skedd. Samtidigt blir det tydligt hur viktigt det är att koppla ihop språkundervisningen i SFI med samhällskunskap relaterat till arbetsmarknaden och barnuppfostran.

För min del gjorde mitt umgänge med svenska familjer att jag automatiskt lärde mig om barns rättigheter och hur man uppfostrar barn i Sverige. Jag minns hur en svensk familj, bestående av en pappa, en mamma och ett barn, bjöd in mig på lunch i Landskrona när jag var helt nyanländ. Den femåriga flickan bad sin mamma om att få använda surfplattan. Mamman sa ”okej, men bara tre femmor”, det vill säga en kvart. Flickan log och accepterade.

108

Att älsa knäckebröd1.indd 108

11/12/2023 6:06:50 PM

Situationen visar vikten av att sätta gränser för barn, eftersom barnet inte helt bör få bestämma själv, som många tror, utan föräldrarna ska ge ledning. Vi måste erkänna att det ibland är en svår uppgift att sätta gränser för ett barn, särskilt under tonåren, och att det är detta som gör det till en svår uppgift att uppfostra barn.

Sverige är ett land med strikta regler kring barn, och detta verkar vara svårt för många invandrare från Mellanöstern, inklusive mitt eget land Syrien, att ta till sig. Många undrar: “Hur kan vi straffa barnet om det är förbjudet att slå?”

Detta kräver att berörda myndigheter i kommunerna klargör detta ytterligare genom att erbjuda kurser för invånarna.

109

Att älsa knäckebröd1.indd 109

11/12/2023 6:06:50 PM

Det svåra beslutet Det svåraste beslutet jag någonsin har tagit var när jag bestämde mig för att lämna mitt hemland Syrien i slutet av sommaren 2013. Destinationen var Sverige. Många frågade mig då varför jag valde Sverige, och svaret blev att Sverige var det land i Europa där det gick snabbast att få uppehållstillstånd och medborgarskap. Det hade också en viss betydelse att några av mina släktingar bodde där. Sverige var då, liksom Tyskland, ett av de mest attraktiva europeiska länderna för syriska flyktingar. Syrierna valde att ta sig dit på grund av att det var så lätt att få uppehållstillstånd och att det fanns en god ekonomisk potential där.

Jag tycker att det är märkligt att folk blev förvånade över att så många flyktingar valde att söka skydd i rika europeiska länder, som de skandinaviska länderna, i stället för att emigrera till grannländerna eller andra länder. Naturligtvis har miljontals syrier sökt trygghet i grannländer som Turkiet, Jordanien, Egypten och Libanon. I Egypten bor till exempel mer än en och en halv miljon syrier, inklusive 30 000 investerare. Värdet av dessa investeringar är en miljard dollar, enligt statistik från International Organisation for Migration 2022.

Samtidigt har några hundra tusen, som lyckades sälja sina bostäder eller som hade tillräckligt med pengar, tagit sig till Europa. Det är naturligt att flytta till rika länder för att söka sig ett bättre liv socialt och ekonomiskt. Men miljontals syrier som förlorade allt på grund av kriget valde asyl i ett grannland, eftersom det är väldigt dyrt att resa till Europa.

Några har frivilligt valt att bo i grannländerna, särskilt Turkiet eller Egypten, och etablerat kommersiella verksamheter där för att leva och försörja sig själva. Många har valt att bo i arabländer, även om de hade den ekonomiska förmågan att emigrera till Europa. De föredrog att bo i närliggande länder, eller åtminstone i ett arabiskt eller muslimskt land, för att undvika att utsättas för den dystra och främlingsfientliga synen på syriska flyktingar, särskilt från dem som stöder extrema högerpartier.

110

Att älsa knäckebröd1.indd 110

11/12/2023 6:06:50 PM

Ja, att resa till Europa är extremt farligt och väldigt dyrt. Det som skiljer Syrien från Europa är Medelhavet. Det där havet som gömmer sig bakom turistbilderna av de vackra stränderna i Grekland och Italien, som liknar stränderna i Latakia och Tartus i Syrien, men som döljer ett fult ansikte som har svalt tusentals flyktingars kroppar som kommit från Mellanöstern och Nordafrika.

Jag har hört många skrämmande och ofattbara historier om flyktingar, de flesta från Syrien, där mer än 20 personer pressades ihop i en liten gummibåt, där båten sjönk och havet dränkte dem.

Andra hade turen att bli upptäckta av containerfartyg på havet och fick chansen att få åka med dem till den europeiska sidan, till Grekland eller Italien.

111

Att älsa knäckebröd1.indd 111

11/12/2023 6:06:50 PM

Syrisk studentexamen och lastbilsfirande Landskrona 2015 Lastbilsflaken är fulla av jublande elever, några visslar, andra dansar, en del har flaskor i handen och dricker alkohol. Jag stod på trottoaren och tittade förvånat på studenterna i Landskrona. Hundratals Landskronabor, många av dem studenternas familjer, samlades längs gatorna och applåderade studenterna när de åkte förbi. På min brutna svenska frågade jag en svensk: ”Vad är det som händer?” Han svarade glatt: ”Det är studentexamen.”

Jag slog upp ordet student. Okej, nu visste jag vad som hände då, och jag tänkte för mig själv: Åh, vad vackert det är, studenten firar sin examen oavsett vilket betyg han har fått, till skillnad från våra elever i Syrien när de avslutar sin studentexamen. Glädje hos föräldrarna förekommer bara om examensbetygen är bra eller höga och om de matchar föräldrarnas ambitioner. För den som får dåliga betyg finns det ingen glädje alls, bara sorg hos studenten och familjen.

Dessutom är det mycket snack mellan grannarna, som jämför betygen hos sina och andras barn.

Jag tog examen på en allmän teoretisk linje, med bra betyg men inte så höga. Jag letade efter en utbildning som jag kunde komma in på med mina betyg, men det fanns ingen utbildning som matchade mitt intresse, förutom juridikutbildningen. Mina föräldrar var mycket nöjda med vad jag hade uppnått i min studentexamen. Men där och då fanns det inga lastbilstak (inte heller någon kamel) jag kunde kliva upp på för att visa min glädje. Lite senare köpte min far fem kilo baklava och harissa att dela ut till hela min familj och även till några grannar för att fira mig. Så här brukade familjer i Syrien uttrycka sin glädje. Några av dem som hade fått högst betyg som kvalificerade dem att börja läkarprogrammet eller ett ingenjörsprogram höll en liten familjefest dit de även bjöd in sina grannar.

112

Att älsa knäckebröd1.indd 112

11/12/2023 6:06:50 PM

Jag vill inte bli officer På kvällarna brukade hela min familj, min far och mina bröder Raafat, Muhammad, Mervat och Kawthar, sitta på terrassen framför vår lägenhet med utsikt över grannbyggnaden. Där drack vi te och såg många familjer som också satt ute på sina balkonger och hustak. Vi brukade göra det varje dag när luften blev lite svalare och behaglig, oavsett om det var sommar eller vinter.

Dessa kvällsstunder är det jag kanske saknar mest här i Sverige. Min pappa sa entusiastiskt och glatt: - Grattis min son, till din framgång. Du gör mig stolt över dig.

Och min mamma la till: - Jamila vår grannes dotter tog också studenten i år och ska söka sig till lärarprogrammet.

- Bra. Gud hjälpte henne. Min son, vad vill du studera, frågade min pappa.

- Jag vet inte, jag är förvirrad. Jag ska kolla vilka utbildningar som finns, sedan tar jag ställning, sa jag osäkert.

- Varför söker du inte in till den syriska armén och blir som din kusin Awad? Min dröm är att få se graderingarna på din axel, sa min pappa.

Jag blev förvånad över pappas fråga. Det var inget jag hade tänkt på alls.

- Jag ska tänka på det, pappa. Jag vet inte ännu vad jag ska studera, svarade jag.

Mina betyg kvalificerade mig för att söka in på alla högskolor och många universitetsutbildningar, inklusive filialerna vid fakulteten för konst, juridik och naturvetenskap.

Men jag var väldigt förvirrad. Jag tänkte att jag kanske skulle studera engelsk litteratur. Eller så kanske jag skulle bli officer på militärhögskolan.

Eller kanske fakulteten för media eller teknik.

Nästa dag frågade pappa: - Vad har du bestämt dig för, min son?

- Jag vet inte, kanske engelskt litteraturprogram eller juridiskt program,

113

Att älsa knäckebröd1.indd 113

11/12/2023 6:06:50 PM

svarade jag.

- Men, min son! Din släkting Awad är officer på militärhögskolan. Han trivs bra med det, kommenterade min pappa.

- Jag vill inte bli officer, svarade jag osäkert.

Min far försökte återigen övertyga mig om att ansluta mig till armén och sedan pratade han om stjärnorna på axeln (graderingen) som min kusin Awad har.

Det verkade som att min pappa älskade och beundrade den militära banan.

Jag började fråga människor i min närhet, inklusive mina äldre släktingar, om officersyrket och armén. Det var inte alla som rekommenderade mig att välja det eftersom det är ett hårt yrke. Dessutom tillbringar officeren större delen av sin tid bland soldaterna, borta från sin familj. Jag funderade mycket på det här yrket men bestämde mig för att inte gå in i det, för det kändes inte naturligt för mig att välja ett så tufft liv, utan jag ville vara verksam i det civila. Idag tackar jag Gud för att jag inte lyssnade på min far.

Officersyrket under kriget i Syrien blev ett av de farligaste yrkena. Officerarna i armén stod inför sitt livs största prövningar. Antingen kunde de fortsätta i den syriska armén tills de dödades i striderna mot den fria armén, eller så kunde de hoppa av och gå med i den fria armén. Många av dem som jag har känt under hela mitt liv i Syrien som var officerare har dött i kriget, både de som var på den syriska arméns sida och de i den fria syriska armén (den väpnade oppositionen).

Men det som gör mig mest ledsen är min kusin Nawras, den där roliga och humoristiska unga mannen som blev martyr när han deltog i strider på landsbygden i Aleppo. Nawras dog martyrdöden och lämnade efter sig en dotter, en son och en fru.

Till slut blev min far förtvivlad över att det inte gick att övertala mig att ansluta mig till armén så att han kunde se stjärnorna (graderingarna) på min axel. Det är vanligt i många familjer i Syrien och hela arabvärlden att föräldrarna från tidig ålder övertalar sina barn att bli läkare eller ingenjörer.

Men det betyder inte att barnen alltid följer deras önskningar och uppfyller sina föräldrars drömmar, utan det är upp till oss själva att bestämma. Det är faktiskt väldigt få barn som studerar till ett yrke på begäran av sina föräldrar.

114

Att älsa knäckebröd1.indd 114

11/12/2023 6:06:50 PM

I vilket fall som helst var och är utbildningskulturen vanlig i Syrien, och det kan förklara att varje familj i Syrien har minst två familjemedlemmar som har avslutat universitetsutbildning eller annan högre utbildning. Resten fullföljde sin skolplikt fram till 15 års ålder och eventuellt gymnasieutbildning eller lärde sig ett yrke.

I min egen familj slutförde inte min ett år äldre bror någon högre utbildning utan nöjde sig med en grundläggande utbildning, eftersom han vid den tiden inte var intresserad av att studera.

I stället valde han ett hantverksarbete. För min del avslutade jag min universitetsutbildning inom media och kommunikationsvetenskap vid Damaskus universitet, och min syster Mervat tog examen vid farmaceutiska universitetet. Vidare tog min lillebror examen i företagsekonomi 2022 vid Koblenz universitet i Tyskland efter att ha avslutat sin gymnasieutbildning i Syrien.

Min familjs situation liknar den för många andra syriska familjer som har genomsnittliga ekonomiska förutsättningar. Utbildningskulturen är stark bland familjer, och jämförelsen och avundsjukan mellan syriska familjer med barn som går olika utbildningar är också stark.

Detta är, vilket jag har försökt förklara för många i Sverige, anledningen till det vi bevittnar nu, åtminstone i Sverige, att syrier är den största gruppen med utländsk härkomst som studerar vid universitet och högskolor i Sverige, enligt både Sveriges Radio och SCB. Rapporterna säger att många av dem som emigrerat till Europa har minst en gymnasie- eller universitetsexamen, och detta kan i sig utgöra en viktig pelare i den europeiska ekonomin, eftersom personer med utbildning och examen kommer att vara en tillgång på arbetsmarknaden.

115

Att älsa knäckebröd1.indd 115

11/12/2023 6:06:50 PM

Bakalaureat

den syriska gymnasieexamen Jag sitter med min familj på terrassen utanför vår lägenhet och säger till mina föräldrar: - Jag har bestämt mig för att göra om min studentexamen för att förbättra mina chanser att komma in på en bättre utbildning.

Min far motsatte sig inte detta eftersom det finns en stark kultur i Syrien att göra om studentexamen i syfte att få högre betyg och få större chans att komma in på en högre utbildning. Därför började jag att studera på en känd, privat gymnasieskola i Damaskus, Al-Saada, som drevs av en berömd lärare, Hisham Al-Nashif.

Jag gick om det sista året på gymnasiet som på arabiska kallas bakalaureat. Den här gången fick jag mycket högre betyg än första gången, och det gjorde både mig och min familj väldigt glada. Därefter, efter viss förvirring och tvekan, bestämde jag mig för att studera media och kommunikation och så blev det. Än en gång delade min familj ut baklava och godis till mina farbröder som bodde på andra våningen i samma hus som vi. Dessutom kom några av våra grannar på besök för att gratulera mig till min framgång och de hade gåvor med sig. Det var en underbar känsla – efter att har blivit firad av grannarna kände jag att jag hade uppnått något viktigt i mitt liv.

Min glädje då kanske inte går att jämföra med glädjen hos svenska studenter som befinner sig på ett lastbilsflak, där alla är finklädda, dansar och tutar, alltså en ren lycka oavsett vilka betyg man fick vid studenten.

Landskrona Jag tittar fortfarande på lastbilen med de nyexaminerade gymnasieeleverna, och jag minns alla detaljer från min egen gymnasieexamen. Jag tänker för mig själv: Herregud! Vackra ritualer och vackra kläder för både pojkar och flickor.

Alla är glada och dansar, oavsett om de har bra eller dåliga betyg. Glädje är glädje, hur stor är skillnaden mellan en svensk och en syrisk examen?

116

Att älsa knäckebröd1.indd 116

11/12/2023 6:06:50 PM

Ukraina, Syrien och integration En vän sa en gång till mig: ”Ukrainarna liknar oss.”

Jag tittade på honom och undrade: “Vad menar du?” ”Jo, de har samma värderingar som vi, och även hudfärg”, svarade han. ”Jag förstår vad du menar”, sa jag, ”jag gillar att du säger vad du tänker”. ”Det finns inte så många kvar”, fortsatte han.

Frasen “ukrainarna liknar oss” fick mig att tänka på många andra fraser som jag har fått höra på seminarier och konferenser som handlade om egenförsörjning och integration.

Det var fraser som fastslog att de som kommer från länder i Mellanöstern och Nordafrika, det vill säga muslimska länder, har helt andra värderingar än svenskarna och att det därför är omöjligt för dem att integreras eller ens få ett jobb.

Jag blev inbjuden till konferensen ”Framtidens integration” som anordnades av FORES i Stockholm. I diskussionen med deltagarna fanns många åsikter om det gemensamma ansvaret hos individer, civilsamhället och näringslivet. Jag var en av dem som deltog i paneldiskussionen, och där lyfte jag fram mina åsikter om civilsamhällets och individers roll i integrationen och att integration sker genom att man får ett arbete. Det är helt baserat på mina personliga erfarenheter. Samtidigt fokuserade Bi Puranen, generalsekreterare vid World Values Survey, på svenska värderingar utifrån den värdekarta som utarbetats av World Values Survey. Hon sa det inte, men antydde att det är svårt för människor från Mellanöstern att integreras i det svenska samhället på grund av att de har annorlunda värderingar. Det kändes tråkigt och var väldigt irriterande för mig att höra.

Jag delar inte Bi Puranens åsikt om detta. Många som kommer från Mellanöstern arbetar och lär sig svenska samtidigt som de bevarar sin religiösa och kulturella identitet och sina islamiska värderingar. Jag förstår inte varför vissa anser att svenska värderingar är heliga och att andra ska ge upp sina värderingar och sin kultur.

Tusentals svenskar bor i Spanien och behåller sina värderingar och sin kultur. Det är inget fel med det. Mer än 150 000 armenier som flydde från folkmordet i Osmanska riket 1915 och bosatte sig i Aleppo och många andra syriska städer, lärde sig arabiska och integrerades i det nya samhället, samtidigt

117

Att älsa knäckebröd1.indd 117

11/12/2023 6:06:50 PM

som de bevarade sina armeniska kristna värderingar och sin kultur, och det är inget fel i det. Så varför vill svenskar att vi ska ta avstånd från våra värderingar och vår identitet?

Det verkar som att det finns de som bara vill sätta käppar i hjulen och fokusera på skillnader snarare än på våra gemensamma nämnare. Det finns mer som förenar oss människor än som skiljer oss åt. De flesta vill ha ett bra liv, betala skatt och arbeta. Våra barn går i skolan tillsammans med barn från andra länder.

Det är faktiskt så att många svenska och västerländska värderingar har en religiös, kristen grund, och kristendomen har sitt ursprung i Mellanöstern, där Jesus föddes i Betlehem i Palestina. Området kallades Stor-Syrien, innan det 1920 delades av Frankrike och Storbritannien i fyra länder (Syrien, Palestina, Libanon och Jordanien) i ett hemligt avtal, det så kallade Sykes-Picot-avtalet från 1916.

En svensk vän frågade mig om jag hade lust att vara med på julfirandet.

Jag blev glad att få inbjudan eftersom jag då var singel och alltid kände mig extremt ensam under högtiderna. Så jag svarade glatt: “Ja, varför inte! Det vill jag gärna.”

Julfirandet hölls i hennes hem, där även hennes man och vuxna barn var med.

Vid julbordet var det en av dem som frågade: ”Firar ni jul i Syrien?”

- Ja, vi firar jul. Det är en röd dag. En officiell helgdag. I Syrien har vi gemensamma röda dagar för både muslimer och kristna. Alla, både muslimer och kristna, är lediga då, svarade jag. Åh! Vad lyxigt! Att man har många lediga dagar under året, kommenterade hon.

Hennes fråga gjorde att jag förstod att bilden av länder som har muslimska minoriteter, som Syrien och andra arabländer, är väldigt vag och otydlig i många västerländska länder. Och det är kanske inte så konstigt med tanke på alla krig och politiska konflikter där.

Sedan har vi ju också mobbningen från de högerextrema partierna i Europa och de västerländska presspennornas misslyckande att lyfta fram de ljusa och positiva bilderna i dessa länder. På så sätt ligger fokus bara på de mörka sidorna, särskilt diktaturen och kvinnors rättigheter.

En kvinnlig journalist på Sydsvenskan sa till mig: ”När vi har tittat på de bilder du publicerar varje dag på din Facebooksida har vi blivit förvånade över hur fint Syrien är. Vi visste inte att Syrien är så vackert.”

Jag log och svarade: ”Jag har medvetet velat visa det eftersom jag under min tid Sverige har insett att svenskarnas bild av mitt hemland är väldigt mörk och orättvis. Men det är kanske normalt med tanke på alla krigsbilder som sprids.

118

Att älsa knäckebröd1.indd 118

11/12/2023 6:06:50 PM

Det som visas i medier är bilder av krig, tält och flyktingar.

Min asyl i Sverige är inget jag tar lätt på, det har varit avgörande i mitt liv. Jag bär med mig många händelser, reflekterar noggrant, tänker och analyserar.

Det har varit ett liv fullt av olika stationer, genomsyrat av mycket ångest och frustration i början, men mest har det handlat om utmaningar, vilja, framgång och lycka. Det är ett liv som jag har lärt mig mycket av, och en av de saker jag lärt mig är att inte bedöma ett land eller en person utifrån bilden jag får från media. Livet har lärt mig att det inte finns något som bara är rätt eller fel, vackert eller fult.

Man kan inte säga att svensk kultur är korrekt och fin medan andra kulturer är fel och dåliga. Hitler ansåg att den ariska rasen var den finaste och mest intelligenta och att den tyska nationen var den bästa och mäktigaste. Resultatet blev att miljoner européer dog under andra världskriget. En sådan kultur av utanförskap och förringande av andra och deras värderingar är destruktiv för samhället.

Vissa bedömer den beslöjade kvinnan efter hennes slöja och anser att hon är förtryckt och nedvärderad, och det är synd. Hijab är ett tyg som bärs över huvudet för att täcka håret. Det kan vara en tradition, en vana. Ibland kan det ses som ett vackert mode och ibland bygger det på religiös övertygelse.

Samtidigt finns det förstås flickor som bär hijab eftersom de växer upp i en hemmiljö som kräver att de bär hijab – inte av religiösa skäl, utan det handlar om blind fanatism och kultur. Men de är väldigt få.

Att få välja om man vill bära hijab eller inte är en personlig frihet. Och friheten är starkare i ett demokratiskt land som Sverige. I Sverige kan ingen tvingas göra något mot sin vilja, och lagarna skyddar personen genom individuella rättigheter som stadgas i lagen. Detta förvånar en del som hävdar att kvinnor som bär hijab tvingas till det av män. En kvinna kan inte tvingas att göra något hon hatar.

Lagen skyddar kvinnor och står bakom dem. Många kvinnor som har kommit till Sverige har tagit av sig slöjan för att de inte längre vill ha den. Att bära slöja var en fråga om följa kulturen och sederna i det land de kommer ifrån och i vissa fall även religionen.

119

Att älsa knäckebröd1.indd 119

11/12/2023 6:06:50 PM

Syrien är inte Iran Det är svårt för många att skilja mellan de länder som invandrarna kommer ifrån. De tror att Saudiarabien liknar Syrien och att Syrien liknar Iran.

Det finns inga större skillnader i hur man lever när det gäller sociala relationer och rättigheter. Iran är en religiös stat och har ett religiöst politiskt system, där varje kvinnlig medborgare tvingas bära hijab, oavsett om hon är muslim eller utövar en annan religion. Syrien däremot är en civil stat med ett sekulärt system. Kristna har sin fulla rätt att klä sig som de vill. Jag tänker på mitt första besök på stranden med den gyllene sanden i den charmiga staden Latakia, där jag såg kvinnor i bikini och burkini.

I Damaskus, särskilt i Bab Sharqi, där den kristna majoriteten bor, kan man hitta barer som serverar alkoholhaltiga drycker, och nattklubbar finns över hela Damaskus och i många andra syriska städer.

Syrien är mångfaldigt, där muslimer och kristna, kurder och araber, armenier och tjerkesser, turkmener, assyrier, druser, sunniter, alawiter och shiiter bor i samma land. Denna vackra mångfald, tolerans och fredliga samexistens bland alla är grunden till Syriens skönhet. Vissa människor gillar inte att se hijab och burkini på svenska stränder. Man är inte van vid att se denna mångfald, på det sätt som jag är van sedan min barndom i Syrien.

Bara tiden kan vänja människor vid att se och uppskatta mångfalden i samhället.

120

Att älsa knäckebröd1.indd 120

11/12/2023 6:06:50 PM

En ny identitet och existentiella frågor Så fort jag hade börjat studera svenska skrev jag en massa inlägg på svenska på Facebook, därefter började jag skriva böcker på svenska. Jag skrev mycket om invandring och asyl, och min längtan till mitt hemland Syrien. Jag insåg att mitt språk var väldigt torftigt, det såg jag när jag tittade tillbaka på mina gamla inlägg efter fem år i Sverige.

Men jag ser inget problem i det, det viktiga var att jag vågade beskriva mina tankar och känslor. Jag är helt övertygad om att jag skulle ha mått dåligt av tristess om jag inte hade kunnat ge utlopp för mina känslor och tankar genom dagliga inlägg i den blå virtuella världen (Facebook).

Jag är fortfarande övertygad om att skrivandet på svenska är avgörande för min existens – det är egot, det är minnet, nuet och det är framtiden. Mina tankar måste andas annars kommer de att kvävas i mina hjärnvindlingar.

Min skrivarresa och min kärlek till språk började i Syrien.

Jag arbetade som journalist för många tidningar och tidskrifter, och sedan jobbade jag som översättare från persiska till arabiska då jag översatte tre böcker. Så fort jag kom till Sverige tog skrivandet en annan riktning och började handla om existentialism och identitet, det vill säga att genom skrivande och ord uttrycker jag min identitet och annat som är kopplat till den. Detta är nog inte så konstigt med tanke på att jag invandrade till Sverige. Migration öppnar dörrarna för otaliga frågor, särskilt de som berör begreppen identitet och existens.

Identiteten är kopplad till tid och plats, och Sverige är för mig precis som en mammas livmoder. Liksom en livmoder omfamnar det mig med värme och därför lär jag mig språket. Jag lever fortfarande och andas denna luft. En del invandrare, några från mitt hemland, kritiserar mig för att jag skriver de flesta av mina inlägg och även mina böcker på svenska, inte på arabiska. Jag svarar dem att jag är här i Sverige och inte i Syrien. Att vara i ett nytt land innebär att skapa en ny identitet baserad på det nya språket. Genom språket kommunicerar och uttrycker jag mig och påverkar min omgivning. Mina tankar och min röst måste nå ut, och svenskan är kommunikationens brygga.

121

Att älsa knäckebröd1.indd 121

11/12/2023 6:06:50 PM

Efter några år i Sverige, cirka 3 år, började min identitetskris nå toppen.

Jag kämpade med många frågor då: Vem är jag? Varför är jag här? Är mina värderingar, principer och kultur rätt eller fel? Vem har rätt och vem har fel?

Det var frågor som i grunden handlade om identitet och existentialism.

De tvivel jag kände förstärktes av att jag var frustrerad över min svenska, som inte nådde upp till min ambitionsnivå. Ibland nådde den inte ens fram till dem som har svenska som modersmål – det händer att svenskar talar med mig flyktigt och krampaktigt när jag pratar bruten svenska, medan andra svensktalande, särskilt unga, talar till mig med respekt, uppskattning och lyssnar mer på mig då än när jag pratar engelska.

Min skrivarresa på svenska började 2017 när jag fick ett litterärt kulturstipendium av Svenska Byggnadsarbetareförbundet. De bjöd in mig till prisutdelningen i Stockholm, där Sveriges dåvarande statsminister Stefan Löfven skulle närvara. Tyvärr kunde jag inte vara med på prisutdelningen. Att få detta stipendium gav mig incitament att börja skriva en bok riktad till nyanlända i Sverige för att hjälpa dem att få en djupare och mer korrekt förståelse för den svenska arbetsmarknaden. Och det var där jag började att skriva på svenska. Visserligen skrevs den på lätt språk, men lärdomen ligger i idéerna.

Det var detta jag försökte förmedla till publiken när jag deltog i Värmlands bokfestival 2019.

Jag fick frågan: ”Hur vågade du våga skriva en bok på svenska bara några år efter att du kom till Sverige?”

Jag svarade: Det är inget fel med att skriva på enkel och lätt svenska så länge idéerna i boken är bra och intressanta. Att skriva kräver mod när du uttrycker ord och skapar innehåll, samtidigt måste du också be om hjälp för att kvalitetssäkra innehållet, och det är vad jag gjorde.

Min första bok på svenska som släpptes 2018, med titeln Nytt jobb i nytt land, blev väl mottagen. Intresset var stort bland svenska medier, inklusive den svenska televisionen, SVT. Det gav mig motivation att skriva en bok till, och 2021 gav jag ut boken Mångkultur i din jobbkultur. År 2022 kom min bok Vardagsarabiska – fokus på samtal.

Min kärlek till att skriva skapade en kärlek till folkbildning, där jag först erbjöd gratis kurser i arabiska för svenskar. Senare blev dessa kurser avgiftsbelagda studiecirklar, där jag upptäckte att det fanns ett intresse hos svenskarna att lära sig arabiska. Och det är inte så konstigt eftersom arabiska är ett av de största

122

Att älsa knäckebröd1.indd 122

11/12/2023 6:06:50 PM

modersmålen i Sverige och ett av världens fem största internationella språk.

Därtill har arabiska berikat andra språk, inklusive svenska, med en hel del ord. Det finns många arabiska låneord på svenska, till exempel jasmin, sesam och alkohol.

Många människor som jag träffar i vardagen är imponerade över att jag vågar skriva böcker på svenska, det uppskattar jag verkligen. Men många verkar ha glömt att jag är journalist i grunden och att skrivandet är journalistens enda vapen – även om det är ett nytt innehåll och det är texter i böcker, inte i tidningar. Böcker är kanske ett lättare sätt för mig att publicera och uttrycka mina tankar än i svenska tidningar, men det tar lång tid – det kan ta ett eller två år innan boken är klar och publiceras. Det krävs även en större ansträngning jämfört med att skriva för tidningar.

Efter att ha jobbat som frilansjournalist ett tag i Sverige insåg jag att konkurrensen är hård och att det finns många frilansjournalister som tävlar om att skriva och publicera. Det var inte så lätt, eftersom det ofta är kopplat till journalistens egna kontakter och bekanta, särskilt när det gäller de större tidningarna. Trots svårigheten att publicera i svenska tidningar lyckades jag skriva ett tiotal artiklar på svenska om frågor rörande integration, samhälle och invandring.

Det svenska språket påverkar mig också starkt när det gäller att skriva, eftersom det är spegeln som jag ser mig själv i. Min spegel är mitt språk, och utan mitt skrivande finns det ingen existens för mig. Mitt språk är min identitet och mina känslor som svämmar över av meningar och fraser som bär mina inre tankar genom en bok eller en artikel. Språket är det ofrånkomliga ödet. Det måste accepteras och älskas, även om man tidvis inte älskar det. Man måste älska det och anpassa sig till det eftersom det utgör ens egen identitet, den nuvarande och framtida existensen.

Min framgång med att skriva den första boken på svenska har väckt intresse hos en del svenskar som drömmer om att skriva en bok. Med glädje har jag hjälpt några med det genom att ge råd om hur man skriver en bok och publicerar den via ett förlag.

Johanna, till exempel, en tjej i trettioårsåldern som är adopterad från Afrika, skrev ett meddelande till mig på Facebook om att hon ville träffas: - Hej, jag heter Johanna. Grattis till din nya bok. Jag beundrar ditt driv och din förmåga att skriva efter så kort tid i Sverige. Jag har alltid drömt om att skriva en bok om mitt liv. Har du tid för fika någon dag? Behöver din hjälp och din åsikt om hur man skriver.

Tack Johanna för dina vänliga ord. Självklart har jag tid.

123

Att älsa knäckebröd1.indd 123

11/12/2023 6:06:50 PM

Vi träffades i Helsingborg på Parfait Café.

Jag följer dig och dina inlägg på Facebook, det är väldigt intressant, sa Johanna.

Tack för det. Vad är det som lockar dig med mitt skrivande, frågade jag.

Mod och ärlighet i texten. Du talar om integration på ett slående och intressant sätt, svarade Johanna.

Tack, sa jag och log.

Jag ska berätta lite om mig själv. Jag är ett adoptivbarn från Etiopien hos en svensk familj. Jag bodde i mer än tjugo år med dem och nu bor jag ensam.

Känner du till att det inte är lätt att vara adoptivbarn i Sverige, frågade Johanna. Ärligt talat, nej. Jag har ingen aning om situationen för svenskar som adopterats från utlandet.

- Många människor som jag har träffat har sagt att jag borde vara evigt tacksam över att bli adopterad av en svensk familj. Från ett fattigt land och familj i Etiopien till en rik familj och ett bättre land. Jag gillar inte det här, jag känner mig mindre värd än de.

Sa de det till dig? Varför ska man vara evigt tacksam mot det här landet och behöva visa tacksamhet hela livet? Självklart är jag som flykting väldigt tacksam mot Sverige, men ingen kan tvinga mig att visa evig tacksamhet.

Tacksamhet är en inre känsla som visas genom goda handlingar, kanske genom arbete eller hjälp eller integration i detta land, svarade jag henne.

Det du säger är sant, men det verkar som att vissa människor vill se dig som underlägsen och att du har en skuld till dem resten av ditt liv, sa Johanna.

Jag förstår det. Vet du något om din biologiska familj, frågade jag nyfiket.

Nej, och det här är en oroande känsla, jag älskar min svenska familj som tog hand om mig och gav mig omsorg och ömhet, men när jag flyttade ifrån dem och började klara mig själv efter att jag fått jobb började många frågor dyka upp i mitt huvud om vem jag är. Vem är jag? Vilken är min biologiska familj?

Aha. Betyder det att du har börjat resan att söka dina rötter, undrade jag.

Ja, vissa svenskar är egoistiska, de tänker bara på sig själva, allt de borde ordna utan ansträngning, inklusive att bli föräldrar, och de tänker inte på den psykiska hälsan hos adoptivbarnet när det växer upp och barnets tröttsamma sökande efter sin biologiska familj.

Johannas ord påverkade mig och gjorde mig förvånad. Det var en uppriktig och direkt kritik. Jag var tyst en stund och sa sedan: Jag förstår.

124

Att älsa knäckebröd1.indd 124

11/12/2023 6:06:50 PM

Johanna fortsatte: Därför vill jag prata med dig för att jag funderar på att skriva en bok om detta ämne, men hur skriver man en bok?!

Det låter som en bra idé. Först måste du ha lust att skriva, en lust att ägna en hel del av din tid åt att skriva. Man kan inte skriva en bok utan att vilja det, det måste finnas lust att skapa.

Johanna log lite och sa: - Självklart! Den lusten har jag.

Fint! När du väl är säker på att du har en bra text, då kan du ta kontakt med ett förlag.

Trevligt, sa Johanna.

Jag vill ge dig ett tips. Ge inte upp om du får avslag från ett förlag, försök med mer än ett förlag. När jag skrev klart min första bok, Nytt jobb i nytt land, kontaktade jag ett stort förlag. Där uttryckte förlagschefen sin beundran över att jag vågade kontakta henne och att jag talade svenska med henne, vilket jag tyckte var en konstig attityd. Sedan erbjöd hon mig att skriva boken ihop med en svensk författare, vilket jag vägrade. Efter det försökte jag med ett annat förlag, och jag fick faktiskt kontakt med ett modigt förlag i Helsingborg som heter Komlitt. Förlagets vd Peter uttryckte sin beundran och uppskattning för mitt arbete. Förlaget formgav, korrekturläste och tryckte sedan boken.

Resultatet blev över all förväntan vad gäller försäljningen och till och med media visade intresse för den, sa jag.

Det låter mycket bra, tack för tipset. Jag ska göra klart manus till min bok!

Jag var väldigt glad över att träffa Johanna. Hon gav mig bättre självförtroende och uppskattning för den jag är och det jag gör. Dessutom avslöjade det hon berättade för mig dolda, oväntade smärtor som häckar i det här samhällets inre, ett samhälle som jag försöker förstå i alla dess små detaljer. Som man säger på arabiska: Djävulen sitter i detaljerna.

125

Att älsa knäckebröd1.indd 125

11/12/2023 6:06:50 PM

Glömskans förbannelse Jag kan inte förneka att när jag kom till Sverige och började höra och läsa svenska ansåg jag att det var ett katastrofalt svårt språk, med konstiga vokaler som inte finns på engelska, inte heller på mitt modersmål arabiska.

Men jag var helt övertygad om att jag skulle lära mig svenska en dag. Det som skrämde mig mest, och förmodligen skrämmer många immigranter, var sammansättning av två ord i ett ord. Det gör att ordet blir långt. Till exempel brukade ordet bostadsrättsförening skrämma mig. Det är ett ganska långt ord, tänkte jag då. Senare när jag började studera på SFI lärde jag mig att svenskar gillar att koppla ihop orden för att få dem att se ut som ett ord. Men längden på ordet betyder inte att det inte går att dela upp i stavelser för att göra det lättare att läsa. En del menar att svårigheten med språket är att man snabbt glömmer.

Här förklarar jag för dem jag möter på föreläsningar att glömskan är en mänsklig egenskap och något helt normalt. Det krävs att man använder orden och upprepar dem, igen och igen. Den mänskliga hjärnan kommer ihåg ord bättre när man läser böcker på svenska. Ännu bättre blir det om man både läser och lyssnar på radio på svenska. Allra bäst blir det om man både läser, lyssnar på radio och ser på svensk TV. Hjärnan kan lätt komma ihåg ord om språket används och övas dagligen. Det underlättar att komma ihåg om man får tillgång till språket på olika sätt, att man talar, hör, ser och läser språket. Kanske förklarar detta varför invandrarbarn lär sig språket så snabbt när de går i svenska skolor, speciellt första året på förskolan.

För att återgå till frågan om glömska är det fullt naturligt, och språkzonen i hjärnan måste tränas och tränas för att stärka dess muskler. Jag säger ofta att blyghet och rädsla för att tala språket kan vara det största hindret för tillväxten och utvecklingen av musklerna i hjärnans språkområde.

126

Att älsa knäckebröd1.indd 126

11/12/2023 6:06:50 PM

Rädsla och blyghet gör att många nyanlända ofta är tysta eller föredrar att sitta ensamma och för sig själva under fikapausen på jobbet. Men detta är fel väg att gå.

Vissa visar stark motvilja och avvisar till och med det jag säger om att man kan utveckla sin svenska genom att skaffa en svensk vän. Det kan låta så här: Vilken integration pratar du om? Så fort jag är klar med min svenskakurs går jag hem och träffar ingen. Var kan jag hitta svenskar?

Speciellt på vintern när det är mörkt och kallt!?

Någon berättar det här: ”Jag minns en gång när jag skulle gå fram till en svensk för att fråga om vägen, och jag blev förvånad över att han undvek mig och tog en annan väg.”

Mitt svar blev: ”Jag förstår dig, sättet att skaffa vänner är annorlunda än i våra länder. Man måste ha något gemensamt intresse med svenskarna, det kan vara genom föreningar och klubbar. Att få vänner tar väldigt lång tid.

När det gäller att någon undvek dig och tog en annan väg så betyder det inte att alla är så, det är fel att generalisera. Det är många som hjälper till. Kanske undvek den här personen verkligen dig för att han inte gillar dig, eller så berodde det på att han var stressad och ville hinna med bussen eller tåget.”

Jag är angelägen om att få feedback från min publik. Den fras som gör mig gladast att höra i slutet av en föreläsning är: ”Du har gett oss hopp.” Den frasen betyder mycket, eftersom invandring inte är någon lätt resa, det är verkligen inte någon semesterresa. Snarare är den full av utmaningar, faror, ångest och ibland frustration. Man behöver få rätt information och att någon visar potentialen, alltså de möjligheter som finns, och vägleder en så att man går den rätta vägen.

Det jag vill säga är att lite hjälp i början kan göra stor skillnad i en individs liv. Om man inte får den hjälpen måste man be om den från rätt person.

127

Att älsa knäckebröd1.indd 127

11/12/2023 6:06:50 PM

Stockholm och Damaskus När jag besökte Gamla Stan i Stockholm för första gången 2015 påmindes jag om vackra gator i den gamla delen av Damaskus. Stockholms smala och fina gränder liknar Damaskus gränder väldigt mycket. Husen i Damaskus är byggda av lera och trä. Gränderna är smala, och det är som om byggnaderna kramar om varandra. Byggnaderna i Damaskus är stora, originella och vackra.

Att gå igenom staden är ungefär som att gå in i historien 6 000 år f.Kr. då den äldsta bebodda huvudstaden i världen började byggas. Till och med kaféer och butiker i Stockholm liknar kaféerna i Damaskus, till exempel det berömda Alnafoura Café, som ligger nära den stora Umayyad-moskén. Men du ser inte några alhakawati (folksagoberättare) på Stockholms kaféer, som du gör på Alnafoura Café i Damaskus.

Jag satte mig och drack en kopp kaffe på ett av kaféerna i Gamla Stan i Stockholm, medan jag kollade på turisterna. Vid bordet intill märkte jag att en äldre svensk man tittade på mig flera gånger. Jag hälsade på honom för att bryta isen.

Den gamle mannen sa på engelska: “Are you from Italy?”

Jag log och svarade: ”No, I’m from Syria!”

- Aha! You look like a tourist!

Yes, a tourist but from Malmö, svarade jag och log.

Han skrattade och svarade på svenska: Aha, låt oss prata på svenska då.

Vi började prata om Stockholm och de turistställen man kan besöka. Jag berättade om Damaskus och de gamla delarna av staden som liknar Gamla Stan i Stockholm. Han tog upp svenskarnas utvandring till Amerika.

Jag berättade i min tur om syriernas utvandring till Amerika 1880 och deras bosättning i delstaterna New York, Boston och Detroit under den osmanska ockupationen av Stor-Syrien, då tusentals syriska kristna, araber, armenier, kurder och muslimer emigrerade för att fly från den osmanska förföljelsen och

128

Att älsa knäckebröd1.indd 128

11/12/2023 6:06:51 PM

på jakt efter drömmen om ekonomisk komfort i USA. Den gamle mannen lyssnade mycket uppmärksamt och verkade vara förvånad över den syriska emigrationen till Amerika. Han var tyst en stund och sa sedan: Det du säger är intressant, jag har aldrig hört talas om detta förut. Vet du, alla i världen är i rörelse! Även vi européer migrerade från Afrika! Människor migrerar från en plats till en annan i jakten på ett bättre liv! Världen står stilla och det är vi som rör på oss.

Vi samtalade i över en timme och sedan gick vi var och en åt sitt håll.

Den som besöker Damaskus kan lockas av de fina husen som ser ganska ordinära ut på utsidan med en fasad av trä och lera, men när du går in i dem blir du förvånad över hur rymliga de är, med en charmig arkitektur och grönska på innergården och ofta med en vattenfontän i mitten.

En dag gick jag runt i kvarteret Qanawat i den gamla delen av Damaskus, närmare bestämt i kvarteret Minaret of Al-Shaheem, där den syriske poeten Nizar Qabbanis hus finns. Han skrev mycket om kärlek och kvinnor. Denna poet är odödlig för syrier och araber. När jag får frågan i Sverige om vilken stad jag kommer ifrån säger jag direkt Damaskus, och då bubblar det upp många känslor.

Bara ordet Damaskus väcker känslor i mig relaterade till min uppväxt och barndom. Damaskus betyder för oss, särskilt för mig som kommer från landsbygden i Damaskus, att promenera genom historien med dess gamla marknader.

Jag tänker då särskilt på den stora och takförsedda Al-Hamidiyah-marknaden, som är mer än 600 meter lång. På båda sidorna av marknaden finns små butiker med kläder, kryddor, parfymer och traditionellt hantverk. Det som också utmärker marknaden är taket av zink som är perforerat med små hål för att spegla de gyllene pärlorna på marken belagd med basalt.

När du har kommit igenom marknaden ser du rakt fram en bländande vacker moské kallad Umayyad-moskén, där Johannes Döparens grav finns, eller som han också kallas profeten Yahya.

129

Att älsa knäckebröd1.indd 129

11/12/2023 6:06:51 PM

Damaskus 2005 Jag minns två blonda tjejer som gick in i butiken i Damaskus och frågade butiksägaren på engelska.

Hello! Do you know how we can find Damascus’s slott? We want to go there!!

De hade en karta i handen. Butiksägaren tittade på mig och sa skrattande på arabiska: Jag vet inte. Kanske du kan hjälpa dem?

Jag log och gick fram till butiksägaren och sa entusiastiskt: Jag ska hjälpa dem. Jag vet var det ligger!

Jag pekade på kartan och sa till dem att jag skulle visa dem var slottet ligger, sedan följde jag dem dit. Det var en varm dag, runt 33 grader, och gatorna vimlade av människor och bilar. Innan vi nådde slottet pekade båda tjejerna och sa: Wow! Vilken stor och vacker staty! Vem är det som rider på hästen?

Det är statyn av Salah al-Din al-Ayoubi, skulpterad av den syriske konstnären Abdullah al-Sayyid. sa jag stolt.

Vem är Salah al-Din al-Ayoubi, undrade de.

– Han är en arabisk ledare som lyckades befria Jerusalem efter 91 års ockupation av korsfararna. En stolt ledare respekterad av arabiska muslimer och kristna, svarade jag.

Båda tjejerna skakade på huvudet och sa: Aha, det visste vi inte.

Vi stod en stund bredvid statyn, och de två tjejerna tog en bild av sig själva intill statyn och sedan gick de mot ingången till slottet. De tackade mig så mycket för hjälpen och vi skildes åt.

Det var en fin känsla att träffa utländska turister som ville se mitt land. Det var faktiskt så att de två turisternas fråga om slottet väckte min nyfikenhet. Jag hade aldrig varit inne i slottet. Det låter kanske konstigt, men jag hade aldrig tänkt på att besöka Damaskus slott tidigare, även om jag brukade gå förbi det varje gång jag besökte gamla stan.

Kanske berodde det på att jag inte brydde mig så mycket om antikviteter tidigare, med det gjorde jag nu. Så därför bestämde jag mig för att besöka slottet så snart som möjligt och det gjorde jag ganska snart.

130

Att älsa knäckebröd1.indd 130

11/12/2023 6:06:51 PM

Jag blev förvånad över hur fint det var, även om delar av det förstördes av de franska styrkornas bombningar under Frankrikes ockupation. Jag kan inte förneka att mitt möte med de två kanadensiska turisterna och mitt besök på slottet i Damaskus väckte stolthet över och nyfikenhet på mitt lands historia.

Jag besökte även Nationalmuseet i Damaskus, ett museum med en entré som hämtats från ökenborgen Qasr alhyr algharbi som går tillbaka till 727 e.Kr. Jag hade ingen aning om att museet var så stort och så rikt på islamiska, romerska och bysantinska antikviteter. Jag ägnade många timmar åt att gå från ett rum till ett annat, så exalterad över att se världens första alfabet som jag hade läst om på historielektionerna i grundskolan.

Till slut närmade jag mig den östra delen, där de antika antikviteterna från östra Syrien finns, inklusive den viktigaste artefakten i världen.

Det är Ugarit-lertavlan från den antika kananeiska civilisationen som hittades i byn Ugarit vid Latakia i Syrien. Ugarit-alfabetet är det mest kompletta, rikaste och mest omfattande av den antika världens alfabeten. Det innehåller 30 kilskriftstecken. Jag var lika ivrig att få se Ugarit-lertavlan som jag var att få se Mona Lisa när jag var på Louvren i Paris.

Efter det gick jag till glashyllorna för att titta på världens äldsta glas, som hittades vid Syriens norra kust, och denna tillverkning fortsatte under den arabiska och islamiska epoken.

Syrien är för mig den forntida civilisationens vagga och en källa till stolthet och styrka som jag varje dag hämtar min energi ifrån. Det är ett land som gett mig mycket och som har gett mycket till alla dem som emigrerade dit och arbetade där. Kanske är detta svårt för många att ta till sig, inklusive vissa invandringsfientliga högerpartier.

131

Att älsa knäckebröd1.indd 131

11/12/2023 6:06:51 PM

Kärlek vinner över traditionen Kärlek är färgerna som ger glädje åt livets tavla. Walaa är en tjej som var svaret på mina böner. Jag lärde känna henne via sociala medier. I början var det korta samtal på Facebook, som senare utvecklades till ljud- och videosamtal på WhatsApp. Jag måste erkänna att från den första gången jag hörde hennes röst fängslade hon mig. I hennes röst kände jag värme, oskuld och kärlek. Den känsla hon gav mig via telefonen trollband mig.

Det var det som fick mig att be henne ringa det första videosamtalet. Walaa, 32 år, en vacker singeltjej med stora ögon som bodde med sina föräldrar, en syster och två bröder i ett hus på landsbygden utanför Damaskus.

Walaa kände sig inte bekväm att ringa mig från sitt eget hem, därför gick hon till en tjejkompis och ringde därifrån. Vid den tiden kände jag att hon var lite förvirrad när hon pratade med mig. Det var första gången jag såg henne.

Det var förvirring hos oss båda, åtföljd av ömsesidig beundran och korta meningar. När jag hade känt henne i två månader bestämde jag mig för att skicka min mamma och pappa till hennes familj för att be om hennes hand.

Det som sedan hände blev en stor chock för mig: hennes familj vägrade godkänna mig.

Walaas far svarade min familj så här: - Jag kommer inte att gifta bort min dotter med en kille som bor utomlands och som är skild och har två döttrar.

Detta förbluffade mig.

- Vad är det för fel med att bo utomlands, och vad är problemet med en skild man eller kvinna, undrade jag förvånat och chockat.

Hela Walaas familj avvisade idén om att hon skulle gifta sig med en skild man och bo utomlands, men trots det spanade de in mina Facebook- och Instagram-sidor och såg alla mina bilder och videor från Sverige.

Föräldrarnas vägran att godkänna mig gjorde mina föräldrar ledsna, och detta fick mig att fråga efter WhatsApp-numret till Walaas far så att jag kunde försöka få honom att ändra sig. Jag ringde upp honom: - Hej farbror! Jag är Ali, den unge killen som vill förlova sig med din dotter.

132

Att älsa knäckebröd1.indd 132

11/12/2023 6:06:51 PM

Hur mår du?

Walaas far svarade direkt och bestämt: Alhamdulillah! Du har ingen chans hos oss!

Varför farbror, frågade jag med lugn röst.

Jag gifter inte bort min dotter med en man som bor utomlands, och som har två döttrar och är skild! Varför skilde du dig? Det verkar som att du är en framgångsrik ung man i Sverige, så varför skilde du dig? Åh farbror! Vad är problemet med att vara skild?! Min skilsmässa betyder inte att jag är en dålig person. Äktenskap är en överenskommelse eller en oenighet, svarade jag.

Men vi såg din profil på Facebook. Det verkar som att du är mer svensk än svenskar. Du är utåtriktad, du reser mycket och du har bilder med svenskar.

Nu blev jag förvånad igen: - Vad är problemet med det?!

Du passar inte in hos oss. Vi är en konservativ och traditionell familj.

Walaa bär slöja och du är en okonventionell man, svarade han.

O farbror, glöm inte att jag kommer från en traditionell miljö. Mina systrar och mamma bär också hijab. Jag har inga problem med hijab. Hijab är ett personligt val som är fritt, och jag tvingar ingen att klä sig på ett visst sätt.

Du passar inte in hos oss, svarade han bestämt. Åh farbror! Värdera inte en person utifrån skalor. Facebook speglar inte min sanna natur. Mina bilder med svenskarna speglar mitt deltagande i olika aktiviteter. Det är bilder med både män och kvinnor vid olika svenska högtider. Var är problemet med det? Jag kunde lägga upp bilder på mig själv i moskén och bilder på koranverser på sociala medier och samtidigt skulle jag kunna vara en dålig människa och en tjuv. Man kan inte värdera saker utifrån hur de ser ut, farbror! Jag vill ha din dotter som en partner, ge oss en chans, avslutade jag med lugn och bestämd röst.

Alla hörde mitt samtal med Walaas pappa, och mina sista ord verkade göra intryck på Walaas pappa. Jag var, som Walaa beskrev mig, lugn i mitt prat, rationell och respektfull. Walaa sa att mina aktier hos hennes pappa höjdes efter detta lugna samtal.

När vi hade avslutat vårt samtal sa Walaa till sin far i en ganska skarp ton: Pappa! Jag hörde vad killen sa till dig. Ge honom en chans! Döm inte honom i förväg! Fundera på det först, sedan kan du säga nej.

Walaas ord och mitt telefonsamtal hade en stor påverkan på Walaas pappa.

Han kunde inte sova den natten. Han grubblade hela natten över detta. Det har Walaas mamma berättat.

Det råder ingen tvekan om att telefonsamtalet bekräftade min vilja och önskan

133

Att älsa knäckebröd1.indd 133

11/12/2023 6:06:51 PM

om Walaa, och Walaas ord till sin far orsakade ett slags mildhet och ånger i Walaas familj. Men ändå vägrade alla att acceptera mig.

Walaa chattade med mig på WhatsApp: Tyvärr vägrar mina föräldrar fortfarande att godkänna dig.

Du ska få se att de kommer att acceptera mig i slutändan. Jag skickar min familj igen, och om de fortsätter att vägra skickar jag min svärson för att övertyga dem, skrev jag till henne.

Walaa skickade en smiley-emoji och skrev: ”Fint!”

Nästa dag fortsatte Walaa: Jag gillade sättet du pratade med min far på igår. Det påverkade honom mycket och förstärkte bilden att du vill ha mig.

- Härligt att höra! Dina ord tröstar mig. Ge inte upp hoppet, så länge vi vill ha varandra och älskar varandra. Det är starkare än traditionen, och vår vilja kommer att segra till slut, svarade jag.

Några dagar senare besökte mina föräldrar Walaas föräldrar för att försöka övertyga dem igen, och Walaas pappa och mamma gick med på att acceptera mig.

Det verkade som att Walaas pappa insåg att det fanns en äkta vilja från min sida, och från min familjs sida, så till slut gav han efter för vår vilja.

Grattis Walaa, din familj har accepterat, skrev jag i chatten.

Va! Verkligen, undrade Walaa.

Ja, min familj besökte din familj och de övertygade dem om mig.

Walaa blev överlycklig: Grattis till oss. Igår pratade jag med mina föräldrar om att jag aldrig kommer att förlåta dem om de fortsätter att vägra acceptera dig.

Vår envishet och dina ord till din far har haft stor inverkan på dina föräldrar och deras godkännande av mig. Vår vilja segrade till slut, sa jag.

Alla accepterar, utom mina bröder, farbröder och morbröder.

Med tiden kommer alla att acceptera vår relation.

Ja, så är det säkert, svarade Walaa.

I östliga eller muslimska samhällen spelar föräldrarnas åsikt och deras godkännande av mannen eller hustrun en viktig roll för att inleda och ingå ett äktenskap. Tjejens och killens åsikter är också viktiga, men ibland krävs hela familjens godkännande. Det är en tradition som jag inte gillar i de fall då tjejen är en myndig vuxen person, som Walaa. Men viljan och kärleken segrar ofta över seder och traditioner, eftersom föräldrarna bryr sig om flickans eller pojkens lycka i slutändan.

134

Att älsa knäckebröd1.indd 134

11/12/2023 6:06:51 PM

Personligen var jag väldigt noga med att inte störa min familj, särskilt min mamma, när det gällde att välja en partner. Tidigare brukade jag prata om en eventuell förlovning med en svensk kvinna som jag älskade. Att kärleken är ömsesidig är väldigt viktigt för mig. Min mamma, som bor i Damaskus, trodde att jag skulle dejta äldre svenska kvinnor. Jag vet inte var hon fick denna uppfattning ifrån. Kanske var det något hon hört om att vissa arabiska pojkar söker sig till äldre europeiska kvinnor i syfte att få uppehållstillstånd. Men jag är en ung man med bra social status och jag har svenskt medborgarskap.

Det var svårt för mig att nöja mig med tanken att ha en relation med en tjej som jag inte har några verkliga och ömsesidiga känslor för. Därför brukade min mamma under min tid som singel skicka bilder på tjejer från Syrien via WhatsApp. “Prata med den här! Och den där”, skrev hon.

Jag sa ofta till mamma att jag hade pratat med tjejen och att jag inte gillade henne. Fast jag hade inte gjort det, det var bara för att slippa hennes tjat.

Jag hade ingen lust att gifta mig med en tjej från Syrien och var övertygad om att jag skulle hitta tjejen i Sverige. Det blev inte så. Ödet och min kärlek till Walaa överträffade allt, inklusive mina förväntningar.

Walaa höll vår förlovningsfest i Syrien, i närvaro av några från hennes och några från min familj. Efter det bestämde vi oss för att träffas i Khartoum i Sudan. Där fick vi möjlighet att lära känna varandra ännu mer och att skriva det äktenskapskontrakt som behövdes för familjeåterförening enligt Migrationsverket i Sverige. Coronapandemin härjade och flygplatser började gradvis stängas. Det som hände var att vi fick vänta i mer än 8 månader på att världen skulle hitta det nödvändiga vaccinet mot viruset och börja öppna flygplatserna igen.

Idag lever jag ett lyckligt liv tillsammans med Walaa, och alla som tidigare var missnöjda med vår relation är nu nöjda och vi håller kontakten. Tid kan förvandla motstånd till acceptans.

135

Att älsa knäckebröd1.indd 135

11/12/2023 6:06:51 PM

Mitt singelliv Under mitt singelliv och innan jag träffade Walaa dejtade jag många kvinnor i Sverige genom Tinder och Badoo. Även om jag inte gillade det här sättet – jag skulle föredra att lära känna min partner genom arbetet eller sociala aktiviteter – så var jag tvungen att göra så i detta land där ensamheten är stor och individualismen stark.

Jag svejpade åt höger om jag var intresserad, men det var sällan jag hittade någon som matchade mig. Därför började jag efter ett tag att svejpa alla bilder snabbt åt höger för att få fler likes, och då fick jag några likes. Och här undrar jag lite frusterat varför? Är det för att jag heter Ali eller för att jag är muslim? Jag svarar själv: Det är naturligt eftersom många av dem söker trygga relationer långt bort från rädsla och osäkerhet inför en annan person.

Förutfattade meningar gentemot muslimer är mycket starka.

Dejt med Christina

- Jag vill ha te, sa jag - Och jag tänkte beställa kaffe, svarade Christina med låg röst.

- Ja vill betala, sa jag.

- Nej snälla. Var och en betalar för sig.

Nej, jag betalar, insisterade jag.

Okej, inga problem.

Hon accepterade det till slut, men hon verkade motvillig.

Min förvirring var total eftersom detta var min första dejt med en svensk tjej. Jag visste inte vad jag skulle säga och hur en svensk dejt går till, vilka ämnen man kan ta upp och vilka man inte ska ta upp. Hon startade samtalet, förmodligen för att bryta isen, med att ställa de obligatoriska frågorna: Var kommer du ifrån, hur många år har du varit i Sverige och vad gör du?

Jag kommer ursprungligen från Syrien, jag kom 2013 och arbetade i Syrien som journalist, och nu arbetar jag som samhälls- och hälsokommunikatör. Åh fint, sa hon.

Vi pratade om våra intressen, våra familjer, inklusive mitt tidigare förhållande och varför det tog slut. För att förklara den förvirring jag kände förklarade jag mig lite generat:

136

Att älsa knäckebröd1.indd 136

11/12/2023 6:06:51 PM

Jag ber om ursäkt om jag verkar lite förvirrad, men det är första gången som jag dejtar en svensk tjej. Åh inga problem, men jag ska berätta något och du får inte bli arg på mig, sa hon.

Okej, jag lovar att inte bli arg, svarade jag.

På en svensk dejt betalar var och en för sig själv. Den svenska kvinnan är självständig och gillar inte att mannen betalar för henne på första dejten, sa hon bestämt. Åh förlåt! Jag visste inte det. Jag ville betala för att visa min respekt för dig och framstå som en generös man. Sådan är vår tradition och kultur, åtminstone i Syrien. Syriska tjejer gillar inte snåla unga män, utan vill att den unge mannen ska stå för notan när de dejtar, svarade jag henne.

Jag förstår det, men i Sverige kan den unge mannen som betalar notan för kvinnan missförstås, sa hon.

Hur skulle tjejen kunna missförstå, undrade jag förvånat.

Det kan uppfattas som att mannen vill köpa flickan i utbyte mot ett glas öl. Vissa unga män ber flickan följa med hem efter att ha betalat deras dryck, och de blir arga om flickan vägrar, svarade hon.

Jag kände hur jag rodnade. Åh, det visste jag inte, jag är ny i Sverige så jag hade ingen aning om det.

Det är okej, svarade Christina och log.

Vi drack upp och skildes sedan åt. Dagen efter skrev Christina: - Tack för teet igår. Du verkar vara en trevlig, flitig kille, men jag tror inte att vi är rätt för varandra. Jag önskar dig lycka till i ditt sökande efter en partner.

Denna första dejt lärde mig en del om kulturella skillnader även i dejting, där de verkligen är uppenbara. Men om jag ska vara ärlig så älskar jag kulturkrocken även i dejting, eftersom det lärde mig mer om Sverige och gjorde att jag skrattade gott för mig själv, och även när jag berättar om sådana situationer för mina vänner. Den här första dejten gav mig hopp om en ny dejt med någon annan.

”Arbetsintervju!?”

Jag skrev på Tinder: Hej! Jag har läst din profil och tycker den är intressant. Du verkar vara en trevlig person.

Hon svarade: - Hej! Om du inte är en seriös, var snäll och slösa inte med min tid.

- Jag menar på allvar! Jag slösar inte bort din tid!

137

Att älsa knäckebröd1.indd 137

11/12/2023 6:06:51 PM

Bra! Är du arab, undrade hon.

Ja, jag är en arab från Syrien! Jag flydde från Syrien 2013 på grund av kriget.

Kom du ensam?!

Ja, ensam.

Var bor du, frågade hon.

I Åstorp, svarade jag. Åstorp! Var ligger det, skrev hon.

I Skåne, nära Helsingborg, en trist och tråkig by. Åh jag förstår.

Var bor du, undrade jag.

I Malmö, blev svaret.

Efter ett långt samtal hade vi lärt känna varandra lite bättre, och vi bestämde oss för att träffas på ett kafé i Malmö. Den här gången visste jag bättre än att ta initiativet att bjuda henne på drycken. Vi beställde var sin drink.

Jag såg mig omkring och sa: - Underbart väder!

Ja! Helt okej! Hur långt är det från Malmö till Åstorp, undrade hon.

Det tar mer än en och en halv timme dit, sa jag. Åh, förlåt, jag var tvungen att välja Malmö som plats dejten för att jag är ensamstående mamma med tre barn, sa hon.

Jag förstår, du behöver inte oroa dig.

Skönt! Tack, sa hon.

Gillar du barn, frågade hon sedan.

- Ja, vem älskar inte barn? De är oskyldiga, nyfikna och fulla av liv. Självklart älskar jag dem. Glöm inte att jag är tvåbarnspappa.

Okej. Du berättade om det tidigare, sa hon.

Du berättade tidigare att du är sjuksköterska i Malmö. Trivs du med ditt jobb, frågade jag.

Ja, verkligen, sa hon.

Ditt arbete är viktigt, Sverige behöver dig.

Hon log och sa ja.

Förresten, har du körkort, undrade hon.

Nej, tyvärr har jag inte det än. Det är svårt att få till det i Sverige, stränga lagar, sa jag.

Jag har tre barn och jag behöver någon som hjälper mig att skjutsa dem till förskolan och skolan.

Jag får körkortet snart. Håller på och övningskör just nu, sa jag.

138

Att älsa knäckebröd1.indd 138

11/12/2023 6:06:51 PM

Hon skakade på huvudet och log.

Vi var tysta en stund.

Hör här. Jag ska vara helt ärlig mot dig! Jag behöver en man att dela livet med som tar ansvar för barnen också. Jag är en ensamstående mamma och jag jobbar 100 procent och jag behöver någon som hjälper mig.

Jag förstår dig, svarade jag och suckade.

Varför har du inte tagit körkort än?

Det kändes som om jag var på en anställningsintervju när jag svarade: Jag har kört upp två gånger och blev underkänd. Jag hade problem med att köra på rätt sätt i rondeller. Åh! Säkerheten är viktig vid körning, helt grundläggande, svarade hon och log.

- Jag vet! Jag tror att jag behöver mer träning och lektioner.

- Det verkar så, svarade hon och fortsatte, körkort är väldigt viktigt i Sverige för att få jobb och om man har barn.

Jag svarade stolt: Det vet jag, jag fick mitt första jobb i Sverige utan körkort. Alla yrken kräver inte körkort. Men körkort är mitt mål.

Hon skakade på huvudet. Vi var tysta båda två och hörde sorlet omkring oss i kaféet. I det ögonblicket kände jag att vi inte klickade med varandra. Jag tror att vi båda kände likadant när vi gick därifrån. Samtidigt förstår jag hennes pragmatiska tankegångar om att hitta en man med körkort. Livet är svårt och kräver en partner som kan ge det stöd som behövs, särskilt för den som är ensam med barn. Men för mig kändes det mer som en anställningsintervju. Ett körkort är tydligen viktigt inte bara på jobbet, utan även vid dejting!

Pizza och hasch

Genom Tinder träffade jag ännu en ensamstående mamma med en dotter.

Hon bodde i Hässleholm i norra Skåne.

Ganska snabbt bad jag om att vi skulle träffas. Jag vet att jag hade lite för bråttom, men att dejta flera olika personer skapade en slags stress hos mig eftersom jag ville träffa en potentiell partner.

Vi kom överens om att träffas på en dejt. När jag slutat jobbet för dagen tog jag tåget från Helsingborg till Hässleholm. Jag skulle komma fram klockan 19.15 och hon bodde bara fem minuters promenad från stationen. Vi kom överens om att beställa en pizza.

Jag beställer en familjepizza och en flaska cola, skrev hon.

Okej, svarade jag med en smiley-emoji.

139

Att älsa knäckebröd1.indd 139

11/12/2023 6:06:51 PM

Du får swisha mig.

Deal! Jag swishar dig direkt, svarade jag.

Hon beställde en familjepizza som skulle levereras ungefär samtidigt som jag kom hem till henne. Vi var båda hungriga. Att dejta med full mage kändes som en bättre idé än att vara hungriga.

Plötsligt stannade tåget. På vägen mellan Åstorp och Bjuv.

Fan, vad händer, muttrade jag för mig själv.

Tåget står nu stilla och väntar på grund av signalfel, sa tågoperatören i högtalarna.

Tåget stod stilla i mer än en halvtimme, och det kom många ursäkter från de tåganställda.

Ah, jag är hungrig och jag ska på dejt, mumlade jag för mig själv helt utmattad.

På grund av förseningen kom vi överens om att hon kunde börja äta en del av pizzan och spara resten åt mig. Men hjälp av GPS:en hittade jag fram till huset där hon bor, men jag visste inte vilken lägenhet det var. Jag skrev och bad henne komma ut till mig. Efter en liten stund såg jag en ganska stor kvinna med kort hår vinka mot mig från en av balkongerna i huset. Hon bodde i en vacker och rymlig lägenhet med många krukväxter, och det första som fångade min uppmärksamhet var ett stort akvarium med massor av fiskar.

Jag kom in i lägenheten och bad om ursäkt för förseningen, samtidigt som jag såg mig omkring: Din lägenhet är så vacker! Enkel med fina möbler, men den ser gammal ut, kommenterade jag medan jag gick genom vardagsrummet.

Tack! Ja, möblerna är från second hand. Jag älskar second hand, svarade hon med ett leende.

Jag förstår. Jag med.

Jag tittade på pizzan och såg att hon ätit en tredjedel av den. Hon log och sa: Förlåt att jag åt före dig, jag var hungrig.

Inga problem! Smaklig måltid, svarade jag.

Du kan äta nu om du vill.

Okej!

Jag var väldigt hungrig, men trodde inte att pizzan skulle vara så stor. Medan jag åt pratade vi vidare: Du berättade för mig om din dotter, var är hon nu?

Hon är hos min ex-man, svarade hon.

Okej. Vad jobbar du med annars?

Inget, sa hon.

140

Att älsa knäckebröd1.indd 140

11/12/2023 6:06:51 PM

Varför, undrade jag.

Hennes svar var lågt och hon lät ledsen: Jag mår inte bra. jag går till psykiatrikern då och då. Åh, det visste jag inte.

För mig själv tänkte jag: Vad fint att hon är uppriktig.

Hon fortsatte: Ja! Jag mår inte bra, kanske beror det på ensamhet. Efter att min man lämnade mig och träffade en annan kvinna förvärrades mitt psykiska tillstånd.

Jag älskade honom och hade en dotter med honom, men han älskade en annan kvinna, och det var därför vi separerade. Åh! Jag beklagar.

Det är okej, sånt är livet, svarade hon.

Berätta om dig själv, bad hon.

Då berättade jag om mig själv, mitt arbete och min ankomst till Sverige. Hon lyssnade och skakade på huvudet. Hon sa ingenting, men tittade lite underligt på mig. Sedan hade jag ätit upp.

Skulle du vilja se en film eller något på tv, frågade hon.

Ja! Varför inte!

Okej, det finns ett svenskt dejtingprogram som jag gillar och försöker lära mig av, svarade hon med ett skatt. Åh, vilken bra idé, svarade jag, yalla, låt oss titta på det.

Yalla, upprepade hon med ett brett leende.

Dricker du te eller kaffe?

Mm. Jag vet att svenskar älskar kaffe, men jag är en arab som älskar te, skojade jag.

Okej, jag ska göra två koppar te. Jag gillar te också.

Vi satt nära varandra på en golvmadrass och tittade på tv. Efter en stund såg hon på mig och sa: Röker du?

Jag röker inte, bara vid speciella tillfällen. Det blir ungefär fem cigaretter om året, svarade jag och log lite.

Hon reste sig och sa: - Följ mig.

Vart, frågade jag förvirrat.

Följ mig, upprepade hon.

Jag följde efter henne till köket medan hon började stänga alla fönster och sedan dra ett draperi framför ytterdörren. Jag var förvånad och nyfiken så jag frågade: Varför stänger du allt så noggrant?

141

Att älsa knäckebröd1.indd 141

11/12/2023 6:06:51 PM

Så att röken inte sipprar ut, svarade hon.

Uppenbarligen var jag naiv för jag trodde att hon menade cigarettrök. Plötsligt började hon göra rullar av brett grönt papper. Hon fyllde rullarna med något grönt som liknade gräs och tände ena änden med en tändsticka.

Vad är detta, frågade jag överraskat.

Hon log: - Hasch. Åh, hasch!? svarade jag.

Jag stängde alla fönster och dörrar så att röken inte ska sippra ut till grannarna. Svarade hon.

Hon fortsatte: Du vet väl att droger är olagligt i Sverige. Men det får mig att känna mig så avslappnad och bekväm. Ta lite av det. Vill du prova?

Nej! Nej! Jag är inte van vid det. Jag vill inte ha, tack, svarade jag lite skrämt.

Okej, som du vill.

Efter några tysta minuter sa hon plötsligt: Jag saknar min dotter för jag lämnade henne hos min ex-man trots att hon inte vill vara hos honom.

Varför vill hon inte vara hos honom, frågade jag.

För att hon älskar mig så mycket och känner sig uttråkad där.

Hon var tyst en stund och fortsatte sedan: Min dotter vill så gärna ha en bror eller syster så att hon har någon att leka med och inte behöver bli så uttråkad. Jag måste skaffa henne en bror eller syster.

- Jag förstår, svarade jag med en nick.

Hon fortsatte att röka och la sig sedan ner på madrassen och la ifrån sig cigaretten. Jag blev rädd och trodde att det var något var fel på henne, så jag frågade: Vad hände? Är du okej?

Efter en liten stund svarade hon: En underbar avkoppling då jag glömmer allt, glömmer min ensamhet.

Vi var tysta båda två. Sedan frågade hon plötsligt: Gillar du sex?

Vem gillar inte sex?

Så låt oss göra det, svarade hon.

Varför ska vi ha sex så snabbt när du är så här? Och även om jag skulle vilja så har jag ingen kondom nu.

Det behövs inte, svarade hon.

142

Att älsa knäckebröd1.indd 142

11/12/2023 6:06:51 PM

Jo, det är så viktigt. Du vet väl om det här med könssjukdomar?!

Var inte rädd, ingenting kommer att hända. STD är bullshit.

Nej, jag kan inte! Förlåt! Vi måste lära känna varandra bättre innan vi börjar med det. Och jag kan inte ha sex när du är så här, svarade jag.

Hon var tyst en stund och var fortfarande helt avslappnad, en kort stund verkade det som att hon sov. Jag tittade oroligt på henne och frågade: - Är du okej?

Ja, det är okej, det är gräset har effekt.

Jag visste inte att det hade en så kraftig påverkan.

Några tysta minuter passerade.

Ska du inte kolla när ditt tåg går tillbaka?

Jag vet inte, svarade jag förvirrat.

Det verkade nog som att jag inte gillade henne, särskilt när jag tackade nej till hennes erbjudande. Jag öppnade Skånetrafikens app och tog nästa tåg tillbaka hem.

Vilken extraordinär dag! Det var första gången i mitt liv som jag träffade någon som använde droger. Det verkar som att dejting har öppnat dolda dörrar i det svenska samhället för de människor som uppfattar missbruk som en väg ut ur ensamhet eller psykisk ohälsa.

Jag vet att många ogillar jämförelser, men i Syrien var det inte lika utbrett med droger bland unga som det är i Sverige eller Europa. Detta är inte så konstigt med tanke på att regimen är en diktatur och straffet för att hantera droger är livstids fängelse. Hårda straff har avskräckt många som tidigare missbrukat och handlat med droger. Hur som helst tyckte jag synd om denna kvinna, och därför skrev jag följande till henne: ”Tack för i går kväll. Du är en bra och lugn person, men samtidigt är jag orolig för dig. Hoppas du slutar röka hasch. Tänk i första hand på din dotter.

Din dotter älskar dig och vill absolut inte att hennes mamma ska gå under av droger.

Jag hoppas att du tänker noga över detta.

Hälsningar Ali ” Min dejtingresa var intressant, fylld av överraskningar och lärdomar, där jag träffade några underbara och intressanta tjejer, men samtidigt också en del konstiga tjejer. I slutändan valde jag det säkra kortet.

143

Att älsa knäckebröd1.indd 143

11/12/2023 6:06:51 PM

Den skamliga historien som döljs I april 2023 besökte jag det nationella biblioteket i Aten, ett fint bibliotek beläget på en kulle där man kan se ut över hela Aten. Jag frågade bibliotekarien om det fanns böcker på engelska som handlar om grekisk migration utomlands. Hon gav mig tre böcker på engelska. Jag satte mig i en fin, bekväm stol och började bläddra i böckerna som jag förstod handlade om migration från Grekland till USA, Australien och Kanada. Men jag hittade ingen information om grekisk migration till Syrien (Aleppo), inte heller till Libanon, Palestina eller Egypten.

Jag gick även till några stora privata bibliotek, men kunde inte hitta någon bok som tog upp denna typ av migration. Jag var med på en rundtur för turister som anordnades av företaget Sight of Athens, där guiden Vasilis Thalassions berättade om den gamla grekiska civilisationen, liksom om Mykene, Epidaurus och Nafplion och om grekers migration till USA. Vasilis berättade både bra och dåligt om Grekland och migrationen. Jag gillade verkligen ärligheten i hans guidning.

I Grekland begär vi av migranterna att de ska assimileras, men samtidigt är grekiska migranter i USA mer konservativa och bibehåller sin identitet och kultur mer än vad vi gör här i Grekland, sa Vasilis.

Han fortsatte: Är Grekland en del av Europa? Är vi européer? Ja kanske, frågan handlar om identitet, vi tillhör Europa men vi är en del av Balkan också. Ordet Europa kom från en fenicisk prinsessa i grekisk mytologi. Hon var dotter till kung Agenor, eller i vissa myter till kung Phoenix av Fenicien. När hon var ung blev hon förförd och bortrövad av Zeus, som antagit tjurskepnad. Hon togs till ön Kreta, där hon blev mor till trillingarna Minos, Rhadamanthys och Sarpedon. För Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning och hon var stammoder till dess kungar. Hon gifte sig senare med Astraios, som adopterade och uppfostrade hennes söner.

Jag frågade Vasilis om han kände till den grekiska migrationen till Mellanöstern, men han visste inget om det. Jag berättade kort vad jag visste och skickade sedan en länk till honom där information finns på engelska om

144

Att älsa knäckebröd1.indd 144

11/12/2023 6:06:51 PM

det. Jag bad honom hjälpa mig att gräva lite i det och skicka mer information om han hittade någon.

Jag hoppades kunna hitta någon grekisk informationskälla som tar upp grekisk migration till Mellanöstern under olika historiska perioder, men tyvärr kunde jag inte hitta källor som med säkerhet pekar på den typen av migration. Bland annat källor i FN-arkivet berättar om grekiska flyktingar under andra världskriget. Däremot finns det få källor på internet som behandlar den grekisk-ortodoxa kristna befolkningen. Det finns cirka 8 000 grekisktalande muslimer av kretensiskt ursprung i Al-Hamidiyah i Syrien och 7 000 personer av grekisk-muslimsk härkomst i Tripoli i Libanon.

Jag vet också att år 1988 blev många grekiska muslimer från både Libanon och Syrien utsatta för diskriminering av den grekiska ambassaden på grund av sin religiösa tillhörighet. Samtidigt fick de avslag på visumansökan av grekiska ambassaden i Damaskus.

Det jag undrar är varför den här typen av migration inte syns, inte får någon plats i litteraturen och inte heller i media, medan migrationen i samband med den syriska flyktingvågen till Grekland fick mycket uppmärksamhet.

Många arabiska nyhetskällor, bland annat tidningen al-Quds, publicerade en bild på en dam från Aleppo som delade ut kläder till grekiska barn. Ses denna typ av migration som skamlig eller är den inte rimlig att nämna i samband med det syriska kriget? Är det kanske någon som har bestämt att denna typ av migration ska döljas?

Vi människor styrs av information, och viss information och vissa perspektiv kommer inte upp till ytan på grund av medias riktlinjer och politiska agenda.

En del politiker och journalister, det vill säga opinionsbildare, vinklar ibland nyheter om migrationsfrågor så att de bara belyser delar av fakta och blandar ihop sanningen med falsk information i syfte att förvirra folket eller kanske skrämma upp dem för det som är nytt.

Hur många grekiska medier nämnde den grekiska migrationen till Syrien i samband med flyktingkrisen 2015? Svaret är nästan ingen eller väldigt få. Den informationen är inte intressant, man vill helst ignorera den eftersom den krockar med bilden av överlägsenhet som finns i vissa kulturer.

När jag reser utomlands gillar jag att gå på olika lokala aktiviteter i syfte att öka min förståelse om förhållandena i landet. Jag följde med en turistgrupp som leddes av en spansk kille, Isac, som studerar vid Atens universitet.

145

Att älsa knäckebröd1.indd 145

11/12/2023 6:06:51 PM

Han ordnade en guidad promenad i Aten som handlade om situationen för flyktingar i Aten sedan 2015.

Jag lugnade honom med att säga att trots att jag var en del av denna berättelse och kom som flykting till Aten, skulle det ändå bli intressant att lyssna på hans berättelse och perspektiv. Jag fick också många frågor av några italienare som var med i gruppen. Det gillade jag.

Det var en intressant tur, där jag fick möjlighet att komma till Pedion Areos-parken, där hundratals syriska flyktingar hade samlats. Många familjer sov i parkens skugga och fick mycket hjälp av volontärer och ideella organisationer. Vi besökte också en skola där syriska flyktingar bodde. Mottagandet varierade över tid. År 2015 var det nästan bara bra mottagande, men sedan blev det sämre och sämre på grund av att den grekiska politiken ändrades.

Grekiska medier rapporterade om flyktingarna på ett negativt sätt. Bland annat skrev de om Viktoriatorget i Aten, där många flyktingar från Syrien och Afghanistan hade samlats. Nyheterna handlade om flyktingars drogförsäljning för att de skulle försörja sig eller finansiera flyktingresor till andra europeiska länder.

Vår turistguide Isac var kunnig och kunde mycket om flyktingsituationen i Aten, men jag upplevde att han hade en konstig och ibland otrevlig attityd mot mig. Han pekade ofta på mig och pratade om mig som en flykting inför de andra i gruppen. Efter ett tag sa jag ifrån att jag inte är någon flykting längre utan journalist och författare. Tidigare var jag en flykting. Det värsta var när han pekade och visade mig var knarket säljs i området Omonia. Det var när jag tog upp Googlekartan och frågade åt vilket håll jag skulle gå för komma till mitt hotell som låg i Omonia. Hans attityd var riktigt otrevlig när han svarade mig: ”Du ska gå dit, där säljs knark”, i stället för att peka ut var hotellet låg. Jag visste inte vad jag skulle svara honom, utan skrattade bara lite och sa att jag hade frågat om var mitt hotell låg inte om var knark såldes.

När jag kom tillbaka till hotellet la jag mig på sängen och började reflektera över hans jobbiga attityd, och undrade om hans svar till mig var ett skämt eller inte. Nej, det tror jag inte, tänkte jag, han var seriös och allvarlig och det han sa till mig var nästan bara otrevligt. Jag fortsatte reflektera där jag låg på sängen: Det är svårt att vara snäll och alltid trevlig mot människor som man inte gillar på grund av var de kommer ifrån, hudfärg eller religion. Den dolda rasismen märks tydligt på vissa människors attityder. Attityden visar hur mycket denna människa hatar andra som ser annorlunda ut. Jag brukar försöka strunta i dessa människor, men det är viktigt att prata om det.

146

Att älsa knäckebröd1.indd 146

11/12/2023 6:06:51 PM

Den rasistiska attityden kan visa sig i ett ord eller i kroppsspråket (ögonkontakten), man tittar till exempel inte lika ofta på mig som på de vita människorna runtomkring.

På Beiruts flygplats, på väg till Aten, träffade jag David, en 60-årig man som har ett företag inom båtbranschen. Vi började småprata lite och sedan fortsatte samtalet med att vi åt lunch tillsammans på en restaurang på flygplatsen. David var väldigt nyfiken och ställde många frågor om mig, mitt land, kriget, religionen, flykten. För mig var det inte alls jobbigt med dessa frågor, tvärtom.

Jag är jude, sa han.

Jaha. Shalom. Ma shlom kha? (Jag frågade honom på hebreiska, hej, hur läget?)

Jag kan inte hebreiska, fast jag är jude. Men hur lärde du dig hebreiska?

På Damaskus universitet. Jag läste det i två terminer.

Jaha intressant, svarade David.

David var en mycket varm och intressant person att lära känna. Han är en framgångsrik företagare som har sysslat med företagande i många länder i sitt liv.

Jag vill lära mig att bli en framgångsrik företagare, kan du lära mig, frågade jag David.

Ja, absolut. Du måste alltid våga göra saker. Trots att jag inte är någon mästare i allt gillar jag att testa olika saker. Jag har testat att jobba med olika saker, och många gånger har jag misslyckats, men jag har lärt mig av mina fel hur saker och ting funkar, sa han.

Jaha. Du går utanför din comfort zone samtidigt som du är en nyfiken person. Det gillar jag.

Tycker du det? Tack, svarade han.

Medan vi väntade på incheckningen på flyget hade vi ett samtal om lust och motivation.

För att lyckas med något måste du ha lust och intresse för det, sa jag till David.

Ja, det stämmer. Varifrån kommer lusten och motivationen, frågade han.

Den kommer från omgivningen, miljön, och om man inte ger upp vid första motgången kan motivation skapas så fort man får någon framgång efter flera misslyckanden, svarade jag.

147

Att älsa knäckebröd1.indd 147

11/12/2023 6:06:52 PM

Lusten och motivationen kommer från kärlek och positiv energi, konstaterade David.

Ja. Intressant. Du menar kärlek från familjen eller en sambo eller fru?

Ja. Att någon ger dig en kram, kärlek och positiv energi. Det kan vara din fru, svarade David.

Du har rätt. Den positiva energin ger oss lusten och inre motivation. När man misslyckas kan man få stöd, tröst och positiv energi av omgivningen. Det kan vara familjen, en vän eller en partner, sa jag.

Jag gillar att prata med framgångsrika människor som David. De ger mig ännu mer energi och motivation. Vi utbytte kontaktuppgifter och sedan blev vi vänner.

148

Att älsa knäckebröd1.indd 148

11/12/2023 6:06:52 PM

149

Att älsa knäckebröd1.indd 149

11/12/2023 6:06:52 PM

Lärdomar från knäckebrödslandet

150

Att älsa knäckebröd1.indd 150

11/12/2023 6:06:52 PM

1.

Utseendet kan lura oss Knäckebrödet som jag höll i min hand på asylboendet hjälpte mig att besegra mina fördomar om Sverige. Ett land som i början för mig kändes ensamt, kallt och tråkigt att bo i, visade sig vara ett land som är varmt med kärleksfulla människor, inte alls hårt som sitt berömda knäckebröd, utan mjukt och fint med sina demokratiska principer och ett välfärdssystem som behandlar alla på samma sätt, oavsett deras bakgrund.

Knäckebröd lärde mig att inte döma saker utifrån hur de ser ut, utan från själen och insidan. Jag lärde mig att ge knäckebrödet en chans, att smaka på det. Då kom överraskningen – det var ett gott och hälsosamt bröd.

151

Att älsa knäckebröd1.indd 151

11/12/2023 6:06:52 PM

2.

I resan ligger styrka och mod Ett arabiskt ordspråk säger att resan skapar mannen. Det betyder att en resa utomlands i syfte att jobba eller studera eller kanske fly inte är en lätt resa.

Samtidigt är det inspirerande och berikar livet enormt mycket. Att resa och bo i ett nytt land oavsett skäl är en enorm vändpunkt i livet och kan vara en språngbräda till kris eller till möjligheter. Utan denna resa hade jag inte fått inspiration och lust till att skriva böcker eller att stå framför en publik och berätta om något intressant. Min flykt var som en kastad sten i vattnet som spred massor av ringar kring mitt liv.

Resan lär dig hur du kan hantera utmaningar och problem, och när du löser dem blir din självinsikt större.

Min resa till knäckebrödslandet lärde mig att ta trapporna och undvika att ta hissen – alltså att inte ha alltför bråttom. Allt börjar med det första steget, och sedan blir det andra steget lättare och så vidare tills man når målet. Det krävs också tålamod och drivkraft. Ibland missar man och faller när man tar det första eller andra steget, men med envishet och tålamod kan man nå målet.

Min resa till Sverige var också en resa i mitt inre, mina tankar och känslor. En resa från en identitet till en ny identitet, från jaget utan så många frågor, till jaget med nuvarande och framtida tusentals frågor. På engelska säger man att migration är en act of courage. Det stämmer, det krävs ett enormt mod och tålamod av dig. Resan är full av risker och utmaningar. Det krävs av dig att du lämnar bakom dig det som är mest värdefullt i ditt liv, din familj och alla minnen, för att komma till ett nytt land.

152

Att älsa knäckebröd1.indd 152

11/12/2023 6:06:52 PM

3.

Testa något nytt och annorlunda Knäckebrödet lärde mig att det är värt att testa sådant som är nytt och som du inte är van vid, eller som du inte tänkte dig eller kanske drömde om innan. Jag har alltid drömt om att spela något musikinstrument, och i Sverige anmälde jag mig till en gitarrkurs på Medborgarskolan.

Jag lärde mig att spela lilla-snigel-låten, sedan gav jag upp efter tio lektioner när noterna blev för svåra. Jag gick på en salsakurs, och efter tre lektioner gav jag upp eftersom det är killarna som ska leda tjejerna och det var inte lätt. Jag anmälde mig till kurser i ukrainska och polska och jag gav upp efter några lektioner när jag kände att det är svåra språk att lära sig. Jag gav upp många gånger, men ändå jag gav jag det en chans. Jag testade, lärde mig lite och gjorde verklighet av drömmen.

153

Att älsa knäckebröd1.indd 153

11/12/2023 6:06:52 PM

4.

Var envis för att nå ditt mål Jag har lärt mig att vara envis och fokusera på saker som jag gillar, har lust med eller har möjlighet att utveckla och påverka. Journalistik var en alldeles för tuff bransch för mig att kunna försörja mig i. Då gav jag mig in i en ny bransch som jag kunde jobba i, och det är arbetsmarknadsfrågor. Jag gillar att jobba med människor, stötta dem och coacha dem till arbetslivet.

Jag lyckades med det eftersom jag hade lust och intresse för det. Jag har svårt för att acceptera att jobba med något som jag inte gillar. I stället gjorde jag motstånd mot samhällets motstånd att släppa in mig i något som jag gillar eller ser att jag har kompetens i. Jag jobbade på Länsstyrelsen Skåne i fem år som hälso- och samhällskommunikatör, ett roligt jobb som jag gillade. Men sedan minskade intresset för det hos kommunerna eftersom antalet flyktingar och invandrare minskade. Då blev jag omplacerad till att jobba i receptionen. För mig var det ingen bra omplacering, att stå vid dörren var inget jag hade tänkt mig. Receptionist är inte mitt drömjobb så varför skulle jag acceptera det?

Trots att jag sökte många jobb inom Länsstyrelsen Skåne medan jag arbetade där, bland annat som kommunikatör på kommunikationsavdelningen, blev jag aldrig kallad till intervju. Jag var intresserad, men arbetsgivaren kunde inte se den kompetens som finns i mitt CV i mig, inte heller den kompetens jag har men som inte syns i mitt CV, alltså min drivkraft, utan arbetsgivaren såg mitt namn som udda, att min utbildning inte var relevant och så vidare. Ändå gav jag inte upp. Innan jag blev omplacerad till receptionen sökte jag aktivt jobb och fick jobb som resurschef inom enheten Enkla jobb i Landskrona som ger fler människor chansen att etablera sig på arbetsmarknaden. Ja, detta är mitt drömjobb, ett jobb som jag gillar och trivs med.

Här tackar jag Pernilla Anderberg för hennes modiga ledarskap.

154

Att älsa knäckebröd1.indd 154

11/12/2023 6:06:52 PM

5.

Din anpassningsförmåga är en del av din sociala kompetens Min resa har lärt mig att ändra och anpassa mig efter den nya omgivningen, som präglas av lagom och dämpade ljud, att inte sticka ut så mycket eller vara högpresterande utan att vara lagom och en del av laget innan jaget. Laget innan jaget.

155

Att älsa knäckebröd1.indd 155

11/12/2023 6:06:52 PM

6.

Var snäll mot dig själv Sverige har lärt mig att vara snäll mot mig själv och att ta det lite lugnare. Den inställningen uppstod ur mina positiva tankar om att man inte ska ställa så enormt höga krav på sig själv. Även min omgivning har gett mig bättre koll och medvetenhet om mig själv, vem jag är och hur jag ser ut. En gång deltog en äldre man i en kurs som jag höll i samhällsorientering, och efter första lektionen sa han: Ali! Kan jag säga en sak? Du är en lugn person och det märks att du har inre frid.

Detta beröm gjorde mig glad och stärkte min självkänsla. Jag tror att det svenska lugnet och att man ska vara lagom i allt har påverkat mig och gjort att jag följer den här trenden och fenomenet. Den svenska fina naturen som finns kring oss har också skapat mer lugn hos mig. Omgivningen i Sverige skapade alltså i mig en ny människa som har förmåga och acceptans till förändring och anpassning.

156

Att älsa knäckebröd1.indd 156

11/12/2023 6:06:52 PM

7.

Rädslan är vår äkta fiende Sverige har lärt mig att vara modig och att ta det första steget och testa något nytt. Att kliva ur komfortzonen till den mer obekväma zonen. Man behöver inte vara iron man eller spiderman som jag brukade säga till utrikesfödda och arbetssökande när jag höll föreläsningar för dem, utan det handlar om att våga göra något nytt, att våga ta steget. Rädslan är människans värsta fiende.

Var inte rädd och börja kämpa mot dina rädslor.

157

Att älsa knäckebröd1.indd 157

11/12/2023 6:06:52 PM

8.

I nyfikenheten ligger din framtid Var nyfiken. Nyfikenheten är din framtid och en källa till hopp och positivt tänkande. Nyfikenhet öppnar dörrar för möjligheter och lösningar.

Nyfikenhet ger en drivkraft till förändring och utveckling. Nyfikenhet är framtidens råvara. Rädsla och osäkerhet däremot kan döda nyfikenheten.

Då krävs det av dig att du så smått vågar utmana dina fördomar, rädslor och referensramar.

158

Att älsa knäckebröd1.indd 158

11/12/2023 6:06:52 PM

9.

Lösningen ligger i en stegvis utveckling Sverige lärde mig att det inte går att hitta lösningar genom att trycka på en magisk napp, utan det krävs en process som består i åtgärder, modiga steg, att inkludera nya perspektiv, struktur, uppföljning och att våga tänka nytt. Det krävs också att man vågar göra fel, det vill säga vågar testa och prova tills man når det önskade resultatet. När det gäller att skaffa jobb i Sverige måste alla kämpa oavsett bakgrund, svenskfödd eller inte. Var och en måste anstränga sig för att klara av en utbildning och skaffa sig sitt drömjobb. Men självklart krävs det lite extra tålamod och ansträngningar av utrikesfödda/flyktingar och nyanlända för att lära sig svenska och komma in på arbetsmarknaden. Det är så lätt att man sätter på sig offerkoftan och skyller på andra.

159

Att älsa knäckebröd1.indd 159

11/12/2023 6:06:52 PM

10.

Inget är omöjligt Jag har lärt mig att inget är omöjligt – allt är möjligt. Denna tanke föddes efter min lyckade resa i att skriva. Jag gav ut min första bok på svenska 2018 med titeln Nytt jobb i nytt land. Jag kontaktade då flera svenska förlag som tackade nej till idén, men det fanns ett förlag, Komlitt i Helsingborg, som tackade ja. Självförtroende och envishet ger utrymme för det omöjliga att bli möjligt. Selma Lagerlöf fick många avslag på sina manus, men hon gav inte upp ändå. Den brittiska författaren J.K. Rowling fick avslag tolv gånger på sin roman Harry Potter, men hon gav inte heller upp. Allt detta lär oss att man aldrig ska ge upp.

160

Att älsa knäckebröd1.indd 160

11/12/2023 6:06:52 PM

11.

Inte lätt att bo i ett nytt land Det är nog inte så lätt att förstå hur svårt och utmanande det är att bosätta sig i ett nytt land, lära sig ett nytt språk, en ny kultur och att söka jobb om du inte själv har varit i den situationen eller umgås och jobbar med någon som har varit det. År 2020 var jag på semester i Amsterdam och fick av en slump se en stor Pridefestival som hölls på båtarna som seglar längs Amsterdams vattenkanaler. Där träffade jag folk som bor i staden, bland annat en svensk tjej som bor tillsammans med en nederländsk kille. Hon blev glad att träffa mig och prata sitt hemspråk svenska. Hon erkände då hur svårt hon hade för att lära sig holländska och söka jobb. Hon sa: ”Jag har full förståelse för hur svårt det måste ha varit för dig att komma till ett nytt land.”

161

Att älsa knäckebröd1.indd 161

11/12/2023 6:06:52 PM

12.

Respektera människors svagheter – ge dem tid Saker tar den tid de tar. Ha tålamod, visa respekt och var vänlig när du jobbar med folk som kommer till Sverige.

Språkinlärning tar sin tid, och om de inte möts av respekt och vänlighet mår människor inte bra och får svårt att utvecklas. Jag kan förstå varför en del av de utrikesfödda, som knappt kan svenska, inte mår bra när de med sina bristande språkkunskaper möts av dåligt eller otrevligt bemötande av en del personal på svenska myndigheter. Resultatet blir då att deras psykiska hälsa försämras, vilket påverkar språkutvecklingen och hela familjens mående.

162

Att älsa knäckebröd1.indd 162

11/12/2023 6:06:52 PM

13.

Håll dig på avstånd från en negativ omgivning Ta avstånd från negativa människor. De som är passiva eller som har destruktiva tankar och som krånglar till saker. Som sätter käppar i hjulet. Vår omgivning påverkar oss otroligt mycket. Lyssna inte på dem utan håll dig på avstånd eller svara dem med något positivt och hoppfullt. Annars kommer de att tömma dig på din positiva energi och göra dig ledsen eller orolig. De utstrålar negativitet och hopplöshet, och detta kommer absolut att påverka dig på något sätt.

163

Att älsa knäckebröd1.indd 163

11/12/2023 6:06:52 PM

14.

Var beredd på att träffa avundsjuka människor Håll tyst om det du uppnår, det vill säga berätta inte om dina framgångar för alla du känner. Det kan vara att du har ett företag som går med vinst, berätta då inte hur många miljoner du tjänar. Det är inte alla som kommer att glädjas över dina framgångar eller din lycka.

Vi människor är, oavsett bakgrund, avundsjuka på varandra. Särskilt för vissa finns det personer som inte är bra för dem att ha omkring sig. Framgångsrika och drivande människor gillar oftast andra framgångsrika människor.

De sitter i samma båt och tänker på samma sätt.

164

Att älsa knäckebröd1.indd 164

11/12/2023 6:06:52 PM

15.

Ingen lyckas på egen hand – alla behöver hjälp i början Ingen lyckas helt på egen hand i sitt liv. De som lyckas på sin livsresa har nog alla fått lite eller mycket hjälp av någon annan. Det kan vara någon i familjen, en bekant, en vän eller till och med någon man inte känner sedan tidigare.

Utan den hjälp jag fick i början av mitt liv i Sverige av Annika, Börge, Sven, Åsa, Torbjörn och Anders skulle jag aldrig ha fått jobb så snabbt i Sverige, och jag skulle inte heller ha kunnat skriva denna bok.

Glöm inte att tacka de personer som har sträckt ut en hjälpande hand till dig.

Vi människor gillar att få ett tack av andra, och i den svenska kulturen är det särskilt vanligt att alltid tacka. Jag lärde mig att tacka en person som bjöd mig på mat och julbord hemma hos sig. Det gjorde jag genom att skicka ett sms: ”Tack för igår.” Återkoppling är viktigt i Sverige, kanske viktigare än i många andra kulturer.

Det kan förklara varför din vän från en annan kultur inte tackar dig med ett sms när du har bjudit på mat.

165

Att älsa knäckebröd1.indd 165

11/12/2023 6:06:52 PM

16.

Ge beröm – det gillar alla Vi vågar ge likes eller beröm, det vill säga bekräftelse, till andra i sociala medier som Facebook, men det är inte så vanligt att vi gör det annars i vardagen.

Det kan bero på att vi är blyga, tveksamma eller rädda för att bli missförstådda av andra eller kanske för hur andra ska reagera.

Beröm din kollega för den fina tröjan hen har på sig eller visa uppskattning för den hjälp du fick av din vän eller kollega. Men överdriv inte ditt beröm eller din uppskattning – det kan lätt missförstås.

166

Att älsa knäckebröd1.indd 166

11/12/2023 6:06:52 PM

17.

Ingen skada att göra fel Alla gör fel eller misstag, men vi lär oss av våra fel. Glöm inte att säga förlåt eller att erkänna att du har sagt eller gjort något fel. Det är en styrka, inte en svaghet. Se också till att lära dig något av dina misstag.

167

Att älsa knäckebröd1.indd 167

11/12/2023 6:06:52 PM

18.

Ingen är fri från fördomar Tro aldrig att du är fördomsfri, alla har sina egna fördomar och förutfattade meningar. Däremot skiljer sig graden av fördomar åt från en person till en annan. Det beror på hur nyfiken personen är, om personen ställer frågor och hur mycket personen utmanar sina referensramar. Trots min starka nyfikenhet upplever jag varje dag att jag fortfarande har fördomar.

168

Att älsa knäckebröd1.indd 168

11/12/2023 6:06:52 PM

19.

Vi är i grunden lika varandra Vi människor är alla olika, men vi har ändå många likheter. Vi har likadana kroppar, känslor, hjärtan och hjärnor. Det som gör mig trött är att vissa hänger upp sig på olikheter och lägger fokus på det och struntar i alla likheter. Jag uppfattar det som att det finns en dold rasism eller ett hat som ligger bakom detta envisa fokus på olikheter, särskilt när det rör folk som kommer från Mellanöstern.

Absolut har vi olika värderingar, seder och kultur, men det behöver inte hindra att man kan anpassa sig eller integreras.

169

Att älsa knäckebröd1.indd 169

11/12/2023 6:06:52 PM

20.

Rörelse är hälsa I Syrien, tänkte jag sällan på hälsan eller att jag behövde röra på mig. Det var något jag började satsa på här i Sverige. Den nya miljön påverkade mig. Vi har det bra i Sverige, det finns mat och godis.

Snabbmat finns också, vilket gör att man måste tänka på sin hälsa och börja röra på sig annars kan följden bli övervikt eller fetma och sjukdomar. Godiset i Sverige är billigare och mer färgglatt än i Syrien, vilket gör att man blir ännu mer sugen på det.

I Sverige har jag lärt mig att ta trapporna och gå långa promenader. Rör på dig.

Livet och hälsan beror mycket på hur mycket du rör dig. Ett hälsosamt liv är starkt förknippat med rörelse.

170

Att älsa knäckebröd1.indd 170

11/12/2023 6:06:53 PM

21.

Ingen gillar dubbelmoral Var alltid kritisk när du tar ställning till saker.

Människor gillar inte dubbelmoral eller hyckleri. Den som vägrar att resa till Turkiet på grund av man hatar Erdoğan eller anser att Turkiet är en diktatur, borde ha samma inställning till Thailand som också är en diktatur och bryter mot mänskliga rättigheter. I annat fall kan man undra om det är skillnad på diktatur och diktatur?

171

Att älsa knäckebröd1.indd 171

11/12/2023 6:06:53 PM

22.

Vissa saknar perspektiv Inbilla dig inte att ditt land är det bästa landet på jorden, med den bästa utbildningen och den bästa hälsovården. Även länder som räknas som fattiga, är krigsdrabbade eller som tillhör tredje världen kan ha bra utbildning och vårdsystem. En gång fick jag frågan om vi har förskola i Syrien. Svaret är att ja, det har vi men det är inte lika hög kvalitet där som i Sverige. Privata förskolor i stora städer i Syrien har bättre förutsättningar än privata förskolor i fattiga kommuner eller byar. Dessutom finns det stora klyftor mellan syriska städer och byar.

Känslan av överlägsenhet bygger på okunskap, detta är vad Hans Rosling försökte förmedla till en dansk journalist när han gästade programmet Deadline i den danska tv-kanalen DR 2. Där tappade han tålamodet med den danske journalisten och sa att man inte kan använda sig av media för att förstå världen, utan man måste ha grundläggande skolutbildning och ta reda på grundläggande fakta. På en del ställen där man tror att de flesta är fattiga och barnen inte går i skolan, där går barn i skolan och människor vaccineras. Rosling gav också exempel på att det finns många européer som inte kan föreställa sig att det finns människor i andra länder som inte använder tvättmaskin för att de själva använder tvättmaskin. Man saknar alltså överblick och kunskap om världen.

172

Att älsa knäckebröd1.indd 172

11/12/2023 6:06:53 PM

23.

Fråga innan du drar slutsatser Fråga innan du dömer eller drar slutsatser om andra människor.

Jag jobbade som resurschef för Enkla jobb i Landskrona. Min kollega blev förvånad över att jag hade anställt en mycket överviktig kvinna som gick med kryckor.

Jag förklarade då att jag anställde henne eftersom hon är trevlig, driven, intresserad av jobbet och svensktalande. På tvätteriet, där jag var ansvarig, fanns många utrikesfödda anställda som var lite språksvaga. Men med hjälp av en driven svensktalande anställd kunde språkutvecklingen på arbetsplatsen stärkas, särskilt bland de utrikesfödda kvinnorna. Trots att denna kvinna gick med kryckor, gick hon med stor arbetsglädje och driv, och hon gav kärlek åt alla.

173

Att älsa knäckebröd1.indd 173

11/12/2023 6:06:53 PM

24.

Folk gillar humor Försök hitta lite humor i det allvarliga. På jobbet är vi ofta allvarliga. När vi håller föreläsningar eller står framför en publik är vi allvarliga och seriösa.

Människor blir ibland lite trötta på allvaret.

Det fångar intresset och uppmärksamheten på ett helt annat sätt om du har lite humor eller skojar så att folk får skratta. Själv brukar jag skoja om mitt namn och säga att en del kallar mig Ali Baba i stället av Ali Alabdallah, och det känns coolt. Då skrattar folk och slappnar av lite.

174

Att älsa knäckebröd1.indd 174

11/12/2023 6:06:53 PM

25.

Dina egna val avgör hur ditt liv blir ”Alla män är skitstövlar.” Denna blinda och fördomsfulla fras hörde jag för första gången i mitt liv i Sverige under en dejt med en svensk tjej. Man skulle också kunna säga att alla kvinnor är skitstövlar, men det är dumt att säga så.

Det finns alltid goda och dåliga människor.

Vi kan drabbas av mycket skit i vårt liv, det kan vara ett skitöde eller en skitpartner om man alltid har en skitinställning till livet. Jag kunde ha haft ett skitliv i Syrien om jag inte hade valt att lämna landet och kriget bakom mig.

Min vän kan ha ett skitliv om han fortsätter att dricka alkohol eller ta droger och hamnar i bråk, arbetslöshet eller depression och inte väljer att lämna sitt missbruk bakom sig. Vårt livsöde hänger mycket på våra egna beslut och de val vi gör i livet. Vi får inte glömma att våra val och beslut också präglas mycket av vår uppväxt, barndom, omgivningen och vad vi anser vara rätt.

Så är det män som är skitstövlar eller är det valet av män som är ett skitval?

175

Att älsa knäckebröd1.indd 175

11/12/2023 6:06:53 PM

26.

Lusten är nyckeln till framgång Att ha lust och intresse är en nyckel till framgång och lycka. Jag erkänner att i Syrien hade jag inte samma lust att skriva böcker så som jag gör nu.

Sverige gav mig inspiration och motivation till att alltid tänka på min identitet och existens. Den gradvisa lycka som jag känt i Sverige har gett mig otroligt mycket inre motivation att fortsätta och inte ge upp. Detta har varit fröet till lusten som började växa fram som en växt i en liten kruka. Jag började med att vattna det lilla fröet genom att tro på att man kan nå målet genom att börja någonstans. Att börja skriva ett ord, en mening varje dag. Lusten kan skapas genom att ta ett första steg och leta efter motivationen som finns omkring oss.

Utan lusten och intresset för att skriva skulle jag inte kunna skriva denna bok, inte heller de andra böckerna.

176

Att älsa knäckebröd1.indd 176

11/12/2023 6:06:53 PM

27.

Det krävs stort tålamod i Sverige Sverige är ett land för tålamod. Dina ärenden hos svenska myndigheter kräver tålamod av dig, liksom kön vid busstationen och i sjukvården. Att lära sig ett nytt språk kräver också tålamod.

Allt i livet kräver tålamod, men i Sverige krävs extra mycket på grund av demokratin som har skapat rutiner och byråkrati som gör att du måste vara tålmodig. Men här är det ett fint och rättvist tålamod. I Syrien kan man slippa köa och få platsen längst fram om man har makt och pengar. Det kräver också tålamod, men det är inte ett fint och rättvist tålamod, utan motsatsen.

177

Att älsa knäckebröd1.indd 177

11/12/2023 6:06:53 PM

28.

Sverige är möjligheternas land Dina drömmar kan förverkligas någon gång i framtiden. Det kräver att du är tålmodig och tar eget ansvar. I Syrien hade jag och tusentals andra killar svårighet att få gifta sig, äga en bostad och skaffa ett jobb. För att få en bostad där krävs det att du äger den, och det kostar mycket, och utan bostad är det svårt att gifta sig. Jobb fick man oftast där genom mutor. I Sverige skaffade jag en bostad, alltså en lägenhet, efter några månader tack vare att det finns hyresrätter. Senare blev jag ägare till en bostad tack vare att det finns bostadsrätter. Sedan skaffade jag ett jobb med hjälp av min utbildning och kontakter.

Därefter gifte jag mig och fick barn. Allt detta hände under loppet av ett år.

Alla mina drömmar förverkligades på en gång. Min lista med önskningar i livet bockades av på kort tid. Jag trodde aldrig att detta skulle hända mig. Men i Sverige blev det verklighet, tack vare välfärdssystemet.

Behåll dina förhoppningar och tänk positivt, tvivla inte på att dina drömmar kommer att förverkligas, utan tro på dem så kommer det att hända.

178

Att älsa knäckebröd1.indd 178

11/12/2023 6:06:53 PM

29.

Det finns en gräns för ensamhet Det finns ett svenskt ordspråk som säger att ensam är stark. Ingen kan vara stark ensam. Jag skulle inte ha klarat mig i Sverige utan det sociala stödet från omgivningen. Det skulle ha varit för svårt, eller till och med omöjligt, att klara mig ensam utan gemenskapen med de fina människor som fanns omkring mig och som hjälpte mig att lyckas. Det finns de som säger att de klarar sig fint på egen hand, men jag tror att de lurar sig själva. Vi människor behöver varandra, för man mår inte bra psykiskt av ensamhet. Vi behöver det sociala stödet. Vi behöver kärlek från familjen, vännerna och omgivningen för att kunna klara oss livet.

Jag gillar att vara ensam, inte alltid, bara ibland. I ensamheten finns avkoppling och återhämtning, en tid för reflektion och skrivande. Om jag inte kunde vara ensam i ett eget rum hemma, eller på en flygplats där ingen stör mig, skulle jag inte ha kunnat skriva denna bok.

Men det finns gränser för allting. Ensamhet är bra i sig men bara till en viss gräns. Du kommer inte att klara dig och ha det bra helt ensam, utan du behöver andra också.

179

Att älsa knäckebröd1.indd 179

11/12/2023 6:06:53 PM

30.

Var dig själv, inte som de andra vill att du ska vara Du kan inte göra så att alla blir nöjda med dig! Acceptera dina svårigheter och tro aldrig att du kan tillfredsställa alla människors förväntningar på dig.

Du lever inte ditt liv bara för att göra andra nöjda eller glada.

Den här inställningen har hjälpt mig att dämpa min identitetskris och har skapat en inre frid hos mig, den har gett mig lugn.

Vad skulle göra folk mer nöjda med mig och hur skulle jag kunna bli mer accepterad av andra? Genom att ändra mitt namn från Ali till Alex, eller kanske genom att säga att jag är ateist i stället för muslim, eller kanske genom att säga att jag hatar araber och att jag är helt annorlunda än de andra araberna? Det skulle kanske vara smart för att göra andra som hatar muslimer nöjda?

Nej, jag ska vara mig själv som jag är. Åsa som bor i London behöver inte ändra sitt namn till något annat eller bete sig som brittiska människor för att bli mer accepterad i London.

180

Att älsa knäckebröd1.indd 180

11/12/2023 6:06:53 PM

31.

Det finns inget rätt eller fel när det gäller traditioner Skäms inte över att fira dina högtider eller traditioner oavsett vilket land du bor i. Svenskar behöver inte skämmas för att de dansar runt en midsommarstång och sjunger om små grodorna eller små grisarna, inte heller för att man äter köttbullar eller knäckebröd med lite smör när man kommer hem från jobbet helt sliten och inte orkar laga mat. Araber behöver inte skämmas för att berätta om fastemånaden då man avstår från mat och dryck från solnedgång till soluppgång. Inte heller för att man äter en falafelrulle till lunch på jobbet.

Det finns inget rätt eller fel i dina traditioner och högtidsfirande. De är en del av din identitet och existens.

Strunta i vad andra tycker och tänker om din kultur och tradition.

Vi är olika och har olika traditioner och kulturer. Du är den enda som kan fira eller praktisera din tradition och njuta av det tillsammans med dina barn och din familj, inte de andra. Själv brukade jag som vuxen fasta under Ramadan i Syrien, men i Sverige blev det svårare att fasta med kombinationen av jobb och att solen går ner sent på kvällen. Vissa år och dagar fastade jag och vissa gjorde jag det inte. Jag fastade för Guds skull och för min egen skull med tanken att jag skulle gå ner i vikt och få bättre hälsa. Jag berättar för mina kollegor att jag fastar och de respekterar det, men jag avstår inte från fikapauserna. Jag sitter med dem och pratar utan att dricka. Att fira eller inte, att fasta eller inte är något privat och ingen kan hindra mig att göra som jag vill så länge inte min vilja skadar någon annan.

181

Att älsa knäckebröd1.indd 181

11/12/2023 6:06:53 PM

32.

Inte lätt att tillhöra minoriteten I Syrien tillhörde jag majoriteten. Sunnimuslimerna utgör mer än 60 procent av den syriska befolkningen. I Sverige tillhör jag inte längre majoriteten, utan det blev tvärtom. I Syrien kunde jag inte förstå eller uppfatta hur svårt det är att tillhöra en minoritet. Jag pratar inte om hur mycket rättigheter man har, utan snarare om att du inte tillhör den stora gruppen som har makt att påverka samhället med sina traditioner och högtider som tar mycket plats och som är erkända i samhället.

Ramadan eller Bayram är fortfarande udda och får inte plats i det svenska samhället. De tillhör inte den svenska kulturen. Det finns fortfarande många som tycker att man bör fasta i sitt hemland, men inte under vistelsen i Sverige och när man jobbar i Sverige.

182

Att älsa knäckebröd1.indd 182

11/12/2023 6:06:53 PM

33.

Visa motstånd eller ignorera Du behöver inte alltid vara snäll eller underdånig när du möter den rasistiska eller otrevliga attityd som vissa har mot dig. Säg till, gör motstånd eller ignorera sådana människor. Att ignorera ger personen en signal om att hen inte får den uppmärksamhet av dig som hen önskar.

Hen tror att hen är bättre än du och förväntar sig att du ska bete dig som en stackare som är mindre värd. Lev livet som du vill och bete dig på ditt sätt, du behöver inte bete dig som de andra önskar eller förväntar sig av dig.

Visa motstånd kan du göra genom att uppmärksamma konstiga attityder som upprepas gång på gång i olika sammanhang och prata om det med en vän eller kollega eller kanske med chefen på arbetsplatsen. Attitydförändringar kan ske om man pratar om det så att personen blir uppmärksam på sitt medvetna eller omedvetna beteende eller attityd. Du behöver inte hålla tyst utan kan rasera tystnadskulturen.

Investera din tid i något du gillar, det kan vara att skriva medan du väntar på ditt flyg eller när du känner dig uttråkad under någon långhelg. Våga berätta även om det är något som du känner är tabu eller som inte borde få uppmärksamhet. Våga berätta om det som gör ont, dina sår, drömmar, hopp och tankar.

183

Att älsa knäckebröd1.indd 183

11/12/2023 6:06:53 PM

34.

Sluta skylla på andra – ta ditt eget ansvar Det är alltid lätt att skylla på andra människor eller myndigheterna. Om man misslyckas i skolan börjar man skylla på sina föräldrar eller lärare. Om man inte får jobb börjar man skylla på myndigheterna eller samhället eller kanske på rasismen eller på invandrare. Om man mår dåligt skyller man på samhällets struktur och kanske vänner och föräldrar. Kanske är din omgivning eller miljö orsaken till en del bekymmer i ditt liv, men till största delen har du ett eget ansvar för dina val i livet. Du är den enda i världen som kan rädda sig själv och hitta lösningar, ibland med hjälp av andra när du vågar be om hjälp. Du ska inte skämmas över det eller känna dig svag, tvärtom. Svaghet är en del av att vara människa. Gör vad du kan och skapa goda förutsättningar för att komma till en lösning och nå ditt mål, som kan vara jobb eller bostad eller bättre hälsa. År 2013 sa jag till Annika att jag behöver din hjälp med att hitta en bostad för att kunna börja mitt etableringsprogram på Arbetsförmedlingen och börja studera svenska. Om jag inte hade visat min svaghet och behov av hjälp då skulle jag inte ha kunnat börja mitt nya liv med en rivstart.

184

Att älsa knäckebröd1.indd 184

11/12/2023 6:06:53 PM

35.

Det du säger och ditt bemötande har stor effekt Dina ord och ditt bemötande har en stor påverkan på andras liv och mående.

Det kostar inget att säga något trevligt till en vän, granne eller kollega. Då känner alla sig trygga och omgivningen blir trevlig och omtänksam. Det skulle vara konstigt att inte säga god jul eller glad påsk till en vän eller kollega. På samma sätt känner jag mig inte inkluderad eller välkommen om ingen säger Eid Mubarak till mig i samband med högtiden Eid Al Fitr som kommer i slutet av Ramadan eller Glad Eid som inträffar två månader efter Eid Al Fitr.

Jag blir så glad om någon kollega eller granne säger detta. Jag blir så glad om någon frågar mig vad man ska säga vid högtidens ankomst. Orden har stor påverkan på människor. Orden gör oss glada eller ledsna, motiverade eller icke-motiverade, hoppfulla eller utan hopp.

Det kostar inget att säga något snällt till din omgivning. Dina ord speglar dig själv och vem du är. Många studier visar, och jag har även sett genom min nära kontakt med lågutbildade utrikesfödda kvinnor som är språksvaga, att de inte mår bra och har låg tillit till sig själva och svenska myndigheter på grund av dåligt bemötande från viss personal inom den offentliga sektorn beroende på språksvårigheter.

Tyskland har med anledning av detta hittat en lyckad integrationsmodell som kallas projekt stadsdelsmammor.

En stadsdelsmamma är en kvinna med utländsk bakgrund som guidar, lotsar och stödjer utrikesfödda kvinnor som bor i utsatta områden. Projektet har även genomförts i Stockholm och Helsingborg. Där har många kvinnor fått bättre kontakt med svenska myndigheter. Det har lett till en bättre integration och i många fall en bättre hälsa.

185

Att älsa knäckebröd1.indd 185

11/12/2023 6:06:53 PM

36.

Bara du äger din känsla av identitet Ingen på jorden kan bestämma vem du ska vara, svensk eller inte, syrisk eller inte, amerikansk eller inte. Man ska vara som man är. En människa som lever sitt liv som man vill, utövar sina traditioner och seder som man vill. Ingen kan bestämma att svenskar som bor i Spanien eller USA ska vara spanjorer eller amerikaner. Den enda person som bestämmer vem du är, det är du. Dina känslor och tankar avgör hur din identitet ska vara.

Svenskhet är en komplex fråga. Personligen känner jag mig mer som en världsmedborgare än som svensk eller syrisk eller arab.

Identiteten är min egen känsla. Ingen kan sätta en stämpel på mig och säga att jag är svensk nu eftersom jag firar jul eller dansar runt midsommarstången och sjunger små grodorna. Att utöva tradition eller religion (eller inte) är något privat. Att vara svensk eller inte är en komplex fråga som bara rör den person som bor eller kommer ifrån Sverige.

Frågan sitter mycket i känslan av identitet (Vem är jag?). Vem avgör om kristna armenier som flydde till Syrien ska räknas som syriska medborgare eller inte? Vem avgör om grekiska flyktingar som flydde till Syrien 1897 är greker eller syrier?

Vem avgör om utövande muslimer som föddes i Sverige kan vara svenskar eller inte? Bara individerna själva kan avgöra hur deras identitet ska utformas och stämplas. Själv bryr jag mig inte alls om ifall folk stämplar mig som svensk, arab, syrier eller muslim eller Ali Baba. Själv bryr jag mig inte alls om ifall folk stämplar min resa till Sverige som en integrationsresa eller assimilationsresa. Jag bryr mig bara om hur jag ska försörja mig, ta hand om min familj, följa svensk lag, ha ett hälsosamt liv, hjälpa andra som behöver hjälp och leva livet som andra.

Konstnären Pablo Picasso föddes i Spanien men arbetade i Frankrike i hela sitt liv. Är han spansk eller fransk då? Vem bryr sig? Han är en del av allas arv.

186

Att älsa knäckebröd1.indd 186

11/12/2023 6:06:54 PM

187

Att älsa knäckebröd1.indd 187

11/12/2023 6:06:54 PM

Ali Alabdallah Är syrisk-svensk journalist och författare. Han har jobbat som TV-reporter och journalist i olika mediebolag i Syrien.

Har givit ut tre litterära verk i Syrien och skrivit tre böcker på svenska.

Hans arbete med arbetsmarknadsfrågor ledde 2018 till att han belönades med Diversity Index Award. År 2015 fick han Landskronas kulturstipendium för sitt initiativ Nyhetscafé.

Utgivena böcker: Nytt jobb i nytt land.

Mångkultur i din jobbkultur – en vägledning för framgång.

Vardagsarabiska – fokus på samtal.

Ali Alabdallah är föreläsare och expert i frågor som rör integration, arbetsmarkanden och inkluderng med fokus på nyanlända/utrikesfödda.

Samtidigt han har varit i föreläsningsturné i Sverige och föreläst om dentitet , arbetsmarkanden och språk.

188

Att älsa knäckebröd1.indd 188

11/12/2023 6:06:56 PM

Mina böcker

Bilderna: Personlig bild och knäckebröd av fotografen: Veronika Kovalchuk Omslagsbild: Foundry, pixabay

189

Att älsa knäckebröd1.indd 189

11/12/2023 6:06:57 PM

Tack knäckebrödslandet Sverige Tack till alla goda människor: Åsa, Annika, Börge, Torbjörn, Lars, Sven … och alla andra som var en del av min resa och utveckling i Sverige.

Tack för att du läste min bok.

Tveka inte att skriva till mig!

Alimanabd1983@gmail.com www.alialabdallah.se 0700977137 .

190

Att älsa knäckebröd1.indd 190

11/12/2023 6:06:57 PM