[red.] LarsOlov Eriksson och Åke Viberg
Gud och det utvalda folket utkom för drygt tio år sedan och denna upplaga är därför reviderad så att den är aktuell utifrån dagens forskningsläge.
Gud och det utvalda folket
Gud och det utvalda folket är en introduktionsbok med fokus på historiska, litterära och teologiska fråge ställningar i relation till Gamla testamentets enskilda böcker och deras tillkomst. Boken ger en bakgrund till Israels historia, geografi och samhälle och de enskilda bibelböckerna presenteras var för sig. Läsaren får en religionshistorisk bakgrund och en genomgång av de olika metoder som används inom den bibelvetenskapliga forskningen. Avslutnings vis följer en presentation av hur Gamla testamentets texter tolkas i vår samtid.
[red.] LarsOlov Eriksson och Åke Viberg
Gud och det utvalda folket inledning till Gamla testamentet Reviderad utgåva
Författare är LarsOlov Eriksson (redaktör), Åke Viberg (redaktör), Göran Eidevall, Josef Forsling, Sten Hidal, Mikael Larsson, Stig Norin, Staffan Olofsson, Dag Oredsson, Blaženka Scheuer och Lina Sjöberg.
ISBN 978-91-526-3898-9
9 789152
52630778_omslag_190923.indd 1
638989
2021-10-06 08:45
LarsOlov Eriksson och Åke Viberg [red.]
Gud och det utvalda folket Inledning till Gamla testamentet
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 3
2021-10-07 17:01
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 10
2021-10-07 17:01
Tredje upplagan, första tryckningen © 2009 Författarna och Verbum AB isbn 978-91-526-3898-9 Omslagsfoto : Stig Norin Grafisk form, omslag : Jens Andersson Grafisk form, inlaga : Tomas Einarsson Tryck : Interak, Polen 2021
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 4
Verbum AB Box 22543 104 22 Stockholm 08-743 65 00 verbum.se
2021-10-07 17:01
Innehåll 9 Förord
Kapitel 1 11 Inledning 11 Gamla testamentet 14 Muntlig och skriftlig kultur 14 Studiet av Gamla testamentet 15 Bibelvetenskap 16 Bokens disposition
Kapitel 2
17 Texten 17 Gamla testamentets text och skrivmaterial 20 Kanon och kanonbildning 23 Bibelöversättning
Kapitel 3 31 Bakgrunden 31 Landet 33 Från Medelhavets stränder till Arabiens öken 35 Handelsvägar
35 Landet där berg och dalar vattnas av himlens regn 35 Växter och djur 36 De andra folken 37 Det israelitiska samhället 38 Släktbaserade samhällssystem 38 Samhällen baserade på territoriella och ekonomiska intressen 39 Från klansamhälle till präststat 40 Patron och klient 40 De socialt utsatta 41 Samhälleliga institutioner 47 Historia 47 Källmaterialet 48 Från jägarsamhälle till stadsstater 49 Under egyptisk kontroll 50 Exodus och ”erövringen” av Kanaans land 53 Det enade kungariket 54 Nord och Syd 55 Statskupp och arameisk dominans 55 Israels uppgång och fall 58 Den gode Hiskia och den onde Manasse 59 Hjältekungen Josia 60 Babylons uppgång, Judas fall 60 Under exilen 5
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 5
2021-10-07 17:01
61 Åter till Jerusalem 62 Gradvis återhämtande 63 Den hellenistiska perioden 63 Hasmoneertiden
Kapitel 4 65 Religionen 65 Om Gud och Guds namn 66 Kanaans religion 67 Jahve och Kanaans religion 68 Baal och Israels Gud 70 Manasse och den assyrisk babyloniska religionen 71 Efter fångenskapen
Kapitel 5
73 Böckerna 73 Moseböckerna 73 Namn, innehåll och genre 74 Författarskap och material 75 Forskningsläge 81 Första Moseboken 84 Andra Moseboken 89 Tredje Moseboken 91 Fjärde Moseboken 94 Femte Moseboken 98 Det deuteronomistiska historieverket 98 Innehåll 98 Forskningsläge 100 Datering och författarskap 100 Josuaboken 103 Domarboken 106 Ruts bok 107 Samuelsböckerna 110 Kungaböckerna
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 6
114 Övriga historiska bäcker 114 Krönikeböckerna 117 Esraboken 119 Nehemjaboken 120 Esters bok 122 Poetisk litteratur och vishetslitteratur 122 Poesi i Gamla testamentet 123 Vishet i Gamla testamentet 124 Jobs bok 128 Psaltaren 133 Ordspråksboken 136 Predikaren 138 Höga visan 139 Profetskrifterna 139 Profetism och profetlitteratur 141 Jesajaboken 148 Jeremiaboken 151 Klagovisorna 152 Hesekiels bok 156 Daniels bok 159 Tolvprofetboken 159 Tolvprofetboken som samling 160 Hoseaboken 161 Joels bok 162 Amos bok 164 Obadjas bok 165 Jonaboken 166 Mikaboken 167 Nahums bok 168 Habackuks bok 169 Sefanjaboken 170 Haggajs bok 171 Sakarjaboken 172 Malakis bok 173 De apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna 173 Apokryfer som begrepp 174 Tobits bok 175 Judits bok
2021-10-07 17:01
176 Esters bok enligt den grekiska texten 177 Första Mackabeerboken 178 Andra Mackabeerboken 180 Salomos vishet 181 Jesus Syraks vishet 182 Baruks bok 183 Jeremias brev 183 Tillägg till Daniels bok 184 Manasses bön
Kapitel 6 187 Metoderna 187 Ett vetenskapligt studium av Gamla testamentet 187 Bibelvetenskapens mångfald 188 Ett vetenskapligt förhållningssätt till de bibliska texterna 189 Bibelvetenskapens metoder 190 En kort forskningshistorik 190 Hundra år av historisk-kritisk dominans 193 Det aktuella forskningsläget 194 Litterära metoder 196 Perspektiv med utgångspunkt i kritisk teori 198 Ytterligare tendenser 199 Texttolkning i praktiken : några metoder och perspektiv 199 Exempel med utgångspunkt från psalm 22 i Psaltaren 204 Exempel utifrån kapitel 12, 20 och 26 i Första Moseboken
Kapitel 7 211 Teologin 211 211 213 214
Inledning Olika alternativ Utvärdering En teologisk mångfald
Kapitel 8 217 Verkningshistorien 218 Fornkyrkan 220 Medeltiden 221 Nya tiden 222 Upplysningstiden 223 Begynnande historisk-kritisk bibelforskning 224 Julius Wellhausen 225 Formhistoria och traditionshistoria 225 Gamla testamentet under 1930-talet 226 Senare delen av 1900-talet och början av 2000-talet
Kapitel 9 229 Gamla testamentet i samtidens kultur 230 231 231 233 234 236
En starkare dialog Vad, hur och varför ? Parafras Paratextuella referenser Fragmentarisk intertextualitet Bibelvetenskapen och kulturen
238 Litteratur för vidare läsning 240 Bokens författare 7
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 7
2021-10-07 17:01
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 8
2021-10-07 17:01
Förord Varje bok har sin historia. Det gäller även den bok du nu håller i din hand. Under flera år har det för oss som undervisar i ämnet varit uppenbart att det finns behov av en ny grundläggande lärobok i Gamla testamentets exegetik. Med denna bok vill vi försöka möta det behovet. Boken är alltså i första hand tänkt för studenter som inte är närmare förtrogna med Gamla testamentet. Det hindrar inte att vi naturligtvis hoppas att även andra ska ha glädje av den. Alla de som bidragit till boken är eller har varit verksamma vid universitet och högskolor i Sverige, och de har alla längre eller kortare erfarenhet av undervisning på grundnivå. Författarna speglar genom sina skilda bakgrunder och inriktningar på flera sätt den bredd som i dag utmärker den gammaltestamentliga forskningen. Därför har det inte varit vår strävan att likrikta de olika bidragen, varken i stil eller i åsikter. I stället får författarnas olikheter i uttryckssätt och inriktning belysa forskningens mångfald. Det betyder också att varje författare själv står för sina texter. Eftersom boken är tillkommen i en kontext som under århundraden präglats av den kristna traditionen använder vi oss av begreppen Gamla och Nya testamentet. Vi anger av samma skäl årtal med hänvisning till före och efter Kristus.
Ofta är dock inte detta utsatt, utan det framgår av sammanhanget vad som avses. När det gäller bibelcitat och kronologiska uppgifter är dessa som regel hämtade från Bibel 2000. Uppsala och Lidingö i december 2008 LarsOlov Eriksson och Åke Viberg redaktörer
Förord till denna upplaga
Under de drygt tio år som boken Gud och det utvalda folket använts vid universitet och högskolor i Sverige, har det visat sig att boken fyllt en viktig funktion som inledning till studiet av Gamla testamentet vid dessa institutioner. Inför denna nya upplaga av boken har samtliga texter granskats och – där det ansetts nödvändigt – aktualiserats utifrån dagens forskningsläge. I flera fall har bara smärre förändringar behövt göras, i några fall har viktiga tillägg gjorts och i ett fåtal fall har texten genomgått en grundlig revison. Uppsala och Lidingö i augusti 2021 LarsOlov Eriksson och Åke Viberg redaktörer förord
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 9
-5
9
2021-10-07 17:01
kapitel 1
Inledning Gamla testamentet Namnet Gamla testamentet betecknar i kristen tradition den första och mer omfattande delen av kristendomens heliga text. Den andra och kortare delen kallas följdriktigt Nya testamentet. Tillsammans bildar Gamla och Nya testamentet bibeln, ett namn som via latinet kommer av det grekiska ordet biblia, som betyder böcker. Det exakta omfånget av Gamla testamentet varierar något i olika kristna traditioner. I protestantiska kyrkor omfattar Gamla testamentet totalt 39 mindre skrifter, i romersk-katolsk tradition är omfånget större eftersom även de så kal�lade apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna – med undantag av Manasses bön – ingår. Det som i protestantisk kristenhet kallas Gamla testamentet benämns inom judendomen Tanak. Ordet är konstruerat och bygger på förs ta bokstaven i namnen på de tre skriftgrupperna i den judiska indelningen : Tora, Lagen, Neviim, Profeterna, och Ketuvim, Skrifterna. I judisk tradition står Lagen för de fem Moseböckerna. Profeterna avser i stort sett de så kallade historiska böckerna (utom Ruts bok, Esters bok, Esra och Nehemja samt Krönikeböckerna) och profetskrifterna (med undantag av Daniels bok). Skrif-
terna är övriga böcker inklusive de som angetts inom parentes ovan. Gamla testamentet är helig text även inom islam, men det har inte samma status som Koranen. Ett modernt sätt att benämna Gamla testamentet i den vetenskapliga litteraturen – utan att använda beteckningar som kan ge antydan om konfessionella hänsyn – är Den hebreiska bibeln. När beteckningen Gamla testamentet används i denna bok ska det inte uppfattas som ett konfessionellt ställningstagande. I olika religiösa sammanhang beskrivs Gamla testamentet av tradition som Guds ord. Detta är visserligen ett konfessionellt ställningstagande och därför utanför ett vetenskapligt perspektiv, men det har sin historiska förklaring. Det började med att profeterna i det gamla Israel inledde sin förkunnelse med formuleringen ”Så säger Herren …” (till exempel Jes 10 : 24). Det innebar att profeterna framställde sig som Guds budbärare, eftersom budbärare vid den tiden började återgivningen av sitt budskap på ett likartat sätt (1 Kung 22 : 26–27). Profeterna tog alltså bilden av en sekulär budbärare för att framställa sig själva som Guds språkrör. Det hindrade dock inte var och en av dem att förkunna med sin personliga stil och teologi. inledning
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 11
11
2021-10-07 17:01
Gamla testamentet Första Moseboken (Genesis) Andra Moseboken (Exodus) Tredje Moseboken (Leviticus) Fjärde Moseboken (Numeri) Femte Moseboken (Deuteronomium)
Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga visan
Josua Domarboken Rut Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Första Krönikeboken Andra Krönikeboken Esra Nehemja Ester
Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel
Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggaj Sakarja Malaki
Apokryferna eller de deuterokanoniska skrifterna Tobit Judit Ester enligt den grekiska texten Första Mackabeerboken Andra Mackabeerboken
12
Salomos vishet Jesus Syraks vishet Baruk Jeremias brev Tillägg till Daniel
Manasses bön (tillägg enligt evangelisk luthersk tradition)
inledning
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 12
2021-10-07 17:01
Tanak Lagen Första Moseboken (Genesis) Andra Moseboken (Exodus) Tredje Moseboken (Leviticus) Fjärde Moseboken (Numeri) Femte Moseboken (Deuteronomium)
Profeterna Josua Domarboken Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Jesaja
Jeremia Hesekiel Hosea Joel Amos Obadja Jona
Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggaj Sakarja Malaki
Skrifterna Psaltaren Ordspråksboken Job Höga visan Rut
Klagovisorna Predikaren Ester Daniel Esra
Nehemja Första Krönikeboken Andra Krönikeboken
När en del profeters förkunnelse efter deras död med tiden samlades till sammanhängande texter, blev det därför naturligt för dem som förordade profeternas budskap att fortsätta att beskriva detta som Guds ord, eftersom det var så profeterna hade formulerat sig. Så småningom utökades samlingarna av profeternas förkunnelser med andra samlingar av texter, till exem-
pel Psaltaren och den berättande litteraturen. Till sist förelåg den samling skrifter som i den kristna kyrkan fått namnet Gamla testamentet. Och denna beteckning kom att användas för hela samlingen av texter, även när det inte längre gällde enbart profeternas förkunnelse. Beteckningen ”Guds ord” blev därmed med tiden en mer konventionell och allmän beteckning, som stod för inledning
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 13
13
2021-10-07 17:01
texternas status som heliga, centrala texter som kommit att bli normerande för uttolkningen av det judiska folkets tro.
Muntlig och skriftlig kultur Gamla testamentet har kommit till i en kultur där skrivkonsten visserligen var känd och till en viss del använd, om än inte av gemene man. Det var i stället en huvudsakligen muntlig kultur, där det naturliga var att samla berättelser och uttalanden i muntlig form och sedan föra dessa vidare från generation till generation genom att återberätta och upprepa dem. Det var först så småningom som skrivkonsten kom att ta över och då huvudsakligen utförd av professionella skrivare. Begrepp som ”bok” och ”författare” är därför direkt missvisande när de används på en stor del av Gamla testamentets texter. De texter som skrevs ned var samlingar, och de skrevs på rullar av till exempel pergament eller läder (Jer 36 : 1–4). Det betyder att samlandet av berättelser och annat material ofta pågick under lång tid och att de bearbetades till allt större samlingar. De som utförde detta redigeringsarbete förblir anonyma och kallas ofta inom forskningen bara för redaktörer. I vilken mån dessa varit kreativa i sitt redigeringsarbete är ett ständigt diskussionsämne bland forskare, liksom i vilken mån de arbetat muntligt respektive skriftligt.
Studiet av Gamla testamentet Den judiska uppdelningen i Lagen, Profeterna och Skrifterna är ett tidigt försök att dela in de gammaltestamentliga texterna. Lagen står, som 14
redan nämnts, för de fem Moseböckerna och innefattar därför väldigt mycket mer än vad begreppet ”lag” står för i västerländsk kultur. Profeterna består av två underavdelningar, de förra och de senare profeterna. Till de förra räknas Josua, Domarboken, Samuels- och Kungaböckerna, alltså texter som normalt inte skulle beskrivas som profetiska utan snarare berättande eller historiska. Till de senare profeterna hör vad som i vanligt tal skulle beskrivas just som profetiska böcker, med namn efter profetgestalter : Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea och så vidare. Den tredje kategorin, Skrifterna, innehåller texter av mycket varierande slag, från Psaltarens religiösa poesi, Ordspråksbokens allmänmänsk liga sentenser om det goda och förståndiga livet, till Daniels dunkla apokalypser. Försöken att kategorisera och datera Gamla testamentets texter började långt innan de samlades i vad som skulle kunna kallas bokform. Tidigt ställdes frågor om när, var och hur de olika texterna tillkommit och hur de förhöll sig till varandra. Redan i texterna själva finns spår av en reflektion över dessa frågor. Vissa psaltarpsalmer har till exempel överskrifter som vill förklara när och hur en viss psalm tillkom eller användes första gången. Ett exempel är rubriken till Psalm 51 : ”För körledaren. En psalm av David när profeten Natan varit hos honom, sedan David varit tillsammans med Batseba.” Ett annat exempel är överskriften till Psalm 18 : ”För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul.” Dessa notiser hör inte till psalmernas ursprungliga text, utan är försök av senare skrivare eller uttolkare att hitta en händelse där psalmen borde ha kunnat passa in. Under tidig kristen tid och under medeltiden var inte intresset särskilt stort för tillkomsthisto-
inledning
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 14
2021-10-07 17:01
ria eller datering av texter. Viktigare för de tidiga kristna var i stället att skapa ett säkert textunderlag inför dialogen med judendomen. Inte heller var historiska frågeställningar kring texterna aktuella inom bibeltolkningen under den här tiden. Ett par undantag finns dock. Den antiokenska skolan, med Theodoros av Mopsuestia (cirka 350–428) som främste företrädare, argumenterade för en mer ordagrann och historisk tolkning av texterna. Själv kom han på sådana grunder till exempel att tvivla på psaltarpsalmernas författaruppgifter. Senare, och i en annan miljö, pekade den judiske lärde Ibn Ezra (1089–1164) på att vissa formuleringar i Moseböckerna antyder att Mose själv inte kan ha varit författaren, vilket var den vanliga tolkningen i hans tid och tradition. Humanismen och reformationstiden förde med sig ett nytt intresse för de bibliska texterna. Reformatorerna menade att bibeln var det enda nödvändiga för den kristna tron, varför det blev avgörande att förstå vad som verkligen stod i den. Därmed återupptogs – efter ett långt uppehåll under medeltiden – läsningen av Gamla testamentet på dess grundspråk hebreiska och arameiska. Reformatorerna Luther, Calvin, Zwingli och andra var alla sysselsatta med att studera grundtexten. Trots de nya översättningarna till nationalspråken som kom till under denna tid blev bibeln inte någon spridd bok. Det var dyrt att trycka och sprida böcker. I stället förmedlades dess innehåll till vanligt folk genom predikan, katekes och psalmbok. Mycket av studiet och tolkningen av Gamla testamentet styrdes under 1600-talet i praktiken av den kristna dogmatiken. Under upplysningens och rationalismens tid började filosofer och teologer att med hjälp av språkvetenskap, historia och idéhistoria på ett mer metodiskt sätt försöka förstå de gammal-
testamentliga texterna mot bakgrund av deras miljö i det gamla Israel och den främreorientaliska omvärlden. Av särskilt intresse blev frågor kring texternas ursprung och historia, frågor som inte kunnat ställas tidigare på grund av kyrkans dominans vad gäller tolkningen av bibeln. Föregångare och banbrytare var 1600-talsfilosoferna Thomas Hobbes (1588–1679) och Baruch Spinoza (1632–1677). Hobbes hävdade att bibelböckernas tillkomst måste förstås genom kritisk analys av texterna, oberoende av traditionella uppfattningar. På samma sätt anförde Spinoza att ett strikt historiskt perspektiv skulle anläggas på de bibliska texterna. Under senare hälften av 1700-talet krävde dogmatikern Johann Salomo Semler (1725–1791) att man skulle undersöka de bibliska texterna med samma historiska och kritiska metoder som man använde vid analysen av annan antik litteratur. Och åren 1780–1783 utkom den första systematiska framställningen av detta nya sätt att studera Gamla testamentet. Det var en lärobok i flera band författad av Johann Gottfried Eichhorn (1752–1827). Författaren ställer i sitt verk de tre frågor som sedan kommer att utgöra den historiska textanalysens grundfrågor : hur samlandet av Gamla testamentets texter har gått till (kanon historia), hur den hebreiska grundtexten har förändrats och utvecklats (texthistoria) och slutligen hur de enskilda böckerna har kommit till och formats (tillkomsthistoria).
Bibelvetenskap Gamla testamentet kan studeras ur många olika aspekter. Det är en given del av Främre Orientens forntida litteraturhistoria, även om dess texter – i motsats till mycket annat främreorientaliskt mainledning
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 15
15
2021-10-07 17:01
terial – inte återfunnits i samband med arkeologiska utgrävningar utan har bevarats, bearbetats och använts kontinuerligt sedan de kommit till. Samma sak gäller även dess roll för studiet av den gamla Främre Orientens kultur, religion och samhällsliv. Eftersom Gamla testamentet huvudsakligen är skrivet på hebreiska och till en mindre del på arameiska, som båda är semitiska språk, är det också relevant att studera Gamla testamentet ur språkvetenskapligt perspektiv. Den grundläggande utgångspunkten i denna lärobok är att Gamla testamentet är en central religiös urkund och därför har en given plats i en reli gionsvetenskaplig och teologisk utbildning. Studiet av Gamla testamentet i akademiskt sammanhang kallas vanligen bibelvetenskap eller exegetik – ordet står för den vetenskapliga tolkningen eller utläggningen av (bibel)texter – och inkluderar då även studiet av Nya testamentet. Bibelvetenskap utgör i sin tur en självständig del av det övergripande ämnet religionsvetenskap eller teologi.
Bokens disposition Denna bok är i första hand avsedd att användas som läromedel i en högskolekurs som introducerar Gamla testamentet inom en teologisk eller religionsvetenskaplig utbildning. Det innebär att fokus ligger på historiska, litterära och teologiska frågeställningar i relation till Gamla testamentets enskilda böcker och deras tillkomst. Kapitel 2 tar bland annat upp frågor om det språk som används i Gamla testamentet, hur det har samlats till en sammanhållen skriftgrupp,
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 16
hur det har översatts i senare tid och vilka medel som står till buds för att i dag kunna göra en så bra översättning som möjligt. Kapitel 3 behandlar det gamla Israels historia, geografi och samhälle, för att ge en bakgrund till den miljö i vilken texterna kom till. I kapitel 4 ges en kort sammanfattning av den religionshistoriska bakgrunden till religionsutövningen i det gamla Israel så som det framkommer i Gamla testamentet. De enskilda bibelböcker som ingår i Gamla testamentet presenteras sedan i tur och ordning i kapitel 5. De beskrivs med avseende på disposition, innehåll, genre, teologi och tema. Större samlingar har även sin egen inledning. I kapitel 6 följer en genomgång av olika metoder som används inom den bibelvetenskapliga forskningen för att närmare förstå och tolka Gamla testamentets texter. Kapitel 7 ger en kortare beskrivning av hur det är möjligt att tala om Gamla testamentets teologi, som ett sätt att sammanfatta det teologiska tänkande som genomsyrar dess texter. Hur Gamla testamentet har fortsatt att läsas, tolkas och användas genom tiderna behandlas i de två avslutande kapitlen 8 och 9. Det ena tar mer fasta på bruket inom kyrkan, det andra belyser bruket av Gamla testamentet i samtidens kultur. Kapitel 1–4 behandlar därmed i vid mening bakgrunden till Gamla testamentet, kapitel 5–7 texterna med dess metoder och teologi, och slutligen kapitel 8–9 Gamla testamentets inverkan på senare tiders tänkande och kultur. Inget hind rar dock att varje kapitel kan läsas som ett självständigt avsnitt.
2021-10-07 17:01
kapitel 5
Böckerna Moseböckerna Namn, innehåll och genre
Moseböckerna är namnet på bibelns fem första böcker. Tillsammans kallas de ofta också för Pentateuken – ungefär femrullen – efter det grekiska ordet för fem, penta. Böckerna inleds med urhistorien som berättar om skapelsen av världen och människan och sedan går över i skildringen av patriarkerna (fäderna) och deras hustrur, matriarkerna (mödrarna). Därefter skildras hur det israelitiska folket under Moses befrias från Egypten, mottar lagen på Sinai berg och vandrar 40 år genom öknen. Alldeles innan det är dags att inta det utlovade landet dör Mose. När det gäller genre innehåller en stor del av Moseböckerna lagar och instruktioner av olika slag. Därför kallas Moseböckerna ofta också Lagen, eller på hebreiska Tora, som egentligen betyder undervisning. I den judiska bibeln är Tora den mest centrala delen, som under generationer har tolkats och utlagts av judiska lärde. I Nya testamentet hänvisas ofta till Moseböckerna med uttrycken ”Moses lag” eller enbart ”Lagen”. Men Moseböckerna innehåller också flera andra genrer. En första är släkttavlor, så kallade
genealogier, som kartlägger förhållanden mellan folkgrupper och individer och håller samman skildringar från olika tider till ett sammanhängande helt (1 Mos 5). Etiologier är en annan, vilket är berättelser som vill förklara orsaken till att en eller annan sak är som den är, till exempel varför människor talar olika språk (1 Mos 11). Hit hör också så kallade kultlegender, som har som funktion att förklara uppkomsten av kultiska bruk och varför vissa orter eller ställen är kultplatser. Av Första Moseboken 12 framgår till exempel att Abraham var upphovsman till ett antal altaren i den centrala delen av Palestina. Det har rått delade meningar om det finns myter i bibeln. Mycket av diskussionen beror på hur begreppet ”myt” definieras. I dagligt tal är ordet ”myt” ungefär detsamma som en lögnaktig historia, men så används det inte i akademiska studier. I början av 1900-talet definierades inom forskningen begreppet ”myt” av vissa företrädare ofta som en berättelse om gudar. Då en sådan definition förutsätter polyteism, alltså tron på flera gudar, innebär själva definitionen att myter inte kan förekomma i en monoteistisk skrift som bibeln. Andra forskare hävdade att myt var detsamma som ritualtext. Med en sådan vid definition kan snart sagt varje text som används i en böckerna
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 73
73
2021-10-07 17:01
religiös ritual kallas myt. Ett i dag vanligt synsätt är att betrakta en myt som ett slags etiologi men på ett mera grundläggande plan. Genom myten förklaras hur människornas grundvillkor fastlades vid tidernas begynnelse, hur de relaterar till Gud, världen och varandra. Med denna definition kan mycket av det som berättas i urhistorien (1 Mos 1–11) kallas för myt. I Moseböckerna finns till sist en hel del berättelser som skulle kunna rubriceras som sägner eller legender, ett slags blandning av historia och folklig berättelse. De handlar ofta om viktiga hjältar eller institutioner och fungerar som rottrådar till samhällets tidigaste historia. Detta leder över till frågan om Moseböckerna och historien. Har någonting av det som berättas i dessa böcker inträffat ? För att svara på den frågan skulle det helst krävas utombibliska källor som skildrar samma händelser, men några sådana finns inte. Det går att hävda att berättelserna om patriarkerna har en viss färg av den tid de utger sig för att skildra, omkring ett och ett halvt årtusende före Kristus, och berättelserna om Josef och Mose i Egypten är till viss del färgade av det egyptiska sammanhanget. Men det finns också anakronismer, alltså uppgifter som uppenbar ligen härstammar från en senare tid, och händelser som uttåget ur Egypten eller israeliternas ökenvandring saknar varje form av utombibliska belägg. Ett annat sätt att undersöka det historiska underlaget är att fråga vem som skrev Moseböckerna. Om vi kan säga vem som skrev böckerna kan vi också lättare se hur böckerna förhåller sig till den historiska verkligheten.
Författarskap och material
Traditionellt har man både bland judar och kristna ansett Mose vara Moseböckernas författare, med undantag för berättelsen om Moses 74
död i slutet av Femte Moseboken (5 Mos 34). Det finns åtskilliga ställen i Moseböckerna där Gud anmodar Mose att skriva ner olika bud och regler. Enligt Femte Moseboken anges Mose som nedtecknaren av hela eller det mesta av boken (5 Mos 31 : 24), men någon text som säger att Mose skulle ha skrivit allt från Första till Femte Moseboken finns inte. Tvärtom finns det mycket som talar för att Mose inte kan vara dessa böckers författare. Att det finns ett avsnitt om Moses död har redan nämnts, men därtill finns det en hel del anakronistiska uppgifter. Redan den judiske rabbinen Abraham Ibn Ezra (1089–1167) noterade att uttrycket ”på den tiden levde kananeerna i landet” (1 Mos 12 : 6 ; 13 : 7) tyder på att den som skrivit blickar tillbaka från en tid då israeliterna bor i landet, inte från patriarkernas tid eller den tid då israeliterna vandrar i öknen. På liknande sätt används uttryck som ”än i dag” (1 Mos 26 : 33 ; 5 Mos 3 : 14) och ”andra sidan Jordan” (1 Mos 50 : 10 ; 4 Mos 22 : 1 ; 5 Mos 1 : 1). Förutom dessa tidsförskjutningar i hur händelserna presenteras, är materialet i Moseböckerna av en sådan karaktär att bibelforskare misstänker att böckerna har en komplicerad tillkomsthistoria. Framför allt gäller det att materialet inne håller ett antal dubbletter och motsägelser, som om samma händelser och personer återberättats med lite skiftande perspektiv och satts samman först i en senare tid. Här ska några viktiga exempel tas upp. Första Moseboken inleds med två olika skapelseberättelser (1 Mos 1 och 2), den första med ett mer kosmiskt perspektiv, den andra med ett mer jordnära. I berättelsen om Noa och (synda)floden verkar två delvis olika berättelser vara sammanvävda (1 Mos 6–9). I den ena tar Noa ombord ett par av varje djurart på arken, men i
böckerna
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 74
2021-10-07 17:01
den andra sju par av de rena djuren och två par av de orena. Berättelser om hur Abraham (och Isak) påstår att hustrun är hans syster återkommer tre gånger med små variationer (1 Mos 12 ; 20 och 26). För olika sätt att tolka dessa berättelser, se kapitel 6. I Andra Moseboken uppenbarar Gud sitt namn för Mose två gånger (2 Mos 3 : 13–17 och 6 : 2–9), och i berättelsen om räddning vid havet efter befrielsen ur Egypten (2 Mos 14) upprepas ett antal detaljer, så att vi verkar ha två versioner som är sammanflätade. I den ena driver Gud undan vattnet med en östanvind, i den andra klyvs i stället vattnet. Till sist kan det noteras att berättelserna om hur folket under ökenvandringen mättas med manna och vaktlar och får vatten ur en klippa förekommer två gånger (2 Mos 16 och 17 ; 4 Mos 11 och 20). När det gäller lagmaterialet finns också ett antal ojämnheter. De tio budorden förekommer två gånger (2 Mos 20 och 5 Mos 5). Den första gången motiveras sabbatsbudet med att Gud vilade efter skapelsen, den andra gången är det befrielsen ur slaveriet i Egypten som är motivet. I Andra Mose boken 20 : 22–24 sägs att altare för gudstjänst kan byggas ”på varje plats” där Gud uppenbarar sitt namn. Femte Moseboken talar dock tydligt om att det finns en enda plats för tillbedjan (5 Mos 12 : 8–12), och gudstjänsten i tabernaklet – tälthelgedomen i öknen – verkar förutsätta tanken på den enda platsen. Tabernaklet beskrivs för övrigt två gånger i Andra Moseboken, först som ett slags ritning (2 Mos 25–31) och sedan som en berättelse om hur man följer ritningen till punkt och pricka (2 Mos 35–40). I Septuaginta är dock den andra delen starkt förkortad, vilket vittnar om att det kan ha funnits en tidigare version. Vidare finns i lagmaterialet olika uppgifter om hur många de stora högtiderna är, om det är tre
stycken (2 Mos 23 och 5 Mos 15) eller fler (3 Mos 23 och 4 Mos 28–29). Gudstjänst och högtider förutsätter att det finns präster, och texterna talar om två grupper, aroniter och leviter, där de senare är tjänare till de förra (4 Mos 3 : 6–10). Men i Femte Moseboken verkar alla präster kal�las leviter utan någon inbördes hierarki, och i profeten Hesekiels bok finns en berättelse om hur leviterna har syndat och därför underordnas (Hes 44 : 10–16). Femte Moseboken, till sist, är skriven som en upprepning av de tidigare lagarna där Mose undervisar folket om lagen inför intåget i det utlovade landet (5 Mos 1 : 5). Det är dock ingen exakt upprepning, och lagarna skiljer sig i många detaljer från dem som har meddelats i de tidigare böckerna. Sammanfattningsvis kan man säga att Mose böckerna innehåller många olika typer av material och att dessa spretar åt lite olika håll. Skillnaderna verkar också peka på en utveckling i materialet, till exempel när det gäller synen på präster. Om vi antar att Moseböckerna har skrivits ”i landet”, är frågan när det i så fall skulle ha skett och om det går att säga något mer om författarna bakom materialet och gemensamma drag mellan böckerna.
Forskningsläge
Tidiga hypoteser angående Moseböckernas tillkomst Den franske läkaren och bibelforskaren Jean Astruc (1684–1766) utgick från att Mose hade skrivit Andra till Femte Moseboken, men att han måste ha haft källor till Första Moseboken, eftersom det var före hans tid. Astruc lade märke till att det i skapelseberättelserna förekommer två olika namn på Gud, och att detta också gäller bland annat berättelserna om Noa och Abraham. På en del ställen står det hebreiska gudsnamnet Jahve, böckerna
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 75
75
2021-10-07 17:01
som i svenska biblar översätts med ”Herren”. På andra ställen står ordet Elohim, som översätts med ”Gud”. Astruc drog slutsatsen att bruket av olika gudsnamn borde ha att göra med att Första Moseboken tillkommit som en sammanfogning av minst två olika dokument som använder två olika namn för Gud. Hans tankar vidareutvecklades av Johann Gottfried Eichhorn (1752–1827), som visade att de två källorna kan spåras genom flera av Moseböckerna och föreslog att Moseböckerna består av två ursprungligen självständiga källor från olika tider : en E-källa, som brukade gudsnamnet Elohim, och en J-källa, som använde sig av gudsnamnet Jahve. Senare på 1800-talet fann andra forskare att den så kallade E-källan egentligen var två källor, en äldre och en yngre. Den äldre E-källan kom senare att kallas för Prästskriften eller P-källan på grund av sitt intresse för prästerliga frågor, gudstjänst, regler och släktlistor med mera. Samtidigt med Eichhorn arbetade Wilhelm Martin Leberech de Wette (1780–1849) med Femte Moseboken. De Wette hävdade att Femte Moseboken var den lagbok som kung Josia hittade i Jerusalems tempel när detta restaurerades på 600-talet (2 Kung 22 : 8). Han menade också att boken tillkommit vid denna tid på grund av likheterna med Josias reformer och inte härstammade från Mose. Framför allt gäller detta att kulten centraliserades till en enda plats (templet i Jerusalem). Femte Moseboken kom att förkortas med ett D efter det latinsk-grekiska namnet på boken, Deuteronomium. Totalt sett hade forskarna alltså nu kommit fram till en hypotes med fyra källor till Moseböckerna : P, E, J och D, som skulle vara skrivna i denna ordning. Detta brukar kallas för en ”doku menthypotes” om hur Moseböckerna tillkommit, eftersom man tänker sig att böckerna flätats 76
samman av flera tidigare självständiga dokument, ungefär som att ett band har tvinnats av flera trådar i olika färger. Denna hypotes kan skiljas från en ”fragmenthypotes”, där Moseböckerna i stället tänks vara sammansatta av en mängd mindre bitar, ungefär som när mängder av små legobitar används för att bygga en husmodell eller liknande. Det talas även ibland om en ”supplement hypotes”, där de ingående bitarna är större, och vissa av dem tydligt tillagda i efterhand. I verkligheten kombinerar forskare i dag dessa olika hypoteser, och få jobbar med en renodlad dokument-, fragment- eller supplementhypotes. I det som följer ska vi titta på två exempel på hur forskare tänker sig att Moseböckerna har skrivits och hur den processen förhåller sig till historien bakom texterna. Den nyare dokumenthypotesen Den mest kända hypotesen om Moseböckernas tillkomst är förknippad med Julius Wellhausen (1844–1918), professor vid Göttingens universitet. Wellhausen tog upp källorna P, E, J och D från tidigare forskare, men vände på ordningen för deras tillkomst till JEDP. Äldst blev således J-källan, Jahvisten. Här är gudsbilden antropomorf, det vill säga Gud beskrivs som en människa, avståndet mellan Gud och människan är också litet och religionsutövningen enkel. Denna källa daterades till 900-talet, kungarna Davids och Salomos tid. J-källan om nämner orter i sydriket Juda och skulle därför ha sitt ursprung i de södra delarna av landet. Hit hör främst dubbletter av berättelserna i Mose böckerna, skapelsen (1 Mos 2), Noa och översvämningen (1 Mos 6–9), en av Abrahams hustru/ syster-berättelse (1 Mos 12), och manna, vaktlar och vatten i öknen. Därnäst i ålder kom E-källan, Elohisten. Den
böckerna
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 76
2021-10-07 17:01
kapitel 9
Gamla testamentet i samtidens kultur Trots att kristendomen på ett märkbart sätt har försvagats och förändrats i Sverige under 1900och 2000-talet spelar bibeln fortfarande en viktig roll i svensk kulturtradition. Gamla testamentet kommer till uttryck och får svar inte bara i kyrkor och av enskilda troende, utan också i konsthallar och lyriksamlingar, av romaner och filmer. Det här kapitlet fokuserar på Gamla testamentets roll i samtida kulturformer som är och har varit aktu ella i en svensk kontext under 1900- och 2000talet, främst skönlitterär prosa och film, eftersom de berättande konstformerna utgör ett tacksamt material ur pedagogisk synvinkel. Det är lätt att åskådliggöra samband mellan exempelvis en roman och en bibeltext, och det är möjligt att diskutera hur de berättande konstformerna svarar en viss bibeltext eftersom de är jämförelsevis explicita till sin karaktär. Men gammaltestamentliga motiv återfinns även i andra konstformer, som populärmusik, lyrik och bildkonst. Det går inte att skriva en text eller komponera en sång som saknar förbindelser med de språkliga traditioner och musikaliska konventioner som föregått skrivandets eller komponerandets nu. För att kunna tala om Gamla testamentet i samtidens kultur är det ofrånkomligt att också
säga något om dialogicitet. Det är ett begrepp som den ryske litteraturteoretikern Michail Bachtin (1895–1975) utvecklade för att beskriva hur allt språk svarar mot tidigare språk och hur det riktar sig mot samtiden och framtiden i en pågående och mer eller mindre konkret kommunikationsakt. Dialogicitet innebär inte att den författare som skriver en text har intentionen att svara en viss föregångare, utan att den som använder språket oundvikligen förhåller sig till det språkbruk och de språkliga uttrycksmedel som han eller hon tidigare har mött. Det går inte att använda språket, vilken sorts språk det vara må (bild-, text-, form-, kroppsspråk etcetera) utan att i någon bemärkelse samtidigt svara bakåt och adressera framåt. Konstnärer, berättare, sångare och dramatiker har i alla tider förvaltat den dialogicitet som finns i kärnan av människors sätt att vara och uttrycka sig. Sedan urtiden har texter svarat mot tidigare texter och det finns alltid ett element av automatik i detta mycel av syftningar, men det finns också mer utarbetade referenser till specifika tidigare texter.
gamla testamentet i samtidens kultur
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 229
229
2021-10-07 17:01
En starkare dialog Liksom i de flesta andra västländer har kyrkan i Sverige historiskt sett haft ett enormt inflytande över politik, ekonomi och juridik. Det faktum att Gamla testamentets texter fortfarande dyker upp i samtidens kulturyttringar, och det sätt på vilket detta sker, hänger förmodligen samman med dessa texters tidigare religiösa status och utbredning. Många, för att inte säga de flesta, människor i judisk-kristna kulturer har under hundratals år läst och lyssnat till recitationer och utläggningar av dessa texter i sammanhang där texterna har betraktats och behandlats som heliga. Bibelns berättelser och texter är en del av västländernas kulturarv i allmänhet, men det gäller i synnerhet de protestantiska länderna, där bibeln alltsedan 1500-talet har funnits, lästs och återberättats på ett språk som gemene man och kvinna kunde begripa. Bibelns roll begränsar sig därför inte till en religiös sfär. När läskunnigheten spred sig i Sverige lästes och tolkades bibelns texter av lekfolk i privata sammanhang och inte alltid i reli giösa syften. Särskilt Gamla testamentets berättelser har fungerat väl inom såväl politisk retorik som under sagostunder. Långt innan romaner och filmer blev populära fanns det egentligen bara en enda bok med prosatexter som var vida spridd – bibeln – och den fyllde inte bara en andligt uppbyggande funktion, utan var också bärare av starka berättelser om mänskligt liv och fyllde därför också den funktion som skönlitteraturen och filmen senare skulle överta. Bland alla spår av den ständiga och oundvikliga dialogicitet som gäller allt språk finns texter och traditioner som gjort kraftigare avtryck än andra, därför att de varit med under lång tid och spelat en viktig roll. Bibelns texter har blivit en gemensam referenspunkt för människor i västerländsk 230
kultur, en referenspunkt som nu är på väg in i glömskan. I moderniteten har de religiösa institutionernas och lärornas roll försvagats och numera är inte längre bibelns berättelser, poesi och teologi en självklar del av varje människas referensramar. Men tiden från mitten på 1800-talet till slutet på 1900-talet var en glansperiod när det gäller bibel referenser i de profana kulturyttringarna. Fort farande var bibelns texter välkända referenspunkter som kunde användas som motiv eller liknelser i romaner, dikter, sånger och filmer. Samtidigt hade moderniteten börjat bryta upp den ointagliga helighet som tidigare häftat vid texterna. Vetenskapsidealen från upplysningstiden kom under 1800talet att definitivt rita om den bibelvetenskapliga kartan, och även på det skönlitterära fältet märks vid den här tiden en intensifierad kritisk reflektion kring den bibliska traditionen. Nya testamentets Jesusskildringar utgjorde givetvis ett huvudmål för de författare som ville befria den mänskliga tanken från religiösa ideologier, men den avsakralisering som exempelvis Viktor Rydberg (1828–1895) och Hjalmar Söderberg (1869–1941) genomförde av Jesusgestalten kunde nog också fungera som en avsakralisering av den bibliska traditionen som helhet. På många sätt liknar bibelns roll i kulturarvet den roll som exempelvis Iliaden eller Kung Oidipus spelar, det vill säga rollen av välkänd myt som tenderar att dyka upp genom anspelningar, referat och parafraser i senare konstverk. Men trots att Iliaden har en tung position i västerländsk kultur har den aldrig betraktats som helig. De gudar som texten talar om har inte på flera tusen år dyrkats i tempel eller av sammanslutningar som liknar vår tids synagogor och kyrkor. Bibelns historiska position som ”helig text” och kyrkans historiska inflytande över samhällen och män niskor är av betydelse för hur bibeltexterna fun
gamla testamentet i samtidens kultur
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 230
2021-10-07 17:01
gerar i sina nya, sekulariserade sammanhang. En referens till bibeln liknar en referens till Iliaden, men den är också något mer, eftersom bibeln i sociologiskt, psykologiskt och andligt hänseende är starkare i vår kulturtradition.
Vad, hur och varför ? En fråga som man kan ställa sig är vad i Gamla testamentets litteraturskatt som plockats upp i modern fin- och populärkultur, en annan fråga är hur Gamla testamentets texter figurerar där och en tredje fråga är varför, det vill säga vilken funktion bibelreferensen fyller i den moderna och sekulära kontexten. Dessa frågor bör vara vägledande vid ett studium av gränslandet mellan bibel och skönlitteratur, bibel och film etcetera, men det finns ingen möjlighet att i ett introducerande kapitel svara uttömmande på dessa frågor, eftersom forskningsfältet bibeln och kulturen (med variationer) är nytt och växande. Var och en av frågorna kan ställas på olika nivåer, exempelvis : • Till kulturskatten som helhet (makronivå) i syfte att systematisera och förstå fenomenet bibeln och kulturen. • Inom ett avgränsat kulturområde (exempelvis filmkonst eller skönlitteratur) och / eller i en speciell kontext (exempelvis Hollywood produktioner eller Västerbottenslitteraturen). • Till varje enskild bibelreferens inom ett specifikt verk (mikronivå). Det finns ännu ingen bredare inventering som svarar på frågorna vad, hur och varför på makro nivå, vare sig det gäller svensk eller internationell kultur. Inom bibelvetenskapen är bibelnoch-kulturen-studier fortfarande ett nytt – om
än blomstrande – fält och även om en ansenlig skara forskare har presenterat såväl översikter som fördjupade analyser på det här området, återstår ännu mycket arbete med att skapa överblick och systematisera fältet så att välgrundade slutsatser blir möjliga. De flesta studier har ägnats åt analyser på mer begränsade områden. Kapitlets inledning är ett försök till tentativt svar på makrofrågan om varför bibelns berättelser och texter fortfarande aktualiseras relativt frekvent i modern kultur. Under var och en av rubrikerna nedan följer exempel på enskilda kulturella uttryck som refererar till enskilda bibeltexter. Frågorna om vad och varför finns alltså med på ett hörn, men den fråga som får gestalta fortsättningen av kapitlet är makrofrågan om hur Gamla testamentet figurerar i modern film- och litteraturkonst. Jag skisserar tre sätt som övergripande kan sägas beskriva hur den bibliska traditionen finns med i samtidens kultur.
Parafras Det mest uppenbara sätt på vilket Gamla testamentets texter aktualiseras i skönlitteratur och film är det parafraserande, där ett motiv eller en hel bibelberättelse blir själva föremålet för en ny gestaltning i diktens, romanens eller filmens form. I filmmediets barndom, det vill säga från slutet av 1800-talet till omkring 1930, utgjorde bibelns berättelser populära motiv för filmskapare och publik. Det första seriösa filmförsöket som behandlade gammaltestamentligt material var det franska filmbolaget Pahtés filmatisering av Simson och Delila från 1903. Inom trettio års tid hade samma bibelberättelse gestaltats på vita duken ytterligare tolv gånger (minst), vilket gör berättelsen från Domarboken till ett av de mest
gamla testamentet i samtidens kultur
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 231
231
2021-10-07 17:01
frekventa motiven inom tidig filmkonst. Över femtio stumfilmer producerades som återberättade och tolkade gammaltestamentliga berättelser, och särskilt populära tycks bibliska figurer som Mose, David, Ester, Judit och Josef ha varit. När talfilmen utvecklades fortsatte trenden med gammaltestamentliga motiv, men i den allt hårdare konkurrensen är det egentligen bara en av dem som gjort ett starkt avtryck i filmhistorien, nämligen Cecil B DeMilles (1881–1959) The Ten Commandments (De tio budorden) från 1956. Exodusberättelsen med Mose i huvudrollen återkommer i Dreamworks animerade film The Prince of Egypt (Prinsen av Egypten) från 1998. Båda dessa filmer återberättar och utbroderar Andra Mosebokens version i seriös och lojal anda. Den tyske författaren Thomas Mann (1875– 1955) skrev i fyra band berättelsen om Josef, som återfinns i Första Moseboken 37–50. Mann arbetade på sin tetralogi under två årtionden (från mitten av 1920-talet till 1942) och vävde i sin gestaltning in den inspiration som han hämtat från såväl judiska midrasher över bibeltexten som från samtida tänkare. För Mann var teologin central, och han broderar exempelvis ut scenen där Josef tyder Faraos dröm till ett avancerat teologiskt och filosofiskt samtal. Ett teologiskt intresse har även Torgny Lindgren i sin roman Bat Seba (1984), som behandlar den bibliska berättelsen om David och Batseba, deras familjeförhållanden, politiska rävspel och gudsrelationer. Bibelberättelsen finns i Andra Samuelsboken, och Torgny Lindgren skriver på försättsbladet : ”Till mina barn. Den här berättelsen var den första jag hörde i mitt liv. Nu har jag berättat den för er.” Romanen upprättar ett starkt samband till bibelberättelsen redan genom titeln (Batseba är ett på samma gång ovanligt och välkänt namn) och säger därmed också något 232
om hur han förändrar berättelsen. I bibelberättelsen är Batseba, som litterär karaktär betraktad, svag i förhållande till de manliga huvudpersonerna, men hon är en av förkrossande få kvinnor i Gamla testamentet som har namn, som talar och handlar och har ett visst inflytande. Denna signal har Lindgren snappat upp och han broderar ut Batsebas roll så att hon i romanen till slut blir den verkliga makthavaren. Romanen växlar huvudsakligen mellan Davids och Batsebas perspektiv och ingen av dem idealiseras. Snarare är bibelberättelsen det stoff med vilket en nutida författare kan gestalta mänskliga känslor, livshållningar, gudsföreställningar och relationer. Kanske svarar Lindgren i den moderna romanens form mot några av de ingredienser som laddade den sparsmakade hebreiska texten med innehåll en gång i tiden. Ett mellanmänskligt perspektiv präglar Anita Goldmans gestaltning av bibelberättelserna om Abraham, Sara och Hagar från Första Moseboken 16 och 21 i Den sista kvinnan från Ur (1988). Roma nen berättas utifrån Saras horisont och bär en kritisk udd mot Abrahams gud. Sara får i Goldmans tappning representera de fruktbarhets- och gudinnereligioner som troligen har funnits i det gamla Sumer och som trängdes undan av patriarkala krigsgudar. Sara gestaltas som den religiöst, socialt och sexuellt starka kvinnan, medan Hagar är den kuvade och lydiga slavkvinnan. Den tolkning av bibelberättelsen som romanen ger handlar om svartsjuka och genusrelaterat maktspel. Läsaren förs nära inpå Saras perspektiv och följer med i hennes sorg när Abraham väljer det ojämlika förhållandet, det vill säga dominansen, framför den jämlika kärleken som Sara står för. Det parafraserande sättet att hantera en gammaltestamentlig berättelse innebär alltså en ny gestaltning av en identifierbar berättelse.
gamla testamentet i samtidens kultur
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 232
2021-10-07 17:01
Bokens författare Göran Eidevall, teol dr, professor i Gamla testamentets exegetik, Uppsala universitet. Har skrivit kapitel 6 tillsammans med Mikael Larsson. LarsOlov Eriksson, teol dr, docent, lektor emeritus i exegetisk teologi vid Johannelunds teologiska högskola, Uppsala. Har skrivit kapitel 1 tillsammans med Åke Viberg och dessutom avsnitten om Krönikeböckerna, Esraboken, Nehemja boken, Esters bok, Klagovisorna, Hesekiels bok, Tolvprofetboken (inklusive Hoseaboken–Malakis bok), Poetisk litteratur och vishetslitteratur, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren, Höga visan och De apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna (inklusive Tobits bok–Manasses bön) i kapitel 5. Har reviderat och kompletterat kapitel 2 och 8. Josef Forsling, teol dr, lektor i Bibelvetenskap med inriktning på Gamla testamentet vid Enskilda Högskolan Stockholm. Har reviderat och delvis nyskrivit avsnittet om Moseböckerna i kapitel 5. Sten Hidal, teol dr, professor emeritus i bibelvetenskap, Lunds universitet. Har skrivit kapitel 8. Mikael Larsson, teol dr, universitetslektor i Gamla testamentets exegetik, Uppsala universitet. Har skrivit kapitel 6 tillsammans med Göran Eidevall.
Stig Norin, teol dr, professor emeritus i Gamla testamentets exegetik, Uppsala universitet. Har skrivit kapitel 4 och avsnittet om Moseböckerna i tidigare utgåva av boken. Staffan Olofsson, teol dr, professor emeritus i Gamla testamentets exegetik, Göteborgs universitet. Har skrivit kapitel 2. Dag Oredsson, teol dr i Gamla testamentets exe getik. Knuten till Lunds universitet. Har skrivit kapitel 3. Blaženka Scheuer, teol dr, universitetslektor i Gamla testamentet, Lunds universitet. Har skrivit avsnittet om Jesajaboken i kapitel 5. Lina Sjöberg, teol dr, författare. Har skrivit kapi tel 9. Åke Viberg, teol dr, docent, lektor i exegetisk teologi med inriktning på Gamla testamentet vid Enskilda Högskolan Stockholm. Har skrivit kapitel 1 tillsammans med LarsOlov Eriksson, avsnitten om Det deuteronomistiska historieverket (inklusive om Josuaboken–Andra Kungaboken), Ruts bok, Jobs bok, Profetism och profetlitteratur, Jeremiaboken och Daniels bok i kapitel 5 och dessutom kapitel 7.
240
Gud och det utvalda folket_ny-uppl-2021_Inl17.indd 240
2021-10-07 17:01
[red.] LarsOlov Eriksson och Åke Viberg
Gud och det utvalda folket utkom för drygt tio år sedan och denna upplaga är därför reviderad så att den är aktuell utifrån dagens forskningsläge.
Gud och det utvalda folket
Gud och det utvalda folket är en introduktionsbok med fokus på historiska, litterära och teologiska fråge ställningar i relation till Gamla testamentets enskilda böcker och deras tillkomst. Boken ger en bakgrund till Israels historia, geografi och samhälle och de enskilda bibelböckerna presenteras var för sig. Läsaren får en religionshistorisk bakgrund och en genomgång av de olika metoder som används inom den bibelvetenskapliga forskningen. Avslutnings vis följer en presentation av hur Gamla testamentets texter tolkas i vår samtid.
[red.] LarsOlov Eriksson och Åke Viberg
Gud och det utvalda folket inledning till Gamla testamentet Reviderad utgåva
Författare är LarsOlov Eriksson (redaktör), Åke Viberg (redaktör), Göran Eidevall, Josef Forsling, Sten Hidal, Mikael Larsson, Stig Norin, Staffan Olofsson, Dag Oredsson, Blaženka Scheuer och Lina Sjöberg.
ISBN 978-91-526-3898-9
9 789152
52630778_omslag_190923.indd 1
638989
2021-10-06 08:45