Jonas Eek
Stanna i vattnet
kateketikens syfte och sammanhang
Stanna i vattnet
Jonas Eek
Stanna i vattnet
kateketikens syfte och sammanhang
Första upplagan, print om demand
© 2011 Jonas Eek och Verbum AB
Övriga rättigheter respektive upphovsman
Omslag och grafisk form Tomas Einarsson
Omslagsfoto Eva Hedling
Tryckt hos Publit Sweden AB, Stockholm 2021 isbn 978-91-526-3864-4
Verbum AB
Box 22543
104 22 Stockholm
Tel 08-743 65 00 verbum.se
Dyker vi kan vi få se hemligheter – med den rubriken publicerades denna boks omslagsfotografi av Eva Hedling i konfirmandmaterialet Strömmar 1994, Libris.
Stanna i vattnet – kateketikens syfte och sammanhang är framtagen till Göteborgs stifts präst- och diakonmöte 2011.
innehåll ∙ s. 5–11
FÖRORD ∙ 13
INTRODUKTION ∙ 15
Det är om relation det handlar ∙ 15
Det är på kyrkan det hänger ∙ 17
Det är nu det gäller ∙ 18
Vad är kateketik? ∙ 22
Identitet och initiation ∙ 23
Kateketikens syfte och sammanhang ∙ 24
VAD ÄR KYRKAN? · ECKLESIOLOGI ∙ 27
Kyrkans sammanhang är samtiden ∙ 27
Hurdan är samtiden? ∙ 30
Modernitet blir postmodernitet ∙ 30
Globalisering 33
Medialisering ∙ 33
Mångfald och individualisering ∙ 35
Sakralisering 36
Trygghetsnarkomani ∙ 37
Gränslöshet ∙ 38
Postmodernitet på individnivå 39
Rörelse, yta och prestation ∙ 39
Konklusion ∙ 42
Vilken kyrka? ∙ 42
Kyrkan som trosgemenskap ∙ 43
Kyrkan som anknytning och korrigering ∙ 44
Kyrkan som olik allt annat 45
Kyrkan som kropp och gräns ∙ 46
Kyrkan som sakrament ∙ 47
Kyrkan tänker jag mig så – en väntans ecklesiologi ∙ 48
VAD ÄR EN MÄNNISKA? · ANTROPOLOGI ∙ 53
Teologiska tolkningar av det mänskliga ∙ 54
Människan som simul 54
Människan som frågande och troende ∙ 56
Människan som medveten och hoppfull ∙ 56
Människan som ensam, dödlig och begränsad 57
Människan som relationell och ömtålig ∙ 58
Andlighetens uppkomst ∙ 59
Människans erfarenhet av helighet
– ett religionshistoriskt perspektiv 60
Religionens revolt mot tiden ∙ 61
Religionens gläntor i rummet ∙ 61
Trons källor – ett religionspsykologiskt perspektiv 62
Erik H. Erikson och den helgade närvaron ∙ 62
Hjalmar Sundén och roller för igenkänning 65
David Elkind och kognitiva kapaciteter 67
Objektens konservering ∙ 68
Behovet av representation 68
Sökandet efter logiska relationer ∙ 69
Introspektion ∙ 69
…som ett barn ∙ 70
Mottagande attityd ∙ 71
Nostalgisk hemlängtan ∙ 72
Hoppet inkarnerat 72
Utsatthet och universalitet ∙ 73
Till sist… ∙ 74
VAD ÄR KONFIRMATION? · TEOLOGI ∙ 75
Vad är evangeliet? ∙ 75
Om konfirmationens historia ∙ 76
Urkyrka och medeltid ∙ 76
Reformation 77
1700–1800-tal ∙ 78
1900-tales första hälft ∙ 78
1900-talets senare hälft 81
Historisk konklusion ∙ 83
Om konfirmationens innehåll ∙ 84
Konfirmationens varför 85
Konfirmationens vad ∙ 86
Konfirmation som religiös initiation ∙ 87
Konfirmation som dopaktualisering 90
Mässans roll ∙ 94
Konfirmation som liknelse för lärjungaskap och möte ∙ 97
Flerårskonfirmation 98
Innehållslig konklusion ∙ 100
Konfirmationsgudstjänsten ∙ 101
Konfirmandböcker ∙ 104
VAD VET MAN? · EMPIRI ∙ 107
Hur mår ungdomar? ∙ 107
Hur upplever konfirmander kyrka och konfirmation? ∙ 109
Vilka konfirmeras och hur går det till? ∙ 110
Varför väljer unga människor att konfirmeras? ∙ 111
Varför inte? 112
Varför inte längre? ∙ 113
Vilka förväntningar har konfirmanderna på sin konfirmandtid? ∙ 114
Hur nöjda är konfirmanderna med sin konfirmandtid? 116
Konfirmandernas nöjdhet och upplevda meningsfullhet ∙ 117
Föräldrarnas nöjdhet ∙ 118
Vad vill konfirmanderna tala om under sin konfirmandtid? 118
Hur tänker konfirmanderna om sin framtida relation till Svenska kyrkan? ∙ 120
Vilka attityder har konfirmanderna till Gud och kristen tro? ∙ 121
Sker någon förändring i konfirmandernas upplevelser av tro, Gud och kyrka? 122
Vilka är konfirmandernas attityder till gudstjänst? ∙ 123
Liturgisk självkänsla ∙ 124
Gudstjänst versus andakt 124
Liturgiska element ∙ 124
Liturgisk komplexitet och träningseffekter 125
Framtida gudstjänstvanor ∙ 128
Gudstjänstens inre kvaliteter ∙ 129
Gruppskillnader mellan konfirmander 130
Nöjdhet ∙ 130
Gudstjänstupplevelse ∙ 131
Konklusion ∙ 133
HUR GÖR MAN? · DIDAKTISK TEORI ∙ 135
Varför kateketik? ∙ 135
Vad är kunskap? ∙ 136
Kunskapens komplexitet ∙ 136
Kunskapens relationalitet ∙ 137
Didaktiska strategier ∙ 139
”Vem var Philipp Melanchthon?” ∙ 140
Vem är du? ∙ 142
Narrativ pedagogik 144
Nyfiket lyssnande ∙ 145
Engagerat och trovärdigt berättande ∙ 147
Liturgiskt gestaltande 149
Via Mystica ∙ 151
Konklusion ∙ 152
del iii debatt
HUR GÅR MAN VIDARE? · STRATEGI ∙ 155
Kateketikens syfte och sammanhang ∙ 155
Kateketikens nycklar ∙ 157
Prioritera konfirmandarbetet ∙ 158
Arbeta i breda arbetslag 159
Fokusera konfirmandarbetet ∙ 159
Fokusera kyrkans rum och rit ∙ 160
Fokusera lägervistelsen 163
Fokusera flerårskonfirmation ∙ 164
Optimera konfirmandarbetet ∙ 167
Utveckla musikens och populärkulturens roll 167
Glöm inte konfirmander med särskilda behov ∙ 168
Glöm inte att expertisen finns lokalt ∙ 168
En pastoralt motiverad samverkan 169
Tänk om … – en vision ∙ 170
NOTER ∙ 173
REFERENSER ∙ 183
appendix
HUR ÄR LÄGRET? · ETT PEDAGOGISKT EXPERIMENT ∙ 197
Inledning med syfte och frågeställningar ∙ 197
Metod ∙ 198
Resultat ∙ 200
Diskussion ∙ 204
Förord
Stanna i vattnet handlar om Svenska kyrkans möte med nästa generation i och genom konfirmandarbetet och konfirmationsgudstjänsten. Boken summerar ett decennium där jag intensivt har arbetat med frågor om Svenska kyrkans kateketiska utmaningar utifrån olika utgångspunkter: pedagogiskt och didaktiskt genom arbetet med Via Mystica, både konfirmandmaterialet och temagudstjänsterna; empiriskt genom projektet Konfirmand-Kvalitet i Karlstads stift; praktiskt pastoralt i och med konfirmandgrupper på Bohus Malmön och i Örgryte församling; opinionsmässigt genom en rad föredrag, bokkapitel, kurser och debattartiklar. Det arbetet har en mängd människor bidragit till, möjliggjort och förbättrat – tack alla!
Stanna i vattnet är en hoppfull och realistisk bok, skriven utifrån ståndpunkten att glädjens och frimodighetens hållning bör prägla uppgiften, men också den angelägna otåligheten som inser allvaret i att nu prioritera, fokusera och optimera Svenska kyrkans kateketiska arbete. Min förhoppning är att Stanna i vattnet ska bli ett verktyg som bidrar till att stimulera och entusiasmera församlingarnas arbete med undervisning i kristen tro.
I slutskedet av detta bokprojekt finns en rad människor att särskilt tacka: Först och främst vill jag tacka biskop Carl Axel Aurelius, vars kateketiska intresse och stora kunnande har bidragit med mycket. Tack för att du föreslog detta viktiga ämne för Göteborgs stifts präst- och diakonmöte. Och tack för förtroendet och möjligheten att få skriva denna mötesavhandling.
Dessutom har ett antal personer bistått i processen genom värdefulla
samtal, kreativa idéer, kritiska reflektioner och genomläsning av manus delvis eller i sin helhet: Niklas Grahn, Sara Blom, Ola Sigurdson, Bo Eek, Daniel Eek och Mikaela Eek. Stort tack för era bidrag! Alla bokens kvarvarande brister är helt och fullt mitt ansvar.
Tack till arbetslagen i Domkyrkans, Masthuggets och Örgrytes församlingar för fin arbetsgemenskap under skrivperioden.
Och tack till de allra närmaste – Mikaela, Simon, Jonatan och Lea –som står ut med att mitt fokus ibland är på konfirmanderna, praktiskt som på läger eller teoretiskt som vid skrivandet.
Slutligen, tack till alla konfirmander och unga ledare som genom åren har bidragit med insikter och lärdomar, ibland utan att veta om det. Er alla tillägnas denna bok!
göteborg i mars 2011 Jonas Eek
Introduktion
Vi som följer Fisken, vår Jesus Kristus, är små fiskar, vi föds i vatten och vår enda trygghet är att stanna i vattnet.
(Tertullianus, Nordafrika på 200-talet.)1
Tertullianus ord om att stanna i vattnet utgör en av historiens allra tidigaste dopbeskrivningar. Han påminner om att allt kristet liv är dopliv. I dopets vatten föds en människa in i Guds familj. Som tillhörighetens sakrament krävs ingenting utöver dopet. Men samtidigt är dopet något att leva i, något redan skänkt och ändå pågående. I detta pågående är dopundervisning nödvändig och avgörande, som redskap och stöd för att leva i dopet och fördjupa förståelsen av detsamma. Svenska kyrkans dopundervisning blir tydlig i konfirmandarbetet, som är huvudfokus för denna bok. Konfirmandarbetet syftar till att visa på den ”livstydning på dopets grund som kristen tro erbjuder”2 eller, med Tertullianus ord, till att hjälpa människor att stanna i vattnet.
Det är om relation det handlar
Det är ofta relationen människor minns. När man ställer frågan om vad människor minns från sin konfirmandtid kan svaren oftast sammanfattas med relation. Man brukar minnas lägret, kanske någon sång och ibland vad man gjorde på redovisningen. Minnesbilderna bärs upp av relationer, till de andra i gruppen och till någon ledare: en ung ledare, en pedagog,
en diakon eller en präst. Det betyder inte att undervisningens innehåll eller teologi är oviktig. Tvärtom, sättet som kristen tro presenteras bidrar till att forma den relation som ofta är det bestående minnet man bär med sig från sin konfirmandtid.
Dopet och kristen tro handlar om relationer. Relationen till sig själv, till medmänniskan, till skapelsen och till Gud. Det är därför naturligt att också den kateketiska processen – dopundervisningen – handlar om och bärs upp av relationer. Och när denna process sammanfaller med tonårens identitetsarbete, som den gör i Svenska kyrkans konfirmandarbete, blir relationerna ändå viktigare. Tonåren är en tid då den unga människan byter auktoriteter, där föräldraauktoriteten ersätts – eller kompletteras – av andra: kamrater, media, vetenskap etc.3
Den stora betydelse som relationer kan ha illustreras i trycksaken ”Gamla Masthuggspojkar”, utgiven av en förening med samma namn.
Där beskriver en skribent, från Oscar Fredriks församling i Göteborg, många decennier efteråt sin tid som nykonfirmerad i Ynglingaföreningen i församlingen. Han skriver:
Ordförande under mina första år var Valter Andrén. Han var då pastorsadjunkt […]. I många år var Valter Andrén min idol.
Betydelsen av en vuxen ledare att se upp till när man är ung kan inte överskattas. Kyrkans medarbetare, anställda och andra, spelar en avgörande roll i formandet av konfirmandernas bild av kyrka och kristen tro.
Som kyrka är det viktigt att besinna vikten av de relationer som knyts i konfirmand- och ungdomsarbetet, där en präst, diakon, pedagog eller annan medarbetare kan komma att personifiera kyrkan för en hel familj under lång tid framöver. Kanske under ett helt liv.
I tonåringens möte med kyrkan är det relationen, stämningen och upplevelsen man bär med sig därifrån. Den gamle masthuggspojken berättar vidare om Ynglingaföreningens vårresa till Åh stiftsgård:
[V]i kände oss privilegierade som fick äta i matsalen och blev inkvarterade i trevliga rum. Vi hade sannolikt bibelstudier eller något annat uppbyggligt, men det har jag glömt. Däremot glömmer jag aldrig fotbollsmatcherna som vi spelade. Det var roligt, och när vi åkte hem började jag redan vänta på nästa års matcher. Jag tror att
det var för att det inte var vanlig pojkfotboll som vi spelade. Utan de större pojkarna spelade med oss. Till och med prästen var med. Man var väl lite orolig att komma i närkontakt med prästen. Men han var inte orolig för det utan tacklade oss pojkar med friskt humör. Och så skulle vi förstås gå ner till stranden för att bada […] och även om det var svinkallt skulle vi i vattnet.4
Det är relationen och upplevelsen man minns. Innehållet i det explicit uppbyggliga kan man ha glömt, men kittet däremellan – att dela livet, genom att tillsammans äta, sova, bada, sporta – förmår bygga upp minnen och relationer för livet. Och även om man inte minns det i sak finns naturligtvis det explicit uppbyggliga ändå med i totalupplevelsen. Skribenten talar om prästen som idol vilket indikerar att prästen gjorde intryck på fler sätt än på fotbollsplanen – han hade något att förmedla.
Det är på kyrkan det hänger
Om kyrkan inte hade haft konfirmationen hade kyrkan behövt uppfinna den. Niklas Grahn, stiftsadjunkt för konfirmandarbetet i Karlstads stift, brukar framhålla det.5 Hans resonemang stryker under vikten av att bedriva dopundervisning samt insikten att det är på kyrkan dopundervisningen hänger, eftersom kyrkans tidigare bundsförvanter i den kristna trosförmedlingen – skolan och hemmen – idag sällan förmedlar någon dopundervisning.
Dessutom kan uttalandet ge frimodighet åt de sammanhang där konfirmationsseden är på väg att brytas. I en luthersk kyrka är konfirmation inget sakrament och ”om verktyget har mist sin kraft” – som en församlingsmedarbetare i Göteborgs stift en gång uttryckte saken – då är man fri att finna nya former, nya verktyg. Det viktiga är att möten äger rum, att relationer byggs och att samtal förs så att underlag kan skapas för dopundervisning och mission.
Det är nya tider för kateketiken inom Svenska kyrkan. På några generationer har bilden radikalt förändrats. Allt färre konfirmeras och allt fler av dem som konfirmeras har begränsade erfarenheter av och kunskaper om kristen tro före sin konfirmandtid. Om konfirmationen förr var en social självklarhet (alla gjorde det), kan det tänkas att den idag i högre utsträckning har blivit ett andligt motiverat val (jag vill veta mer om tro
och kyrka). Om konfirmationen förr handlade om tradition, handlar den idag om kvalitet. Om det förr var de ungdomar som valde bort konfirmation som fick motivera sitt val, utgör idag de som väljer att konfirmeras en minoritet.
Sammantaget ställer detta nya krav på kyrkans kateketik. Ungdomarna kommer inte längre till verksamheten ”av sig själva”, av familjetradition eller av grupptryck. Istället spelar det stor roll vad kyrkan gör och på vilket sätt kyrkans verksamhet genomförs. Konfirmationen har, kort sagt, blivit konkurrensutsatt och därmed spelar kvalitetsfrågan en avgörande roll. I en individualiserad samtid där fritidserbjudandena är oräkneliga och skolan tar allt mer tid reses frågor om mening och relevans: Varför ska man konfirmeras? Vilken mening och innebörd har konfirmationen?
Det är kyrkans uppgift att svara på de frågorna.
Det är nu det gäller
Även om förutsättningarna för Svenska kyrkans konfirmandarbete har förändrats är det nu det gäller att identifiera och kommunicera konfirmationens innebörd. Lyckas Svenska kyrkan med det finns goda möjligheter att konfirmandarbetet ska fortsätta vara en bred och stor kontaktyta. Kring förra sekelskiftet rådde pessimism kring kyrkans undervisningsuppdrag. I biskopliga ämbetsberättelser gick att läsa: ”Husförhöret ’övas ej som önskligt vore’, husförhören är på de flesta håll svagt besökta, ’klar och sammanhängande kristendomskunskap’ är lika viktig som sällsynt.”6
Också idag råder på sina håll en uppgivenhet kring kyrkans kateketiska uppdrag. Inte minst har denna uppgivenhet sin grund i den vikande konfirmandfrekvensen. År 2009 konfirmerades 40 % av Sveriges kyrkotillhöriga femtonåringar (för Göteborgs stift var siffran 46 %). Tabell 1.1 illustrerar utvecklingen för konfirmandfrekvensen inom Svenska kyrkan de senaste 40 åren.
Tabell 1.1. Andel femtonåringar som konfirmeras i Svenska kyrkans ordning i riket respektive Göteborgs stift.7
År Riket Göteborgs stift
2009 40 % 46 %
2005 43 % 48 %
2000 51 % 56 %
1995 58 % 63 %
1990 64 %
1980 65 %
1970 80 %
Notera: Siffrorna för åren
1970–1995 baseras på andelen femtonåringar i Sverige, medan siffrorna
2005–2009 baseras på andelen kyrkotillhöriga femtonåringar.
Man kan notera att mellan åren 1980 och 1990 låg konfirmandfrekvensen stilla och de stora tappen skedde 1970 till 1980 respektive 1990 och framåt. Frågan är vad som hände (eller inte hände) under åttiotalet. Lyckades kyrkan bromsa tappet med hjälp av den kraftsamling kring utbildning, konfirmandarbete och evangelisation som fanns när 1970blev 1980-tal (se vidare i kapitlet Teologi)? Eller har minskningen skett etappvis, så att sextioåttarörelsens uppgörelse med traditioner gjorde tappet stort under 1970-talet; ett tapp som tog ny fart under nittiotalet i och med att de som inte hade konfirmerats under sextioåttarörelsen blev tonårsföräldrar vars barn inte heller valde att konfirmeras? Eller speglar siffrorna Svenska kyrkans ökade marginalisering i människors vardagliga liv bland annat genom att lokala skattemyndigheten tog över folkbokföringen (1991)? Eller den ideologiska nyliberalism som följde på 1980-talet med en kraftigt accelererande individualisering?
Generellt illustrerar Tabell 1.1 en bred nedgång i konfirmandfrekvensen. En nedgång som stämmer till eftertanke och manar till analys. Inte minst då Svenska kyrkans tapp är exceptionellt i ett europeiskt och nordiskt perspektiv. Övriga nordiska länder tappar också över tid, men inte i samma omfattning. År 2008 hade Danmark och Norge konfirmandfrekvenser på runt 70 % och Finland på knappt 90 %. Länder med lägre frekvenser såsom Tyskland (ca 30 %) och Österrike (ca 5 %) är stabila över tid på de lägre nivåerna.8
Anledningarna till det stora tappet i Sverige är flera. Sverige är ett
mer pluralistiskt och individualiserat samhälle än vad exempelvis Finland är. Dessutom har konfirmationen haft ett svagt politiskt stöd i Sverige, bland annat genom skolans ”objektivitetskrav” på religionsundervisning. I övriga nordiska länder är den lutherska kyrkan dessutom en viktig del av det nationella arvet och identiteten, vilket inte är fallet i Sverige.9 Vid jämförelser med Finland lyfter finska forskare fram det faktum att Sverige i många avseenden ligger en generation före Finland. Medan Svenska kyrkan vaknade för sent, fanns det tid för finländarna att se vad som skedde i Sverige och därmed kunde de förnya sitt konfirmandarbete i tid.10 I Finland satsade man stora resurser och byggde ut lägerverksamheten och arbetet med unga ledare. I Finland måste man dessutom vara konfirmerad för att till exempel vara dopfadder eller få gifta sig i kyrkan, medan konfirmationen i Sverige inte längre hör samman med några sociala eller andliga rättigheter, vilket spär på frågorna: Varför ska man alls konfirmeras? Vad gör konfirmationen för skillnad?
Man kan alltså konstatera att konfirmandarbetet i Sverige har haft ett svagt politiskt och samhälleligt stöd, samt att Svenska kyrkan sent vaknade och dröjde med att finna nya vägar för kateketiska möten med människor.
I det sammanhanget kan man fråga sig vilken betydelse en minskad konfirmandfrekvens har för ungdomarna, kyrkan och samhället? Hur påverkas initiationen i kyrkan och den kristna identiteten för enskilda, kyrkan och samhället om konfirmandseden helt skulle brytas? Och vad innebär det för Sverige som samhälle – med avseende på andlighet, tradition, kulturarv, frivillighet, solidaritet – att nära en halv miljon människor mellan 16 och 25 år det senaste decenniet har deltagit i den 60-timmarskurs i kristen tro som konfirmationen utgör?
Trots vikande siffror och viss uppgivenhet bör man besinna att år 2009 konfirmerades 38 140 ungdomar i Sverige. För Göteborgs stift var siffran 6 094 konfirmander. Det innebär att uppskattningsvis 2 000 konfirmandgrupper runt om i Sverige (drygt 300 i Göteborgs stift) regelbundet träffades till möte och samtal om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Det är siffror som inga andra ungdomsförbund eller intresseorganisationer kommer i närheten av och de indikerar att Svenska kyrkan har ett stort förtroende och stora möjligheter i och genom sitt konfirmandarbete. En positiv grundhållning – som inte blundar för problemen
med de vikande siffrorna – är realistisk och bör vara grunden för Svenska kyrkans självbild.
Den här boken pekar på några av alla de utmaningar och möjligheter som finns. Den är skriven utifrån övertygelsen att det är nu det gäller.
Det är nu det gäller om Svenska kyrkans konfirmandarbete ska fortsätta att vara en bred och stor kontaktyta eller om konfirmationen kommer att marginaliseras ytterligare och kyrkan därmed bli tvungen att skapa något nytt.
Att det är nu det gäller illustreras av ytterligare tre omständigheter. Det finns data på lokal nivå som problematiserar bilden av en generell minskning av konfirmandfrekvensen. Om man jämför åren 2007 och 2009 kan man konstatera att det inom Göteborgs stift endast är fyra av de sexton kontrakten som tappar konfirmander. I sex kontrakt går istället konfirmandfrekvensen upp och ytterligare sex kontrakt redovisar oförändrade siffror.11 Det är för tidigt att dra några egentliga slutsatser av sådana siffror, men det är inte så enkelt att det endast är i storstaden som tappet sker. Istället måste bilden av en sjunkande konfirmandfrekvens nyanseras och intressanta frågor börja ställas lokalt: Vad är det som gör att vissa kontrakt ökar medan andra minskar? Vad gäller de kontrakt som ökar kan det vara så att det målinriktade och systematiska kvalitetsarbetet under senare år, med nya konfirmandriktlinjer, lokala handlingsplaner för konfirmandarbete, utvärderingsmetoder och en mängd utvecklingsprojekt inom konfirmandarbetet har börjat bära frukt. I så fall kan man konstatera att det spelar roll vad kyrkan gör.
Som kontrast till den generella nedgången i konfirmandfrekvensen finns dessutom en rakt motsatt trend: de senaste nio åren har antalet unga ledare inom Svenska kyrkan ökat med 70 %. I dagsläget är 7 798 ungdomar engagerade som ideella unga ledare. Detta gör att det idag är rimligt att tala om en flerårskonfirmation; konfirmandtiden börjar ofta med att relationer byggs före årskurs åtta genom skolverksamhet och kyrklig barnverksamhet och den slutar allt senare för allt fler, i det att de stannar kvar som aktiva i verksamheten som ledare efter sin konfirmandtid. Kyrkan når idag färre ungdomar med sitt konfirmandarbete, men den når dem desto djupare. Denna fördjupade relation med allt fler torde på sikt vara församlingsbyggande.
Och, slutligen, de nuvarande och de närmast kommande konfirmandårskullarna (födda 1996 –2000) är betydligt mindre än de stora
barnkullarna från tidigt 1990-tal. (Årskullen födda 1999 utgörs av cirka 95 000 personer, vilket kan jämföras med 135000 födda 1990.)12 Nittiotalets stora barnkullar har inneburit att många församlingar inte har märkt av den minskande konfirmandfrekvensen utan grupperna har varit fulla i alla fall. När kullarna minskar sjunker också konfirmandunderlaget, vilket gör att numerärt färre ungdomar kommer att bli konfirmander. Kyrkans prognoser räknar med cirka 22 000 konfirmander om tio år jämfört med dagens dryga 38000. 13 Om kyrkan i perioder med mindre årskullar fortsätter att medvetet och långsiktigt arbeta med kvalitet kan allt fler uppleva sig sedda och tagna på allvar i de mindre grupperna. Då kan kyrkan bromsa tappet och kanske till och med vända det. Därmed skulle kyrkan vara väl förberedd i sitt kvalitetsarbete när konfirmandkullarna åter blir större i och med att barnkullarna börjar växa från och med dem som är födda 2002 och framåt. Kort sagt, det är nu det gäller.
Denna bok har konfirmationen kring årskurs åtta i fokus. Detta innebär att varken vuxenkonfirmation eller vuxenkatekumenat explicit behandlas. Dessutom nämns endast i förbigående de särskilda förhållanden som gäller för konfirmandarbetet i områden där kristendomen är en minoritet eller konfirmandarbetet i glesbygden. Inte heller konfirmation via Internet berörs. De flesta av bokens resonemang och analyser rör dock kateketik i allmänhet, och är inte begränsade till traditionellt konfirmandarbete kring femtonårsdagen. Därför är förhoppningen att inspiration kan ges också till kyrkans kateketiska arbete med andra åldersgrupper och i andra sammanhang.
Vad är kateketik?
Kyrkans dopundervisning kallas kateketik (från grekiskans verb att ”ljuda emot”, att ”eka”). Kateketik är en kyrklig undervisningslära14 som syftar till att göra tro och tradition levande och tillgänglig. Det trosarv som kateketiken består av utgörs av förkunnelse (kerygma), lära (didache) och handlingar (gudstjänst och etik).15 Kateketik är en process av learning by doing; man lär inte primärt om kristen tro utan i; innehållet utgörs till stor del av processen.
Kateketik består av rit (doing) och undervisning (learning) och den vänder sig till människans olika ”medvetandestilar”, till den receptiva och emotionella delen, men också till den aktiva och intellektuella. Den inbördes ordningen har ofta varit att rit och upplevelse föregår den intellektuella reflektionen – för att förstå och lära kristen tro krävs en erfarenhet av dess praxis. Är det så också i vår tid eller ställer människor idag större krav på att veta och förstå för att bedöma trovärdigheten innan man går in i riten?
I Svenska kyrkans konfirmandarbete är ritens plats dubbel, dels som en avslutning på den kateketiska processen (konfirmationsgudstjänsten) och dels som en del av undervisningen (att skapa förtrogenhet med gudstjänst och andakt). Konfirmationens kateketik är alltså en aktivitet som förbereder någon inför en rit, men som också, och kanske framför allt, fördjupar förståelsen av människors erfarenheter i och utanför riten.16
Också i urkyrkan var ritens plats dubbel. Där kunde katekumenerna leva flera år med församlingen. De gjorde erfarenheter av tron under denna tid, bland annat i ordets gudstjänst, och reflekterade över dessa. Med tiden – en påsknatt – lät de döpa sig och fick del också av bordets hemlighet, för att därefter, kan man förmoda, reflektera över vad de hade upplevt. I kateketikens process finns tydliga drag av imitationsinlärning; att se och lära av andra. Kanske det grekiska verbet kan påminna om det – inte som ett tomt eko, men att få lära genom att se, höra och själv göra; att själv få ”ljuda emot” ett sammanhang. Idag är termen kateketik ofta ersatt med religions- eller församlingspedagogik. Exempel från andra länder är trosupplæring i Norge och Christian education eller religious instruction i anglosaxisk språkvärld. Om syftet på urkyrkans tid var att få ner människor i dopets vatten kan ett av dagens syften beskrivas som att hjälpa döpta att leva i sitt dop – att stanna i vattnet.
Identitet och initiation
Kateketik handlar om religiös växt, mognad och fördjupning. Om att initiera döpta i kyrkan genom att översätta och överräcka evangeliet om Jesus Kristus. Detta undervisningsuppdrag aktualiserar frågor om identitet. Både hos konfirmanden – Vem är jag? – och hos kyrkan – Vad är kyrkan? Vad är evangelium? Initiation hör samman med identitet.
Tillsammans med gudstjänst är undervisning kyrkans väsen och kärna.17 Men i konfirmandarbetet ingår också församlingens övriga funktioner. Nuvarande konfirmandriktlinjer slår fast att i konfirmandarbetet ingår samtliga dimensioner av församlingens grundläggande uppgifter: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.18 Det betyder att alla kyrkliga reglage är på max i kateketiken – kyrkan är aldrig så mycket kyrka som i mötet med konfirmanden och dennes familj.
Om learning by doing är en pedagogisk princip som gäller den enskilde, kan the doing is the learning gälla för organisationen. Det som kyrkan är och så som kyrkan gör undervisar. En pedagogisk process rymmer både ett substantiellt och ett strukturellt innehåll; medan det substantiella innehållet är undervisningens innehåll (vad) rör det strukturella innehållet pedagogikens metod (hur). Ju mer dessa båda innehåll harmonierar med varandra, desto större sannolikhet är det att önskat resultat uppnås – ”hur någon undervisar är också vad denne undervisar”.19
Kateketikens syfte och sammanhang
I Tertullianus poetiska ord om att stanna i vattnet, fångas kateketikens huvudsyfte; kateketik syftar till att hjälpta döpta människor att leva i sitt dop. (Att hjälpa odöpta finna vägen till dopets vatten borde höra till missionens fält.) Det finns en öppenhet i formuleringen som innebär att kateketik kan ske på en mängd olika sätt beroende på person, situation, tidsanda etc. Därmed är det viktigt att också diskutera och klarlägga kateketikens sammanhang. Sammanhanget spelar stor roll för hur syftet konkret formuleras.
Den nära relationen mellan syfte och sammanhang innebär att om man ska säga något meningsfullt om kateketik krävs att man också säger något om dess sammanhang, och därmed om en rad andra ämnen: ecklesiologi: Vad är kyrkan, den som man ska initieras i?; antropologi: Vad är en människa och vilken roll spelar tro i det mänskliga livet?; teologi: Vilken är konfirmationens innehåll och vilken är dess innebörd?; empiri: Vad vet man om nuvarande konfirmandarbete?; teori: Vilka didaktiska metoder är möjliga?; strategi: Hur ser framtidsvägarna och visionerna ut?
Utifrån en rad grundläggande frågor belyser denna bok delar av kateketikens syfte och sammanhang:
Vad är kyrkan?
Vad är en människa?
Vad är konfirmation?
Vad vet man?
Hur gör man?
Hur går man vidare?
Huvudsyftet är att sätta in kateketiken, och i synnerhet Svenska kyrkans konfirmandarbete, i ett större sammanhang. Först då kan man belysa, utvärdera och utveckla verksamheten. Denna målsättning ligger i linje med Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete:
Alla former av lärande och undervisning måste bygga på medvetna och tydliga ställningstaganden. Utan medveten reflektion styrs undervisningens innehåll lätt av omedvetna värderingar. Detta gäller särskilt frågorna om människosyn, kunskapssyn, samhällssyn och –i kristen undervisning – gudsbild och bibelsyn. Det teologiska och pedagogiska arbetet behöver därför börja i en gemensam reflektion kring dessa grundfrågor.20
Denna bok är en sådan reflektion om grundfrågor. Ambitionen är att diskutera, dokumentera och debattera för kateketiken viktiga ämnen. Det råder inte några vattentäta skott mellan bokens olika kapitel, även om kapitlens karaktär skiftar. Del 1 (Vad är kyrkan? Ecklesiologi; Vad är en människa? Antropologi) diskuterar kyrkosyn och människosyn, del ii (Vad är konfirmation? Teologi; Vad vet man? Empiri; Hur gör man? Didaktisk teori) utgörs i huvudsak av en dokumentation av konfirmationens historia och innehåll, empiri och didaktik, och del iii (Hur går man vidare? Strategi) innehåller mer av debatt där framtida strategier och visioner presenteras (se Innehåll).
Varför ska man konfirmeras?
Vilken mening och innebörd har konfirmationen?
Det är en viktig uppgift för kyrkan att svara på de frågorna.
Stanna i vattnet är en hoppfull bok om Svenska kyrkans möte med kommande generationers ungdomar och ett bidrag in i samtalet om konfirmandarbetet. Här presenteras en rad utmaningar, möjligheter och reflektioner. Låt boken stimulera och entusiasmera församlingens arbete med undervisning om kristen tro.
Jonas Eek, präst och teologie doktor i religionspsykologi, är flitigt anlitad som föredragshållare i frågor om ungdomar, kyrka och kateketik.
Stanna i vattnet är framtagen till Göteborgs stifts prästoch diakonmöte.