Werner G. Jeanrond upp vår tids rädslor och längtan efter hopp. Han utforskar kärleken som hoppets grogrund. Hopp är relationellt. Ingen människa kan hoppas bara för sig själv – genuint hopp kräver gemenskap och respekt för varandra och för omvärlden. Varje människa utvecklas genom fyra dynamiska och med varandra sammanhängande kärleksrelationer – till andra människor, till Gud, till natur och universum, och till det egna jaget. I detta dynamiska nätverk blomstrar hoppet. Hoppet är en inbjudan till Guds stora skapelse-och försoningsprojekt, en gåva som förändrar vår tillvaro redan här och nu. Jeanrond undersöker därför inte bara individuella framtidsföreställningar kring döden utan även politiska, ekologiska, emancipato-
Hoppets dynamik
Var uppstår framtidshopp bland människor? I Hoppets dynamik tar
riska och religiösa aspekter av kristen praxis i vår värld. Hopp är ett vårt. Den här boken hjälper till i den processen.
Werner G. Jeanrond är professor i systematisk teologi vid universitetet i Oslo. Han finns publicerad i en lång rad artiklar, böcker och antologier. Hos Verbum har han bland annat gett ut Kärlekens teologi.
Werner G. Jeanrond
centralt ord i kristen tro. Och i varje tid behöver vi göra ordet till
ISBN 978-91-526-3830-9
9 789152
52638309 Hoppets dyn_omslag_200626.indd 1
638309
2020-07-02 10:13
52638309 Hoppets dynamik.indd 2
2020-06-29 11:06
Hopp
Werner G. Jeanrond
Hoppets dynamik
52638309 Hoppets dynamik.indd1 3 Hoppets dynamik_titelsida.indd
2020-06-29 2020-06-17 11:06 18:24
Översättarens kommentarer
Alla översättningar av citat från engelska är översättarens, om inte annat anges. Kursivering i citaten är original om inte annat anges. Alla bibelcitat är hämtade från Bibel 2000 © Svenska bibelsällskapet.
© 2020 Werner G. Jeanrond och Verbum AB Engelska originalets titel: Reasons to hope Översättning: Are Norrhava Texter ur Bibel 2000 © Svenska bibelsällskapet Omslag: Helena Wikström Foto omslag: Magnus Aronson Sättning: Aina Larsson/Sättaren Tryck: Totem, Polen 2020 ISBN: 978-91-526-3830-9 Verbum AB Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 verbum.se
52638309 Hoppets dynamik.indd 4
2020-06-29 11:06
Innehåll
Förord till den svenska utgåvan 1. Att hoppas i dag
9
11
Hoppet är det sista som lämnar oss 11 Hoppets relationella natur 14 Optimismen och hoppet 17 Hoppets tvetydighet 21 Mänskliga förhoppningar och kristet hopp 22 Relationen mellan hopp, kärlek och tro 24 Förhoppningar, hopp och radikalt hopp 31 Hoppets komplexitet 38
2. Hopp om frälsning Hoppets bibliska horisonter Hoppet i fornkyrkan Augustinus hopp om frälsning Thomas av Aquino om hoppet Från Thomas av Aquino till Jürgen Moltmann Jürgen Moltmanns teologi om hoppet
41 41 47 54 59 65 66
3. Frälsning och försoning
74
Längtan efter frälsning Frälsning eller försoning?
74 76
52638309 Hoppets dynamik.indd 5
2020-06-29 11:06
Tid och evighet Kärlekens eskatologiska potential Gudomlig skapelse och förvandling Kärlek, hopp och Kristi livsverk
4. Individ och gemenskap: Tre eskatologiska program Individuell eller kollektiv framtid med Gud Joseph Ratzingers/påve Benedictus XVI:s eskatologi Robert W. Jensons eskatologi Anthony Kellys eskatologi Subjekt och gemenskap utifrån ett eskatologiskt perspektiv
5. Minne och hopp
80 85 92 95
100 100 103 116 121 127
129
Det sårade minnesmärket Vår samtids tillitskris Minnets tvetydiga potential Minnets subversiva kraft Minne och hopp
129 131 135 140 145
6. Döden och hoppet
150
Dödens verklighet En teologi om döden Kärleken och döden Kärlek och död i en tid av interreligiösa möten Dödens djup och kärlekens intensitet Döden, kärleken och hoppet Den mänskliga själens mysterium
150 154 156 162 164 166 171
7. Dom, himmel och helvete: symbolernas kraft
179
Hopp om himlen? Bilder av livet efter detta Himlen i fornkyrkan Medeltida bilder av himlen På väg mot moderna bilder av himlen Domen, himlen och helvetet Skärselden och himlen Kärleken och himlen
179 184 188 193 197 201 205 208
6
52638309 Hoppets dynamik.indd 6
2020-06-29 11:06
8. Hoppets kristna praxis och Europas framtid
211
Hoppet och politiken 211 Det europeiska projektets kris 211 Faran med ett nytt klantänkande och med populism i Europa 215 Att utforska hoppets potential 222 Hoppet och Europas framtid 226
9. Hoppets dynamik
232
Kärleken och hoppet 232 Hoppet och kärleken till nästan 235 Hoppet och kärleken till Gud 238 Hoppet och kärleken till Guds skapelse 240 Hoppet och kärleken till en själv 246 Frälsning från ondskan 251 ”Inter-hopp-dialog” 254 Hoppets aktörer 256 Dietrich Bonhoeffers radikala hopp 257
Noter
261
Litteratur
299
Sakregister
316
Personregister 321
7
52638309 Hoppets dynamik.indd 7
2020-06-29 11:06
In memoriam Terence Patrick McCaughey 1932–2016
52638309 Hoppets dynamik.indd 8
2020-06-29 11:06
Förord till den svenska utgåvan Hoppet är en universell gåva till mänskligt liv. Ingen människa kan leva utan hopp. Så länge vi lever hoppas vi för vår egen framtid och för framtiden med andra. Man kan inte hoppas bara för sig själv. Våra handlingar inom hoppets ram bygger på tillit till och relation med andra – andra människor, Gud, Guds pågående skapelse och våra egna framväxande jag. I denna bok utforskar jag potentialen och resurser för kristet hopp. Jag skiljer mellan mänskliga förhoppningar och förväntningar å ena sidan och den gudomliga gåvan av hopp å andra sidan. Jag diskuterar alltså motivationer till hopp men inte motivationer till skiftande och föränderliga förhoppningar. Denna bok erbjuder varken en hoppets idéhistoria eller en hoppets filosofi. Istället utforskar jag hoppets teologi inom en kristen horisont, dock medveten om att hoppet inte är begränsat till kristenheten. Jag närmar mig hoppet utifrån kärlekens perspektiv och inte i första hand genom trons perspektiv. Med detta vill jag inte påstå att tron är mindre viktig. Emellertid bygger både tron och hoppet på kärleken. Detta innebär att hoppets praxis och trons praxis är inspirerade, uppmuntrade och utformade i ljuset av kärlekens praxis. Min tidigare bok Kärlekens teologi (2010) förklarar den teologiska utgångspunkten för den föreliggande studien om Hoppets dynamik. Här försöker 9
52638309 Hoppets dynamik.indd 9
2020-06-29 11:06
jag närma mig hoppet med hjälp av olika genrer – teologiska, politiska, filosofiska, biografiska, andliga och historiska. Under våren 2018 var jag gästforskare vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. Jag tackar kollegorna och studenterna för en mycket givande tid samt för värdefulla samtal om hoppets teologi. Jag vill särskilt nämna Mats Andrén, Andreas Nordlander, Fredrik Portin, Arne Rasmusson, Cecilia och Mats Rosengren, Ola Sigurdson och Martin Westerholm. – Mikael Ringlanders stöd och vänskap har betytt mycket för mig och mitt arbete. Jag är mycket tacksam till Verbum förlag i Stockholm och särskilt till Margareta Gramner, Aina Larsson, Camilla Ekeskär, Jonas Eek, Martina Croner, Åsa Svedin, Kristina Wänblom och Karin Öhagen för både intresset för min bok och deras tålmodiga arbete med denna svenska utgåva. Mitt stora tack gäller Are Norrhava för hans mästerliga översättning från det engelska originalet. Det har varit ett nöje och ett privilegium att få samarbeta med honom. Boken är tillägnad VDM Terence P. McCaughey (1932–2016) och hans livslånga arbete för hopp och fred på Irland och i Sydafrika, för försonandet av minnen, för kyrkoreform och för många bidrag till en transformativ kärlekskultur i och bortom Irland. Jag är djupt tacksam för Terence och Ohna McCaugheys vänskap och deras närvaro vid avgörande moment i mitt liv. Oslo, Trinitatis 2020 Werner G. Jeanrond
10
52638309 Hoppets dynamik.indd 10
2020-06-29 11:06
Kapitel 1
Att hoppas i dag Hoppet är det sista som lämnar oss Talesättet ”Hoppet är det sista som lämnar oss” är ett uttryck för hur betydelsefullt hoppet är i våra liv. Faktum är att vi människor inte kan leva utan något slags hopp. Vi behöver kunna engagera oss i det som sker och göra en generell framåtblick. I synnerhet när det kommer till vår personliga och gemensamma framtid. Vår upplevelse av nuet formas av såväl våra personliga som våra kollektiva minnen av det förflutna, liksom av egna och gemensamma förväntningar på det som ska komma. Vi människor är relationsvarelser. Vi utvecklar hela tiden relationer – till andra människor, till naturen och universum, till Gud och till oss själva. Vi utvecklas inför en horisont av förväntningar: på vad som ska komma, vad som skulle kunna ske och vad vi önskar ska hända – med våra nätverk av relationer och med våra egna framväxande jag. I slutänden hoppas alltså ingen endast för egen del, även om många av våra specifika förhoppningar har att göra med vår egen person och våra individuella behov, begär, rädslor och förväntningar. Vi människor kännetecknas till hög grad av vårt hopp och av våra förhoppningar. Säg mig vad du hoppas på och jag kan börja förstå vem du är. 11
52638309 Hoppets dynamik.indd 11
2020-06-29 11:06
Att ”hoppet är det sista som lämnar oss” handlar också om det faktum att vi kan vara säkra på att vi en dag ska dö. Livet befinner sig i ständig förändring och allt som lever dör. Inom varje liv finns redan från början en nedbrytningsprocess och annalkande död. Medvetet eller omedvetet utvecklas alla våra förhoppningar i skuggan av döden. Å ena sidan riktar sig alltså hoppet mot framtiden, men å andra sidan måste hoppet också ta hänsyn till dödens faktum. För somliga tycks förnekandet av döden vara hoppets själva utgångspunkt. Men är ett sådant hopp realistiskt? Och är det ansvarsfullt? Är hoppet i själva verket ett slags självbedrägeri, om än ett mycket omhuldat sådant?1 Hur realistiskt är det att hoppas? Bör vi skilja mellan realistiska och verklighetsfrånvända uttryck för hopp? Mellan bra och dåligt hopp? Vad hoppas jag på? Hoppas jag på bättre väder? På ett långt och lyckligt liv med mina nära och kära? På ett liv utan alltför mycket sjukdom och lidande? Hoppas jag på tak över huvudet och mat på bordet för mig och min familj? Hoppas jag på tillräckligt med kläder för att kunna överleva både köld och hetta? Hoppas jag på att slippa bli frihetsberövad, exkluderad och isolerad? Hoppas jag mest för egen del eller också tillsammans med och för andra? Har mina förhoppningar förändrats under den senaste tiden? Vad kan en sådan förändring bero på? Mot bakgrund av vilket sammanhang eller gentemot vilken horisont uppenbarar sig mina drömmar och förhoppningar inför framtiden? Ingen hoppas oberoende av något slags kontext eller horisont, men våra kontexter och horisonter skiftar och förändras. Vi lever i en postindustriell tidsepok som kännetecknas av globalisering, växande miljömedvetenhet och digitalisering, av förbättrad hälsoplanering (åtminstone i den välmående västvärlden) och artificiell intelligens, samt av tilltagande kulturella liksom interreligiösa möten och misstänksamhet. Det är sannolikt att våra förhoppningar skiljer sig åt från tidigare generationers. Samtidigt konfronteras såklart även vi, liksom alla andra
12
52638309 Hoppets dynamik.indd 12
2020-06-29 11:06
generationer före oss, av livsbetingelser som vår dödlighet och våra begränsningar, av diskriminering, kriminalitet, lidande, sjukdom, missbruk, och sönderfall. Liksom tidigare generationer behöver också vi komma till insikt om och acceptera att våra liv är ändliga. Döden förblir en del och en utmaning av allt liv. Men hur vi människor relaterar till döden är något som har förändrats avsevärt genom århundradena. I alla tider har människan sökt medel för att övervinna dödens faktum: alltifrån medicinska försök att förhindra den till förhoppningar om kryogena möjligheter – bevarandet av våra kroppar genom djupfrysning intill den dag då naturvetenskapen slutligen har åstadkommit de perfekta förutsättningarna för vår odödlighet. I tidigare generationer av kristna har man betraktat döden som sin ingång till det verkliga livet tillsammans med Gud. Idag är det en utmaning för många kristna i västvärlden att få fatt i hoppet om något slags liv efter döden. Den postmortala geografin – kartläggandet av himmel, helvete och skärseld – har förlorat mycket av sin attraktionskraft och fascination. Det eskatologiska landskapet, som handlar om vad vi förväntar oss av det eviga livet med Gud, är satt i rörelse under våra fötter. Så vad hoppas vi ytterst på? Hur ska vi närma oss hoppet på nytt i vår tid, på den här platsen här och nu, med vårt språk och vår föreställningsförmåga? Bör vår samtids kristna börja med att utforska sin tros innehåll genom att ta reda på vilka trosföreställningar som finns tillgängliga om frälsningen och livet efter döden idag? Är i så fall hoppet inget mer än resultatet av ett antal trossatser och föreställningar om döden, och vad som kommer efter den, att tas fram ur våra samlingar av doktriner? Hur förhåller sig tron och hoppet till varandra? Och vad har hoppet att göra med våra vardagsliv här och nu?
13
52638309 Hoppets dynamik.indd 13
2020-06-29 11:06
Hoppets relationella natur I den här boken vill jag ta mig an och diskutera hoppets dynamik ur ett kristet perspektiv, men i dialog med andra religiösa och icke-religiösa perspektiv. Jag är medveten om att hoppet (liksom kärleken) vare sig uppfunnits av kristna eller är något som kristna har ensamrätt till. Men den kristna traditionen, liksom andra religiösa och icke-religiösa traditioner, har alltid varit engagerad i någon form av praktisk tillämpning av hoppet. Kristna har under senare tid blivit alltmer medvetna om andra diskurser och förhållningssätt till hoppet – andra skäl att hoppas. I en värld som blir mer och mer pluralistisk och globaliserad ställs kristna såväl inför andras förhoppningar som inför frågan om vad som egentligen skiljer dessa åt från det egna hoppet.2 Finns det i hoppet en grundläggande plattform som kristna delar med andra religiösa och icke-religiösa människor? Bör kristna engagera sig i en interreligiös dialog om hopp (s.k. inter-hope dialogue) i syfte att initiera en mycket vidare diskussion?3 Jag anser att så är fallet och kommer att argumentera därefter. Det är särskilda erfarenheter i den tidiga Jesusrörelsen, med dess rika judiska arv, som har gett upphov till kristna begrepp om hopp. Som allmänmänskligt fenomen handlar hopp om personers, rörelsers, gemenskapers, kulturers, institutioners, samhällens och universums uppmärksamhet och förväntningar på framtiden. Judiska och kristna förståelser av hoppet har snarare sitt fokus i den pågående relationen mellan människan och Gud. En relation som bottnar i Guds nåderika, kreativa, omsorgsfulla och försonande närvaro i universum. De judiska och kristna uttrycken för hopp är alltså inte begränsade till några specifika begrepp, som hopp, hope, Hoffnung, espérance, qavah, elpis, spes etc. Snarare söker dessa begrepp ge ett språk åt avgörande erfarenheter som människor har gjort i relation till Gud beträffande deras framtid som personer, folkgrupper och gemenskaper i den här världen. I såväl judisk som
14
52638309 Hoppets dynamik.indd 14
2020-06-29 11:06
kristen tradition är hoppets funktion alltså relationell snarare än någon slags upphöjd princip.4 Hoppet har sin grund i Guds nåd, som inbjuder vuxna och barn till en personlig och förvandlande kärleksrelation. Jag vill därför komma med följande hypotes: hoppet är till sin natur relationellt. Det är varken en princip eller ett allmänt uttryck för övertygelsen om att allting i slutänden ska gå väl. Hoppet är snarare en frukt av den intima och dynamiska anknytningen mellan Gud och människa; kontakten mellan gudomlig och mänsklig kärlek. Hoppet dör när den kärleksrelationen upphör. Då tar hopplöshet och förtvivlan över. Min hypotes innebär inte att andra mänskliga skäl att hoppas skulle vara mindre genuina eller verkliga. Hoppets kristna praxis har såklart många gemensamma drag med andra religiösa och icke-religiösa ingångar i och uttryck för hopp. Men med det sagt, finns där också sådant som skiljer sig åt. Ytterst vill jag argumentera för att hoppets kristna praxis bäst kan förstås i relation till kärleken. Jag bejakar alltså Terry Eagletons insikt i det intima förhållandet mellan hopp och kärlek: ”Ett genuint hopp … måste vara underbyggt av skäl. I detta påminner det om kärleken, som ju hoppet utifrån ett teologiskt synsätt är ett uttryck för.”5 De tre så kallade teologiska dygderna tron, hoppet och kärleken är alla konsekvenser av Guds inbjudan till relation med människan och överlappar därmed varandra avsevärt. Men de har också olikheter som skiljer dem åt. I min bok Kärlekens teologi tog jag mig an att utforska kärleken – den största av de tre teologiska dygderna.6 Aposteln Paulus hänvisade till dem i 1 Kor 13:13; och Thomas av Aquino (1225–74) kallade dem senare för teologiska dygder i egenskap av Guds gåvor till människan. De teologiska dygderna är inte ett antal färdigheter som vi kan ge oss i kast med och utveckla. Snarare är de gudomligt ingjutna i syfte att vägleda oss på vår jordiska pilgrimsfärd mot förening med Gud och med varandra. Trons funktion är att vägleda vårt intellekt, hoppets att vägleda 15
52638309 Hoppets dynamik.indd 15
2020-06-29 11:06
vår vilja och kärlekens att hjälpa och förena den troende med Gud. De teologiska dygderna ska alltså bevara oss på vägen mot fullkomning.7 Den kristna teologin tar sig vanligtvis an dessa dygder i ordningen: tro, hopp och kärlek. Själv föredrar jag ordningsföljden: kärlek, hopp och tro och kommer att argumentera för den nedan. För att återgå till hoppet som dygd, vill jag hänvisa till några observationer av bibliska och efterbibliska skildringar av hopp. Centrala berättelser i den hebreiska bibeln drivs framåt av hoppet. Berättelserna om Abrahams och Saras sent komna kallelser, om deras pilgrimsvandring och deras tillit till Guds löften skildrar hoppet som en framväxande praxis (1 Mos 12ff.). Skildringen av Moses erfarenhet av omvändelsen vid den brinnande busken, med insikten om att hans folks framtid var intimt sammanlänkad med hans egen och med Guds kreativa plan och befriande löften, är ett exempel på radikalt hopp (2 Mos 3). Berättelserna om israeliternas pilgrimsvandring genom öknen, och besläktade bibliska texter, är exempel på framtidsperspektiv och möjligheter som bottnar i tillit till den levande Guden. Tillit till en Gud som i egenskap av skapare, befriare, domare, tröstare och livgivare uppfattas vara intimt involverad i den här världen och i människors liv. På samma sätt genomsyras den hebreiska bibelns lovprisande texter, i synnerhet psaltarpsalmerna, av uttryck för hoppet och begrundande av dess avgörande betydelse för gudsfolkets liv.8 De framväxande judiska och kristna trostraditionerna kännetecknas därutöver av messianska förväntningar om frälsning, evigt liv, fred, rättvisa, återställelse och uppståndelse på Guds initiativ. De ska komma till Guds folk (adventus) som gåvor. De står nämligen inte till folkets eget förfogande, vare sig individuellt eller kollektivt. Judiska och kristna förståelser av framtiden erkänner och ärar den särskilda gudomlig-mänskliga relation till vilken Gud inbjuder vuxna och barn. Människornas förväntningar, deras tillit, längtan och förhoppningar orienterar sig
16
52638309 Hoppets dynamik.indd 16
2020-06-29 11:06
alltså emot en framtid som öppnas av Gud. Och de kan därför inte undfly den brinnande buskens renande eldslåga. Människornas egna förhoppningar och det gudomligt givna hoppet kan alltså kollidera med varandra. Att erkänna Gud som sin skapare och ständigt få återupptäcka att framtiden är en gåva från Gud är två sidor av samma mynt.9 Igenkännandet av Guds skapelse som god (1 Mos 1–2) och tilliten till att den framtid som möjliggörs av Guds nåd också kommer att vara god är djupt sammanlänkade tillitshandlingar.10
Optimismen och hoppet Det är tydligt att det hopp som omfattas av judar och kristna är något annat än optimism. Anthony Kelly gör distinktionen mellan hopp och optimism på det här sättet: Optimism i sig är inte något dåligt. Den är ett slags implicit antagande om att saker och ting kommer att gå väl under rådande omständigheter. Optimism kan i själva verket vara en personlig läggning som tar sig spontana uttryck enligt följande logik: vi kan hantera och ta oss fram i den här tillvaron, som är hyfsat förutsägbar. Optimismen är rätt så tillfreds med tingens ordning. Det genuina hoppet, däremot, går alltid ”emot hoppet”. Det tar sin utgångspunkt där optimismen når gränsen för sin räckvidd. Hoppet frodas där våra trygghetssystem visar tecken på att bryta samman. Hoppet rör sig hemvant i de oförutsägbara omständigheter över vilka vare sig mänsklig logik eller beräkningsförmåga har kontroll.11
I de judiska och kristna traditionerna är hoppet en frukt av tilliten till Gud och till Guds löften, medan optimismen utgår ifrån vår egen mänskliga position, våra planer, vårt inflytande och vår förmåga, liksom våra (systemiska) beräkningar.12 De bibliska berättelser till vilka jag hänvisade ovan är inte skildringar av optimism. Snarare återger de människors erfaren17
52638309 Hoppets dynamik.indd 17
2020-06-29 11:06
heter av förväntan när de konfronteras, befrias och renas i mötet med hoppets Gud. Det genuina hoppets födelse, i kontrast till uppbyggandet av våra olika förhoppningar, kan med andra ord vara en utmanande och smärtsam erfarenhet. Mose upplevelse vid den brinnande busken (2 Mos 3) är ett kraftfullt exempel.13 I just denna skildring av ett gudomligt-mänskligt möte, utmanas de förhoppningar som Mose bar på för egen del, och för sitt folk, i grunden och slås i spillror. Det hopp som vecklar ut sig i Moses gudsmöte är i själva verket frukten av en ny och överraskande öm relation mellan Gud och hans folk – ett kärlekens förbund. Både optimismen och hoppet innefattar emotioner. Exempel på känslor som förknippas med optimismen kan handla om tillfredsställelsen i att tillvaron framstår som pålitlig och att system, uträkningar, strategier, institutioner och processer är fortsatt förutsägbara. Med hoppet förknippas känslan av delaktighet i en intim kärleksrelation, liksom av tillit och godhet, men även känslor av rädsla och frustration. Detta utifrån den oförutsägbarhet och de möjliga omvälvningar och överraskningar som uppkommer i den framväxande relationen med en mystik och radikalt annorlunda Gud.14 I hoppet ryms alltså det spektrum av känslor som väcks i en tillitsfull gemenskap. Där väcks förväntan, längtan, kärlek och lycka, men även respekt, fruktan, frustration, omvändelse och förvandling. Hoppets kristna praxis har inte mycket gemensamt med positivt tänkande – ett förhållningssätt till livets komplexitet som numera hyllas av somliga i vår samtid, inte minst i situationer av svår sjukdom och inför existentiella utmaningar och hot. Intressant nog har andra samtida tänkare helt förkastat det positiva tänkandets allestädes närvarande diktatur, som man hävdar berövar människor deras rätt att få vara ledsna och oroliga, att få sörja och känna ånger.15 Hoppet handlar inte om att tänka positivt mot alla odds, utan om relationellt djup, om personlig tillit och intimitet alldeles oavsett en specifik situations positiva eller negativa utsikter.
18
52638309 Hoppets dynamik.indd 18
2020-06-29 11:06
Judar, kristna och muslimer – i egenskap av Guds folk – är folkgrupper som bärs av ett hopp.16 De särskilda uttrycken för hopp i dessa traditioner måste förstås mot bakgrund av deras gemensamma anspråk på människans enda yttersta hopp, nämligen att få vara evigt förenade med Gud. Utifrån denna kontext talar Anthony Kelly om behovet av att befria allt mänskligt hopp till sina fulla dimensioner.17 Judar, kristna och muslimer kommer alltså med ett djärvt anspråk: att de i egenskap av hoppets folk lever i förväntan på ankomsten av en löftesrik framtid, och att de står beredda att låta sina personliga och gemensamma liv formas och förvaltas i enlighet med den. Fastän de abrahamitiska trostraditionerna delar denna hoppets praxis, har deras specifika religiösa erfarenheter och uttryck kommit att utveckla vissa särdrag. I den framväxande kristna rörelsen kom erfarenheterna av Jesus från Nasarets livsgärning, brutala avrättning och oväntade uppståndelse att ge upphov till framväxten av en särskild förståelse och praxis av hoppet. Jesu förkunnande av Guds kommande rike och hans uppmaningar till omvändelse, bekräftade genom Guds uppväckande av den korsfäste Jesus, och deras övertygelse om att dessa skeenden var tecken på den här tidsålderns slut väckte en ny förväntan på ankomsten av Guds framtid. Dödliga människor kunde nu själva se fram emot att, likt den uppståndne Kristus, bli uppväckta av Gud. Spänningen i detta redan-nuännu-inte i Guds handlande och Guds kommande rike visar på hoppets betydelse – nu berikat med dimensioner av tålamod (i synnerhet i Markusevangeliet och Uppenbarelseboken) och uthållighet (särskilt i den postpaulinska litteraturen). Aposteln Paulus vidgar hoppets synfält ytterligare till att omfatta hela skapelsen: Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och
19
52638309 Hoppets dynamik.indd 19
2020-06-29 11:06
Kapitel 5
Minne och hopp Det sårade minnesmärket På landsortens huvudgata, några få hus bort från mitt föräldrahem i Saarland, stod ett rätt så imponerande krigsminnesmonument. Tre väldiga bronsbord listade namnen på de män som dött under Första världskriget. Ursprungligen smyckades monumentet även av en bronsstaty föreställande en gråtande moder, men Hitlers folk hade konfiskerat den redan 1943 för produktion av fler kanoner till det pågående kriget. Liknande minnesmärken, till ära för de många soldater som dött under Första världskriget (som i Storbritannien kallas för Det stora kriget), fanns i de flesta av städerna i vårt område vid den tysk-franska gränsen. Vårt lokala minnesmonument skilde sig dock åt från andra på bägge sidor om gränsen. År 1944, under Andra världskriget, genomborrades bronsplattorna av skott och brast. De dödas namn var nu perforerade av knytnävsstora hål. Vårt minnesmärke hade sårats. När jag under barndomen passerade monumentet undrade jag ofta varför vi fortsatte att minnas de döda soldaterna med hjälp av ett sårat monument. Varför reparerade ingen namnbrickorna och återställde vår minnesplats? Varför ett så skadat minnesmärke? Som barn kunde jag ännu inte ta in hur 129
52638309 Hoppets dynamik.indd 129
2020-06-29 11:06
Illustration 5.1. Det sårade minnesmärket. © Hans-Josef Jeanrond.
52638309 Hoppets dynamik.indd 130
2020-06-29 11:06
utmanande mötet med det brustna monumentet måste ha varit för de förbipasserande. Senare förflyttades bronsplattorna från ortens centrum till den skogbevuxna kulle där ett kapell rests till minne av offren för Andra världskriget och nazisternas förtryck. Såren på namnplaketterna lagades dock aldrig. Avlägsnade från det dagliga livets centrum fortsatte de skadade plattorna att stirra på dem som passerade utanför det nya kapellet. Bär inte alla våra minnen av större och mindre krig på såren av ytterligare skador, fortsatt lidande, våldsam död, misstanke, fiendskap, hat, spruckna avtal och brusten tillit? Alla krig är mänskliga tragedier – i synnerhet de som utkämpats i frihetens, befrielsens, rättvisans och frigörelsens namn. Det finns varken några ärorika krig eller glamourösa segrar. Hur mycket vi än må rättfärdiga vissa krig, och jag kommer alltid att vara tacksam för befrielsen av Tyskland och Europa från nazismens terror, råder inga tvivel hos mig om att det vore bättre att bygga en värld utan krig. Min frågeställning handlar därför om hur vi skulle kunna hedra fallna soldater och alla andra offer för krig och förtryck utan att åsamka varandras själar ytterligare skada. Jag är dessutom medveten om att den förtroendekris mellan regeringar som låg bakom krigets inledning 1914 liknar den til�litskris mellan medborgare och regeringar i och bortom Europa som vi ser idag. För att parafrasera historikern Christopher Clarks undersökning av den dynamik som låg bakom början av Första världskriget: är de europeiska medborgarna dagens sömngångare?1 Hur ska vi hantera våra minnen för att kunna bryta ny mark för en hoppets framväxt?
Vår samtids tillitskris Ingen kan leva utan tillit till andra. Tilliten är relationell.2 Tillit mellan människor kan uppkomma naturligt i familjer eller vara resultatet av en medveten strävan att bygga relationer mellan 131
52638309 Hoppets dynamik.indd 131
2020-06-29 11:06
vänner och partner inom utbildning, religion, idrott, affärer, politik, kultur etc. Tilliten kan dock inte forceras. ”Därför skulle tillit till den andre i syfte att generera dennes tillit göra tilliten till dess motsats: blockering och kontroll. … Att försöka framkalla tilliten kan alltså paradoxalt nog pervertera den, men i ett tillitsfullt sammanhang väcker tilliten tillit.”3 Tilliten kräver utrymme för möten med den andre. ”Samhörighet – att vara tillsammans – främjar tilliten om den öppnar upp rymd för erkännandet av den andres annorlundaskap, inklusive det egna självet som en annan.”4 Aldrig tidigare har vi människor haft så många medel tillgängliga för kommunikation med varandra. Vi har förutsättningarna att kultivera och understödja relationer som vänskap, kärlek, partnerskap, kollegialitet och samarbete, bortom naturliga och sociala gränser. Ändå tycks vi alla påverkas av en allt mer djupgående tillitens kris. Vi upplever att vi inte längre kan lita på vissa institutioner, auktoriteter och utvecklingar. Vi känner oss svikna, upprörda, frustrerade och isolerade. De sociala band som vi tidigare tagit för givna framstår nu som hotade. Ett antal exempel kan tjäna som illustrationer av detta dilemma. Vi har tappat tron på många av de institutioner som etablerats för att främja ett tryggt, rättvist och gott liv. Senast i Storbritannien har nedgången i förtroendet för media belysts med smärtsam tydlighet under Levensons undersökning av de journalistiska övergreppen och telefonhackningsskandalen med relaterade rättsfall. I Tyskland har spridningen av fabricerade nyheter, publicerade av journalisten Claas Relotius i tidningen Der Spiegel och andra kanaler, gett nytt bränsle åt diskussionen om hur tilliten till media ska kunna repareras. Somliga journalister, vars kallelse det är att förmedla och förklara nyheter, deras sammanhang och möjliga konsekvenser, har avslöjats som fabrikatörer och manipulatörer av nyheter. Edward Snowdens avslöjanden konfronterade oss med den bittra sanningen att våra valda regeringar inte längre litar på oss
132
52638309 Hoppets dynamik.indd 132
2020-06-29 11:06
medborgare och därför, under föresatsen av att skydda oss från varandra samt från verkliga eller inbillade terrorister, känner behov av att kontrollera varje kommunikationsakt. Kameror i varje gathörn spelar nu in alla våra rörelser. Var och en av oss är nu en potentiell gärningsman vars rörelser måste registreras. Varje kamera utgör en manifestation av bristen på förtroende för det goda medborgarskapet i vår samtid, och ingenstans i Europa blir det så tydligt som i Storbritannien. Bankernas kris, som är långt ifrån över, har visat oss hur en del grupper av så kallade ”tjänstemän” radikalt omtolkat sina uppdrag från att handla om tjänande till att handla om självbetjäning. Genom denna förskjutning har de applåderats och understötts av en ny, framväxande samhällsklass som tycks känna sig berättigad att exploatera andra. Övergreppskrisen inom romersk-katolska kyrkan, liksom i andra religiösa samfund och lärosäten, har synliggjort för oss hur människor, vars kallelse det är att leda vuxna och barn på den väg som handlar om att älska Gud, varandra, Guds skapelse och sina egna sköra och framväxande jag, har gått vilse och istället exploaterat de människor som de haft i uppgift att tjäna. En del av förövarna har själva varit offer för övergrepp. Många har beskyddats av ett nätverk av hierarkier och förväxlat sin kallelse att tjäna med en självutnämnd patriarkal makt att härska och att exploatera de troendes tillit. Den politiska kris som vi just nu upplever i många länder vittnar ytterligare om ett tillitens sammanbrott mellan medborgarna och deras valda representanter. I exempelvis Storbritannien har denna kris många olika dimensioner: å ena sidan ser vi en radikalt centralstyrd regering och ett politiskt ledarskap rotat mitt i London som har förlorat kontakten med rikets olika regioner, kulturer och rörelser. När denna politiska klass dessutom, i ett desperat försök att återknyta kontakten med folkets känslor och rädslor, plötsligt sluter en pakt med djävulen i bekämpandet av annorlundaskap i den nationalistiska återställningens namn, 133
52638309 Hoppets dynamik.indd 133
2020-06-29 11:06
kommer det knappast som en överraskning att nationalismens demoner nu vecklar ut sin ondskefulla dynamik. Med ens drivs politiska ledare allt längre fram på populismens, nationalismens och den instrumentaliserade religionens destruktiva väg, som vi kan se i London, men även i huvudstäder som Washington, Budapest, Dresden, Warszawa och Moskva.5 Misstanken mot andra medborgare och icke-medborgare driver på denna ökande nedbrytning av tilliten. Samhällsbyggen på bekostnad av andra leder, som vi vet utifrån historiska bevis, i slutändan alltid till självdestruktion. Förintelsen, liksom den samtida antisemitismen, anti-muslimska rörelser i många av västvärldens länder, förföljelse av kristna i mestadels muslimska länder och motstånd mot samt kriminalisering av migranter förser oss med relevanta illustrationer av hur identitet konstrueras i kontrast till ”de andra”. Utbildningens kris har diskuterats så till den grad att den nästan känns överflödig att ta upp här. Under mina många år som universitetslärare har jag fått uthärda ett övermått av föreläsningar från personer på ledande poster inom utbildning, som sett det som sin uppgift att driva en alltmer instrumentalistisk, materialistisk och byråkratisk samhällsvision. Budskapet har varit att all utbildning bör understödja denna vision. Men är det verkligen lärarnas kallelse att producera välanpassade individer som kan tjäna ledarnas instrumentalistiska visioner för kollektivet? Eller skulle en god utbildare kunna vara ett slags mentor eller barnmorska med förmåga att stödja personen i hennes egen födsel och utveckling? Om det senare kännetecknar god utbildning, så bör samhället vara redo att bli utmanat av alla de framväxande personernas genuina annorlundaskap; av deras drömmar och strävan. Betraktar vi utbildning som något som finns till för att tjäna den strategiska likriktningens avgud eller kan vi respektera och uppmuntra en framväxt av olikhet och annorlundaskap till förmån för alla? Vad för slags personer vill vi bli och vilka typer av institu-
134
52638309 Hoppets dynamik.indd 134
2020-06-29 11:06
Werner G. Jeanrond upp vår tids rädslor och längtan efter hopp. Han utforskar kärleken som hoppets grogrund. Hopp är relationellt. Ingen människa kan hoppas bara för sig själv – genuint hopp kräver gemenskap och respekt för varandra och för omvärlden. Varje människa utvecklas genom fyra dynamiska och med varandra sammanhängande kärleksrelationer – till andra människor, till Gud, till natur och universum, och till det egna jaget. I detta dynamiska nätverk blomstrar hoppet. Hoppet är en inbjudan till Guds stora skapelse-och försoningsprojekt, en gåva som förändrar vår tillvaro redan här och nu. Jeanrond undersöker därför inte bara individuella framtidsföreställningar kring döden utan även politiska, ekologiska, emancipato-
Hoppets dynamik
Var uppstår framtidshopp bland människor? I Hoppets dynamik tar
riska och religiösa aspekter av kristen praxis i vår värld. Hopp är ett vårt. Den här boken hjälper till i den processen.
Werner G. Jeanrond är professor i systematisk teologi vid universitetet i Oslo. Han finns publicerad i en lång rad artiklar, böcker och antologier. Hos Verbum har han bland annat gett ut Kärlekens teologi.
Werner G. Jeanrond
centralt ord i kristen tro. Och i varje tid behöver vi göra ordet till
ISBN 978-91-526-3830-9
9 789152
52638309 Hoppets dyn_omslag_200626.indd 1
638309
2020-07-02 10:13