Vår tro som min
levande trosbekännelse
Innehåll
Förord till andra upplagan 9
Vår tro som min 13
1 Vi tror 21
Samla, avgränsa och ge utrymme
2 på Gud 29 Någon vill oss väl
3 Fader 39
Den viktiga skillnaden mellan fäder och gudar
4 allsmäktig 47
Makten som inte ger sig
5 himmelens och jordens skapare 53
Gud är inte instängd
6 Vi tror ock på Jesus Kristus 63
En av oss
7 hans enfödde Son 69
Mellanrum för Gud
8 vår Herre 75
Inte begränsad av vanligheten
9 vilken är avlad av den helige Ande 81 Transcendensens ogripbarhet
10 född av jungfrun Maria 89
Guds utrymme i det brokiga livet
11 pinad under Pontius Pilatus 97
Hjälten som inte kom undan
12 korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket 103
Inte skyddad från mörkret
Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
jubileum, att det då är 500 år sedan Nya testamentet gavs ut första gången på svenska. I och med detta finns ytterligare en resurs för bibelläsningen i Sverige som ger perspektiv och djup till vår förståelse och tolkning. Den ersätter inte den översättning Svenska kyrkan använder idag ur Bibel 2000, men jag är övertygad om att den kommer att förnya och inspirera samtalen om trosbekännelsen.
Trosbekännelserna är en gåva och den apostoliska är den som används mest och som många av oss i församlingarna är både välbekanta med och främmande inför. I den här boken bjuder jag in dig som läser att se närmare på denna gåva. Upptäck mer om hur den apostoliska trosbekännelsen förankrar oss var och en i den tro vi har gemensamt, samtidigt som den också får bli en del av våra personliga tankar och unika liv.
Uppsala den 3 mars 2025 Cristina Grenholm
Min tro vilar inte på trosbekännelsen, den vilar i att jag känner igen det bekännelsen pekar på.
Bibeln utan alltid tolkar den för att orden ska bli ett tilltal som berör och angår dem som kommit till gudstjänst. Eller jag sjunger en psalm som betyder mycket för mig och berättar hur det kommer sig att den blivit viktig för mig. Ofta blir det nummer 217 om att Gud vill helighet men är barmhärtighet. Den sjunger jag när jag är ledsen över att livet är som det är, att det finns så mycket att oroa sig över, att det aldrig får vara bara bra eller vackert. Då är det skönt att Guds barmhärtighet finns, så att Gud kan finnas i det svåra eller smutsiga och omsluta det med ömhet. Det sista är förresten ett citat ur en bön.
Jag skriver den här boken till dig som vill veta mer om den kristna trons C-durskala. Jag spelar också melodier, eftersom det inte går att skriva om de enskilda tonerna utan att använda dem. Detta är inte en uppslagsbok, men en beskrivning av den kristna trons byggstenar. Samma toner finns över hela världen, men melodierna får sin prägel av att det är jag som spelar – vår tro som min, alltså. Jag är präst i Svenska kyrkan och därför spelar jag i en tradition, men jag gör det på mitt sätt. Här finns det gemensamma och det personliga.
Min förhoppning är att både du som inte är så bekant med den kristna trons innehåll, men nyfiken på den, och du som redan spelar dina egna melodier ska ha glädje av boken. Du som är nybörjare får C-durskalan, och jag hoppas att du vill spela egna melodier. Du som redan spelar får en tydligare bild av skalans toner och kan utveckla ditt eget sätt att spela. Tillsammans för vi en musik vidare som levt genom århundraden genom att samtidigt bevaras och anpassas till nya förhållanden.
transcendenta. Immanens betyder inneboende och transcendens överskridande.
Jag behöver begreppen eftersom immanens och transcendens inte uttrycker en lika stark kontrast som inomvärldslig och utomvärldslig eller som världslig och andlig. För den troende handlar det om en enda verklighet där sammanhanget mellan dem är viktigare än det som skiljer. Trosbekännelsens centrum handlar just om hur den transcendenta Guden tar plats i den immanenta världen och blir människa.
Det nära sambandet mellan immanens och transcendens innebär att påståendena i trosbekännelsen är beskrivningar av ett annat slag än påståenden som bara handlar om det immanenta. Trosbekännelsens ord talar om tillvaron genom att använda bilder som visar på vad bekännelsen handlar om, samtidigt som det inte är en slutgiltig beskrivning.
Bilderna både stämmer och inte stämmer. Det finns något som är likt och något som är olikt. Sådana bilder kan kallas analogier. Att Gud är i himlen betyder inte att Gud är en varelse som bor på en stjärna, men det betyder att Gud inte är begränsad till jorden.
Trosbekännelsen uttrycker vår tro, men vilka är »vi« i den här boken? Det är alla som använt den sedan 200-talet, alltså en ofattbart lång kedja av människor som levt under väldigt olika förhållanden. De finns alltid med när någon skriver om trosbekännelsen i historien eller nutiden. Det har också alltid funnits teologer som tolkat och förklarat vad trosbekännelsen betyder. I den här boken kommer jag att nämna några av dem som format den kyrkofamilj Svenska kyrkan tillhör, den lutherska. Men jag kommer också att referera till nutida teologer som har betytt mycket för mig
»Vi« som tillsammans bekänner »vår tro« är alltså inte en skarpt avgränsad grupp i den här boken. Jag hoppas att du ska uppleva det som ett inbjudande vi, som bejakar olikheter och oenighet. Jag skriver om »oss« utan att förutsätta att alla håller med om allt. Jag skriver också om min egen tro utan att förutsätta att den är helt unik. Det finns både ett utrymme och ett samband mellan den gemensamma bekännelsen och den egna tron. Det innebär också ett avstånd som kan vara besvärligt att hantera. Tillhörigheten till den kristna tron är inte olik vår tillhörighet till släkt och familj – den är påtaglig, men inte bara enkel. Ibland är den obekväm. Jag tror inte att det är meningen att vi ska absorberas av trosbekännelsen, jag tror att det rent av är meningen att den också ska bjuda motstånd. För mig är det försvårande att trosbekännelsen är patriarkal, att språket är så konkret och att kyrkan bekänner sig själv. Detta är en av anledningarna till att jag blev teolog, att det finns sådant jag inte kan sluta att brottas med och att det samtidigt är meningsfullt att göra det. Att reflektera över trosbekännelsen ger en del svar, men reser också nya frågor.
Trosbekännelsen är en sammanfattning av den kristna trons innehåll, men det finns också många andra uttryck och gestaltningar. När jag undervisar om kristen tro utgår jag, som sagt, oftast från något annat och använder trosbekännelsen som bakgrund till det jag säger. I den här boken utgår jag från trosbekännelsen och tar med mig teologiska resonemang i en dialog med bibeltexter och psalmer. Bibeltexterna
17 genom sina böcker. Bland dem finns det flera som kommer från andra kyrkofamiljer. Jag tycker att många behöver vara med när vi reflekterar över vår tro.
telse och ett slags kom-ihåg-lista. Den är en plats där många samlas och kommer till ro samtidigt som den ger visioner av rättvisa och möjligheter till nystart som pockar på engagemang. Bekännelsen ger en karta över hela tillvaron, och den fungerar som en kompass som hjälper oss att söka svar på de djupaste frågorna i en viss riktning. Den är ett gemensamt hem att komma till, och den är tecknet på en tillhörighet som vi kan bära med oss, som ett pass. Den är ett fönster mellan immanens och transcendens, och den är en skala som kan forma många melodier – en del har aldrig spelats förut. Välkommen med till kyrkan, där bekännelsen just ska till att läsas! 1
”Låt oss stämma in i kyrkans bekännelse”, säger prästen när trosbekännelsen ska läsas i gudstjänsten. Vad innebär det att stämma in? Kan jag läsa med även i de ord jag känner mig obekväm med? Kan den gemensamma bekännelsen hjälpa mig att hitta ett hem för min tro?
Trosbekännelsen är en sammanfattning av den kristna trons innehåll, en kom-ihåg-lista för vad kristen tro handlar om. I denna lätt reviderade nyutgåva av boken Vår tro som min vandrar Cristina Grenholm genom den apostoliska trosbekännelsen, som har varit en samlingspunkt för kristna över hela världen i snart tvåtusen år. Hon låter bibeltexter och psalmer, traditioner och teologer, kyrkans tro och den egna tron mötas i resonemang som inbjuder till fördjupande tankar och samtal. Trots att trosbekännelsen kan låta som en enkel beskrivning är det krångligheterna som gör den levande.
”Bekännelsen ger en karta över hela tillvaron, och den fungerar som en kompass som hjälper oss att söka svar på de djupaste frågorna i en viss riktning. Den är ett gemensamt hem att komma till, och den är tecknet på en tillhörighet som vi kan bära med oss, som ett pass.”
CRISTINA GRENHOLM är präst, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap och tidigare kyrkosekreterare. Hon har ägnat sitt författarskap åt tolkningar av kristen tro i dialog med vår tids frågor.
