Funktionsförmåga och funktions nedsättning 1 SONJA SVENSSON HÖSTFÄLT
Sanoma Utbildning Postadress: Box 38013, 100 64 Stockholm Besöksadress: Rosenlundsgatan 54, Stockholm www.sanomautbildning.se info@sanomautbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon: 08-587 642 10 Förläggare: Irene Bonde Projektledare/redaktör: Tove Helander/Polyfakt Grafisk form: Helen Miller Crafoord/Cosmos Art Layout: Tove Helander/Polyfakt Omslagsfoto: Roman Chazov/Shutterstock Bildredaktör: Tove Helander/Polyfakt Funktionsförmåga och funktionsnedsättning 1 ISBN 978-91-523-5774-3 © 2021 Sonja Svensson Höstfält och Sanoma Utbildning AB, Stockholm Första upplagan Första tryckningen
Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Kopiering, utöver lärarens rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Tryck: Livonia Print, Lettland 2021
Förord Att ta hand om människor med olika slags funktionsnedsättningar är kanske det man mest förknippar med arbete inom vård och omsorg. Att stödja människor med någon form av funktions nedsättning är ett både spännande och intressant arbete. Om resultatet av arbetsinsatserna blir bra är det mycket tillfredsställande för alla berörda. Den här kursens namn börjar inte med funktionsnedsättning utan med begreppet funktionsförmåga. Ordet förmåga betyder att kunna göra något. Som begrepp innebär det att dels veta hur människor tillägnar sig sina förmågor att fungera, dels hur man ska göra för att de förmågor som en person har ska användas på bästa sätt. En stor del av det arbete som utförs inom vård och omsorg handlar dessutom om att ge stöd för att öka funktionsförmågan. Min förhoppning är att den som läser den här boken ska få kunskap om både funktionsförmåga och funktionsnedsättning. Men jag hoppas också att läsaren ska utveckla sin egen förmåga att förstå att funktionsförmågor och funktionsnedsättningar hör ihop. Det gör det möjligt att inse att varje möte med människor med funktionsnedsättning också innehåller kunskap och förståelse för de förmågor som personen har och kan utveckla. Varje nödvändig insats bör därför alltid börja med en kartläggning utifrån de funktionsförmågor som finns. I boken finns det ett antal exempel. Samtliga exempel är påhittade och har sitt ursprung i min sammanlagda erfarenhet inom vård och omsorg. Finns det likheter med verkligheten är det en slump, men samtidigt en bekräftelse på att mänskliga förmågor är just mänskliga och därför känner vi igen dem. Sonja Svensson Höstfält
3
Innehåll KAPITEL 1 Den historiska utvecklingen 6 1:1 Ordval och begrepp genom tiderna 8 1:2 1800-talet 9 1:3 1900-talet och framåt 11 sammanfattning 18 övningsuppgifter 19 KAPITEL 2 Barns och ungas utveckling 20 2:1 Anknytning 22 2:2 Utveckling – fyra aspekter 24 2:3 Utveckling i åldern 0–2 år 26 2:4 Utveckling i åldern 2–6 år 31 2:5 Utveckling i åldern 6–12 år 37 2:6 Utveckling i åldern 12–20 år 42 2:7 Utveckling i vuxenåldern 47 sammanfattning 50 övningsuppgifter 54 KAPITEL 3 Funktionsnedsättningar och deras konsekvenser 56 3:1 Jagfunktioner 58 3:2 Kognitiva funktioner 64 3:3 Funktionsnedsättningar och diagnoser 67 3:4 Fysiska funktionsnedsättningar – hjärnfunktioner 71 3:5 Fysiska funktionsnedsättningar – rörelseorganen 78 3:6 Syn- och hörselnedsättningar 82 3:7 Intellektuella funktionsnedsättningar 86 3:8 Intellektuella funktionsnedsättningar vid olika syndrom 90 sammanfattning 96 övningsuppgifter 100
4
INNEHÅLL
KAPITEL 4 Förhållningssätt 104 4:1 Professionellt förhållningssätt 106 4:2 Bemötande 112 4:3 Relationer och nätverk 114 4:4 Aggressivitet, hot och våld 118 4:5 Yrkesrollen och samverkan 120 sammanfattning 124 övningsuppgifter 126 KAPITEL 5 Lagar och andra bestämmelser 128 5:1 FN-konventioner 130 5:2 Lagar 137 5:3 Förordningar, föreskrifter och allmänna råd 143 sammanfattning 146 övningsuppgifter 148
KAPITEL 6 Hjälpmedel och pedagogiska arbetssätt 150 6:1 Tillgänglighet och värderingar 152 6:2 Pedagogiskt arbetssätt 156 6:3 Hjälpmedel – lagstiftning och utprovning 160 6:4 Hjälpmedel vid rörelsehinder och i det dagliga livet 164 6:5 Kognitiva och taktila hjälpmedel 169 6:6 Hjälpmedel vid syn- eller hörselnedsättningar 175 6:7 Att förebygga och hantera hot- och våldssituationer 179 sammanfattning 183 övningsuppgifter 187
KAPITEL 7 Kommunikation – på många sätt 190 7:1 Kommunikation och språk 192 7:2 Rätten till kommunikation 196 7:3 AKK – hjälpmedel och metoder 199 sammanfattning 206 övningsuppgifter 208 KAPITEL 8 Relationer – möjligheter och svårigheter 210 8:1 Relationer 212 8:2 Sexualitet 214 8:3 Hjälpmedel 217 8:4 Övergrepp 219 sammanfattning 222 övningsuppgifter 224
KAPITEL 9 Planering av insatser 226 9:1 Samordning och biståndsbedömning 228 9:2 Planerings- och genomförandeprocessen 232 9:3 Utvärdering och rapportering 235 9:4 Tillämpningsexempel 238 sammanfattning 246 övningsuppgifter 247
Läs- och länktips 258 Register 260 Ord & begrepp 264 Ämne – Funktionsförmåga och funktionsnedsättning 268
INNEHÅLL
55
1 Den historiska utvecklingen Genom att arbeta med kapitlet ska du få kunskaper om den historiska utvecklingen när det gäller frågor om funktionsnedsättningar. Det handlar bland annat om de normer och värderingar som påverkat synen på funktionsnedsättningar vid olika tidpunkter.
6 DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
AVSNITT 1:1 Ordval och begrepp genom tiderna 1:2 1800-talet 1:3 1900-talet och framåt
ORD & BEGREPP Funktionsnedsättning Normer Värderingar Funktionsvariation Rashygien Tvångssterilisering Segregera Differentiera Intelligenstest
CENTRALT INNEHÅLL • Historiska perspektiv över vilka normer,
värderingar och synsätt som påverkat synen på funktionsnedsättning.
DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
7
1:1 Ordval och begrepp genom tiderna Hur man ser på människor med funktionsnedsättning förändras hela tiden. Man kan förstå det genom att titta på vilka begrepp som har använts under tidens gång. Begreppen går att koppla till de normer, värderingar och attityder som rådde i samhället vid den tiden.
Fysiska funktionsnedsättningar Ett exempel på hur begreppen har ändrats är några av de ord som beskriver det som vi idag kallar fysisk funktionsnedsättning. Under 1800-talet användes ord som ”vanför” och ”invalid”. Så småningom talade man om människor som var ”lytta”. På 1900-talet infördes ordet ”handikappad”. Senare under seklet hette det istället ”funktionshindrad”. I dag, på 2000-talet, kallas det för ”funktionsnedsättning”. Ett begrepp som börjat användas en del på senare tid är begreppet ”funktionsvariation”. Det finns ännu inte i några styrdokument. (I kapitel 5 får du lära dig mer om styrdokument). Ytterligare ett begrepp som man ser ibland är ”funktionsskillnad”.
Intellektuella funktionsnedsättningar Andra exempel när det gäller förändringar av begrepp är ord för att beskriva någon form av intellektuell funktionsnedsättning. Där har orden förändrats ungefär på följande sätt: ”idiot”, ”debil”, ”sinnesslö”, ”efterbliven”, ”utvecklingsstörd”, ”funktionshindrad” och ”kognitiv/intellektuell funktionsnedsättning”.
?
KAN DU NU? Ge exempel på några begrepp som har ändrats de senaste tvåhundra åren.
8 DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
1:2 1800-talet Industrialiseringen startade i Sverige under senare hälften av 1800-talet. Den innebar att nya arbetstillfällen skapades i städerna. Många människor flyttade från landsbygden till de platser där industrierna fanns. Under den här tiden gick utvecklingen framåt även inom andra områden. Flera institutioner skapades för personer med funktions nedsättningar. Skälet till det var bland annat att både män och kvinnor arbetade i industrierna. Före industrialiseringen var det vanligare att kvinnorna arbetade i hemmet och tog hand om de som behövde hjälp. Det innebar att det nu behövdes fler institutioner som tog hand om barn, gamla, sjuka och människor med funktionsnedsättningar.
DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
9
”Sinnesslöa” barn En del av de barn som kom till de nya institutionerna hade tidigare funnits på hospital och inom fattigvården. Där kunde barnen ha bott tillsammans med de som var mentalsjuka, fattiga eller gamla. Nu upprättades ”uppfostringsanstalter för bildbara sinnesslöa barn”. Man ville uppfostra barnen och ge dem en viss grundläggande utbildning. Målet var att de som vuxna skulle kunna försörja sig själva.
”Invalider” Barn med CP-skador eller medfödda missbildningar har kallats ”vanföra”, ”lytta” eller ”invalider”. De hade tidigare vårdats på så kallade vanföreanstalter. År 1886 bildades Eugeniahemmet för att hjälpa dessa barn.
Döv- och blindskolor År 1817 startades Manillaskolan för ”dövstumma” och ”blinda” barn. Skolan finns fortfarande kvar i Stockholm. Den tillhör numera Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. År 1879 startade Tomtebodaskolan sin verk samhet för ”blinda” barn. Den överfördes 2004 till dåvarande Specialpedagogiska institutet (det som numera är SPSM). Idag är de flesta synskadade barn integrerade i den vanliga skolan. Barn som är både synskadade och hörselskadade (dövblinda) kan behöva specialskolor, och det finns ett antal sådana runt om i landet.
?
KAN DU NU? Varför blev det nödvändigt att starta institutioner för personer med funktionsnedsättning under 1800-talet?
10 DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
1:3 1900-talet och framåt 1900-talet präglades av stora förändringar för personer med funktionsnedsättningar. I början av seklet upptäcktes att fler människor hade funktionsnedsättningar än vad man tidigare hade trott. Fler grupper blev synliga. Nya diagnoser och diagnossystem gjorde att man kunde skilja på de olika funktionsnedsättningarna på ett tydligare sätt. Man började se på vissa funktionsnedsättningar som kroniska sjukdomar och det innebar att en medicinsk verksamhet byggdes upp. Runt personen med funktionsnedsättning fanns personal som läkare, sjuksköterskor och vårdare. I slutet av 1900-talet blev det alltmer vanligt att privata utförare tog hand om verksamheter för personer med funktionsnedsättning.
Rashygien och steriliseringspolitik På 1920-talet började man bli orolig för att funktionsnedsättningar och funktionshinder skulle sprida sig genom arv. Samtidigt fanns det i samhället ett synsätt som handlade om att människor hade olika värde. Det var liknande tankar som präglade nazisternas förintelse av folkgrupper och människor med olika egenskaper.
Det svenska steriliseringspolitiken utgick från rasbiologen Herman Lundbergs arbete på 1930-talet.
DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
11
Rashygien var en idé som syftade till att kontrollera människors ärftliga egenskaper. Målet var att begränsa vissa människors förmåga att få barn. I Sverige kom det år 1934 en lag om sterilisering av personer som ansågs vara mindre lämpliga att skaffa barn. Lagen omfattade personer med intellektuell funktionsnedsättning, fattiga och personer med vissa fysiska funktionsnedsättningar. Några kvinnor som hade barn med fler än en man kunde också bli föremål för sterilisering. Steriliseringslagen upphävdes år 1974. Under den tid som lagen tillämpades genomfördes 68 000 steriliseringar i Sverige. 30 000 av dessa var mot den steriliserades egen vilja. 90 procent av de steriliserade var kvinnor. I dag betraktas tvångssterilisering som ett brott mot mänskligheten. I många länder har människor som varit utsatta för till exempel sterilisering fått ursäkter och skadestånd från staten. De människor som varit utsatta för tvångssterilisering i Sverige har erbjudits skadestånd från staten. Flera av dem har avstått från att ansöka om ersättning eftersom de anser att själva ansökningsförfarandet är kränkande.
Institutionerna Det tillkom nya, stora institutioner för personer med funktions nedsättning under första hälften av 1900-talet. Till exempel inrättades flera anstalter för personer med intellektuell funktions nedsättning. En del av dessa institutioner var specialiserade för att ta hand om de personer som räknades som särskilt ”svårhanterliga” eller ”multihandikappade”.
Flerfunktionsnedsättning Flerfunktionsnedsättning (som tidigare kallades multihandikapp) betyder att en person har mer än en funktionsnedsättning samtidigt. Till exempel kan personen ha ett rörelsehinder och vara synskadad. Ett annat exempel kan vara att personen har en intellektuell funktionsnedsättning och en hörselskada.
12 DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
Runt om i Sverige byggdes stora sinnessjukhus för att ta hand om personer med psykiska funktionsnedsättningar. Institutionerna fungerade ofta som ett samhälle i miniatyr. Där levde människor sina liv utanför det större samhället. Det gällde både de som var anställda som vårdare och de som var intagna som patienter. Institutioner för barn med fysiska funktionsnedsättningar utvecklades också. Eugeniahemmet anställde år 1910 en ortopedkirurg som opererade barn med missbildningar och andra ortopediska problem. Under 1940- och 1950-talen kom fler nya metoder som var till nytta för personer med rörelsehinder. Metoderna hade utvecklats för att hjälpa soldater som skadats under andra världskriget, men de kom till god användning även för andra grupper. De här formerna av stora institutioner för personer med funktions nedsättningar avvecklades under slutet av 1900-talet.
Sociala problem Under 1900-talet blev en del problem mer synliga. Många människor lämnade landsbygden och den gemenskap som fanns i byarna. Istället flyttade de till städerna och tog jobb i nya företag och fabriker. Olika sociala problem kom därför att koncentreras till städer och tätorter. Några av dessa problem var missbruk av alkohol, kvinnomisshandel, arbetslöshet och trångboddhet. Många familjer hade svårt att få pengarna att räcka till. Det kunde innebära att barnen fick börja arbeta istället för att gå i skolan. De som eventuellt hade någon form av funktionsnedsättning kunde få stora problem i dessa miljöer. När inte familjen och gemenskapen i byn fanns behövde samhället göra mer.
DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
13
Pedagogikens utveckling Redan under 1800-talet väcktes tanken på en gemensam folkskola för alla barn. Men det blev tydligt att det inte var möjligt att ordna en skola där alla barn kunde lära sig läsa, skriva och räkna. Man ansåg att fattiga och obegåvade barn bara behövde ett minimum av kunskaper. På den här tiden räknades också flickor till denna kategori. År 1878 kom den första läroplanen och regler om att alla barn skulle gå i skolan. Men alla barn klarade inte det. Då valde de styrande att segregera barnen. Segregera innebär att särskilja eller dela upp. De barn som räknades som ”avvikande” eller ”abnorma” fick gå om en årskurs eller också placeras i så kallade hjälpklasser. Den övre åldersgränsen för att få stanna kvar i skolan var fjorton år. Det innebar att många barn slutade skolan utan kunskaper i att läsa och skriva.
Folkskoleklass 1931.
14 DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
En skola för alla? År 1883 formulerades idén om en skola för alla. Man visste från början att alla inte skulle klara av att delta i undervisningen. Diskussionen om hur man skulle kunna differentiera eleverna började om på nytt. Differentiera betyder att sorterna och hitta skillnader. Barn som till exempel ansågs vara smutsiga, trotsiga, stygga eller vanartiga ville de som bestämde över skolan avskilja från de ”normala” barnen. Tanken fanns att vanartiga barn kunde ”smitta” de normala barnen. Flera andra kategorier kom så småningom också att differentieras. Det kunde till exempel vara de som räknades som ”barn till kroppsarbetare”, ”nagelbitare”, ”tattarungar” och ”sinnesslöa”. Segregering – att skilja ut personer som inte passar in i den befintliga gruppen, till exempel beroende på intelligens. Det innebar att vissa barn kategoriserades som ”obegåvade” eller ”fattiga” och hänvisades till särskilda skolor eller grupper. Differentiering – att sortera och kategorisera personer i grupper utifrån till exempel typ av begåvningsnivå, funktionsnedsättning, utseende eller ålder.
I början av 1900-talet konstruerade en fransman, Alfred Binet, det första intelligenstestet (IQ-testet). Nu tyckte man att det gick att kategorisera eleverna lite mer rättvist. Han konstruerade skalor för olika kategorier utifrån intelligenskvot (IQ): • • • • •
Mindre än 20: ”Idiot” 20–49: ”Imbecill, halvidiot” 50–69: ”Debil” Över 70: ”Dum, trög, sinnesslö” 100: ”Normal”
Var IQ under 40 ansågs barnet obildbart och fick ingen undervisning alls. IQ mellan 70 och 80 gav en plats i hjälpklass.
DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
15
På 1930- och 1940-talen skapades skolor runt om i landet för barn med olika slag av funktionsnedsättningar. Man startade nu också så kallade idiotskolor. De andra kategorierna fick också egna skolor. 1944 kom en lag som reglerade att de som kunde kallas för ”bildbara sinnesslöa” skulle få utbildning. Lagen följdes 1954 av en ny lag där begreppet ”sinnesslö” ersattes med ”psykiskt efterbliven” och som omfattade alla med intellektuell funktionsnedsättning. År 1962 infördes skolplikt även för elever med rörelsehinder. Det startade också en specialutbildning för lärare som kallades ”cp-lärare”. Utbildning för lärare till verksamhet inom dövoch blindområdet startades lite senare. Statens Institut för Handikappfrågor i skolan (SIH) bildades, och det finns än idag kvar under namnet Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). En grupp som skolan uppmärksammade mer under senare delen av 1900-talet var barn med läs- och skrivsvårigheter. Nya metoder och hjälpmedel kom fram och det utbildades speciallärare för att ge stöd till elever med dyslexiproblem.
De sociala problem som uppmärksammades redan i början av 1900-talet gav också upphov till specialpedagogiska insatser. Från början startade verksamheter för ”vanartiga” barn (oftast pojkar). Senare under 1900-talet inrättade man något som kallades skoldaghem för särskilt ”besvärliga” barn. Där arbetade flera olika yrkeskategorier, till exempel psykologer, kuratorer, fritidsledare och specialpedagoger. I dag kallas ofta skoldaghem för resursskolor.
16 DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
Utveckling under 2000-talet Utvecklingen har hittills gått allt snabbare när det gäller till exempel IT, hjälpmedel och tekniska lösningar. Nya produkter för att underlätta vardagen kommer ständigt ut på marknaden. Bostäder utformas till stor del med tanke på att personer med funktionsnedsättning ska kunna bo där utan allt för stora problem. Systemet med privata utförare som inleddes i slutet av 1900-talet utvecklas också mer och mer.
?
KAN DU NU? 1. Vad innebar rasbiologi? 2. Förklara vad orden segregering och differentiering betyder. 3. Vem var Binet, och vad blev han känd för?
DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
17
SAMMANFATTNING 1:1 Ordval och begrepp genom tiderna
• Begreppens utveckling speglar de värderingar och den uppfattning som råder i samhället vid olika tider.
1:2 1800-talet
• Under 1800-talet började industrialiseringen. Fler människor
flyttade till städerna. Det betydde att det blev nödvändigt att ta hand om personer med funktionsnedsättning.
• Döv- och blindskolor och särskilda skolor för barn med olika sorters missbildningar startades under 1800-talet.
1:3 1900-talet och framåt
• Rashygien byggde på synsättet att människor har olika värde.
Det handlade om att kontrollera människors ärftliga egenskaper, till exempel genom steriliseringslagen som infördes 1934.
• På 1900-talet började man se på funktionsnedsättningar som kroniska sjukdomar. Många stora institutioner byggdes upp. Flera nya skolformer startades för barn med särskilda behov.
• Under 2000-talet kan man se att den teknisk utvecklingen går
väldigt fort. Personer med funktionsnedsättning får allt bättre hjälpmedel och bostäder byggs som gör det möjligt för de flesta att bo där.
STUDIEUPPGIFTER 1:1 Ordval och begrepp genom tiderna 1 Vilka ord har använts för att beskriva fysiska funktions nedsättningar genom tiderna? 2 Vad betyder begreppet funktionsvariation? 3 Hur kan man förklara att de begrepp som används ändras under tidens gång?
18 DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
ÖVNINGSUPPGIFTER 1:2 1800-talet 1 Vilka barn togs hand om på Manilla? 2 För vilka barn startade verksamheten vid Tomteboda? 3 Vilka barn var Eugeniahemmet till för?
1:3 1900-talet och framåt 1 Förklara begreppet flerfunktionsnedsättning. 2 Vilka barn fick inte gå i skolan enligt resultaten från IQ-tester? 3 Vilken IQ hade de barn som fick gå i så kallad hjälpklass?
REFLEKTERA OCH DISKUTERA 1 I texten finns exempel på ord som genom historien har använts för att beskriva någon form av avvikelse. Några exempel är: vanartig, efterbliven, sinnesslö, abnorm, idiot, lytt, debil och efterbliven. a) Vad betyder dessa ord och finns det andra ord idag? b) Det kan finnas fler ord i kapitlet som inte används idag, se om du kan hitta dem. Ta reda på vad dessa ord betyder. 2 Rasbiologin ses som en skamlig del av Sveriges historia. a) Finns det risk att liknande eller andra former av sorteringar skulle kunna ske i vårt land i dag? b) Förekommer det sorteringar? Ge exempel i så fall.
TA REDA PÅ 1 Sök efter några institutioner som finns eller har funnits. Här kommer några exempel: Carlslund, Långbro sjukhus, Tomteboda och Eugeniahemmet. Beskriv vilka personer som togs om hand på dessa institutioner. 2 På Vipeholm gjorde man ett experiment som fick som resultat att man införde ”lördagsgodis”. a) Ta reda på vilka som togs om hand på Vipeholm. b) Vad var det för ett experiment och hur det gick till? c) Vilka konsekvenser fick experimentet för de som deltog i det?
DEN HISTORISKA UTVECKLINGEN
19
6 Hjälpmedel och pedagogiska arbetssätt Olika hjälpmedel kan öka tillgängligheten, delaktigheten och självbestämmandet – men hjälpmedlen behöver användas och på rätt sätt. För detta krävs god pedagogik. För att undvika våld och klara hotfulla situationer är det viktigt att vi utvecklar våra metoder och vårt bemötande.
150
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
AVSNITT 6:1 Tillgänglighet och värderingar 6:2 Pedagogiskt arbetssätt 6:3 Hjälpmedel – lagstiftning och utprovning 6:4 Hjälpmedel vid rörelsehinder och i det dagliga livet 6:5 Kognitiva och taktila hjälpmedel 6:6 Hjälpmedel vid syn- eller hörselnedsättningar 6:7 Att förebygga och hantera hot- och våldssituationer
ORD & BEGREPP Skälig anpassning Diskriminering Hjälpmedel Tillgänglighet Habilitering Rehabilitering Pedagogiskt arbetssätt Förskrivning Kognitiva hjälpmedel Taktila hjälpmedel Lågaffektivt bemötande
CENTRALT INNEHÅLL • Tillgänglighet i inre och yttre miljö. • Pedagogiska arbetssätt och välfärdsteknologi som främjar delaktighet och självbestämmande. • Livsvillkor och möjlighet till utveckling utifrån samhällets stöd och service. • Förebyggande arbete och rutiner för hantering av hot- och våldssituationer.
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
151
6:1 Tillgänglighet och värderingar Personer med funktionsnedsättning är inte en enhetlig grupp. Det som är gemensamt är att de kan ha svårigheter som kan minskas om alla delar av samhället från början tar hänsyn till människors olika behov. I till exempel byggnadsnormer och vid samhällsplanering finns regler för att öka tillgängligheten för alla. Många gånger behövs också individanpassat stöd och olika hjälp medel för att jämna ut skillnaderna i livsvillkor. Vilka hjälpmedel som kan vara aktuella beror på vilken typ av funktionsnedsättning personen har och vilka eventuella funktionshinder som finns i mötet omgivningen. Om vi inte kan hitta det bästa hjälpmedlet eller metoden för den enskilda personen kan funktionshindret bli större.
Skälig anpassning betyder nödvändiga och ändamålsenliga ändringar och anpassningar [….] när så behövs i ett enskilt fall för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra kan åtnjuta eller utöva alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.”
”
(Ur FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning)
152
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
Diskriminering Som en följd av att Sverige har anslutit sig till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning räknas bristande tillgänglighet som diskriminering enligt diskrimineringslagen. Det kan handla om att en verksamhet inte genomför rimliga åtgärder för att underlätta för den med funktionsnedsättning. De verksamheter som omfattas är framförallt arbetsplatser, skolor, hälso- och sjukvården, butiker och restauranger. Det finns många sätt att öka tillgängligheten, alltifrån att erbjuda hjälpmedel av olika slag, till att flytta hyllor i en butik för att öka framkomligheten. Du kommer att möta fler exempel här i kapitlet.
Metoder, stöd och hjälpmedel När vi som personal inom vård- och omsorg möter personer med funktionsnedsättning behöver vi ha kunskap om vilka metoder och hjälpmedel som finns. Då kan vi ge ett så professionellt stöd som möjligt. Vi kan också ta initiativ till att pröva olika metoder och hjälpmedel. Det huvudsakliga syftet med hjälpmedel är att skapa tillgänglighet för den enskilda personen. Ordet tillgänglighet betyder att människor ska ha tillgång till olika aspekter av livet. Det kan handla om tillgång till olika platser i omgivningen, till information och till kultur- eller fritidsaktiviteter. Därför behöver vi kartlägga eventuella brister i tillgängligheten för den enskilda personen med funktionsnedsättning. På så sätt kan vi välja de bästa tänkbara hjälpmedlen för var och en. Rätt metod eller hjälpmedel kan öka tillgängligheten. Därmed ökar även personens möjlighet att vara delaktig i samhället och graden av självständighet. Allt detta kan också göra att livet känns mer stimulerande. Som personal har vi också en viktig pedagogisk funktion när det gäller metoder och hjälpmedel. Ibland kanske vi behöver stötta personen att använda de hjälpmedel hen har tillgång till. Det kan också vara viktigt att medverka vid träning i användning av hjälpmedlet. Därför måste vi veta hur hjälpmedlet eller metoden fungerar.
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
153
Värderingar Det finns några olika sätt att se på hjälpmedel och metoder för att ge stöd. Man kan behöva fundera på avsikten med att använda hjälpmedel eller metoder. Hjälpmedel kan innebära att man kompenserar personen för en funktion som är nedsatt. Det kan också innebära att man ersätter en nedsatt funktion. En del hjälpmedel kan användas för att anpassa något i omgivningen. Andra hjälpmedel används för att träna nedsatta funktioner och kan syfta till en högre grad av självständighet. Vad man kan fundera över är om det är personen som ska anpassa sig till omgivningen eller omgivningen som ska anpassas till personen.
Exempel på trapphiss.
154
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
Anna-Lena bor i ett hus som saknar hiss. Hennes lägenhet ligger två trappor upp. Hon har stora svårigheter att ta sig upp för trapporna. Att kompensera eller ersätta skulle kunna innebära att man installerar en trapphiss. En anpassning skulle kunna innebära att Anna-Lena flyttar till bottenvåningen. Man kan också tänka sig att Anna-Lena får träning i att gå i trappor.
Habilitering och rehabilitering Habilitering innebär stöd att utveckla olika förmågor. Många gånger behöver också omgivningen anpassas. Habilitering är ofta aktuellt för personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. Det kan till exempel vara intellektuella funktionsnedsättningar, syn- eller hörselnedsättningar och/eller rörelsehinder. Habilitering syftar till att ge huvudpersonen ett så normalt liv som möjligt. Rehabilitering innebär att hjälpa människor att återanpassa sig till en funktionsnivå som de tidigare har haft. Det kan vara aktuellt för personer som varit med om olyckor eller som fått skador som medför funktionsnedsättningar. Syftet är att återfå sina tidigare förmågor.
?
KAN DU NU? 1. Ge exempel på syften som kan finnas med olika hjälpmedel. 2. Vad är skillnaden mellan habilitering och rehabilitering?
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
155
6:2 Pedagogiskt arbetssätt När en person med funktionsnedsättning skaffar ett hjälpmedel kan vi som personal behöva informera personen om hur det fungerar. Ibland ska vi också kunna instruera i hur det ska användas. Då måste vi använda ett pedagogiskt arbetssätt. Grunden för ett pedagogiskt arbetssätt är att vi anpassar information och instruktioner till den person vi möter. Personer med någon form av kognitiv funktionsnedsättning, till exempel intellektuell funktionsnedsättning, kan behöva längre tid på sig att lära sig använda ett hjälpmedel. Det kan också vara nödvändigt att upprepa information och instruktioner många gånger, ibland till och med vid varje tillfälle som hjälpmedlet ska användas. Det är lika viktigt att anpassa våra pedagogiska insatser till personer med hög kognitiv förmåga. Om personen till exempel har kommunikationssvårigheter kan vi ibland tro att hen inte förstår vad vi har sagt. Då kan vi i sämsta fall kränka personen genom att upprepa något som inte behöver upprepas. Vi måste därför alltid utgå från den enskilda personens behov, funktionsförmåga och funktionsnedsättning.
Information Information innebär att personen som ska använda hjälpmedlet får reda på hur det ser ut, vilken funktion hjälpmedlet har och när det är lämpligt att använda. Ibland kan det vara bra att samtidigt visa bilder, speciellt om det är ett mer komplicerat hjälpmedel. Vi kan också behöva rita bilder samtidigt som vi informerar. Det är viktigt att lämna kvar bilder och skriftlig information hos personen. Då kan hen repetera eller titta på informationen i efterhand. När man informerar om ett hjälpmedel är det viktigt att ta god tid på sig och att inte tala för snabbt. Det kan vara en bra idé att dela upp informationen i mindre delar med pauser emellan. Vi behöver också ta reda på om personen har förstått informationen. Det kan man göra genom att ställa frågor.
156
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
Det kan ibland vara bra att låta personen ”smälta” den information som vi har gett. När vi återkommer, till exempel dagen efter, bör man ge personen möjlighet ställa frågor eller att be om mer information.
Nara har fått en smartphone med många finesser. Hon ska använda den som kalender, för att ge henne påminnelser om när hon ska ta sina läkemedel och för att ha kontakt med sina vänner. Eftersom det är tre olika användningsområden bestämmer sig Per, hennes personliga assistent, för att dela upp informationen i tre delar, en för varje funktion. När Nara och Per träffas för den andra informationen börjar Per med att fråga henne om hon har några funderingar. Nara har läst den information som Per lämnade hos henne och har några frågor om hur man kan lägga till noteringar i kalendern.
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
157
Instruktion När vi instruerar en person om ett hjälpmedel betyder det att vi demonstrerar hur man använder det och visar när det bör användas. Om det är ett mer komplicerat hjälpmedel med många funktioner kan det vara bra att dela upp instruktionen i flera mindre delar. För att kontrollera att personen vet hur man använder hjälpmedlet är det ofta bra att låta personen pröva själv och visa sina kunskaper. Ibland måste personen öva flera gånger för att kunna använda sitt hjälpmedel på bästa sätt. Oftast ger vi både information och instruktioner vid samma tillfälle. Det är viktigt att vi har mycket tålamod om det verkar som personen inte riktigt har förstått. Det kan kanske vara tröttsamt att upprepa sig flera gånger, speciellt om vi själv har goda kunskaper om det aktuella hjälpmedlet. Vi måste alltid komma ihåg att hjälpmedlet är till för att stödja personen till ett mer självständigt liv.
158
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
Karl-Åke är 78 år. Han har just fått en rollator eftersom han är lite ostadig på benen. Karl-Åke är lite glömsk och varje gång undersköterskan Lisen träffar honom vill han veta hur man låser rollatorn. Han är lite orolig för att den ska rulla iväg om han går på promenad. Han frågar samma sak varje gång som Lisen träffar honom. Lisen vet att de dagliga promenaderna är viktiga för KarlÅke. Han går och köper en tidning och lite karameller nästan varje dag. För honom är det viktigt att kunna gå ut själv och välja vad han vill köpa, så Lisen visar honom hur man låser rollatorn varje gång de träffas. Om ett hjälpmedel inte kan användas på rätt sätt finns det kanske ingen nytta med just det hjälpmedlet. Det kan innebära att hjälpmedlet behöver anpassas på något sätt. Det är vår uppgift att se till att det blir utfört och att ta kontakt med den som kan göra anpassningen. Om vi upptäcker att hjälpmedlet inte passar för personen kan det vara nödvändigt att kontakta den som har förskrivit hjälpmedlet och föreslå en ny utprovning.
?
KAN DU NU? 1. Vad är viktigt när du använder ett pedagogiskt arbetssätt? 2. Vad kan du göra om ett hjälpmedel inte fungerar?
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
159
6:3 Hjälpmedel – lagstiftning och utprovning I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktions nedsättning står att man bör utforma ”produkter, miljöer, program och tjänster” för att de ”ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning”. De flesta av oss använder dagligen flera hjälpmedel för att få det vardagliga livet att fungera. Vi använder till exempel mobil telefoner, almanackor, datorer, klockor och olika köksmaskiner, för att inte nämna sådant som bilar och cyklar. Några av de hjälp medel vi använder är enkla att hantera, andra kräver special kunskaper. De hjälpmedel som har utarbetats för människor med funktionsnedsättningar är baserade på samma funktioner som för alla andra. En del av dem kan vara förenklade för att lättare kunna hanteras av till exempel personer med intellektuell funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet.
160
Att få tillgång till hjälpmedel Ibland behövs också stöd och hjälpmedel som är individuellt anpassade. Hur det går till att få sådana regleras i en rad lagar.
Vad säger olika lagar om rätten till hjälpmedel?
§ § § §
HSL – Hälso- och sjukvårdslagen
§
Hälso- och sjukvårdslagen reglerar ansvaret för hälso- och sjukvård. Regionerna har ansvar för att habilitering och rehabilitering ges till människor med funktionsnedsättning. Regionerna ansvarar även för att hjälpmedel provas ut. I HSL regleras också det kommunala ansvaret som innebär att även kommunerna har ett ansvar för att ge habilitering, rehabilitering och hjälpmedel till människor med funktionsnedsättning. Lagen påtalar att habilitering, rehabilitering och hjälpmedel ska planeras tillsammans med den enskilda personen.
SoL – Socialtjänstlagen
I socialtjänstlagen finns några paragrafer som har betydelse för hjälpmedel. Kommunen har ansvar för människor som har stora svårigheter i sin livsföring på grund av ”psykiska, fysiska eller andra skäl”. De ska ges möjlighet att ”delta i samhällets gemenskap och leva som andra” (5 kap. §§ 7−8). SoL reglerar också att alla ska ha en ”skälig levnadsnivå”, och att det stöd som behövs ska utformas så att det stärker personens ”möjligheter att leva ett självständigt liv” (4 kap. § 1).
LSS – Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS tillförsäkrar människor med funktionsnedsättning att få full delaktighet och jämställdhet. Man ska enligt LSS tillgodose sådant som tillgänglighet, självbestämmande och inflytande. Planering ska utformas utifrån den enskildes behov (se även kapitel 9). § 9:9 i LSS handlar om bostad med särskild service för vuxna, och där finns definitioner på vad en gruppbostad eller servicebostad innebär. Där finns också formuleringar om särskilt anpassad bostad. Det kan handla om en bostad som har anpassats till en person med betydande funktionsnedsättningar och som använder många hjälpmedel.
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
161
Utprovning av hjälpmedel Många hjälpmedel kan man skaffa på egen hand genom att köpa dem. Det finns olika användbara hjälpmedel att köpa i vanliga butiker och det finns också butiker som har specialiserat sig på att sälja hjälpmedel av olika slag. Ibland behöver personen ett hjälpmedel som är speciellt anpassat. Då behöver man få hjälpmedlet ”utskrivet” eller förskrivet. Ett hjälpmedel ska förskrivas av en specialist av något slag. De som kan utfärda förskrivning kan vara en läkare, fysioterapeut, logoped, arbetsterapeut eller specialpedagog. Bedömningen baseras på vilken funktionsnedsättning personen har och innehåller ett förslag eller beslut om hjälpmedel. Utprovningen ska ske i den miljö där hjälpmedlet ska användas. Det innebär att om det är ett hjälp medel som ska användas i hemmet är det där utprovningen sker. Ska hjälpmedlet användas på arbetsplatsen sker utprovningen där. Det finns oftast en central enhet inom regionen eller kommunen som har hand om hjälpmedel. Där har man också i många fall bestämt vilken typ eller varumärke av hjälpmedel som ska finnas. Det finns invändningar mot att regionen eller kommunen ensidigt bestämmer detta. I några regioner har man därför infört försök med ”hjälpmedelscheckar”. Då får personen själv välja ut den produkt som hen tycker är bäst oavsett märke.
162
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
Kunskap om hjälpmedel Beskrivningen i följande avsnitt är inte på något sätt heltäckande. Det finns mängder med hjälpmedel, så detta är mer tänkt som förslag på vad man som personal kan hålla utkik efter. De flesta hjälpmedel och metoder kan också vara till nytta för andra personer med funktionsnedsättning än dem som tillverkarna tänkt på från början och även för människor utan funktionsnedsättning. Utveckling pågår ständigt inom detta område. Därför måste man som personal alltid hålla sig uppdaterad på hjälpmedelsområdet. De olika intresseföreningar som finns för personer med funktions nedsättning har ofta information om nyheter. De kan dessutom hjälpa till med tester av nya hjälpmedel och ge information om var dessa finns att tillgå. Kapitel 7 handlar om hjälpmedel för kommunikation (AKK). Några av de hjälpmedel som kort omnämns här i kapitel 6 får därför mer utförliga beskrivningar i nästa kapitel.
?
KAN DU NU? 1. Vad säger de olika lagarna om hjälpmedel? 2. Hur får man tillgång till ett hjälpmedel?
HJÄLPMEDEL OCH PEDAGOGISKA ARBETSSÄTT
163
Funktionsförmåga och funktionsnedsättning 1 är avsedd för Vård- och omsorgsprogrammet, men passar även för andra utbildningar som berör frågor kring funktionsvariation. Boken belyser dessa frågor på individ- och samhällsnivå, historiskt och i vår samtid. Viktiga teman i boken är människors utveckling, olika funktionsnedsättningar, förhållningssätt och samverkan, konventioner och lagar, hjälpmedel och tillgänglighet, kommunikation, relationer samt planering av insatser. Personalens bemötande och kunskap kan vara avgörande för en persons möjligheter till utveckling, självbestämmande och delaktighet. För att bidra till sådant yrkeskunnande ges därför en rad konkreta exempel. Boken är överskådlig och lättbegriplig. Varje kapitelstart presenterar kursens centrala innehåll och viktiga begrepp. Alla kapitel är indelade i avsnitt som avslutas med korta kontrollfrågor. Sist i kapitlen finns sammanfattningar i punktform. Därefter följer studieuppgifter, reflektionsoch diskussionsfrågor samt mer fördjupande övningar.
Författare: Sonja Svensson Höstfält, legitimerad sjuksköterska och vårdlärare med lång erfarenhet. Hon har också arbetat med fortbildning och handledning för personal inom omsorgsverksamhet.
ISBN 978-91-523-5774-3
ISBN 978-91-523-5774-3
9 789152
357743