9789151111193

HISTORIEN MÖT

Olle Larsson

Historievetenskapen

Varför läsa historia?

Hur kan vi veta något om det förflutna?

forskning

Historia – en berättelse om våra liv 18

en historisk

Historiebruk: Konspirationsteorier

Historiebruk: Personerna bakom

Källor: Herodotos och slaget vid Thermopyle 480 f.Kr.

Källor: Herodotos historia

Historiebruk: Död amazon

religiösa kulturen

i Sverige – en översikt

Längdsnitt: Män och kvinnor i historien

nya tiden

Längdsnitt: Vete, vapen och virus

under tidigmodern tid

och övningar

Debatt: Aktör eller struktur?

Källor: Bismarck i tidningen Punsch

De

Samlingsregering och eftergiftspolitik

Debatt: Var Sverige fegt?

i krigets skugga 133

Det svenska folkhemmet 134

Den första skördetiden 134

Skatterna höjs 136

En ökande levnadsstandard 136

Längdsnitt: Det svenska skattesystemet 138

Folkhemmets avigsidor 141

Sverige som invandringsland 141

Samhället utmanas 142

Längdsnitt: Sverigefinnar och tornedalingar 143

Längdsnitt: Romernas historia i Sverige 144

Kampen för kvinnans rättigheter 148

Mamma, pappa, barn 149

Oljekris och minskande tillväxt 149

Miljön och kärnkraften 150

Systemskifte och EU-inträde 152

Historiebruk: Den svenska historiens år 1993 152

Mot vår egen tid 153

Kapitelsammanfattning 154

Frågor och övningar 156

Historiebruk: Riksdagens högtidliga öppnande 158

Källor: Mediernas bild av dramat i Ådalen 1931 159

FRÅN JORDBRUKSSAMHÄLLE

Jordbrukssamhället 161

Arbetsfördelning 161

1600-talet och det första industriella genombrottet 162

Skogsprodukter och hemindustri 163

Längdsnitt: Judarnas historia i Sverige 164

Skiften och förändringar på landsbygden 166

Fattigfrågan 167

Migration och emigration 169

Unga nazister läser Adolf Hitlers självbiografiska bok MeinKampf

Den innehåller flera felaktiga uppgifter, vilket gör att den som vill använda boken som en källa till Adolf Hitlers barndom och ungdomstid måste förhålla sig kritisk till innehållet.

KÄLLOR, KÄLLKRITIK OCH HISTORIEBRUK

År 1923 försökte nazisterna med Hitler i spetsen att ta makten genom en statskupp. Den så kallade ölkällarkuppen misslyckades och Hitler dömdes till fängelse.

Under tiden i fängelset skrev Hitler en bok som fick titeln Mein Kampf. Den är både en självbiografi och en presentation av hans politiska idéer. I det biografiska avsnittet beskriver Hitler sin barndom som mycket fattig och berättar att han levde i skräck för sin svårt alkoholiserade far. Hitlers uppgifter måste emellertid tas med en nypa salt. Det finns inga vittnesmål som bekräftar att fadern söp omåttligt och inte heller att familjen levde under knappa ekonomiska omständigheter. Det är troligt att Hitler hade ett syfte med att beskriva sin uppväxt som svår. Han vill framställa sig som ett geni som trots alla motgångar ändå lyckats nå framgång.

Det är viktigt att förhålla sig kritisk till de uppgifter som en text innehåller. Historikerna kan inte iaktta det förflutna direkt eftersom det inte längre existerar. Men kvar finns spår och lämningar som gör att de kan ta reda på saker om det som hänt tidigare. De spår som historikerna använder sig av är främst lämningar i form av texter, även om de också undersöker bilder, kartor, fotografier och genomför intervjuer med människor som själva upplevt eller varit del av någon historisk händelse. Vi kallar dessa spår för källor. För att kunna bedöma sanningshalten och trovärdigheten och därmed också källans användbarhet i historieforskningen har historikerna utvecklat en metod för detta. Den utvecklades redan under 1800-talet och kallas klassisk källkritik. Den är viktigt för alla som vill kunna bedöma trovärdigheten inte bara i historiskt källmaterial utan också i andra typer av framställningar som nyheter, filmer, reklam eller politiska budskap.

Kvarlevor och berättande källor

Den källkritiska analysen sker i flera steg. Först försöker man avgöra om man ska behandla källan som en kvarleva eller en berättande källa. Detta har betydelse för hur man bedömer källans trovärdighet. Fundera över följande exempel:

”Statsminister Olof Palme är död. Olof Palme sköts till döds på öppen gata i Stockholm några minuter efter klockan 23 på fredagskvällen.

Klockan 01.45 samlades regeringen till krismöte i Rosenbad.”

Denna nyhet mötte svenskarna tidigt på morgonen den 1 mars 1986. Statsministern sköts ner efter att varit på bio med sin hustru och avled av skadorna. En intensiv mördarjakt inleddes och flera personer hämtades av polisen och förhördes om vad de hade haft för sig under mordnatten. De berättelser som polisen fick höra då är att betrakta som berättande källor. Denna typ av källor kan innehålla uppgifter som är sanna och falska om vad som hände vid tidpunkten för mordet. Här måste polisen arbeta källkritisk för att kunna bedöma trovärdigheten i berättelserna.

Samtidigt arbetade polisens tekniker med att säkra spår och tekniska bevis. Kulorna som påträffades på mordplatsen kunde användas för att ta reda på vilket vapen som använts.

Blodpölen på marken visade var statsministern fallit omkull och krutstänken på hans kläder kunde användas för att avgöra på vilket avstånd mördaren befunnit sig från offret. Till skillnad från vittnesförhören är kulorna, blodet och krutstänken rester av själva händelseförloppet. Man säger därför att förhören är berättande källor medan resterna av förloppet är kvarlevor från mordet.

Kriminaltekniker undersöker den kula som dödade Sveriges statsminister Olof Palme. Kulan är en kvarleva, en rest, från mordet.

Olof Palme samlar in namnunderskrifter mot USA:s bombkrig i Vietnam. I ett tal julen 1972 liknade han bombningarna bland annat vid nazisternas folkmord i Treblinka. Detta är ett exempel på ideologiskt historiebruk och är ett vanligt knep bland just politiker.

Moraliskt historiebruk

Politiskt-ideologiskt historiebruk

Med hjälp av exempel från det förflutna kan historien bli ett slagträ i den politiska debatten. I ett tal julen 1972 kritiserade den svenske statsministern Olof Palme USA:s bombningar av Nordvietnam. Han nämnde platser där massmord ägt rum i historien: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpville och Treblinka. Genom att använda historien på detta vis och likställa bombningarna av Hanoi med de massmord som skett på dessa platser ville han visa att amerikanarna begått ett svårt övergrepp mot befolkningen i Nordvietnam.

Existentiellt historiebruk

Det existentiella bruket av historia handlar om att använda historien för att söka förankring i tiden. I tider av snabba samhällsförändringar är det vanligt att människor söker sig tillbaka i tiden för att orientera sig i tillvaron. I början av 1990-talet var det kalla kriget slut, det svenska folkhemsbygget knakade i fogarna och Sverige förberedde sig för att söka medlemskap i EU. I denna situation då allt det gamla och invanda verkade vara i rörelse firades den svenska historiens år 1993. Syftet var att genom böcker och utställningar ge alla svenskar en gemensam historisk identitet genom att lyfta fram ett gemensamt förflutet.

Det är viktigt att historieskrivningen inte bara tar fasta på det som varit bra utan även lyfter fram sådant som vi kanske helst skulle vilja glömma. Detta kallar vi för moraliskt historiebruk. För svensk del kan det handla om att uppmärksamma den svenska delaktigheten i 1600-talets slavhandel, avvikelserna från den strikta neutraliteten under andra världskriget och det utbredda hemliga samarbetet med Nato, trots offentliga försäkringar om alliansfrihet, under efterkrigstiden. Det moraliska historiebruket kan också handla om att man vill ta fram sådant som varit bra, exempelvis räddandet av 7 000 danska judar i krigets slutskede.

Kommersiellt historiebruk

I Sergej Eisensteins film Alexander Nevskij från 1938 invaderar tyska korsriddare Ryssland men besegras av den ryske hjälten Alexander Nevskij i ett stort slag 1242. De tyska riddarna bär hakkorsliknande symboler, vilket de inte gjorde i verkligheten. Regissören använder sig av historien för att säga något om sin samtid. Ett alltmer aggressivt Tyskland upplevdes som ett hot i Sovjetunionen 1938. Filmens budskap är att Ryssland ännu en gång ska försvara sig om det blir nödvändigt.

När historien används för att tjäna pengar talar vi om detta som ett kommersiellt historiebruk. Historia används kommersiellt på flera olika sätt.

Historiska referenser förekommer bland annat i reklam och i resebroschyrer.

Turistorter lockar med gamla kyrkor, tempel, borgar och medeltida gränder. Vi uppmanas att köpa en viss produkt för att den hör samman med kultur och tradition. Detta ska signalera att den är av god kvalitet. Historien ger också stoff till populärkulturen och varje år produceras historiska romaner eller spelfilmer som blir försäljningsmässiga framgångar.

Icke-bruk av historien

Det förekommer att vissa grupper helt avstår från att använda sig av historien. Det kan finnas olika anledningar till att man inte använder sig av det förflutna. Det kan vara så att man uppfattar historien som ointressant. Men det kan också vara så att det finns saker i historien som man inte vill lyfta upp till ytan. Vissa politiska partier diskuterar ogärna sin historia eftersom man haft kopplingar till anti-demokratiska grupper eller rasistiska grupper eller organisationer.

FRÅGOR TILL TEXTEN

1. Vad är en kvarleva respektive en berättande källa?

2. Ge några exempel på när texter är kvarlevor.

3. Kan förfalskningar användas i historiska undersökningar? Argumentera för din ståndpunkt.

4. a Vad innebär tidssamband, beroende och tendens? b Hur går man tillväga för att bedöma trovärdigheten hos en källa?

5. Förklara begreppet historiebruk.

6. Vilka olika typer av historiebruk brukar man tala om? Ge exempel.

7. Undersök hur dagstidningar med olika politisk hemvist skildrar någon dagsaktuell händelse. Arbeta i grupp och redovisa för varandra. På vilka sätt skiljer sig rapporteringen åt? Är tendensen tydlig? Kan vi veta hur det verkligen förhåller sig?

DISKUSSIONS- OCH

FÖRDJUPNINGSUPPGIFTER

1. Välj ut en historisk spelfilm som handlar om någon historisk händelse eller person. Hur trovärdig är filmen? Vilket syfte har den? Varför skildras personen eller händelsen på ett visst sätt? När utkom filmen? Säger filmen något om den tid som den gjordes i?

2. Undersök vilka namn eller händelser som finns på gatuskyltar eller offentliga platser där du bor. Ta reda på vem eller vad som döljer sig bakom namnen. Varför har just dessa händelser och personer valts ut? Diskutera.

3. Du har bestämt dig för att skriva en biografi över en historisk person som du är intresserad av. Fundera över följande:

4. a Vilken typ av källor behöver du för att kunna skriva om personens liv?

b Hur ska du använda de olika källorna i ditt arbete?

c Vilka källkritiska problem är kopplade till de källor du valt för din undersökning?

GRIMBERGS GUSTAV II ADOLF

HISTORIEBRUK

Studera följande textutdrag. Det kommer från en lärobok i svensk historia, Sveriges historia för folkskolan, skriven av Carl Grimberg. Den kom ut första gången 1909. Under första halvan av 1900-talet syftade skolans historieundervisning till att fostra eleverna till fosterlandsälskande medborgare. Historien skulle vara uppbygglig och lyfta fram historiska personer som kunde tjäna som goda föredömen. Så här skildras Gustav II Adolf landstigning i Tyskland 1630.

”Vid midsommartid 1630 landsteg den lilla svenska hären under sin konungs befäl i Pommern, vid Oders mynning. Av invånarna i landet mottogos svenskarna och deras konung som befriare. Hur olik var han ej de furstar och knekthövdingar, som man förut sett: ståtlig och majestätisk men på samma gång glad och naturlig i sitt uppträdande!

Han språkade själv vänligt med folket, som strömmat till för att möta trosförvanterna från andra sidan Östersjön. Hans äkta nordiska utseende: den klara rödlätta hyn och skägget, allt var något ovanligt för tyskarna, och de kallade honom ”guldkonungen från Norden”. Tyskarna förvånades över den manstukt och goda anda som rådde i den svenska armén.”

Gustav II Adolf stupade i slaget vid Lützen den 6 november 1632.

HISTORIEBRUK

Om Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen i november 1632 skriver Grimberg:

Fallen var Sveriges störste konung, fallen Nordens störste son. Ett snille var Gustav Adolf som statsman. Ty han ägde ej blott en ovanlig förmåga att styra sitt eget land väl. Han förstod bättre än någon annan, vad som skedde ute i den stora världen, i andra länder. Därför kunde han gripa in i världshändelserna, när rätta tiden var kommen. Som härförare är Gustav Adolf en av de allra främsta i världshistorien. Men hans storhet består främst däri, att han använde sina gåvor för ett högt och ädelt mål. Det målet var att rädda medmänniskor som förtrycktes eller hotades med förtryck. Lika innerligt som han gladde sig åt att kunna bistå de betryckta, lika djupt sörjde han över att världen var så ond, att den starkare blott med våld kunde skrämmas från att förtrycka den svagare.

Grimberg slutar sin beskrivning med att citera Gustav II Adolf:

Sveriges majestät och Guds kyrka, som därutinnan vilar, äro väl värda, att man för dem lider besvärligheter, ja själva döden.

1. Vilka egenskaper lyfter Grimberg fram hos Gustav II Adolf?

2. Hur märks historieämnets fostrande uppgift i texten?

3. Denna upplaga av Grimbergs Sverige historia för folkskolan kom ut 1943, mitt under andra världskriget. Resonera kring vilken betydelse det kan ha haft för hur texten togs emot av eleverna.

4. Studera den berömda målningen av Carl Wahlbom som föreställer Gustav II Adolfs död i Lützen. Lägg märke till att ljuset faller på kungen i tavlans mitt medan hans motståndare är porträtterade i mörka färger. Vilket är konstnärens budskap? Vad kan ljus och mörker symbolisera?

5. Att känna till Gustav II Adolf ansågs under lång tid höra till svenska elevers allmänbildning. Han ingick i det man kallar för en historisk kanon, det vill säga en samling historiska händelser och personer som alla skulle känna till. Finns det någon sådan historisk kanon idag? Resonera kring vilka händelser och personer som bör ingå i en historisk allmänbildning i Sverige idag.

KONSPIRATIONSTEORIER

Nästan alla har någon gång sett bilderna från den 11 september 2001 där flygplan kraschar in i World Trade Center i New York. De flesta av oss accepterar förklaringen att det rörde sig om en terroristattack utförd av den islamistiska terrorgruppen al-Qaida. Men nästan omedelbart efter händelsen spreds alternativa förklaringar till det inträffade. Enligt en förklaring var det inte terrorister utan den amerikanska staten som låg bakom attacken. USA:s president George W Bush ville ha en anledning till att föra i krig i Mellanöstern i syfte att skaffa sig kontroll över oljan. Flygplanen var inte flygplan utan missiler som med hjälp av hologram maskerats till flygplan. Anledningen till att byggnaderna föll samman som de gjorde var att sprängämnen placerats ut i dem i förväg. Denna typ av förklaringar som vill se sammansvärjningar bakom händelser av olika slag kallar vi konspirationsteorier

Konspirationsteoretiker fokuserar ofta på enskilda detaljer när de kritiserar helheten.

Syftet är att förneka sanningen i den stora berättelsen. Ofta skapar tron på konspirationsteorier en känsla av gemenskap hos dem som tror på dem.

Historien är full av konspirationsteorier. Den 28 september 1994 sjönk fartyget Estonia på väg från Tallinn till Stockholm och över 850 människor omkom. Anledningen till katastrofen var att fartygets bogvisir slets loss i det hårda vädret och att båten därefter vattenfylldes och sjönk. Snart spreds emellertid en alternativ förklaring som gick ut på att

HISTORIEBRUK

fartyget sänkts. Anledningen skulle ha varit att det funnits lastbilar med hemlig militär utrustning ombord som den utpekade organisationen ville komma över. Efter sänkningen skulle lasten ha bärgats med hjälp av en hjulförsedd ubåt. Som bevis visade konspirationsteoretikerna bilder på bottenspår från platsen för Estonias förlisning. Spåren finns men kommer sannolikt från fiskeredskap.

I juli 1969 genomförde amerikanska astronauter den första månlandningen. De placerade då en amerikansk flagga på månens yta. Det finns de som hävdar att månlandningen aldrig ägt rum utan att de berömda bilderna spelades in i en filmstudio. Anledningen var propagandistisk och förklaringen var att det var viktigt för USA att visa att man tagit sig till månen före Sovjetunionen. Som argument framför de som förespråkar denna tolkning att flaggan rör sig, vilket skulle vara omöjligt eftersom det inte finns någon vind på månen. De som hävdar att bilderna är riktiga förklarar flaggans rörelse med att Armstrong vridit på flaggstången för att ta prover från månytan.

1. Varför uppkommer konspirationsteorier och vad fyller de för syften?

2. Varför väljer människor att tro på konspirationsteorier istället för på vedertagna sanningar?

3. Vilka olika typer av historiebruk kan konspirationsteorier vara exempel på?

4. Hur kan man med hjälp av källkritik bedöma trovärdigheten hos olika konspirationsteorier?

HISTORIEBRUK

PERSONERNA BAKOM NAMNEN PÅ FLYGPLATSERNA

Det är ingen överdrift att påstå att historien finns överallt. Ofta möter vi den i form av namn på gator och torg eller till och med på kollektivtrafikens fordon. Om man väljer att resa utomlands med flyg äger det första mötet med resmålet rum på flygplatsen. Många flygplatser är uppkallade efter personer som spelat en viktig roll i landets historia. Nedan följer några exempel.

• Jomo Kenyatta (Nairobi, Kenya)

• Indira Gandhi (New Delhi, Indien)

• David Ben Gurion (Tel Aviv, Israel)

• George Best (Belfast, Nordirland)

• Frederic Chopin (Warszawa, Polen)

• Kemal Atatürk (Istanbul, Turkiet)

• Charles de Gaulle (Paris, Frankrike)

• Galileo Galilei (Pisa, Italien)

• Nikola Tesla (Belgrad, Serbien)

• John Lennon (Liverpool, England)

• John F. Kennedy (New York, USA)

• Simón Bolivar (Caracas, Venezuela)

1. Vilka är personerna bakom namnen ovan?

2. Vad har de gemensamt?

3. Varför har de fått ge namn åt de ovanstående flygplatserna?

4. Vilket eller vilka olika typer av historiebruk är detta exempel på?

5. Vilka personer skulle du vilja fick ge namn åt flygplatser i Sverige?

FRÅN FORNTIDEN TILL DEN MODERNA TIDENS BÖRJAN

– epokbegrepp och huvudlinjer

Det har funnits människoliknande varelser på jorden i ungefär tre miljoner år. Homo sapiens sapiens, den moderna människan, är 50 000 år gammal men det är bara under de senaste 5 000 åren som människan haft tillgång till ett skriftspråk som gjort att hon lämnat skriftliga spår efter sig. Med de första skriftliga källorna börjar den historiska tiden och det är den som historikerna undersöker. Den tid som ligger före den historiska kallar vi förhistoria. För att göra historien begriplig och möjlig att överblicka delar historikerna in det förflutna i epoker. Epok och tidsperiod betyder samma sak.

Mänsklighetens vagga stod i Afrika. Fotspåren på bilden kommer från en familj av släktet Austrolopithecus afarensis, en typ av förmänniska som levde för omkring tre miljoner år sedan.

Att dela in historien i perioder

Historia är ett ämne där det är viktigt att känna till hur olika händelser förhåller sig till varandra i tidsföljd. Läran om tid kallas kronologi. När historikerna delar in historien i olika delar kallas det periodisering Det är viktigt att komma ihåg att epoker och tidsperioder är något som skapats i efterhand. Människorna som levde på 1200-talet hade alltså ingen aning om att de levde under den period vi kallar medeltiden.

En periodindelning kan gå till på olika sätt och man skiljer vanligen mellan mekanisk och teoretisk periodisering. Den mekaniska periodiseringen går till på så vis att man delar in historien i avsnitt, bestående av ett visst antal år. Enligt denna princip skulle exempelvis 1900-talet kunna delas in i decennier eller något liknande. Det utmärkande för en mekanisk periodisering är att man inte tar hänsyn till om det finns några händelser eller företeelser som håller en period samman och gör den till en enhet. Detta kännetecknar

istället den teoretiska periodiseringen. Här delar historikerna in det förflutna med utgångspunkt i sådant som är utmärkande för perioden. En teoretisk periodisering av 1900-talet skulle exempelvis kunna utgå från tidsperioder som första världskriget 1914–18, mellankrigstiden 1919–39, andra världskriget 1939–45 och det kalla kriget 1945–91.

Epokbegrepp

Vissa historiska epokbegrepp är gemensamma för relativt stora geografiska områden men används inte utanför dem. I europeisk historia talar vi exempelvis om antiken, medeltiden, renässansen, tidigmodern tid och upplysningen som centrala epokbegrepp. På andra håll i världen använder man andra typer av benämningar på historiska perioder. Om vi istället vänder oss till Kina kommer vi att upptäcka att kineserna istället väljer att periodisera utifrån sina olika kejsardynastier – Tang, Ming, Qing etc.

Även på de platser där samma epokbegrepp tillämpas kan de kronologiska

Xia Shang Zhou Han

avgränsningarna se olika ut. I Europa anses medeltiden pågå mellan 476, då Västrom föll, och den tidigmoderna tidens början på 1500-talet. I Sverige räknar vi istället medeltiden från omkring 1050, då vikingatiden slutade, och fram till valet av Gustav Vasa som svensk kung 1523.

Olika länder delar in sin historia på olika sätt. I Sverige talar vi om perioden 1611–1721 som stormaktstiden. Med stormaktstiden menar vi en tid präglad av en utrikespolitik som syftade till att lägga nya landområden under den svenska statens kontroll och som ledde till många krig. Den har inte sin motsvarighet i något annat land. Stormaktstiden är ett begrepp som hör hemma i den politiska historien. Om man istället sysslar med konsthistoria talar man inte om stormaktstiden utan använder istället begreppet barocken som benämning på motsvarande epok. Ett annat sätt att periodisera är att utgå från namnen på de regerande kungaätterna. Vasatiden är uppkallad efter de svenska regenterna med samma namn och pågick mellan 1523 och 1611. I England sammanfaller delvis denna period med den elisabetanska,

uppkallade efter drottning Elisabet I som regerade mellan 1558 och 1603.

Tideräkning

Det är viktigt att hålla i minnet att olika kulturer tillämpar olika typer av tideräkning. I den kristna delen av världen utgår man från Kristi födelse som den händelse från vilken tiden räknas medan man i den muslimska kulturkretsen utgår från det år då Muhammed lämnade Mekka och begav sig till Medina, en händelse som enligt den kristna tideräkningen inträffade år 622. Detta innebär att dateringen av olika händelser kommer att skilja sig åt mellan de båda kulturerna.

Vi kan alltså konstatera att de olika epoker och perioder som förekommer i historieskrivningen är konstruktioner som skiljer sig åt mellan olika länder och kulturer. I denna bok är utgångspunkten de historiska perioder som förekommer i europeisk historieskrivning. I det följande avsnittet ska vi göra en kronologisk resa från forntiden till upplysningen och titta lite närmare på vad som kännetecknar de olika epokerna.

och fram till vår egen tid.

Renässansen Upplysningen

f.Kr.

Forntiden

År 1974 gjorde antropologen Don Johanson ett anmärkningsvärt fynd. I Hadar i Etiopien fann han ett tre miljoner år gammalt kvinnoskelett som döptes till Lucy. Denna kvinna tillhörde arten Australopithecus afarensis och var 115 centimeter lång. Hon såg inte ut som vi men gick upprätt och anses därför vara vår allra äldsta föregångare.

Människan har sitt ursprung i Afrika. Här utvecklades flera människoarter som en efter en dog ut. En art överlevde emellertid – Homo sapiens. Den uppstod för omkring 300 000 år sedan och spred sig sedan från Afrika till övriga delar av världen, först till Asien och därefter till Europa, Australien, Amerika och slutligen till öarna i Stilla havet. Den moderna människan kännetecknas bland annat av upprätt gång, förmågan att använda och tillverka redskap samt ett avancerat språk. En anledning till att vår människotyp har kunnat överleva är att den haft förmågan att anpassa sig till olika miljöer och klimat.

De första människorna livnärde sig på jakt, fiske och på att samla in födoämnen som bär, frukt, nötter, rötter och skaldjur. Så har människan levt under den allra största delen av sin historia.För omkring 10 000 år sedan började människan bruka jorden. De kringströvande jägarna och

Lucys kvarlevor visar att hennes kranium såg ut som en apas medan andra delar av hennes kropp som bäcken och ben liknade en människas.

samlarna blev bofasta bönder. En trolig förklaring är att människorna behövde komplettera jakt och insamling med ett nytt sätt att skaffa föda. Kanske hade en klimatförsämring gjort att vissa växter och bytesdjur försvunnit? Jordbrukets fördel ligger i att det kan försörja många människor på en förhållandevis liten yta.

Människorna började bruka jorden oberoende av varandra vid olika tidpunkter

300 000 3 miljoner

3 miljoner år f.Kr. Lucy

300 000 f.Kr. Homo sapiens

och på olika platser. Till Europa spred sig jordbruket genom invandrare från Mellanöstern.

I samband med att människorna började odla jorden lärde de sig även att hålla tamdjur. Omkring 10 000 f.Kr. hade man hundar och sedan getter, får, svin, oxar och kor. Hästar togs i människans tjänst ungefär 4 000 f.Kr.

De första högkulturerna

På flera håll i världen uppstod tidiga civilisationer eller högkulturer, alla bredvid stora floder. Arbetet med jordbruk och konstbevattning gjorde att människorna inte kunde klara sig själva utan var tvungna att samarbeta. De första högkulturerna uppstod vid Eufrat och Tigris i nuvarande

Irak, Nilen i Egypten, Indus i Indien och Gula floden i Kina.

Den första av dessa högkulturer var Mesopotamien, Tvåflodslandet, som uppstod i området mellan Eufrat och Tigris för omkring 5 000 år sedan. Här bodde ett folkslag som kallades sumerer Tack vare ett effektivt system för konstbevattning kunde jordbruket producera mycket mat. När det uppstod ett överskott på mat skapades en överklass som kunde ägna sig åt annat än att arbeta med jordbruk. Ett prästerskap och en politisk ledning som skulle styra över konstbevattningen växte fram. Tempel och palats började byggas och detta gjorde att ny teknik utvecklades. Hjulet, plogen och drejskivan var några av de uppfinningar som gjordes i Mesopotamien.

f.Kr.

f.Kr.

f.Kr.

Mohenjo-daro

f.Kr.

Kartan visar var de forntida högkulturerna var belägna.

12 000 f.Kr. De första spåren av människor – stenåldern börjar

10 000

Ca 10 000 f.Kr. Jordbruket uppstår

4200 f.Kr. Jordbruket introduceras 1500 f.Kr.

1800 f.Kr. Bronsåldern börjar 5 000

3000 f.Kr. Högkultur i Mesopotamien, den första skriften, de första städerna, metallhantering

500 f.Kr. Järnåldern börjar

800 e.Kr. Vikingatiden börjar

Kristi födelse e.Kr.

2000 f.Kr. Minoiska kulturen

HERODOTOS HISTORIA

Nedanstående textutdrag är hämtade från Herodotos skildring av slaget vid Thermopyle i sin bok Herodotos historia.

Platsen vid Thermopyle där slaget ägde rum år 480 f.Kr. Kustlinjen har förändrats sedan dess så passet var smalare då.

Det berättades också, att Leonidas själv skickat bort dem för att spara deras liv. Men för honom själv och de tillstädesvarande spartanerna hade det inte varit tillständigt att svika den post som de nu en gång kommit för att bevaka. Och jag ansluter mig snarast till denna mening, att när Leonidas märkte, att bundsförvanterna var modlösa och inte villiga att dela faran, att han då befallde dem att tåga bort, men att han själv för sin heders skull inte kunde lämna platsen. Men om han stannade kvar, skulle hans ära leva kvar i glans, och Spartas lycka inte utslockna: spartanerna hade nämligen strax i början av detta krig frågat oraklet i Delfi, och prästinnan hade då svarat att antingen skulle Lakedaimon (synonym för Sparta) förstöras av barbarerna, eller också skulle deras konung stupa. (…) Vid solens uppgång offrade Xerxes dryckesoffer. Sedan höll han sig stilla en stund till fram på förmiddagen, då han företog sitt anfall. Detta hade Efialtes manat honom till. Ty nedstigandet utför berget går mycket fortare och avståndet är kortare än vägen runt omkring och uppför berget. Xerxes trupper ryckte alltså fram. Leonidas och hans hellener (greker) tågade också fram med döden i sikte, och nu ryckte de mycket längre fram än förut till den bredare delen av passet. Ty under de föregående dagarna hade, medan somliga försvarade skansarna, andra dragit sig tillbaka och kämpat i den trängre delen av passet. Men nu kom de i handgemäng utanför det smala stället och därvid föll barbarerna i massa. Ty de barbariska häravdelningarnas anförare stod bakom med piskor i händerna och slog varenda man för att driva dem fram. (…)

Sedan flertalet lakedaimonier fått sina lansar brutna, nedgjorde de perserna med svärden. I denna kamp föll Leonidas som en hjälte, och med honom andra berömda spartaner, vilka jag hört namngivas som högt förtjänta män, liksom jag hört namnen på alla de trehundra. (…)

Därefter gick han (Xerxes) omkring bland de fallnas lik. När han kom till Leonidas och hörde, att han varit lakedaimonernas konung och fältherre, befallde han, att man skulle hugga av hans huvud och spetsa det. Jämte många andra bevis har även detta i hög grad övertygat mig om att konung Xerxes vredgades på Leonidas under dennes livstid mer än på någon annan människa. Annars skulle han inte så hänsynslöst ha behandlat hans lik, ty perserna brukar annars mer än andra folk, som jag känner, hedra tappra män. Och befallningen verkställdes av dem, som fått detta uppdrag. (…)

1. Varför valde spartanerna att stanna kvar vid Thermopyle trots att de andra grekerna lämnat platsen?

2. Vilka slutsatser kan man utifrån denna källa dra om grekernas syn på mod, heder, tapperhet och ära?

DÖD AMAZON

3. Ge exempel på frågor som du INTE kan ställa till denna källa?

4. Vilken bild av perserna presenterar Herodotos i sin skildring av slaget?

Slaget vid Thermopyle har på olika sätt använts i olika syften genom historien och odödliggjorts genom tal, filmer och dikter. I maj 1941 publicerade Dagens Nyheter dikten Död amazon som skrivits av Hjalmar Gullberg som en hyllning till den döda poeten Karin Boye som tagit sitt liv i slutet av april samma år. Karin Boye var en mycket uppskattad författare som också tagit tydlig politisk ställning mot all form av diktatur i romanen Kallocain från 1940. Hon fruktade den framtid som väntade om Nazityskland vann kriget. I dikten refererar Gullberg till händelserna vid Thermopyle år 480 f.Kr. I april 1941 invaderades Grekland av trupper från Nazityskland.

HISTORIEBRUK

Död amazon av Hjalmar Gullberg

Svärd som fäktar mot övermakten, du skall brytas och sönderslås!

Starka trupper ha enligt T.T. nått Thermopyle, Greklands lås.

Fyrtioåriga Karin Boye efterlyses från Alingsås.

Mycket mörk och med stora ögon; klädd i resdräkt, när hon försvann. Kanske sökte hon bortom sekler, dit en spårhund ej vägen fann, frihetspasset där Spartas hjältar valde döden till sista man.

Ej har Nike med segerkransen

Krönt vid flöjtspel och harposlag

Perserkungen, jordens gissel

Glömd förruttnar i sin sarkofag. Hyllningskören skall evigt handla om Leonidas nederlag.

För Thermopyle i vårt hjärta

Måste några ge livet än. Denna dag stiger ner till Hades, följd av stolta hellenska män, mycket mörk och med mörka ögon deras syster och döda vän.

1. Hur ser Hjalmar Gullberg på slaget vid Thermopyle? Vilken betydelse ger han slaget?

2. Dikten skrevs under 1941, under andra världskriget, och anspelar på händelser i Gullbergs samtid. Vilka spelade spartanernas och persernas roller då dikten skrevs?

3. Vilken eller vilka typer av historiebruk kan detta vara exempel på?

4. Vilken koppling gör Hjalmar Gullberg mellan Leonidas och spartanernas öde vid Thermopyle och Karin Boye?

Män och kvinnor i historien

Genushistoria handlar om hur relationerna mellan män och kvinnor har sett ut genom historien. Det är en historia som bland annat handlar om kön och makt.

Genushistorikerna undersöker även vad som betraktats som manliga och kvinnliga sysslor under olika historiska perioder och hur mans- och kvinnoidealen sett ut. Vissa saker är sig lika medan annat har förändrats. Genushistorien är därför en historia som handlar om både kontinuitet och förändring. I detta avsnitt kommer exemplen att hämtas från Sverige.

Genushistorikerna talar om tre brytpunkter i historien då relationerna mellan män och kvinnor genomgick stora förändringar. Detta skedde samtidigt som annat i samhället förändrades i grunden. Stora samhällsförändringar innebär alltid att relationerna mellan könen förändras. De brytpunkter som historikerna talar om är den neolitiska revolutionen, alltså övergången från jägar- och samlarsamhället till jordbrukssamhället, kristnandet och den industriella revolutionen.

Den neolitiska revolutionen

Den neolitiska revolutionen inleddes omkring år 4 200 f. Kr då en jordbrukande befolkning invandrade till Sverige söderifrån. Jägarbefolkningen hade varit nomader och regelbundet flyttat mellan olika boplatser. Man rörde sig mellan områden där det fanns bytesdjur att jaga och ätbara växter att samla in. Eftersom människorna flyttade ofta försökte man begränsa barnafödandet. Antagligen praktiserade man avbrutna samlag och säkra perioder då kvinnorna ammade. Stora barnkullar tillhörde ovanligheterna. Det gjorde att kvinnorna kunde delta i anskaffandet av mat. Man räknar med att kvinnorna

stod för den del av matproduktionen som handlade om insamling. Den var viktigare än jakten och omkring 75 procent av den mat som konsumerades utgjordes av ätbara växter, frukter, bär och nötter. Detta gav kvinnorna en stark ställning i jägarnas och samlarnas samhälle.

Detta förändrades då jordbruket infördes och människorna blev bofasta. Kvinnorna började föda fler barn, barnkullarna blev stora och kvinnorna fick ägna mer tid åt att ta hand om barnen än tidigare. Det gjorde att det blev männen som kom att stå för att skaffa den mat som människorna behövde. När kvinnorna inte längre deltog i matproduktionen på samma sätt som tidigare försämrades deras ställning i samhället och kvinnornas status sjönk.

Kristnandet

Svenskarnas första kontakter med kristendomen skedde redan på 400-talet då man genom handel och krigståg stötte på kristna kulturer nere i Europa. Då inleddes den process som kom att förvandla Sverige till ett kristet rike i övergången mellan vikingatiden och medeltiden under loppet av 1000- och 1100-talen. Kristnandet gjorde att samhället ännu en gång förändrades i grunden. Det gäller även relationerna mellan män och kvinnor. Med kristendomen introducerades en ny typ av äktenskap. De förkristna formerna för samlevnad hade varit mer lösliga i konturerna och lättare att upplösa. I samband med kristnandet infördes monogama äktenskap som skulle vara livslånga. Man fick alltså bara vara gift med en person och skilsmässor var inte tillåtna. Detta berodde på att äktenskapet ansågs vara ett sakrament och instiftat av Gud. Äktenskapet skulle vara frivilligt och framtvingade äktenskap var formellt sett inte

På Jan van Eycks målning från 1400-talet syns paret Arnolfini som just trolovat sig. Lägg märke till att kvinnan är med barn. Hunden på bilden är en symbol för trohet.

tillåtna. Trots detta förekom det att unga människor tvingades gifta sig mot sin vilja med någon som de inte tyckte om. Framför allt i de högre klasserna spelade ätten och släkten en viktig roll då äktenskap skulle ingås. Det var viktigt att äktenskapen var socialt, politiskt och ekonomiskt goda affärer för de inblandade släkterna. I de högre klasserna var äktenskapen ett sätt att bygga politiska allianser, nätverk och rikedomar.

Med kristendomen infördes också en ny syn på sexualitet. Allt sexuellt umgänge skulle ske inom äktenskapet och att föda barn utanför äktenskapet blev förknippat med skam. Olika former av utomäktenskaplig sexualitet bestraffades. I början av 1600-talet infördes dödsstraff för otrohet. Det var emellertid vanligt att dödsstraffen omvandlades till böter.

Enligt kristendomen skulle kvinnan vara underordnad mannen. Denna uppfattning hämtade man stöd för i Bibeln. Detta kom tydligt till uttryck i de lagar som skrevs under medeltiden. Kvinnor var omyndiga och skulle alltid företrädas av en man. Den gifta kvinnan skulle representeras av sin make och den ogifta kvinnan av sin far, bror eller någon annan manlig släkting. De enda kvinnor som var

myndiga och hade rätt att föra sin talan var de som var änkor. Kvinnor fortsatte att vara omyndiga i Sverige fram till andra halvan av 1800-talet.

När Sverige kristnades blev landet katolskt. Under 1500-talet splittrade reforma tionen kyrkan i Europa i en katolsk och en protestantisk del. Sverige blev en del av det protestantiska Europa.

Detta gjorde att en ny syn på äktenskapet slog igenom. Enligt protestantismen var äktenskapet inte ett sakrament och kunde därför lösas upp. Det räckte emellertid inte med att parterna glidit ifrån varandra och inte längre var förälskade. För att en skilsmässa skulle bli aktuell krävdes att den ena parten varit otrogen eller att någon av parterna övergivit den andra och gett sig av. Det var bara den part som drabbades av otroheten eller blivit övergiven som kunde ansöka och få igenom en skilsmässa.

Under den katolska tiden var det förbjudet för präster att gifta sig. De skulle leva i celibat och endast ägna sig åt kyrkliga angelägenheter. Efter reformationen blev det tillåtet för präster att gifta sig och skaffa familj, vilket många gjorde. Prästfamiljer blev vanliga på landsbygden och i städerna.

Hjortbergs epitafium målades av Jonas Durch under tidigt 1770-tal och hänger i Släps kyrka i Halland. Målningen föreställer prästfamiljen Hjortberg.De hade 15 barn. De barn som inte längre var i livet då tavlan målades avbildades bortvända.

Man brukar säga att de livslånga äktenskapen hörde hemma i en tid då religionen hade ett stort inflytande över människornas liv och där familjen var samhällets viktigaste beståndsdel. Familjen var den naturliga enheten för barnafödande, uppfostran och fungerade också som en produktionsenhet. I jordbrukssamhället var alla tvungna att hjälpa till på gårdarna för att jordbruket skulle fungera. Därför var det viktigt att familjebildningarna var stabila.

Industrialiseringen

Vid mitten av 1800-talet inleddes den tredje av de tre brytpunkterna. Sverige började industrialiseras och ännu en gång genomgick samhället genomgripande förändringar som även denna gång påverkade relationerna mellan män och kvinnor. Människor började lämna landsbygden och flytta in till städerna och familjens roll som produktionsenhet minskade i betydelse. Med industrialiseringen skapades nya förutsättningar för att kvinnorna skulle kunna ägna sig åt annat än jordbruksarbete. När ogifta kvinnor blev myndiga på 1850-talet kunde de välja att flytta in till städerna. En lag om näringsfrihet gjorde att de kunde starta egna företag om de hade råd eller försörja sig som pigor i borgerskapets hem eller ägna sig åt industriarbete. För många kvinnor lockade de nya industrierna. Arbetsdagarna var långa, arbetet ofta smutsigt och farligt men i gengäld fick de fasta arbetstider och lön i kontanter. Dessutom innebar livet i städerna en ökad frihet och en större anonymitet än på landsbygden där man ständigt hade allas blickar på sig och den sociala kontrollen var stark.

De kvinnliga industriarbetarna fick betydligt lägre löner än sina manliga kollegor. Det var inte ovanligt att kvinnornas löner

I början av 1900-talet var det vanligt att kvinnor arbetade som pigor. När nymodigheter som dammsugaren uppfanns underlättades deras arbete.

bara var hälften av männens. Ett argument som användes för att motivera löneskillnaderna var att det var männens uppgift att försörja familjerna. Att det fanns ensamstående kvinnor som kämpade för sin överlevnad tog man ingen hänsyn till. Det dröjde ändra fram till 1970-talet innan kvinnornas löner började närma sig männens. Löneskillnaderna består än idag. Till skillnad från medelklassens kvinnor fortsatte arbetarklassens kvinnor att arbeta efter det att de fått barn.

Från och med 1870-talet blev det möjligt för svenska kvinnor att söka statliga tjänster och att studera på universitet. De var dock tvungna att första skaffa sig en studentexamen. Det fick de göra genom att skaffa sig privatundervisning eftersom läroverken, motsvarigheten till dagens gymnasier, inte öppnades för kvinnor förrän 1928.

Under 1800-talet fick kvinnorna allt fler rättigheter. 1845 infördes lika arvsrätt för män och kvinnor. Tidigare hade männen ärvt dubbelt så mycket som kvinnorna. 1858 blev ogifta kvinnor myndiga vid 25 års ålder men det dröjde ända till 1920 innan gifta kvinnor förklarades myndiga. Samma år blev det förbjudet för gifta män att slå sina hustrur.

Landsföreningen för kvinnlig rösträtt gav ut vykort som ett led i kampen för ökat politiskt inflytande för kvinnor.

I slutet av 1800-talet började allt fler kvinnor ställa krav på att få rösta och delta i riksdagsvalen. Landsföreningen för kvinnlig rösträtt bildades 1903 och 1921 hölls de första riksdagsvalen med allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Av de 380 ledamöterna i riksdagen efter valet var 5 kvinnor. Kvinnornas intåg i rikspolitiken var viktigt och nya frågor fick politisk uppmärksamhet. Nu skapades exempelvis familjepolitik som ett nytt politiskt område.

I början av 1920-talet reformerades skilsmässolagarna så att det blev lättare för människor att skilja sig. Det krävdes inte längre att någon av parterna blivit utsatt för otrohet eller övergiven. Det var en process som inletts redan på 1800-talet då det successivt blev allt lättare att få skilja sig. Nu räckte det att man var osams eller helt enkelt hade glidit ifrån varandra. I lagen talade man om detta som ”osämja och

långvarig söndring”. Antalet skilsmässor ökade kraftigt och de livslånga äktenskapens tid var på väg att ta slut.

Efter andra världskriget fortsatte kamp en för ökad jämställdhet och kvinnlig frigörelse. De stora frågorna som kvinnorörelsen drev handlade bland annat om krav på utbyggd barnomsorg som var en förutsättning för att kvinnorna skulle kunna ta sig ut i arbetslivet. Andra frågor handlade om höjda kvinnolöner och rätten till fri abort.

Mot slutet av 1900-talet började männen ta ett större ansvar för barnen. Det berodde bland annat på att kvinnorna började förvärvsarbeta i större utsträckning. Tidigare hade det i princip alltid varit kvinnorna som tag hand om barnen men 1974 infördes en föräldraförsäkring. Den gav kvinnor och män samma möjligheter att stanna hemma och ta hand om de gemensamma barnen. Det delade ansvaret gällde också vid skilsmässor och delad vårdnad om barnen blev vanligt.

Arbetet för ökad jämställdhet fortsätter. Det är fascinerande att fundera över vilken som kommer att bli nästa stora brytpunkt som förändrar samhället i grunden och därmed relationerna mellan män och kvinnor?

I slutet av 1970talet genomfördes kampanjer för att få fler pappor att stanna hemma med sina barn. Här uppmanar den då välkände tyngdlyftaren

Lennart ”HoaHoa” Dalgren papporna att ta ut en pappamånad.

Romernas historia i Sverige

Av de omkring 12 miljoner romer som lever i Europa bor någonstans mellan 50 000 och 120 000 i Sverige. Sedan år 2000 har de status som en nationell minoritet och deras språk, romani chib, har ställning som ett minoritetsspråk. De svenska romerna delas in i fem olika grupper: resande, svenska romer, finska romer, utomnordiska romer och nyanlända romer. Det mesta tyder på att romernas ursprung finns i Indien.

Resande, som också kallas resandefolket, härstammar från de första romerna som kom till Sverige i början av 1500-talet. De som räknas till gruppen svenska romer har sitt ursprung i romska grupper som invandrade till Sverige under 1800-talet. Ursprungligen kom de från Rumänien och tog sig till Sverige via Finland och Danmark. Staten betraktade dem som annorlunda än resandefolket och de olika grupperna kallades under 1900-talet för tattare respektive zigenare. Begreppet tattare användes redan under 1500-talet. En förklaring till att man använde begreppet tattare att man felaktigt trodde att romerna härstammade från tartarerna.

De finska romerna, även kallade kalé levde i Finland redan under 1500-talet. Finland var ända fram till 1809 en del av det svenska riket. I likhet med de utomnordiska romerna invandrade många av dem till Sverige under 1960-talet. De flesta nyanlända romer kom till Sverige på 1990-talet i samband med kriget i det forna Jugoslavien. Många romer som lever i Sverige idag kommer ursprungligen från Bulgarien och Rumänien som de lämnat eftersom de varit diskriminerade Idag anses begreppen tattare och zigenare ha en nedsättande klang och de benämningar som används i stället är resande och romer.

Under lång tid var det vanligt att romerna bodde i vagnar i läger. Här sysselsatte de sig med hantverk av olika slag, exempelvis förtenning som på bilden.

De första romerna

Det första belägget för att romer funnits i Sverige är från 1512. I källan talas det om ”tatrar” som kommit från ”Lilla Egyptens land” och det har tolkats som att anteckningen rörde romer (jfr engelskans gypsies).

De beskrevs som en folkgrupp med ”annorlunda seder, främmande utseende och ett obegripligt språk”. Inledningsvis blev de välkomnade men efter en tid började Gustav Vasa betrakta dem som spioner och bestämde att de skulle fördrivas från Sverige. Även kyrkan såg på romerna med misstänksamhet och 1560 beslutades att inga svenska präster fick ha något med romerna att göra.

År 1637 utfärdades en förordning med titeln ”Placat om Tatrarnes fördrifvande af landet”. Den innebar att alla romer, män,

kvinnor och barn skulle tvingas lämna Sverige. De romska män som trots detta försökte stanna kvar skulle straffas med döden. Under 1600-talet mildrades inställningen till romer något och det beslutades att romer kunde få bli en del av den svenska kyrkan och det svenska samhället om de gick med på att döpa sig. Vägen till ett accepterande var dock fortsatt lång. 1748 infördes en lag som förbjöd romer att invandra till Sverige. Lagen var emellertid svår att upprätthålla.

I slutet av 1800-talet invandrade den grupp som kommit att kallas för svenska romer till Sverige. Flera av dem sysslade med metallhantverk av olika slag. De betraktades med stor misstro och på många svenska kommuner förbjöd dem att bosätta sig på deras mark. Misstänksamheten från majoritetssamhällets sida berodde bland annat på att de inte var bofasta utan levde i sina vagnar i läger och att de saknade fasta arbeten. Den romska kulturen föraktades och staten krävde att romerna skulle assimileras i det svenska samhället.

Omfattande diskriminering

Romernas situation i Sverige försämrades ytterligare under 1920-talet då rasbiologin blev populär. För att romerna skulle bli en del av det svenska samhället började staten tvångsomhänderta deras barn. De svenska romerna motarbetades på olika sätt för att de självmant skulle välja att lämna landet. Bland annat förbjöds de att slå läger. Staten varnade för att sexuellt umgänge mellan svenskar och romer skulle kunna leda till en rasblandning som var skadlig för landet. Mellan 1914 och 1954 tillämpades en utlänningslag som förbjöd resande och romer att invandra till Sverige. 1934 antog riksdagen en steriliseringslag som skulle ”skydda den svenska folkstammen” och förhindra att ”icke-önskvärda befolkningsgrupper” fortplantade sig. Till dessa grupper hörde

resande och romer. De registrerades i särskilda register ända fram till 1945, då denna typ av registrering upphörde. Diskrimineringen fortsatte emellertid och många resande och romer valde därför att försöka hålla sin etniska tillhörighet hemlig.

Förbättrade villkor

Under andra halvan 1900-talet fick romerna det bättre, men de utsattes fortfarande för antiziganism, alltså en rasism som riktade sig mot romer. Romerna fick medborgerliga rättigheter och lovades bostäder och utbildning men utvecklingen gick långsamt. Romernas sak fick stor uppmärksamhet i offentligheten då författaren Katarina Taikon utkom med böckerna Zigenerska och Zigenare är vi på 1960-talet. Mest känd är hon för barn- och ungdomsromanen Katitzi.

Katarina Taikon, författare och förkämpe för romernas likaberättigande i samhället.

Mot slutet av 1900-talet fortsatte kampen för resandes och romers rättigheter. En stor seger vanns när romerna fick ställning som nationell minoritet år 2000. Minoritetslagstiftningen innebar bland annat att romerna fick rätt till modersmålsundervisning på romani chib och att de nedsättande begreppen tattare och zigenare ströks ur lagstiftningen. Flera organisationer har skapats som kämpar för att den diskriminering av resande och romer som fortfarande förekommer ska upphöra.

FRÅN JORDBRUKSSAMHÄLLE TILL TJÄNSTESAMHÄLLE

Under lång tid var Sverige, liksom övriga Europa, ett jordbrukssamhälle. Jordbruket var fram till den andra halvan av 1800-talet grunden för människornas försörjning. Vid sidan av jordbruket utnyttjade man sådant som fanns i omgivningen. Från skogen fick man mat, bränsle och timmer och i sjöarna fanns fisk – men också järnmalm. Av järnmalmen tillverkades bland annat spik och olika typer av redskap, till exempel liar, saxar och skäror.

Det industriella genombrottet under 1700-talet innebar att människornas levnadsvillkor förändrades i grunden. Då började den utveckling som på sikt skulle leda fram till förbättrade livsvillkor och ökad välfärd för många människor. Folk flyttade både inom och mellan länder, och städerna växte då människor valde eller tvingades att lämna landsbygden. I detta kapitel ska vi titta närmare på hur det gick till när jordbrukssamhället övergick till att bli ett industrisamhälle och sedan till ett tjänstesamhälle.

Jordbrukssamhället

Ordet jordbrukssamhälle används för att beskriva ett samhälle där de flesta människor levde av jordbruk och boskapsskötsel. För dem som levde nära vatten spelade fiske en viktig roll. Man fick även extrainkomster från skogen. I Sverige levde omkring 95 % av befolkningen på landsbygden långt in på 1700-talet.

Arbetsfördelning

I jordbrukssamhället var alla i familjen inblandade i produktionen. Männen brukade jorden och arbetade i skogen medan kvinnorna skötte korna, mjölkade, lagade mat, tillverkade tyger och sydde kläder. Redan från tidig ålder deltog barnen i arbetet på gården. När det var dags för skörd arbetade såväl män som kvinnor på fälten. Yngre män och kvinnor arbetade som drängar och pigor på gårdarna. Drängarna kunde vara bondsöner som en dag skulle ta över föräldrarnas gård medan pigorna kunde vara bonddöttrar som en dag skulle gifta sig med en bonde och själva bli husmödrar. För dem var dräng och piga något som man var under en kortare period i livet. Men det fanns också de som inte ägde någon jord. De skulle förbli jordlösa lantarbetare i hela sina liv och fortsätta arbeta som drängar och pigor eller kanske bli statare på någon större gård.

STATARNA

Från 1800-talets början fanns det på landsbygden ett slags lantarbetare som kallades statare. Ordet statare kommer av att de fick delar av sin lön på stat, det vill säga i naturaprodukter.

Statarna arbetade på stora gårdar främst i södra Sverige. De fick inte flytta när de ville utan om de ville byta arbetsplats fick de vänta till flyttveckan i oktober, som var den vecka varje år då statarna fick lämna gården och söka sig någon annanstans.

Statarna anställdes oftast som familj där både männen och kvinnorna arbetade. Statarkvinnorna var satta att mjölka gårdens kor. Detta mjölkningstvång kallades ”den vita piskan”. Tre gånger om dagen, sju dagar i veckan oavsett väderlek skulle korna mjölkas. Morgonmjölkningen ägde ofta rum vid fyratiden på morgonen.

Inte sällan var statarbostäderna, statarlängorna, trånga och mycket enkla. Statarsystemet avskaffades i Sverige 1945.

Vad som har ansetts vara manliga respektive kvinnliga arbetsuppgifter har varierat under århundradena. Mjölkning var under lång tid en kvinnlig syssla men kom med den ökade mekaniseringen under 1900-talet att övertas av männen. Värt att notera är att när männen var frånvarande (till exempel vid krig) kunde kvinnorna gå in och ta över deras arbetsuppgifter. Däremot var motsatsen betydligt svårare. Att laga mat och vårda barn var en ensidigt kvinnlig uppgift.

1600-talet och det första industriella genombrottet

Från och med andra halvan av 1500-talet förde Sverige en utrikespolitik som syftade till att ge landet kontroll över nya landområden, främst på andra sidan Östersjön. Denna stormaktspolitik gjorde att Sverige ofta var i krig och krigen krävde att vapen och andra typer av krigsmaterial tillverkades. Efterfrågan på vapen kom inte bara från den svenska krigsmakten utan kanoner exporterades även till andra länder. Produktionen av krigsmateriel skapade möjligheter för många bönder att skaffa sig extrainkomster genom att ta upp järnmalm ur sjöar och myrar, framställa träkol i kolmilor eller utföra transporter av olika slag. Inhemsk järnproduktion hade förekommit i över tusen år men nu på 1600-talet, under Sveriges stormaktstid, anlades nya järnbruk, glashyttor där man blåste glas, pappersbruk och vapensmedjor i rask takt.

INVANDRING OCH FÖRETAGANDE UNDER 1600- OCH 1700-TALEN

I alla tider har invandrare gjort viktiga insatser för utvecklingen av Sveriges ekonomi och näringsliv eftersom de har bidragit med pengar, kompetens och kontakter. Detta gällde inte minst för de som kom under 1600- och 1700-talen. Många olika nationaliteter levde i stormaktstidens Sverige och det skulle dröja ända fram till tiden efter andra världskriget innan Sverige blev lika kosmopolitiskt igen. Under 1600-talet bidrog utländska experter till att bygga upp såväl de industrier som den krigsmakt som Sverige behövde för att kunna bedriva stormaktspolitik. Järnbruk och vapensmedjor krävde en kompetens som till stora delar saknades i Sverige. Detta problem löstes av invandrare främst från Tyskland, Nederländerna och Vallonien, som var ett område i nuvarande södra Belgien och norra Frankrike. Vallonerna spelade en viktig roll för den svenska järnindustrins utveckling. Även på slagfälten gjorde utlänningar i svensk tjänst stora insatser. Ett stort antal av soldaterna var värvade tyskar och skottar och många av de officerare som förde befäl över de svenska trupperna i fält var av utländsk härkomst.

Under 1700-talet fortsatte invandrare att lämna viktiga bidrag till Sveriges utveckling. Under denna tid var det främst engelsmän och skottar som bidrog med sitt kunnande. Deras kunskaper var viktiga eftersom Storbritannien ekonomiskt var världens ledande nation under 1700-talet. En av de engelsmän som kom hit var Franz Jennings som blev förmögen på att exportera svenskt järn till Storbritannien och importera salt, socker, textilier och tobak.

1600-talets ekonomiska uppsving underlättades av att yrkeskunniga människor från andra länder lockades till att slå sig ner i Sverige. Påfallande många skickliga smeder kom från dagens Tyskland, Belgien och Holland.

Två av dem som kom till Sverige för att driva järnbruk var de holländska bröderna Arnold och Jacob de Rees. På 1640-talet lyckades de skaffa sig monopol på järngjuteri i Småland. De kontrollerade bland annat Huseby bruk, som var ett av de största i landskapet. Affärerna gick lysande tack vare de många krigen som gjorde att efterfrågan på kanoner var stor. Bröderna de Rees tid på Huseby kallas ”holländarnas epok”.

Koppar och järn var de största svenska exportprodukterna och omkring 80 % av den svenska exporten kom från dessa produkter. Sverige var det land i Europa som exporterade mest järn samtidigt som landet var självförsörjande på krigsmateriel. Många forskare menar att ett första industriellt genombrott, om än i mindre omfattning, ägde rum i Sverige under 1600-talet.

Skogsprodukter och hemindustri

SVENSK VAPENEXPORT

Export av gjutjärnskanoner från Sverige (ton)

1656 1

Källa: Bunte, Jörberg, Historia i siffror

De svenska kanonerna ansågs mycket bra.

Under 1700-talet ökade efterfrågan på produkter från skogen. I första hand rörde det sig om sågade trävaror men även tjära exporterades. Men även om den utländska efterfrågan på skogsprodukter var stor, var järn fortfarande den viktigaste exportprodukten.

Tjära tillverkades i speciella så kallade tjärdalar. I själva dalen lades den ved som skulle brännas till tjära under ett täcke av granris och jord. Av hettan förvandlades kådan i veden till tjära som rann ner mot ena änden av dalen där den samlades upp i tunnor. Tjäran användes bland annat för att göra fartygsskrov och husväggar och tak täta.

BARNARBETE

Här kommer två olika texter som skildrar barnarbete. År 1899 skildrade Stockholmstidningen villkoren för de små barn som arbetade inom träindustrin så här:

”Belysningen nattetid inne i såghusen är inte alltid den bästa. Att se de många små barnen, ofta i en ålder av 10–12 år sömniga och dåsiga vistas inne bland snurrande sågklingor och remverk, deltagande i ett arbete som kräver ständig vakenhet, en sådan syn är för den ovane någonting hemskt.”

Nedan beskriver författaren Viktor Rydberg arbetsförhållandena i 1800-talets industrier i diktform. Grotte är en kvarn som kan producera vad man vill.

Grotte mal med kraft och hast, dagar, nätter, utan rast; löparstenens klippa svänger, bjälkar, bommar, hjul och stänger kretsa kring sin axelmast, ila, så att ögat hissnar inför denna vilda färd.

livas han med gisselrapp.

Närmast mittelstolpen vissnar barnaskarans blomstervärld.

Märks den lilla kroppen slapp,

Grotte har ej råd att mista ens den sista gnista av dess späda levnadskraft; därför hugg med snärt och skaft!

Tårar strömma, kinder blekna, läppar darra, senor vekna.

Kvid, du trälabarn, och gråt, om det lindrar, men framåt!

Viktor Rydberg, Den nya Grottesången (1891)

Beskriv barnens arbetsförhållanden. Resonera kring varför texterna har tillkommit. Kan man utifrån dessa texter dra några generella slutsatser om hur villkoren såg ut för barnarbetare i 1800-talets Sverige? Kan dikter och annan skönlitteratur användas som historiska källor?

Kvinnan blir industriarbetare

När Sverige industrialiserades sökte sig inte bara män utan även många kvinnor till de nya jobben på fabrikerna. Man lockades av att få fasta arbetstider och lön i kontanter. Industriarbetet gav större frihet än arbete som piga eftersom kvinnan kunde bo för sig själv och slapp att vara inneboende hos en familj som kontrollerade henne dygnet runt.

Även efter att de hade gift sig fortsatte de kvinnliga industriarbetarna att lönearbeta. Deras inkomster behövdes för att familjen skulle överleva. Någon organiserad barnpassning fanns inte. Barnen fick klara sig själva, ta hand om varandra eller följa med till fabrikerna. Det dröjde till år 1900 innan det

När Sverige industrialiserades sökte sig en del kvinnor till industrin. Här paketerar kvinnor tvål för Barnängen år 1894.

kom en lag som förbjöd arbete under de fyra första veckorna efter barnets födsel. Men under den tid kvinnan var hemma med det nyfödda barnet fick hon ingen ekonomisk ersättning.

Arbetarkvinnorna tvingades på det här sättet till dubbelarbete. Först arbetade de på fabrikerna hela dagarna och när arbetet var slut tog det vanliga kvinnoarbetet vid. De skulle städa, laga mat och ta hand om barnen. Detta dubbelarbete lever kvar i våra dagar.

Den industri som lockade till sig flest kvinnor var tändsticksindustrin. Där dominerade den kvinnliga arbetskraften. Många kvinnor arbetade också i sko- och kartongfabriker liksom inom tobaksindustrin. Även om det fanns många kvinnor på en industri var det oftast män som ledde och kontrollerade arbetet. Kvinnorna blev också tilldelade de enklaste arbetena och fick minst betalt. När en kvinna tog över en arbetsuppgift som tidigare utförts av en man fick hon mindre i lön än den man som utfört sysslan före henne.

Lönefrågan

Kvinnorna fick lägre löner än de manliga arbetarna. Fortfarande en bit in på 1900-talet var det vanligt att en kvinna endast tjänade hälften så mycket som en man. Ett av motiven för de låga kvinnolönerna var att det ansågs att kvinnorna till skillnad från männen själva kunde laga sin mat och sy sina kläder och på det sättet kunde spara pengar. Inget av detta ansågs männen kunna göra utan de tvingades köpa dessa tjänster.

Ett annat motiv var att det var männen som förväntades försörja familjen, inte kvinnorna. Kvinnornas lön sågs enbart som ett komplement till mannens lön, detta trots att det oftast krävdes två arbetarlöner för att försörja en familj. Att det fanns många ensamstående kvinnor med barn togs det ingen hänsyn till. Kvinnorna tvingades då försörja sina barn på en lön som kanske bara var hälften så stor som en mans. Ytterligare ett motiv för lägre kvinnolöner var att kvinnorna antogs komma att vara borta mycket när barnen blev sjuka. Det var som sagt kvinnornas, inte männens, uppgift att ta hand om barnen. Det var inte förrän på 1970-talet som kvinnornas löner började närma sig männens. Så sent som 1971 avskaffades de speciella lönetarifferna för kvinnor.

Telefonist var ett vanligt kvinnoyrke under stora delar av 1900-talet.

Anledningen till att telefonist blev ett kvinnligt yrke lär ha varit att ljusa kvinnoröster ansågs passa bättre för detta ändamål än grova mansstämmor.

KVINNOR I TJÄNSTEMANNAYRKEN

Som en följd av en förändrad lagstiftning blev det möjligt för kvinnor att söka statliga tjänster i slutet av 1800-talet. De kunde bland annat få anställning som telefonister och postkassörskor. Kvinnor kunde även arbeta inom den privata sektorn, exempelvis på kontor eller på bank. Dessa kontorsarbeten ansågs lämpliga för medelklassens ogifta kvinnor som hade viss utbildning. År 1920 var 35 % av de anställda inom tjänstesektorn kvinnor.

Men redan på 1840-talet kunde kvinnor bli folkskollärare och år 1900 var 40 % av folkskollärarna kvinnor. De hade samma utbildning som sina manliga kollegor och under en tid hade de också lika höga löner.

Men det stora antalet lärarinnor oroade männen som var rädda för att kvinnorna helt skulle ta över yrket. Så år 1906 beslutade riksdagen – dit kvinnorna vid den tiden inte hade rösträtt – att de kvinnliga lärarna skulle tjäna mindre än männen. Denna lönediskriminering upphörde inte förrän i slutet av 1930-talet.

Men en medelklasskvinna som gifte sig förväntades sluta arbeta. Det borgerliga kvinnoidealet där kvinnans plats var i hemmet som maka och mor, var mycket stark. Dessutom ansågs det vara fel att en kvinna som var ”försörjd” skulle ”ta” arbete från en man. Under depressionen på 1930-talet föreslogs i ett flertal riksdagsmotioner att gifta kvinnor skulle ha yrkesförbud. Dock blev det aldrig så utan 1939 kom en lag som sa att en kvinna inte kan avskedas för att hon gifter sig.

Näringslivslagstiftning och utbildning

Näringsfrihet är viktigt för ett lands ekonomiska utveckling. Under 1800talet genomfördes en rad reformer som fick betydelse för näringslivets utveckling i Sverige. År 1846 upphörde skråtvånget och 1864 tog riksdagen ett beslut om näringsfrihet som bland annat innebar fri etableringsrätt för handel och industri på landsbygden.

Tidigare hade städernas hantverkare varit sammanslutna i en typ av föreningar som kallas skrån. Det var bara medlemmarna i skråna som fick syssla med hantverk i staden och det var bara i städerna som man fick syssla med handel och hantverk. Skråna kontrollerade varornas kvalitet, bestämde deras priser och avgjorde vilka som skulle få etablera sig som hantverkare. Att få bli medlem i ett skrå kostade mycket pengar och det var endast män som var välkomna. En änka kunde emellertid få ta över sin döde mans verksamhet.

När skråtvånget upphörde 1846 blev det möjligt för alla män och ogifta kvinnor att starta en egen rörelse om de hade råd. (En gift kvinna var emellertid omyndig och var därför tvungen att be sin man om lov eller låta sin man stå för rörelsen och nöja sig med att arbeta i den.)

1864 års riksdagsbeslut innebar att det blev fritt för vem som helst som var myndig att starta företag på vilken plats som helst i landet. När städerna inte längre hade ensamrätt på att bedriva handel och hantverk blev det möjligt för människor att starta industrier på landsbygden. Nu ökade konkurrensen, eftersom fler människor kunde ägna sig åt exempelvis hantverk av olika slag.

Folkskolan, läroverken och universiteten

År 1842 skapades, som tidigare nämnts, den obligatoriska folkskolan som lade grunden för ett svenskt utbildningssystem. I folkskolan gick både flickor och pojkar. Den var allmän och gratis.

Efter folkskolan kunde pojkarna fortsätta i statliga läroverk som avslutades med en studentexamen. Denna väg var stängd för flickor fram till 1927. Dessförinnan var flickorna tvungna att skaffa privatlärare eller gå på särskilda privata flickskolor för att skaffa den studentexamen som var nödvändig för att komma in på universitetet.

År 1870 blev det tillåtet för kvinnor i Sverige att studera vid universiteten. Men det var bara män som fick studera juridik och teologi. Det var också bara män som kunde få de höga statliga tjänster som universitetsstudier öppnade upp för. Inte förrän 1923 öppnades tjänster som universitetslärare och chefsposter inom de statliga verken upp för kvinnor.

Sonja Kovalevskaja blev Sveriges första kvinnliga professor då hon utsågs till professor i matematik 1884.

VAD ÄR FOLKMORD?

Omedelbart efter andra världskrigets slut bestämde segermakterna att de tyskar som burit ansvaret för andra världskrigets illdåd skulle bestraffas. I särskilda domstolar hölls rättegångar mot dem och det var då som begreppet folkmord användes för första gången.

Som folkmord räknades mord, förslavande, deportationer, förföljelse, systematiskt utrotande av människor och andra omänskliga handlingar. Motiven bakom handlingarna kunde vara politiska, rasistiska eller religiösa. När FN antog folkmordskonventionen 1948 för att kunna förebygga och bestraffa folkmord i framtiden talade man om samma typer av handlingar, men delvis andra motiv. Nu talade man om brott som riktade mot etniska, religiösa eller rasmässigt definierade grupper. Politiska motståndare räknades inte länge in i folkmordsdefinitionen. Anledningen till den förändringen var att man ville få Sovjetunionen att erkänna konventionen. Om politiska motståndare räknats in hade både Lenin och Stalin kunnat betraktas som folkmördare.

I februari 1945 bombade det brittiska och det amerikanska flygvapnet Dresden och lade staden i ruiner. Mer än 25 000 människor dödades i de eldstormar som brandbomberna orsakade.

FN:s folkmordsdefinition har fått utstå en del kritik. En del kritiker menar att den är för smal eftersom många grupper faller utanför. Det gäller inte bara folkmord på politiska motståndare utan även på grupper som sexuella minoriteter och människor med fysiska och psykiska funktionsvariationer. En annan kritik som riktas mot defi nitionen är att den kräver att man kan bevisa uppsåt . Man måste alltså kunna bevisa att syftet med massdödandet verkligen var att helt eller delvis förinta en viss grupp av människor. Under andra världskriget dog exempelvis tiotusentals tyskar i de allierades bombningar av tyska städer. Men eftersom syftet med bombningarna var att bryta tyskarnas motståndsvilja och inte främst att döda tyskar så räknas bombningarna inte som folkmord. De som kritiserar att det måste finnas ett bevisbart uppsåt menar att man i stället bör titta på olika handlingars konsekvenser. Att döda civila tyskar var inget mål i sig men kom att bli en konsekvens av bombningarna. De som vill behålla en smalare definition av begreppet folkmord menar att om definitionen breddas så riskerar den att urvattnas. Begreppet riskerar att bli meningslöst om allt massdödande kan klassas som folkmord. Denna diskussion har pågått länge och pågår fortfarande.

Förintelsen

Den europeiska antisemitismen har rötter långt tillbaka i tiden och vid flera tillfällen har judarna getts rollen som syndabockar för de olyckor som drabbat befolkningen i ett land. De anklagades för Jesu död och fick exempelvis skulden för den pestepidemi som slog till mot Europa vid mitten av 1300-talet.

I Tyskland ansåg nazisterna att judarna bar skulden för landets förödmjukelse efter första världskriget och för landets ekonomiska problem under mellankrigstiden. Under 1930-talet utsattes den judiska befolkningsgruppen för hatkampanjer och en antijudisk lagstiftning infördes. Men det skulle bli värre. Den process som inleddes med glåpord och diskriminering kulminerade i ett storskaligt folkmord under andra världskriget. Det började med ord och slutade med massdödande.

Från diskriminering till våld

Enligt den nazistiska rasfilosofin var kampen mellan olika raser central. I raskampen skulle de svaga raserna gå under och den starkaste stå som segrare. Nazisterna menade att den ariska rasen, som var den som tyskarna själva tillhörde, var den starkaste och att den därför borde stå över alla andra folk. Judarna målades upp som det största hotet mot den tyska folkstammen. Redan 1933, samma år som nazisterna kom till makten, inleddes propagandakampanjer mot judarna. Tyskarna uppmanades att inte handla i affärer som ägdes av judar och böcker av judiska författare brändes på offentliga bokbål.

”En jude kan inte vara riksmedborgare. Han har inte rösträtt i politiska angelägenheter; han kan inte inneha ett offentligt ämbete”.

Citatet är hämtat från de så kallade Nürnberglagarna som infördes 1935. De innebar bland annat att judarna förlorade sitt tyska medborgarskap och att äktenskap mellan judar och icke-judar förbjöds.

Nürnberglagarna förbjöd äktenskap mellan tyskar och judar. Kvinnan på bilden, som är tyska, pekas tillsammans med sin judiske man ut som en rasförrädare.

Under 1930-talet blev det allt svårare att vara jude i Tyskland. Judiska lärare fick inte undervisa tyska barn, judar tilläts inte att vistas på offentliga platser och judiska affärsinnehavare förlorade äganderätten till sina affärer. Det tyska folket såg naturligtvis vad som hände men valde att inte protestera. För att det skulle gå lätt att se vem som var jude stämplades ett J i judarnas pass.

I november 1938 mördades en tysk diplomat i Paris. Förövaren var en ung judisk pojke och nazisterna utnyttjade denna händelse för att sätta igång pogromer, attacker mot judar och judisk egendom, i hela Tyskland. Natten mellan den 9 och 10 november, kristallnatten, förstördes 7 500 judiska affärer, 200 synagogor brändes ner och 100 judar dödades.

I ett tal 1939 nämnde Hitler att det i händelse av ett europeiskt storkrig kunde bli nödvändigt att döda den judiska befolkningen i Europa som ett led i raskampen. Men när kriget bröt ut hade planerna på ett massdödande ännu inte tagit form. Istället talade man om att judarna skulle tvingas att bo i särskilda stadsdelar, ghetton, och att de skulle deporteras österut.

Ett systematiskt massdödande inleds

I samband med det tyska anfallet mot Sovjetunionen i juni 1941 inleddes ett systematiskt massdödande av judar. I den tyska krigsmakten ingick en typ av specialförband, SS Einsatzgruppen, som hade till uppgift att spåra upp och döda judar. Omkring 500 000 judar sköts till döds under det ryska fälttågets första sex månader.

Att skjuta människor på nära håll var påfrestande för de soldater som deltog i avrättningarna. Man experimenterade därför med olika metoder för att kunna minska påfrestningarna på soldaterna och effektivisera dödandet. Bland annat provade man med gasen Zyklon B, som egentligen var ett medel för att utrota skadedjur, och den visade sig fungera även på människor. Nu inleddes massdeportationer av judar till läger österut.

MORD PÅ SJUKA OCH FÖRSTÅNDSHANDIKAPPADE

I enlighet med det nazistiska rastänkandet blev det viktigt att se till att den egna rasen blev så stark som möjligt. Därför praktiserades en långtgående ”rashygien”, vars mål var att skapa ett folk av friska och starka människor. De människor som inte levde upp till kraven skulle försvinna. I augusti 1941 började tyskarna döda kroniskt sjuka och förståndshandikappade vid sjukhem runt om i Tyskland. I den så kallade Operation Euthanasia, eller T4 som den också kallades, dödades omkring 70 000 människor.

”Den slutgiltiga lösningen”

Fasansfulla scener mötte de allierade soldaterna när de kom in i de tyska dödslägren. Utmärglade människor, högar av lik, gaskamrar och krematorier.

Vid ett möte vid Wannsee utanför Berlin 1942 fattade ledande nazister beslut om att ”den slutgiltiga lösningen på judefrågan” skulle inledas. Speciella döds- eller utrotningsläger skulle byggas där Europas 11 miljoner judar skulle likvideras. De mest ökända lägren låg i Polen och hette Treblinka, Sobibor, Chelmno, Belzec, Majdanek och Auschwitz-Birkenau. Genom hårt arbete, svält, misshandel och avrättningar i gaskammare skulle den judiska befolkningen utplånas.

Den tyska raspolitiken ledde till ett av historiens värsta folkmord.

När andra världskriget slutade i maj 1945 hade sex miljoner judar liksom hundratusentals homosexuella, romer och krigsfångar mördats.

De vanliga människorna och skulden

Den antisemitism som fanns i Tyskland och många andra europeiska länder bidrog till att göra Förintelsen möjlig. När judar berövades sina jobb eller blev fråntagna sina affärer och bostäder fanns det människor som inte drog sig för att dra nytta av detta. På många håll hjälpte lokalbefolkningen till i sökandet efter judar. Detta gäller inte bara i Tyskland utan även i Polen och Baltikum.

I samtliga länder som ockuperades av tyskarna under kriget deporterades judar till koncentrationslägren i Tyskland eller förintelselägren i Polen. Massdödandet och deportationerna föregicks av hatkampanjer som hade som syfte att förvandlade judarna till lägre stående varelser, vilket gjorde att det blev lättare att utsätta dem för våld.

Trots att de tyska myndigheterna gjorde vad de kunde för att hålla Förintelsen hemlig nåddes människor både i Tyskland och utomlands av rykten som berättade vad som hände med de judar som transporterats med godståg

österut. Berättelserna om män, kvinnor och barn som fördes in i gaskammare för att dödas verkade så ofattbara att många valde att inte tro på dem. Först när bilderna av likhögar, massgravar och utmärglade människor publicerades i samband med krigsslutet blev sanningen uppenbarad. Det som avfärdats som falska rykten och överdrifter visade sig vara sanning.

VANLIGA MÄNNISKOR BLIR MÖRDARE

I juli 1942 fick en tysk polisbataljon i Polen i uppdrag att avrätta 1 800 judiska män, kvinnor och barn. Befälhavaren tillät dem som inte ville delta i aktionen att stiga åt sidan. Ingen typ av bestraffning väntade den som valde att inte ställa upp på massavrättningen. Av 500 män valde 12 att inte vara med. De motiverade sitt val med att de inte tålde att se blod. Det handlade således inte om att de ansåg att det var fel. Majoriteten av dem som deltog angav att grupptryck och att de inte ville verka fega var skäl till att de sköt civila judar. De var medelålders män, vanliga arbetare och inte övertygande nazister.

Soldaterna hade alltså ett val. De var inte tvingade, men ändå deltog de i avrättningarna. Under vissa omständigheter kan steget från att vara en vanlig person till att bli mördare vara mycket kort.

Krigsförbrytarrättegångar

Omedelbart efter kriget hölls en rättegång mot misstänkta krigsförbrytare i den tyska staden Nürnberg. De tjugotvå åtalade anklagades för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Brott mot mänskligheten definierades som mord, utrotning, förslavande och deportation. Tolv av dem dömdes till döden, åtta fick långa fängelsestraff medan två frikändes helt.

Misstänkta tyska krigsförbrytare på de anklagades bänk i samband med den krigsförbrytarrättegång som hölls i Nürnberg och pågick mellan åren 1945 och 1946.

Domstolen var en internationell militärdomstol där domarna kom från USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike. En liknande rättegång mot misstänkta japanska krigsförbrytare hölls i Japan. Inte mindre än femtusen personer åtalades och dödsstraff utdömdes i niohundra av fallen.

Under efterkrigstiden har flera krigsförbrytarrättegångar hållits. En krigsförbrytartribunal hölls bland annat i Haag där de som anklagades för att ha begått övergrepp i samband med kriget i före detta Jugoslavien i början på 1990-talet ställdes inför rätta.

Från stenyxor till kärnvapen

Krig verkar ha förekommit så länge det funnits människor. Krig brukar definieras som en storskalig användning av våld mellan organiserade grupper av människor. Exempel på sådana grupper är stater, politiska grupperingar och etniska grupper. Men precis som mycket annat har krigen förändrats under historiens lopp.

De första avbilningarna av strider mellan människor är målningar eller ristningar på klippor. Här ser vi en person som sticker sitt spjut i bröstet på motståndaren.

De första krigen

De äldsta avbildningarna av krig är omkring 10 000 år gamla. I grottor har man funnit avbildningar av människor som strider där bilderna har tolkats som grupper som krigar. Arkeologer har också hittat gravar där de döda fått med sig vapen av olika slag och en del av de skelett som påträffats har skador som orsakats av klubbor, yxor och pilspetsar. De tidigaste vapnen var tillverkade av trä, horn och sten. De första människorna var jägare och samlare och troligen berodde de första krigen på att olika grupper konkurrerade om bytesdjur. Mycket tyder på att krigen blev fler då jordbruket introducerades och människor blev bofasta. När människorna blev bönder handlade krigen om att erövra andras jord och egendomar.

På 600-talet f. Kr. revolutionerades krigföringen då vapen av järn introducerades.

Under några tusen år hade vapen tillverkats av brons. Bronsvapen var mycket dyra och därför bara något som de rikaste kunde skaffa sig. Järnvapnen var effektivare, billigare och blev därmed tillgängliga för flera och man brukar därför säga att krigen blev mer demokratiska när järnvapen infördes eftersom det då blev möjligt för alla att delta i krigen. I både Grekland och Rom utvecklades medborgararméer under antiken. Medeltiden var en krigisk tid men krigen var småskaliga. Vanliga människor stred till fots medan adelsmännen skaffade sig stridshästar och rustningar. Att skaffa stridshäst och rustning var mycket dyrt och det var bara de allra rikaste som hade råd med det. Kungarna, som ville ha bepansrade ryttare till häst, belönade dem som ställde upp med ryttare och häst med skattefrihet. Mot slutet av medeltiden utvecklades nya vapen, bland annat långbågar och pikar, som kunde tränga igenom riddarnas plåtrustningar. Därmed var riddarnas tid över.

Storskalig krigföring

Under tidigmodern tid ändrade krigen karaktär. Krigen blev storskaligare och mer förödande då arméerna blev allt större. De moderna vapnen gav de europeiska länderna en stor militär fördel och underlättade koloniseringen av nya världsdelar. Inte sällan försörjde sig soldaterna genom plundring, något som drabbade civilbefolkningen hårt. Nu började kanoner användas liksom handeldvapen som pistoler och musköter.

Gustav Vasas rustning från 1500-talet.

KAPITELSAMMANFATTNING

DE STORA KONFLIKTERNAS TID

Mot slutet av 1800-talet ökade rivaliteten i Europa. Tyskland hade enats till ett rike samtidigt som de europeiska stormakterna konkurrerade bland annat om råvaror och marknader. Detta i kombination med en omfattande militär upprustning ledde till spänningar. De olika stormakterna ingick militäraallianser för att skydda sig i händelse av krig.

Första världskriget

England, Frankrike och Ryssland stod mot Tyskland och Österrike-Ungern när kriget bröt ut sommaren 1914. Kriget, som kom att pågå fram till 1918, blev mycket blodigt och kostade omkring 10 miljoner människor livet.

Det första världskriget gjorde att Europas karta ritades om då de gamla kejsardömena Tyskland, Österrike-Ungern, Ryssland och det osmanska riket gick under. Flera nya stater skapades. Demokrati slog igenom i Europa utom i Ryssland där det kommunistiska Sovjetunionen skapades. I Versaillesfreden 1919 fick Tyskland

1871

Tyskland enas

1870

1914–1918 Första världskriget

1915

Folkmordet på armenierna inleds.

ta på sig skulden för kriget och tvingades till landavträdelser, nedrustning och krigsskadestånd. Freden kritiserades redan i sin samtid för att vara allt för hård.

Mellan två världskrig

Perioden 1919–39 kallasmellankrigstiden. Det var turbulenta år då ekonomin åkte berg- och dalbana och de europeiska demokratierna utsattes för stora svårigheter då de svaga regeringarna inte kunde hantera de ekonomiska problemen. I flera länder ersattes demokratin av diktatur.

Detta inträffade bland annat i Tyskland där nazisterna under ledning av Adolf Hitler tog makten 1933. Hitler lovade att riva upp Versaillesfreden och skaffa Tyskland en ledande internationell position. Den tyska utrikespolitiken blev allt mer aggressiv medan de andra länderna förde en eftergiftspolitik och gav efter för de tyska kraven.

Andra världskriget

I augusti 1939 ingick Tyskland och Sovjetunionen en icke-angreppspakt och den 1 september började andra världskriget då tyska trupper gick till angrepp mot Polen. England och Frankrike ställde sig på Polens

1917

USA går in i kriget

1919 Parisfrederna sluts

1947 Trumandoktrinen proklameras och Marshallhjälpen börjar

1933

Nazisterna tar makten i Tyskland

1939–1945 Andra världskriget

1941 Tyskland anfaller Sovjetunionen. Japan anfaller USA

1945

1948/49 Berlinblockaden

1949

Kommunisterna tar makten i Kina

1942 Förintelsen inleds.

1950

Koreakriget bryter ut

Atombomberna släpps över Japan.

sida. Den tyska blixtkrigstaktiken var framgångsrik och sommaren 1940 kontrollerade tyskarna stora delar av Europa. Vid midsommartid 1941 gick tyska trupper till anfall mot Sovjetunionen. Kriget utvidgades till Asien, USA gick med i kriget efter ett japanskt anfall på Pearl Harbor på Hawaii. Strider utkämpades även i Afrika. Efter det att tyskarna besegrats vid Stalingrad 1943 vände den tyska krigslyckan. På D-dagen den 6 juni 1944 landsatte de allierade trupper i Frankrike och tyskarna pressades tillbaka från alla håll. Den 30 april 1945 begick Hitler självmord och en vecka senare var kriget i Europa över. Först när USA släppte två atombomber över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki i augusti kapitulerade Japan. Omkring 60 miljoner människor dödades i kriget.

Förintelsen

1951 Kol- och stålunionen bildas.

Under kriget genomförde tyskarna ett folkmord på Europas judar. Detta folkmord kallas Förintelsen. Redan efter det nazistiska maktövertagandet inleddes förföljelsen av judarna i Tyskland. En antisemitisk lagstiftning infördes och judarna tvingades bo i särskilda områden, ghetton. År 1942 fattade ledande nazister beslut om att inleda ”den slutliga lösningen på judefrågan”, vilket innebar att alla judar i Europa skulle likvideras i förintelseläger. När kriget var slut hade

1961 Berlinmuren byggs

1960

1956

Sovjetiska trupper går in i Ungern

1965 USA:s krig i Vietnam börjar

1962 Kubakrisen

1979

sex miljoner judar dödats liksom hundratusentals romer, homosexuella och krigsfångar.

Kalla kriget

Det andra världskriget övergick i ett kallt krig som kom att pågå mellan 1945 och 1991. Det var en ideologisk konflikt som huvudsakligen utkämpades mellan världens två supermakter: USA och Sovjetunionen. Det blev aldrig någon direkt militär konfrontation utan kampen fördes med andra medel som propaganda, kapprustning och spionage. Europa delades i två delar där länderna i väst blev demokratier med marknadsekonomi medan länderna i öst blev kommunistiska diktaturer med planekonomi. Två militärallianser skapades: Nato som leddes av USA och Warszawapakten under ledning av Sovjetunionen.

Kalla kriget präglades av en intensiv kapprustning. Båda sidor var jämnstarka, vilket skapade en terrorbalans. De visste att ett kärnvapenkrig skulle orsaka en fruktansvärd förödelse och denna insikt bidrog till att det aldrig blev något krig.

Under senare delen av 1980-talet förbättrades relationerna mellan supermakterna. Sovjetunionen och USA inledde samtal som resulterade kärnvapennedrustning. År 1989 föll de kommunistiska regeringarna i Östeuropa och 1991 upplöstes Sovjetunionen. Kalla kriget var därmed över.

Sovjetiska trupper går in i Afghanistan

1968 Trupper från Warszawapakten går in i Tjeckoslovakien.

1989

De kommunistiska regeringarna i Östeuropa faller. Berlinmuren öppnas

1985

Michail Gorbatjov blir ledare i Sovjetunionen

1991

Sovjetunionen upplöses, kalla kriget slutar

1993 EU bildas.

FRÅGOR TILL TEXTEN

Första världskriget

1. a Vilka var orsakerna bakom första världskrigets utbrott?

b Vilka konsekvenser fick första världskriget?

2. Vilka länder ingick i trippelalliansen respektive trippelententen?

3. Vad var den ”svarta veckan”?

4. Vilka nya vapen användes under första världskriget?

5. På vilket sätt var första världskriget ett totalt krig?

7. Vilka konsekvenser fick Versaillesfreden?

6. Vilka fredsvillkor tvingades Tyskland gå med på i Versaillesfreden?

8. Vilka andra resultat fick första världskriget på kort sikt? På lång sikt?

9. Redogör kortfattat för folkmordet på armenierna.

Mellan två världskrig

10. Varför förvandlades många demokratier till diktaturer under mellankrigstiden?

11. Vad var Weimarrepubliken och vilka problem drabbades denna av?

12. Redogör kortfattat för nazisternas väg till makten.

Andra världskriget

13. Redogör för den tyska utrikespolitiken mellan 1933 och 1939.

14. a Hur såg innehållet ut i den icke-angreppspakt som Sovjetunionen och Tyskland ingick i augusti 1939?

b Varför ingick de en icke-angreppspakt?

15. a Vad innebar den tyska blixtkrigstaktiken?

b Vad hade den för syfte?

16. a Redogör kortfattat för kriget i Asien.

b Förklara varför många kineser och koreaner idag är negativt inställda till Japan.

17. Hur påverkades Tyskland av nederlaget vid Stalingrad?

18. USA gick med i både första och andra världskriget.

a Varför gick USA med i första världskriget?

b Varför gick USA med i andra världskriget?

c Vilka konsekvenser fick USA:s inblandning?

Förintelsen

19. Vad bestämdes i Nürnberglagarna?

20. Vad hände under ”kristallnatten”?

21. Vilket beslut fattades vid mötet i Wannsee 1942?

22. Redogör för utvecklingen i Tyskland som ledde fram till folkmordet på sex miljoner judar.

23. Vilka faktorer bidrog till att göra Förintelsen möjlig?

24. Idag har många krig karaktären av hybridkrig. Vad är kännetecknande för ett sådant krig?

Kalla kriget

25. a Vilka var ideologierna som stod mot varandra under kalla kriget?

b Vilka var de viktigaste skillnaderna mellan dessa ideologier?

26. Vilka beslut fattade vid konferenserna i Jalta och Potsdam 1945?

27. Redogör kortfattat för hur det gick till när Europa delades i två maktblock.

28. Redogör kortfattat för hur det gick till när Tyskland delades.

29. Hur agerade Sovjetunionen i östra Europa?

30. Beskriv genom exempel hur kalla kriget kunde påverka andra länder och världsdelar.

31. a Varför blev USA indraget i konflikten i Vietnam?

b Vilka konsekvenser fick Vietnamkriget? Tänk både på Vietnam och USA.

32. Varför var Kubakrisen 1962 så farlig?

33. Vad var ”stjärnornas krig”?

34. Vilka reformer genomförde Michail Gorbatjov?

35. Vilka faktorer låg bakom kalla krigets slut?

DISKUSSIONS- OCH FÖRDJUPNINGSUPPGIFTER

1. Versaillesfreden var mycket hård. Var det rätt att behandla Tyskland så hårt? Resonera kring frågan om andra världskriget kunnat undvikas om freden varit utformad på ett annat sätt.

2. Vad är det som får människor att delta i folkmord? Om du hade varit äldre tonåring i Tyskland under andra världskriget hade du klarat av att stå emot trycket att delta i antijudiska kampanjer av olika slag? Diskutera.

3. Förklara kalla krigets utbrott ur ett amerikanskt respektive ett sovjetiskt perspektiv.

4. Redogör kortfattat för den europeiska unionens framväxt. Inkludera tankarna bakom dess tillkomst. Diskutera utifrån dagens situation om det hade varit bättre eller sämre utan ett EU.

HISTORIEBRUK

MONUMENT OCH GATUNAMN

A. Första världskriget innebar att synen på krig som ett sätt att lösa mellanstatliga konflikter förändrades. Den nya synen på krig kom bland annat till uttryck i de monument som restes för att hylla dem som stupat i 1900-talets konflikter. Studera nedanstående monument:

1. Beskriv de olika monumenten. Vad föreställer de?

2. Varför tror du man har valt att göra ett monument av X? Varför har man valt att göra ett monument över Y?

3. Vad vill monumenten förmedla för känslor?

4. Vilka skillnader och likheter ser du mellan monumenten?

5. Hur speglar monumenten förändringen av synen på krig under 1900-talet?

B. När gator i städer ska namnges används ofta namn på historiska personer eller händelser. Gatunamnen säger en hel del om vad som ansågs vara viktigt att lyfta fram i historien vid den tidpunkt gatan fick sitt namn.

Under kalla kriget uppkallades många gator i det kommunistiska Östeuropa efter de sovjetiska ledarna Lenin och Stalin. Efter kommunismens fall bytte många av dessa gator namn. Som exempel kan nämnas att Stalinallee i Berlin numera heter Karl Marx Allee.

1. Undersök namnen på gatorna på den plats du bor och fundera över följande:

a Vilka är de personer som fått gator uppkallade efter sig?

b Hur ser fördelningen mellan mansnamn och kvinnonamn ut?

c Vilka händelser har blivit ihågkomna i form av gatunamn?

d Vilka slutsatser kan man dra om hur historia använts i för namngivning av gator där du bor?

Två krigsmonument från olika tider som visar den förändrade synen på krig. Karl X Gustav och Käthe Kollwitzs monument med modern som sörjer sin stupade son.

ATT BE OM URSÄKT FÖR

HISTORISKA HÄNDELSER

Historien rymmer många exempel på offer och förövare. Under flera århundraden sysslade flera europeiska stater med slavhandel. Människor fångades in och tvångsförflyttades till andra delar av världen där de tvingades arbeta utan lön och där de köptes och såldes som varor.

DEBATT

I samband med krig har de krigande länderna begått svåra övergrepp mot civilbefolkningen. Under andra världskriget mördade och våldtog de tyska soldaterna hämningslöst i Sovjetunionen. I krigets slutskede våldtog den sovjetiska röda armén hundratusentals kvinnor i Berlin. Japanerna förde bort kvinnor i exempelvis Kina och Korea och tvingade dem att tjänstgöra på fältbordeller där de utnyttjades av de japanska soldaterna. USA släppte två atombomber över Japan och totalförstörde därmed två städer och dödade över 100 000 människor. Till detta kan läggas de olika typer av folkmord som begåtts i historien. Belgarnas massdödande i Kongo, förintelsen av Europas judar och osmanernas folkmord på armenierna är bara några exempel. Man kan hantera historien på olika sätt. Man kan glömma och förneka eller lyfta fram det inträffade i ljuset, söka försoning och sedan gå vidare. Historien ger oss exempel på båda förhållningssätten. Tyskland har exempelvis gjort upp med sin historia och bett om ursäkt för de lidanden landet orsakade under andra världskriget. Japan har hanterat sin skuld annorlunda och vägrat be om ursäkt för fältbordellerna eller för massakern i Nanjing. Turkiet vägrar, som tidigare nämnts (s. 208), att erkänna att man begått ett folkmord på landets armeniska befolkning under första världskriget.

På denna bild från 1970 ser vi den västtyske förbundskanslern Willy Brandt falla på knä vid monumentet över de judar som nazisterna dödade i Warszawas ghetto under andra världskriget. En ursäkt från en ledare för ett land som ville göra upp med sitt förflutna.

1. Bör en stat be om ursäkt för händelser i det förflutna? Varför/varför inte?

2. Vilken skuld har de människor som lever idag för de brott som representanter för deras länder begick långt innan de föddes?

• Apartheid i Sydafrika

• Kolonialismen

3. Är det alltid möjligt att försonas eller finns det händelser som är oförlåtliga?

4. Ta reda på mer om följande händelser och på vilket sätt en avbön har skett.

• Aboriginerna i Australien

• Slaveriet i USA

WINSTON CHURCHILLS FULTONTAL

Den 5 mars 1946 höll den förre brittiske premiärministern Winston Churchill ett tal i Fulton i USA. Här yttrade han bland annat följande:

”En skugga har sänkt sig över den scen som alldeles nyss var upplyst av den allierade segern. Ingen vet vad Sovjetryssland och dess internationella kommunistiska organisation planerar att ta sig till i en nära framtid, eller om det finns några gränser för deras expansionistiska och underkuvande ambitioner. Det finns en välvillig inställning i Storbritannien gentemot det ryska folket och en vilja att bevara etablera en varaktig vänskap trots våra många olikheter. Det är emellertid min plikt att presentera några fakta för er rörande det nuvarande tillståndet i Europa.

Från Stettin vid Östersjön till Trieste vid det Adriatiska havet har en järnridå sänkt sig över kontinenten. Bakom den ligger alla huvudstäder i de gamla länderna i centrala och östra Europa – Warszawa, Berlin, Prag, Wien, Budapest, Bukarest och Sofia. Alla dessa berömda städer och deras befolkningar ligger i den sovjetiska intressesfären och samtliga är på ett eller annat sätt utsatta för sovjetiskt inflytande och kontrolleras

i allt större utsträckning från Moskva. Endast Aten, med sitt odödliga rykte, har friheten att avgöra sin framtid i fria val, kontrollerade av Storbritannien, USA och Frankrike. Den ryskdominerade polska regeringen har orättfärdigt uppmanats att tränga sig in på tyskt territorium med en massflykt av människor som saknar motstycke i historien som följd. Kommunistpartierna, som är mycket små i de östeuropeiska staterna, har fått ett inflytande som vida överstiger deras stöd och försöker nu skaffa sig totalitär kontroll. Polisstater skapas överallt och med undantag för Tjeckoslovakien är ingen av staterna någon demokrati. I Berlin försöker ryssarna bygga upp ett kvasikommunistiskt parti i sin ockupationszon genom att ge speciella förmåner till tyska politiker på vänsterkanten.”

1. Vilken bild av Sovjetunionen ger Churchill i talet?

2. Vilken bild ger Churchill av de västallierade?

3. Vad menar Churchill med uttrycket ”järnridå”?

4. Varför tror du att Churchill höll detta tal? Vilket syfte hade han?

5. Om man vill använde detta tal som en källa till vem som orsakade kalla kriget och vilka avsikter Sovjetunionen hade med att skapa ett östblock, vilka kritiska frågor bör man då ställa till sig? Fundera över vem Churchill var och vilka som talet riktade sig till.

6. Hur tror du att Sovjetunionens ledare Stalin hade beskrivit blockbildningen i Europa om han hållit motsvarande tal?

BERLINMUREN 1961

Under åren efter andra världskriget kunde människorna i Berlin röra sig fritt mellan de olika sektorerna i den delade staden. När Tyskland delades och blev två olika stater fortsatte den fria rörligheten. Man kunde alltså bo i de västra delarna av Berlin och arbeta i de östra och vice versa. Östberlin blev huvudstad i den kommunistiska DDR.

NORDSJÖN

NEDERLÄNDERNA

Hamburg

BELGIEN

VÄSTTYSKLAND

BONN

FRANKRIKE

Medan Västtyskland blomstrade ekonomiskt var levnadsstandarden i Östtyskland betydligt lägre. Många östtyskar lockades av välståndet och den större politiska friheten i väst och valde att lämna Östtyskland. Trots att Östtyskland stängt sina gränser lyckades inte mindre än 2,7 miljoner östtyskar fly till Västtyskland mellan åren 1949 och 1961. Majoriteten av dem som flydde var unga och välutbildade så det var viktigt för den östtyska regeringen att sätta stopp för massflykten. Många av dem som flydde från Östtyskland gjorde det genom att ta sig till Berlin. Man tog sig först till östra Berlin och därifrån in i de västra delarna av staden. Därifrån kunde de sedan utan större svårigheter resa vidare till Västtyskland. Detta var de styrande i Östtyskland medvetna om och därför bestämde de sig för att spärra av gränsen mellan Öst- och Västberlin. På natten den 13 augusti 1961 rullade östtyska soldater ut taggtråd på gränsen mellan de östra och västra delarna av Berlin. Kort därefter påbörjades byggandet av en mur, Berlinmuren, som kom att stå kvar

ÖSTERSJÖN

BERLIN

ÖSTTYSKLAND

Dresden

Frankfurt

München

POLEN

TJECKOSLOVAKIEN

ÖSTERRIKE

fram till november 1989. Syftet med muren var att sätta stopp för flyktingströmmarna. Västmakterna protesterade men var inte beredda att riskera ett krig för att stoppa murbygget. Berlinmuren blev 43,7 kilometer lång och drygt 3 meter hög. Att försöka fly var förenat med livsfara och vakterna vid gränsen hade order om att skjuta den som försökte ta sig över muren. Trots muren, taggtråden, vakterna, strålkastarna och minfälten räknar man med att omkring 5 000 människor lyckades fly till väst. Minst 200 människor dödades emellertid då de försökte fly. Den siste var den 18-årige Chris Gueffroy. Han sköts i februari 1989, bara 9 månader innan muren öppnades.

1. Denkmal Berliner Mauer vid Bernauerstrasse.

POLITISKA UTTALANDEN

Källa 1: Utdrag från ett radiouttalande av den amerikanske presidenten John F Kennedy den 25 juli 1961.

”Vi kan inte och kommer inte att tillåta att kommunisterna driver bort oss från Berlin, vare sig gradvis eller genom våld. Att vi fullgör våra skyldigheter mot staden är av central betydelse för hela Västtysklands säkerhet och moral, för hela Västeuropas sammanhållning, för hela den fria världens förtroende för oss.”

Källa 2: Utdrag från den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjovs tal i en tv-sändning den 3 augusti 1961.

Källa 3: En samtida rapport från byggandet av muren den 23 augusti 1961. Ur Keesings Contemporary archives. (Här samlades sammanfattningar av världsnyheter mellan 1931 och 1988. Syftet var att förse journalister och andra med detaljerade och neutrala faktauppgifter).

”I det tal som de amerikanske presidenten höll de 25 juli påstod han att USA kände sig utmanat av Sovjetunionen, att det fanns ett hot mot befolkningen i Berlin och att Sovjetunionen var redo att ta till våld.

Om det var någon som hotade med våld så var det den amerikanske presidenten. Inte bara ställde han oss inför ett ultimatum som svar på vårt förslag till ett fredsavtal med Tyskland. För att förstärka sitt hot meddelade presidenten att USA:s militära styrkor skulle förstärkas med 217 000 man.”

I en radiosändning den 18 augusti sa Herr Ulbricht (den östtyske ledaren) att avspärrningen av Östberlin syftade till att ”underlätta förhandlingarna om ett fredsavtal och bidra till lösningen av det västtyska problemet”. Han värjde sig mot västmakternas anklagelse om att de vidtagna åtgärderna var ett brott mot de existerande avtalen och anklagade istället västmakterna för att själva ha brutit mot dessa avtal genom att bilda ett ”militaristiskt kotteri” i Bonn 1949. Herr Ulbricht talade om sina ”kära bröder och systrar, det västtyska folket” och beklagade att de låtit regeringsmakten i sitt land ”hamna i händerna på fascister, nazister, militarister, krigshetsare, slavjägare och huvudjägare”.

2. Gränsövergången Check Point Charlie är ett av Berlins populäraste turistmål.

UPPGIFTER

1. Varför är Berlin viktigt enligt den amerikanske presidenten i källa 1?

2. På vilka sätt skiljer sig budskapen i källa 1 och 2 från varandra?

4. Varför använder Ulbricht orden ”fascister, nazister, militarister, krigshetsare, slavjägare och huvudjägare” för att beskriva den västtyska regeringen?

3. Förklara vad Walter Ulbricht menar med att ”ett militaristiskt kotteri” bildats i Bonn 1949.

5. Använd de källkritiska kriterierna äkthet, tidssamband, beroende och tendens och diskutera källvärdet hos källa 1, 2 och 3.

3. Utomhusgalleriet East Side gallery.

BERLINMUREN IDAG

HISTORIEBRUK

4. Berlinmurens sträckning är markerad i gatan.

5. Bit från Berlinmuren.

Kort efter det att Berlinmuren fallit i november 1989 började den rivas och idag finns den bara kvar på några få ställen i den tyska huvudstaden. Vid Bernauer Strasse (bild 1, s. 253) finns ett minnescenter och en utställning som berättar om muren. Här finns även en sektion av muren bevarad som gör att besökaren kan se hur den fungerade då den var i funktion. Nere vid floden Spree ligger East Side Gallery (bild 3), en del av Berlinmuren som konstnärer målat och förvandlat till utomhus galleri.

Turister erbjuds idag guidningar längs den sträcka där Berlinmuren en gång gick och ofta stannar dessa turer till vid Check Point Charlie, en före detta gränskontroll där det var möjligt för västmedborgare att resa från väst till öst genom muren (bilderna 2 och 4). Bitar från Berlinmuren (bild 5) utbjuds till försäljning och är populära souvenirer hos många turister. Man kan således konstatera att muren på olika vis finns kvar i Berlin idag fastän den är borta.

1. Var det rätt att riva Berlinmuren eller borde den ha bevarats? Motivera ditt svar.

2. Bilderna 1–5 på sidorna 253–255 visar hur arvet från Berlinmuren på olika vis och av olika anledningar brukas idag. Utgå från de olika bilderna och resonera kring vilket eller vilka historiebruk de är exempel på.

HISTORIEN MÖT

1 b

MÖT HISTORIEN 1 b är ett läromedel för nivå 1b i historia. Det avser att med breda penseldrag visa på de stora utvecklingslinjerna i historien och samtidigt ge en ökad förståelse till varför dagens värld ser ut som den gör.

MÖT HISTORIEN s inledande kapitel behandlar historieämnet, källor och historiebruk. Sedan följer en kronologisk översikt över historien från forntid till upplysningen. Huvuddelen av boken upptas av sex tematiska kapitel med betoning på 1800- och 1900-talens historia. Nytt i denna upplaga är bland annat en förlängd kronologi, ett ertal kronologiska längdsnitt och texter om de nationella minoriteterna.

I varje kapitel nns frågor, diskussionsuppgifter samt gott om övningar i källkritik och historiebruk.

I serien MÖT HISTORIEN nns även

MÖT HISTORIEN 50 p för nivå 1a1 i historia. MÖT HISTORIEN nns även som digitalt läromedel.

Olle Larsson ( l.dr. i historia) är författare till MÖT HISTORIEN och arbetar sedan många år som lektor i historia vid Katedralskolan i Växjö. Han är dessutom författare till många vetenskapliga och populärvetenskapliga böcker och artiklar i historia.