9789151109589

Socialt arbete och pappersgöra

Katarina Jacobsson & Elizabeth Martinell Barfoed

MELLAN KLIENT OCH DIGITALA DOKUMENT

Innehåll

Innehållsförteckning över lagar, ­direktiv och myndigheter

11

1. Introduktion

13

Varför studera dokumentation? Ökande dokumentation Yara och livsviktig dokumentation Ett outforskat område

Vad är dokumentation?

Produktion och konsumtion av dokument

Vad gör dokumenten?

Klientproduktion

Välfärdsdigitalisering Algoritmer och Big Data

Att undersöka pappersgöra Bokens poäng och disposition

2. Pappersgörats vardag Varför dokumentera?

Retoriska färdigheter Chefen som administratör Digitalt krångel och IT-strul Skrivarkompetenser Simultant skrivande Samskrivande och ”copy-paste”

Dokument föder dokument Definitions- och tolkningsarbete

14 16 17 20 21 24 26 26 29 32 34 36

39 41 43 46 48 51 51 54 56 57

3. Standardisering och ­klassifikation

61

Standardisering och digitalisering

63 66 68 71 72 74 79 81 82

Standardiseringsförhoppningar Standardiserad bedömning och vetenskaplighet

Frågeformulärens produktionskedja Osynliga författare

Kodning av människors (o)förmågor Manualer på manualen Kodning av insatser

Informationalisering som kultur

4. Äldres behov på en skala Graderade behov ”Situerad dokumentation” Signe behöver hjälp i duschen Dokumenten som (med)bedömare Motsträviga brukare Minutbeslut Blanketter i livets slutskede

5. Standardiserade samtal ­om missbruk­ Att lära sig form, tempo och språk Att tala sanning eller svara rätt?

Obekväma och oväsentliga frågor Siffror eller berättelser?

6. Att få sin föräldraförmåga ­nedskriven Utredningen som ett flöde?

Ett ständigt avbrutet händelseförlopp Avbrott, inkonsekvens och vikten av rätt person Ärendeförlopp eller händelseförlopp

Brevbomber och postångest

87 89 91 96 101 102 105 108

111 113 119 126 129

135 137 138 140 142 143

Svart på vitt Vad är relevant?

Vem läser (inte)?

När avslutas en utredning?

Ett välsmort eller obevekligt maskineri?

7. Jakten på kvalitet Självrapporterad kvalitet Kvalitet blir ting och kvantitet Styrning med rött och grönt Tolkningar av frågor och svar

Självrapporterade misstag Självrapporteringens retorik Protest, aktion och skydda sin rygg Att hantera avvikelser

8. Avslutning Dokumentens användning och funktion Dokumentationens lockelser Standardiseringens icke avsedda konsekvenser Att anlägga en kritisk blick

Referenser

146 147 152 157 159

165 168 169 172 175 178 180 184 187

191 192 193 194 195

197

1. Introduktion Pappersdokument och numera även digitala dokument är självklara delar i det sociala arbetets vardag. De används för att kommunicera inom och utanför organisationen, för att fatta beslut, för att motivera beslut, för att överklaga och ”kvalitetssäkra” arbetet. Standardiseringen av socialt arbete som syftar till att klienter ska behandlas så lika som möjligt, har inneburit att en rad enkätbaserade bedömningsinstrument och riktlinjer har producerats och gjort arbetet särskilt dokumentationsrikt. Krav på transparens medför också mycket pappersarbete: Uppgifter om vad som egentligen sker på socialkontoren ska samlas in. Hur står sig en kommuns socialtjänst i jämförelse med en annan?

Rättssäkerhet och kvalitetsutveckling är ofta upprepade och självklara mål.

Mer sällan undersöks vad dokumentflödet gör med det sociala arbetet, dess utförare och klienter. Hur hanteras dokumenten i ett alltmer digitaliserat socialt arbete och med vilka konsekvenser? Denna fråga var vägledande då vi i vårt forskningsprojekt följde en rad socialsekreterare, enhetschefer, controllers och verksamhetschefer i deras vardagliga arbete. Med utgångspunkt i vad vi såg och hörde på socialtjänstkontoren ska vi i den här boken analysera hur det går till när socialt arbete skrivs ner och naglas fast på papper och i datorer. Vi koncentrerar oss på själva arbetet med skrivande, datorprogram och papper. Vi är inte bara ute efter att skildra och analysera vad professionella gör med dokumenten, utan även vad detta arbete gör med den professionella, med klienten och med den kunskap och information som produceras genom dokumentation av olika slag.

Redan inledningsvis ska klargöras att vi inte har skrivit en handbok 13

Socialt arbete och pappersgöra 1.1 Grå rutor ska läsas så här Genomgående i boken presenterar vi lagar, direktiv och myndig­ heter i grå rutor som denna. Vi tydliggör begrepp och metoder som är relevanta för socialt arbete, eller beskriver vilka uppdrag vissa myndigheter och organisationer har. Texterna i rutorna ligger oftast nära presentationer och definitioner som görs av dessa myndigheter och organisationer, utan att vara föremål för vår analytiska blick. De syftar i stället till att ge läsaren en inblick i regelverk och normer i samtida socialtjänst med särskild betoning på dokumentation. De grå rutorna är tänkta att fungera som en bakgrund till bokens socio­ logiska analyser. Rutorna kan läsas fristående från övrig text. De är placerade i den ordning där vi bedömt dem vara mest relevanta. Se även förteckning med sidhänvisning.

med konkreta råd om hur man skriver utredningar, beslut eller verksamhetsrapporter, även om sådana slutsatser delvis kan dras av läsaren själv. Det är heller ingen bok som syftar till att fastslå att dokumentation och digitalisering i alla dess former är bra eller dåligt, även om läsaren kommer att finna argument för både det ena och det andra.

Vårt främsta syfte är att undersöka skrivandets vardag inom socialt arbete där och när det händer. Hur går det till när socialt arbete sätts ner på pränt? Vilka blir följderna? Och varför?

Varför studera dokumentation?

Dokument i pappersform har en särskild ställning i vår kultur – så fundamental och allestädes närvarande att vi ofta inte ens tänker på det. Det självklara med pappersarbete gör det till ett nästan osynligt inslag i en rad aktiviteter1 och ofta betraktas dokumentation som in1 Se s. 169 i Mark Hartswood, Mark Rouncefield, Roger Slack och Andrew Carlin (2012). Documents, s. 151–171 i Ethnomethodology at work. Mark Rouncefield och Peter Tolmie (red.) Farnham: Ashgate Publishing. Se också Charlie Järpevall (2016).

Pappers­arbete. Formandet av och föreställningar om kontorspapper som medium. Diss., Institutionen för kommunikation och medier, Lunds universitet, Mediehistoriskt arkiv.

14

1. Introduktion kluderat i en arbetsplats rutiner. En rutin är per definition något som hamnar i bakgrunden och som inte behöver ägnas nämnvärd uppmärksamhet – arbetet rullar på och sköter närmast sig självt. Det är ofta först när något går fel som rutinen aktualiseras och skärskådas.2 Har rutinerna följts? Måste de revideras?

Samtidigt har tiderna förändrats. Det finns skäl att komplettera bilden av dokumentationens rutinmässiga och oreflekterade bakgrunds­ karaktär. Nya – i regel datoriserade – dokumentationssystem kräver nya typer av kompetenser av de professionella och väcker frågor av en annan karaktär än man var van vid för bara tio–tjugo år sedan. Ofta genomsyras den dagliga praktiken av frågor om var, när och hur dokumentering ska ske. Våra studier vittnar vidare om ett stort, ibland känslofyllt, engagemang i dessa frågor.

Utvecklingen mot ett standardiserat och digitaliserat socialt arbete förändrar inte bara arbetssättet, utan också hur vi ser på världen och hur vi erhåller kunskap. Det sociala arbetet tycks ”informationaliseras”.3 Fakta och information ska vaskas fram av den professionella med hjälp av olika bedömningsinstrument. Dessa fakta uppfattas och presenteras ofta som objektiva, medan tolkningar och förhandlingar som föregått dem glöms bort, exempelvis vad som ska räknas som relevant information. Inte ens resultaten från matematiska algoritmer är värderingsfria: förutfattade meningar och fördomar kan byggas in i urvalet av vilka data som ska användas i en specifik formel.4 Det betyder att en socialarbetare behöver ha generella kunskaper om hur fakta blir till.

Med sådan kunskap är det möjligt att förstå, kritisera och förbättra faktaproduktionen, oavsett om det gäller en socionoms utredningstext, ett bedömningsformulär eller en algoritm.

Det finns åtminstone tre skäl till att ägna en hel bok åt det sociala arbetets pappersgöra och digitalisering. 1) Socialt arbete präglas av en 2 Don H Zimmerman (1976). Record-keeping and the intake process in a public welfare agency, s. 289–321 i On record. Files and dossiers in American life. Stanton Wheeler (red.). New Brunswick: Transaction Publishers.

3 Nigel Parton (2008). Changes in the Form of Knowledge in Social Work: From the ’Social’ to the ’Informational’? British Journal of Social Work, vol. 38 nr 2: 253–269.

4 Cathy O’Neil (2017). Weapons of math destruction. How big data increases inequality and threatens democracy. London: Penguin Books.

15

3. Standardisering och ­klassifikation I demokratiska samhällen är det en grundläggande princip att alla medborgare ska behandlas lika i myndighetsutövning. Lika förhållanden ska generera lika beslut om åtgärd, insats, behandling eller vad det vara månde, oavsett om medborgaren är bosatt i norr eller söder, i storstad eller på landsbygd. Det ska inte heller ha någon inverkan på beslutet om medborgaren har Jasmine, Emelie eller Patrik som handläggare. Olika handläggare ska med hjälp av lagstiftning och riktlinjer komma fram till i stort sett samma beslut. Denna princip är central vid myndighetsutövning i socialt arbete.63 Ett ideal är en idé om det perfekta tillstånd mot vilket man strävar även om det kanske är uppenbart att full perfektion är omöjlig att uppnå.

Det här kapitlet ska handla om sådana strävanden: hur idealet om, och kraven på, att göra lika kommer till uttryck i olika standardiseringsförsök inom socialt arbete. För att genomföra en långtgående standardisering i socialt arbete krävs flera insatser från statsmakternas sida, av vilka två anses särskilt avgörande: att socialt arbete blir mätbart och att ett gemensamt språk utvecklas. Sociologerna Timmermans och Epstein konstaterar i sin studie av sjukvården att standardiseringen, trots goda intentioner, inte alltid leder till det som inledningsvis avsågs.64 Innan vi undersöker hur standardisering i socialt­arbete utspelar sig i praktiken 63 För mer om socialt arbete och myndighetsutövning, se Lina Ponnert och Kerstin Svensson (2019). Socionomen i myndigheten. Att göra gott, göra rätt och göra nytta.

Malmö: Gleerups.

64 Stefan Timmermans och Steven Epstein (2010). A world of standards but not a standard world: Towards a sociology of standards and standardization. Annual Review of Sociology, 36: 69–89.

61

Socialt arbete och pappersgöra (i kapitel 4 och 5), ska vi här försöka fånga ”standardiseringstänket” genom att utmejsla bakgrunden till standardisering och diskutera vilka konsekvenser det kan ha i socialt arbete.

Standarder är djupt inbäddade i vår vardag och många gånger en förutsättning för att få omvärlden att fungera. Flygledaren övervakar flyg med hjälp av standardiserade modeller. På bilprovningen utgår besiktningsteknikern från skalor för att bedöma bilens funktions­ duglighet. I affären finns olika varor och livsmedel som ska leva upp till krav på kvalitet enligt noggrant utarbetade kvalitetssystem byggda på standardisering. Ofta är dessa standarder osynliga och det är sällan vi funderar över dem.65 På det sociala arbetets fält är bedömningsinstrument ett tydligt exempel på standardiseringsförsök. De förekommer ofta i form av ett frågeformulär utifrån vilket socialarbetaren ställer frågor till klienten. Bedömningsinstrumenten kännetecknas av att vara särskilt dokumenttäta och präglas av ideal om objektivitet och att ”göra lika”. Samma frågor ställda på samma sätt till alla klienter är tänkt att leda till ett mer professionellt beslutsfattande eftersom organisatoriska förhållanden och personliga uppfattningar därmed antas minimeras. Förespråkare för standardiserad bedömning menar att man tidigare fattat beslut på ”magkänsla”, utan att bygga på det som ses som relevanta fakta,66 framvaskade med hjälp av frågeformulär, skattningsskalor och poängbedömning.

Standardisering förutsätter att fenomen klassificeras och sorteras – klassificering och sortering kan alltså betraktas som två sidor av samma (standardiserings)mynt.67 Att klassificera och sortera är ett sätt att söka vetenskaplig kunskap med gamla anor. Jakten på vetande genom systematiskt ordnande, i stil med exempelvis Carl von Linnés växtrike på 1700-talet, kom snart att appliceras även på människolivet.

Histo­rien visar att sådan klassificering sällan är neutral och värderings65 Martha Lampland och Susan Leigh Star (2009). Reckoning with Standards, s. 3–33 i Standards and Their Stories. Ithaka, NY: Cornell University Press.

66 Katarina Jacobsson och Elizabeth Martinell Barfoed (2012). Moving from ’gut feeling’ to ’pure facts’: Launching the ASI interview as part of in-service training for social workers. Nordic Social Work Research, vol. 2 nr 1: 1–16.

67 Geoffrey C. Bowker och Susan Leigh Star (1999). Sorting things out. Classification and its Consequences. Massachusetts: The MIT Press.

62

3. Standardisering och ­klassifikation fri, normer och moral är djupt inbäddade i klassificeringen av människor. De första sociala utredningarna i socialt arbete som genomfördes under tidigt 1900-tal var starkt präglade av medicinska förebilder där klassificering och dokumentering av individen var central. Ytterligare funktioner var att med dokumentation som grund upprätthålla ordning och utöva social kontroll.68 I utredningarna skiljdes värdiga behövande från ovärdiga behövande – en klassificering med långa historiska rötter.69 Ett mer sentida exempel på klassificering är homosexualitet som fram till tidigt 1970-tal fanns listat som en psykiatrisk diagnos i den amerikanska manualen DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). Anledningen till att homosexualitet så småningom kom att tas bort som psykiatrisk diagnos i DSM var resultatet både av en intensiv debatt i medier och en ihärdig kamp från gayrörelsen. Enligt välfärdsforskarna Kirk och Kutchins, som undersökt ”DSM-manualens” ursprung, kunde i princip merparten av diagnoserna i DSM ha blivit föremål för samma ifrågasättande om det funnits tillräckligt stora meningsskiljaktigheter och ett medialt intresse.70 Kommunikationsforskarna Bowker och Star visar vidare att kontexten i vilken klassifikationssystem skapas oftast osynliggörs eller glöms bort. Den här osynligheten är problematisk: politiska och organisatoriska dimensioner samt uppkomst och sammanhang behöver studeras för att vi ska förstå dess förutsättningar och inflytande.71

Standardisering och digitalisering Dagens strävanden mot ett standardiserat socialt arbete är tätt förbundet med utökad digitalisering. Medan digitalisering rör den mer tekniska delen av utvecklingen, själva möjliggörandet, avser vi 68 Mats Beronius (1994). Bidrag till de sociala undersökningarnas historia. Eller till den vetenskapliggjorda moralens genealogi. Stockholm/Stehag: Symposion.

69 Bronislaw Geremek (1991). Den europeiska fattigdomens historia. Stockholm: Ordfront; Ingrid Sahlin (1994). Den kluvna klienten. Socialvetenskaplig tidskrift, vol. 1 nr 4: 303–324.

70 Se s. 30 i Stuart A. Kirk och Herb Kutchins (1992). The selling of DSM. The rhetoric of science in psychiatry. New Brunswick och London: Aldine Transactions.

71 Se s. 326 i Bowker och Star (1999).

63

Socialt arbete och pappersgöra 3.1 Standardiserade bedömningsmetoder Standardiserade bedömningsmetoder kallas ofta ”bedömningsinstrument”. Genom att utgå från standardiserade formulär ska bedömningar och beslut bli mer enhetliga. Frågorna i olika bedömningsinstrument varierar i detaljeringsgrad; många av dem besvaras med ja-, nej- eller vet ej-svar och knappas in i särskilda databaser.

Syftet med standardiserade bedömningsmetoder är att få ett beslutsfattande som är rättssäkert och transparent. Med rättssäkerhet avses att socialarbetarna i högre grad ska arbeta på ett enhetligt sätt, dvs. ”göra lika”. Med transparens antas möjligheten att ”mäta” det sociala arbetet bli större. Genom siffror och statistik ska det också bli lättare att styra det sociala arbetet. Resultaten från de standardiserade bedömningsinstrumenten ska förutom att användas i enskilt beslutsfattande även kunna användas på verksamhetsnivå och på nationell nivå.

(Om standardiserade bedömningsmetoder, Socialstyrelsen, 2012)

med standardisering de arbetsmetoder som används i det vardagliga bedömnings­arbetet, med konkreta konsekvenser för både klient och socialarbetare.

Ungefär vid 1990-talets mitt introducerades standardiserade bedömningsinstrument i projektform, för att idag ha blivit ett etablerat fenomen. Av senare datum är de digitaliserade dokumentationssystem som blivit allt fler de senaste åren och som idag används i socialtjänsten.

Dessa system har en mer heltäckande ambition. Digitaliseringen av socialt arbete har således möjliggjort en alltmer utbredd standardisering.

Med hjälp av bedömningsinstrumenten görs klienters upplevelser och erfarenheter mätbara och genererar en mängd data av nytt slag.

Statistik och jämförbara data producerades tidigare i synnerhet för att kunna göra utsagor om geografiska skillnader på gruppnivå (”hur många narkomaner har vi i kommunen?”, ”hur många har ekonomiskt bistånd?”). Med standardiseringen har området för att mäta expanderat: nu är det individen och dennas beteende som skattas och 64

5. Standardiserade samtal ­om missbruk­ Standardiserad bedömning är idag vanligt förekommande i socialt arbete. Digitaliserade bedömningsinstrument används exempelvis i barnavård, missbruksvård och äldrevård i syfte att underlätta likvärdigt och professionellt beslutsfattande, men också för att erhålla jämförbara data. Enkätbaserade instrument eller metoder, som de också kallas, är dock långt ifrån enhetliga. En del har större detaljeringsgrad och andra mindre. En del är relativt avgränsade och av intervjukaraktär, medan det i andra ingår flera arbetsmoment med tillhörande blankettsystem. Gemensamt är att det finns ett material som anger vilka uppgifter som ska samlas in i bedömningsarbetet.

I detta kapitel visar vi hur samtal över ett frågeformulär formar interaktionen mellan socialarbetare och klient. Vi problematiserar också det till synes okomplicerade och ändamålsenliga projektet att ”samla in fakta och information” om klienten.

Det finns en mängd mer eller mindre etablerade bedömnings­ instrument som omnämnts i kapitel 3. I föregående kapitel hämtades exempel på standardiseringens genomslag i socialt arbete i behovsbedömning av äldre där IBIC (Individens behov i centrum) är ett centralt instrument. För att illustrera våra resonemang i detalj kommer vi i detta kapitel stanna vid ett och samma bedömningsinstrument, ASI (Addiction Severity Index), vilket används inom missbruksvård.

Våra mer generella resonemang är dock tillämpliga även i andra sammanhang.

En kort tillbakablick om samtalsformen i socialt arbete visar att denna 111

Socialt arbete och pappersgöra 5.1 ASI – Addiction Severity Index ASI är ett standardiserat bedömningsinstrument som introducerades i Sverige i mitten av 1990-talet för bedömning av alkohol- och drogvanor. Idag används instrumentet exempelvis i kriminalvård och socialtjänst. ASI-metoden innehåller flera moment: Den första delen – ASI Grundintervjun – genomförs vid ett personligt möte mellan socionomen och klienten. Formuläret innehåller 180 frågor och utgår från förutbestämda så kallade livsområden: fysisk hälsa, arbete och försörjning, alkoholbruk, narkotikabruk, rättsliga problem, familj och umgänge samt psykisk hälsa.

Frågorna besvaras till största delen med fasta svarsalternativ, av typen ja- och nej-svar. Två tidsramar används: klientens upplevda problem tidigare i livet och klientens upplevda problem de senaste 30 dagarna. Klienten skattar sina problem inom respektive område enligt en anvisad skattningsskala, därefter skattar socionomen på egen hand klientens behov på de olika livsområdena. Socionomens bedömning delges därefter till klienten.

Efter 6–8 månader sker den andra delen, en uppföljningsintervju med något färre frågor, med samma förfarande. Genom att jämföra skattningarna vid de olika tidpunkterna ska allvarlighetsgraden av ett eventuellt alkohol- och/eller drogbruk bedömas. Förutom den individuella bedömningen, kan de data som genereras användas på gruppnivå för att jämföra förekomst av viss typ av drog inom en viss grupp. Detta förutsätter att de data som samlas in matas in i en för ändamålet avsedd databas, ASI-net. Dessa data kan även, efter särskild prövning, användas i forskningssyfte.

(ASI-manualen – anvisningar till ASI Grund och ASI Uppföljning, Social­styrelsen, 2014a)

länge haft en relativt fri form,129 vilket betyder att kontakten mellan socionom och klient har varit förhållandevis fri från styrning. Idag går 129 T.ex. Elisabet Cedersund (1992). Talk, Text and Institutional Order: A Study of Communication in Social Welfare Bureaucracies. Diss., Linköping University; Christopher Hall, Kirsi Juhila, Maureen Matarese och Carolus van Nijnatten (2014). Analysing Social Work Communication. London/New York: Routledge.

112

5. Standardiserade samtal o ­ m missbruk­ trenden mot en reglering av dessa samtal. Genom att bland annat belysa enkätbaserade samtal som exempel på institutionell interaktion, det vill säga samtal som sker i en bestämd offentlig organisatorisk kontext, har vi möjlighet att undersöka vilka särskilda kännetecken och särdrag som genereras genom denna samtalsform och vilka konsekvenser det kan få.130

Att lära sig form, tempo och språk ”Standardiserad” interaktion präglas av obalans i dialogen: Socionomen frågar och klienten svarar. För klienten gäller det att snabbt lära sig hur svaren ska låta för att accepteras – nämligen korta och koncisa.

Standardiserad interaktion framstår därmed som ganska annorlunda från inte bara vardagliga konversationer, utan även hur socialarbetares ”friare samtal” med klienter brukar låta. Den enkätbaserade intervjun kräver därför kreativa strategier hos socialarbetaren för att leva upp till ideal om ”empatisk uppmärksamhet och vänlighet”, som det uttrycks i professionens etiska riktlinjer.131 När svaren ska vara korta och de många frågorna ska ställas inom en given tid hittar socialarbetaren olika tekniker för att intervjun ska arbeta sig framåt. Vår forskning visar att särskilt två tekniker används för att få den standardiserade interaktionen att fortgå utan avbrott och verbala utvikningar. För det första använder utredaren korta empatiska utrop som ”Ja! Okej! Säger du det?”, för det andra dämpas eller hindras längre svar genom att socialarbetaren tittar ner i blanketten. Minimal respons är vanligt förekommande vid standardiserade intervjuer och fungerar som tecken på bekräftelse på klientens svar.132 Alltför lång respons, i form av deltagande kommentarer och längre pauser från handläggarens sida, visar sig locka fram längre berättelser, vilket inte 130 Paul Drew och John Heritage (1992). Analyzing talk at work: an introduction, s.

3–65 i Paul Drew och John Heritage (red.). Talk at Work. Cambridge: Cambridge University Press.

131 Etik i socialt arbete. Akademikerförbundet SSR. http://www.riskbruk.se/Web­ Controls/Upload/Dialogs/Download.aspx?ID=21587 (hämtad 180608).

132 Eg. ”acknowledgement tokens”. Hanneke Houtkoop-Steenstra (2000). Interaction and the Standardized Survey Interview. The living questionnaire. Cambridge: Cambridge University Press.

113

Socialt arbete och pappersgöra Mellan klient och digitala dokument Katarina Jacobsson & Elizabeth Martinell Barfoed Standardiserade dokument och digitala formulär omgärdar socionomens arbete.

I boken SOCIALT ARBETE OCH PAPPERSGÖRA tar författarna med oss till social­ tjänstkontoren och undersöker hur det går till när socialt arbete dokumenteras.

Hur påverkar dokumentationen mötet med klienten? Vilka blir konsekvenserna?

Och varför?

Bokens viktigaste budskap är att till synes neutrala dokumentationssystem påtagligt formar och präglar det sociala arbetet. Det påverkar också hur vi ser på världen och vad som betraktas som giltig kunskap. Dagens utveckling väcker nya frågor och kräver nya slags kompetenser hos de professionella.

Boken vänder sig till studenter och verksamma inom socialt arbete, liksom andra med intresse för den ökade administrationens följder i offentlig sektor.

Den ger både en introduktion till och en sociologisk analys av de dokumenta­ tionskrav som finns i yrket, liksom en överblick av de mest centrala lagar, direktiv och myndigheter som är relevanta för socialt arbete.

Elizabeth Martinell Barfoed är socionom och universitetslektor vid Socialhög­ skolan, Lunds universitet. De senaste forskningsprojekten har handlat om stan­ dardisering och dokumentering i socialtjänsten.

Katarina Jacobsson är professor vid Socialhög­ skolan, Lunds universitet. Med en kunskaps­ sociologisk ansats har hon bland annat stude­ rat dokumenteringspraktiker inom sjukvård och socialtjänst.