4. 1700- och 1800-tal – Agrar utveckling, kapitalism och olika kunskapsbehov 51
5. 1900-talet – Professioner, normalitet och sortering 77
6. Senare delen av 1900-talet och det tidiga 2000-talet – utbildningssystem i förändring 117
7. Barndomens historia 135
8. Vad ska lärarna göra? 153
9. Att tolka det förflutna – om sambandet mellan skola och barndom 173
10. Skolsamhällets olika innebörder.
och vidare läsning
Person- och sakregister
1. Inledning
Den här boken handlar om barn och lärare och de skolor som de tillsammans delade sina dagar i. Tidsperioden sträcker sig från 1600-talet till det tidiga 2000-talet. Vad var det för olika behov som skolorna skulle tillfredsställa och varför har olika skolformer kommit och gått i historien? Vad säger oss skolans förändring och utveckling om samhället? Varför måste barn gå i skolan? Hur kan man förstå den svenska skolplikten – tvånget som samtidigt är en rättighet?
Svaren på frågor som de här handlar i hög utsträckning om samtidens syn på vad ett barn är och bör vara. Som de olika kapitlen i boken visar är barndomens historia intimt förknippad med skolans historia.
Historiska översikter innebär besvärliga val. Det finns både risk för att fastna i detaljer och att göra alltför svepande uttalanden. Det är lätt att ge en händelse för stort utrymme. Det finns också risk för att skeenden glöms bort. Det som var viktigt för människorna i sin tid tas inte med i historieskrivningen eftersom människor i senare tider lägger tonvikten vid skeenden som inte var uppenbara eller problematiska för aktörerna i det förflutna. En förklaring till att det blir så är att händelserna av olika skäl inte lämnat uppenbara spår i dagens skola. Det är bland annat därför det finns så litet skrivet i utbildningshistoriska översikter om de skolor som under lång tid utbildade flickor, om att lärarkollegierna på universiteten kunde utdöma dödsstraff för en student, eller att barn gick i skolan för att få mat och pengar, för att ta tre olika exempel.
Det säger sig självt att en liten bok om någonting så stort och mångfasetterat som skolan inte kan täcka allt. Precis som andra historiker före oss har vi därför inte kunnat ge rättvisa åt alla de händelser och personer som under århundradena varit med om att skapa och förändra det svenska skolsystemet. Förutom att ge en översikt över skolsystemet pekar vi på förklaringar till hur skolan förändrat svenskarnas livsvillkor. Vi vågar påstå att utan skolan hade barndoms- och ungdomstiden sett radikalt annorlunda ut. Och utan välfärdssamhällets sociala satsningar och nya uppfattningar om barns rättigheter hade skolan varit något helt annat.
Skolans historia är också lärarnas historia i hög utsträckning. Synen på lärarnas uppgifter har sett olika ut genom tiderna. Vi har därför låtit läraryrkets förändring få vara del av framställningen. Samtidigt kan skolans historia inte skrivas utan att man också reflekterar över vilka som organiserat och tagit ansvar för etableringen av skolor. Var det kyrkliga ämbetsmän eller staten eller de som styrde í socknar och kommuner? Eller handlade det om initiativ från den centrala statsmakten eller lokalsamhället? Vem bestämde och vem utförde och ansvarade för skolväsendet? Var det olika för olika skolformer och för barn med olika bakgrund?
Bokens disposition
Boken är kronologiskt upplagd med fokus på väsentliga frågor för blivande lärare. Berättelsen kommer att ta oss från 1600-talets stadsmiljöer till dagens fokus på barns och elevers rätt till utbildning. Läsaren kommer att möta ambulerande lärare och katekesskolor i landsbygdsförsamlingar för att längre fram i historien stifta bekantskap med skolor som utformades för olika samhällsklasser och som oftast var olika för pojkar och flickor. Vi tar oss därefter vidare till framväxten av ett skolsystem som var avsett för barn ur alla samhällsklasser och sociala grupper. Vi rör oss med andra ord från det som kallades parallellskola till en bottenskola. Alltså från en skola som byggde på att barn från skilda samhällsklasser och kön gick i olika skolor, till en skola där alla barn gick i samma skolformer. Därefter presenteras huvuddragen
i det system som växte fram under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, där begrepp som skolval, skolpeng och skolmarknad är centrala.
Konkreta historiska exempel och förklaringar till varför förändring sker, leder förhoppningsvis till en större förståelse för de olika processer som påverkar skolan än om boken fokuserat på enskildheter i skolreformerna. Det gäller också vår betoning av skolans historia som någonting som har format barnens liv och våra föreställningar om hur barn ska leva sina liv.
Skolan är en verksamhet som kommer till i mötet mellan människor. Mellan vuxna och barn, mellan elever/studenter och lärare, mellan de som beslutar om vad skolan ska vara och de som är i den varje dag. Skolan formas av ekonomi, sociala förhållanden, politiska system och elevers/studenters och lärares handlingar. Den skapas alltså i mötet mellan politiska beslut och människors vardag.
Det andra kapitlet ger en överblick över svensk utbildningshistoria och samhällsförändringen i stort. I kapitel 3 presenteras svenskarnas läskunnighet under 1600-talet och hur kyrkan byggde upp en kontrollapparat för att försäkra sig om att alla hade tillräckliga kunskaper om den kristna läran. I detta kapitel diskuteras också städernas skolor i ljuset av fattigdom och stormaktstiden. Kapitlet tar också upp den tidens förståelse av hur samhällsordningen var beskaffad. Hur det kommer sig att 1600-talets storslagna bröllop och begravningar hade en nära relation till skolan diskuteras också.
I kapitel 4 problematiseras skolans betydelse under 1700- och 1800-talen. Barnarbete och skolgång diskuteras, liksom uppbyggnaden av det som kom att bli ett parallellt skolsystem, där geografisk hemvist, kön och social klass var det som avgjorde vilken skolform ett barn skulle gå i.
Kapitel 5 handlar om hur lagstiftningen förändrades under första delen 1900-talet inom skolområdet. Föreställningar om en skola för alla och synen på vad ett normalt barn var för någonting presenteras, liksom skolan och välfärdssamhällets framväxt och hur statens styrning utvecklades. Här diskuteras begrepp som normalisering och inkludering i ljuset av skolans utveckling. En del i kapitlet handlar om hur
barndom och samhälle
elever mäts och värderas (både kroppsligt och kognitivt) i syfte att ta fram normalfördelningskurvor. Nästa kapitel (kapitel 6) fortsätter på den inslagna vägen. Här diskuteras skolhälsovården och psykologernas entré i skolan och hur det har påverkat skolans verksamhet och ungas livsvillkor. Här återvänder vi till begreppet en skola för alla. Framväxten av det som då hette enhetsskola och som vi idag kallar grundskola presenteras. Skolan som en del av välfärdssamhället där barn får mat och sjukvård lyfts fram. I detta kapitel tar vi också upp det fria skolvalet och styrningen av skolan.
Kapitel 7 är ett tematiskt kapitel om barndomen. Barndomens förändring och föreställningarna om den ideala barndomen som funnits sedan 1600-talet och framåt presenteras. I det här kapitlet skriver vi också om skolans förhållande till föräldrarollen. Ett särskilt avsnitt ägnas åt barns rättigheter.
Kapitel 8 ger ett historiskt perspektiv på lärarnas arbete. Som exempel används grundskollärarna och folkskollärarna, av det enkla skälet att dessa lärarkategorier har varit dominerande under sina respektive perioder med tanke på hur många elever de har utbildat, men vi berör också förändringen av gymnasiets lärarkår.
I det nionde kapitlet tolkar vi hur barndomens och skolans förändring kan förstås ur ett bredare samhälleligt perspektiv och som speglingar av varandra. Jämställdhets- och jämlikhetsidealen ställs mot det faktum att skolan reproducerar traditionella klass- och könsmönster.
Det tionde och avslutande kapitlet sammanfattar bokens viktigaste slutsatser. Efter varje kapitel finns en översiktlig bibliografi som introducerar centrala linjer i forskningen och studier som kan användas för fördjupning. Forskningsfältet är omfattande och vi har endast kunnat beröra delar av den relevanta forskningen. Vi har till exempel endast i begränsad utsträckning tagit med frågor om den pedagogiska och didaktiska utvecklingen i vår analys och i bibliografierna. De verk som nämns i bibliografierna finns i litteraturlistan.
3. 1600-tal – Stormaktstid och skolväsende
I det här kapitlet ska vi uppmärksamma hur utbildningen och barns skolgång utvecklades under 1600-talet. Det var under den här tiden Sverige etablerades som en stormakt i Europa och den statliga administrationen utvecklades. De många krigen innebar stora sociala påfrestningar för befolkningen med utskrivningar till krigstjänst och ökande skatter, men de ledde också till en ökande handel och en viss social rörlighet. I städerna utvecklades ett formellt skolväsende med skolformen trivialskola med den statliga kyrkan som huvudman. Skolorna hade sin grund i äldre kyrkliga undervisningstraditioner, men svarade nu också mot statsmaktens ambitioner att utbilda barnen till framtida arbete i den växande offentliga förvaltningen.
Den svenska statsmakten tog intryck från andra länder ifråga om skolornas organisering. Under 1600-talet deltog exempelvis den tjeckiske pedagogen Johan Amos Comenius i utvecklingen av förslagen till ett svenskt skolsystem. Han skrev likaså läroböcker för skolan och beskrev barnets utveckling.
Med Drottning Kristinas skolordning från 1648 lades grunden för ett skolväsende som var öppet för barn ur alla samhällsklasser. Skolorna organiserades efter elevernas kunskaper och inte efter deras ålder, vilket innebar att elever i olika åldrar kunde sitta bredvid varandra i samma klassrum. För många unga präster var arbetet som lärare i en trivialskola en steg på vägen till att bli präst i en församling
barndom och samhälle
på landsbygden. Samtidigt blev prästerna nyckeln i ett system för undervisning av hela befolkningen i främst läskunnighet . Denna folkundervisning var betydelsefull ur ett lutherskt perspektiv för att möjliggöra att befolkningen kunde ta del av Guds ord genom att själv läsa katekesen, men den var också viktig för statsmakten. Genom den kyrkliga undervisningen fick staten en närmare länk till prästerna i församlingarna samt kunskap om befolkningens attityder.
Kapitlet börjar med hur folkundervisningen utvecklades i Sverige och därefter presenteras trivialskolornas utveckling i städerna.3
Folkundervisning
Kontrollen av befolkningens läskunnighet var under denna tid nära knuten till statens allt fastare grepp om Sveriges befolkning och landets ekonomiska resurser. Stormaktstidens expansiva utrikespolitik och de med den förknippade långvariga krigen förutsatte inte bara en kunskap om de enskilda hemmanens skatteförmåga och hur många drängar som kunde skrivas ut till krigstjänst, utan också kunskap om befolkningens normer, värderingar och religiösa synsätt. Under 1600-talet började man i kyrkans olika stift arbeta fram en praxis med årlig kontroll av befolkningens katekeskunskaper. Vid ett kyrkomöte i Uppsala år 1593 bestämde de kyrkliga myndigheterna att Luthers katekes med den så kallade hustavlan skulle vara grunden i den kyrkliga undervisningen.
Det var en klar markering från prästerskapet att den Lutherska läran var grundvalen för den svenska kyrkan.
Inom den lutherska religiösa traditionen hade det under 1500-talet utformats en treståndslära som beskrev hur samhället var uppbyggt. Den ingick i boken Luthers lilla katekes , vilket gav den en oerhörd spridning. Ingen annan bok har använts som läromedel så länge som den. Den första svenska utgåvan tros ha kommit under 1540-talet och i den svenska kyrkan användes den i konfirmationsundervisningen ända fram till 1960-talet – drygt 400 år!
Vad innehöll hustavlan? Den bestod av en samling bibelspråk som
3 Kapitlet bygger i huvudsak på Sandin (1986, 2020).
3. 1600-tal – StormaktStId och SkolväSende
grupperades under tre rubriker: läroståndet, det politiska ståndet och hushållsståndet. Genom den skapades en viss allmän kunskap som gjorde det möjligt för befolkningen att följa prästens predikningar. Hustavlans världsbild kom att utgöra ett sammanhållande band och framställdes som ett rättesnöre för människors handlande i samhällsfrågor och religiösa frågor samt för deras förhållningssätt gentemot varandra. Den predikades som en norm för hur relationerna inom hushållet borde te sig och hur hushållets medlemmar skulle förhålla sig inte bara till Gud utan också till den världsliga makten. Hustavlan blev tillsammans med de övriga delarna av katekesen, till exempel trosbekännelsen, tio Guds bud och förklaringarna av dessa, grundvalen i den folkliga undervisningen.
Att stå och predika i kyrkan var inte tillräckligt, för då visste prästen inte vad befolkningen egentligen lärde sig. I den lutherska traditionen blev katekesundervisning och förhör därför en central del. En viktig aspekt var också att varje individ själv kunde läsa och ta till sig bibeltexternas budskap. Den folkundervisning som skapades under 1600-talet byggde på att befolkningen kunde läsa, men också på att deras kunskaper registrerades i så kallade husförhörslängder. I husförhörslängderna noterades individernas kunskaper i katekesen och också om någon brutit mot något av de religiösa buden. Katekesen kombinerades också med så kallade katekesförklaringar, i vilka de kyrkliga ledarna närmare utvecklade och förklarade innebörden i katekesens texter. Katekesen blev i viss mån en enkel sammanfattning av Bibeln, som för många var en mycket mer svårtillgänglig bok, och den fanns i två versioner, en kort – den så kallade Lilla katekesen –och en längre – den så kallade Stora katekesen. I husförhörslängderna noterades också annat, till exempel vilka som bodde i hushållet och om var dess medlemmar kom ifrån. De höll med andra ord också reda på befolkningens numerär och sammansättning. Under 1700-talet blev husförhörslängderna grunden för befolkningsstatistiken.4
Läskunnigheten, det vill säga förmågan att läsa katekesen, blev alltså en viktig del i de återkommande förhören. Med kyrkolagen från
4 Pleijel (1970) och Johansson (1972).
år 1686 , och med senare förordningar under det tidiga 1700-talet, gjordes de olika stiftens förhörsverksamhet mer enhetlig. Varje individ skulle med egna ögon kunna ta del av Guds ord. Prästerna ålades att föra noggranna anteckningar över sina församlingsmedlemmar och bland annat skriva ned information om deras kunskaper. Dessa anteckningar gjordes i husförhörslängderna och de finns bevarade än idag från många församlingar. Längderna blev utgångspunkten för statskyrkans försök att få grepp om befolkningen. Genom dem kunde man se vilka som hade tillägnat sig rätt kunskaper, insikter och beteenden. Denna undervisning av de breda skikten fyllde således både profana och religiösa syften. I samband med krigen under 1600-talets senare del blev den här undervisningen ett redskap i försvenskningen av exempelvis Skåne samt i den svenska kyrkans och den svenska statsmaktens kontroll över nya provinser. För de lutherska prästerna blev undervisningen ett redskap för att försäkra sig om den rätta och enda tolkningen av det kristna budskapet. Förhören av den Lilla Katekesen med budorden, förklaringarna och hustavlan var ett instrument för att utöva denna kontroll.
Under 1700-talet skärptes husförhörstvånget och prästerna uppmanades att sköta undervisningen och noga anteckna vars och ens framsteg. Ansvaret för att barn, tjänstefolk, fattighjon, gesäller och alla andra som rymdes i hushållet lärde sig att läsa katekesen lades på husbondfolket.
Församlingens klockare förväntades också kunna förmedla viss undervisning. I församlingarna arvoderade man ibland så kallade läsemostrar för att hjälpa till med undervisningen.5 Prästerna kontrollerade undervisningsresultaten genom katekes- och husförhör. Prästen kontrollerades i sin tur i samband med de så kallade prost- och biskopsvisitationerna. Vi kan således urskilja ett vertikalt uppbyggt system för kontroll av såväl utbildningen som befolkningen.
Speciell vikt lades vid kontrollen inför första nattvardsgången och i samband med giftermål – socialt betydelsefulla övergångar. Nattvarden innebar att man lämnade barndomen, vilket medförde ett nytt socialt
5 Åhlman (2019).
Anteckningar om husförhör från 1689 med noteringar om hushållens medlemmar och deras kunskaper.
ansvar. Ansvaret växte även efter konfirmationen. Som gifta skulle människor själva kunna fylla rollen som husbondfolk med ansvar för de underställdas kunskaper.
Till en del bör hustavlans idealbild ha svarat mot en verklighet som människorna kunde känna igen: det vill säga ett bondehushåll med husbondfolk, barn och tjänstefolk. Inom denna typ av hushåll fanns en traditionsbetingad arbetsfördelning mellan män och kvinnor och mellan olika ålderskategorier.
Historikern Egil Johansson har visat att kvinnorna i allmänhet hade höga läsbetyg. Kvinnornas läskunnighet kan förklaras av deras roll i hemundervisningen. Läsundervisningen var deras uppgift och därmed också överförandet av katekesens kristendomssyn och hustavlans ideologi. Kvinnorna blev en del av den sociala kontrollen av barn och ungdomar och blev därmed en länk mellan statsmakten och hushållet.
I ett relativt stabilt bondesamhälle och under bestämda befolknings-
5. 1900-talet – Professioner, normalitet och sortering
Gränsen mellan offentligt och privat när det gällde barnavård och uppfostran förflyttades efter sekelskiftet 1900. Med detta menas att vad föräldrar gjorde för sina barn i allt högre utsträckning granskades och värderades av olika professioner. Barndomsideal skapade förväntningar och krav som kunde ta sig kulturella uttryck i allt från spelfilm, romaner och musikstycken till absoluta krav som skolplikt och vaccinationsprogram. Barns välfärd och uppförande blev alltmer en offentlig angelägenhet. Också när det gällde fostran inom familjerna blev denna utveckling märkbar. Skolans breda sociala åtaganden och lärarkårens sociala engagemang var uttryck för denna process. Folkskollärarkårens kvinnor och män var viktiga i politiska rörelser och genom sitt sociala engagemang. Det fanns också en nära koppling till ungas fritid. De verksamheter som byggdes upp under 1800-talet med arbetsstugor där barnen sysselsattes under eftermiddagar och kvällar, fortsatte under 1900-talet. Den verksamhet som idag kallas fritidshem är ett exempel på hur det offentliga tagit över ansvaret för omsorg och tillsyn av barn som inte är stora nog att klara sig själva innan föräldrarna kommit hem från arbete eller studier. Verksamheterna i sekelskiftets arbetsstugor spände från läxläsning till slöjd av olika slag. I många avseenden har detta samtidigt inneburit ett ifrågasättande av familjens förmåga att leva upp till samhällets krav på barnomsorg och barnuppfostran. Föräldrarna var antingen inte närvarande eller uppfattades inte som helt
barn, barndom och samhälle
kompententa.24 Det var också en period när barnprofessioner, såsom pediatriker, senare barnpsykiatriker, samt pedagoger och lärare började forma barnens liv i interaktion med föräldrarna.
Det emotionellt värdefulla barnet och tonåren som en problematisk period – barndom och ungdom
Synen på den goda barn- och ungdomstiden ändrades från att se barn och ungdomar som människor som likt vuxna skulle hjälpa till med försörjningen efter bästa förmåga, till att se dem som beroende människor vars uppgift var att lära för att växa upp till vuxna samhällsmedborgare. Värdet av barnens bidrag till försörjningen devalverades samtidigt som barnens emotionella värde betonades. I USA syntes detta bland annat genom att barnarbetet ifrågasattes och att domstolarna inte kompenserade för förlust av ekonomiska intäkter om ett barn förolyckades. Sociologen Vivianna Zelizer har visat hur domstolarna i stället för att som tidigare döma ut kompensation för utebliven framtida inkomst, utdömde ett symboliskt skadestånd för förlust av emotionella värden.25 Det var ett synsätt som gick hand i hand med kampen för att rädda barn från besvärliga sociala förhållanden. Hennes tolkning handlar om utvecklingen i USA men är relevant också för utvecklingen i Sverige. Samtidigt som barndomen under 1900-talet gavs ett ökat emotionellt värde formades bilden av tonåren som något radikalt annorlunda. En äldre barndomsbild med medeltida rötter som betonade irrationalitet, aggressivitet och brist på självkontroll tonades ned vid sekelskiftet 1900. I stället kom det irrationella och obalanserade att tillskrivas ungdomen. Denna bild av tonåringen ersatte därmed de äldre beskrivningarna av det farliga barnet. De diaboliska och de romantiska föreställningarna om barndomen kom att följas åt och i viss mening förutsätta varandra. Det som vid sekelskiftet kallades för övergångsåren från barndomen till vuxenlivet, väckte också krav på en professionell beskrivning och en pedagogisk lösning under åren efter sekelskiftet.
24 Olsson (1999).
25 Zelizer (1985).
5. 1900-talet – ProfeSSIoner, normalItet och SorterIng
Inom många skoldistrikt inrättades klasser för de äldre barnen för att underlätta övergången till arbetslivet, samtidigt som den psykologiska begreppsbildningen kring tonårstiden utvecklades. Begreppet adolescensen lanserades i den framväxande psykologiska forskningen.
Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige ger en intressant beskrivning av hur man kan förstå problemet. Boken var ett beställningsarbete från ett antal betydelsefulla folkskollärare, och vid sidan av den tidigare nämnda katekesen är boken ett av de läromedel som använts flitigast och längst i skolan. I boken beskrivs en besvärlig, lat och elak fjortonåring.26 Som straff blir Nils en tummetott och förstår då djurens språk och får följa med gäss på en resa genom landet. Under resan mognar Nils. Naturen, skogarna, djuren, den svenska historien så som den avsatt sig i landskapet gör att han kan återvända som människa och möta sina föräldrar på ett nytt sätt. När han sedan hör gässen dra söderut förstår han inte längre vad de säger. Lagerlöf skriver att Nils nu igen var en människa, och då kan han inte förstå fåglarnas språk. Lägg märke till hur samhället, djuren och naturen får träda in och fostra Nils när föräldrarna misslyckats med att göra honom till en god medborgare.27
Intresset för social samhällsplanering och den barndomssyn som formades bland samhällets barnexperter under 1900-talet gjorde tydligt att barnens bästa var ett offentligt ansvar. Det gällde både de barn vars sociala villkor var dåliga och de barn som uppfattades som problematiska. Experter tänjde ut gränserna för statens ansvarsområde och knöt an till det civila samhällets organisationer. Mödra- och barnavårdscentralerna har sin rot i sådana organisationer, men byggde från 1930-talet alltmer på kommunala och statliga stöd. De blev en länk till statsmakten och förändrade synen på vad som var statens ansvarsområde i avseende på barn. I debatten kring riskerna i barns fysiska och
26 Sandin (2012). Det finns mycket forskning om Selma Lagerlöf i allmänhet och om den här boken i synnerhet. Likaså finns receptionsforskning som visar hur stort genomslag boken fick, inte minst bland barn och lärare, se Ulfgard (2022).
27 Lagerlöf (1969).
Läkarvetenskapen betonade vikten av en vetenskaplig uppföljning av barns utveckling.
psykiska miljö lyftes ett behov av statlig reglering av dessa områden fram. Ny lagstiftning kom till exempel att handla om föräldraskap och adoption och om stöd till ensamstående föräldrar.28
Hela 1900-talets historia präglas av en ökande professionalisering av omhändertagandet av barn. Nya yrkesgrupper växte fram som arbetade med barn och deras hälsa, sociala liv och givetvis utbildning. I många avseenden har detta samtidigt inneburit ett ifrågasättande av familjens förmåga att svara mot samhällets krav på barn och barnuppfostran. Uppfostran av barn hamnade i gränslandet mellan det offentliga och det privata. Detta framgår av en framväxande diskussion om mödrars förvärvsarbete och om omsorgen om de yngsta barnen. Det gavs olika lösningar runt om i landet. I Norrköping skapades offentlig barnom-
28 Lindgren (2006) Bergman (2003).
7. Barndomens historia
Inledningsvis i boken påstås att barndomen som vi känner den inte hade funnits utan skolan. Det här synsättet kan verka obegripligt, ja kanske till och med stötande. Barndomen, den är väl självklar? Finns det någonting mer naturligt än den? I det här kapitlet ges exempel på att barndomen, ungefär så som vi känner den, är en tankefigur som går att följa långt tillbaka i tiden och även till andra delar av världen.
Tankar – eller ideal om man så vill – är en sak och levda liv en annan. Vad skolan har åstadkommit är att demokratisera barndomen, så att den har blivit till en erfarenhet för folkmajoriteten. Skolan gjorde barndomen till allmängods och med tiden så självklar att den har kommit att ses som naturlig.
Nedan följer två exempel på hur idén om den goda barndomen har synliggjorts. Det ena exemplet är en målning från 1600-talet och det andra är berättelsen om en pojke som försökte förändra mattarbetarnas villkor i 1990-talets Pakistan. En detalj av målningen pryder den här bokens omslag, och det kan vara lättare att följa med i analysen här nedan med hjälp av omslagsbilden än av bilden här i kapitlet eftersom omslagsbilden fokuserar på de trappsteg som är av intresse här. Den är också större och i färg.
Den goda barndomen i ålderstrappan
Det första exemplet på hur den goda barndomen har framställts är en så kallad ålderstrappa. Trappor är inget ovanligt motiv i konsten och
kan betyda olika saker, som till exempel sociala hierarkier av skilda slag. I det här fallet symboliserar trappan livets gång. Den består av ett antal trappsteg, och på varje steg finns människor med olika attribut. Det är tydligt att deras kroppar åldras steg för steg. Det finns ålderstrappor med både män och kvinnor liksom trappor som den här med endast det ena könet. De äldsta trapporna är från senmedeltiden och det är påfallande hur lika bilderna är varandra, oavsett om de är målade för flera hundra år sedan eller i vår tid.
Exemplet på ålderstrappa som vi använder oss av är en tavla från 1600-talet som troligen har danskt ursprung. Dessvärre finns inget årtal angivet. Den har tidigare hängt i Östra Vemmenhögs kyrka innan den kom till Svaneholms slott i Skurups kommun i Skåne Etnologen Nils-Arvid Bringéus har konstaterat att konstnärer använder sig av nivåmotiv i ålderstrappor för att visa på hierarkier mellan åldrarna.74 De åldrar som är närmast marken (spädbarnets och åldringens) har lägst status. Utifrån en sådan tolkning är barnet och
74 Bringéus (1981), s. 68–70.
136
tonåringen alltså mindre värda än den medelålders människan. Femtioåringen är placerad längst ifrån marken och är socialt sett på toppen av sin levnadsbana. För att få fram budskapet använde sig konstnären till denna tavla dessutom av kontrastteknik. Trädet till vänster om trappan är grönt och levande, medan trädet som är målat till höger om den är avlövat, kanske döende. Spädbarnet – den nakna barngestalten som i konsten kallas Putton, pojken längst fram i bilden – är rund och go som den brukar gestaltas i konsten, medan skelettet på hans högra sida skallrar och påminner om livets ändlighet.
I det här sammanhanget är det de tre första trappstegen till vänster i bilden som är de mest intressanta. Pojken på det första trappsteget (även pojkar bar klänningar eller koltar när tavlan målades) har en leksak i handen. På nästa steg är den skallraliknande leksaken utbytt mot ett tunnband, som en pojke med hjälp av en pinne är på väg att få fart på. På det tredje steget har en ung man en pion i sin hand. Pionen var ett vanligt motiv i europeiskt 1600-talsmåleri. Blomman har fått sitt namn från gudarnas läkare Paion i den antika mytologin. Pionen anses ha närmast överjordiska egenskaper, vilket gör att den ofta förekommer i paradisskildringar. I den kristna traditionen kallas den för ”en ros utan törnen” 75 och är en av de blommor som förknippas med jungfru Maria och en stark kärlek till Gud. I det här sammanhanget kan blomman ses som en symbol för kraft och framtidstro. Man kan också tolka den som att människan på trappsteget kommit så långt i sin utveckling att han inte längre fokuserar på materiella ting utan tänker på Gud och livet efter detta. Liksom barnen på de tidigare trappstegen har den unge mannen långt hår, och hatten som tidigare var brun är här svart. Denna hatt, liksom alla andra huvudbonader som männen bär i bilden, visar att de tillhör eliten i samhället. Det är därför inte förvånande att de nästa två stegen symboliseras av män med svärd, ett vapen som var förbehållet adeln vid den här tiden. Männen på 30- och 40-stegen är klädda i rött och gult som var maktens färger, medan svart symboliserade både makt och ärbarhet. Ynglingens klädedräkt kan symbolisera tillhörighet till någon skola,
75 Om pionens symbolik, se Cavalli-Björkman m.fl. (2007), s. 246.
barn, barndom och samhälle
men vi vet inte säkert om det var så. Det var således de välbeställda pojkarnas och männens liv, eller om man så vill ett idealt manligt liv, som gestaltades i trappan.
Ålderstrapporna vittnar om att vi i vår del av världen under mycket lång tid har uppfattat varje ålder som unik i livet. Förväntningar och krav skiljer sig åt på en 10-åring och en 50-åring. Lek och lärande hör framför allt hemma på de lägre trappstegen i den vänstra delen av tavlan, och eftertänksamt blickar männen på de lägsta stegen i tavlans högra del ner mot döden. Ett undantag utgör mannen på 70-steget som ser tillbaka på sitt tidigare liv. Om vi följer blickarna för alla de 12 gestalterna är det två som blundar (spädbarnet och hundraåringen), tre som blickar mot betraktaren av tavlan (det lilla barnet, 30- och 40-åringarna), fyra som blickar framåt mot nästa trappsteg (50-, 6080- och 90-åringar). En tolkning av blickarna är att de som ser mot betraktaren är öppna för andra och för att lära och ta del av livet omkring sig, medan de övriga är inneslutna i sig själva (spädbarnet och åldringen) eller som de övriga fullt upptagna av att ta nästa kliv i livet – eller som 70-åringen, fylld av tankar om varför livet så här långt blev som det blev.
Motivet visar att föreställningarna om livets olika faser utmärks mer av kontinuitet än av förändring. Trots att tavlan är omkring 400 år gammal och full av symboler, är den inte svår att tolka på 2020-talet. Det är inte texten76 i nedre delen av tavlan som hjälper oss att förstå bilden, utan just gestaltningen av livet som känns självklar även idag.
Utifrån bilder av det här slaget är det lätt att slå fast att barn- och ungdomstiden under mycket lång tid haft ungefär samma innebörd som idag på ett symboliskt plan. Detta gäller särskilt för de privilegierade i samhället. Tavlan visar upp en idealbild, en föreställning som väldigt få människor lever upp till, oavsett om de var månglerskor i 1600-talets Sverige eller är affärsbiträden i en multinationell affärskedja
76 ”Liten och dud [= fåfänglig] är vår vandringstid och hinner utt [= knappt] till våra Förfäders.” På de två skyltarna står det ”Begynnelser” respektive ”slutet”. Meningen verkar inte vara avslutad.
idag. De allra flesta genomgår inte de olika stadierna, varken kroppsligt eller socialt. Exempelvis hinner de flesta av oss dö långt innan vi når trappsteg 10, 11 eller 12.
Spädbarnsmortaliteten var mycket hög i Sverige fram till en bit in på 1800-talet. De som överlevde den farliga småbarnsbarndomen kunde inte se fram emot ett liv med distinkta trappsteg. Det var först med skolans utveckling under 1900-talet som skolgången också i praktiken blev en normaliserad förberedelsetid för livet som vuxen. För de allra flesta var vardagen redan från det andra trappsteget fylld av arbete för att kunna försörja sig själv och de sina, även om idén om skolans betydelse för barndomen etablerades under 1700-talet. Någon mognad eller karriär som kulminerade i 50-årsåldern var det inte tal om. Och så är det fortfarande för de allra flesta människor, vilket nästa exempel handlar om.
Den goda barndomen i berättelsen om pojken som kunde ha blivit något stort om han hade fått leva År 1995 mördades pakistaniern Iqbal Masih. Även om mördaren gick fri anses mordet ha haft med Iqbal Masihs kamp mot de pakistanska mattarbetarnas usla arbetsvillkor att göra. Han var själv arbetare och hade besökt Sverige strax före sin död för att skapa opinion kring de dåliga villkor som arbetarna som knöt mattor levde under. Han var ett hot mot ekonomiska intressen och därför måste han dö.
Du som läser det här kanske känner till händelsen. Det är i så fall inte så konstigt med tanke på att man fick cirka 3 380 000 träffar för Iqbal Masih på internet i februari 2024. Hans öde har lett till dramatiseringar, tecknade serier och ett mycket stort antal nyhetsinslag och dokumentärer.
Vem var han då? De flesta bilder och fotografier som har spridits sedan mitten av 1990-talet visar en ljusklädd vacker pojke med framtiden för sig. Masihs ringa ålder brukar lyftas fram– han mördades när var 12 år – liksom att de flesta av de andra arbetarna han stred för också var barn. Arbetsvillkoren beskrivs som slavliknande och man får veta att barnens släktingar sätter sig i skuld hos fabrikörerna, som därefter
barndom och samhälle
kan diktera barnens arbetsvillkor bäst de vill. Barnen var med andra ord så kallade skuldslavar.
Iqbal Masih visade svenskarna och andra som köper mattor från Pakistan att arbetsvillkoren var oacceptabla. Han nådde ut med sitt budskap, och kanske är det så att mattarbetarna idag har fått det bättre tack vare hans fackliga kamp. Det han gjorde var någonting stort och så pass hotande för mattfabrikörernas intressen att han röjdes undan.
Andemeningen i en dokumentär om mordet är: Tänk vad han hade kunnat åstadkomma om han hade fått leva. Vinkeln är intressant för en barndomsforskare. Det är som om journalisten inte kan se vad han faktiskt gjorde, utan hans ålder hindrade en mer objektiv beskrivning av en arbetare som ville skapa opinion för sin sak. Ett annat tecken på att de som skrivit om Masih har velat lyfta fram hans ringa ålder, är att de oftast bara använder hans förnamn. Så gör man inte med en vuxen fackföreningsledare. På så sätt lever minnet av barnet Masih kvar, minnet av en människa som kunde ha blivit någonting stort. Men, hur många människor lyckas med det som Iqbal Masih gjorde under sitt (korta) liv?
Ålderstrappan och berättelserna om Iqbal Masih visar att föreställningarna om barndomen som en unik tid i livet har funnits under lång tid och att de idag finns över hela världen. Barn ska leka och lära, inte vara produktiva eller politiskt aktiva.
Barndomens värde, barns rättigheter, familj och föräldraskap
De offentliga institutionernas ökande betydelse under 1900-talet innebär inte att barn är oviktiga för kvinnor och män, tvärtom. I slutet av 1900-talet födde nästan alla svenska kvinnor med de biologiska förutsättningarna barn, till skillnad från hur det var under exempelvis det sena 1800-talet. Då förblev många kvinnor barnlösa till följd av dåliga hälsoförhållanden och till följd av att alla kvinnor och män inte gifte sig. De levde ett helt liv utan att få egna barn. Flera av sekel skiftets kända personligheter inom barnområdet fick
Barn, barndom och samhälle
Svensk utbildningshistoria
Bengt Sandin & Maria Sundkvist
ANDRA UPPLAGAN
BARN, BARNDOM OCH SAMHÄLLE handlar om den svenska utbildningshistorien från det sena 1500-talet fram till 2020-talet. Boken handlar också om samhällsförändringen i stort under den långa period som det funnits organiserad undervisning för barn i landet.
Skolans historia har formats av många parallella förändringsprocesser: klassamhällets och demokratins utveckling, förändrade föreställningar om samhällets behov av kvalifikationer och krav på medborgarna och nya vetenskapliga rön om barn och uppväxtförhållanden. Välfärdssamhällets framväxt har påverkat skolans hälsovård, synen på hur elever beskrivits och kategoriserats, kunskapssyn samt läraryrkena och skolans styrning.
Skolans historia väcker många frågor. Hur ska en obligatorisk skola se ut för att passa alla barn och samtidigt skapa förutsättningar för att ta vara på varje barns unika möjligheter? Varför är undervisning i skolor både en plikt och en rättighet? Hur påverkas skolan av välfärdssystemets utveckling?
BARN, BARNDOM OCH SAMHÄLLE ger en bakgrund till centrala politiska frågor om vem som får bedriva skolverksamhet och det fria skolvalet, samt relationen mellan stat och kommun. I boken diskuteras barndomsideal och förändringen av barns och ungas rättigheter. I de olika kapitlen finns också korta bibliografier som kan användas för ytterligare fördjupning.
Denna andra upplaga är kraftigt bearbetad och uppdaterad.
Bengt Sandin är historiker och professor emeritus vid Institutionen för tema, tema Barn, vid Linköpings universitet. Maria Sundkvist är docent i barn vid Institutionen för tema, vid Linköpings universitet.
