9789151102689

Äldre

och åldrande GRUNDBOK I GERONTOLOGI

3 UPPL.

Marie Ernsth Bravell & Lena Östlund (red.)

Förord Ingrid Bergman lär har sagt: ”Att åldras är som att bestiga ett berg. Man blir lite andfådd men får bättre utsikt”. Professor Bodil Jönsson frågar sig i sin bok När horisonten flyttar sig: att bli gammal i en ny tid: ”Går det att lära sig att bli gammal? Och i så fall hur gör man det? Jag har ju faktiskt aldrig varit gammal tidigare”. Sven Wollter deltog i Malou von Sivers tv-program Efter tio år 2016 och sa då ”Vi vill ju alla åldras, det finns ju bara ett annat, och ganska tråkigt, alternativ till det …”

Ja, vad innebär det egentligen att åldras? När blir man gammal? Vad kan man göra för att få ett bra åldrande?

Detta är just vad gerontologi handlar om: Varför åldras vi som vi gör och vilka förändringar sker – ur biologiskt, psykologiskt, socialt och funktionellt perspektiv? Hur kan man främja ett gott åldrande och hur kan man arbeta med de utmaningar som följer? Boken du håller i din hand försöker förklara några av omständigheterna kring åldrandet, men alla konkreta svar finns faktiskt inte att tillgå. Boken riktar sig till studenter på högskolenivå, men kan läsas av alla som har ett intresse av äldre och åldrande. Åldrandet berör oss alla och bokens kapitel kan läsas separat – beroende på intresse och inriktning.

Vi föds som kopior men dör som original är ett talesätt som är ganska sant.

Bara ganska eftersom vi faktiskt inte föds som kopior men sant eftersom vi sannerligen dör som original. Ju äldre vi blir, desto mer olika erfarenheter skaffar vi oss. När vi beskriver åldrandet i den här boken bör läsaren tänka på att åldrandet är högst individuellt. Även om vi alla kommer att uppleva att kroppen blir lite stelare och långsammare, att vi riskerar ett krympande socialt nätverk men samtidigt erhåller ökad visdom och livserfarenhet, så sker alla förändringar individuellt och är unika för varje individ. Det är därför en omöjlig uppgift att skriva en generell bok om åldrandet eftersom det är exklusivt för varje individ.

Vi ger oss ändå in på det därför att det finns ett behov av kunskap om äldre och åldrandet. Det finns aspekter kring äldre och åldrande som man bör ha i åtanke vid alla möten med en äldre människa, frisk som sjuk, som vi speciellt vill lyfta fram. Därför har författarna i den här boken olika bakgrund, olika professioner och olika intressen – vilket också kännetecknar det tvärprofessionella ämnet gerontologi.

Boken har tre delar. Den första delen ger en introduktion till gerontologi och

belyser hur det är att åldras i Sverige med olika förutsättningar. Själva ämnet och vetenskapen gerontologi är relativt ungt, drygt hundra år. Det innebär att det finns mycket kvar att lära. Samtidigt innebär den demografiska utvecklingen i Sverige att kunskap och forskning om äldre och åldrande är mer aktuellt än någonsin. Historier om långlivade personer har funnits sedan människans födelse. I dag ser vi åldrandet som en kombination av arv och miljö, men vi vet fortfarande inte riktigt vilka faktorer som påverkar åldrandet och hur vi ska leva för att bli gamla. I denna del finns också en återblick och om hur åldrandet sett ut historiskt samt hur dagens vård och omsorg av äldre förändrats över tid.

Vården ska präglas av alla människors lika värde och rätt till jämlik vård. Men har vi verkligen en jämlik vård? Om detta finns bland annat att läsa i den första delen av boken.

Bokens andra del belyser vad som händer när vi åldras. Åldrandet kan aldrig ses som exempelvis enbart biologiskt eller psykologiskt. Vi vill visa att åldrandet är ett komplext samspel mellan biologiska, psykologiska, sociala och existentiella faktorer. För att åskådliggöra de förändringar som sker på ett överskådligt sätt beskrivs ändå förändringarna var för sig. När man talar om åldrandet och dess kännetecken är det lätt att tänka på de biologiska förändringar som sker, de är kanske de mest påtagliga. Det är ändå så att de biologiska förändringarna samspelar med de psykologiska och sociala förändringarna och tillsammans påverkar det funktionella åldrandet.

I del tre diskuteras bland annat de frågor som kan uppstå när man under åldrandet behöver stöd av omsorg. De äldres insatser och engagemang i civilsamhället är viktiga frågor. Äldre är inte bara mottagare av hjälp och stöd, de är också ofta omsorgsgivare för närstående vilket belyses i denna del. Många äldre kommer någon gång i kontakt med socialtjänsten. Hur är det med rättigheter och skyldigheter vid behov av äldreomsorg? Hur går ett omsorgsärende till och vem bedömer behovet? Med stigande ålder ökar risken för sjukdomar, men åldrandet är därmed inte synonymt med sjukdom. Sjukdomar hos äldre kan dock ställa till med stora bekymmer och flera av dessa bekymmer hänger ihop med de förändringar som sker med stigande ålder och som leder till en unik situation för de äldre. Detta kräver också ett unikt bemötande – särskilt angeläget är bemötandet av de äldre människor som drabbats av demenssjukdom och deras närstående. En annan betydelsefull aspekt av äldreomsorgen är det palliativa förhållningssättet. I del tre får läsaren olika perspektiv på formell och informell omsorg. Åldrandet berör och fascinerar de flesta av oss, eftersom vi alla (förhoppningsvis) så småningom kommer att åldras. Förhoppningsvis kan den här boken ge förklaringar till några av dessa frågor samt väcka intresse för vidare läsning och kunskapsfördjupning. Än väntar många av åldrandets gåtor på förklaring, men vi lär så länge vi lever, forskar och fördjupar oss.

Boken du håller i din hand är en reviderad utgåva. Den första utgåvan utkom 2011, den andra 2013. Den ständiga utvecklingen och det stora intresset för det högaktuella området gerontologi, läran om äldre och åldrandet, gör att boken nu återigen reviderats. År 2019–2020 drabbades hela världen av en coronapandemi – en situation som inte liknande något som vi varit med om tidigare. Äldre personer tycktes drabbas värre än andra – i skrivande stund vet dock ingen riktigt varför. Det medförde dock att restriktioner infördes för äldre personer, i olika omfattning världen över. I Sverige rekommenderades personer som var 70 år och äldre att hålla sig hemma och inte träffa andra personer mer än absolut nödvändigt. Det satte såklart fingret på flera aspekter av åldrandet – varav flera av dem återkommer i denna bok såsom till exempel biologiskt åldrande och skörhet, sociala aspekter, e-hälsa och digitalisering. Om inte annat kan det verkligen sägas att coronapandemin visade på behovet av mer kunskap kring äldre och åldrandet.

Ett antal personer har varit oss behjälpliga med synpunkter om textbearbetningen vilket bidragit till inspiration och innehåll i boken. För detta vill vi rikta ett stort tack till professor emeritus Lars Andersson, specialist i allmänmedicin Kristian Gjessing, forskningskoordinator Susanne Johannesson, docent Lennarth Johansson, universitetslektor tillika enhetschef Lena Olsson, professor Nancy Pedersen, sjukhustandläkare tillika forskare Pia Skott, sjukhustandläkare Inger Stenberg och sjukhustandläkare tillika docent Inger Wårdh.

Tack till Anna-Carin Säll Grahnat som bidragit med goda exempel på vård och omsorg. Gerdt Sundström vill även framföra ett tack till framlidna Greta Grenander, Margareta Nordström, Maria Stenmark och Tullia von Sydow för mycken muntlig och skriftlig information om äldreomsorgens avgörande år mellan 1920–1980.

Jönköping våren 2020, Marie Ernsth Bravell och Lena Östlund

Innehåll 1. Gerontologi – vad är det?

19 Marie Ernsth Bravell Ålder – mer än år som levts 20 Alla vill leva länge men ingen vill bli gammal 22 Maximal livslängd 24 Gerontologi som vetenskap 25 Gerontologi – ett ständigt aktuellt ämne 26 Forskning inom gerontologi – svårigheter och möjligheter 30 Referenser 43

2. Äldres livsvillkor i ett historiskt perspektiv Gerdt Sundström Ålderism – förbjudet men förekommer ändå Åldrandet – en tillbakablick på en offentlig utmaning Förändringar i omsorgen av äldre från 1920-talet och framåt Sjukförsäkringsreformen 1955 Minskat institutionsboende för de äldre Den svenska ”modellen” – omsorgen på senare år Utvecklingen av de äldres ekonomiska livsvillkor De äldre och familjen Samboende mellan generationer Samboende med partner Anhörigas betydelse, då och nu Referenser

49 51 52 53 54 55 57 58 59 61 63 63 66

3. Vård på lika villkor?

75

Lena Östlund Lagstiftningens syn på en jämlik vård 75 Ålder och vård på lika villkor 77 Socioekonomiska faktorer och åldrande 78 Behandlas kvinnor annorlunda?

79 Intellektuell funktionsnedsättning och åldrande 80 Mångkultur i vård och omsorg 81 Särskilda utmaningar i vården och omsorgen?

81 I Sverige möts individualistisk och kollektivistisk kultur 84 Hbtq i vård och omsorg 85 Vad händer nu?

87 Referenser 89

4. Hälsa bland äldre

95

Marie Ernsth Bravell Definitioner av hälsosamt åldrande 96 Hälsofrämjande faktorer 97 Fysisk aktivitet 97 Kostens betydelse 99 Sociala kontakter 101 Rökning 101 Alkohol 102 Sexualitet och hälsa 103 Digitalisering, e-hälsa och åldrande 104 Referenser 105

5. Munhälsa hos äldre

111

Ulrika Lindmark Fler äldre med egna tänder 112 Friskt åldrande och munhälsa 112 De vanligaste munsjukdomarna 114 Samverkan – en framgångsfaktor för hälsa såväl som för munhälsa 117 Stöd för att bedöma munhälsan 117 Avslutande sammanfattning 118 Referenser 119

6. Äldres psykiska hälsa och sårbarhet Cristina Joy Torgé, Linda Johansson & Lena Östlund Mångfacetterade begrepp Determinanter för psykisk hälsa Negativa stereotyper om äldres psykiska hälsa En dold problematik Självmord hos äldre Att åldras med psykiska funktionshinder Missbruk hos äldre Våldsutsatta äldre Referenser: Psykisk hälsa och ohälsa hos äldre Referenser: Missbruk hos äldre Referenser: Våldsutsatta äldre

7. Biologiskt åldrande

125 125 127 128 130 131 133 134 139 144 146 147 153

Marie Ernsth Bravell Förklaringsmodeller till biologiskt åldrande 155 Vad är det som händer i kroppen med stigande ålder?

159 Avslutande sammanfattning 176 Referenser 177

8. Funktionellt åldrande Sofi Fristedt Funktionell ålder och funktionellt åldrande – en kort introduktion Ett aktivitetsfokuserat perspektiv på åldrande och hälsa Teoretiska referensramar – samspelet människa, aktivitet och miljö Äldre personers aktivitet och delaktighet Åtgärder för ökad aktivitet och delaktighet Referenser

183

184 186 189 194 200 203

9. Psykologiskt åldrande

209

Anna Dahl Aslan Kognitivt åldrande 209 Minne 210 Intelligens 219 Sömn och åldrande 225 Personlighet 226 Emotionellt åldrande 228 Depression 231 Avslutande sammanfattning 231 Referenser 232

10. Samhällsteoretiska perspektiv på åldrande

237

Cristina Joy Torgé Ålder som övergripande struktur 240 Gruppen äldre och deras positionering i samhället 244 Individen och syn på gott åldrande 250 Teorins mervärde 255 Ålderism och koppling till teori 257 Referenser 260

11. Formell och informell omsorg

267 Magnus Jegermalm, Dan Lundgren & Lena Östlund Socialtjänstlagen och äldre 268 Genomförandet av insatser 274 Välfärdsteknik 278 Ledarskap, psykosocial arbetsmiljö och hur nöjda de äldre är med äldreomsorgen 281 Äldre i civilsamhället 286 Diskussion 291 Referenser: Socialtjänstlagen och äldre 292 Referenser: Ledarskap, psykosocial arbetsmiljö och hur nöjda de äldre är med äldreomsorgen 293 Referenser: Äldre i civilsamhället 296

12. Geriatrisk vård och omsorg

301

Linda Johansson & Lena Östlund Äldres många kontakter inom vård och omsorg 304 Att tolka sjukdomssymtom 304 Multisjuklighet 305 Homeostas och ortostatism 306 Ateroskleros 307 Farmakologisk behandling och läkemedelsgenomgångar 308 Geriatriska syndrom 310 Personcentrad vård 318 Jämlika parter i vård och omsorg 322 Närstående i vård och omsorg 324 Teambaserat omhändertagande av sköra äldre 325 Att arbeta vårdpreventivt 326 Psykogeriatrik 329 Referenser 340

13. Vård den sista tiden i livet

353

Marie Ernsth Bravell Speciell situation den sista tiden 354 Den palliativa vårdmodellen 355 Teamarbete i livets slutskede 357 Referenser 360

Register

363

1 Gerontologi – vad är det?

Marie Ernsth Bravell I detta första kapitel ges en introduktion till ämnet gerontologi och olika sätt att tolka ålder. Åldrandet är komplext och det innebär att forskning som belyser äldre och åldrande är utmanande. Det är viktigt att känna till de fallgropar som finns i tolkning av resultat av åldrandeforskning och de svårigheter som forskare riskerar att stöta på. Därför belyses också gerontologisk forskning i det inledande kapitlet.

Vad är egentligen gerontologi? En amerikansk professor lär har sagt att ”till alla komplicerade frågor finns ett svar som är fel” och det stämmer ofta. Det finns många svar på vad gerontologi egentligen är. Själva ordet betyder ”läran om gammal man”, och det har sedan omtolkats till att betyda läran om åldrandet – så själva ordet gerontologi är lätt att förklara. Dess innebörd är å andra sidan inte lika enkel. Somliga hävdar att gerontologi handlar om det naturliga, friska eller normala åldrandet, men vad är naturligt, friskt eller normalt åldrande? Finns det?

Med åldrandet följer tyvärr ofta, men långt ifrån alltid, sjukdomar och funktionsnedsättningar. Därför är geriatrik (lärandet om åldrandets sjukdomar) och psykogeriatrik (lärandet om åldrandets psykiska sjukdomar) en viktig gren i trädet gerontologi. Att drabbas av sjukdomar kan dock inte räknas till ett ”naturligt åldrande”, vilket innebär att gerontologin inte enbart handlar om det naturliga. För att förstå åldrandets sjukdomar och patologiska tillstånd krävs emellertid kunskap om det naturliga åldrandet – gerontologi (Barbagallo & Dominguez, 2019). Till gerontologi räknas också det sociala området; social­ gerontologi med allt som kan räknas in här: ensamhet, ålderism, äldreomsorg och dess organisation samt teorier om det sociala åldrandet.

Uppenbarligen är gerontologi såväl ett brett som tvärdisciplinärt och multi­ professionellt ämne. Det är också ett ämne som växer och är på frammarsch.

För att göra en enkel sammanfattning kan man säga att gerontologi handlar om äldre och åldrande ur olika perspektiv. Till att börja med krävs det därför ett tydliggörande av vad vi menar med ålder. Det vanligaste är att vi räknar ålder i år, kronologisk ålder, men kroppen kan även ha en annan ålder: biologisk, psykologisk eller social.

19

Marie Ernsth Bravell

Ålder – mer än år som levts Lill-Babs (som blev 80 år) lär ha sagt: ”Jag är inte gammal, jag har bara levt jäkligt länge”, och det ligger mycket i det. Ålder är inte enbart det antal år som har levts, utan kan uttryckas på flera sätt.

Kronologisk ålder Antal år som i kronologisk ålder kan tyckas vara ett enkelt mått på hur gammal en individ är. Emellertid finns det olika sätt att dela in ålder, både utifrån kronologisk ålder och utifrån psykologisk och social mognad. Det är till exempel inte helt givet när åldrandet börjar. Frågar du barn om deras åsikt om när vi är gamla så får du säkert olika svar, alltifrån vid 20 års ålder och uppåt. För de flesta av oss går en naturlig gräns vid den allmänna pensionsåldern, men den skiljer sig mellan olika länder. Den 1 januari 2020 höjdes lägsta åldern för att ta ut allmän pension från 61 till 62 år, och från 2020 har man i Sverige rätt att vara kvar på jobbet till 68 års ålder (tidigare 67). Från 2023 kan du vara kvar till 69 års ålder. Det innebär att den tidigare traditionella pensionsåldern 65 år har höjts (Pensionsmyndigheten, 2020). Även om vi räknar med att det kronologiska åldrandet startar från säg 68 år så innebär det att det spänner över en tredjedel till fjärdedel av vårt liv. Då uppstår också frågan vad vi menar med åldrande, och hur definitionen ska användas. I forskning och demografiska studier ses ofta indelningen: yngre äldre och äldre äldre och till och med de allra äldsta, men det finns egentligen ingen konsensus om vad som menas med yngre äldre, äldre äldre eller allra äldst.

Allmänt används följande uppdelning: • yngre äldre personer från 60–65 års ålder upp till 75–80 år • äldre äldre från 75–80 år och uppåt • de allra äldsta från 85 års ålder.

Den ålder som räknas till äldre äldre eller de allra äldsta har förskjutits uppåt.

För tjugo, trettio år sedan skulle förmodligen en 75-åring räknas till gruppen äldre äldre men i dag räknas han eller hon till gruppen yngre äldre (Souare & Lloyd, 2008; Baldo Zagadou, 2015). Det finns alltså inga givna svar ens för kronologisk ålder.

Biologisk ålder Biologisk ålder anger en individs funktionsförmåga och aktuella position i relation till individens möjliga livslängd. Det låter en aning komplicerat och det 20

1. Gerontologi – vad är det? är det också. Enkelt kan det sägas att biologisk eller fysiologisk ålder utgår från kroppens funktion. Trots att två individer är lika gamla, kronologiskt, kan ju organen i kroppen fungera olika hos dem. Ett krasst exempel är att göra en jämförelse mellan två bilar: en bil som är välskött, som genomgått service regelbundet och som inte körts så många mil fungerar förmodligen bättre än en bil som aldrig blivit servad eller som körts flera mil, även om de tillverkats samma år. Det är dock mycket svårt att bestämma en individs biologiska ålder.

Därför har det gjorts försök att finna olika mått på fysisk funktion som skulle kunna vara markörer för biologisk ålder, så kallade biologiska markörer eller biomarkörer. Genom biomarkörer försöker man att utifrån enskilda biologiska processer förutsäga en individs biologiska ålder. Problemet är ju att biologiska åldersförändringar börjar vid olika tidpunkter i olika organ, vävnader och celltyper – och de är också högst individuella.

För att en process eller mått ska få räknas som biomarkör ställs följande krav: 1. måttet bör visa samband mellan förändringar i tid, kronologisk ålder och förändringar i processen eller måttet 2. måttet bör avse en grundläggande och essentiell (livsnödvändig) process eller funktion 3. måttet bör vara lätt att mäta, det vill säga undersökningen för att få fram måttet bör inte påverka individen och inte vara omfattande 4. måttet bör visa förändring under en relativt kort tidsperiod 5. måttet bör ha bra mätegenskaper och inte påverkas av slumpmässiga faktorer 6. måttet bör kunna förutsäga död eller överlevnad.

Underförstått är det inte helt enkelt att finna dessa biomarkörer för åldrande.

En biologisk förändring som vi kanske förknippar med åldrande är till exempel grånande hår, vilket också visar ett mycket starkt samband med kronologisk ålder, men grånande hår kan inte förutsäga överlevnad och hårfärgen kan inte heller anses ha en livsnödvändig funktion. Egentligen finns det i dag ingen biomarkör som är accepterad av alla forskare. Det finns dock några processer eller mått där flertalet studier visar enhetliga resultat.

Lungfunktion, som ofta mäts genom den mängd luft som en individ maximalt kan andas in och ut (vitalkapacitet), är till exempel ett sådant mått som anses vara en bra biomarkör (Neas & Schwartz, 1998). Lungfunktion har i flera studier visat sig kunna förutsäga överlevnad eller död, det är en livsnödvändig funktion, och förändring i lungfunktion har högt samband med kronologisk ålder. Andra fysiologiska biomarkörer är till exempel gripstyrka, njur- och leverfunktion samt blodtryck – som alla är nödvändiga biologiska funktioner – men också psykologiska och kognitiva funktioner har diskuterats i forskningen (AFAR, 2016; Belsky m.fl.; 2015, Gerstorf m.fl.; 2013, Hayflick, 1998).

21

6 Äldres psykiska hälsa och sårbarhet Cristina Joy Torgé, Linda Johansson & Lena Östlund En viktig del av hälsa är den psykiska hälsan som kan påverka livskvaliteten avsevärt. Psykisk ohälsa kan drabba äldre personer till följd av svåra eller akuta livssituationer. Genom att ta bort fokuset från enbart diagnoser av psykiska sjukdomar kan stigmatiseringen av psykisk ohälsa minskas. Detta kapitel diskuterar psykisk hälsa och ohälsa hos äldre, och att åldras med psykiska sjukdomar. Missbruk hos äldre är ett område som aktualiserats på senare tid eftersom alkoholkonsumtionen och alkoholrelaterade sjukdomar bland äldre har ökat under en tioårsperiod. Detta ställer krav på samhällets funktioner för att ge stöd och hjälp för dem som drabbats av ett risk- eller missbruk. Kapitlet innehåller också ett avsnitt om våldsutsatta äldre. Våld i nära relationer bland äldre är mångfacetterat. Våldet består ofta av mer än fysiskt våld och för äldre i beroendeställning kan det till exempel handla om försummelse där grundläggande behov inte tillgodoses.

Psykisk hälsa är en integrerad del av hälsan. Under senare år har psykisk hälsa och ohälsa, bland både unga och äldre, fått stor uppmärksamhet. I ena stunden kan vi läsa om mindfulness och träningens inverkan på psykisk hälsa, och i nästa stund om ökad utbrändhet, stress och ensamhet i samhället. En ökad kunskap i samhället om psykisk ohälsa gör att psykiska sjukdomar i dag är mindre stigmatiserande än förut. Trots detta kan psykisk ohälsa komma i skymundan av de mer synliga somatiska besvären inom vården och omsorgen av äldre (Raune, 2010).

Mångfacetterade begrepp Begreppen psykisk hälsa och psykisk ohälsa, liksom hälsobegreppet, är breda och inkluderar många olika dimensioner av välbefinnande (World Health Organization, 2004). Vi kan jämföra med begreppet psykisk sjukdom som är särskilt definierat utifrån diagnostiska kriterier. Med en diagnos kan man fastställa om man har en psykisk sjukdom eller inte. Psykisk hälsa och ohälsa är däremot lite bredare och flytande begrepp, som också kan överlappa varandra. Man kan 125

Cristina Joy Torgé, Linda Johansson & Lena Östlund lida av psykisk ohälsa utan att ha så besvärande och långvariga symtom att det anses vara en sjukdom. Det är också naturligt för människor att uppleva perioder av psykisk ohälsa, när man genomgår påfrestningar, förluster eller svåra perioder i livet. Omvänt kan man uppleva psykisk hälsa även om man lever med psykisk sjukdom. Psykisk hälsa definieras alltså inte som avsaknaden av psykisk sjukdom i sig, utan är ett positivt tillstånd av välbefinnande och välmående där man fungerar i sin omgivning och kan nå egna mål i livet (Folkhälsomyndigheten, 2020; World Health Organization, 2004).

Världshälsoorganisationen WHO definierar psykisk hälsa som: ett tillstånd av psykiskt välbefinnande där varje individ kan förverkliga de egna möjligheterna, kan klara av vanliga påfrestningar, kan arbeta produktivt och kan bidra till det samhälle hon eller han lever i. (World Health Organization 2004, s. 12)

Definitionen kan brytas ner i olika dimensioner, nämligen individens emotionella välbefinnande, känslan av självförverkligande samt en social dimension, som till exempel att kunna vårda olika sociala relationer. Även om WHO:s definition belyser flera viktiga aspekter och har medverkat till att skifta fokus från det sjukliga till det friska, har den även mötts av viss kritik. Galderisi m.fl. (2015) till exempel, menar att definitionen är för ”hedonistisk” (att man betonar enbart positiva värden för individen), och att detta kan leda till motsägelsefullheter. En våldsbenägen person kan använda en våldshandling som ett sätt att må bra och bemästra sin situation, även om vi knappast skulle kalla detta ett tecken på psykisk hälsa. De menar vidare att det finns en risk att likställa mental hälsa med produktivitet, och att definitionen inte tar hänsyn till strukturella faktorer som diskriminering eller exkludering.

De föreslår en alternativ definition av psykisk ohälsa som lyder: Psykisk hälsa är ett dynamiskt tillstånd av inre balans, som möjliggör att individer använder sina kapaciteter i samstämmighet med samhällets universella värden.

Grundläggande kognitiva och sociala förmågor; förmågan att identifiera, uttrycka och anpassa emotioner så väl som att kunna känna empati; anpassningsförmåga inför svåra livssituationer så väl som i sociala roller; och en harmonisk relation mellan kropp och sinne, är viktiga komponenter av psykisk hälsa som i sin tur bidrar, i olika grad, till en känsla av inre balans. (Galderisi m.fl. 2015, s. 231–232; förf. övers.)

Upplevelsen av att inte ha psykisk hälsa fullt ut kallas oftast för psykisk ohälsa.

Någon definition av psykisk ohälsa finns dock inte, utan det används snarare som ett samlingsbegrepp för olika tillstånd av sviktande psykisk hälsa (Folkhälsomyndigheten, 2020; Vingård, 2015). I en problematiserande diskussion 126

6. Äldres psykiska hälsa och sårbarhet av begreppet, noterar Vingård (2015) att det som menas med psykisk ohälsa varierar stort i omfattning och allvarlighetsgrad, från å ena sidan vanliga mänskliga psykologiska upplevelser av nedsatt välbefinnande, till å andra sidan allvarliga psykiska sjukdomar och allt däremellan. På det sättet saknar begreppet ett motsvarande i andra medicinska områden och kan leda till förväxling eller förvirring i den allmänna debatten, där olika betydelser av psykisk ohälsa blandas (Vingård, 2015). Vingård menar dock att den breda innebörden av psykisk ohälsa kan syfta till att minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa, genom att ta bort fokuset från enbart diagnoser. Begreppet kastar också ljus på att psykiska besvär till följd av svåra eller akuta livssituationer kan vara nog så allvarliga för den som drabbas.

Ett sätt att skilja mellan lindrig och allvarlig psykisk ohälsa är att använda begreppen psykiska besvär och psykiska sjukdomar (Folkhälsomyndigheten, 2017). Psykiska besvär är tillfälliga eller mindre omfattande tillstånd, som till exempel självrapporterad oro, ångest och nedstämdhet. Dessa kan vara normalpsykologiska reaktioner på en påfrestande livssituation – till exempel ett sjukdomsbesked, en stressig jobb- eller skolsituation, ekonomiska problem, en svår familjesituation, eller förlust av en vän eller närstående. Psykiska besvär kan förstärka det lidande som livssituationen innebär och påverka personens funktionsförmåga i olika grad. Beroende på hur personen mår kan den söka kontakt med sjukvården.

Vid tillstånd där symtomen och besvären är så omfattande att emotioner, tankar och/eller beteende kraftigt påverkar personens funktionsförmåga, till exempel vid tvångsbeteenden eller kraftiga humörsvängningar som kan påverkar personens sociala liv och vardagsaktiviteter, kan det i stället handla om en psykisk sjukdom (Folkhälsomyndigheten, 2017). Sjukdomstillstånd fastställs via en diagnos och kan behandlas. På engelska görs en liknande differentiering mellan symtomen på psykisk ohälsa (”symptoms”), syndrom (”syndrome”) som är ett kluster av symtom och som också kan betecknas som en störning (”disorder”), samt sjukdom (”disease”) (Paris, 2015).

Determinanter för psykisk hälsa Psykisk ohälsa är komplex och påverkas bland annat av personens fysiska hälsa, sociala situation och livshistoria. De faktorer som på olika sätt inverkar på hälsan, inklusive den psykiska hälsan, under hela livsloppet kallas för hälso­ determinanter (World Health Organization, 2019). Vissa determinanter är biologiska (t.ex. genetisk risk för en sjukdom), medan andra är individuella (såsom kön, personlighet, bemästringsstrategier och hälsobeteende) eller sociala (t.ex. ekonomiska faktorer och miljöfaktorer).

Vidare kan sociala determinanter, som till exempel ekonomisk situation eller 127

8 Funktionellt åldrande Sofi Fristedt ”Je e förtitvå år gammal men je kom ihåg när je va två år å tie år å trettitvå år gammal … Je e all dom människan je hadd vörti förr. Å … å … iblann då blir je fnittri som en femåring. Å … å … iblann då kan je bryta gren som en trettiåring … Å je kan ryt: ’UNDAN GUBBAR!’ som en förtiåring. … Jo je men je e all dom je ha ve förut”.1 Att ”åldern inte har någon betydelse” och att ”man inte är äldre än man gör sig” hör man ofta. Det antyder att åldrandet är individuellt och kan påverkas av individen själv. Samtidigt finns föreställningar om att människor i en viss ålder är, gör, agerar eller har det på ett visst sätt, något som citatet ovan antyder. Men citatet visar också på att vi inte alltid är, gör, agerar eller har det på ett sätt som utåt sett motsvarar bilden av vår ålder, något som även präglar vår åldrandeprocess.

I det här kapitlet kommer därför ett biopsykosocialt perspektiv på hälsa att tillämpas. Det är i linje med WHO:s (Världshälsoorganisationen) klassifikation för funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, ICF (Socialstyrelsen, 2003) samt det ännu aktuella policydokumentet Active Ageing som kan översättas med ”aktivt och hälsosamt åldrande” (World Health Organization, 2002).

Detta är för övrigt även i linje med framför allt mål 3 (hälsa och välbefinnande) som är ett av WHO:s globala mål för hållbar utveckling.2 Kort sagt kommer kapitlet att fokusera på relationer mellan dessa perspektiv och individens funktionella ålder och åldrande. Vi börjar dock med att beskriva de två sistnämnda begreppen.

1 Ur Dunderklumpens sång, med text av Beppe Wolgers.

2 www.globalamalen.se/

183

Sofi Fristedt

Funktionell ålder och funktionellt åldrande – en kort introduktion Som det inledande citatet visar, så ”bestämmer” vi ofta vem som är gammal respektive ung baserat på kronologisk ålder. I förhållande till äldre finns det också ett antal indelningar som bygger på kronologisk ålder (se vidare kapitel 1), exempelvis yngre äldre eller äldre äldre, men det finns ingen tydlig konsensus om var åldersgränsen går mellan dessa två grupper.

Att passera gränsen mellan att vara yngre äldre eller äldre äldre är något som de flesta individer inte uppmärksammar. I praktiken innebär det ju varken mer eller mindre än att en födelsedag passerats, något som de flesta av oss inte heller lägger någon större vikt vid. Dessa indelningar säger också mer om individens ålder i år, och mindre om andra viktiga aspekter relaterat till individens åldrande, som till exempel hälsa, livskvalitet, kroppslig funktion, förmågan att utföra aktiviteter (dvs. aktivitetsförmåga) eller förutsättningar att vara delaktig i samhällslivet.

Vidare antyder de att äldre personer vid en viss ålder är mer lika varandra än vad de i verkligheten är. Det är snarare så att vi blir mer och mer olika ju äldre vi blir.

Variationen kan vara tämligen stor mellan olika personer som har samma kronologiska ålder och deras sätt att ”fungera” i sin dagliga livsföring. Det är inte ovanligt att personer som är 75 år ”fungerar” som de flesta 65-åringar gör och omvänt.

Ibland används begreppet funktionell ålder för att beteckna denna variation mellan olika individer. Begreppet visar på betydelsen av att beakta och ta hänsyn till individuella skillnader i funktion och förmåga, vilka kan påverka individens livskvalitet och därmed hälsa, snarare än att enbart fokusera på kronologisk ålder. För att komplicera det ytterligare visar aktuell forskning att det funktionella åldrandet har förändrats över tid. Den longitudinella H70studien (Rydberg Sterner m.fl., 2019) som pågått i Göteborg sedan 1970-talet konstaterar att ”70 är det nya 50”. H70-studien är en av flera studier som visar att dagens 70-åringar är friskare och vitalare, presterar bättre både fysiskt och intellektuellt, har bättre kroppslig funktion och aktivitetsförmåga, än tidigare 70-åringar. Ändrade förutsättningar kopplat till välfärd såsom utbildning, kost och vård med mera men också motionsvanor, har banat väg för dessa positiva förändringar. Det innebär exempelvis att många äldre personer i dag har en annan livsstil med andra aktiviteter, mer och bättre kontakt med sina barn, andra förutsättningar att resa än tidigare generationer och fler kör också bil. Återigen bör vi komma ihåg att variation bland individer är minst lika påtaglig i äldre generationer som bland yngre, och även om hälsoutvecklingen generellt är positiv i Sverige, så finns det fortfarande vissa utsatta grupper som jämfört med övriga befolkningen har en ökad risk för ohälsa. Utrikesfödda respektive personer med lägre utbildningsnivå (enbart förgymnasial utbildning) är exempel på sådana utsatta grupper (Folkhälsomyndigheten, 2019).

184

8. Funktionellt åldrande Med koppling till just hälsa, finns ytterligare åldersrelaterade definitioner som det är relevant att nämna, det vill säga begreppen tredje och fjärde åldern (Baltes & Smith, 2003). Båda begreppen berör tiden efter att det yrkesverksamma livet avrundats, men har för övrigt inga gränser som baseras på ålder i år. Den så kallade tredje åldern kännetecknas i stället av god hälsa och kroppslig funktion, respektive förmåga och möjlighet till aktivitet och delaktighet samt därmed gott välbefinnande. Åldrandeprocessen har under den tredje åldern liten eller endast begränsad inverkan på individens funktion, förmåga, livskvalitet och hälsa. Den tredje åldern inträffar i samband med pensioneringen från arbetslivet och fortgår i dagens samhälle för många individer långt upp i kronologisk ålder. Övergången till den fjärde åldern sker däremot oftast successivt och i takt med tilltagande funktionsnedsättning, vilket i sin tur även inverkar negativt på såväl individens aktivitetsförmåga som dennes delaktighet. Under den fjärde åldern påverkas individens hälsa och livskvalitet slutligen negativt av de förändringar som sker och som har skett tidigare under åldrandeprocessen. Begreppen tredje och fjärde åldern kan sägas utgöra personbaserade definitioner av ålder, och begreppet funktionell ålder kan på motsvarande sätt betecknas som en personbaserad definition av ålder (Baltes & Smith, 2003).

Med koppling till ovanstående resonemang används begreppet funktionellt åldrande för att beteckna de faktorer som kan inverka på människans funktionella ålder. Funktionellt åldrande avser den förlust och förändring av funktioner och förmågor som är en del av ”naturliga” åldrandeprocesser. Men i begreppet funktionellt åldrande ingår även att dessa förluster kan hanteras på olika sätt av olika individer. Individens grad av anpassning till bland annat kroppsliga förändringar under åldrandeprocessen och dennes förmåga att hantera krav från omgivningen, påverkar förmågan att utföra olika aktiviteter. Delaktighet i aktiviteter har i sin tur betydelse för individens hälsa och välbefinnande (Wilcock & Hocking, 2015).

Funktionellt åldrande handlar om hur individen ”har det”, men av stor betydelse är också hur individen ”tar det”, det vill säga hur eventuella förluster hanteras av individen. Att acceptera åldersförändringar och trots dessa fortsätta att engagera sig i livet i gemenskap med andra, är ett mer eller mindre medvetet val av individen – ett val som bidrar positivt till individens välbefinnande, utveckling och hälsa under åldrandeprocessen. För förmågan att förflytta sig bortom gångavstånd har det till exempel visat sig att subjektiv hälsa kan ha större betydelse än begränsningar i det fysiska hälsotillståndet (Fristedt m.fl., 2014).

Valet att acceptera åldersförändringar och ändå vara aktiv som nämndes ovan kan å andra sidan vara mer eller mindre svårt att förverkliga för den enskilda individen. Vi har ju alla en unik situation med olika förutsättningar. Som äldre kan vi drabbas av förändringar på olika sätt, och vi är och förblir unika indi185

Sofi Fristedt vider hela livet. Det finns emellertid en mängd olika faktorer som kan försvåra såväl som underlätta under åldrandeprocessen och därmed påverka individens funktionella åldrande och ålder.

Ett aktivitetsfokuserat perspektiv på åldrande och hälsa Begreppet funktionellt åldrande inbegriper således att andra faktorer än sjukdom eller biologiska förändringar kan påverka hälsan, vilket kan knytas till det biopsykosociala perspektivet på hälsa. Ett biopsykosocialt perspektiv – i motsats till ett biomedicinskt perspektiv – betonar att individen kan uppnå och uppleva hälsa trots sjukdom eller biologiska förändringar (Socialstyrelsen, 2003; Wilcock & Hocking, 2015).

Enligt detta perspektiv är hälsa något utöver, och något annat än, enbart frånvaro av sjukdom. I stället är det individens förmåga och förutsättningar att förverkliga det som är viktigt som har störst betydelse för hälsan. Detta påverkas också av faktorer i omgivningen som individen inte alltid kan kontrollera.

Det kan till exempel handla om utbud av service och aktiviteter, tillgång till transportmedel som är nödvändiga för att kunna förflytta sig till platsen för aktiviteten, hinder i miljön såsom trappor, ekonomiska förutsättningar för att kunna delta eller dylikt.

Ett aktivitetsfokuserat perspektiv på hälsa, som kan sägas vara en del av biopsykosocialt hälsoperspektiv, betonar att individens möjligheter att uppfylla sina mål och förväntningar kring aktivitet i sin tur påverkar hans eller hennes välbefinnande och hälsa (Wilcock & Hocking, 2015). WHO:s policydokument Active Ageing (World Health Organization, 2002), innehåller ett antal aktivitets- och delaktighetsrelaterade strategier för aktivt och hälsosamt åldrande.

Aktivitetens betydelse för att främja äldres hälsa Att aktivitet har betydelse för vår hälsa är väl mer eller mindre en vedertagen ”sanning” i dagens samhälle. Aktiviteter kan dock ta sig olika uttryck. Många påtalar den fysiska aktivitetens betydelse för hälsan, men även andra perspektiv på aktivitet och hälsa är relevanta att lyfta. Delaktighet i sociala och produktiva aktiviteter kan också innebära fysiska vinster för äldre. Men även aktiviteter som inte innebär någon ansträngning eller enbart begränsad ansträngning kan vara gynnsamma för hälsan.

Meningsfulla aktiviteter och hälsa Wilcock och Hocking (2015) framför ett aktivitetsvetenskapligt perspektiv på hälsa, som betonar att fysiskt, mentalt samt socialt välbefinnande – och där186

8. Funktionellt åldrande med hälsa – främjas genom delaktighet i aktiviteter som möter grundläggande mänskliga behov av exempelvis föda, tak över huvudet och rörelse (doing). Men också aktiviteter som är meningsfulla och fyller ett syfte för individen (being), samt innebär fortsatt utveckling (becoming) och sker i ett socialt sammanhang (belonging) är tillsammans med ”doing” nödvändiga för att uppnå välbefinnande och hälsa.

Utifrån detta resonemang är motivation och egna värderingar också av betydelse. Wilcock och Hocking (2015) betonar vidare betydelsen av balans mellan aktivitet och vila, och konstaterar att obalans kan uppstå som ett resultat av såväl för hög som för liten grad av aktivitet. Det vill säga, aktiviteter är hälsofrämjande när de uppfattas som ett meningsfullt sätt att använda sin tid.

Därmed är även individens vanor och roller av betydelse i sammanhanget. Att kunna anpassa sina mål för aktiviteter till rådande omständigheter har vidare en positiv inverkan på livskvaliteten. På motsvarande sätt har en positiv livssyn, att uppleva välbefinnande och att vara oberoende, betydelse för upplevelsen av livskvalitet.

Olika aspekter av aktivitet och delaktighet kan således ha betydelse för att utveckla och bibehålla hälsa. Det är dock bara individen själv som kan avgöra vilka aktiviteter som är meningsfulla och som bidrar till delaktighet och hälsa för just henne eller honom. Det är viktigt att de äldre har och ges möjlighet att delta i för individen meningsfulla aktiviteter då det bidrar till hälsa, vilket i sin tur bör kunna medföra positiva effekter under åldrandeprocessen och därmed även inverka positivt på individens funktionella ålder. Delaktighet i aktivitet har konstaterats vara en av de viktigaste faktorerna för att åldras med hälsa och därmed för funktionell ålder.

Delaktighet i de flesta typer av aktiviteter har visat sig kunna innebära minskad risk för dödsfall (Lennartsson & Silverstein, 2001). Ett annat exempel på positiva effekter av aktiviteter är att sociala aktiviteter till exempel kan minska risken att drabbas av svårigheter att förflytta sig eller sköta sina dagliga aktiviteter (James m.fl., 2011). Det går dock inte bortse från att detta delvis kan förklaras med att individer med bättre hälsa är engagerade i fler aktiviteter. Men även då inverkan från hälsorelaterade faktorer, som till exempel sjukdomar och livsstil, har kunnat uteslutas i samband med vetenskapliga studier, kvarstår den hälsofrämjande effekten av aktiviteter (James m.fl., 2011).

Olika typer av aktivitet kan ge olika vinster, men i en studie (James m.fl., 2011) bidrog framför allt sociala och produktiva aktiviteter till de tidigare nämnda fördelarna. Även aktiviteter som görs på egen hand, som att läsa en bok, innebar psykologiska vinster, såsom upplevelse av glädje och lycka samt känsla av engagemang i livet. Även en så kallad systematisk översikt (en artikel som sammanställer resultat från flera enskilda studier) har identifierat att arbete, ­ideellt arbete, fysisk aktivitet, fritid samt sociala och religiösa aktiviteter påver187

11 Formell och informell omsorg Magnus Jegermalm, Dan Lundgren & Lena Östlund Inte alla, men många äldre kommer någon gång i kontakt med socialtjänsten. Hur är det med rättigheter och skyldigheter vid behov av äldreomsorg och hur går ett omsorgsärende till och vem bedömer behovet? Och om den enskilde inte är nöjd med ett beslut, finns det möjligheter att gå vidare?

Kapitlet inleds med att bland annat besvara dessa frågor såväl som beskrivning av samverkan mellan kommun och regioner vid utskrivning från slutenvård. Olika insatser inom äldreomsorgen och värdegrunden i socialtjänsten är andra delar som återfinns i kapitlet.

För att äldreomsorgen ska vara välfungerande behövs ett bra ledarskap som skapar förutsättningar för en god psykosocial arbetsmiljö, vilket i sin tur leder till brukarnöjdhet inom äldreomsorgen. Vikten av det goda ledarskapet åskådliggörs också i kapitlet.

Civilsamhället har under de senaste två decennierna alltmer kommit i fokus som en möjlig aktör och utförare av omsorg och välfärdsinsatser, bland annat med anledning av en förväntad omsorgsökning för en åldrande befolkning. Det är lätt att förledas att tänka att äldre bara är mottagare av hjälp och stöd, men faktum är att äldre också ger detsamma till närstående och vänner. Äldres roll i civilsamhället är i dag av stor betydelse vilket belyses i detta kapitel.

Margit Det var nu tre månader sedan Margit blev änka. Maken, Torvald, hade känt sig dålig ett tag och klagat på huvudvärk och ont i bröstet. Men han hade som alltid ett gott humör och hade sagt att det här går nog snart över.

En torsdag förmiddag skulle Margit träffa en väninna på ett café. Torvald kände sig hängig men tyckte ändå att Margit skulle gå iväg. Margit var borta i två timmar och när hon kom hem hittade hon sin make livlös på golvet i badrummet. Skrikande rusade hon efter sin telefon och ringde 112. Hon tyckte att det tog en evighet innan ambulansen kom. Ambulanspersonalen

267

Magnus Jegermalm, Dan Lundgren & Lena Östlund gjorde upplivningsförsök men hans liv gick inte att rädda. En hjärtinfarkt ändade hans liv.

Margit var fortfarande chockad och mycket sorgsen. Hon hade sina båda döttrar i samma stad men de hade mesta­dels fullt upp med sina liv. Någon av dem besökte henne åtminstone en gång i veckan och Margit visste att hon kunde ringa dem när hon behövde. I villan som hon och Torvald hade bott i de senaste fyrtio åren fanns tvättstugan i källarplan. En dag då Margit var på väg ned till tvättstugan med famnen full av tvätt steg hon snett, tappade balansen och föll. I fallet ådrog hon sig ett komplicerat benbrott. Hon behandlades på ortopeden. När hon skrevs in där meddelade läkaren den kommunala äldreomsorgen och hennes vårdcentral att hon var inskriven och att hon skulle komma att behöva hjälp från dem för att kunna komma hem.

Planen är nu att Margit ska skrivas ut från sjukhus. I morgon förmiddag planeras att Margit ska åka hem och hon har fått besked om att en vårdplanering ska ske i hennes hem i morgon eftermiddag.

Socialtjänstlagen och äldre Genom kapitlet får vi följa Margit och får en inblick i vilken hjälp hon får efter sitt benbrott – och vad hon själv måste göra för att få det stöd hon behöver.

Margit upplever att hon måste få hjälp för att klara sin vardag när hon kommer hem från sjukhuset. Det är första gången hon kommer i kontakt med äldreomsorgen i sin kommun. För Margits del startar processen med att hon kommer till sjukhuset.

Inskrivningsmeddelande Enligt lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård – LUS (SFS 2017:612) – gäller att den behandlande läkaren ska skicka ett inskrivningsmeddelande till socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den regionfinansierade öppna vården om personen bedöms behöva insatser från någon eller några av dessa enheter efter det att patienten har skrivits ut. Meddelandet ska skickas inom 24 timmar efter att personen skrivits in i den slutna vården. Läkaren ska också skicka ett inskrivningsmeddelande till den regionfinansierade öppna vården om insatser bedöms behövas från den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården.

Syftet med LUS är att förbättra samverkan mellan huvudmännen i övergången mellan slutenvård, öppenvård och kommunal omsorg och att korta vårdtiden för patienter som är utskrivningsklara inom den slutna sjukvården.

268

11. Formell och informell omsorg

Planeringen påbörjas När en berörd enhet inom socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälsooch sjukvården eller den regionfinansierade öppna vården har fått ett inskrivningsmeddelande från slutenvården ska planeringen för personen påbörjas.

Planeringen ska mynna ut i att personen på ett tryggt och säkert sätt ska kunna lämna den slutna vården.

Kraven på kommunerna att kunna erbjuda utskrivningsklara personer vård och omsorg med kort varsel har skärpts i lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (SFS 2017:612) som trädde i kraft den 1 januari 2018. För att uppnå målet med samverkan vid utskrivning och för att göra hemgången så trygg som möjligt för den äldre personen har kommuner utvecklat olika hemtagningsmodeller.

När en person är i behov av vård och omsorg förlorar han eller hon till viss del sin autonomi genom att bli beroende av andra personer för att klara dagliga aktiviteter. Även om hemtjänstinsatser kan vara en förutsättning för att kunna bo hemma, kan det finnas en risk att detta leder till att personen blir mer inaktiv och passiv, vilket i förlängningen kan leda till behov av mer omsorgsinsatser.

Genom olika hemtagningsmodeller vill kommunerna undvika att personen utvecklar ett beroende av insatserna. Dessa tidsbegränsas och följs upp efter en kortare tid hemma och tas bort när de inte längre än nödvändiga (SKL, 2017).

Samordnad individuell planering – SIP Vårdcentralerna har fått ett ökat ansvar och verksamhetschefen för den region­ finansierade öppna vården ska utse en fast vårdkontakt för personen när verksamheten har tagit emot ett inskrivningsmeddelande från slutenvården. Skulle personen redan ha en fast vårdkontakt, kan denna fortsätta att vara den fasta vårdkontakten. Lagen syftar till att utskrivningsplaneringen i huvudsak ska ske i den enskildes hem i stället för på sjukhus. De vårdgivare som berörs ska ha en samordnad individuell planering (SIP) hemma hos den utskrivna personen. Det är en speciell fast vårdkontakt inom primärvården som ska kalla till denna planering. Det finns dock inget som hindrar en utskrivningsplanering på sjukhuset om det behövs för att personen tidigt ska kunna komma hem (SFS 2017:612).

Det finns särskilda bestämmelser om SIP i både socialtjänstlagen (SFS 2001:453) och hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30). Alla som behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan få en samordnad individuell plan, om det behövs en plan för att behoven ska kunna tillgodoses.

I den samordnade individuella planen ska det framgå vilka insatser som kommunen respektive regionen ansvarar för, och vid förekommande fall någon an269

Äldre och åldrande

TREDJE UPPLAGAN

Grundbok i gerontologi Marie Ernsth Bravell & Lena Östlund (red.)

I alla möten med en äldre människa – frisk som sjuk – finns det aspekter kring äldre och åldrande som är viktiga att känna till. Åldrandets komplexitet är stor och det ställer krav på professionerna runt den äldre att arbeta utifrån en helhetssyn grundad i den senaste forskningen. ÄLDRE OCH ÅLDRANDE ger en introduktion till forskningsområdet gerontologi och tar upp de förändringar – biologiska, psykologiska, sociala och funktionella – som sker under åldrandet. Författarna tar också upp många olika perspektiv på vård och omsorg om äldre, allt från hälsofrämjande insatser, ensamhet och e-hälsa till ålderism och genusfrågor.

Denna tredje upplaga är kraftigt omarbetad. Flera kapitel är helt nya och övriga kapitel har reviderats och uppdaterats med ny forskning. En rad nya författare bidrar också med fler ämnen och infallsvinklar. ÄLDRE OCH ÅLDRANDE är skriven för högskoleutbildningar inom vård, omsorg, medicin och socialt arbete. Den är också till nytta för yrkesverksamma inom området, samt för andra som vill öka sin kunskap om äldre och åldrande.

Författarna är alla verksamma inom forskning, undervisning och/eller praktik och har gedigen kunskap inom sina områden. Huvudredaktörer är Marie Ernsth Bravell och Lena Östlund. Marie är legitimerad sjuksköterska och docent i gerontologi. Lena är socionom och adjunkt i gerontologi. Båda är verksamma vid Institutet för gerontologi, Jönköping University.

ISBN 9789151102689

9 789151 102689