Spökhistorier har berättats i tusentals år, i alla länder. Men trots att människors liv ser olika ut över hela världen
är deras spökhistorier märkligt lika varandra. Det går inte att veta exakt hur en spökhistoria uppstår. Men det skulle kunna gå till så här ...
Tänk dig ett gammalt rangligt hus. En familj har samlats runt en säng. Där ligger en man och vrider sig i hemska plågor. Mannen är sjuk, så sjuk att han snart ska dö.
Mannen är en bonde som levt ett bullrigt liv. Han har hamnat i bråk och skaffat många fiender. För ett par veckor sedan blev han väldigt sjuk. Någon har förgiftat honom! Eller kanske har någon betalat en häxa för att lägga en förbannelse?
Sina allra sista krafter använder mannen till att skrika namnen på sina fiender. Han skriker att han ska komma tillbaka och hämnas.
Till slut är skriket inte mer än en väsning. Nu ligger mannen stilla. Ögonen stirrar tomt ut i luften.
Se framför dig en flicka som sitter på sängkanten.
Mannen är hennes far. Hans kropp ser ut som vanligt, men något fattas. Det som försvunnit brukar kallas själen, eller anden.
Vart har själen tagit vägen, undrar flickan. Kanske har den kommit till en plats där alla döda människors själar bor. Det kan vara ett fruktansvärt helvete eller ett underbart paradis. Fast tänk om själen inte har gett sig av?
Tänk om … själen finns kvar bland de levande.
Veckorna efter mannens död går alla runt med en märklig känsla. Den grälsjuka mannen har lämnat ett slags hål i byn. Det har även börjat hända konstiga saker. En av mannens fiender drunknar när han är ute med sin båt. En annan blir av med en ko, och en tredje persons hus brinner ner.
Flickan hör konstiga ljud på natten.
Någon skriker och klagar. När hon vaknar känns det som om någon är i rummet.
En gång ser flickan en skugga bredvid sängen.
En skugga som liknar hennes döde far.
Människor börjar prata om alla märkliga saker som skett. Olyckor händer ju ofta, så är det för fattiga bönder. Men alla tänker på den döde mannen. Han som var så arg och envis. Och de tänker på hans sista ord. Han skulle komma tillbaka och hämnas.
I bygden går ryktet om att det spökar kring den döde mannens hus.
”Gå aldrig förbi där vid midnatt.”
Åren går. Hundratals år. Men berättelserna vägrar att dö. Ser byborna något konstigt eller hör ett klagande ljud vid huset så vet alla: Det är den döde mannens spöke.
Den här historien skulle ha kunnat utspela sig i Sverige på 1800-talet. Eller i Kina på medeltiden. Eller varför inte i det gamla Egypten för flera tusen år sedan? I alla tider har människor frågat sig vad som händer med själen efter döden. Och man har oroat sig för att den döda kommer tillbaka – för att hämnas.
Den här boken handlar om spökenas historia, ända från forntiden och fram till våra dagar. Den innehåller också riktigt läskiga spökhistorier. I många fall finns det naturliga orsaker till hur berättelserna uppstått, men ibland är förklaringen mer mystisk.
Men vad är egentligen ett spöke? Och vilka olika sorters spöken finns det?
Olika sorters spöken
LAKANSSPÖKEN
Sätt ett lakan över huvudet och klipp två hål för ögonen, så får du det klassiska lakansspöket. Idén till lakansspöket är flera tusen år gammal och kommer från att människor begravdes svepta i vita tygstycken. Typiskt för lakansspöken är att de använder uttrycket ”Buuu!”.
MYLINGAR
Förr i tiden var det en stor skam för en ogift kvinna att få barn, och det hände att mammorna dödade sina barn direkt efter förlossningen. Spökena efter de barnen kallas i Sverige för mylingar och de sjunger ofta sånger om sitt öde. Spökande spädbarn finns i hela världen. I slavisk kultur kallas de Poroniec och i Japan kallas de Konaki-jiji.
VAMPYRER
En vampyr är en människa som egentligen är död, men som fortsätter leva genom att suga blod från de som har oturen att möta dem.
Den mest kända vampyren är Dracula. Han bygger på en verklig person, Vlad III Dracula, som levde i Transsylvanien på 1400-talet. Han var känd för att spetsa människor på vassa träpålar.
DJURSPÖKEN
I många religioner menar man att det bara är människor som har en själ.
Enligt den logiken borde inte djur kunna spöka. Ändå gör de det. Apor, hundar, katter, fjärilar och till och med djupfrysta kycklingar.
De vet kanske inte om att de saknar en själ?
ZOMBIER
Ibland är det inte själen som går igen, utan en död människas kropp. Vandrande lik kan vara allt från en hel människa till ett naket skelett. Men oftast är de lite allmänt ruttna, med missfärgad hy, trasiga kläder och stripigt hår. En gammal metod för att bekämpa zombier är att lägga lite salt i munnen på den.
Då påminns zombien om att den är död och faller ihop.
MUMIER
En mumie är ett lik som behandlats med olika kemikalier för att kroppen inte ska ruttna. Det är en tradition som förekommit på många platser, men Egypten är den mest kända. Under 1800-talet var egyptisk kultur högsta mode i Europa, och riktiga mumier såldes som prydnadsföremål. Snart började folk påstå att deras mumier återuppstod från de döda och började vandra omkring.
SPÖKSAKER
Japanerna är nog världsmästare i att hitta på olika sorters spöken. Enligt japansk folktro kan vanliga hushållsföremål få eget liv när de blivit hundra år gamla. De kallas Tsukumogami och kan vara till exempel musikinstrument, sängar, teburkar, rislampor, paraplyer eller sandaler. Spökande rislampor är särskilt vanliga och kallas Chochin Obake.
SPÖKMASKINER
I Stockholm berättas om ett spökande tunnelbanetåg som kallas Silverpilen. Om du råkar kliva ombord på det kan du försvinna i flera dagar, fast du märker inte hur lång tid som gått när du kliver av. Andra maskiner som kan spöka är bandspelare, datorer och telefoner.
SPEGELSPÖKEN
Om du tittar dig i spegeln och ser någon annan än dig själv är det antagligen ett spegelspöke du ser. Det mest kända spegelspöket är Bloody Mary. Hon är en vacker kvinna som kan avslöja din framtid. Den som säger hennes namn tretton gånger lockar fram hennes ansikte i spegeln. Hon kan vara både ond och god, men hon är alltid täckt av blod.
De första spökena
En ensam, skäggig man leds ner i dödens rike. Mannens händer är fastbundna och han ser olycklig ut. Mannen är ett spöke och bilden av honom ristades in på en lertavla i Babylon för 3 500 år sedan. Den är så liten att den ryms i en handflata, och det är den första bilden av ett spöke vi känner till.
Men nästan säkert har människor trott på spöken långt tidigare. I 50 000 år gamla gravar finns gåvor som de döda skulle få med sig i nästa liv. Så antagligen trodde människorna på ett slags spöken. Men det är omöjligt att veta säkert. De som byggde gravarna kunde inte skriva. Deras berättelser är förlorade för alltid.
Lertavlan från Babylon är bara en bild, vi vet inte vad det skäggiga spöket heter. Men för 2 000 år sedan skrevs den första bevarade spökhistorien ner av historikern Plinius den yngre. Den kallas ”Det hemsökta huset i Aten”. Det här är första gången vi träffar en viss sorts spöke: det som rasslar med kedjor.
DET HEMSÖKTA HUSET I ATEN
Mitt i Aten ligger ett vackert hus, byggt i vit marmor, och med så många rum att vem som helst går vilse. Där finns en fontän, marmorgolv och ljuskronor av silver. Men det går otäcka rykten om huset, det sägs att människorna som bor där blir sjuka eller dör i hemska plågor.
En familj tror inte på varningarna och köper huset. Familjen kan knappt tro sin lycka. Zina, den yngsta dottern, badar i fontänen och springer genom trädgården på snabba fötter.
En natt hörs märkliga ljud i mörkret. Först långt borta, sedan allt närmare. Zina och hennes storebror är så rädda att de knappt vågar andas. De anar en gammal man i mörkret, smal och blek, skägget hänger i vilda testar. I handen håller han rostiga kedjor som han rasslar med.
Är det en mardröm? Men varför drömmer Zina och hennes bror samma dröm …?
Barnen föreställer sig hur spöket smyger fram, lägger de kalla kedjorna runt deras halsar – och drar åt!