9789147144594

Ladda ner lärarhandledning på liber.se

Boken är skriven utifrån klinisk erfarenhet och aktuell forskning.

Den utgår från ett fenomenologiskt perspektiv som innebär att människan ses som en helhet där kropp, själ och existens inte kan separeras från varandra. Författaren diskuterar även hur frågan om våld kan ställas och hur svaret kan tas emot. Läsaren får också ta del av levda erfarenheter, som de beskrivits i forskningsstudier.

Boken vänder sig till studenter vid olika program inom hälso- och sjukvård samt till yrkesverksamma inom samma sektor.

Eva Sundborg, leg. sjuksköterska, med.dr, adjunkt på Karolinska institutet, avdelningen för omvårdnad och inriktningsansvarig för distriktssköterske­programmet.

Hennes forskning handlar om distriktssköterskors och sjuk­sköterskors beredskap att möta våldsutsatta kvinnor.

Best.nr 47-14459-4 Tryck.nr 47-14459-4

Vårdmöten vid våld i nära relationer

Vårdmöten vid våld i nära relationer bidrar till att svara på dessa frågor. Boken synliggör de som söker vård och är utsatta för våld i nära relationer. Läsaren medvetandegörs om egna förut­fattade meningar om våld i nära relationer, vem som kan vara utsatt och tecken på våldets konsekvenser. Den belyser mäns våld mot kvinnor, från ungdom till ålderdom, samt utsatthet i särskilt sårbara grupper.

Den belyser också våld i samkönade parrelationer och därutöver finns kapitel om bland annat barn som upplever våld i hemmet, personer med funktionsnedsättning och om mäns våldsutsatthet.

Eva Sundborg

Möter vi verkligen personer som utsätts för våld i nära relationer överallt i vården? Kan våra egna förutfattade meningar utgöra ett hinder i mötet med dem? Hur kan vi fråga om våldsutsatthet?

Vårdmöten vid våld i nära relationer Eva Sundborg

Vårdmöten vid våld i nära relationer Eva Sundborg

Liber

Innehållsförteckning

Förord 9

1. Mias berättelse 13

Till dig som utsätts för eller har utsatts för våld 15

Kontaktuppgifter till kvinno- och tjejjourer och övriga stödkontakter 17

2. Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer 18

Historiskt perspektiv på jämställdhet i Sverige 18 En global fråga om rättigheter 20

Jämställdhet som hållbarhetsmål 22

Högskoleförordningen 23 Begrepp och definitioner 24 Hur våld uttrycks 27 Normkritiska perspektiv 30

3. Livsvärldsperspektivet 35

Livsvärldens dimensioner 37

Tid och rum 37 Intersubjektivitet 39 Förkroppsligande 40 Stämning 42

Intentionalitet 43

4. Våldets förekomst i tid och rum 46

Omfattning 47

Var våldet sker 48 Våldsutövare 48

Dödligt våld i nära relationer 49

5. Förklaringsmodeller för våldsutövande 52

Förklaringsmodeller 53 Aktuell forskning 56

6. Att vara våldsutsatt och bryta upp 58

Uppbrottstrappan 58

Coercive control 59 Normaliseringsprocessen och isolering 60 Skuld och skam 62 Rädsla 64 Ekonomi 65 Bemötande 66 Att lämna relationen – uppbrottsprocessen 67

7. Sambandet mellan familjedjur och våld i nära relationer 72

Omfattning 72 Kontroll genom våld och hot mot djur 72

8. Levda erfarenheter 78 9. Våld och konsekvenser för hälsan 82

Forskning om våld och hälsa 82

Kroppens reaktion på stress 83 Långvarig stress 84

Tecken och symtom 85 Tecken och symtom inom tandvården 86

10. Att möta våldsutsatta personer i vården 90

Vårdkultur 91 Förutfattade föreställningar om våld i nära relationer 93 Vårdrelation och vårdetik 95 Levda erfarenheter 97

11. Att fråga om våld och ta emot svaret 100

Orsaker till att kvinnor inte berättar spontant 100 Vad kvinnor tycker om att bli tillfrågade om våldsutsatthet 101 Hur kvinnor vill bli bemötta och få frågan 101 Förutsättningar för att fråga 102 Att fråga om våldsutsatthet 105

Andra sätt att fråga på 107

Våldsutsatta i den prehospitala vården 108 Att ta emot svaret på frågan om våldsutsatthet 109

Aspekter på patientsäkerhet 111

12. Våld och reproduktiv hälsa 115

Omfattning 116 Följder av våld och den reproduktiva hälsan 116 Den första tiden efter förlossningen 117 Att fråga om våldsutsatthet under graviditet 119 Levda erfarenheter 120

13. Barn som upplever våld i hemmet 127

Definition 128 Omfattning 129 Barns anknytning och våld i hemmet 130 Följder av att barn upplever våld i hemmet 131

Att möta barn i vården 136

Traumatisk händelse och barns hjärna 131 Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) 133 Följder av att uppleva våld i hemmet för barn 0–2 år 133 Följder av att uppleva våld i hemmet för barn 3–6 år 134 Följder av att uppleva våld i hemmet för barn 6–12 år 134 Följder av att uppleva våld i hemmet för barn 13–16 år 135 Genusperspektiv på att uppleva våld i hemmet som barn 136 Att samtala med barn 137 Att fråga barn om våld 139 Efter samtalet 141

Levda erfarenheter 141

14. Våld mellan syskon 148

Definition 148 Omfattning 149 Följder av våld mellan syskon 150 Levda erfarenheter 150

15. Våld i ungdomars nära relationer 153

Omfattning 154

Genusperspektiv och våldets arenor 155 Hur våldet uttrycks och upprätthålls hos unga 155 Våld i ungas samkönade relationer 157

Varningssignaler och följder av våldsutsatthet hos unga 157 Att möta unga personer som utsätts för våld 159 Unga kvinnors upplevelser av våld 159

16. Äldre personer 164

Definition 165 Omfattning 166 Följder av våld mot äldre personer 168

Tecken och symtom 168

Uppbrottstrappan för äldre kvinnor 171 Våldet är normaliserat, osynliggjort eller förnekat 172 Känslomässiga band till våldsutövaren 172 Beroende av våldsutövaren 173 Olika våldsformer 173 Rädsla 173 Skuld och skam 173 Hinder för att få hjälp 173

Möten i vården 173 Levda erfarenheter 175

17. Kvinnor med utländsk bakgrund 180

Migration och sårbarhet 180 Omfattning 182 Asylsökande och tillståndslösa kvinnor 182 Följder av våld mot kvinnor med utländsk bakgrund 183 Möten i vården 184 Levda erfarenheter 186

18. Hedersrelaterat våld och förtryck 190

Definition 190 Omfattning 191 Upprätthållande av kyskhet och heder 192 Särskild sårbarhet 193

HBTQI och heder 193 Intellektuell funktionsnedsättning och heder 194 Barn- och tvångsäktenskap 195

Följder av hedersrelaterat våld och förtryck 195 Möten i vården 196 Upplevelser av att leva med hedersrelaterat våld och förtryck 197

19. Kvinnlig könsstympning 202

Definition 203 Omfattning 204 Följder av kvinnlig könsstympning 205 Möten i vården 206

Att fråga om könsstympning 207

Att ta upp frågan om könsstympning i preventivt syfte 209

Levda erfarenheter 210

20. Personer med funktionsnedsättning 213

Definitioner 214 Hur våldet kan uttryckas 215 Omfattning 216 Följder av våld vid funktionsnedsättning 217 Tecken och symtom på ohälsa 218 Möten i vården 219

Kommunikation vid intellektuell funktionsnedsättning 221 Kommunikation vid nedsatt hörsel 221 Kommunikation vid afasi eller dysartri 222

Levda erfarenheter 223

21. HBTQI 226

Definition 228

Heteronormativitet 228

Omfattning 229 Uppbrottstrappan för kvinnor i samkönade relationer 230 Isolering 231 Skuld och skam 231 Rädsla 231 Brister i bemötande 232

Följder av våld mot HBTQI-personer 232 Möten i vården 234 Levda erfarenheter 235

22. Kvinnor med riskbruk, substansbruk och hemlöshet 237

Definition 237 Omfattning 240 Följder av våld mot kvinnor med substansbruk 241 Uppbrottstrappan för kvinnor med substansbruk 241

Normalisering 242 Beroende 242 Skuld och skam 242 Rädsla 243 Brister i bemötande 243

Möten i vården 243

23. Våld mot män 249

Omfattning 249 Mäns våldsutsatthet 250 Följder av våld mot män 252 Möten i vården 253

En teoretisk modell för mäns hjälpsökande 254 Att fråga män om våld 255

Levda erfarenheter 256

24. Styrdokument om våld i nära relationer 261 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer 261

Våldsutövare 262

Lagen om barnfridsbrott 263 Barnkonventionen 263 Barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa 265

Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor 265 Anmälan till socialtjänsten enligt socialtjänstlagen 266 Oro för väntat barn 270 Flerprofessionell samverkan 271

Samordnad individuell plan (SIP) 273

Dokumentation 275 Skyddade personuppgifter och dokumentation 276 Dokumentation av synliga skador 277 Rättsintyg 278

Lex Maria och lex Sarah 278 Övriga lagar av betydelse 279

Register 281

9

Förord

Den här boken riktar sig till studenter inom vårdyrken, yrkesverksamma och lärare som utbildar inom vårdyrken, med avsikt att ge kunskap utifrån forskning och beprövad erfarenhet om handfast vägledning vid möten i vården. Vårdmötet och de omständigheter som kan bidra till en god vårdrelation, där den våldsutsatta vill och vågar berätta, är centrala i boken.

För undervisande lärare finns en handledning om att utbilda om våld på liber.se (sök på bokens titel).

Bland bokens läsare kommer det att finnas många som utan att veta om det redan träffat våldsutsatta i arbetet. Det finns också många läsare som har egna, personliga erfarenheter av våld i nära relationer. För dem finns det i slutet av första kapitlet ett avsnitt med bland annat kontaktuppgifter. Kom ihåg – skulden och skammen hör hemma hos förövaren.

När jag började mitt arbete som nyutbildad distriktsköterska i primärvården hade jag precis slutat arbeta som barnmorska på kvinnokliniken på ett stort sjukhus. Jag hade inte förväntat mig att jag skulle möta så många kvinnor som sökte vård av alla möjliga anledningar och som mådde allmänt dåligt. Det här var i slutet av 1990-talet när Kvinnofridsreformen precis genomförts och med den fördes våld i nära relationer tydligare ut från det privata rummet och in på den offentliga arenan. Kvinnofridsreformen innehöll ett omfattande åtgärdsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Bland annat infördes nya brott i brottsbalken – grov kvinnofridskränkning respektive grov fridskränkning (4 kap. 4a § brottsbalken). Reformen innebar också myndighetsgemensamma uppdrag för att förebygga våld mot kvinnor, bland annat samverkan och fortbildning. Det var kanske tack vare detta som jag började fundera över kopplingen mellan våldsutsatthet och den ohälsa som ledde till så många besök på mottagningen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle ställa frågor om våld, men följde mitt hjärta och ställde frågor som ”Hur har du det därhemma?”, ”Slår din man dig?” Jag prövade mig fram och till min egen förvåning fick jag väldigt många svar och berättelser om ­våldsutsatthet i nutid, under decennier och i dåtid. Jag drog

10

F örord

slutsatsen att kvinnor blir mer eller mindre sjuka och söker vård till följd av våld i nära relationer.

Min nyfikenhet väcktes och jag började komplettera min gamla sjuksköterskeutbildning med en kandidatexamen. Uppsatsen hade syftet att undersöka vilka faktorer som påverkade om våldsutsatta kvinnor identifierades eller inte när de sökte vård. Resultatet drev mig vidare att undersöka hur det var ställt med beredskapen att möta våldsutsatta kvinnor inom primärvården i regionen. Resultatet som presenterades i mitt magisterarbete visade att det endast var fem procent som skaffat sig kunskap på egen hand som hade en viss beredskap. Mina studier fortsatte inom ramen för forskarutbildningen bland annat med en utbildningsintervention bland olika professioner inom primärvården. År 2015 försvarade jag min avhandling med titeln Om man inte frågar får man inget veta.

Under tiden som jag studerade arbetade jag också deltid som distriktssköterska och fortsatte att möta våldsutsatta kvinnor. Samtidigt var jag vårdutvecklingsledare för området våld i nära relationer i Region Stockholm, vilket innebar att jag fick utbilda ett stort antal personer som arbetade inom hälso- och sjukvården. Det dröjde sällan länge under en föreläsning förrän någon räckte upp handen och ställde frågan ”Men hur ska man fråga då?”.

Därefter kom följdfrågan: ”Vad ska jag göra om de berättar om våldsutsatthet?” I min egen forskning framkom just detta som hinder för att fråga om våldsutsatthet – att inte veta hur frågan kan ställas och hur svaret kan tas emot. Det finns mycket forskning om detta, men till syvende och sist handlar det om att den som ger vård har modet att fråga.

Bokens teoretiska ramverk är det fenomenologiska livsvärldsperspektivet.

Jag har själv i mitt arbete som distriktssköterska alltid försökt att se personen jag mött som en hel människa med kropp, själ och ande/existens. Människan kan inte delas upp så att vi vårdar kropp och själ separat. Genom att möta personer som söker vård med nyfikenhet och öppenhet och genom att bjuda in personen att berätta så kan en ömsesidig delaktighet uppstå om och när personen väljer att berätta. Genom att lyssna kan den som ger vård då få ta del av personens levda erfarenheter och kanske hjälpa hen att hitta vägar till hälsa och återfå sin livskraft.

Avsikten med boken har varit att inte krångla till ämnet i långa analyserande beskrivningar och diskussioner, utan att rakt på sak förklara och lämna till läsaren att reflektera över texten i syfte att bli medveten om egna fördomar och kunskapsbrister för att öka beredskapen att möta våldsutsatta personer i sitt arbete.

F örord

Boken inleds med en beskrivning av grundläggande begrepp och fenomen inom området och visar vad våld kan göra med en människa och hur svårt det är att ta sig ur en relation där det förekommer våld. I de inledande kapitlen beskrivs våldets inverkan på hälsan, hur möten i vården kan formas och påverkas av olika faktorer, hur frågor kan ställas och svar kan tas emot.

Därefter tar boken upp personer med särskild sårbarhet och normkritiska perspektiv, och det finns även ett kapitel om mäns våldsutsatthet. Boken avslutas med en kort beskrivning av väsentliga styrdokument för hälso- och sjukvården, tvärprofessionell samverkan och dokumentation.

Genomgående får läsaren ta del av människors levda erfarenheter av våld i nära relationer, exempel på levda erfarenheter i klinik samt förslag på reflektionsfrågor – du som läsare kan ta en stund att reflektera över det du läst.

Under den tid som boken skrivits har det kontinuerligt kommit ny forskning, nya rapporter och föreskrifter. Mycket sker inom området och i skrivande stund har Nationellt centrum för kvinnofrid på regeringens uppdrag startat två stödlinjer för transpersoner respektive män, som ett pilotprojekt under 2023. Regeringen har det här året påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck som ska gälla 2024–2026. Den ständigt pågående forskningen och uppdateringen av styrdokument och stöd för hälso- och sjukvårdens personal är steg på vägen till ett mer hållbart samhälle och vårdmöten där den våldsutsatta personen blir sedd och bekräftad.

Jag vill framföra ett varmt tack till alla kloka personer som i samtal och intervjuer berikat innehållet i boken.

Eva Sundborg Stockholm, september 2023

11

13 KAPITEL 1

Mias berättelse

Mias berättelse tog sin början i mitten av 1980-talet och baseras på en verklig kvinnas liv och det våld hon levde med. ”Jag var 25 år och hade precis avslutat min högskoleutbildning till yrket jag drömt om, när den biologiska klockans tickande började höras och längtan efter barn och familj blev påtaglig. Jag ville ha en man som skulle bli en bra far till mina barn, precis som den far jag själv hade växt upp med.

Det var ingen blixtförälskelse, men han var rolig, påhittig, delade mina grundläggande värderingar och såg rätt bra ut. När vi umgicks med våra vänner och deras familjer gav han intrycket av att ha god hand med barn.

Relationen växte snabbt till en ömsesidig kärlek, men ändå fanns det något som skavde. Det är fortfarande svårt att sätta ord på det. Kanske var det något i tonläget i hans sammetslena, vackra röst som inte lämnade utrymme för några ifrågasättanden. Den vaga känslan av oro gjorde ändå att jag flyttade till en annan del av landet och bytte adress och telefonnummer. Trots bristen på alla dagens digitala möjligheter att hitta kontaktuppgifter så ringde han snart på min dörr efter att en ”vän” givit efter för hans tjat och talat om var jag fanns.

Han lyckades övertyga mig om alla förskräckliga saker som skulle bli följden av att inte följa Guds vilja och gifta mig med honom, och hur fantastiskt vårt liv skulle bli efter giftermålet. Vi gifte oss efter ett halvår. De första åren hade vi faktiskt roligt; vi reste och gjorde mycket av det som var våra gemensamma intressen, till exempel fritidsaktiviteter utomhus. Jag tyckte att jag hade en integritet och personlig frihet i vår tvåsamhet, och vi delade på utgifterna och hemarbetet. Först långt efteråt när jag såg tillbaka på allt efter skilsmässan, kunde jag se hur mitt jag smulades sönder av att jag anpassade mig till att vara sådan som han ville att jag skulle vara. Jag valde bort håltagning i öronen, nagellacket och vissa klädesplagg. Jag följde med till kyrkan på söndagarna och vi umgicks med hans speciella vänner.

Efter två år fick vi vårt första barn och sedan två barn till med några års mellanrum. Han var en bra pappa ända tills barnen blev så gamla att de visade sig ha en egen vilja. Redan efter att det första barnet kom började mina

14

Kapitel 1. Mias berättelse

föräldrar påtala att jag hade förändrats, att jag inte var samma glada Mia som innan jag gifte mig. Det här irriterade mig kolossalt och jag tyckte att min mamma överdrev och motarbetade mig och min make. Hon ville mig bara väl, men det förstod jag inte.

Han tappade kontrollen mer och mer allt eftersom barnen växte, och visade sig mer och mer oförmögen att vara förälder. Jag kunde stå ut med att bli förnedrad med anledning av min vikt och utseende inför andra. Jag kunde stå ut med att jag inte fick handla hem den mat jag ansåg att vi behövde, att han inspekterade kylskåpet för att se om det fanns yoghurt, som var en onödig vara enligt honom, eller att han öppnade frysen för att se om jag köpt glass. Jag protesterade och fortsatte att köpa yoghurt och glass. Jag lärde mig att slänga soppåsen innan han kom hem. När han kom hem hade han för vana att gå igenom den för att se om vi hade kastat matrester. Jag lärde mig att i smyg gömma matrester i mina fickor när vi åt för att barnen inte skulle tvingas äta upp dem. Jag tog emot alla högljudda verbala vredesutbrott när jag försvarade mina barns rättigheter, försvarade min rätt att inte behöva gå till kyrkan varje söndag eller att inte bli väckt varje kväll precis när jag somnat för att höra honom läsa bibeln och be. Jag stod ut med att höra att jag inte kommer till himlen om jag inte går i kyrkan och att det är en stor synd att skiljas. När det inte hjälpte att gapa och skrika för att vi skulle förstå vad vi skulle göra eller inte göra hotade han med att ta sitt eget liv.

Det fysiska våldet tog sin början när jag väntade mitt tredje barn. Han knuffade mig så att jag flög över golvet och höll handen över min mun med våldsam kraft så att jag skulle vara tyst. Ibland tog han tag om armen så hårt att det smärtade. Den dagen när vi satt inlåsta i köket, med honom som vakt för att ett av barnen inte ätit upp sin mat, fick jag ta emot så mycket våld att jag fruktade för både mitt och barnens liv. Jag ansökte själv om skilsmässa och genomförde den. Kyrkan som han försökte tvinga mig till hjälpte mig att få ut honom ur hemmet, eftersom de ansåg att det var en större synd att inte ta hand om sin familj än att skiljas.

Min bur hade öppnats, jag och mina barn kom ut. Vi kunde varken flyga eller sjunga längre. Tjugo år senare, efter behandling för depression, ångest och posttraumatiskt stressyndrom, mår jag bra, men jag glömmer aldrig.

Han når mig ännu, han kommer alltid att nå mig. Jag har den fysiska friheten och jag har förlåtit mig själv, men bär på tyngden av den skam och skuld jag känner över allt som mina barn fick utstå.”

Till dig som utsätts för eller har utsatts för våld

Till dig som utsätts för eller har utsatts för våld De här raderna är till dig som kanske upplever våld just nu eller har gjort det tidigare. Nedan finns kontaktuppgifter till organisationer som kan ge stöd och råd.

1. Det är aldrig ditt fel att du utsätts för våld. Lägg skulden och skammen där den hör hemma, hos den som utövar våld mot dig. Att utsätta andra för våld och att låta barn uppleva våld i hemmet är ett brott.

2. Att utsättas för våld kan påverka hälsan negativt. Om du sover dåligt, har svårt att koncentrera dig, har svårt att minnas eller känner dig trött och nedstämd kan det beror på det våld du utsätts för. Våld kan göra att kroppen hela tiden är beredd i så kallat ”flyktläge”. Det kan också göra att du till exempel upplever olika former av smärta, att blodtrycket stiger och att du får ont magen.

3. Berätta gärna hur du har det för någon du litar på och som du vet vill dig väl. Du kan också kontakta vården eller någon av de kontakter som finns nedan. Ifall du behöver lämna hemmet snabbt kan det vara bra att planera för det så att du har det viktigaste tillhands. Du kan också packa en väska utifrån det som föreslås nedan och gömma den på ett säkert ställe där förövaren inte hittar den, på jobbet eller hos en person du litar på om du inte har en säker plats hemma: • id-handlingar som körkort, pass och andra viktiga dokument • nycklar till hemmet, bilen osv.

• bankkort, dosa till internetbank, kontanter • telefon, laddare och kontantkort • kontaktlista med nödvändiga adresser och telefonnummer • dagbok, mediciner, glasögon • om det finns barn: till exempel favoritleksak, napp, ombyte, blöjor • annat som du vet är viktigt för dig.

4. Planera för en situation då du väljer att lämna mannen.

• Om du vill lämna hemmet är det bra att i förväg ha planerat för detta.

• Planera vem du kontaktar och vart du ska ta vägen.

• Bestäm kodord som du kan använda för att signalera akut fara till personer du litar på.

• Lär dig numret till nationella kvinnofridslinjen (020 50 50 50) eller annan kvinnojour utantill.

• Öppna ett bankkonto i en annan bank som den som utsätter dig för

15

16

Kapitel 1. Mias berättelse

våld inte har tillgång till. Påtala för banken att inte skicka brev, mejl eller sms med information.

• Ställ dig i bostadskö. Tänk på att meddela att du inte vill ha brev eller sms med information om detta.

5. Om du inte är redo att lämna.

• Att utsättas för våld av en person som du har eller har haft en nära relation till är svårt. Du kan ha blivit kontrollerad och isolerad från omvärlden under en kortare eller längre tid. Du kan ha fått höra nedvärderande ord som gör att du ändrar din uppfattning om dig själv och till slut har du vant dig vid att ha det så här. Det ska inte vara såhär, det är inget du gjort dig förtjänt av.

Det kan finnas många anledningar till att du inte lämnar relationen: • Du älskar fortfarande din partner och hoppas på att han ändrar sig.

• Du känner skuld och skam över att du utsatts för våld.

• Du är rädd för vad som ska hända om du lämnar.

• Du är rädd för att dina barn tas ifrån dig.

• Du är rädd för att dina djur skadas.

• Du är rädd för att någon närstående skadas.

• Du har ekonomiska begränsningar.

• Du vet inte var du ska bo.

• Du kanske är äldre, svårt sjuk eller har en funktionsnedsättning.

• Du har någon gång berättat för någon om din utsatthet och inte blivit trodd eller blivit dåligt bemött och vågar inte försöka igen.

6. Det finns dem som vill och kan ge hjälp och stöd.

• Du kan vända dig till kvinnojourer eller socialtjänsten. Du kan också boka ett besök hos någon i vården. Alla har tystnadsplikt.

7. Polisen Många tvekar att göra en polisanmälan när de utsätts för hot eller våld. Du bör ändå överväga det av flera skäl: • Det kan vara nödvändigt för att få ersättning från försäkringsbolag för skador eller från brottsoffermyndigheten vid rättslig dom.

• Det är känt att våldet inte går över av sig självt utan i stället trappas upp och blir mer och mer kraftigt. Om du gör en polisanmälan kan polisen göra en så kallad riskanalys och bedöma ditt behov av skydd.

• Polisen kan också svara på frågor och hänvisa dig vidare till kvinno­eller socialjour.

• Dokumentationen och vittnesmål vid en polisanmälan kan utgöra bevis i fortsatta eller kommande rättsprocesser.

Till dig som utsätts för eller har utsatts för våld

Vid akuta tillstånd med fara för liv – ring 112!

Kontaktuppgifter till kvinno- och tjejjourer och övriga stödkontakter

Kvinnofridslinjen, 020–50 50 50 Kvinnofridslinjen är öppen dygnet runt och ger stöd till dig som utsatts för hot och våld. Samtalet är gratis och syns inte på telefonräkningen. Det går inte att skicka sms till Kvinnofridslinjen. Vid akuta händelser, ring 112.

Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige, www.roks.se Riksförbundet Unizon, www.unizonjourer.se (här arbetar även män), 08–642 64 01 I Sverige finns kvinno- och tjejjourer i två tredjedelar av alla kommuner, oftast hittar du kontaktuppgifter på kommunernas hemsidor. De är organiserade under de två riksorganisationerna dit du också kan vända dig om du inte hittar en jour i din kommun.

Somaya stödjour, www.somaya.se, 020–81 82 83 Somaya är en ideell förening som stöttar kvinnor och HBTQ-personer med utländsk bakgrund och som är utsatta för våld i nära relation och/eller lever i en hederskontext.

Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk. Den här kvinnojouren är en ideell förening som är religiöst och politiskt obunden och drivs med statsbidrag från Socialstyrelsen och Jämställdhetsmyndigheten. På deras hemsida finns digital jour. www.nkjt.se, e-post: stod@nationellkvinnojour.se.

Jourhavande medmänniska är en ideell förening som bedriver jourtelefon- och chattverksamhet för alla människor som önskar någon att tala med.

Den är politiskt och religiöst obunden, www.jourhavande-medmanniska.se, 08–702 16 80.

17

18 KAPITEL 2

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer

Våld i nära relationer är ett samhällsproblem och berör därmed många olika samhällsfunktioner. De som arbetar inom hälso- och sjukvården och de som utbildar olika professioner inom hälso- och sjukvården har ett stort ansvar och är därmed centrala och viktiga aktörer när det gäller våld i nära relationer. Hälso- och sjukvården är ofta den utsattas första kontakt med någon som har skyldighet att fråga om våldsutsatthet. Personal inom hälso- och sjukvården har därför en möjlighet att förebygga ytterligare våld, genom att upptäcka, ge vård och stöd samt hänvisa vidare. De som utbildar blivande hälso- och sjukvårdspersonal kan med hjälp av genomtänkta lärandemål och lärandeaktiviteter i utbildningarna bidra till beredskap att identifiera vuxna och barn som utsätts eller utsätter andra för våld i nära relationer.

På så sätt kan våld även förebyggas på lång sikt. Definitioner av våld, vem som är utsatt och vem som är förövare har varierat genom tiderna, liksom vilket våld som är problematiskt och vilket som inte är det. Historiskt har det varit auktoriteter och personer i maktpositioner som har haft tolkningsföreträde och påverkat vad som lyfts fram som ett problem i samhället och hur det ska åtgärdas (Hoppstadius, 2020). Detta har påverkat utvecklingen av hur samhället sett på våld i nära relationer och agerat under historiens gång. Hur samhället ser på våld i nära relationer påverkar även hur yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården ser på det. Att känna till något om de historiska perspektiven på det som i dag benämns som våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor kan vara av vikt för att kunna åsidosätta sina egna förutfattade meningar om fenomenet.

Historiskt perspektiv på jämställdhet i Sverige Under historiens gång har män inte bara utövat våld mot andra män, utan även haft rätten att utöva våld mot kvinnor. Mannens auktoritet var nära förbunden med hans försörjningsansvar, inte bara för hustrun och familjen utan för alla hushållsmedlemmar. Hemmet var en privat sfär där ­hustru och

Historiskt perspektiv på jämställdhet i Sverige

tjänstefolk skulle underordna sig mannens ledning. Mannen var ­målsman både för sina barn och sin hustru långt in på 1800-talet. År 1858 blev det förbjudet att aga det vuxna tjänstefolket, vilket hade inverkan på inställningen till mannens rätt att aga sin hustru och 1861 kriminaliserades allt våld mellan äkta makar i Sverige. Långt in på 1900-talet sågs våld som en privat angelägenhet, så länge det inte utövades på allmän plats eller var alltför grovt (Lindstedt Cronberg, 2009).

Våld mot kvinnor sågs som en personlig angelägenhet och ett icke-problem i samhället ända fram till 1960-talet. Det fanns ett så kallat ”normalvåld” som inte ansågs problematiskt och därför var orimligt att ingripa mot. Kvinnan sågs som medansvarig och således fanns ingen given förövare och inget offer, med andra ord saknades det som skulle legitimera samhällets ingripande. Motståndet var starkt mot att lyfta in våldet på den politiska ­agendan, eftersom det ansågs att det skulle vara att ingripa i privatlivet. När frågan diskuterades i riksdagen under tidigt 1900-tal framkom flera förslag på hur problemet skulle kunna lösas. ”Ordna så att människor i så liten utsträckning som möjligt kommer åt spritdrycker. Det är det enda sättet som verkligen hjälper.” (Ledamot i första kammaren, protokoll 1938:38). Vidare ansågs det som ett psykiskt problem och man fokuserade på alkoholism och sinnessjukdom som förklaringsmodell för våldet. År 1938 lämnades en motion i riksdagen om att våld mot kvinnor i hemmet skulle hamna under allmänt åtal. Detta ansågs bereda för en ökad trygghet för hustrun mot misshandel i hemmet. ”Med all respekt för lagens andemening, som ju är att bevara hemmet och makarnas inbördes förhållanden okränkta av utomstående, kan väl numera ifrågasättas om detta bevarande bör ske till det pris hustrun i dessa fall får betala.” (motion i andra kammaren 1938:208)

År 1965 kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet och ersatte brottsbalken från 1864 års strafflag, vilket medförde en livlig debatt om vad som var normal sexualitet och vad som kunde ses som illegitimt våld.

Efter år av politisk tystnad föreslogs en ändring i brottsbalken i en proposition (prop. 1981/82:43) som skulle innebära möjlighet att kunna ­lagföra misshandel mot kvinnor i hemmet. Tidigare hade endast grov ­misshandel på allmän plats kunnat leda till åtal. Detta ledde sedan till en lagändring år 1982 så att våld mot kvinnor faller under allmänt åtal. Det innebär att när polis eller åklagare har fått reda på att ett brott har skett ska brottet ­utredas om de anser att bevis finns. Det gäller även om brottsoffret inte vill att polis eller åklagare ska utreda det eller hävdar att inget har hänt. Det innebär också att brottsoffret inte måste anmäla brottet själv.

19

20

Kapitel 2. Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer

Kvinnorörelsen som startade i början av 1970-talet lyckades föra upp frågan om våld på den politiska agendan. Deras arbete ledde till skyddade boenden för utsatta kvinnor, större rättsligt skydd för de utsatta samt strängare lagstiftning för våldsutövare. Våld mot kvinnor beskrevs som en jämställdhetsfråga för första gången 1990 i regeringens jämställdhetspolitiska proposition (prop. 1990/91:113). Senare kom en proposition om kvinnofrid (prop. 1997/98:55) som ledde till Kvinnofridsreformen och fick till följd att nya lagar stiftades år 1998. Brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning infördes och köp av sexuella tjänster kriminaliserades.

Ett av regeringens jämställdhetspolitiska delmål är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra genom att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Detta omfattar alla former av fysiskt och psykiskt våld, inklusive sexuellt, och hot om våld som riktas mot kvinnor och flickor (Regeringen, 2017). Under skrivandet av föreliggande bok har regeringen påbörjat arbetet med ett nytt åtgärdsprogram som ska gälla 2024–2026 för ett effektivt arbete och samordning för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.

I åtgärdsprogrammet kommer även HBTQI-personers, män och pojkars utsatthet för våld i nära relationer samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål att ingå.

En global fråga om rättigheter Våld mot kvinnor växte också fram som en viktig samhällsfråga internationellt. Förenta nationernas (FN) deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor antogs 1993 och under FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995 antogs den så kallade Pekingdeklarationen (Beijing declaration) och en tillhörande handlingsplan för att stärka kvinnors rättigheter. Handlingsplanen slog fast att våld mot kvinnor även omfattar änkebränning, kvinnor som stämplas som häxor, tvångsäktenskap och kränkande och förnedrande behandling. Den innehåller även ett avsnitt som rör flickor specifikt, där våldet inkluderar selektiv abortering av flickfoster, incest och våld kopplat till diskriminering i form av tillgång till mat, hälsovård och utbildning.

Istanbulkonventionen är Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet och öppnades för undertecknande år 2011. Sverige undertecknade den samma dag den kom.

Konventionen slår fast att det könsrelaterade våldet är sådant våld som drabbar kvinnor för att de är kvinnor. Den likställer våld mot kvinnor med

En global fråga om rättigheter

brott mot de mänskliga rättigheterna och betonar att våld mot kvinnor är könsrelaterat på strukturell nivå och att det är en avgörande social mekanism genom vilken kvinnor tvingas in i en underordnad position jämfört med män (Europarådet, 2011). Även om våld mot kvinnor inte nämns explicit i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (FN, 1948) är flera av artiklarna applicerbara på områdena mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer (se faktaruta 2.1).

För att förstå att Sverige är en del i ett större sammanhang beskrivs nedan några avgörande milstolpar i arbetet som rör mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Globalt sett bedriver Världshälsoorganisationen (WHO) och andra FN-organ olika aktiviteter, bland annat för att våldsutsatta ska upptäckas och få ett bättre bemötande och vård inom hälso- och sjukvården. Detta belyser hälso- och sjukvårdens betydelse som viktig och central aktör när det gäller våld mot flickor och kvinnor i Sverige, men också över hela världen.

Faktaruta 2.1 Artiklar ur FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter applicerbara på områdena mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. · Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. · Artikel 3. Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. · Artikel 5. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

· Artikel 16. 1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor ska ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. 2. äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. · Artikel 17. 1. Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra. 2. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.

21

22

Kapitel 2. Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer

TABELL 2.1 Milstolpar för det globala arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

1979

År 1979 tillkom FN:s Kvinnokonvention, Convention on the elimination of all forms of discrimination against women (CEDAW), men det dröjde tills 1981 innan den trädde i kraft (FN, 2023).

1993

FN beslutade om Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor. Deklarationen innehåller en tydlig definition, ställningstagande om våldets orsaker och lägger ansvaret för att bekämpa våldet på staten (FN, 1993).

2011

Istanbulkonventionen – Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. Sverige undertecknade den direkt och år 2014 trädde konventionen i kraft. Artikel 13 handlar om insatser för att öka medvetenheten om våld mot kvinnor och våld i hemmet. Artikel 14 handlar om utbildning och artikel 15 om utbildning av yrkesgrupper som kommer i kontakt med brottsoffer och/eller förövare (Europarådet, 2011).

2013

WHO publicerade Riktlinjer för hälso- och sjukvården i första hand om bemötande av våldsutsatta kvinnor. Riktlinjerna rekommenderar starkt att kvinnor ska tillfrågas om våld vid misstanke om detta (WHO, 2014).

2014

Utifrån riktlinjerna år 2013 kom Handbok för kliniskt omhändertagande av kvinnor som utsätts för våld (WHO, 2014).

2015

FN:s Agenda 2030 antogs av stats- och regeringschefer. I Agenda 2030 för hållbar utveckling benämns jämställdhet särskilt med fokus på våld under mål 5.

2016

WHO publicerade en global handlingsplan för att stärka hälso- och sjukvårdens ansvar för att ge vård till de som utsatts för mäns våld mot kvinnor, flickor och barn samt att förebygga våldet. Återigen understryks hälso- och sjukvårdens viktiga roll i arbetet mot våldet (WHO, 2016).

2017

Det här året kom Manual för beslutsfattare inom hälso- och sjukvården som syftar till att stödja implementeringen av den globala handlingsplanen (WHO, 2017).

2017

Committee on the elimination of discrimination against women (CEDAW) kom med generella rekommendationer (No. 35) som ger en mer heltäckande vägledning för hur upphörandet av våld mot flickor och kvinnor snabbare ska nås (FN, 2023).

2023

Våld i nära relationer. Handbok för socialtjänst, hälso- och sjukvården och tandvården gavs ut av Socialstyrelsen (Socialstyrelsen, 2023).

Jämställdhet som hållbarhetsmål

Handlingsplanen Agenda 2030 innehåller 17 hållbarhetsmål, varav det femte målet handlar om jämställdhet och är tydligt fokuserat på arbetet mot våld i nära relationer. Även det tionde målet berör jämställdhet och minskad ojämlikhet och dessa är ömsesidigt beroende i förhållande till bland annat hållbarhetsmål 3, 13, 14 och 15 (Ekener m.fl., 2018). Att bekämpa mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är alltså en viktig del i hållbarhetsarbetet. För hälsooch sjukvårdspersonal och för dem som utbildar i ämnet kan det vara lämpligt att utifrån mål 5 i Agenda 2030 fördjupa och förena arbetet och lärandemål om hållbarhet, jämställdhet och mäns våld mot kvinnor (se faktaruta 2.2). ”Jämställdhet är ett mål i sig liksom en förutsättning för hållbar och fredlig utveckling. Jämställdhet uppnås när kvinnor och män, flickor och pojkar har lika rättigheter, villkor, möjligheter samt makt att själva forma sina liv och bidra till samhällets utveckling. Det handlar om en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser i samhället. Kvinnors och flickors generellt underordnade maktposition i förhållande till män och pojkar måste upphöra.” (Regeringen, 2017).

Högskoleförordningen

Faktaruta 2.2 Jämställdhet som hållbarhetsmål i Agenda 2030 (Regeringen, 2017) · 5.1 Utrota diskriminering av kvinnor och flickor. Avskaffa alla former av diskriminering av alla kvinnor och flickor överallt. · 5.2 Utrota våld mot och utnyttjande av kvinnor och flickor. Avskaffa alla former av våld mot alla kvinnor och flickor i det offentliga och privata rummet, inklusive människohandel, sexuellt utnyttjande och andra typer av exploatering.

· 5.6 Allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Säkerställa allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och reproduktiva rättigheter i enlighet med överenskommelserna i handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling, Pekingplattformen (Beijing platform for action) samt slutdokumenten från respektive översynskonferenser.

· 5.3 Avskaffa tvångsäktenskap och könsstympning. Avskaffa alla skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning. · 5.4 Värdesätt obetalt omsorgsarbete och främja delat ansvar i hushållet. Erkänna och värdesätta obetalt omsorgs- och hushållsarbete genom att tillhandahålla offentliga tjänster, infrastruktur och socialt skydd samt genom att främja delat ansvar inom hushållet och familjen, i enlighet med vad som är nationellt lämpligt. · 5.5 Säkerställ fullt deltagande för kvinnor i ledarskap och beslutsfattande. Tillförsäkra kvinnor fullt och faktiskt deltagande och lika möjligheter till ledarskap på alla beslutsnivåer i det politiska, ekonomiska och offentliga livet.

· 5.a Lika rätt till ekonomiska resurser och ägande samt tillgång till finansiella tjänster.

Genomföra reformer för att ge kvinnor lika rätt till ekonomiska resurser, möjlighet att äga och kontrollera mark och andra former av egendom samt tillgång till finansiella tjänster, arv och naturresurser, i enlighet med nationell lagstiftning. · 5.b Stärk kvinnors roll med hjälp av teknik. Öka användningen av gynnsam teknik, i synnerhet informations- och kommunikationsteknik, för att främja kvinnors egenmakt. · 5.c Skapa lagar och handlingsplaner för jämställdhet. Anta och stärka välgrundad politik och genomförbar lagstiftning för att främja jämställdhet och öka alla kvinnors och flickors egenmakt på alla nivåer.

Högskoleförordningen Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är de begrepp som Högskoleverket använde i revideringen av högskoleförordningen och som innebar införandet av ett obligatoriskt kunskapsmål (under rubriken Kunskap och förståelse) med formuleringen ”Visa kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer” (SFS 1993:100). Det gällde till en början fysioterapeutexamen, juristexamen, läkarexamen, psykologexamen, sjuksköterskeexamen, socionomexamen och tandläkarexamen och senare även tandhygienistutbildningen. Studenter som genomför utbildning inom dessa yrken ska få utbildning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer samt examineras på lärandemålet.

23

24

Kapitel 2. Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer

För berörda lärare kan implementeringen av kunskapsmålet innebära utmaningar. Kunskapsmålet utmanar och väcker känslor och engagemang.

Förmodligen har ämnet den effekten eftersom det berör själva livet hos oss människor, existentiella perspektiv på kärlek, fortplantning, relationer och livsdrömmar. Det behövs också en medvetenhet om att det bland både lärare och studenter finns personer som är utsatta eller är gärningspersoner, vilket är en utmaning som måste beaktas i utbildningssituationen. Kunskapsområdet mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är komplext och behöver förstås ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. I den kliniska verksamheten behövs interprofessionell samverkan både inom den egna enheten och med andra samhällsaktörer. Forskning har visat att utbildning och träning ger positiva effekter på beredskapen att möta våldsutsatta personer.

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet har ett nationellt uppdrag som bland annat innebär stöd till högskolorna. Inom ramen för uppdraget har de bland annat producerat en webbutbildning om våld. Utbildningen rekommenderas både för studenter och yrkesverksamma (NCK, 2019). Se också lärarhandledningen om att utbilda om våld i nära relationer som finns att ladda ner på liber.se (sök på bokens titel).

Begrepp och definitioner Historiskt sett har det funnits många begrepp för att uttrycka det faktum att framför allt kvinnor utsätts för våld i det egna hemmet. Begreppen har formats utifrån samhällets förståelse av fenomenet. Begrunda begrepp som kvinnovåld, familjevåld, lägenhetsbråk, kvinnomisshandel, våld i hemmet och våld mot kvinnor. Vad säger dessa begrepp om förståelsen av f­ enomenet?

I den här boken används ”våld i nära relationer” som övergripande begrepp eftersom det används i hälso- och sjukvårdens styrdokument och omfattar alla de våldsutsatta personer som personal inom hälso- och sjukvården möter. För en överblick över mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, se bild 2.1.

Mäns våld mot kvinnor lägger fokus på det könsrelaterade våldet mot kvinnor. Det är ett begrepp som tydliggör att våld i nära relationer huvudsakligen utövas av en man mot en kvinna. Eftersom våldet utövas i hela världen och inom alla kulturer finns olika begrepp på andra språk. I engelskspråkig litteratur och forskning används exempelvis intimate partner violence och domestic violence.

REGISTER

281

Register Agenda 2030 22

anknytning 130 anmälan till socialtjänsten 266 anmälningsskyldighet 267 asylsökande 182

Barnets perspektiv 127

barnfridsbrott 128 barnkonvention 127, 263 barn- och tvångsäktenskap 195 barnperspektiv 127 barn som far illa 266 barn som upplever våld 128 följder 131 omfattning 129 barnäktenskapsbrott 265 biomarkör 84 Bronfenbrenners ekologiska systemteori 55

Coercive control 59 Digitalt våld 29 dokumentation 275 dokumentation av synliga skador 277 dödligt våld 49 Ensamhet hos äldre 175 ethos 92 Familjedjur 29, 72

fenomenologiska reduktionen 93 flerprofessionell samverkan 271 FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter 21 FREDA 111 fråga om våldsutsatthet 101, 105, 119 funktionsnedsättning 214 fördomar 10, 93, 191, 198, 243, 259 förklaringsmodeller 52, 53 förkroppsligande 40 försummelse 165 förövare 26, 28, 48, 90

Gadamer, Hans-Georg 36

gärningsperson 24, 26, 30

HBTQI 228

hedersrelaterat våld och förtryck följder 195 omfattning 191 Heidegger, Martin 36 heteronormativitet 228 Husserl, Edmund 36 högskoleförordning 23

Intentionalitet 43

intersektionalitet 30, 32 intersubjektivitet 39 isolering 60 Istanbulkonventionen 20

Journalföring 275 Kommunikation vid intellektuell funktionsnedsättning 221

kulturbärare 92 kumulativt lidande 175 kvinnlig könsstympning 203 följder 205 omfattning 204

Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor 265 lag om barnfridsbrott 263 levda erfarenheter 78

lex Maria 278 lex Sarah 278 lidande 37, 43 livsvärld 35, 36, 37, 39, 40, 69 livsvärldsperspektivet 35 förkroppsligande 40 intersubjektivitet 39 stämning 42 tid och rum 37

Merleau-Ponty, Maurice 36 minoritetsstress 232 mäns hjälpsökande 254 män som utövar våld 48 möten i vården äldre personer 173

Naturliga hållningen 93

normalisering 60, 172, 242 normkritiskt perspektiv 30, 191

Omvårdnad 97, 130, 141, 209, 239 oro för väntat barn 270 Patientsäkerhet 111 PATRIARK 111 Pekingdeklarationen (Beijing declaration) 20 posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) barn 133 prevalens, våld 47 Reproduktiv hälsa 115 riskbruk 95, 232, 237 rutiner 92 rädsla 64 Samordnad individuell plan (SIP) 245, 272, 273

situationsbetingat våld 251 skuld och skam 62, 173, 231, 242 skyddade personuppgifter 276 smärta 84, 108 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer 261 socialtjänsten 109, 110, 112, 114, 120, 141, 200, 262 spousal assault risk assessment (SARA) 111 stress 83 stress, långvarig 84 stämning 42 substansbruk 237 substansbrukssyndrom 237 symboler 92 symtom på våld 85

Tecken och symtom 82, 85

inom tandvården 86 tid och rum 37 tillståndslösa 182 traumatisk händelse barn 131 tvångsäktenskap 20, 194, 195

Uppbrottsprocessen 67

uppbrottstrappan 58, 230, 241 utsatthet för allvarligt våld 47

Våld i nära relationer

omfattning 47 våld i nära relationer bland unga 153 omfattning 154 våld i ungas samkönade relationer 157 våld mellan syskon 148 följder 150

282

REGISTER

omfattning 149 våld mot HBTQI-personer följder 232 omfattning 229 våld mot kvinnor med funktionsnedsättning följder 217 omfattning 216 våld mot kvinnor med substansbruk följder 241 omfattning 240 våld mot kvinnor med utländsk bakgrund följder 183 omfattning 182 våld mot män följder 252 omfattning 249 våld mot äldre 165 omfattning 166

våld och hot mot djur 72 våldsutövare 48 våld under graviditet följder 115, 116 omfattning 116 vårdetik 96 vårdkultur 91 vårdlidande 95, 104, 229 vårdmöten 90 barn 136 vårdrelation 95 vårdvetenskap 36

Ånger 175

ångest 14, 39, 73, 75, 116, 133, 134, 135, 150, 151, 158, 184, 196, 199, 218, 232, 241, 252

ISBN 978-91-47-14459-4 © 2024 Eva Sundborg och Liber AB Förläggare: Kristina Iritz Hedberg Projektledare: Annika Sandström Förlagsredaktör: Lisa Grafström Formgivning: Nette Lövgren Omslagsbild: Nette Lövgren Ombrytning och repro: Integra Software Services, Indien Produktionsledare: Lars Wallin Första upplagan 1 Tryck: People Printing Kina, 2024

kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för u ­ tbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/ förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet.

Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 Kundservice.liber@liber.se www.liber.se

Ladda ner lärarhandledning på liber.se

Boken är skriven utifrån klinisk erfarenhet och aktuell forskning.

Den utgår från ett fenomenologiskt perspektiv som innebär att människan ses som en helhet där kropp, själ och existens inte kan separeras från varandra. Författaren diskuterar även hur frågan om våld kan ställas och hur svaret kan tas emot. Läsaren får också ta del av levda erfarenheter, som de beskrivits i forskningsstudier.

Boken vänder sig till studenter vid olika program inom hälso- och sjukvård samt till yrkesverksamma inom samma sektor.

Eva Sundborg, leg. sjuksköterska, med.dr, adjunkt på Karolinska institutet, avdelningen för omvårdnad och inriktningsansvarig för distriktssköterske­programmet.

Hennes forskning handlar om distriktssköterskors och sjuk­sköterskors beredskap att möta våldsutsatta kvinnor.

Best.nr 47-14459-4 Tryck.nr 47-14459-4

Vårdmöten vid våld i nära relationer

Vårdmöten vid våld i nära relationer bidrar till att svara på dessa frågor. Boken synliggör de som söker vård och är utsatta för våld i nära relationer. Läsaren medvetandegörs om egna förut­fattade meningar om våld i nära relationer, vem som kan vara utsatt och tecken på våldets konsekvenser. Den belyser mäns våld mot kvinnor, från ungdom till ålderdom, samt utsatthet i särskilt sårbara grupper.

Den belyser också våld i samkönade parrelationer och därutöver finns kapitel om bland annat barn som upplever våld i hemmet, personer med funktionsnedsättning och om mäns våldsutsatthet.

Eva Sundborg

Möter vi verkligen personer som utsätts för våld i nära relationer överallt i vården? Kan våra egna förutfattade meningar utgöra ett hinder i mötet med dem? Hur kan vi fråga om våldsutsatthet?

Vårdmöten vid våld i nära relationer Eva Sundborg