9789147141043

MATTIAS DERLÉN STAFFAN INGMANSON JOHAN LINDHOLM

GRUNDLÄGGANDE EU-RÄTT 2:a upplagan

Grundläggande EU-rätt ISBN 978-91-47-14104-3 © 2021 Mattias Derlén, Staffan Ingmanson, Johan Lindholm och Liber AB Förläggare: Calle Gustavsson Projektledare: Louise Westin Grafisk form och omslag: Fredrik Elvander Ombrytning och repro: Integra Software Services, Indien Andra upplagan 1

Tryck: People Printing, Kina, 2021

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden.

BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.

Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se

Förord Sverige är sedan den 1 januari 1995 medlem i Europeiska unionen och därmed bundet av EU:s rättsordning. EU-rätten påverkar emellertid inte bara Sverige som medlemsstat, utan också de människor och företag som bor och verkar i landet. I praktiken finns det knappast något nationellt definierat politik- eller rättsområde som undgår att, direkt eller indirekt, påverkas av den lagstiftning som antas i Bryssel och de domar som meddelas av domstolarna i Luxemburg. Anslutningen till EU får därför sägas vara den enskilt viktigaste händelsen av betydelse för svensk rätt i modern tid.

Syftet med boken är att beskriva huvuddragen i EU:s rättsordning ur ett såväl konstitutionellt, institutionellt som materielrättsligt perspektiv, med beaktande av de förändringar som följer av Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009. I bokens första del söker vi svar på frågan vad EU är för något, vad som kännetecknar dess rättsordning och hur unionsrätten förhåller sig till nationell rätt. I den andra delen redogör vi för regelverket på några centrala politikområden och i den tredje och avslutande delen behandlas bl.a. frågan om hur unionsrättens tillämpning och effektiva genomslag säkerställs i medlemsstaterna. Ämnets komplexitet och bokens ringa omfång gör att framställningen i flera avseenden är förenklad och att vissa frågor som kan vara av intresse har lämnats utanför.

Boken, som inte kräver några särskilda förkunskaper, är i första hand tänkt att användas som en introduktion till EU-rätten på universitetsoch högskoleutbildningar, men vänder sig också till den intresserade medborgaren och personer som i sitt arbete behöver grundläggande kunskaper i ämnet. I arbetet med boken har vi delat upp skrivandet mellan oss, men vi svarar gemensamt för slutprodukten.

Umeå i september 2020 Mattias Derlén Staffan Ingmanson Johan Lindholm

3

Innehåll Förord 3 Förkortningar 6 1 Inledning och disposition 7

DEL A. VAD ÄR EU-RÄTT? 9 2 Vad är EU? 10 2.1 2.2 2.3 2.4

EU:s utveckling 10 Några viktiga händelser i EU:s historia 12 Den inre marknaden 14 EU utanför den inre marknaden 16

3 Institutionerna 18 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6

Rådet 18 Europeiska rådet 20 Kommissionen 21 Europaparlamentet 22 Domstolen 23 Andra institutioner och organ 24

4 Förhållandet mellan EU och medlemsstaterna 26 4.1 4.2 4.3

EU:s utveckling mot ökad överstatlighet 26 Unionens respekt för EU-rätten och för medlemsstaterna 28 Medlemsstaternas respekt för EU-rätten och för unionen 33

5 EU-rättens källor 38 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5

Den EU-rättsliga rättskällehierarkin 38 Primärrätten 40 Sekundärrättsliga akter 41 EU-domstolarnas praxis 44 Allmänna rättsprinciper 44

DEL B. VILKA MÅL HAR EU OCH HUR UPPNÅS DE? 47 6 Allmänt om EU:s politik 48 6.1 6.2

4



Från Rom till Lissabon 48 Fördelningen av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna 49

7 Marknadens EU 51 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6 7.7

Från gemensam marknad till inre marknad 51 Basnäringarna 52 De fyra friheterna 53 Fri rörlighet för varor 55 Fri rörlighet för personer och tjänster 61 Fri rörlighet för kapital och EMU 67 EU:s konkurrensrätt 68

8 Medborgarnas EU 74 8.1 8.2 8.3 8.4

Unionsmedborgarskapet 74 Rörlighetsdirektivet 75 Skydd mot diskriminering 76 Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa 78

9 Samarbetet inom några andra politikområden 82 9.1 9.2 9.3 9.4

Den sociala dimensionen 82 Konsumentskydd 84 Miljöpolitik 85 Utbildningspolitik 86

10 Unionens yttre åtgärder 88 10.1 Den gemensamma handelspolitiken 88 10.2 Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 89

DEL C. EU-RÄTTEN FRÅN SKRIFT TILL VERKLIGHET 91 11 Tre aktörer och två arenor 92 11.1 Grundtanken i fördraget – EU-domstolen som EU-rättens väktare 92 11.2 Förhandsavgörande – nationella domstolar som genväg till ­Luxemburg 93

12 Unionen bryter mot EU-rätten 98 12.1 EU har agerat felaktigt – ogiltighetstalan 98 12.2 EU har inte agerat alls – passivitetstalan 107 12.3 Show me the money – skadeståndstalan 108

13 Medlemsstater bryter mot EU-rätten 112 13.1 Uppifrån och ner – kommissionen agerar 112 13.2 Nerifrån och upp – individer agerar 114

14 Individer bryter mot EU-rätten 125 14.1 Staten mot enskild – stopp och belägg! 125 14.2 Enskild mot enskild – horisontellt krångel 126

Centrala begrepp 134 Rättsfallsregister 138 Innehåll •

5

Förkortningar ECB ECTS EEG

Europeiska centralbanken Europeiska systemet för överföring av studiemeriter Europeiska ekonomiska gemenskapen alt. EEG-fördraget (Romfördraget) EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EFTA European Free Trade Association (Europeiska frihandelssammanslutningen) EG Europeiska gemenskapen alt. EG-fördraget (Maastrichtfördraget) ECOSOC Ekonomiska och sociala kommittén Ekofin Ekonomi- och finansministerrådet EKSG Europeiska kol- och stålgemenskapen EMU Ekonomiska och monetära unionen EU Europeiska unionen Euratom Europeiska atomenergigemenskapen FEU Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) FEUF Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-­ fördraget) GD Generaldirektorat GSFP Gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken GUSP Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken SIS Schengens informationssystem

Stadgan Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna WTO World Trade Organization (Världshandelsorganisationen)

6

1. Inledning och disposition Detta är en introduktionsbok till EU-rätten, dvs. Europeiska unionens rättssystem såsom det kommer till uttryck i EU-rättens källor. Ämnet har tidigare berörts i litteraturen under beteckningarna EG-rätt och gemenskapsrätt. Dessa beteckningar är numera förlegade genom att den organisation som tidigare var känd som Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och senare som Europeiska gemenskapen (EG) numera är införlivad i Europeiska unionen (se artikel 1 FEUF). I boken behandlas såväl individuella rättsregler som de institutioner som utvecklar och verkställer dessa regler. EU-rätten är på många sätt omfattande. Den spänner över en mängd ämnen, från institutionella principer som styr institutionernas förhållande till varandra till konkreta rättigheter som enskilda kan göra gällande mot andra enskilda. EUrätten berör också många olika aktörer, däribland EU:s institutioner, nationella regeringar, nationella domstolar och andra myndigheter samt enskilda.

EU-rätten skiljer sig i flera hänseenden från vår föreställning om ett rättssystem om vi utgår från traditionell svensk rätt, och den kan uppfattas som främmande och annorlunda. Detta kan till en början göra det svårt att förstå vem som skapar rätten, varför och var den återfinns.

Unionen uppträder på olika sätt i olika situationer. Unionen låter sig inte heller inordnas organisatoriskt utifrån den traditionella uppdelningen mellan nationella stater och internationella organisationer.

Denna bok syftar till att avmystifiera EU-rätten genom att på ett så enkelt sätt som möjligt introducera läsaren för EU-rättens innehåll, logik och systematik. Detta åstadkoms bl.a. genom att kontrastera EUrätten mot vad som i övrigt gäller i svensk rätt (EU-rätten är ju också svensk rätt!) och redogöra för EU-rättens påverkan på svenska förhållanden.

7

Boken är indelad i tre delar. Del A beskriver Europeiska unionen och EU-rätten samt deras förhållande till medlemsstaterna respektive den nationellt skapade rätten. I denna del beskrivs vad EU är och hur organisationen har utvecklats över tid (kapitel 2), hur EU:s institutioner är sammansatta och vilka funktioner de har tilldelats (kapitel 3), förhållandet mellan EU och medlemsstaterna (kapitel 4) samt EU-rättens källor och hur dessa uppkommer (kapitel 5). Del A utgör en bas för bokens senare delar.

Del B behandlar målen för unionens verksamhet och hur dessa mål ska uppnås. Här redogörs för huvuddragen i EU:s politik och det un­ ionsrättsliga regelverket på några centrala områden. Först ges en inledning till ämnet (kapitel 6), därefter behandlas unionens ekonomiska regelverk (kapitel 7) och reglerna om det europeiska medborgarskapet, principen om icke-diskriminering samt Funktionsfördragets bestämmelser om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (kapitel 8).

Nästa kapitel tar upp den harmoniserade lagstiftningen på ett antal områden (kapitel 9), varefter denna del av boken avslutas med en redogörelse för unionens yttre åtgärder (kapitel 10).

Del C behandlar slutligen EU-rätten från skrift till verklighet, dvs. de rättsliga mekanismer och processer som garanterar EU-rättens genomslag. Till att börja med introduceras de tre olika aktörerna: un­ ionen, medlemsstaten och medborgarna (kapitel 11). Samtliga dessa kan undandra sig sina skyldigheter och därmed bryta mot EU-rätten.

Resterande kapitel ägnas åt att diskutera hur sådana brott mot EUrätten hanteras rättsligt. Först diskuteras vad som händer när unionen själv (eller noga taget en av EU:s institutioner) bryter mot EU-rätten (­kapitel 12), sedan behandlas brott mot EU-rätten begångna av medlemsstaterna (kapitel 13) och sist situationer där enskilda bryter mot EU-rätten (kapitel 14).

För att underlätta för läsaren innehåller boken avslutningsvis dels en lista med förklaringar av centrala begrepp och sidhänvisning till var denne kan läsa mer, dels en förteckning över de rättsfall som diskuteras i boken.

8

•  1.  Inledning och disposition

DEL A. VAD ÄR EU-RÄTT?

1. Inledning och disposition •

9

2. Vad är EU? I detta avsnitt beskrivs kortfattat hur EU blev den organisation som den är idag och varför. Genom att förstå tanken bakom Europeiska unionen blir det lättare att förstå EU-rätten och vilken funktion den fyller.

2.1 EU:s utveckling Idén om ett enat Europa är mycket gammal, men Europeiska union­ ens historia som organisation börjar efter andra världskriget. De ursprungliga medlemsstaternas syfte med att bilda den organisation som nu är EU var att undvika framtida krig mellan Europas stater genom att ­staterna integrerades, i första hand i ekonomiskt hänseende. Att huvudsyftet med EU är integration återspeglas än idag i fördragen, de dokument som ligger till grund för unionen, av vilka det framgår att unionen syftar till att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, att fördjupa integrationen och att uppnå konvergens mellan medlemsstaternas ekonomi (ingress och artikel 1 FEU, ingress FEUF). Till EU:s syften hör också folkens välfärd och de grundläggande värdena (t.ex. frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna). Centralt för att detta ska uppnås är att det upprättas en inre marknad som bygger på fria marknadskrafter men som även ska främja andra värden (artiklarna 2 och 3 FEUF).

EU har i flera hänseenden utvecklats sedan organisationen grundades på 1950-talet. För det första har EU ökat till sin storlek. EU omfattar idag 27 medlemsstater och cirka en halv miljard invånare. Av världens länder har endast Kina och Indien större befolkning. EU har

10

också e­ xpanderat ekonomiskt och är en av världens största ekonomier sett till den totala bruttonationalprodukten. För det andra har EU blivit tilltagande överstatlig i bemärkelsen att EU i ökad utsträckning kan fatta beslut som är bindande för medlemsstaterna (se kapitel 4). För det tredje har EU:s verksamhetsområde utvidgats. Från att ha varit en handels­union omfattar EU-samarbetet numera sådana områden som miljö, utrikespolitik, konsumentskydd och brottsbekämpning. På ett liknande sätt präglas arbetet inom EU av att finna en balans mellan EU:s ”ekonomiska dimension” och ”sociala dimension”.

I stor utsträckning återspeglas denna utveckling i fördragen. EU ­vilar primärt på två internationella överenskommelser, de s.k. grundfördragen: Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, undertecknat i Rom 1957, och Fördraget om Europeiska unionen, undertecknat i Maastricht 1992. Under åren har medlemsstaterna genom att ingå ändringsfördrag väsentligt ändrat grundfördragen. Fördraget om Europeiska unionen har kvar sitt namn men kal�las vanligen EU-fördraget (förkortas i hänvisningar här ”FEU”). Efter de senaste ändringarna innehåller EU-fördraget grundläggande regler om EU:s funktion och organisation samt vissa grundläggande principer. Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen heter numera Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och kallas vanligen Funktionsfördraget (förkortas i hänvisningar här ”FEUF”). Funktionsfördraget innehåller en mängd mer detaljerade regler av varierande innehåll som inte ansågs lämpliga för EU-fördraget. Sedan 2009 ingår också Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (ofta kort och gott refererad till som “Stadgan”) i den bindande primärrätten.

2. Vad är EU? •

11

2.2 Några viktiga händelser i EU:s historia 1951

De sex grundarländerna (Tyskland, Frankrike, Italien, ­Belgien, Nederländerna och Luxemburg) undertecknar Kol- och stålfördraget (träder i kraft juli 1952) och upprättar därmed ­Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG).

1957

Medlemsstaterna undertecknar EEG-fördraget (också känt som Romfördraget) och Euratomfördraget (båda träder i kraft januari 1958) och skapar därmed Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) respektive Europeiska atomenergi­ gemenskapen.

1965

Medlemsstaterna undertecknar Fusionsfördraget (träder i kraft juli 1967) som genom ändringar i EEG-fördraget och de andra grundfördragen sammanför de tre gemenskaperna (EKSG, EEG och Euratom) under gemensamma institutioner.

1973

Första utvidgningen. Danmark, Irland och Storbritannien blir medlemsstater.

1981

Andra utvidgningen. Grekland blir medlemsstat.

1986

Tredje utvidgningen. Portugal och Spanien blir medlemsstater.

Medlemsstaterna undertecknar Europeiska enhetsakten (träder i kraft juli 1987) som genom ändringar i EEG-fördraget bl.a. förstärker arbetet med att etablera en gemensam marknad.

12

1992

Medlemsstaterna undertecknar Maastrichtfördraget (träder i kraft november 1993) som bl.a. ändrar namn på EEG och EEG-fördraget till EG respektive EG-fördraget samt inför ändringar i EG-fördraget. Maastrichtfördraget utgör också grunden för ett nytt fördrag, fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) som etablerar EU som organisation.

1994

EES-avtalet träder i kraft. Avtalet utgör grunden för samarbete mellan EU:s medlemsstater och vissa länder som ingår i frihandelsorganisationen EFTA. År 2010 omfattas Island, Liechtenstein och Norge av EES-avtalet.

1995

Fjärde utvidgningen. Sverige, Finland och Österrike blir ­medlemmar.

• Del A. Vad är EU-rätt?

1997

Medlemsstaterna undertecknar Amsterdamfördraget (träder i kraft maj 1999) som genom ändringar i EG- och EU-fördragen bl.a. underlättar för personer att korsa gränser och ändrar fördragsartiklarnas nummer.

1999

Euron ersätter de nationella valutorna i de medlemsstater som deltar i eurosamarbetet.

2000

Medlemsstaterna undertecknar Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som blir rättsligt bindande först i december 2009 genom Lissabonfördraget då den får samma rättsliga värde som fördragen.

2001

Medlemsstaterna undertecknar Nicefördraget (träder i kraft februari 2003) som genom ändringar i EG- och EU-fördragen bl.a. reformerar institutionerna i syfte att underlätta fortsatt utvidgning.

2002

Kol- och stålfördraget löper planenligt ut och EG tar över Koloch stålgemenskapens uppgifter.

2004

Femte utvidgningen. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Malta och Cypern blir medlemmar.

Medlemsstaterna undertecknar fördraget om upprättande av en konstitution för Europa som aldrig trädde i kraft eftersom det förkastades i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna (2005).

2007

Sjätte utvidgningen. Bulgarien och Rumänien blir medlemmar.

Medlemsstaterna undertecknar Lissabonfördraget (träder i kraft december 2009) som byter namn på EG-fördraget till Funktionsfördraget och genom ändringar i EU- och Funktions­ fördraget bl.a. organisatoriskt införlivar EG i EU och ändrar fördragsartiklarnas nummer.

2010

Den s.k. eurokrisen utlöses till följd av flera medlemsstaters snabbt växande statsskuld.

2013

Sjunde utvidgningen. Kroatien blir medlem.

2015

Problem med att hantera mottagandet av ett ökat antal flyktingar till EU resulterar i den s.k. europeiska flykingkrisen.

2016

Det brittiska folket röstar i en folkomröstning för att lämna EU och den 31 januari 2020 blir Storbritannien det första landet att lämna EU (Brexit).

2. Vad är EU? •

13

2.3 Den inre marknaden 2.3.1 Vad är den inre marknaden?

Etableringen av en inre marknad utgör kärnan i unionssamarbetet och i EU-rätten. Den inre marknaden kan förklaras som idén om att det geografiska område som utgör EU ekonomiskt ska fungera på samma sätt som de nationella marknaderna. Vi tar för givet att Sverige utgör en marknad, vilket bl.a. innebär att vi utan hinder kan handla i olika kommuner och söka arbete i olika län. Visionen om den inre marknaden är att de nationella marknaderna på ett liknande sätt ska förenas till en enda marknad. EU:s uppgift är att förverkliga denna vision. För att åstadkomma den inre marknaden krävs en mängd åtgärder.

Det som framför allt kännetecknar den inre marknaden är att varor, tjänster, personer och kapital obehindrat ska kunna röra sig mellan medlemsstaterna (se artikel 26.2 FEUF, se vidare kapitel 7). Därför är de grundläggande rättigheterna till fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital (de s.k. fyra friheterna) centrala för den inre marknaden. Hit hör också etableringsfriheten som låter enskilda starta och driva verksamhet som egenföretagare och starta bolag i andra medlemsstater (artikel 49 FEUF).

För det andra består den inre marknaden av en tullunion som kännetecknas av avskaffandet av tullar mellan medlemsstaterna samt gemensamma tullar och en gemensam handelspolitik mot länder som inte är medlemsstater, s.k. tredje länder (artiklarna 30–32 FEUF).

För det tredje består den av en gemensam konkurrenspolitik. En välfungerande inre marknad anses förutsätta att marknadens parter fritt kan konkurrera med varandra på lika villkor. Av detta skäl är det förbjudet för företag att förhindra fri och rättvis konkurrens genom att ingå konkurrensbegränsande överenskommelser eller genom att missbruka en dominerande ställning (artiklarna 101 och 102 FEUF).

För det fjärde kräver en välfungerande inre marknad att medlemsstaterna avstår från att skydda de nationella företagen från konkurrens.

Det är därför förbjudet för medlemsstater att gynna nationella företag genom att ge stöd och hjälp till dessa eller genom att beskatta varor

14

• Del A. Vad är EU-rätt?

som liknar eller konkurrerar med inhemskt producerade varor högre (artiklarna 107 och 110 FEUF).

För det femte stöds den inre marknadens etablering av att medlemsstaterna på olika områden för en koordinerad politik. Till de o­ mråden där EU för en samordnad politik av relevans för den inre marknaden hör bl.a. jordbruk, fiske, transport och handel med resten av världen (artiklarna 38, 90–91, 206–207 FEUF). Avslutningsvis bör här också nämnas EU:s monetära politik samt Ekonomiska och monetära unionen (EMU). En gemensam valuta under kontroll av ett gemensamt centralbankssystem understödjer den inre marknaden.

2.3.2 Hur ska den inre marknaden uppnås?

Centrala aspekter av den inre marknaden framgår direkt av fördragen, såsom förbud mot tullavgifter, diskriminering av arbetstagare p.g.a. nationalitet samt snedvridning av konkurrensen (artiklarna 30, 45, 101–102 FEUF). EU-domstolen har slagit fast att flera av dessa fördragsartiklar ger enskilda rättigheter som de kan åberopa mot medlemsstaterna och deras myndigheter och ibland också mot andra ­enskilda. Fördragen innehåller främst negativa förpliktelser, dvs. förbud mot att agera på vissa sätt (se exemplen ovan). Genom att förbjuda vissa typer av agerande försäkrar EU-rätten att medlemsstaternas nationella rätt inte har visst innehåll. Att EU-rätten på detta sätt likriktar nationell rätt kallas ibland för negativ integration.

För att uppnå en fungerande inre marknad måste dock dessa grundläggande rättigheter kompletteras med mer specifik lagstiftning från EU:s sida. Denna lagstiftning består främst av positiva regler, dvs. oavsett t­idigare innehåll ersätter den EU-rättsliga lagstiftningen befintlig nationell lagstiftning. Att EU-rätten på detta sätt likriktar medlemsstaternas ­lagstiftning benämns positiv integration. Det finns olika typer av ­EU-rättsliga lagstiftningsakter och dessa fungerar på lite olika sätt (se kapitel 5), men EU:s lagstiftning kan också delas in utifrån hur mycket den lämnar åt medlemsstaterna att reglera. Utifrån detta perspektiv kan EU:s lagstiftning delas in i två kategorier: minimiharmonisering som ­etablerar en lägsta nivå som medlemsstaterna kan välja att 2. Vad är EU? •

15

GRUNDLÄGGANDE EU-RÄTT är en introduktionsbok till EU-rätten och förklarar EU:s rättsordning ur tre perspektiv: konstitutionellt, institutionellt och materielrättsligt. På ett tydligt och pedagogiskt sätt beskrivs EU-rättens innehåll, logik och systematik. Såväl individuella rättsregler som de institutioner som utvecklar och verkställer dessa regler behandlas.

Boken är uppdelad i tre delar: Den första delen beskriver EU och EU-rätten, vad som kännetecknar EU:s rättsordning och hur unionsrätten förhåller sig till nationell rätt. Den andra delen förklarar målen för EU:s verksamhet och hur de ska uppnås. Den tredje delen behandlar EU-rätten från skrift till verklighet, det vill säga de rättsliga mekanismer och processer som garanterar EU-rättens genomslag.

I denna andra upplaga har författarna reviderat och uppdaterat alla kapitel.

GRUNDLÄGGANDE EU-RÄTT är i första hand tänkt att användas som en introduktion till EU-rätten på universitets- och högskoleutbildningar. Den vänder sig också till personer som i sitt arbete behöver grundläggande kunskaper i ämnet.

Mattias Derlén, Staffan Ingmanson och Johan Lindholm är forskare i Europarätt vid juridiska institutionen vid Umeå universitet.

Best.nr 47-14104-3 Tryck.nr 47-14104-3