9789147133598 by Smakprov Media AB

I denna tvärvetenskapliga antologi skärskådas kopplingar och dynamiker mellan barndom och utsatthet av några av Sveriges främsta forskare. • Vilka möjligheter har barn och unga i utsatthet att göra sin röst hörd och bli lyssnade på? • Vilka skyldigheter och möjligheter har vuxna att tillgodose barns och ungas rätt? • Hur kan utsatthet, livsvillkor och egna berättelser förstås utifrån forskning, teori och erfarenheter från praktik?

Boken kan användas som kursbok vid utbildningar inom socialt arbete, sociologi, barnoch ungdomsvetenskap, lärarutbildning med mera, och som stöd vid konkret arbete med barn och unga. Linnéa Bruno är lektor i barnoch ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. Zulmir Bečević är lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Övriga medverkande författare: Veronika Burcar Alm, Ninni Carlsson, Mehrdad Darvishpour, Kristina Engwall, Ulrika Hallberg, Marcus Herz, Lill Hultman, Philip Lalander, Claes Levin, Elisabet Näsman, Karin Pernebo, David Pålsson, Johanna Schiratzki, Johanna Sköld, Veronica Svärd och Stefan Wiklund.

”Barnrättskampen hade varit enklare om vuxna med makt över barn hade läst den här boken.” Vendela Carlfjord, förbundsordförande Rädda Barnens Ungdomsförbund

Best.nr 47-13359-8 Tryck.nr 47-13359-8

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Omslag_0-korr.indd All Pages

BARN & UNGA I UTSATTA LIVSSITUATIONER

Dessa och många andra frågor kring barn och unga i utsatthet belyses i boken. De medverkande har sin bakgrund och sitt forskningssammanhang inom socialt arbete, sociologi, barnoch ungdomsvetenskap, historia, folkhälsovetenskap, juridik, kriminologi och psykologi.

Linnéa Bruno & Zulmir Bečević (red.)

BARN & UNGA I UTSATTA LIVSSITUATIONER – perspektiv från forskning och praktik

Linnéa Bruno & Zulmir Bečević (red.)

BARN & UNGA I UTSATTA LIVSSITUATIONER – perspektiv från forskning och praktik

02/06/20 8:01 AM

Barn & unga i utsatta livssituationer – perspektiv från forskning och praktik ISBN 978-91-47-13359-8 © Linnéa Bruno, Zulmir Bečević och Liber AB Förläggare: Helena Ekholm Redaktör: Camilla Nevby Projektledare: Cecilia Björk Tengå Omslag, formgivning och ombrytning: Anna Hild Foto omslagets framsida och inlagans vinjettsidor: Shutterstock Foton omslagets baksida: Severus Tenenbaum (Linnéa Bruno),

Magnus Carlsson (Zulmir Bečević)

Första upplagan 1 Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: Livonia, Lettland 2020

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildnings anordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 2

02/06/20 7:01 AM

INNEHÅLL FÖRORD 5 REDAKTÖRERNAS TACK 7 INLEDNING Barndom och utsatthet – inledande reflektioner

LINNÉA BRUNO, LEKTOR I BARN- OCH UNGDOMSVETENSKAP & ZULMIR BEČEVIĆ, LEKTOR I SOCIALT ARBETE

DEL 1 LAGSTIFTNING OCH VÄLFÄRDSSTATENS HANTERING

1. Barnrätt, barns rätt och vuxnas ansvar

JOHANNA SCHIRATZKI, PROFESSOR I VÄLFÄRDSRÄTT

2. Barns utsatthet och välfärdsstaten

JOHANNA SKÖLD, PROFESSOR I BARNDOMSHISTORIA

3. Barn i ekonomisk utsatthet – om barnperspektiv och ekonomiskt bistånd

DAVID PÅLSSON, LEKTOR I SOCIALT ARBETE & STEFAN WIKLUND, PROFESSOR I SOCIALT ARBETE

4. Barn och unga med psykisk ohälsa

ULRIKA HALLBERG, DOCENT I FOLKHÄLSOVETENSKAP

5. Att uppmärksamma när barn far illa – professionellas ansvar och dilemman

VERONICA SVÄRD, POSTDOKTOR I SOCIALT ARBETE

DEL 2 BARNS OCH UNGAS UTSATTHET FÖR VÅLD OCH ÖVERGREPP

6. Barn utsatta för våld i sin familj

7. Sexuella övergrepp mot barn – att upptäcka och giltiggöra utsatthet

103

KARIN PERNEBO, FILOSOFIE DOKTOR OCH LEGITIMERAD PSYKOLOG

123

NINNI CARLSSON, LEKTOR I SOCIALT ARBETE

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 3

28/6/2019 BE 9:39 AM

8. Barnäktenskap och hedersrelaterat våld

140

LINNÉA BRUNO, LEKTOR I BARN- OCH UNGDOMSVETENSKAP & MEHRDAD DARVISHPOUR, DOCENT I SOCIALT ARBETE

9. Syskonvåld – en glömd utsatthet

157

VERONIKA BURCAR ALM, LEKTOR I SOCIOLOGI

DEL 3 DELAKTIGHET, UNGAS EGET MENINGSSKAPANDE OCH HANDLINGSUTRYMME

10. Barn och unga med funktionsnedsättning – social utsatthet och individuellt aktörskap

175

KRISTINA ENGWALL, DOCENT I HISTORIA & LILL HULTMAN, LEKTOR I SOCIALT ARBETE

11. Att möta unga med erfarenhet av flykt – om vikten av att lyssna

MARCUS HERZ, DOCENT I SOCIALT ARBETE

12. Barn, unga och ritualer i den illegala drogekonomin

218

ZULMIR BEČEVIĆ, LEKTOR I SOCIALT ARBETE

14. Särskilda ungdomshem – gränsland mellan uppfostran och straff

205

PHILIP LALANDER, PROFESSOR I SOCIALT ARBETE

13. Unga i samhällsvård – berättelser om relationer och utsatthetens emotionella dimension

192

232

CLAES LEVIN, LEGITIMERAD PSYKOLOG OCH FILOSOFIE DOKTOR I SOCIALT ARBETE

15. Att forska om och med utsatta barn

247

ELISABET NÄSMAN, PROFESSOR EMERITA I SOCIOLOGI

EFTERORD 262 Barn och unga i utsatta livssituationer – perspektiv från forskning och praktik THOMAS JOHANSSON, PROFESSOR I PEDAGOGIK

FÖRFATTARPRESENTATION 265 REGISTER 268

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 4

28/6/2019 BE 9:39 AM

Förord – en förlorad barndom går aldrig i repris

För de flesta barn är Sverige ett fantastiskt land att växa upp i. Vi har trygghetssystem för barn som tillhör de bästa i världen. Sedan Sverige skrev på barnkonventionen 1990 har mycket gjorts för att uppfylla barns rättigheter, och redan 1979 införde vi ett förbud mot barnaga som första land i världen. Trots detta vet vi att många barn i utsatta situationer inte får det stöd och den hjälp de har rätt till. Det gäller till exempel barn som utsätts för våld och övergrepp, barn som växer upp i fattigdom, barn i migration och barn med funktionsnedsättningar. Det är djupt orättvist att barn som växer upp i fattigdom har högre risk för sämre hälsa, i högre grad riskerar att inte klara skolan, att utsättas för våld och ha svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. I mitt arbete möter jag ofta barn som berättar att vuxenvärlden inte sett, eller kanske inte orkat se. ”Varför var det ingen som frågade? Varför var det ingen som hjälpte mig?” Vuxna som vågar fråga och orkar lyssna kan göra hela skillnaden för ett barn som har det svårt. Det är vi som måste säkerställa och bevaka att barnets rättigheter uppfylls. Varje barn som inte får sina rättigheter uppfyllda är ett barn för mycket. Barnkonventionen ger barnet status som rättighetsbärare. Det innebär till exempel att man har rätt att delta i den demokratiska beslutsprocessen, rätt till autonomi och rätt att utöva dessa rättigheter självständigt. Det innebär också att barnet ska ha kunskap om och möjlighet att utkräva sina rättigheter. Vuxna är ansvarsbärare enligt barnkonventionen. Vår uppgift är att säkerställa att alla barn har tillgång till de verktyg som behövs för att hävda sina rättigheter.

Förord – en förlorad barndom går aldrig i repris

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 5

28/6/2019 BE 9:39 AM

Den första januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag, en historisk förändring och ett stort steg framåt för att barn ska få sina rättigheter uppfyllda. Men att konventionen är lag innebär inte att arbetet att förverkliga barns rättigheter är färdigt utan mycket återstår att göra. I detta har forskningen en avgörande roll. Kunskap om barn i utsatta livssituationer är oerhört viktig för att kunna hjälpa – det handlar bland annat om att identifiera riskfaktorer, att ta fram effektiva metoder, sprida dem och att samla kunskap. Kunskapen om barnkonventionen måste öka och synen på barn som rättighetsbärare måste förändras. För att lyfta barn till att själva kunna påverka och förändra sin egen situation måste de möta vuxna som efterfrågar deras åsikter och synpunkter. Vuxna som visar att barns tankar är viktiga vid beslutsfattande som rör dem. På så vis läggs grunden för en mer inkluderande och välfungerande demokrati för kommande generationer. Den 15 mars 2020 Elisabeth Dahlin Barnombudsmannen

Förord – en förlorad barndom går aldrig i repris

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 6

28/6/2019 BE 9:39 AM

Redaktörernas tack

Så har det blivit dags att säga tack, sätta punkt och lämna ifrån sig manus. Dags att skiljas från detta projekt som vi arbetat med de senaste åren, vid sidan om våra andra arbeten som forskare och lärare vid Göteborgs och Stockholms universitet. Det har varit en spännande, mestadels lustfylld och lärorik process att vara redaktörer för denna bok – en ny roll för oss båda. Vi känner inte varandra närmare sedan tidigare, men har träffats i samband med att vi undervisade på samma kurs vid Institutionen för socialt arbete i Göteborg hösten 2016. Zulmir disputerade vid Tema Barn, Linköpings universitet och Linnéa i sociologi, Uppsala universitet. Vi har båda ett starkt engagemang i frågor som rör barn och unga i utsatthet, och tycker mycket om att jobba med text på olika sätt. Vårt första tack går till alla medverkande författare. Vi är så tacksamma och stolta över att ha lyckats få med så viktiga och intressanta bidrag till denna bok. Det är en utmaning att anpassa sig efter vissa ramar som andra sätter, inte minst under tidspress. Tack för att ni gjort boken möjlig! Vårt andra tack går till vår förläggare, Helena Ekholm, som lyckats balansera lyhördhet och tydlighet, processen igenom hållit humöret uppe och givit ovärderlig vägledning. Tack för ditt stöd! Tack också alla nära och kära för ert tålamod med vår upptagenhet av denna bok många kvällar och en del helger. Stockholm och Göteborg i mars 2020 Linnéa Bruno & Zulmir Bečević

Redaktörernas tack

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 7

28/6/2019 BE 9:39 AM

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 8

28/6/2019 BE 9:39 AM

INLEDNING

Barndom och utsatthet – inledande reflektioner LINNÉA BRUNO & ZULMIR BEČEVIĆ

Vilka möjligheter har barn och unga i olika slags utsatthet att göra sin röst hörd och bli lyssnade på? Vilka skyldigheter och möjligheter har vuxna i olika sammanhang att tillgodose barns rättigheter? Hur kan utsattheten, barns livsvillkor och egna ageranden förstås utifrån empirisk forskning, erfarenheter från praktik, teorier och begrepp? Den bok du håller i din hand är en introducerande tvärvetenskaplig forskarantologi om barn och unga i utsatta livssituationer eller med svåra livserfarenheter. Positioner och handlingsutrymme i olika slags sammanhang är i fokus, med tyngdpunkt på socialt arbete och sociologi. Bokens syfte är att tillgängliggöra kunskap och bidra med perspektiv på barn och unga i olika slags utsatthet. Sammantaget ges en inblick i den rättsliga och välfärdsstatliga kontexten, historiska perspektiv, myndigheters hantering av utsatthet samt professionellas perspektiv på barn som far illa och på sitt uppdrag. I flertalet kapitel lyfts även barns och ungas eget perspektiv och syn på sin situation, i några är det genomgående. I detta inledande kapitel tar vi upp centrala begrepp, inflytelserika perspektiv och några av våra egna teoretiska utgångspunkter gällande kunskap om barn och unga i utsatta livssituationer. Vi reflekterar över hur såväl vetenskaplig kunskap om barn som hur barns och ungas makt och positioner i relation till föräldrar och andra vuxna har förändrats över tid. Vi försöker ringa in hur begreppet utsatthet kan förstås och belyser utsatthetens och ojämlikhetens materiella och diskursiva dimensioner. Avslutningsvis redogör vi för bokens avgränsningar och upplägg. Barndom och utsatthet – inledande reflektioner

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 9

28/6/2019 BE 9:39 AM

Kunskap om barn i utsatthet De äldsta vetenskaperna som intresserade sig för barn var psykologi och pedagogik. Fram till 1900-talets sista decennier dominerade utvecklings psykologin kunskapsproduktionen om barn och unga. Teorier om anknytning, utveckling, inlärning och trauma har bidragit med värdefull kunskap. Som vi återkommer till senare i detta kapitel, har utvecklingspsykologin dock även kritiserats för en ibland ensidig syn på barn som passiva objekt för vuxnas påverkan. Enligt utvecklingsekologin, som härrör som en riktning ur utvecklingspsykologin, formas barnet av de nära relationerna i mikrosystemet, men också av denna nivå i ett samspel med den närmsta omgivningen utanför familjen – exosystemet – samt dessa båda system i samspel med det övergripande samhälleliga makrosystemet (Bronfenbrenner 1979). Inom socialt arbete har denna teori, och med den begreppen riskfaktorer och skyddsfaktorer haft stort inflytande. För barn som vuxit upp med våld, missbruk, ekonomisk utsatthet, traumatiska upplevelser eller andra svårigheter är relationen till åtminstone en omsorgsgivande vuxen en avgörande skyddsfaktor. Förmår inte barnets föräldrar att i tillräcklig grad uppfylla grundläggande föräldrafunktioner behöver barnet minst en annan vuxen person som kan ge trygghet. Att övervinna och lära sig bemästra motgångar är stärkande. Resiliens betyder god psykosocial funktion hos barn trots förhöjd risk. Inom forskningsområdet betonas resiliens som process, att utveckla relativ motståndskraft. Ett enkelt recept saknas, men fokus flyttas från att enbart analysera problem till att stärka skyddsfaktorer, som fungerande skolgång, tillgång till kreativa uttryck, betydelsefulla relationer, möjlighet till återhämtning och bearbetning av svåra upplevelser, utvecklande av kommunikativa förmågor och en positiv självbild (Helmen 2011). Betydligt senare än psykologin kom sociologin och annan samhällsvetenskap att rikta blicken mot barn, nu som samhällsvarelser – barn som strukturellt underordnad social kategori, och barndom som ett kulturellt, historiskt kontingent och socialpsykologiskt görande där både barn och vuxna är medskapare (Qvortrup m.fl. 1994). Vi återkommer nedan något mer utförligt till denna inriktning. Barn- och ungdomsvetenskap är en tvärvetenskaplig och relativt ny disciplin som har utvecklats ur barndomssociologi och ungdomskulturforskning. Ämnet har en teoretisk bredd, med viss tyngdpunkt på kritisk samhällsveten-

INLEDNING

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 10

28/6/2019 BE 9:39 AM

skap. Vad som studeras är bland annat utbildning, kultur, identitet, aktivism, relationer – men också utsatthet. Rättsliga perspektiv på barns positioner har också bidragit med oundgängliga verktyg i mötet med utsatta barn och unga och finns därför representerade i antologin. I en tidig juridisk avhandling analyserade Anna Singer (2000) relationen mellan barnrätt och föräldrarätt ur ett brett perspektiv.1 Hon visar där att grunden för rättsligt föräldraskap är otydlig och motsägelsefull, med förebild både från äganderätt (barnet som förälderns egendom) och förvaltningsrätt (föräldern som förvaltare av barnets rättigheter). Att förälder ses som ett antingen-eller-begrepp står i vägen för tillgodoseendet av barnets bästa, menar hon vidare, och argumenterar för en mer pluralistisk syn med utgångspunkt i det enskilda barnets situation och intressen, där det accepteras att föräldrafunktionerna kan fullgöras av flera och där såväl biologiska och sociala som rättsliga föräldrar kan erkännas sida vid sida. I en numera klassisk artikel synliggjorde Barrie Thorne (1987) barnet som den Andra inom feminism, sociologi och annat vetenskapligt och politiskt tänkande kring barn. Redan då efterlyste hon även analyser av barns villkor och meningsskapande med beaktande av deras positioner i förhållande till klass, kön och ras. Oavsett om barn placeras på piedestal som objekt för sentimentala projiceringar, eller om de behandlas som problem och störande hot mot vuxensamhället är det sällan som de av vuxna erkänns som subjekt, menade Thorne. Under 1900-talets sista decennier etablerades så en alltmer maktkritisk forskning om barn och barndom med sociologin som ledande disciplin. Utgångspunkten är att barn är subjekt, aktörer med individualitet, ett perspektiv som ställs emot den slags kunskapsproduktion där barn uteslutande eller i första hand studeras som objekt för vuxnas påverkan. Barndomssociologin, eller Childhood studies, vilar således på en kritik av traditionell utvecklingspsykologi och socialisationsteori, som med generaliserande antaganden om ”barnets bästa” och ”barns utveckling och behov” tenderar att naturalisera kulturellt specifika barndomar såväl som att bortse från barns individualitet och egna perspektiv på sin situation (se James & Prout 1990; James, Jenks & Prout 1998).

Johanna Schiratzki (1997) skrev den första svenska avhandlingen relaterad till barnrätt, med vårdnadstvister i fokus. Hon konstaterar liksom Singer (2000) att begreppet ”barnets bästa” är öppet och verkar kunna fyllas med påfallande olika innehåll. Vidare efterlyser Schiratzki konkreta minimikrav på föräldrarnas samarbetsförmåga vid beslut om gemensam vårdnad.

Barndom och utsatthet – inledande reflektioner

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 11

28/6/2019 BE 9:39 AM

Sociologiska studier av barn som subjekt och barndom som villkorad livsfas är viktiga av flera anledningar. Att förstå barn i relation till ett vidare socialt sammanhang innebär att kritiskt uppmärksamma politiska och ekonomiska förhållanden som på ett grundläggande plan formar barns materiella livsvillkor och implikationer vad gäller livschanser. Varken ”barn” eller ”barndom” existerar i ett sociopolitiskt vakuum; på ett övergripande plan villkoras båda kategorierna av institutionaliserade välfärdsarrangemang och sociala vardagsrelationer som varierar i tid och rum. Att se barndom som social konstruktion ska naturligtvis inte likställas med en förståelse av barndom som en kategori tömd på biologiska, fysiska och psykologiska dimensioner. Snarare handlar det om att anlägga ett kritiskt förhållningssätt gentemot utvecklingspsykologins universaliserande pretentioner. Att vara barn i en viss tid i historien och under en viss samhällsordning ger upphov till kulturspecifika erfarenheter och kunskaper kopplade till barndomens föränderliga karaktär. Som den norska sociologen Ivar Frønes (1993) skriver: There is not one childhood, but many, formed at the intersection of different cultural, social and economic systems, natural and man-made physical environments. Different positions in society produce different experiences.

Att vara barn i en välmående, urban medelklassfamilj skiljer sig alltså åt i jämförelse med att växa upp som barn i ett hushåll med arbetslösa föräldrar som för familjens försörjning är beroende av ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. ”Samma” barndom kan ge upphov till radikalt olika barndomar, erfarenheter och livsmöjligheter. En annan viktig aspekt som sociologiska analyser av barndom bidrar med är att de erkänner och begreppsliggör barn och unga som samhällsmedborgare, snarare än som försociologiska, ofärdiga varelser och råmaterial för vuxenvärldens ständiga socialisationsprojekt. Teoretiskt innebär detta att barndomen lyfts ut ur familjens domän där den traditionellt hört hemma och att barn som social grupp med egna intressen synliggörs och erkänns som rättighetsbärande aktörer. Det sociologiska studiet av barndom är sålunda en politisk verksamhet, på så sätt att det ytterst syftar till ett kontinuerligt erkännande och uppvärderande av barns rättsliga status och konkreta livsförutsättningar (se också Mayall 2013). Vi vill understryka att psykologi och sociologi inte behöver ställas emot 12

INLEDNING

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 12

28/6/2019 BE 9:39 AM

varandra, utan kan ses som två kompletterande övergripande teoretiska perspektiv i kunskap om barn och unga. I denna bok finns båda dessa traditioner av vetenskapande representerade, med tonvikt på den senare.

Barns och ungas makt och inflytande Samhället kan beskrivas som präglat av en åldersmaktsordning, enligt vilken såväl barn som äldre marginaliseras utifrån en medelåldersnorm där ekonomisk produktivitet premieras (Näsman 2004; Krekula, Närvänen & Näsman 2005). Att vara barn eller ung behöver i sig inte innebära utsatthet, och utsatthet behöver i sin tur inte innebära att fara illa. Med barnpositionen följer ett beroende av vuxna omsorgsgivare, men inte nödvändigtvis en fullständig avsaknad av makt. Såväl barn som vuxna är privilegierade i vissa avseenden och missgynnade i andra. Att vara omyndig betyder att ha mer begränsat handlingsutrymme och inflytande än de flesta vuxna, nästan alltid i förhållande till sina föräldrar. Med begreppet familialisering fångar Leena Alanen (1992) tendensen att naturalisera barns underordning i familjen, som konstrueras som barns naturliga plats och enda plattform för att få tillgång till resurser. Vanliga utsagor i det politiska samtalet som ”Låt familjen själv bestämma” osynliggör att familjen består av individer med olika handlingsutrymme och intresse, och kan ses som exempel på familialisering. Ofta gagnas barn av att föräldrar får hjälp och stöd, exempelvis från socialtjänsten. En alltför långt driven optimism i stödet till föräldrarna kan dock innebära att barnets egen situation och utsatthet förbises. Barns positioner i relation till sina föräldrar och andra vuxna har förändrats under (sen)moderniteten, men tendenserna tycks motstridiga. Elisabet Näsman (1994) anser att vi kan tala om en spänning mellan demokratisering och familialisering å ena sidan, och mellan individualisering och institutionalisering å den andra. Barn har synliggjorts som bärare av individuella rättigheter, samtidigt som en allt större del av barnens tid, för allt yngre barn, är schemalagd och förlagd till separata och efter ålder indelade rum (där barn förväntas bete sig åldersadekvat, och där avvikelser från normen registreras och eventuellt diagnostiseras). Vidare drar Näsman en parallell mellan strukturella förändringar i relationen mellan föräldrar och barn och kvinnors förändrade ställning under moderniseringen, men understryker Barndom och utsatthet – inledande reflektioner

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 13

28/6/2019 BE 9:39 AM

den viktiga skillnaden att barnen inte själva, som kvinnorna i kvinnorörelsen, kan mobilisera för att kräva sina rättigheter. Med sin dekonstruktion av den patriarkala familjen har feminismen öppnat för en diskussion också om barnets individualitet och rättigheter, även om det från början inte var syftet. Feminism framstår på så sätt som en avgörande förutsättning för den demokratiseringsprocess som i ett historiskt perspektiv bara har börjat (se även Therborn 1996). Genom att hämta teoretisk näring från feministisk kritik och ståndpunktsteorin (på eng. standpoint theory) har barndomsforskare kunnat peka på barns underordnade ställning i samhällsstrukturen vilken präglas av en inbyggd maktasymmetri mellan vuxna och barn. Enligt detta synsätt delar alla barn som tillhör samma generation villkor som är av generell karaktär, varför barndom bör förstås som en generationell kategori och permanent del av samhällsstrukturen (Alanen 1992; Qvortrup 1994). I egenskap av underordnad (minoritets)grupp i samhället påverkas alla barn av sociala, politiska och ekonomiska ojämlikheter och maktrelationer som särskiljer dem från vuxna och som samtidigt positionerar dem i ett automatiskt beroendeskap genom vilket de ofta framträder som objekt för vuxnas kontroll (James, Jenks & Prout 1998 s. 210–212). Samtidigt som barns liv och erfarenheter spelas upp inom ramen för övergripande strukturer som ger barndomen en generell karaktär finns det stora variationer i hur maktordningar som klass, kön, ”ras”, etnicitet, sexualitet, funktion och så vidare samspelar i formandet av mer differentierade barndomserfarenheter. Att exempelvis vara minderårig, komma från en socioekonomiskt underprivilegierad bakgrund, tillhöra en etnisk minoritet och vara placerad i samhällsvård, betyder att leva sitt liv i skärningspunkten för ett antal sammanflätade mekanismer som producerar och upprätthåller underordning och marginalisering. En sådan nyanserad och kontextkänslig maktanalys möjliggörs av begreppet intersektionalitet som etablerades i USA under sent 1980-tal som analysverktyg inom svarta kvinnors feministiska aktivism och inom maktkritisk forskning (se Brah & Phoenix 2004 för en historik). Intersektionalitet är inte en teori, utan ett verktyg för analys som kan kombineras med olika teoretiska utgångspunkter och fokusera flertalet nivåer – från makroperspektiv på global ojämlikhet, institutionell rasism och olika slags diskriminering i utbildning och arbetsliv, rättsväsendets hantering av brottsoffer och gärningsmän, kulturproduktion och språk till sexualitet och mikroperspektiv på interaktion, mentala processer och identitet. 14

INLEDNING

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 14

28/6/2019 BE 9:39 AM

Poängen är att en analys som enbart fokuserar på en kategori eller relation av ojämlikhet, som kön eller klass, ger en otillräcklig eller rent av felaktig bild av de strukturella villkor som formar liv och samhällen. I Sverige introducerades begreppet strax efter millennieskiftet (se exempelvis de los Reyes & Mulinari 2005). Värt att notera är dock att i intersektionell analys, som fått ett starkt genomslag inom samtida samhällsvetenskap, förbises oftast ålder som maktordning.

Utsatthet på olika nivåer Vår ambition med denna bok är inte att inkludera och redogöra för alla former av utsatthet som barn och unga kan drabbas av – det låter sig inte göras. Däremot ges läsaren introducerande kunskaper om några av de vanligaste formerna av utsatthet som barn och unga erfar i det samtida Sverige. ”Utsatthet” är ett komplext och mångbottnat begrepp som inte enkelt kan ges en lexikalisk definition. På ett plan rör det sig om ett vardagligt begrepp som i olika sammanhang ges varierande betydelser, en abstraktion som i sig betyder lite eller inget alls i frånvaron av specifika villkor och bestämningar. Ett barns utsatthet är med andra ord alltid kontextuell och relationell, och vidare betingad av historiska, geografiska, politiska, ekonomiska och sociokulturella faktorer (James & James 2012 s. 132–134). Den är vidare nära knuten till vuxenvärldens romantiserade syn på barndomen som en tid präglad av oskuldsfullhet, naivitet, kompetensbrist, risk och – följaktligen – skyddsbehov. Om vi ändå ska försöka anlägga en mer precis definition av detta vaga begrepp kan vi säga att utsatthet handlar om att barnet befinner sig i en livssituation eller ett tillstånd i vilket det löper hög sannolikhet för att på olika sätt fara illa och bli åsamkat allvarlig skada, samtidigt som det saknar grundläggande skyddsmekanismer. Mats Trondman (2008) identifierar fyra sammanflätade grundvillkor som hjälper oss att bryta ner och bättre förstå utsatthetens komplexa karaktär. Den första dimensionen handlar om ekonomiska villkor. Detta betyder att barndomar formas av materiella förutsättningar och resurser som inte enbart präglar ett barns konkreta livsutrymme i ett nu, utan också sätter ramar och begränsningar för vad som är möjligt att tänka och drömma om i relation till en före ställd framtid. Att växa upp i ekonomisk nöd påverkar barns aktörskap och livschanser på ett påtagligt sätt. Den andra av utsatthetens dimensioner har Barndom och utsatthet – inledande reflektioner

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 15

28/6/2019 BE 9:39 AM

att göra med familjevillkor och graden av kärlek och omsorg ett barn får (eller inte får) genom relationer till föräldrar, syskon och andra signifikanta andra i sin närhet. Hälsovillkor har att göra med omständigheter som antingen främjar eller begränsar barns och ungas förutsättningar till fysiskt och psykiskt välmående. Den fjärde och sista av utsatthetens dimensioner, samhällslivets villkor, placerar utsattheten på en strukturell nivå, i allra högsta grad central för barndomens tillblivelse och barns och ungas förståelsehorisonter. Att utsattheten har en strukturell karaktär innebär att vissa former av utsatthet inte är slumpmässigt fördelade i en befolkning. Precis som vuxna är också barn och unga bärare av sociala kategorier och positioner som sätter ramar för handlingsutrymmet inom vilket de kan agera. Att exempelvis inte känna sig som en del av nationen och samhället i vilket man växer upp, att sakna känslor av tillhörighet, gemenskap och tillit till samhällsinstitutionerna som präglar ens liv har i decennier varit en realitet som format och fortsätter att forma uppväxtvillkor för barn och unga med invandrarbakgrund, inte minst i storstädernas förorter (Sernhede 2007; Dahlstedt 2018). Samtidigt som barns och ungas formella rättigheter och faktiska möjligheter till inflytande stärkts på många sätt under det senaste seklet och decennierna – inte minst genom att barnkonventionen den 1 januari 2020 blev svensk lag – har skillnader i villkor och livschanser mellan olika grupper ökat. I Sverige gäller detta än mer än i andra jämförbara länder (Therborn 2018). Denna samhällsutveckling har haft påtagliga konsekvenser för underprivilegierade grupper av barn och unga som trots formella rättigheter ofta lider underskott av substantiella möjligheter att delta i samhällsliv på ett meningsfullt och självuppfyllande sätt. Att exempelvis växa upp i fattigdom, segregation och att lämna grundskolan med ofullständiga betyg predestinerar vissa barn och unga till ett liv i medborgarskapets marginaler (Bečević & Dahlstedt kommande). Både goda och skadliga livsvillkor (där utsattheten hör hemma) skapas alltså i samspelet mellan fyra olika men samtidigt relaterade grunddimen sioner – ekonomi, familj, hälsa och samhällsliv. Exempelvis så vet vi att det existerar ett samband mellan materiella ojämlikheter och sjuka befolkningsgrupper i fattiga men också i rika länder med utbyggda välfärdssystem (Wilkinson 2005; Therborn 2018). Ekonomiska villkor överlappar alltså med hälsovillkor. Beroende på kontext och tidsperiod i barnets uppväxt kan utsatthetens dimensioner kombineras på en mängd olika sätt, vilket i sin tur ger den utsatta barndomen en distinkt karaktär. 16

INLEDNING

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 16

28/6/2019 BE 9:39 AM

Ekonomisk utsatthet och våld är självklara teman för en bok om barn och unga i utsatta livssituationer, då de är utbredda och ofta överlappar med andra sociala problem. De är strukturella problem som på djupgående sätt formar samhället och i synnerhet alla som berörs direkt. I den senaste omfångsstudien om barnmisshandel i Sverige uppgav två grupper av ungdomar utsatthet för våld i sin familj i betydligt högre grad än andra grupper: 1) ungdomar som inte själva får välja partner, och 2) ungdomar vars separerade föräldrar varit oense om vårdnad och/eller boende (Jernbro & Janson 2017). I denna bok tas endast den första av dessa grupper våldsutsatta ungdomar upp. Den senare gruppen är inte mindre relevant, men har fallit utanför denna boks ramar att närmare belysa (se dock t.ex. Bruno 2018; Jonhed 2018). Barn och unga kan även erfara utsatthet i form av sjukdom, olyckor och traumatiska händelser, att växa upp med föräldrar som brister i omsorgen på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller missbruk. Liksom vuxna utsätts barn och unga för diskriminering, hatbrott och trakasserier. Begreppet minoritetsstress beskriver inom psykologin det tillstånd av kronisk stress som det ofta innebär att tillhöra en stigmatiserad minoritet – en stress som har negativa hälsoeffekter (Meyer 2003). Till en början relaterades minoritetsstress till normbrytande sexuell orientering och könsuttryck, senare har begreppet vidgats till att inkludera stress kopplad till att i sin vardag utsättas för rasism (Ramirez & Paz Galupo 2019). Viktigt att notera är att inte alla barn som växer upp med utsatta villkor behöver erfara utsatthet – ett sjukt barn som växer upp i ekonomisk knapphet kan exempelvis ha meningsfulla familjerelationer som i viss mån fungerar kompenserande. På samma sätt kan någon vars livsvillkor inte karaktäriseras av utsatthet i vissa avseenden ändå uppleva sig vara utsatt. Liknande livsvillkor kan vidare betyda olika erfarenheter av utsatthet – och olika livsvillkor kan innebära liknande erfarenheter av utsatthet. Vid sidan av den materiella förståelsen har utsattheten också en diskursiv komponent i det att begreppet är nära knutet till vuxenvärldens skiftande definitioner och föreställningar om relationen mellan barndom och sociala problem. I takt med samhällets snabba förändring förändras också vuxenvärldens förståelse av vilka praktiker och handlingar som konstituerar risk och utsatthet, och följaktligen vilka slags beteenden som behöver regleras, disciplineras och omformas. Eftersom barn i egenskap av underordnad generation befinner sig i en maktasymmetrisk relation kontra vuxenvärlden är de alltid i blickfånget för myndigheters och professioners disciplinerande praktiker och Barndom och utsatthet – inledande reflektioner

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 17

28/6/2019 BE 9:39 AM

kontroll. Hur barn och unga kopplas samman med olika typer av problem och behov, och vilka åtgärder som följaktligen initieras för att hantera dessa problem och behov, är en konsekvens av olika professioners sätt att begreppsliggöra utsatthet. Barndom är i det perspektivet den mest reglerade perioden i en människas liv (Rose 1989). Sammantaget kan vi säga att utsatthetens dimensioner formas i spänningsfältet mellan det goda livets och de skadliga missförhållandenas krafter (Trondman 2008). I denna antologi presenteras bidrag från några av Sveriges främsta forskare, som utifrån respektive forskningsfält och expertis skärskådar kopplingar och dynamiker mellan barndom och utsatthet. Antologin är tänkt att kunna fungera i såväl akademiska som praktiska sammanhang – som kunskapsstöd i konkret arbete med barn och unga och som kurslitteratur och vid uppsatsskrivande inom flera utbildningar, som barnoch ungdomsvetenskap, socialt arbete, lärarutbildning med mera. De författare som medverkar i denna bok har sin bakgrund och forskningssammanhang inom socialt arbete, sociologi, barnoch ungdomsvetenskap, historia, folkhälsovetenskap, juridik, kriminologi och psykologi.

Bokens disposition De 15 kapitlen kan läsas oberoende av varandra, men boken är uppbyggd enligt en viss logik och består av tre delar. Varje kapitel avslutas med två till tre frågor, ”Att fundera över”, som med fördel kan användas som underlag för diskussion i undervisning eller för egen reflektion. I bokens första del är lagstiftning och välfärdsstatens hantering en gemensam tråd. Kapitel 1–5 har en bredare och i vissa avseenden mer introducerande ansats än kapitlen i de efterföljande två delarna. Här beskrivs barns rättigheter, historiska perspektiv, utsatta barn i välfärdsstatlig och ekonomisk kontext, psykisk ohälsa och professionellas generella uppdrag. I bokens andra del snävas fokus in betydligt och i kapitel 6–9 är det avgränsade temat barns och ungas utsatthet för våld och övergrepp. Vi uppehåller oss här i huvudsak vid det förtryck och våld som utövas inom familjen, inklusive närmare nätverk och släkt. Barns och ungas våldsutsatthet i skolan, av jämnåriga utomstående eller på nätet faller dock utanför denna boks ramar. Bokens tredje del tar upp annan problematik, som förvisso inte sällan överlappar med våld, men också överväganden vid forskning om och med 18

INLEDNING

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 18

28/6/2019 BE 9:39 AM

utsatta barn och unga. Delaktighet, ungas eget meningsskapande och handlingsutrymme är en röd tråd genom kapitel 10–15, oavsett om sammanhanget som lyfts är att möta funktionshinder, att ha flytt ensam till Sverige, använda och sälja droger, vara i samhällets vård eller medverka i forskning.

Del 1 Lagstiftning och välfärdsstatens hantering Kapitel 1 är ett introducerande kapitel om barnrätt, i vilket Johanna Schiratzki bland annat redogör för skillnader mellan barnrätt och barns rätt. Särskilt behandlas spänningen mellan barns relativa autonomi och vårdnadshavares rättigheter. Kapitlet innehåller även en kritisk diskussion där vissa åldersgränser för barns behörigheter att fatta beslut problematiseras och föreslås att sänkas eller tas bort för att vidga utrymmet för barns rättigheter. Kapitel 2 tar sin utgångspunkt i Vanvårdsutredningen från 2011, som syftade till att ge upprättelse till de många tusentals före detta barnhemsbarn och fosterbarn som under 1900-talet utsattes för övergrepp och försummelse under statens ansvar. Johanna Sköld ger en historik över den sociala barna vårdens framväxt, belyser skiftande perspektiv på rättigheter och skyldigheter och ogifta mödrars svårigheter, men också de placerade barnens erfarenheter och handlingsutrymme. Kapitel 3 är en genomgång av ämnet barnfattigdom, i en svensk kontext. David Pålsson och Stefan Wiklund redogör för olika fattigdomsbegrepp och ger i kapitlet en fördjupning i hur begreppet barnperspektiv tolkas och tillämpas vid handläggning av socialbidrag. Ekonomisk utsatthet behandlas både utifrån konsekvenser för barn av att växa upp med knappa resurser, barns upplevelser, men också om betydelse och konsekvenser av att vara mottagare av socialbidrag. Kapitel 4 ger ett folkhälsovetenskapligt perspektiv på den återkommande rapporterade ökningen av psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Ulrika Hallberg redogör för forskning om riskfaktorer, olika former av självskadebeteende och om hur det är att erfara och att vara anhörig till drabbade. Hon diskuterar även möjliga orsaker till ökningen och vad vi vet om vägar mot tillfrisknande. Kapitel 5 riktar fokus mot de professionellas uppdrag att uppmärksamma när barn far illa eller riskerar att fara illa – oavsett om det är i rollen som lärare, sjuksköterska, kurator, psykolog, polis, socionom eller i annat arbete som innefattar möten med barn och unga. Veronica Svärd tar ett brett grepp om Barndom och utsatthet – inledande reflektioner

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 19

28/6/2019 BE 9:39 AM

det svenska barnskyddssystemet, professionerna och anmälningsskyldigheten, vilka belyses med viss internationell jämförelse. Därtill ges inblick i forskning om betydelsen av normer och emotioner i professionellas bedömningar.

Del 2 Barns och ungas utsatthet för våld och övergrepp Kapitel 6 inleder denna del och är det mest introducerande av dessa kapitel, då Karin Pernebo redogör för olika definitioner av våld, barnmisshandel och våld i nära relationer samt ger översiktlig statistik om mönster och omfattning av barns utsatthet för våld i sin familj. Vi får följa två barn, Alex och Amina, som illustrerande exempel. Kapitlet fokuserar särskilt situation, handlingsutrymme, psykologiska konsekvenser och möjligheter till stöd och behandling för de yngsta barnen. Kapitel 7 handlar om sexuella övergrepp mot barn. Ninni Carlsson problematiserar det som i lagen verkar så enkelt: att genast anmäla vid misstanke eller kännedom. Kapitlet tar upp forskning om sådana övergrepp och berättar om en utsatt, nu vuxen kvinnas erfarenhet. Berättelsen vävs in i en kritisk och fördjupad diskussion om den komplexa process som giltiggörande och upptäckt av utsatthet för sexuellt våld ofta innebär för både utsatta, föräldrar och professionella. Kapitel 8 behandlar barnäktenskap och hedersrelaterat förtryck och våld – två mångfacetterade problem som ofta, men inte alltid, är relaterade till varandra. Linnéa Bruno och Mehrdad Darvishpour har den svenska välfärdsstatens hantering av dessa kränkningar av barns rättigheter i fokus, med viss internationell utblick. Tyngdpunkten i kapitlet är ungas erfarenheter och professionellas uppdrag i socialt arbete och skola, men det innehåller även en kortfattad genomgång av statistik och skilda perspektiv på problemen inom forskning. Kapitel 9 belyser en hittills närmast osynliggjord form av våldsutsatthet, nämligen syskonvåld. Veronika Burcar Alm betonar att vilka begrepp vi använder får konsekvenser för utsattas möjligheter till erkännande, skydd och stöd. Utifrån aktuell forskning om våld mellan syskon problematiseras en allmän bild av ”syskonbråk” och syskonrivalitet som naturliga inslag i barns uppväxt.

INLEDNING

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 20

28/6/2019 BE 9:39 AM

Del 3 Delaktighet, ungas eget meningsskapande och handlingsutrymme Kapitel 10 inleder denna del och handlar om barn och unga med funktionsnedsättning. Kristina Engwall och Lill Hultman betonar att funktionsnedsättning inte nödvändigtvis innebär utsatthet, men att risken för olika former av övergrepp och begränsat handlingsutrymme är större för denna grupp. I fokus är barn och föräldrar som söker stöd enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Exempel hämtas främst från forskning om myndighetsutövning inom socialtjänst och Försäkringskassan, men kapitlet belyser även barns och ungas strategier och agens. Kapitel 11 utgår från ungas berättelser om sina möten med olika representanter för välfärdsstaten, unga med erfarenhet av att fly ensamma till Sverige. Marcus Herz fördjupar sig särskilt i hur lyssnande möjliggörs och omöjliggörs genom hur de ensamkommande ramas in som kategori. De ungas röster sätts i relation till de institutionella villkor som tycks försvåra gemensamt och ömsesidigt lyssnande. Kapitlet ger exempel på hur dessa villkor kan rubbas på ett sätt som gör skillnad i en ung människas liv. Kapitel 12 handlar om ungas väg in i den illegala drogekonomin. Kapitlet bygger på etnografisk forskning och bidrar till en fördjupad förståelse av utsatta ungas sökande efter mening och gemenskap i det rituella sammanhang som drogerna kan erbjuda. Philip Lalander ger stort utrymme åt de ungas egna berättelser, som dock tolkas med verktyg från klassiska och moderna teoretiker som Karl Marx, Émile Durkheim, Georg Simmel, Herbert Blumer och Zygmunt Bauman. Kapitel 13 tar sin utgångspunkt i berättelser från unga i samhällsvård med erfarenheter av olika slags ofta överlappande utsatthet och problematik. Zulmir Bečević ger en översikt över kunskapsläget gällande samhällsvård för barn och unga, och belyser särskilt hur placerade barn och unga ser på sin livssituation och genom berättelser skapar mening kring sin problemfyllda uppväxt. I dessa berättelser är emotioner, relationer och vuxenvärldens svek genomgående teman. Att förstå ungas erfarenheter framträder som avgörande för att förstå deras livssituation. Kapitel 14 handlar om vårdformen särskilda ungdomshem. Claes Levin ger en historisk redogörelse för de särskilda ungdomshemmens framväxt och funktion i välfärdsstaten. Utifrån studier som visar att unga inte mår bra av att placeras där, ungas egna utsagor och att inrättningarna inte motverkar kriminalitet eller annan fortsatt problematik hos de unga, förs därefter en initierad Barndom och utsatthet – inledande reflektioner

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 21

28/6/2019 BE 9:39 AM

och maktkritisk diskussion om vem de särskilda ungdomshemmen egentligen är till för. Kapitel 15 bygger på Elisabet Näsmans mångåriga forskning om och med barn. I stället för att fördjupa sig i någon särskild form av utsatthet behandlar detta avslutande kapitel frågor som aktualiseras i mötet med utsatta barn i forskningssammanhang. Kapitlet betonar vikten av att behålla en dubbel blick på barn i behov av vuxnas omsorg och skydd, men också med rätt till delaktighet, och ger exempel på hur både omsorgsperspektivet och delaktighetsperspektivet kan tillämpas – forskningsprocessen igenom. Boken avslutas med ett efterord skrivet av Thomas Johansson, i vilket han reflekterar över boken som helhet och balansen mellan att lyfta fram barns och ungas röster och egna perspektiv, och vuxnas forskningsperspektiv på barn och unga i utsatthet.

REFERENSER

Alanen, L. (1992). Modern childhood? Exploring the ”child question” in Sociology. Jyväskylä: Institute for Educational Research, University of Jyväskylä. Alanen, L. (2011). Editorial: Critical Childhood Studies? Childhood, 18(2), 147–150. Bečević, Z. & Dahlstedt, M. (kommande). On the margins of citizenship. Youth participation and youth exclusion in times of neoliberal urbanism. Journal of Youth Studies. Brah, A. & Phoenix, A. (2004). Ain’t I a woman? Revisiting intersectionality. Journal of International Women’s Studies, 5(3), 75–86. Bronfenbrenner, U. (1979). The ecology of human development. Cambridge, MA: Harvard University Press. Bruno, L. (2018). National self-image as an obstacle to ensuring children’s rights in the context of domestic violence and family law – the case of Sweden. Journal of Social Welfare and Family Law, 40(4), 426–440. Dahlstedt, M., red. (2018). Förortsdrömmar – Ungdomar, utanförskap och viljan till inkludering. Linköping: Linköping University Press. de los Reyes, P. & Mulinari, D. (2005). Intersektionalitet – Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap. Stockholm: Liber. Frønes, I. (1993). Changing childhood. Childhood, 1(1). Helmen, A.I.B. (2011). Resiliens: Risk och sund utveckling. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur. James, A. & James, A. (2012). Key concepts in childhood studies. London: Sage. James, A. & Prout, A., red. (1990). Constructing and reconstructing childhood. New York: Routledge.

INLEDNING

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 22

28/6/2019 BE 9:39 AM

James, A., Jenks, C. & Prout, A. (1998). Theorizing childhood. Cambridge: Polity Press. Jernbro, C. & Janson, S. (2017). Våld mot barn 2016. En nationell kartläggning. Stockholm: Allmänna Barnhuset. Jonhed, A.L. (2018). Föräldrarnas separation och samhällets ansvar. I E. Sinisalo & L. Moser Hällen (red.), Våld i nära relationer: Socialt arbete i forskning, teori och praktik (s. 179–190). Stockholm: Liber. Krekula, C., Närvänen, A-L. & Näsman, E. (2005). Ålder i intersektionell analys. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 2–3, 81–94. Mayall, B. (2013). A history of the sociology of childhood. London: Institute of Education Press. Meyer, I.H. (2003). Prejudice, social stress, and mental health in lesbian, gay, and bisexual populations: Conceptual issues and research evidence. Psychological Bulletin, 129, 674–697. Näsman, E. (1994). Individualization and institutionalization. I J. Qvortrup, M. Bardy, G. Sgritta & H. Wintersberger (red.), Childhood matters. Social theory, practice and politics. Adlershot: Avebury Näsman, E. (2004). Barn, barndom och barns rätt. I L. Olsen (red.), Barns makt. Barn som aktörer (s. 55–77). Uppsala: Iustus förlag. Qvortrup, J. (1994). Childhood matters: An introduction. I J. Qvortrup, M. Bardy, G. Sgritta & H. Wintersberger (red.), Childhood matters. Aldershot: Avebury. Qvortrup, J., Bardy, M., Sgritta, G. & Wintersberger, H., red. (1994). Childood matters. Social theory, practice and politics. Adlershot: Avebury. Ramirez, J.L. & Paz Galupo, M. (2019). Multiple minority stress: The role of proximal and distal stress on mental health outcomes among lesbian, gay, and bisexual people of color. Journal of Gay & Lesbian Mental Health, 23(2), 145–167. Rose, N. (1989). Governing the soul. The shaping of the private self. London: Free Association Books. Schiratzki, J. (1997). Vårdnad och vårdnadstvister. Diss. Stockholm: Norstedts Juridik. Sernhede, O. (2007). Alienation is my nation. Stockholm: Ordfront. Singer, A. (2000). Föräldraskap i rättslig belysning. Diss. Uppsala: Iustus. Therborn, G. (1996). Child politics: Dimensions and perspectives. Childhood, 3(1), 29–44. Therborn, G. (2018). Kapitalet, överheten och alla vi andra. Klassamhället i Sverige – det rådande och det kommande. Lund: Arkiv förlag. Thorne, B. (1987). Re-visioning women and social change: where are the children? Gender & Society, 1(1), 85–109. Trondman, M. (2008). Att förstå utsatthet. En studie om utsatthetens villkor, erfaren utsatthet och fritid i ungas liv. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. Wilkinson, R.G. (2005). The impact of inequality. How to make sick societies healthier. London: Routledge. Barndom och utsatthet – inledande reflektioner

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 23

28/6/2019 BE 9:39 AM

anmälningsbenägenhet 87, 93 anmälningsorsaker 91 anmälningsskyldighet 86, 124 anomi 214 anorexia 77 anpassning 242 B

barnavård 236 barnavårdsanstalter 50 barnavårdsförbund 44 barnavårdslag, 1924 års 43, 234 barnavårdslagstiftning 49 barnavårdsnämnden 234 barnavårdsreformen, 1902 års 234 barndomssociologi 11 barnets bästa 28 barnets vilja 33 barnfattigdom 57 barnhem 50 barnkonventionen 29 barnmisshandel 17, 105 barnoch ungdomsvetenskap 10 barnpensionat 44 barnperspektiv, socialbidrag 63 barnrätt 28 barnskyddssystem 88 barn som far illa, definition 89 barnstudier, val av plats 256 barn, tidig utveckling 108 barnvälfärdssystem 88 barnäktenskap 140, 148 barnäktenskap, lagstiftning 149 becomings 185 behovsbedömning 186 beings 185 bulimi 78

Childhood studies 11 child maltreatment 89 Child-Parent Psychotherapy (CPP) 118 D

defamilisering 43 dekommodifiering 43 delaktighetsperspektiv 250 ”det sociala” 235 dokumentation 198 drogekonomi 205, 206 drogritualer 208 dysfori 77 E

emotioner 222, 223 ensamkommande, inramning 197 ensamkommande, som kategori 192 ersättning för vanvård 41, 42 Europakonventionen 29 Eye Movement Desensitization and Reprocessing (EMDR) 118 F

familialisering 13 familjehem 47 fattigdom, absolut 57 fattigdom, konsekvenser 59 fattigdom, relativ 57 FN\s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna 29 forskningsfrågor om utsatta barn 249 forskningsförmedling 259 forskningsinstrument 253

26 8 Register

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 268

28/6/2019 BE 9:39 AM

forskningsprocessen, barnperspekiv 248 Fosterbarnsutredningen 47, 48 fosterbarnsvård 48 fosterbarns vård, 1902 års lag 48 fosterbarnsvård och fosterbarnskontroll 50 fosterhem 45 frågeformulär 253 funktionshinder 177 funktionsnedsättning 175, 177 funktionsnedsättning, barn som aktörer 188 funktionsnedsättning, kommunikationssvårigheter 182 funktionsnedsättning, korttidsvistelse 183 funktionsnedsättning, samverkan inom socialtjänsten 181 funktionsnedsättning, utsatthet 178 funktionsvariation 177 förlossnings- och spädbarnshem 45 försummelse 105

hedersproblematik, intersektionell förklaringsmodell 147 hedersproblematik, kulturbetingad förklaringsmodell 147 hedersproblematik, könsmaktsperspektiv 147 hedersrelaterat förtryck, kriterier 142 hedersrelaterat förtryck, skolans uppdrag 151 hedersrelaterat våld och förtryck 141 hedersrelaterat våld och förtryck, bedömningsstöd 150 HVB 46 I

incestdebatten 133 inramning 195 institutionalisering 176 interaktionism 222 interaktionsritual 205 intersektionalitet 14 K

gatusmart 211 generationell kategori 14 giltiggörande bekräftelse 135 giltiggörandets process 135 god man 37 god man för ensamkommande barn 37 grindvakter 251 grindvaktsproblemet 251 gruppintervju 257

karismatiska aktörer 206 klassamhälle 213 klassamhälle, etnifierat 221 komplex traumatisering 110 kontaktperson 38 kvinnorörelse, andra vågens 127 L

livsvillkor 16 LSS 177, 180 LVU 237 lyssnande 200

habitus 211 handlingsutrymme 95, 126 hedersnormer 144 hedersproblematik 141

makt 132 maktordning 132 maktrelationer 153

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 269

269

28/6/2019 BE 9:39 AM

Maskrosbarn 257 medbestämmanderätt 35 metaforer 223 metodval 254 minoritetsstress 17 mobbning 75 mobbning, konsekvenser 75 motkultur 213 motstånds- och anpassningsstrategier 241 mänskliggörande processer 201 O

objektiv kultur 214 offentlig rätt 32 olyssnande 195, 196 omramning 195, 197 omsorgsperspektiv 250, 252 orosanmälan 86, 90 ortorexi 78 oskuldsnormer 143 P

paragraf 12-hem 237 personlig assistans 185 pilotstudie 254 placering av barn och unga 220 privat- och straffrätt 31 processbehörighet 36 professionella paradoxen 80 psykisk ohälsa, definition 72 psykisk ohälsa, förekomst 71 psykisk ohälsa, orsaker 75 psykisk ohälsa, riskfaktorer 73 R

relationalitet 225 resiliens 10 riksnormen 61 riskfaktorer 10 risk- och skyddsfaktortänkande 249

ritualer 205 räddningsinstitut 235 rädsla 110 S

Sahindal, Fadime 145 samhällsskydd 236 samhällsvård 218 samtalsstöd 38 samtycke 251 sexuella övergrepp 123 sexuella övergrepp, att giltiggöra 135 sexuella övergrepp mot barn 124 sexuella övergrepp mot barn i fosterhem 133 självbestämmanderätt 35 självmedicinering 77 självmord 78 självskadebeteende 77 skam 224 skyddsfaktorer 10 skyddshem 234 skälig levnadsnivå 62 sociala medier 76 sociala normer 95 socialbidrag 61 socialbidrag, barnperspektiv 63 social exkludering 58 solidaritet 207 spädbarnsforskning 248 Statens institutionsstyrelse 233 stigmatisering 78 Storstadskartläggningen 143, 151 strategi, proaktiv 59 strategi, reaktiv 59 strategisk skötsamhet 242 stress 110 ståndpunktsteorin 14 ställföreträdare för barn 37 ställföreträdare för omyndig 37 ställföreträdarskap 28

27 0 Register

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 270

28/6/2019 BE 9:39 AM

subjektiv kultur 214 suicid 71, 78 syskonmisshandel 160 syskonmobbning 160 syskonvåld 157, 160 syskonvåld, former 160 syskonvåld, forskning om 158 syskonvåld, förväntningar 167 syskonvåld, konsekvenser 162 sårbarhet 74 särskilda ungdomshem 232, 233, 237 särskild företrädare för barn 37 särskilt förordnad förmyndare 37 särskilt förordnad vårdnadshavare 37 T

talerätt 36 tillfrisknande 79 tillsyn 50 tillsynsmyndigheter 31 tolkande erfarenhetsprocess 135 tolkningsutrymme 126 traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) 118 traumatisering 110 trygghetsperson 257 tvångsvård 233 tvångsäktenskap 140 tvångsäktenskapsresa 149

urval av utsatta barn 251 utsatthet 15 utsatthet, ekonomiska villkor 15 utsatthet, familjevillkor 16 utsatthet, hälsovillkor 16 utsatthet, samhällslivets villkor 16 utvecklingsekologi 10 utvecklingspsykologi 10 V

Vanvårdsutredningen 41, 52 våld, definition 104 våld i nära relationer 104 våld mot barn, omfattning 106 våld mot personer med funktionsnedsättning 179 våldsnormer 143 våldsutsatthet, att uppmärksamma 113 våldsutsatthet, barns strategier 113 våldsutsatthet, konsekvenser 111 vårdnadshavare 32 Å

åldersgränser 35 återföringssamtal 258 Ä

äktenskapstvång 149 ätstörningar 77 Ö

öppna intervjuer 254

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Inlaga_0-korr.indd 271

271

28/6/2019 BE 9:39 AM

”Barnrättskampen hade varit enklare om vuxna med makt över barn hade läst den här boken.” Vendela Carlfjord, förbundsordförande Rädda Barnens Ungdomsförbund

Best.nr 47-13359-8 Tryck.nr 47-13359-8

47-13359-8_Bruno_Barn och unga Omslag_0-korr.indd All Pages

BARN & UNGA I UTSATTA LIVSSITUATIONER

Linnéa Bruno & Zulmir Bečević (red.)

BARN & UNGA I UTSATTA LIVSSITUATIONER – perspektiv från forskning och praktik

Linnéa Bruno & Zulmir Bečević (red.)

BARN & UNGA I UTSATTA LIVSSITUATIONER – perspektiv från forskning och praktik

02/06/20 8:01 AM