Förstå socialt arbete by Smakprov Media AB

Ja, den här boken ska göra det lite svårare att ge ett svar på den frågan! Åtminstone ett enkelt svar. För socialt arbete är så mycket och så varierande.

Förstå socialt arbete är en grundbok om socialt arbete, som det finns skäl att återvända till under hela utbildningstiden. Den är verklighetsnära och täcker hela det sociala fältet – men ambitionen är inte att tala om hur socialt arbete ska bedrivas, utan snarare att inbjuda till reflektion och diskussion. Detta, tillsammans med den teoretiska grundtonen, gör boken intressant även för praktiskt verksamma socialarbetare. Bengt Börjeson är professor i socialt arbete vid Ersta Sköndal högskola. Han har även varit professor i socialt arbete vid universiteten i Umeå och Stockholm, samt rektor för Lärarhögskolan i Stockholm. Under många år arbetade han vid och var chef för Barnbyn Skå.

FÖRSTÅ SOCIALT ARB ETE

Att vara socialarbetare är att ha en arbetsuppgift och ett ansvar som kan vara livsavgörande för de människor man samarbetar med. Just därför är det sociala arbetet ett så fascinerande professionsfält! Socialt arbete lämnar inte den professionella aktören – socialarbetaren – oberörd. Hon eller han förändras och utvecklas med arbetet, och genomgår professionella kriser. Att vara socialarbetare innebär en utmaning och det som sätts på spel är den egna personen och den egna självuppfattningen. Det sociala arbetet spänner över stora kunskapsområden och en mängd arbetsuppgifter, som kan vara av mycket olika karaktär. Vi befinner oss i ett spänningsfält mellan de stora sociala perspektiven på samhället och det psykologiska djupseendet beträffande den enskilda människan.

BENGT BÖRJESON

VA D Ä R S O C I A LT A R B E T E ?

F ÖR S TÅ S O C I ALT ARBETE BENGT BÖRJESON

Best.nr 47-05222-6

Tryck.nr 47-05222-6-00

omslag.indd 1

08-07-09 08.29.57

Förstå socialt arbete ISBN 978-91-47-05222-6 © 2008 Författaren och Liber AB Förläggare: Peter Söderholm Redaktör: Carina Blohmé Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Figurer: Jonny Hallberg Sättning: Gyllene Snittet AB, Helsingborg Upplaga 1:1 Tryckt på miljövänligt papper Printed in Slovenia by Korotan Ljubljana, Slovenien 2008

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 2

08-07-09 08.36.25

Innehåll

Mer än ett förord

1. Inledning Det moraliska perspektivets bankrutt Forskningen i socialt arbete gör sitt inträde på scenen Socialtjänstlagen – socialarbetarens verktyg och rättesnöre Sammanfattning

15 16

DEL 1. BAKGRUNDER

2. Socialtjänsten som ett utopiskt projekt En berättigad utopi? Socialtjänstlagen – en ramlag Om den politiska styrningen av det sociala arbetet Kritiken mot tvånget inom socialtjänsten Sensmoral

23 24 25

3. Socialtjänstens organisering Helhetssynens innebörder Helhetssyn och socialtjänstens organisering Helhetssynen på reträtt? Några ord om samverkan Vad styr det sociala arbetet och hur sker styrningen?

32 33 36 38 39

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 3

17 18 19

27 28 29

4. Socialpolitiska modeller Tapio Salonen har ordet Modeller av välfärdssystem Hur beskriver man skillnader mellan social politiska system? Välfärdsstatens variationer Walter Korpis analys av välfärdssystemen Relation mellan socialpolitik och socialt arbete Behovsprövat bistånd i olika länder – Björn Gustafssons studie En oroande fråga kvarstår …

43 44 44 46 46 48 50 51 54

5. Informellt och ideellt socialt arbete – i samspel med de offentliga verksamheterna 58 Alternativ eller komplement? 59 ”Spelar ideella och informella insatser någon roll för svensk välfärd?” 60 Samspelet mellan insatser från de närstående och den offentliga omsorgen 62 Kvaliteten på de informella insatserna 63 Vem är anhörig/närstående? 65 Det idéburna sociala arbetet utifrån ett klientperspektiv 66 ”Du är välkommen med alla dina frågor …” 67 Det diakonala arbetet – finns det? 68

08-07-09 08.36.25

Det frivilliga sociala arbetet – civilsamhällets spjutspets? 70 DEL 2. DET SOCIALA ARBETETS INRIKTNINGAR

6. Barn- och ungdomsvård – socialtjänstens ansvar En översiktlig bild En motbild – de utsatta barnen En första sammanfattning ”Jag känner mig så himla osäker …” En vinjettstudie Resultaten Kommentar

79 80 80 82 82 85 86 87

7. Socialt behandlingsarbete – inriktning barn och ungdomar Familjebehandling på goda grunder Vad menar vi med familjebehandling? Ett konkret exempel Framgångsfaktorer Konturer av en familjebehandling Intensiv familjebehandling

91 92 92 94 95 96 98

8. Barn- och ungdomsvård – tre exempel på metoder 101 Marte meo-metoden 101 En metod för att utveckla samspelet mellan barnet och föräldern 102 Hur arbetar man med Marte meo? 104 Är Marte meo en metod? 105 MST – en helt annan metod 106 Mer om den teoretiska bakgrunden 107 En evidensbaserad metod … men vilka resultat? 108 Kan man överföra en metod från ett socialt sammanhang till ett annat? 109 Den norska och svenska utvärderingen 109 Är MST en metod – egentligen? 111 Ett tredje exempel 112

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 4

”Det finns alltid stora risker för att misslyckas” Slutord till detta kapitel 9. Ungdomar i svåra livssituationer Brottsligheten sjunker! Vad gör samhället? En anmärkning om det förebyggande arbetet Den viktiga relationen– är den viktig? Det sociala arbetet – ungdomsvård på hemmaplan Det sociala arbetet – placering av den unga människan utanför hemmet Riskfaktorer för sammanbrott Så till resultaten … Vad är bra institutionsbehandling? Statens institutionsstyrelse (SiS) utvärderar … En uppenbar slutsats Den sociala konstruktionen av de kriminella ungdomarna

114 116 120 121 123 123 125 126 128 130 131 132 134 136 137

10. Ekonomiskt bistånd 142 Kort verklighetsbeskrivning – vad säger socialtjänstlagen? 142 Socialbidragets fluktuationer 144 Inga överraskande fakta 145 Uppsalamodellen och socialbidragstagarna 146 … och resultaten? 148 Goda exempel 149 En kommentar 150 … och vart är vi på väg? 151 11. Socialt arbete och social omsorg Motiv för en sammanslagning av utbildningsprogrammen Utbildningens organisering Den äldre människan och målen för äldreomsorgen

155 156 157 157

08-07-09 08.36.26

Tonvikten på sociala insatser: omsorgens fokus Den existentiella dimensionen Den professionella medmänniskan – ett centralt begrepp Bevarandet av jaget Äldreomsorgens utveckling

158 161 162 163 165

12. Missbruks- och beroendebehandling Drogutvecklingen i Sverige – alkoholkonsumtionen … och narkotikautvecklingen Vad behöver göras? Beroende eller frihet? Behandlingsutbudet Syftet är att göra vården tydligare … De teoretiska utgångspunkter man är omedveten om … Finns det en ”självläkedom” från missbruket? Det svåra valet

167

13. LSS – Världens bästa lag … Innebörden av LSS – i kontrast mot socialtjänstlagen En lag som är svår att leva upp till Att vara personlig assistent Nytt dropp, nytt penicillin och nya diarré anfall … Varats olidliga lätthet

184

14. Socialtjänstens insatser för människor med psykiska funktionshinder Ögonblicksbilder Varför en psykiatrireform? Utvecklingen i Sverige Vem har ansvaret? Utredningens förslag – och regeringens beslut Den fortsatta utvecklingen

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 5

168 169 171 172 173 175 179 179 181

186 189 190 193 194 199 201 201 203 204 205 206

Vad gör kommunerna för människor med psykiskt funktionshinder? Den kommunala organiseringen av verksamheten Behov och möjligheter Men verksamheten? Analys och förslag – bidraget från ”Nationell psykiatrisamordning” Arbetslinjen ska gälla fullt ut … Den övergripande visionen Närbilder Berättelser om ensamhet Motstridiga bilder

209 210 210 212 214 215 216 217 219 222

15. Socialtjänsten och migrationen En nästan oöverblickbar social arena En infallsvinkel Den segregerande integrationen En mörk bild En osannolikhet … Sociala konstruktioner av ”de andra” I Sveriges väntrum

226 227 228 230 232 232 234 236

16. De mest utsatta Det svåra mötet Finns det en professionell blindhet? Utsatthet utifrån perspektivet narkotika missbruk Arbetslös, medellös – och bostadslös Kunskapens roll för den sociala praktiken Förändrad målsättning för insatserna för människor med svåra sociala problem? Situation Sthlm

240 241 242 244 245 248 250 251

DEL 3. TEORETISKA PERSPEKTIV – NÄRA PRAKTIKEN

255

17. Den nära relationen En bakgrund Anknytningsteorins grunddrag Om den inre representationen

257 258 259 261

08-07-09 08.36.26

Om separation-individuationsprocessen Separation-individuationsprocessens olika faser Vart leder den teoretiska diskussionen? Vad kan gå fel i anknytningsprocessen? Hur kan man stödja barnet och föräldern? Om det viktiga i det sociala arbetet Kan man ersätta en förälder? Människor i anknytningskris

262 263 267 267 270 271 271 272

18. Inför den andres blick Inför den andres blick 1 Den fjärde världen Två berättelser Fattigdomens dimensioner Överläge och underläge Inför den andres blick 2

277 278 279 280 283 284 285

19. Den sociala konstruktionen av klienten Det var Asch som började … Den sociala konstruktionen av vår förståelse av omvärlden – och av oss själva Språk och diskurs Tillbaka till linjeexperimentet! Mötet mellan människor – en arena för ömsesidig kategorisering av varandra Kan man verkligen generalisera …? Innebär ”den sociala konstruktionen av verkligheten” att allt flyter? Till slut: några viktiga texter

287 287

20. Om att möta ojämlikhet Ojämlikhet – struktur, process, relation Om de strukturella villkoren … På lika villkor Det oundvikliga mötet Jämställd socialtjänst?

301 302 303 305 307 308

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 6

290 291 292 294 296 296 298

21. Om att motivera den omotiverade 313 … jag vill inte 313 Vilka omständigheter förklarar mänskligt handlande? 314 Vad innebär det att välja? 315 ”Hur får man en människa att vilja det hon inte vill och inte vilja det hon vill?” 316 Att upptäcka den egna identiteten 317 Den andres roll 318 Förändringens villkor 319 DEL 4. SOCIALT ARBETE OCH KUNSKAPSUTVECKLING

323

22. Den forskande praktikern Motsättningarna skärps Den sedligt fördärvade avvikaren Ett nytt sätt att förstå sociala och psykologiska problem Genombrott för det nya paradigmet Kunskapens olika vägar till det professionella fältet Kunskap – ett begrepp med kvalitativt olika betydelser Socialtjänstuniversitetet som arena för den forskande praktikern En återstående fråga

325 327 329

23. Det sociala arbetets kvalitet Kvalitetssäkring vid behandlingshemmet Hillegården En kommentar Kvalitetssäkring som ett generellt program för socialtjänsten Socialtjänstlagen är utgångspunkten En modell i tio steg för utvecklingen av indikatorer

339

330 331 332 333 334 335

340 341 341 342 342

08-07-09 08.36.26

Kritiska betraktelser Slutord om kvalitetssäkringar inom socialt arbete

344

SLUTORD: ATT VARA SOCIALARBETARE

347

24. Att vara socialarbetare ”Världens svåraste jobb” Stötestenarna – och utmaningarna

349 350 351

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 7

343

Om kunskaperna på djupet … Mötets dialektik Professionellt kunnande eller politisk styrning? Den sociala professionens ”väsen”

352 353 354 356

REFERENSER

363

375

08-07-09 08.36.26

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 8

08-07-09 08.36.26

Mer än ett förord Jag har varit inbegripen i det sociala arbetets olika verksamhetsformer… nej, det är för högtravande. Jag har jobbat inom ”det sociala” under en lång tid. Det hela började sommaren 1950 då jag var prakti kant på det berömda barnhemmet Barnbyn Skå – en minst sagt spännande början på en yrkeskarriär. Sedan dess har jag arbetat inom detta fält i olika rol ler, som praktiker, som lärare och forskare. Allt i en salig, många gånger osalig, röra. Många av mina yngre kollegor har talat om för mig att nu är det dags att försöka överblicka mina erfarenheter, dela med mig av dem, sätta dem på pränt. Rent av skriva en lärobok. Dessa uppmaningar har jag ända tills nu indigne rat avvisat. Jag har skrivit en hel del forskningsrap porter, böcker och ett otal uppsatser och artiklar i mitt liv, men aldrig en lärobok. Som lärare är jag tveksam när det gäller att tala om ”hur någonting är eller hur det bör vara”. Det är viktigare att skapa ett engagemang och ett genuint kunskapsintresse hos studenterna, att utmana deras världsbilder och att bli utmanad av deras förståelse av världen. Förstå socialt arbete är inte en lärobok i en allde les vanlig mening. Jag tror mig inte om att sitta inne med en odisputabel kunskap om socialt arbete och jag litar inte mer på mina egna tolkningar av värl den än på andra människors reflekterade uppfatt ningar. Man ska inte heller förstå avsikten att skriva boken som en följd av min långa erfarenhet. Jag ger mig i kast med uppgiften eftersom jag har mycket aktuella bilder av det sociala arbetets och den soci ala utbildningens villkor. Ett exempel. För några år sedan genomförde jag tillsammans med ett par kol

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 9

legor, Göran Ahrne och Eri Thorén, en utvärdering av de FoU-enheter i Sverige som är inriktade på kunskapsutveckling inom området individoch familjeomsorg.1 Det var ett lärorikt projekt och vi fick en massa inblickar i hur ”forskare nära fältet” arbetar, men framför allt om de (mycket) olika vill koren för socialarbetarna i olika kommuner, i olika organisationsformer, under olika politiska ledning ar. Ett annat exempel. De senaste åren har jag som expert deltagit i Högskoleverkets granskningar av grundutbildningen, men också av forskarutbild ningen och forskningen inom de olika socionom programmen. Jobbet innebar besök på alla institu tioner för socialt arbete i Sverige och jag förnyade och fördjupade kontakten med mina lärar- och fors karkollegor. Samtalen med studenterna var spän nande och provocerande (de var i många fall kri tiska mot utbildningen). Vid den institution där jag nu arbetar, institutio nen för socialt arbete vid Ersta Sköndal högskola, finns en ”fältenhet” där projektarbete tillsammans med socialarbetare i kommuner och kommundelar i vår fysiska närhet innebär ett ständigt inflöde av erfarenheter från den sociala praktiken. Det är alltså känslan av att vara ”mitt uppe i” det spännande, det upprörande, det svårbegripliga – alltså det sociala arbetet – som är en drivkraft att skriva denna bok. Förstå socialt arbete är en grundbok. Jag vill att den ska vara intressant för socialarbetare som är mitt uppe i det sociala arbetets praktik. En särskild ”målgrupp” är de studenter som befinner sig i bör jan av utbildningen, de som börjar orientera sig och söker få en överblick av ”vad socialt arbete är”. I en

08-07-09 08.36.27

Mer än ett förord

bemärkelse vill jag göra det svårare för dem att finna ett svar på den frågan. I varje fall ett enkelt svar. Jag vill övertyga dem om att socialt arbete inte är någon ting ”i sig”, socialt arbete är det socialarbetaren och klienten konstruerar i sitt gemensamma möte, soci alt arbete är det som konstrueras av politikerna då de bestämmer nivån för det sociala biståndet för dem som saknar ett avlönat jobb, socialt arbete är de provokationer som skapas av en arbetsmarknad som inte är öppen för ungdomar som avbryter sina gymnasiestudier. Socialt arbete i dess faktiska gestalt, den som uppstår då man gör jobbet, har alltid – eller bör ha – något av oförutsägbarhet inbyggd i händelseför loppet. Detta är inte en oteoretisk uppfattning, pre cis tvärtom. Det är det oförutsägbara, det oväntade, det smärtsamma som kräver ett medvetet förhåll ningssätt och ett teoretiskt språk för att man ska kunna utveckla det professionella arbetet. För att man själv ska kunna utvecklas som socialarbetare. Spänningsförhållandet mellan den unika relationen mellan klient och socialarbetare, en relation som inte kan replikeras om man ”byter socialarbetare”, och klientens anspråk på att få sina rättmätiga krav tillgodosedda oavsett vem han/hon möter på social kontoret, är ett viktigt tema i den professionella dis kussionen – ett tema som vi återkommer till i denna bok. En grundbok är en startpunkt och så betraktar jag min text. En startpunkt för mötet eller konfron tationen mellan läsarens – socialarbetarens och stu dentens – och min förståelse av socialt arbete, dess förutsättningar, möjligheter och omöjligheter. Jag har försökt undvika det elementära, att lägga till rätta. Det praktiska sociala arbetet kan lätt urarta om det inte är genomsyrat och berikat av en teore tisk förståelse. Men man måste vara beredd att ompröva de egna teoretiska utgångspunkterna, att förnya det teoretiska språket. Man uppnår sällan en fullständig förståelse eller någon slutlig klarhet. Hur

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 10

många lärdomar man än får i arbetet med männi skor, inbegripet utmanande inblickar i den märkliga psykologiska konstruktion som är ”mitt jag”, så kan den människa man möter nästa gång få den mödo samt uppbyggda teoretiska förståelsen att vackla. För att uttrycka det banalt – för att vara en bra soci alarbetare måste man vara genuint intresserad av, ja fascinerad av, ”människans vara”. Jag menar inte att detta människointresse är en bättre ”egenskap” än andra intressen, till exempel uppbyggnaden av ITsystem, konstruktion av broar eller rosenodling. Men intresset för människor är ett oundgängligt kapital när man utövar professionellt socialt arbete. Den följande texten handlar om att förstå, få sidor behandlar ”hur man ska göra”. Men jag vill uttrycka mig paradoxalt. Det är den teoretiska grundtonen hos texten som förhoppningsvis inne bär att boken är till nytta i det sociala arbetets prak tik.

* Jag har disponerat bokens kapitel på följande sätt. Bokens första del ger olika bakgrunder eller referens system till texterna i de olika kapitlen. Dessa bak grunder är nödvändiga för förståelsen och möjlig heten att tolka beskrivningen av det sociala arbetets frågeställningar – frågeställningar som är komplice rade genom dess samtidiga bredd och djup. Ett inledande kapitel diskuterar svårigheten att bestämma innebörden av socialt arbete. Man kan naturligtvis göra det lätt för sig och säga att socialt arbete är de professionella insatser som socialarbe tare utför under arbetstid, men man blir knappast klokare av ett sådant ”goddag-yxskaft-svar”. Vad gör socialarbetarna egentligen? Diskussionen i det inle dande kapitlet försöker ge en viss klarhet beträf fande denna frågeställning. Kapitel 2 är ett kommenterat samtal med Gabriel Romanus, som var socialminister i slutet av 70-talet. Han spelade en avgörande roll för att få en politisk

08-07-09 08.36.27

Mer än ett förord

uppslutning omkring socialtjänstlagen – en presta tion med tanke på de mycket olika investeringar när det gäller det sociala arbetet som de olika partierna faktiskt stod för. Vi diskuterar några av de kontro versiella inslagen i debatten om detta för det sociala arbetet så avgörande lagstiftningsarbete. Min tes är att socialtjänstlagen – trots att den innebar en dra matisk förändring av sociallagstiftningen – lämnade många av de viktiga principfrågorna olösta. De finns inbyggda som dilemman i det sociala arbetets praktik, och därtill har tillkommit en mängd nya och svårbemästrade problem på det sociala fältet. Samtalet med Gabriel Romanus är alltså ett steg till baka i tiden för att kunna antyda något om bak grunden till socialarbetarnas aktuella verklighet. Sedan socialtjänstens tillkomst har flera omskriv ningar skett på olika punkter – under årens lopp har flera nya bestämmelser tillkommit. Diskussionen om socialtjänsten i denna bok utgår från Social tjänstlagen 2001:453. Kapitel 3, ”Socialtjänstens organisering”, utveck lar diskussionen om socialtjänstlagen som en refe rensram för det sociala arbetet. En grundtanke när man skrev lagen var att den skulle bidra till utveck lingen av en helhetssyn när det gäller klientens situ ation. Man skulle se människan, inte symtomet. Hel hetsbegreppet står alltså för mycket av det radikalt nya i socialtjänstlagen. De organisatoriska förutsätt ningarna för ett socialt arbete som tillämpar denna princip avvecklas emellertid steg för steg. Hur går detta ihop? Går det ihop? I kapitel 4 diskuteras relationen mellan socialt arbete och socialpolitiken i stort. Man kan enligt min mening inte diskutera det sociala arbetets prak tik utan att ha en föreställning om den omgivande referensram som är det socialpolitiska systemet. När socialtjänstlagen skrevs utgick man från att social tjänsten ska vara en aktör i samhällsplaneringen och aktivt påverka sociala villkor och förebygga sociala problem. Det är ambitiösa föresatser som sällan för

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 11

verkligats. Man kommer närmare sanningen om man säger att socialtjänstens villkor till stor del bestäms av eller speglar effektiviteten – läs: ofta ineffektiviteten – hos de generella välfärdssystemen. Den sociala praktiken ger viktiga kunskaper om brister och läckage hos de socialpolitiska systemen. Utan dessa kunskaper skulle socialpolitiken ha blin da fläckar. Det informella och det ideella sociala arbetet i vårt land har en betydande och en allt viktigare – men ofta förbisedd – roll. Konkurrerar eller samver kar dessa insatser med den offentliga verksamheten? Diskussionen om detta förs i kapitel 5. Bokens andra del innebär ett direkt inhopp i det sociala arbetets praktikfält. Detta fält är nästan som ett lapptäcke, men det finns ändå ett mönster. I hela elva kapitel kommer de allra viktigaste arbetsupp gifterna inom socialtjänsten att belysas. Det allra största avsnittet gäller barn- och ungdomsvården – det betecknas oftast som socialtjänstens individoch familjeomsorg. Insatserna inom detta område är inte de allra mest omfattande, men det stora utrymmet i denna text – kapitel 6–9 – beror på min uppfattning om att det sociala arbetet i detta sam manhang inbegriper en mängd olika metoder, vilka i sin tur kräver djupgående kunskaper inom många olika områden för att arbetet ska bli framgångsrikt. De äldre barnavårdsnämndernas arbete inriktades på ”problemgruppen” – de unga – men socialtjäns ten har vidgat arbetssättet och ”förståelsehorison ten” till att gälla hela familjen. Helhetssynen som bär upp socialtjänsten har sin tyngdpunkt förlagd till individoch familjeomsorgen. Om man frågar ”mannen på gatan” om vad soci altjänsten har för arbetsuppgifter, så är svaret oftast – gissar jag – att man ger fattiga människor med svårigheter att klara sin egen försörjning ekono miskt bistånd, ”socialhjälp”. Ofta med tillägget att man i detta sammanhang slösar med resurserna, att man är för ”givmild”. Men fortfarande är det ekono

08-07-09 08.36.27

Mer än ett förord

miska biståndet – hos dem som är mottagare – för knippat med upplevelser av nederlag och tillkorta kommande. Vänder man sig till ”det sociala” så har man misslyckats i livet. Är dessa onda cirklar, all mänhetens negativa attityd till ”socialhjälpstagarna” och mottagarnas självförebråelser, möjliga att för ändra? I kapitel 10 förs denna diskussion. Kapitel 11 ger en belysning av det faktiskt mest omfattande av socialtjänstens arbetsområden – den sociala omvårdnaden av de äldre. Äldreomsorgen innebär ett stort ansvar såväl för den medicinskt präglade vården och omsorgen som för det sociala arbetet. Antalet äldre människor i vårt land växer ständigt – ändå är detta ”problem” än större i de flesta andra europeiska länder – och vi kan se fram mot svåra resursproblem i den snara framtiden. Den allra viktigaste utmaningen är att utforma omsorgen och det professionella arbetet så att det tillför livskvalitet i livets nära slutskede. Aldrig är det dubbla förhållningssättet att förena professiona litet med medmänsklighet större än då man bemö ter den äldre människan. ”Man måste kunna vara professionell på att inte vara professionell.” En annan traditionstyngd arbetsuppgift, som vi ser närmare på i kapitel 12, är missbruksvården. Ansvaret för detta arbete delar socialtjänsten med den medicinska expertisen och en självklar utgångs punkt är att den medicinska vården ska samverka med socialtjänsten – en föresats som i praktiken ofta kommer på skam. Är detta i första hand ett organisatoriskt problem eller är de respektive pro fessionella förhållningssätten så olika att ett sam arbete värt namnet (nästan) aldrig kommer till stånd? Kapitel 13 och 14 behandlar socialtjänstens arbetsuppgifter då de är som allra svårast. Klien terna är antingen människor med fysisk funktions nedsättning (kapitel 13) eller med psykisk funk tionsnedsättning (kapitel 14). Återigen möter vi ytterst komplicerade arbetsuppgifter där de medi

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 12

cinska och de sociala ansvarsområdena möts och där de överlappar varandra – samtidigt som samar betet mellan aktörerna är outvecklat, eller ännu värre – präglat av misstro. Denna andra del avslutas med två kapitel (kapitel 15 och 16) som ägnas åt vad jag vill beteckna som ”det åsidosatta ansvaret”. Socialtjänstlagen är en inkluderande lag som ger alla medborgare rätt till stöd och omsorg när behov av detta är väl doku menterat. I dessa kapitel diskuterar jag två områden där ansvaret sviktar enligt min mening – det gäller människor med en annan bakgrund än den svenska, och det gäller ”de mest utsatta” (t ex de hemlösa). Man kan naturligtvis göra antagandet att social tjänsten prioriterar insatser för dessa kategorier av människor lågt och det är eventuellt förklaringen i vissa fall. En mer sannolik tolkning är att social tjänsten faktiskt inte är organiserad så att man kan arbeta på ett konstruktivt sätt med de människor som kanske mest behöver ett bistånd. Bokens tredje del innehåller den teoretiskt tunga delen av framställningen. I fem kapitel (17–21) tar jag upp vad jag med ett klumpigt ordval benämner ”praktiska teorier”. Det är alltså inte väl etablerade och grundläggande teorier av generell karaktär som behandlas – till exempel psykoanalys, teori om sam hällets klasstruktur eller socialpsykologiska teorier. Dessa teoretiska språk är viktiga och ska naturligtvis ingå i utbildningsprogrammen för blivande socio nomer. Men i denna grundbok reserverar jag den direkt teoretiska diskussionen till de teorier som har en – om inte omedelbar så i alla fall ”medelbar” – närhet till det sociala arbetets praktik. Det mest omfattande kapitlet – kapitel 17 – i detta avsnitt av boken handlar om anknytningsteori, eller det nära samspelet som utvecklas mellan barnet och den mest nära människan under de första levnadsåren. Utan att ha reflekterat ingående över utvecklingen av detta nära samspel, så blir arbetet med svåra barnomsorgsärenden ett arbete i blindo.

08-07-09 08.36.27

Mer än ett förord

I de andra teoretiska kapitlen tar jag upp frågor som handlar om möten mellan människor: hur man upplever sig själv genom andras ögon (kapitel 18); hur man tillsammans med andra människor kon struerar verkligheten – och för socialarbetarens del hur klienten konstrueras (kapitel 19); om ojämlik het (kapitel 20), och även här koncentrerar vi oss på den ojämlikhet som socialarbetaren främst kon fronteras med, det ojämlika förhållandet mellan socialarbetare och klient; och så avslutas den teore tiska delen med en diskussion om motivationsar bete (kapitel 21), en central fråga för socialt arbete. Tidigt i boken ger jag en beskrivning av det soci ala arbetets olika bakgrunder. Nu – i bokens fjärde del – försöker jag placera in det sociala arbetet i olika övergripande kunskapsteoretiska samman hang, som jag menar är viktiga för att förstå vad socialt arbete handlar om. Kapitel 22 behandlar frå gan om vilka kunskaper vi behöver för att bemöta människor – i det sociala arbetets perspektiv. De nödvändiga kunskaperna – vilka är kunskapskäl lorna? Teoretiska framställningar? Livserfarenheter? I vilken utsträckning kan vi formulera anspråk på att socialarbetaren ska producera och systematisera kunskaper – att vara en ”forskande praktiker”? Kapitel 23 tar upp den svåra frågan ”kvalitetssäkring” av det sociala arbetet. Det är en fråga som jag har en mängd ambivalenta känslor inför. Naturligtvis ska man arbeta på ett sådant sätt att man kan gå i god för att man gjort det bästa möjliga i en svår situa tion. Men varje erfaren socialarbetare vet att proble matiken ibland är så svår och djupgående att man kör fast, att kunskaperna inte räcker till … man misslyckas. Boken avslutas med att jag träder fram som den erfarne socialarbetare jag faktiskt är. I kapitel 24 för söker jag berätta om ”världens svåraste jobb”, det sociala arbetet, men också om hur berikande och utvecklande – ja, fascinerande – socionomprofes sionen är. En tes i detta kapitel är också att det soci

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 13

ala arbetets insatser har betydelse långt utöver att bistå människor i svåra livssituationer. Ett samhälle där socialarbetarens jobb är ett prioriterat och vär desatt arbete – det är ett samhälle som uppfyllt en viktig förutsättning för att vara ett gott samhälle för alla medborgare.

* Varje författare vet att det är svårt att skriva lätt. Man måste undvika att förenkla på ett sätt som underkänner läsaren, men man måste också undvi ka att borra sig in i problemställningar som mest man själv är intresserad av. Detta är kloka föresatser, men de är inte till något konkret stöd när man väl ger sig i kast med skrivjobbet. Ett par omständighe ter vill jag emellertid kommentera. Nästan alla böcker som handlar om socialt arbete och socialpo litik är belamrade med siffror, och dessa beskriver viktiga aspekter av människors livsvillkor, omfatt ningen och ”utnyttjandet” av sociala rättigheter osv. Men siffror är en färskvara. De som gäller i dag sak nar aktualitet eller kan vara direkt missvisande i morgon. Siffror är därför sparsamt förekommande i min text, jag försöker i stället att peka på generella tendenser och mönster. De flesta kapitlen i boken ”dras med” ett större eller mindre antal fotnoter. Det anses, säkert med viss rätt, att fotnoter gör texten tyngre och mer svår forcerad. Jag har ändå valt att skriva på detta sätt. Det innebär en möjlighet för läsaren att gå förbi detaljer, men också att fördjupa sig på vissa punkter. Fotnoter ger läsaren en valfrihet och de finns i min text av detta skäl, inte för att texten ska verka mer ”vetenskaplig” än vad den faktiskt är. Hur ska man benämna den person som anlitar socialtjänsten? Eller som blir föremål för social tjänstens tvångsutövning? Jag har så ofta som möj ligt försökt att använda ordet människa. Det sociala arbetet måste vara en fråga om hur man bemöter människor, inte om hur man handlägger ärenden.

08-07-09 08.36.28

Mer än ett förord

Denna terminologi, att handlägga ärenden, är ett språkbruk som inte förekommer i socialtjänstlagen eller dess förarbeten. Men det är ett språk som blir allt vanligare på socialkontoren, till och med inom socionomutbildningarna. Jag avskyr ordet ärende! Jag är inte heller förtjust i det begrepp som ofta återkommer i texten, begreppet klient. Jag föredrar emellertid det ordet framför uttryck som ”den enskilde” och liknande, vilka i mina öron låter konst lade. Hur skriver man om socialarbetare? Han eller hon? Jag använder (nästan) konsekvent femininum, socialarbetare – hon. Skälet är trivialt. De allra fles ta socialarbetare, med undantag för dem på chefs nivåer, är kvinnor.

* Under den tid jag har skrivit denna bok har jag haft stor glädje av mina arbetskamrater på Ersta Sköndal högskola, Institutionen för socialt arbete (Sköndals institutet). Forskargruppen på institutionen, under professor Lars Svedberg, är ett osäkert kort när det gäller att få oreserverat stöd för det man skriver, men mycket pålitlig när det gäller att ge möjlighet till inträngande diskussioner som gör att man kom mer på bättre tankar. Lärargruppen på Sköndal har granskat och kommenterat texten, och jag har under resans gång också haft stor glädje av kommentarer av studenter som läst olika avsnitt av texten. Anna Whitaker och Emilia Forssell, båda forskare på Ersta Sköndal högskola, har handgripligt – men varligt! – utsatt olika textavsnitt för kritisk granskning. Jag har sedan början av 90-talet arbetat tillsam mans med socialarbetare (i vid bemärkelse) i Ryss land under förhållanden som i nästan alla avseen den kontrasterar med dem vi möter i Sverige. Upp finningsrikedomen, entusiasmen och den under fundiga självkritiken hos arbetskamraterna i S:t Petersburg är en erfarenhet som finns med i min text, även om jag bara undantagsvis hänvisar till

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 14

den. Ingenting är omöjligt, inte ens det omöjliga! En lärdom jag har tagit med mig från mina vänner i Ryssland.

* Två omständigheter har varit fullständigt avgörande för att det blev möjligt att skriva Förstå socialt arbete. Mina ansvariga chefer, rektor Jan-Håkan Hansson och prefekterna Jonas Alwall, Lars Erik Olsson och Magnus Karlsson har på ett inkännande sätt underlät tat min arbetssituation på många olika sätt. Libers förlag – min förläggare Peter Söderholm och redaktör Carina Blohmé har med en överlägsen professionalitet bedömt manuskriptet på ett över gripande plan men också ner på detaljnivå. De har varit en ovärderlig tillgång när manuskriptet tagit form. Tack!

* Till sist ett par personliga ord. Jag tillägnar denna bok Gustav Jonsson, den legendariske grundaren av Barnbyn Skå. Gustav var chef för Barnbyn 1948– 1971. När han gått i pension efterträdde jag honom på chefsstolen under de följande tio åren. Gustavs betydelse för utvecklingen av det sociala arbetet till en radikal och humanistisk praktik har inspirerat generationer av läkare, psykologer och socialarbe tare. Gustavs förmåga att förena ett psykologiskt djupseende med övergripande sociala och politiska perspektiv var enastående. Att efterträda Gustav innebar att ta på sig ett symboliskt ansvar, ett ansvar att förvalta och för svara en radikal tradition inom socialt arbete. Jag och många andra av Gustavs efterföljare har nog försökt – men har vi lyckats? Jag vet inte. Denna bok är i alla fall att betrakta som ett ”samtal med Gus tav”. Alltså – till Gustav! Stockholm i maj 2008 Bengt Börjeson

08-07-09 08.36.28

Kapitel 1

Inledning Vad är socialt arbete? Det är en fråga som naturligt vis ges olika svar beroende på vem som tillfrågas. Om man ställer frågan till en socialsekreterare, alltså en person som utövar socialt arbete i sitt arbete, kommer svaret sannolikt att röra sig om insatser som genomförs för utsatta människor och om svå righeten att förena rollen som en hjälpande hand med uppgiften att också ansvara för myndighets utövning, till exempel genom insatser i familjer för att skydda barnen. Riktas frågan till klienterna kom mer svaren att vara mycket olika – det är min giss ning. Denna variation skulle förmodligen bero på om man har erfarenhet av ”positiva insatser” i form av hjälp och stöd eller om man mött socialsekrete rarna i första hand som representanter för en kon trollerande myndighet. Vilken uppfattning om det sociala arbetet har medborgarna? Även här går säkert meningarna isär och dessa skiljaktigheter hänger i sin tur samman med djupgående och åtskilda värderingar om vad som är samhällets ansvar för individen och om indi videns eget ansvarstagande. Ser vi på den ”utsatta människan” som ett offer eller som en individ som inte tagit ett ansvar för sig själv? Ställer vi frågan om det sociala arbetet till politiker kommer också sva ren att variera beroende på partitillhörighet, men det finns säkert skillnader mellan politiker på kom munal nivå och dem som gör sin politiska insats i rikspolitiken. Forskare och lärare i ämnet socialt arbete har sina svar och de skulle sannolikt bero på hur olika per soner i dessa professioner beskriver och definierar

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 15

sociala problem – utifrån uppfattningen att det är socialarbetarnas åtagande att om möjligt lösa eller mildra dessa problem på olika nivåer i samhället. Det är alltså inte möjligt att ge en entydig defini tion av socialt arbete, av de professionella insatser som genomförs av socialarbetare – den vanliga for mella titeln inom de sociala förvaltningarna är soci alsekreterare – därför att uppfattningarna om det sociala arbetet är beroende av vilket perspektiv som är utgångspunkten för försöket att beskriva insat serna i fråga. Det är inte heller möjligt att utnämna någon grupp av individer som de som har större ”rätt” än andra att avgöra vad som är det sociala arbetets ”väsen”. Forskarna har naturligtvis en kvali ficerad grund för sina uppfattningar, men det gäller också klienterna som har sina alldeles unika erfa renheter av hur det sociala arbetet fungerar i prak tiken. Det är inte ett särskilt besvärande faktum att vi har så svårt att bestämma oss för en bra och entydig definition av socialt arbete. Det är tvärtom värde fullt att begreppet är så mångskiftande och så öppet för tolkningar. Denna öppenhet är samtidigt något av en garanti för att nya tankegångar är både möj liga och önskvärda – ”ämnet” socialt arbete är alltså inget slutet kunskapsfält. Detta har en alldeles kon kret betydelse när det gäller den professionella utbildningen av socialarbetare, den utbildning som bedrivs vid universitet och högskolor inom ramen för socionomprogrammet. Naturligtvis har lärarna ett ansvar för att ”lära ut” viktiga yrkeskunskaper till studenterna och man kan tillfoga att lärarna har ett

08-07-09 08.36.28

inledning

tolkningsprivilegium när det gäller att avgöra vad som ingår i yrkeskunnandet. Men en viktig pool av erfarenheter svarar också studenterna för. De kun skaper som ”förmedlas” måste också konfronteras med varje studerandes egna livserfarenheter och vid den konfrontationen är det inte självklart att läraren och läroboken står för den avgörande tolkningen. Det är denna omständighet – att de studerandes erfarenheter har en så viktig roll för utbildningsre sultatet – som gör utbildningen så svår. Svårighe terna ligger inte i första hand på det intellektuella planet, utan mer i de värderingar som vi tillämpar då vi tolkar och bedömer andra människor och deras handlingar. Att ompröva sådana värderingar innebär att den egna självbilden utmanas och kan ske till sist underkänns – av mig själv.

Det moraliska perspektivets bankrutt Som jag försökt beskriva här ovan är det sannolikt en fåfäng förhoppning att någonsin finna en entydig bestämning av vad det sociala arbetet ”är”. Det finns så många legitima utgångspunkter för en sådan beskrivning och därför många olika perspektiv på den verklighet vi försöker beskriva. Det sociala arbetet förändras också ständigt; förändringar upp står till följd av medvetna politiska beslut eller för ändringar följer på viktiga forskningsresultat. Men vi ser därtill förändringar som på ett svårbegripligt sätt hänger samman med samhällets omvandlingar och ”tidsandans” ombytlighet. I ett historiskt perspektiv kan man emellertid identifiera olika tillfällen då något viktigt hände, då ett genombrott för ett nytt sätt att tänka blev möj ligt. Låt oss se i backspegeln! År 1948 är ett genombrottsår för det sociala arbe tets del. Då öppnades en institution för skyddstill syn och samhällsvård av ”vanartiga barn”, i åldern

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 16

7–15 år, några mil utanför Stockholm under ledning av Gustav Jonsson som blev chef – och chefsläkare – på barnhemmet. Institutionen blev med rätta berömd, men också hårt kritiserad, i vårt land, och de flesta människor i en äldre generation känner fortfarande till den under namnet Barnbyn. Barn byn låg i Skå församling på Svartsjölandet1 och kal lades oftast ”Barnbyn Skå” och dess chef var alltså ”Skå-Gustav”. Barnbyns program var resultatet av en skrivning – signerad Gustav Jonsson – som totalt bröt med den gällande traditionen när det gällde samhällets insatser för vanartiga barn eller barn med usla upp växtvillkor. För det första byggde arbetet med bar nen på ett antiauktoritärt tänkande. Det var inte i första hand lydnad (för pojkarnas del) och dygd (för flickorna) som var målet för behandlingen. Frihet var ett viktigt ord på Barnbyn och det var en själv klarhet att låta barnen få ett viktigt ord med i laget när det gällde att bestämma olika saker av vikt för byns invånare (där fanns t ex en ”by-riksdag” med beslutsrätt i många frågor och där barnen var i majoritet). All fysisk bestraffning av barnen var strängt förbjuden och detta långt innan agan för svann från de vanliga skolorna i vårt land.2 Den andra viktiga principen var idén om familjen som behandlingsenhet. Barnbyn var organiserad kring ett antal barnstugor med 7–8 barn som bil dade en ”familj” tillsammans med husmor och hus far som var barnens ställföreträdande föräldrar. Stugföräldrarna hade ett helt och fullt ansvar för barnens del under dygnets alla timmar; man skötte matlagning, barnens skolgång och läxläsning, klä der, städning och uppvärmning och så vidare. Arbetet på barnstugorna var ett långtgående exempel på medlevarskap mellan behandlare och klient, i detta fallet mellan stugföräldrarna och de omhändertagna barnen. Man levde tillsammans och med varandra i ett hem som man hade gemen samt (stugföräldrarna bodde också på barnstugan i

08-07-09 08.36.29

1 inledning

ett husmors- och ett husfarsrum). Alla medarbetare på Barnbyn bodde för övrigt på institutionen; chefs läkaren, rektorn, lärarna och så vidare. Från starten av verksamheten hade Barnbyn fan tastiska medarbetare. Två av dem, makarna Mirjam och Joakim Israel skrev en bok3 som blev en pro gramförklaring för barnbyn och en av de mest infly telserika och debatterade texterna inom det sociala området under förra seklet. Det finns inga elaka barn var bokens titel, med en oskriven underrubrik som skulle kunna formuleras – det finns barn med problem. Den beskedliga boktiteln till trots var boken ett intelligent men också rasande angrepp på ett mora liskt sätt att förstå det barn som inte fogade sig i samhällets föreskrifter, alltså det barn som skolkade, stal, var aggressivt mot kamrater. Dessa barn var inte belastade med moraliska defekter som man skulle motverka genom en uppfostran där morot och piska var konsekvenser av barnens handlande (och där piskan var den mest omhuldade reaktio nen). Barnens elakhet och olydnad och brist på di sciplin var inte moraliskt negativa egenskaper som skulle bemötas och bemästras. Det oregerliga barnet var i stället ett problembarn till följd av de svårighe ter de mött i sitt liv. Man kan inte bestraffa ett problem! Ett problem måste lösas och för att kunna prestera en lösning måste man förstå problemet. Detta var övertygelsen som låg till grund för Barnbyns verksamhet och det var detta synsätt man – under starkt motstånd – ville lansera för den sociala barnavården i dess hel het. Det fanns emellertid en hake i resonemanget. Det fanns inga utbildade professionella problemlö sare i Sverige vid mitten av förra seklet. Antalet utbildade psykologer var lika med noll och socialar betarnas (de få som fanns) utbildning hade sin ton vikt på kunskaper om den kommunala förvaltning en och om skötseln av kommunernas ekonomi. Den

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 17

sociala traditionen var präglad av en repressiv och överhetlig hållning gentemot de utsatta människor na, en överhet som blandades upp med doser av välgörenhet i lyckliga fall. Behovet av kunskaper när det gällde att förstå människors utsatthet som problem som det gällde att lösa, blev en fantastisk hävstång när det gällde utvecklingen av utbildningsprogram inom det soci ala och psykologiska fältet. Den första psykologut bildningen kom i gång, utbildningen av socialarbe tare reformerades i grunden, utbildning av special lärare startades, utbildningen av förskollärare expanderade i en nästan explosionsartad takt. Den viktiga poängen i detta sammanhang är alltså att den sociala professionen, den att vara socialarbeta re, är starkt präglad av att på ett professionellt och medvetet sätt bidra till lösningen av de problem som är förknippade med människors utsatthet. Denna professionella kompetens förutsätter en förståelse av både problemens psykologiska och sociala aspekter.

Forskningen i socialt arbete gör sitt inträde på scenen De blivande socialarbetarna – från och med 1950-talet fanns utbildningen i Stockholm, Göte borg och Lund – utbildades vid socialinstitut, seder mera socialhögskolor. Socialhögskolorna hade en självständig ställning i förhållande till universiteten, men denna självständighet hade ett högt pris. Man var utestängd från möjligheterna att bedriva forsk ning inom det område där socialarbetarna hade sin verksamhet. Den kunskap socialarbetarna fick ta del av producerades i andra vetenskapliga samman hang, ofta med indirekt om ens någon anknytning till det sociala fältet. Utbildningen och undervisningen präglades också av den underordnade position som social

08-07-09 08.36.29

inledning

arbetarna intog inom sitt eget kunskapsfält – lärarna i de teoretiska ämnena vid socialhögskolorna kom från universitetens institutioner, de statsvetenskap liga, rättsvetenskapliga, psykologiska, sociologiska och socialmedicinska institutionerna. Att utbildas till socialarbetare innebar alltså att man inskolades i en tradition där det togs för givet att de relevanta kunskaperna producerades av den forskning som bedrevs utanför den sociala praktiken. Denna inord ning hade också som en förutsättning antagandet att man förvärvade professionella kunskaper genom inlärning av de kunskaper som de utanförstående forskarna var villiga att lära ut. Man brukar tala om en utvändig relation mellan den som är kunskaps processens föremål (den studerande) och den som är den pedagogiske aktören (läraren) om processen är en sådan ensidig kommunikation mellan parter na.4 Därför var det ett stort steg som togs mot att skapa en professionell status för socialarbetarnas del när ”socialt arbete” blev ett akademiskt ämne med förlängning i en forskarutbildning – och naturligt vis: ett eget forskningsfält. Detta öppnade slussluck or inom utbildningssystemet; nu strömmade socio nomer till forskarutbildningen och de besatte efter hand också de flesta lärartjänsterna inom socio nomprogrammet. Från att ha varit ett icke existe rande akademiskt ämne är socialt arbete som ämnesområde nu ett av de mest dynamiska forsk ningsfälten inom samhällsvetenskapen i vårt land.5 Det finns kritiska röster när det gäller socialhög skolornas förvandling till (tunga) universitetsinsti tutioner. Man hävdar att ämnet ”akademiserats” och att forskningen ofta försummar att ta itu med de angelägna kunskapsbehov som finns ”på fältet”. Den process som beskrivits här ovan var genom förd i slutet av 1970-talet (1977). ”Socialt arbete” har blivit huvudämne inom socionomutbildningen och de första professurerna i socialt arbete inrätta des. Socialhögskolorna blev institutioner inom uni

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 18

versiteten och de samhällsvetenskapliga fakulteter na.6 I ett enda språng höjdes socialarbetarnas profes sionella anseende – man tog steget från att vara ”semiprofessionella” till att vara professionella aktö rer.

Socialtjänstlagen – socialarbetarens verktyg och rättesnöre Den lagstiftning som reglerade det sociala arbetet under 1950- och 60-talen stämde inte väl överens med socialarbetarnas professionella ambitioner. Sociallagarna var uppsplittrade på tre huvudområ den: ekonomiskt bistånd, barnavård och nykterhets vård. Det sociala arbetet var strikt organiserat i enlighet med dessa skilda verksamhetsområden, såväl när det gällde mötet med klienterna som när det gällde huvudmannaskapet för den sociala verk samheten. Det fanns alltså socialnämnd, barna vårdsnämnd och nykterhetsnämnd. I nästa kapitel kommer jag att beskriva social tjänstlagens dramatiska tillkomst – socialtjänstlagen trädde i kraft 1982 efter femton (!) års utrednings arbete och utskottsbehandling – eftersom jag före ställer mig att man bättre förstår förutsättningarna för det sociala arbete som man nu bedriver om man samtidigt känner till vilka frågor som man uppfat tade som de principiellt viktiga när man skulle skri va den nya lagen – och vilka frågor där det rådde stark politisk oenighet. Att förstå de motsättningar som kommer till ytan i samband med ett lagstift ningsarbete innebär att de värderingar som ligger till grund för det rättsliga sammanhanget blir tyd liga – eller tydligare än annars. Den retorik som uppstår för att täcka över sprickorna i den gemen samma värdegrunden har inte hunnit bli ogenom skinlig ännu.7

08-07-09 08.36.29

1 inledning

Det finns en omständighet beträffande den nya socialtjänstlagen som är av oerhört stor betydelse för det sociala arbetet och det gäller själva lagens konstruktion. Socialtjänstlagen är en ramlag, vilket innebär att det är en lag som i så stor utsträckning som möjligt undviker detaljföreskrifter för det soci ala arbetets praktik. Man kan säga att lagstiftaren markerade sitt förtroende för socialarbetarna som professionella aktörer genom att skriva lagen som man gjorde. Inom politiskt bestämda ramar är det socialarbetarens professionella kunnande som ska vara avgörande för de insatser och de beslut man kommer fram till för klientens del. Lagstiftaren har gett ett generöst utrymme för den professionella bedömningen av det enskilda och unika fallet, i stäl let för att via föreskrifter och schabloner diktera och föreskriva det sociala arbetets inriktning och inne håll. Lagstiftarens öppenhet står i kontrast mot den tilltagsenhet som man ofta visar från kommunernas sida när man genom riktlinjer, i vissa fall utomor dentligt detaljerade, ”styr upp” socialarbetarnas pro fessionella insatser. Detta är en viktig frågeställning som inte diskuterats på ett ingående sätt i vårt land. Tro inte för ett ögonblick att socialtjänstlagen löste de konflikter och motsättningar som präglade arbetet vid lagens tillkomst! Har socialarbetare de kunskaper som krävs för att man verkligen ska kunna genomföra de bästa insatserna i det enskilda fallet? Var det socialarbe tarna som professionella aktörer som fick ett ökat handlingsutrymme i och med socialtjänstlagen, eller togs detta utrymme i anspråk av de lokala poli tikerna som därmed fick mer makt än någonsin när det gäller insatser för de ”utsatta människorna”? I vilken mån blev ”brukarna” och deras organisatio ner delaktiga i den möjlighet till inflytande som socialtjänstlagen innebär?

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 19

Alla dessa frågor till trots är det viktigt att påpeka att socialtjänstlagen aldrig skulle ha fått en så tydlig karaktär av ramlag om inte den sociala professionen uppnått en betydande professionell prestige – en utveckling som beskrivits i detta kapitel. Att ha ett professionellt anseende och en profes sionell status är emellertid ”a mixed blessing”. Det betyder att man anförtros krävande arbetsuppgifter och att man tilltros kompetens att arbeta med svåra mänskliga problem. Men en professionell status innebär också ansvar, ett stort ansvar. Jag kan inte smita undan med ”Jag förstod inte …”. Den utvägen är för alltid stängd för socialarbetarna.

Sammanfattning I detta inledande kapitel har jag försökt beskriva det sociala arbetet som en profession i (stark) föränd ring. Detta kommer att vara ett genomgående tema i boken – det sociala arbetet ”är” inte någonting, det sociala arbetet ”blir”, är i ständig tillblivelse. Många av dessa förändringar har min starka sympati, andra förändringar uppfattar jag som definitiva steg till baka i utvecklingen. Till det odelat positiva hör de allt högre kraven på socialarbetarnas professionella kunnande. Även när socialarbetare kritiseras i den offentliga debatten för att inte ha handlat på ett pro fessionellt sätt eller för att ha gjort sig skyldiga till allvarliga felbedömningar. Socialarbetarna står ofta i skottgluggen för omvärldens misstroende, men också i sådana sammanhang är detta ett uttryck för de förväntningar och anspråk man har på det socia la arbetets kvalitet och på att socialarbetarna ska förstå de mycket komplicerade livssammanhang som är deras uppgift att arbeta med, att påverka och att bidra till att förändra.

08-07-09 08.36.29

inledning

Noter 1 Jag måste tyvärr skriva att Barnbyn låg i Skå församling, inte ligger. Verksamheten lades ner hösten 2005 och i skri vande stund står husen tomma. För mig som mångårig medarbetare på Barnbyn är det en nedslående upplevelse av att någonting av stor vikt för det sociala arbetets idéin nehåll gått definitivt förlorat. Därtill finns det naturligtvis hos mig otaliga minnen av alla dessa ekon av människor och människors röster i en pulserande, skapande men också kaotisk miljö, röster som nu har tystnat. 2 Bestraffning av barnhemsbarnen var en självklar ”metod” i uppfostringssyfte innan Barnbyns idéer slog igenom. I själva verket synkroniserades inledningen av verksamhe ten på Skå med nedläggningen av ett barnhem i Stock holm där man gått för långt vid tillämpningen av repres siva metoder gentemot barnen. 3 Israel Joachim & Valentin-Israel Mirjam: Det finns inga elaka barn, Stockholm 1946 (1956). 4 De lärare som hade sin professionella skolning från social högskolorna var lektorer av en lägre dignitet och undervi

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 20

sade i ämnet ”social metodik” som endast omfattade 20 poäng (utan möjlighet till fördjupning). Det fanns också konsulenter vilkas uppgift till stor del var begränsad till att förmedla praktikplatser till de studerande. 5 Utmärkta beskrivningar av framväxten av ämnet socialt arbete som ett akademiskt ämne ges i en text av Högskole verket: ”Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet.” Högskoleverkets rapportserie 2003:16 R (produ cerad tillsammans med Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS). 6 Den första professuren i landet gick till Harald Swedner, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet. 7 Den nu gällande versionen av socialtjänstlagen är från 1 januari 2002. I förhållande till den ursprungliga social tjänstlagen har man genomfört omfattande redigering av lagtexten, men de innehållsliga förändringarna är relativt små. De viktigaste förändringarna är att rätten att över klaga beslut om bistånd har utvidgats och att socialtjäns ten alltid ska upprätta en vårdplan när barn placeras i ett annat hem än det egna. Även tillsynen över socialtjänsten förusätts förstärkt enligt den nya lagtexten.

08-07-09 08.36.30

Del 1

Bakgrunder

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 21

08-07-09 08.36.30

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 22

08-07-09 08.36.30

Kapitel 2

Socialtjänsten som ett utopiskt projekt Socialtjänstlagen är grunden för det sociala arbetet. För att kunna ta ställning till om lagen och det sociala arbetet fungerar som de ska – och hur det skulle kunna fungera bättre! – kan det vara klokt att gå lite tillbaka i tiden och ta reda på vilka tankar som låg bakom socialtjänstlagen. Välkommen alltså att följa med på ett samtal med Gabriel Romanus, ansvarig minister då socialtjänstlagen drevs igenom efter åratals utredningar. * En dag i juni 2003. Jag är på väg till det gamla reger ingskansliet vid Mynttorget i Stockholm. Det är nu ombyggt och där finns i stället arbetsrum för de folkvalda, riksdagsmännen, och olika partikanslier. Jag ska träffa Gabriel Romanus, som nu är riksdags man för folkpartiet och har haft en framgångsrik politisk karriär. Gabriel Romanus var socialminister i slutet av 1970-talet i den folkpartistiska minori tetsregeringen. I denna roll gjorde han avgörande insatser för att ena de stridande viljorna för att till slut få igenom socialtjänstlagen. Bland annat hän sköts flera av de mest kontroversiella frågorna, sär skilt de som hörde till tvångsinslagen i lagtexten, till fortsatta utredningar.1 Jag vill samtala med Gabriel om socialtjänstlagen som han faktiskt drev igenom som ansvarig minis ter, med en blandning av beslutskraft och tålmodigt kompromissande. Vilka frågor var de kontroversi ella? Vad innebar socialtjänstlagen av principiellt nytänkande? Hur har socialtjänsten utvecklats efter lagens tillkomst?

Forsta_socialt_arbete_NY.indd 23

Lagen har en mäktig första paragraf som alla socialarbetare känner till och har känslor inför:

Socialtjänstens mål 1§ Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänstlagen skall under hänsynstagande till män niskans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. När jag skriver om socialarbetarnas starka känslor inför socialtjänstens portalparagraf är det en ambi valens inför den närmast poetiska texten jag åsyftar. Lagtexten kontrasterar bjärt mot socialarbetarnas

08-07-09 08.36.30

Ja, den här boken ska göra det lite svårare att ge ett svar på den frågan! Åtminstone ett enkelt svar. För socialt arbete är så mycket och så varierande.

FÖRSTÅ SOCIALT ARB ETE

BENGT BÖRJESON

VA D Ä R S O C I A LT A R B E T E ?

F ÖR S TÅ S O C I ALT ARBETE BENGT BÖRJESON

Best.nr 47-05222-6

Tryck.nr 47-05222-6-00

omslag.indd 1

08-07-09 08.29.57