det första or d indiern Pugalendhi Kushanu Patel uttalade efter sin ankomst till Frankrike var svenskt. Smått otroligt! Ikea. Det var vad han sade med låg röst. När det var gjort stängde han dörren till den gamla röda Mercedesen, lade händerna på sina silkeslena knän och väntade. Taxichauffören, som inte var säker på att han hört rätt, vände sig om mot kunden varvid de små träkulorna i sitsen på förarsätet knakade. I baksätet satt en medelålders mörkhyad man med jättelik mustasch. Han var mager och knotig som ett träd och de ärriga insjunkna kinderna vittnade om att han i sin ungdom lidit av svårartad akne. Han hade flera ringar i både öron och läppar; det såg ut som om han hade stängt till munnen med ett blixtlås. Snyggt ordnat, tänkte Gustave Palourde, som insåg att det vore en fantastisk möjlighet att åtgärda sin hustrus ständiga pladder. Kundens klädsel – skrynklig gråglansig sidenkostym, vit, likaledes mycket skrynklig skjorta och röd oknuten slips som hölls ihop av en säkerhetsnål – vittnade om många flygtimmar. Men märkligt nog saknade han bagage. Antingen är han hindu eller så har han fått en sjuhelvetes smäll i skallen, tänkte chauffören när han såg den stora vita 11