Söndag
Barry Fairbrother hade ingen lust att gå ut och äta middag. Han hade plågats av en blixtrande huvudvärk nästan hela helgen och kämpade dessutom med en artikel till lokaltidningen som skulle in snart. Eftersom hans fru hade varit lite kylig och tvär vid lunchen hade Barry dock dragit slutsatsen att kortet han gett henne på bemärkelsedagen inte vägt upp hans försyndelse, nämligen att sitta inlåst i arbetsrummet hela förmiddagen. Inte gjorde det saken bättre att artikeln handlade om Krystal, som Mary inte gillade trots att hon försökte att inte visa det. »Jag vill gärna bjuda dig på middag ikväll, Mary«, hade han ljugit för att bryta isen lite. »Nitton år, barn! Nitton år och er mamma är snyggare än någonsin.« Då hade Mary veknat och lett, så Barry hade ringt till golfklubben eftersom den låg nära och de garanterat skulle få bord där. Han försökte göra sin fru glad i det lilla, för efter nästan två decenniers äktenskap hade han förstått hur ofta han gjorde henne besviken i det stora. Aldrig med avsikt. Men de hade bara så väldigt skilda uppfattningar om vad som var viktigast här i livet. De fyra barnen var så stora nu att de inte behövde barnvakt. De satt och tittade på teve när han sa hejdå till dem för sista gången, och det var bara Declan, den yngste, som vände sig om och vinkade till avsked. Huvudvärken fortsatte bulta bakom örat på Barry när han backade ut från uppfarten och körde iväg genom den vackra lilla staden 9