SMÅLAND Omogna smultron. Omogna krusbär. Lupiner vid vägkanten. Årets första blåklockor. En orm i vattnet. Jag läser om skogsbränderna i Ryssland. Ett fotografi: ett flygplan bombar skogen med vatten. Ett stim fiskar. De ser orörliga ut i det brungröna vattnet. Som om de frusit fast. Vi smyger närmare. Då ser vi att de allihop liksom darrar. Sedan, när vi går ännu närmare, då exploderar stimmet. Det korta ögonblicket när min dotter är nere under vatten ytan. Det korta ögonblicket när hon är borta, när hon inte finns. Jag räknar årsringar på en stubbe. Jag flyttar nageln från år till år. Här föddes min dotter. Här föddes mina söner. Här föddes jag. Här föddes min pappa. Här föddes min farfar. Han flyttade sten efter sten ute på åkern. Centimeter efter centimeter till ett röse stort som ett skepp. När det var krig i resten av världen var det fred här och min farfar fortsatte flytta stenar stora som hjärtinfarkter. Jag tänker mig en av alla dessa stenar. Jag tänker mig att den pressas ner i jorden någonstans på östfronten och ett år senare pressar den sig upp på min farfars åker. 9