9789144180007

GUSTAV SUNDH

GER ER SKOLGÅRDSLÄRARE

INNEHÅLL

1. Inledning ........................... s. 5

2. Skapandet av en skolgårdskarta ..... s. 19

3. Observera, kartlägga och statusbedöma lekzoner ............. s. 23

4. Rollernas unika funktion ........... s. 42

5. Samspelet och kommunikationen rollerna emellan ................... s. 61

6. Systematisk rollfördelning och planering utifrån kartläggningen .... s. 70

7. Utformandet av pedagogiska miljöer och aktiviteter .............. s. 81

8. Utmaningar i verksamheten och praktiken ...................... s. 95

9. Normmedvetet arbete i praktiken .................. s. 97

10. Mina tankar kring ledarskap på skolgården ..................... s. 105

11. Några ord på vägen vidare ......... s. 113

INLEDNING

JAG HETER GUSTAV SUNDH och har under 16 års tid arbetat som fritidspedagog. För ungefär 8 år sedan började jag lägga större delen av min samverkanstid med skolan på rasterna, eller som jag hädanefter kommer att benämna det, utevistelsen. Under dessa år har jag sakta men säkert byggt upp en skolgårdsverksamhet med fritidshemmets pedagogik som utgångspunkt. Leken, det situationsstyrda lärandet och balansen mellan trygghet och utmaningar, har varit några av verksamhetens grundstenar. Mitt strävansmål har varit och är, att alla barn oavsett förutsättningar ska lyckas, känna trygghet, våga utmana sig själva och få uppleva rörelseglädje och fördjupade kreativa lekprocesser.

I fritidshemmets verksamhet har vi länge jobbat i team. Vi har samarbetat med varandra och tillsammans jobbat för barnens rätt till att få landa i någon form av lekprocess/lärandeprocess. Därför har det varit en naturlig del att hela tiden dela med mig av min kunskap, mina idéer och observationer med kollegorna ute på skolgården och inne på fritidshemmet.

En väl fungerande fritids- och skolgårdverksamhet slutar aldrig att utvecklas. Den är i ständig förändring med elevernas intressen, behov och erfarenheter som utgångspunkt. Det trygga i samspel med det utmanande.

Vi lever dock i en verksamhet där bara ungefär hälften är utbildade fritidspedagoger/lärare i fritidshem eller har annan pedagogisk utbildning. Detta har under åren ökat kravet på oss med utbildning att handleda och coacha de kollegor som saknar utbildning in i yrket och dess verksamhet.

FÖRSTA MÖTET

Sommarfritids.

Sexåringens första möte med fritids, skolan och skolgården.

Från förskolans välkända 80 kvm, 30 barn till dessa okända 8000 kvm och 900 barn.

Första inskolningsdagen.

Pappa har vinkat hejdå.

Nervositeten.

Det är nu det gäller.

Sexåringen får låna en skateboard av mig från boden, börjar trevandes försöka.

En av mina gamla elever som ska börja fyran och går på fritidsklubben kommer fram.

Nu blir jag nyfiken.

Vad kommer hända?

Det här skeendet blir spännande att observera.

Jag spanar på avstånd och upptäcker:

1. Fjärdeklassaren hjälper sexåringen knäppa hjälmen ordentligt, rättar till den.

2. Därefter fortsätter hen att hjälpa sexåringen en lång stund att hitta balansen, går med, hjälper till.

Efter en stund när sexåringen står på egna ben, kan ta fart själv, så lånar fjärdeklassaren en egen bräda och hjälm.

Sen börjar de åka tillsammans.

Upp och ner, fram och tillbaka över skolgården.

Så håller de på fram till mellanmålet.

Ibland faller sexåringen, får ett skrubbsår. Jag avvaktar, ser hur oerhört fint och empatiskt fjärdeklassaren tröstar, peppar.

”Upp igen, nu kör vi. Ramlar gör man, det ingår liksom.”

De tittar på varandra och skrattar.

3. Sen äter de tillsammans vid samma bord på mellanmålet. Det lyser i sexåringens blick av beundran för sin nyfunne, äldre och trygga vän. Hjälmarna har de fortfarande på sig.

Det första mötet med skolan kommer sexåringen minnas för all framtid.

Fjärdeklassarens pappa fick höra vilken fantastisk människa barnet är.

Så genuint omhändertagande och schysst.

En fin dag för ungefär exakt ett år sedan.

En dag för Skolgårdsläraren att minnas.

HUR MÖTS VI OCH

BJUDER IN HELA TEAMET

TILL EN GEMENSAM PLATTFORM

DÄR ALLA FÖRSTÅR?

Precis som ett lag inom idrottsvärlden måste vi som arbetar i fritidsverksamheten dra åt samma håll, kommunicera under matcherna och analysera både våra snedsteg och lyckade insatser systematiskt. Vi måste även reflektera, dra slutsatser och ständigt förbättra vårt samarbete kollegor emellan.

I ett väloljat team känner sig alla delaktiga och jobbar gemensamt mot samma mål. Varje individ är en unik källa till kunskap för verksamheten genom viktiga avgörande observationer, idéer, tankar och analyser. Att tydliggöra och konkretisera hur vi samarbetar och vilka roller vi har och skapa en kommunikativ atmosfär, är en av fritidshemmets största utmaningar.

Jag fick för några år sedan en tanke kring vilka olika roller vi faktiskt axlar när verksamheten är på topp, utan att vi reflekterar över det. När det går riktigt bra arbetar alla på olika nivåer i olika roller. Vi samspelar med varandra för att skapa de optimala förutsättningarna för lek, skapande, rörelse, trygghet och gemenskap. Det som krävs för att nå dit är att alla i personalgruppen, oavsett yrkeskategori, förstår de roller vi som pedagoger antar och hur dessa roller samspelar. Tänk om det går att sätta ord på detta?

Dessa roller vi har när verksamheten är på topp. Går det att skapa en gemensam begreppsbank och ett eget yrkesspråk? Ett språk som alla på ett enkelt sätt begriper och kan agera utifrån rakt in i verksamheten?

Med dessa frågor började jag tillsammans med mina dåvarande kollegor att sakta utmejsla och praktiskt pröva att teoretiskt diskutera dessa roller under våra planeringsmöten. Vilken funktion har varje unik roll och hur samspelar dessa olika roller med varandra? Vi började testa rollerna under fritidsverksamhetstiden inomhus och varje vecka reviderade vi vår rollfördelning. Upptäckten att vi tillsammans teoretiskt kunde prata om varandras roller och vilken funktion vi fyllde för eleverna, är nog den enskilt mest lyckade pedagogiska metod jag prövat i min yrkeskarriär.

Alla i teamet förstod plötsligt. Vi kände oss professionella, stolta och kunniga. Framförallt kände vi en gemenskap i ledarskapet och ju tydligare och säkrare vi kände oss i våra roller, desto mer sammansvetsade blev vi som team. Dessutom bidrog det till en markant ökad trygghet för eleverna med mer fördjupade, ostörda lekprocesser och glädje.

Detta material är tänkt som ett stöd i att konkretisera våra roller som pedagoger i fritidsverksamheten, framförallt under utevistelsen som utgör en stor del av verksamheten.

Materialet kommer på ett systematiskt sätt att lära er varför vi ska utföra observationer och vad vi ska observera. Utifrån vilken roll vi befinner oss i. Därefter kan vi i kollegiet dra slutsatser av våra gemensamma observationer och planera framåt.

Genom att maximera alla pedagogers funktion i verksamheten skapas förutsättningar både för elevernas utveckling och vår utveckling som team, verksamhet och pedagoger.

När samspelet är på topp, när vi förstår och reflekterar över samma händelser i verksamheten, när vi använder oss av samma begrepp för att beskriva – då ökar känslan av tillhörighet. Dessutom får vi tydligt ett fokus på vårt huvuduppdrag.

För att lyckas väl i användningen av detta material krävs en kontinuerlig kartläggning, dialog och avstämning av nuläget under

utevistelsen. Hur har det utvecklats under veckan och vilken framåtsyftande rollfördelning bör ske?

För det är just exakt där vi lyckas: när vi ligger steget före och möter upp barnens behov av rörelse, trygghet, utmaningar och lärande.

Det som krävs för att komma dit är inget enmans- eller tvåmansuppdrag. En eller två av oss kan inte springa på alla puckar och händelser överallt. Alla behöver inta en roll för att helheten ska fungera. Framförallt kommer vi över tid att märka hur konflikter ersätts av noga avvägda aktiviteter och ett innehåll som möter elevernas lust och intressen.

VARFÖR BENÄMNA DET UTEVISTELSE?

Den viktigaste anledningen att jag använder ”utevistelse” är att det är det officiella begreppet som används i Lgr22 för att beskriva den tid då undervisning i fritidshemmet bedrivs utomhus.

Ja, det är faktiskt undervisning som kan skapas under den tiden barnen vistas utomhus mellan skolans lektioner. Kanske är detta den viktigaste och mest komplexa formen av undervisning för att skapa framtida goda samhällsmedborgare. Det är här informella möten mellan elever sker och normer och värden skapas. Vi som pedagoger har här en unik roll i att både leda och handleda eleverna i deras samspel och lärande.

Tiden som eleverna i de lägre årskurserna har utevistelse utgör ungefär en tredjedel av den tid de tillbringar i skolan och på fritids.

Begreppet i sig är också en viktig markering, för att visa att det är en pedagogisk genomtänkt verksamhet och undervisning som pågår. Det är inte ett tomt, öppet vakuum där barnen är lämnade åt sitt öde att själva skapa normer och regler, så som det historiskt sett emellanåt har varit under utevistelsen Allt som sker under utevistelsen påverkar eleverna, både på individ- och gruppnivå. Hur de olika yrkeskategorierna på skolan väljer att se på sin roll i förhållande till utevistelsen kan ha en helt avgörande effekt på hur eleverna mår i skolan. Framförallt är det som jag tidigare nämnt avgörande för eleverna hur vi samspelar med varandra.

UNDERVISNING PÅ FRITIDS?

I det första stycket av kapitel 4 i Lgr22 står det: ”Begreppet undervisning ska ges en vid tolkning i fritidshemmet där omsorg, utveckling och lärande utgör en helhet”. För mig är utevistelsen under förmiddagen och efter lunchen en optimal plattform för fritidspedagogiskt lärande. Det vi lär ut, de sociala färdigheterna vi hela tiden tränar eleverna i, de aktiviteter och de lekmiljöer vi skapar, kan på ett naturligt sett hänga ihop med eftermiddagens utevistelse. På samma sätt kan det vi gör på eftermiddagen hänga ihop med förmiddagens och lunchens utevistelse. Likväl kan vi under eftermiddagens utevistelse sätta igång processer som vi lyfter vidare in i förmiddagens och lunchens utevistelse. Genom detta ger vi eleverna en upplevelse av sammanhang och helhet. Vi kan därmed befästa de praktiska kunskaper och erfarenheter vi i vår planering haft som mål med verksamhetens aktiviteter. Turtagning, socialt samspel och att kunna acceptera lekens spelregler och ramar tränas. Oavsett kön eller ålder kan alla delta på lika villkor och framförallt ingår man i ett sammanhang.

HUR KOMMER DETTA MATERIAL

ATT

HJÄLPA OSS?

Min erfarenhet är att det många gånger kan uppstå en tyst irritation kollegor emellan. Jag kanske förväntade mig något: ”Hen borde ha sett det där ..., varför var jag ensam här och hur kunde vi missa denna situation?”

I dessa lägen är det lätt att hamna i personliga konflikter istället för att analysera själva rollfördelningen av oss som pedagoger. Vi bör istället dra lärdom utifrån snedsteget, så att vi är förberedda till nästa gång. Hur vi fördelar oss som pedagoger, vilken aktiv roll vi har samt att vi förstår den rollen, blir det som avgör hur väl verksamheten fungerar oavsett om vi är ute eller inne. Lägg sedan till det viktigaste: en välplanerad verksamhet skall finnas för att eleverna skall kunna landa i en lärande situation. Det blir som ”kluster” som pedagogerna sedan kan röra sig emellan, alternativt leda lekprocessen i. Metoden i boken kommer att hjälpa er att lyfta

er ifrån personkonflikter och istället fokusera på hur rollfördelningen mellan er samspelar, samt hur ni på bästa sätt skapar förutsättningar för lek.

När något inte fungerar är det därför mycket enklare att med gemensam kraft analysera och förändra rollfördelningen. Vi går från person till sak, från allmänt tyckande till professionella analyser och smarta, konstruktiva beslut. Vi hjälps åt att hela tiden sträva mot att mejsla fram den optimala verksamheten och finjusterar våra insatser för att nå detta.

Det absolut viktigaste är barnet, elevens rätt till att varje dag kunna gå in i en meningsfull fördjupad lekprocess präglad av trygghet, utmaningar, omsorg, utveckling och lärande.

Med hjälp av metoden kommer hela personalgruppen att tillsammans bedriva ett kvalitativt utvecklingsarbete över tid. Förutsättningarna för att aktivt motverka diskriminering, mobbning, otrygghet och utsatthet kommer markant att öka.

På sikt kommer den gemensamma utvecklingsprocessen som alla är delaktiga i, att leda till ökad arbetsglädje, yrkesskicklighet och en tillfredställelse som personalgrupp.

REFLEKTIONSSIDA

INKÖPSRESAN

EN STUDIE I MEDMÄNSKLIGHET, SAMARBETSFÖRMÅGA, OMTÄNKSAMHET OCH VILJAN ATT VARA SITT BÄSTA

”Hur gammal är du egentligen? Vad heter dina barn? Varför har du skägg? Vad heter din fru?”

Alla dessa frågor var egentligen dagens upplevelse när jag tog med mig nitton elever från årskurs 4 på en inköpsresa.

Som de hade väntat.

Träffade en tårögd förälder i entrén samma morgon som bara ville berätta hur mycket deras barn hade sett fram emot detta.

Alla elever hade fått en lapp i handen med information till sig själva och vårdnadshavarna.

”Samling 8.50 vid mitt kontor”, stod det överst. I två veckor hade de alla dubbelkollat tiden med mig: ”Är det 8.50?”

Samma morgon satt 19 elever utanför mitt kontor.

8.30.

De är alla elever av olika kaliber och samtidigt har de en sak gemensamt.

De vill något mer, de är lojala mot skolgårdsverksamheten och de törstar efter ledarskap.

Förstå mig rätt här, det har ingenting med klassiskt auktoritärt ledarskap att göra. De vill ha någon de kan lita på, någon de kan visa upp sina förmågor för. En människa/pedagog som bryr sig på riktigt. Någon som har höga förväntningar, ger dem ett personligt bemötande och samtidigt ställer höga krav på dem.

Eftersom de alla var tidiga och jag bottnar mycket i specialpedagogik gick jag steg för steg igenom exakt alla övergångar utflykten skulle innebära, samt alla mina förväntningar.

Framförallt berättade jag om mig själv och min personliga status. Oj som de lyssnade!

”Jag har sovit dåligt i natt, tänkt på alldeles för många knepiga saker.

Jag har bråkat med två av mina tre barn i morse. Mitt tålamod är aningen ansträngt. Jag kan lätt bli arg, så jag ber på förhand om ursäkt för det.”

38 ögon tittade på mig. Det var knäpptyst i ljushallen.

”Nu går vi”, sa jag.

Det var en dämpad, vänlig, mysig skara elever som jag sakta gick med till bussen.

De gick ändå ungefär i den konstellationen pedagoger ibland skriker på sina elever att gå.

Framme vid busstationen var vi tidiga.

Inte en fråga kring: ”När kommer bussen?”

Det var snöstorm.

Efter 15 minuter, utan ett ord från mig eftersom jag noga gått igenom mina förväntningar, tassade 19 elever på bussen.

Vi märktes inte.

Det kom på en äldre man efter tre stationer, fem elever erbjöd sig direkt att hjälpa farbrorn med både rollatorn och sittplats.

Fyra elever satt längst fram eftersom vi redan på genomgången fått fatt i att de var lite åksjuka.

Alla hade tagit av sig jackorna eftersom jag berättat att det skulle vara varmt på bussen.

Några satt längst bak och brassade loss på telefonerna.

”Hörni”, säger jag. Mest för att kolla. ”Jag gick igenom detta också. Om ni hör min röst lägger ni ner telefonerna för då vill jag säga något.”

10 elever kollade åt mitt håll på en sekund, telefoner i knät.

”Skulle bara kolla så att ni mår bra.”

Lite senare satt en elev i någon form av videofyrpartssamtal liknande FaceTime med tre kompisar från skolan. Hen bjöd in alla till gruppen som var med på bussen och visade alla hur man gjorde.

En av eleverna sa: ”Du var i Skåne och föreläste på en skola va? Min farmor jobbar där!”

Halva gruppen längst bak började gå igång kring att jag skulle vara en ”kändis” osv.

”Mjae”, sa jag. ”I skolvärlden kanske.”

Några som satt närmast började ställa frågor kring min person. Efter 16 år i yrket har jag lärt mig att hantera detta professionellt, för en lekman kan det te sig obehagligt med tioåringars helt raka, nyfikna frågor.

Allt om min levnadssituation, mycket om mitt yttre.

Jag svarade väldigt personligt, dock absolut inte privat.

Stor skillnad.

Klart som fanken de var nyfikna. De ser mig varje dag, nästan mer än mamma och pappa.

Jag svarade artigt på alla frågor.

Mig till gagn, tänkte jag. Nu står vi varandra ett steg närmare. En bra pedagog börjar alltid med sig själv.

Det började bli dags att gå av.

Nästan viskande sa jag: ”Nästa station”, (bara en gång).

Nitton elever klev av och ställde sig ungefär 2 och 2.

Det tog cirka sju sekunder att räkna in dem.

Eftersom vi var lite tidiga började vi med fikat på restaurangen bredvid sportaffären.

”Hon tappade 20 kronor på bussen så jag bjuder och så får hon bjuda tillbaka”, sa en av eleverna i havet av elever framför kassan.

Två elever som kanske inte alltid drog jämt. Den ene kom från tuffa förhållanden.

Någonstans där kom den första tåren.

Efter fikat drog vi igång letandet inuti sportaffären efter de saker de på förhand planerat att vi skulle köpa.

Efter ungefär 20 minuter samlas de alla, utan ett ord från mig, i mitten av sportaffären.

Någonstans under samlingen hade jag sagt: ”Om detta moment går bra kommer det en överraskning”.

Planen var 30 minuter. De var klara på 20 minuter.

De hade fått ihop saker för 998 kronor till vår verksamhet.

Vi hade en rekvisition på 1000 kronor.

Jag släppte bomben.

Jag tog fram rekvisitionen på ytterligare 1000 kronor.

19 gapande barn som snabbt började spekulera i vad detta skulle ge oss för möjligheter.

Vid kassan landade det på 1996 kr.

19 elever hade räknat extremt praktisk matematik i grupp, samarbetat, analyserat, vänt och vridit och röstat demokratiskt helt på egen hand.

Jag bar inte en enda sak på vägen hem.

Väl framme i skolan, i matsalen, bad jag om alla elevers uppmärksamhet.

”Betyg övergångar, 10/10.

Betyg på restaurangen 11/10.

Betyg i sportaffären, 10/10.”

”Kommer vi åka på en sån här resa igen?” frågade en av eleverna, på ett väldigt fint och längtande sätt.

”Kanske det kanske”, sa jag.

”Ni har ju alla frivilligt valt att gå vidare mot diamantkortet.”

I denna berättelse har jag försökt sätta ord på alla de fina mirakel som sker när man får jobba med en grupp elever över tid. Hur det hjälper dem att ta extra ansvar, engagera sig och bli extremt motiverade. Hoppas denna berättelse kan sporra andra pedagoger därute i vårt avlånga land till liknande fritidspedagogiska insatser för våra barn och vår framtid.

Jag misstänker att det skapar minnen för livet.

Fina minnen.

UTMANINGAR I VERKSAMHETEN

OCH PRAKTIKEN

Precis som i andra situationer när ni skall omsätta en idé, en tanke eller en metod i praktiken så kommer ni att stöta på utmaningar. Perioder av sjukdom och vård av barn eller förändringar i personalgruppen kommer alltid att förekomma i mer eller mindre utsträckning. Har ni då en gemensam plan kring vilka roller som behöver besättas, vilka nyckelroller som alltid behövs, kan ni på ett konstruktivt och proaktivt sätt möta dessa utmaningar när de kommer. Om ni hela tiden för en dialog kring arbetets utveckling och veckovis stämmer av era insatser och observationer med varandra, skapas en stark riktning framåt. Det skapas ett systematiskt utvecklingsarbete.

Styrkan kommer ligga i er gemensamma idé och kunskap kring arbetet och den ökade gemensamma medvetenheten hos kollegiet kring rollernas funktion och samspel. Allt rasar inte för att ”Lotta” eller ”Lasse” är sjuk idag.

En annan viktig aspekt är att vi gemensamt kartlägger behov och intressen som finns på skolgården. Då är det mycket lättare att rollfördela när vi har vikarier. Då kan också vikarien känna att hen fyller en funktion.

Den absolut största utmaningen har jag nämnt ovan: att över tid hålla i och hålla ut. Förändrings- och utvecklingsarbete tar tid och engagemang och är samtidigt oerhört stimulerande, utvecklande och stärkande för alla i kollegiet. Känslan av att ligga steget före, se hur det gemensamma arbetet påverkar elevernas välmående, ger en känsla av meningsfullhet och glädje. Detta är viktigt att återkommande lyfta i kollegiet. Små, medvetna steg och att

hela tiden stämma av var ni är och vart ni ska leder er framåt.

Arbetet med elever både på grupp- och individnivå sker över lång tid – så även arbetet med att stärka pedagogernas mandat på skolgården. Över tid skapas en känsla av trygghet, meningsfullhet och delaktighet hos eleverna.

Som tidigare nämnt så är en stark rast- och skolgårdsverksamhets viktigaste uppdrag att erbjuda eleverna meningsfulla sociala sammanhang och lekar. Med ett medvetet arbete kommer eleverna med tiden i större utsträckning att landa i våra riggade miljöer och pedagogledda aktiviteter. Det är ett långsiktigt arbete där ni emellanåt stöter på både utmaningar och bakslag varvat med oerhört fina genombrott och ”WOW!-ögonblick”. Ju fler elever ni lyckas fånga upp desto färre konflikter kommer över tid att uppstå. Teamets förhållningsätt kommer vara avgörande precis som förståelsen kring att arbetet inte är gjort på en termin och aldrig egentligen tar slut. Beslutsamhet, kontinuitet, systematisk rollfördelning och observation av elevernas behov och intressen är verkligen framgångsfaktorer.

EGNA REFLEKTIONER

Studentlitteratur AB

Box 141

221 00 LUND

Besöksadress: Åkergränden 1

Telefon 046-31 20 00

studentlitteratur.se

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Projektgrupp: Marie Carlsson, Anna Granlund, Eva Skarp Redaktion: Jenny Brink

Form omslag och inlaga: Jenny Skogvoll

Omslagsfoto och författarporträtt: Stefan Tell Foto: Gustav Sundh s. 7, 18, 34, 45, 58, 91, 103; Getty Images s. 24 (Annie Otzen), s. 41 (Sturti), s. 80 (fstop123). Övriga foton från Shutterstock.

Art.nr 46137

ISBN 978-91-44-18000-7

Upplaga 2:1

© 2019 Gustav Sundh och Bonnierförlagen Lära

© 2023 Författaren och Studentlitteratur AB

Printed by Dimograf, Poland 2023

Nyckeln till skolgårdens lärande hjälper dig att skapa optimala förutsättningar för lek, skapande, rörelse, trygghet och gemenskap i fritidshemsverksamheten.

GUSTAV SUNDH, som blev ”Årets lärare i fritidshem” 2017, är en flitigt anlitad föreläsare och en av de få lärare som får bred mediauppmärksamhet för sitt arbete. För ett par år sedan ledde Gustav ett projekt som i grunden förändrade arbetet i fritidshemsverksamheten.

Projektets metod är enkel och strukturerad och går ut på en steg-för-steganalys där personalgruppen löpande reflekterar över sina roller och skolgårdens fysiska miljö. Boken ger konkreta råd för en fritidshemsverksamhet där all personal, oavsett hur lång deras erfarenhet är, får en ökad arbetsglädje och professionalitet – men det viktigaste är att metoden låter eleverna utvecklas maximalt efter sina förutsättningar i en trygg miljö oavsett ålder och kön.

Den personalgrupp som löpande i sitt arbete fortsätter att referera till metoden i Nyckeln till skolgårdens lärande kommer att uppnå effekter som räcker långt in i framtiden.

Art.nr 46137

studentlitteratur.se