Susanne Barregren, Slottsvångsskolan i Helsingborg
Camilla Hyrefelt, Seminarieskolan i Landskrona
Christel Nilsson, Kristinebergskolan i Oskarshamn
Maria Ståhl, Vallhovskolan i Sandviken
Susanne Tvingsjö, grundskollärare 1–7 med lång erfarenhet, i Oskarshamn
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Det är eftermiddag och Otis och Luna gungar på lekplatsen.
– Nu är sommarlovet snart slut, säger Otis.
– Det har gått fort, men ändå långsamt, säger Luna.
– Hur menar du? undrar Otis.
Luna tycker att det känns som om det var länge sedan de slutade tvåan.
– Men själva sommarlovet har gått som en blixt, säger hon.
– Det ska bli kul att börja trean, säger Otis.
Luna tittar mot parkeringen och säger:
– Om du ser en röd liten bil så är det mormor som kommer.
Otis tittar, men ser bara bilar i silver och vitt.
– Mormor har haft cancer men nu är hon bättre, säger Luna.
Då svänger en röd bil in på parkeringen.
Otis och Luna springer så fort att gruset ryker runt benen.
Mormor blir glad när Otis och Luna möter henne. Hon har bakat bröd och en äppelkaka. Luna hjälper henne med väskan.
– Då ska ni börja trean, säger mormor. Det är inte klokt vad tiden går snabbt. Jag tyckte nyss att ni började ettan.
– Otis, du kan väl äta med oss i kväll? säger Luna. Det blir jättegod mat och äppelkaka till efterrätt.
Det vill Otis. Han rusar in till sina mammor för att fråga. Efter några sekunder är han tillbaka. Han har med sig två flaskor hemgjord hallonsaft.
– Vilken fest det blir, säger Luna och skrattar.
Hissen är på väg ner så de måste vänta. När dörren öppnas kliver Maria och Hero ut.
– Så kul att se er, säger Maria.
– Maria, du kan väl också äta med oss i kväll? säger Luna. Så får du träffa världens bästa mormor.
– Det kan jag inte säga nej till, svarar Maria och skrattar.
– Ta med Hero så slipper han vara ensam, fortsätter Luna.
– Han behöver bara springa av sig först, svarar Maria.
Hemma hos Luna lagar Rami middag. Sara dukar och Amina hjälper pappa med en sallad. Alla kramar om mormor.
Efter en halvtimme kommer Maria och Hero. Hero hälsar på alla och Maria har med sig kanelbullar.
– Hur ska vi orka äta upp allt det här i dag? undrar Luna.
– Det är en dag i morgon också, säger Maria.
Nu är maten färdig. De äter lasagne, sallad och nybakat bröd medan de pratar och skrattar. Till efterrätt blir det äppelkaka.
– Nu är jag så mätt att jag spricker, säger Otis.
I Lunas rum finns tre terrarier.
– Spindeln Siv har rymt en gång, säger Luna.
Ödlan Örjan också.
– Hoppas inte att majssnoken Maja rymmer, säger mormor.
Luna ger djuren lite vatten. Sedan tar hon upp
Maja. Hon är orange och har runda ögon. Hennes tunga är röd och kluven i två delar.
– Hon kan lukta med tungan, säger Luna. Man kan tro att en majssnok äter majs. Men den äter möss, råttor och andra gnagare.
– Nu går vi till de andra, säger mormor.
Luna tar med sig Maja.
– Du får hålla Maja, säger Luna till Otis. Jag ska på toaletten.
Otis är ovan vid att hålla ormar.
Maja slingrar sig runt hans arm och hals. Otis sitter helt stilla.
Luna kommer tillbaka från toaletten.
– Var är Maja? frågar hon Otis.
– Hon slingrade sig runt halsen, så jag gav henne till Amina, svarar Otis.
– Var är Maja? frågar Luna sin storasyster.
Amina kollar i sin telefon.
– Jag lade ner henne på golvet så att hon skulle få lite motion, svarar Amina.
– Motion! ropar Luna upprört. Hur tänker du?
De letar överallt i lägenheten men hittar inte Maja.
– Balkongdörren stod öppen så hon kan vara på taket, säger Luna. En majssnok är jättebra på att klättra.
De letar överallt men hittar ingen majssnok. Mamma och pappa säger att Maja säkert kommer
tillbaka men Luna är ledsen ändå. Hon är också arg på sin storasyster.
– Min älskade lilla orm, viskar Luna. Var är du?
– Tänk på att både Siv och Örjan kom tillbaka, säger mormor och kramar Luna. Maja hittar säkert också hem.
Sedan ska mormor åka. Luna hjälper henne med väskan till parkeringen.
– Du och Otis kan väl komma och hälsa på mig? säger mormor. Ni kan ta tåget så hämtar jag er vid stationen.
Otis och Luna tittar på varandra. Tänk att få åka tåg alldeles själva. Det kan bli världens äventyr.
– Det vill vi gärna, svarar de.
– Vi kan bestämma en helg när ni sover över, säger mormor.
Otis och Luna vinkar när mormor kör i väg.
– I morgon börjar vi trean, säger Otis.
– Jag måste gå hem och leta efter Maja, säger Luna.
Ny i klassen
Nästa dag börjar de i trean. Det är varmt och riktigt sommarväder. Otis och Luna har sällskap till skolan.
– Har du hittat Maja? frågar Otis.
– Nej, vi har letat igenom lägenheten flera gånger, säger Luna. Det är ett mysterium. Precis som när Siv och Örjan försvann.
På skolgården är det fullt av elever. Otis och
Luna tycker att det är kul att träffa sina kompisar igen. De flesta har vuxit och blivit längre. Några har en ny frisyr eller andra kläder.
Otis och Luna ser någon som de inte känner igen. Hon tittar nyfiket på de som leker och spelar basket eller fotboll.
Alla rusar in när det ringer. Den nya flickan och hennes mamma följer med. Där väntar Åsa. På varje bänk finns en lapp med namn.
Luna letar efter sin plats. På bänken bredvid hennes står det Alma.
– Välkomna! säger Åsa. Jag hoppas att er sommar var bra.
Sedan vänder hon sig mot Alma och säger: – Välkommen till klass 3a, Alma. Du får sitta bredvid Luna.
Skolsköterskan Fatima kommer in. Hon verkar redan känna Alma och hennes mamma.
– God morgon och välkomna tillbaka! säger Fatima. Och extra välkommen till dig, Alma.
Sedan berättar hon för klassen att Alma har en sjukdom. Den heter diabetes. Skolsköterskan förklarar att det är en sjukdom som inte syns. Almas kropp saknar insulin.
– Därför har hon en liten pump på magen som ger henne insulin, säger Fatima. Hon har koll på sitt blodsocker i sin telefon.
När Fatima har pratat klart vill några i klassen berätta om sin sommar.
– Det har hänt något spännande för mig också, säger Åsa. Jag har blivit mormor till en flicka som ska heta Alice.
Luna tänker på sin mormor som ser mycket äldre ut än Åsa.
– Du ser inte ut som en mormor, säger hon.
– Du är ju inte ens gammal, säger Otis.
Åsa berättar att man kan bli mormor vid olika
åldrar.
– Är det redan rast? säger Otis när det ringer ut.
– Tiden går fort när man blir gammal, säger
Luna. Det säger min mormor.
På rasten visar Luna var allt finns på skolan för
Alma. Otis går bakom och känner sig utanför.
Nästa lektion har de engelska med en ny lärare som heter Diana.
– My name is Diana. What is your name? säger hon.
Alla får svara med sina namn. De får nya böcker som är på engelska.
Sedan går de till biblioteket. Där jobbar Mats.
Han samlar alla elever och visar nya böcker.
– Den boken vill jag ha! ropar någon.
– Det finns böcker till alla, säger Mats.
Otis vill läsa om saker som har hänt på riktigt.
Han lånar böcker om båtarna Titanic och Vasa.
– De sjönk båda två, säger han.
Luna och Alma lånar spännande böcker om några barn som löser mysterier.
Sedan är det lunch. I dag är det vegetarisk lasagne. Luna och Alma sitter bredvid varandra.
– Det här åt jag i går, säger Luna.
– Då får du äta det igen, skrattar Alma.
Luna berättar om sina husdjur och om Maja som har rymt. Alma har en katt som heter Sotis.
– Sotis är helt svart, säger hon.
Alma kollar sitt blodsocker i sin telefon. En kille från Aminas klass kommer fram.
– Du får inte ha telefon här, säger han argt.
Innan Alma hinner svara säger Luna:
– Hon har ju diabetes. Hon måste ha koll på sitt blodsocker.
Killen vet inte vad han ska svara. Han bara går.
– Där blev han tyst, fnissar Alma.
Första skoldagen är slut.
Otis och Luna ska gå hem.
Alma ska åt samma håll, men hon bor i ett annat kvarter.
Luna och Alma pratar om sina husdjur och intressen.
Otis känner sig utanför.
Vid övergångsstället säger de hej då till Alma. Nu är det bara Otis och Luna och då blir det som vanligt.
När de kommer hem till höghuset möter de Maria och Hero.
– Något nytt om Maja? frågar Maria.
– Hon är fortfarande borta, svarar Luna.
– Hon kommer nog fram, säger Maria.
– Luna, ska vi hitta på något i eftermiddag?
frågar Otis.
– Nej, svarar hon. Jag ska hem till Alma och se på hennes katt.
Luna försvinner in i hissen och Otis står kvar.
Han känner sig besviken och orolig.
Den mörka figuren i skogen
väder. Ena stunden är det varmt och nästa stund är det kallt och blåsigt. Det är som om vädret inte kan bestämma sig om det ska vara vinter igen eller vår.
Otis och Luna myser i soffan hemma hos Luna. De ser en spännande film. Den handlar om ett rymdskepp med rymdvarelser som har landat på jorden. Rymdvarelserna liknar enorma insekter med stora svarta ögon och antenner på huvudet. När det blir riktigt läskigt håller Otis en kudde framför ögonen.
– Ska du inte titta på filmen? frågar Luna.
– Jag kikar över kanten på kudden, svarar Otis.
– Vad är det då för mening med att ha en kudde? undrar Luna.
Det svarar Otis inte på. Filmen är både spännande och sorglig. En liten rymdvarelse blir kvarglömd på jorden. Men filmen slutar lyckligt när den lilla rymdvarelsen blir räddad och får åka hem igen.
– Tror du att det finns rymdvarelser på riktigt? frågar Otis.
– Jag har läst att det finns miljarder med stjärnor och planeter där det kan finnas liv, svarar Luna.
– Det är svårt att förstå att universum är så stort, säger Otis.
– Kom, säger Luna. Vi kollar på nätet.
De börjar söka på internet och där finns det mycket spännande att läsa. Efter en stund hittar de en artikel om staden där de bor.
– Här står det att en rymdfarkost har landat i skogen, säger Otis. Det är inte så långt härifrån.
Luna skrattar och säger att det inte kan vara sant.
– Men läs själv, säger Otis irriterat.
Luna läser att folk har sett en rymdfarkost landa.
De har till och med sett varelser irra omkring runt sjön.
– Det är ju där vi brukar bada, säger Luna.
De läser artikeln en gång till och en känsla av obehag kryper längs med ryggraden på dem båda.
Tänk om det faktiskt har landat en rymdfarkost i skogen. Kanske har det varit rymdvarelser här, alldeles nära deras hus. Otis och Luna ryser. Då ringer Lunas telefon. De hoppar till och stirrar förskräckt på telefonen.
– Men svara då, säger Otis nervöst.
Luna svarar försiktigt. Det är Maria som ringer.
Hon har blivit sjuk i influensa och har fått feber och en elak hosta. Nu undrar hon om Otis och
Luna kan gå ut med Hero. Han har knappt varit ute i dag och behöver gå en lång promenad.
– Det gör vi gärna, svarar Luna lättat.
Luna berättar för Otis att de ska gå ut med Hero eftersom Maria är sjuk.
– Hur vet du att jag vill följa med? säger Otis motvilligt.
– Vill du inte det? frågar Luna förvånat.
– Jo, det vill jag, men du kunde väl ha frågat mig först, svarar Otis.
En stund senare är de påklädda.
De ringer på Marias dörr. De hör att Hero skäller och att Maria säger åt honom att vara tyst. Sedan öppnar hon försiktigt dörren och tar ett par steg bakåt.
– Snällt av er att gå ut med Hero, säger hon.
Hero har redan sitt koppel på sig. Han viftar med svansen och hoppar och skuttar.
– Gå gärna en lång promenad, säger Maria.
Otis tar kopplet och klappar Hero som försöker slicka honom i ansiktet.
– Ni kan kanske gå runt sjön, föreslår Maria.
Det hinner ni innan det blir mörkt.
Otis och Luna tycker att det är ett bra förslag.
De tar hissen ner till bottenvåningen och går ut. Nu har de mörka molnen försvunnit och den värmande solen tittar fram.
Hero är ivrig och drar i kopplet.
Det är som om han redan vet att de ska gå den långa rundan runt sjön.
De följer stigen mot sjön. Hero stannar och luktar på stenar, träd och buskar. Överallt lyfter han på benet och kissar en skvätt.
– Han är verkligen kissnödig, säger Otis.
– Jag tror att han markerar revir, säger Luna.
– Vad betyder det? undrar Otis.
– Hero vill berätta för andra hundar att det här området tillhör honom, svarar Luna.
Luna har läst i en bok att hundar är släkt med vargen. Vargar vill ha sina egna revir. Hanarna kissar på speciella platser så att andra djur ska veta att området redan är upptaget.
– Men nu måste Hero sluta markera, säger Otis.
Det blir snart mörkt och då vill jag inte vara här i skogen. Tänk på att det har varit rymdvarelser här.
Solen försvinner bakom några mörka moln.
Vinden tilltar och mörkret sänker sig. Några sekunder senare börjar stora blöta snöflingor vräka ner. Det ser ut som en vit vägg framför dem.
De har gått knappt halva vägen. Otis tänker på rymdvarelserna i skogen.
– Vi måste skynda oss hem, säger han.
– Jag vill inte heller vara här, säger Luna. Tänk om det som vi läste är sant.
De går snabbare och drar med sig Hero. Snön gör att det är svårt att följa stigen. Marken blir översnöad på några minuter. Då börjar plötsligt
Hero skälla, morra och glo in mot skogen. Han uppför sig som om det lurar en fara där inne.
Otis och Luna stannar och försöker se vad det
är som stör Hero. Då ser de en mörk figur mellan träden. Det är någon som springer och hoppar över stenar och stockar. Bakom figuren kommer det flera andra figurer.
– Det är rymdvarelser! flämtar Otis.
De är på väg mot oss!
Han gömmer sig bakom Luna.
Är det sant?
Otis och Luna darrar av skräck när de stirrar in i skogen. De kan räkna till minst fem varelser som irrar omkring i skogen.
En av dem springer rakt mot Otis och Luna och får Hero att morra. De vet inte om de ska stå kvar eller fly. Som genom ett trollslag slutar det att snöa och solen tittar fram. Nu ser de att varelserna är klädda i träningskläder och håller i kartor. En bit bort hänger en orange och vit skärm som varelserna rusar till.
Otis och Luna skrattar så att de håller på att ramla omkull. Det som var så hemskt är nu något av det roligaste de har varit med om.
– Rymdvarelser med kartor, säger Otis.
– Det är ju orienteringsklubben, säger Luna.
Den orange och vita skärmen är en kontroll. Där blippar man en bricka. Sedan ska man leta upp nästa kontroll.
Det kommer ännu fler orienterare. De flesta är klädda i färgglada träningskläder. De flyger fram över blåbärsris, stockar och stenar.
– Så fort de springer, säger Otis.
Efter en stund har alla orienterare hittat kontrollen. Då drar Hero i kopplet och vill gå hem. Det tycker Otis och Luna är en bra idé.
De skyndar sig hem medan de pratar om det som hände. Det känns som om de har varit med i en skräckfilm.
– Jag trodde att det var rymdvarelser som skulle ta oss, säger Otis.
Luna tror att det var deras egen fantasi som lurade dem. Snön gjorde så att de inte såg så bra.
Efter en stund har de gått hela varvet runt sjön och kommer till badplatsen. Därifrån kan de se höghuset där de bor. Gatlyktorna vid parkeringen är redan tända.
– Snart är vi hemma igen, säger Otis och ler.
Det känns skönt att komma inomhus igen. Inne är det stilla och varmt.
När Maria öppnar dörren rusar Hero in i lägenheten. Han springer till köket och sätter sig vid sin matskål.
– Han brukar få sin kvällsmat efter vår promenad, säger Maria.
Sedan berättar Otis och Luna om hur rädda de blev för varelserna som kom mot dem som mörka skuggor.
– Det var värre än en skräckfilm, säger Luna. Jag tror aldrig att jag har blivit så rädd.
– Så var det bara några orienterare, säger Otis och skrattar.
Luna berättar om artikeln de har läst. Där stod det att ett rymdskepp hade landat i skogen. Det fanns vittnen som hade sett rymdvarelser irra omkring. Maria vill gärna höra mer men inte nu.
Hon kan smitta Otis och Luna.
– Det låter märkligt, säger hon. Ni får kolla upp vem som har skrivit det ni läste. Allt som man läser på nätet är inte sant.
Otis och Luna håller med henne. De tänker kolla upp det.
Otis och Luna tar hissen upp till Luna. Amina har kommit hem från stallet. Det luktar häst i hallen.
Lunas föräldrar har åkt för att köpa en soffa.
Luna berättar allt om filmen, artikeln om rymdvarelser och vad som hände i skogen för Amina. Amina skrattar så att tårarna rinner.
– Trodde ni verkligen att det fanns rymdvarelser i skogen? säger hon.
Hon tycker att de är lättlurade.
Då blir Luna sur och säger att det faktiskt stod på nätet.
– Ni går ändå i trean, fortsätter
Amina. Ni måste väl fatta att det inte kan vara sant.
Amina säger att hennes klass har fått lära sig att kolla varifrån informationen på nätet kommer.
– Det kallas för källkritik, förklarar hon.
Otis och Luna har också lärt sig om källkritik.
– Vi glömde att kolla källan, säger Luna.
Vi tyckte att det var så spännande med rymdvarelserna.
– Det kändes trovärdigt för det fanns vittnen, säger Otis.
Amina tycker att det låter spännande och konstigt. Hon vill att de visar webbsidan för henne.
De letar upp artikeln igen. Nu får Amina också läsa den. Hon blir förvirrad.
– Källan är en känd tidning så det verkar trovärdigt, säger hon. Men det kan ändå inte vara sant.
– Vad säger du nu då? säger Otis. Nu är du inte så kaxig.
Då upptäcker Luna något. Hon skrattar när hon ser efter vilket datum som artikeln är skriven.
– Kolla in datumet! säger hon.
– Men artikeln är från i år, säger Amina.
Då ser Otis också vilket datum det är och skrattar.
– Vad skrattar ni åt? undrar Amina.
Otis och Luna tycker att det är kul att Amina inte förstår.
– Det står att artikeln lades ut den första april, säger Luna.
– Det var bara ett aprilskämt, förklarar Otis.
– Tänk att man fortfarande kan luras den första april, säger Amina.
Sedan pratar de om när Åsa lurades på första april. Hon sade att ingen fick vara på fotbollsplanen. En helikopter skulle landa där med en författare. Alla väntade runt fotbollsplanen.
Då rasslar det till och ett brak hörs i hallen.
– Nu kommer det rymdvarelser, skojar Luna.
Men det är föräldrarna som kommer med den nya soffan.
– Vi kan sitta i soffan och titta på en annan film om rymdvarelser, säger Luna och tittar på Otis och ler. Vi såg flera rymdvarelser i dag i skogen.
Nu förstår Lunas föräldrar ingenting.
KÄLLKRITIK
Varje dag möts vi av information från olika källor . En källa kan vara en bok, en tidning eller en person som berättar något . För att inte bli lurad måste man vara källkritisk . Det betyder att man funderar över om det man ser, hör eller läser är sant .
Internet
I dag kan man söka information på internet . Internet består av miljoner med datorer som är sammankopplade i ett stort nätverk . Där kan man surfa runt och leta efter information . Man kan kolla vädret, tågtider, nyheter och mycket annat . Informationen på nätet kommer från olika källor, till exempel tidningar, webbsidor eller personer .
På internet kan vem som helst publicera texter, bilder och filmer utan att tala om sitt namn . Då kan det vara svårt att veta om det verkligen är sant . För att avgöra om informationen är trovärdig kan man ställa sig några frågor:
VEM
Vem har lagt ut informationen?
När man vet vem som har lagt ut informationen kan man lättare avgöra om den är sann .
NÄR
När publicerades informationen?
Finns det ett datum? Ibland kan informationen vara flera år gammal . Då kanske den inte stämmer längre .
VARFÖR
Varför har någon lagt ut den här informationen?
Information läggs ut av flera olika anledningar . Det kan vara för att informera om något, sälja något, underhålla eller sprida en åsikt . Det påverkar vilken information som har valts ut .
HUR
Hur ser webbsidan ut?
Undersök hur webbsidan ser ut . Fungerar länkarna?
Är texten rättstavad? Finns det någon person som man kan kontakta?
VAD
Vad står det?
Kan informationen stämma? Det är bra att jämföra med vad det står i andra källor .
Det är viktigt att inte sprida information som är falsk .
Undersök först informationen med hjälp av frågorna .
– väck läslusten redan från start
I Krumelurkul får vi följa vännerna Otis och Luna som bor i samma hus, Otis på första våningen och Luna på nionde. De har varit kompisar sedan de var små. Torsten Bengtssons underfundiga texter förvandlar vardagliga händelser till spännande äventyr med mycket värme och stor igenkänning.
Läseboken består av tolv separata berättelser, uppdelade på 24 kapitel. Varje historia löper över två kapitel och spännande cliffhangers driver läsandet framåt. För varje ny berättelse har du möjlighet att fånga elevernas intresse på nytt. I början av läseboken försvinner Lunas majssnok Maja men den uppmärksamma läsaren kan fundera ut var hon befinner sig.
Klassen samlas kring högläsning av berättelsen och får en gemensam läsupplevelse med samtal om ord, begrepp och textens innehåll. Därefter följer enskild lästräning på elevens egen nivå.
LÄSA LÄTT
• tydlig koppling mellan text och bild
• bearbetad text med mindre textmängd
• meningarna är varierade men har till största del rak ordföljd
