Skriv med egen röst
RÅD FÖR UPPSATSSKRIVANDE STUDENTER
LENNART HELLSPONG SARA SANTESSONDetta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 45939
i SBn 978-91-44-16593-6
Upplaga 1:1
© Författarna och Studentlitteratur 2023 studentlitteratur.se
Studentlitteratur AB, Lund
Formgivning inlaga: Henrik Hast
Ombrytning inlaga: Siv Rudholm
Formgivning omslag: Jan Petterson
Printed by Eurographic Group, 2023
Förord 9
del i Samtalet
1. StudentröSter 15
”Jag vill bli expert” 15
”Jag ställde mig frågan ’Vad tycker jag är kul?’” 16
”Har du inte en plan börjar du flyta omkring” 18
”Det är bra att börja skriva tidigt” 19
”Att skriva uppsats är också att utforska vem jag är” 20
2. Join the converSation 21
Lyssna 23
Tala 24
Läsa 25
Skriva 26
3. Skrivandet Som lärproceSS 29
Behärska ditt ämne 29
Förmedla tankar 31
Lösa problem 33
Utvecklas mänskligt 35
del ii Skrivandet
4. hur Blir texten till? 41
Att börja 41
Att bestämma sig 42
Att planera 43
Uppsatsens ryggrad 44
Att ändra sig 44
Att skriva 45
Att bjuda in andra 46
Att redigera 46
5. det egna arBetet 49
Arbetsplatsen 50
Rutinerna 50
Motivationen 51
Belöningarna 52
Igångsättningen 52
Reflektionen 55
6. det delade arBetet 57
Brainstorming 57
Pitch 58
Textsamtal 60
Hjälp, jag har kört fast! 64
del iii Retoriken
7. tala till läSaren 69
Vetenskap 70
Populärvetenskap 76
Lärobok 81
8. tänk på helheten 87
Gör en resplan 88
Ordna 90
Knyt ihop 91
9. våga diSkutera 99
Vad är en diskussion? 99
Diskussionens värde 100
Sök synpunkter 101
Var konstruktiv 104
del iV Rösten
10. tal och Skrift 111
Skriften tillåter komplexitet 112
Skriften kan struktureras 112
Talet förgår, skriften består 113
Samtal är gemensamt, skrivandet är ensamt 114
Hur låter akademiskt språk? 115
11. röSt och roll 117
Forskarroll 118
Lärarroll 120
Social roll 121
Estetisk roll 123
12. din egen röSt 127
Gå till din erfarenhet 128
Använd ditt omdöme 130
Skriv med egna ord 131
Att finna sin röst 132
del V Före, emellanåt och efter
öva att Skriva! 137
Ladda upp 137
Lägg en grund 138
Kom i gång 139
Få uppslag 141
Experimentera 142
Redigera 143
Dokumentera 144
granSka din uppSatS! 147
Är texten läsbar? 147
Är texten läsvärd? 148
Passar texten för sitt syfte? 150
Till dig som leder en uppsatskurs 153
Slutnoter 155
Register 157
Skrivandet Som lärproceSS
3.
Det förra kapitlet handlade om uppsatsen som en del i ett större sammanhang, det vetenskapliga samtalet. Låt oss se på några drag i den akademiska dialog där ditt eget uppsatsarbete ingår. Vad kan du lära dig genom att delta aktivt i den? Vilka lärdomar och förmågor tar du med dig – till arbetslivet, forskarlivet eller privatlivet?
Det som du siktar mot när du skriver en uppsats är antagligen produkten, att åstadkomma något som du och dina lärare kan vara nöjda med som ett gott resultat. Men ännu viktigare är kanske processen, att du inte bara använder de färdigheter som du redan har utan att du också utvecklar dem. Då betraktar du uppsatsarbetet som en lärprocess, där svårigheter och utmaningar ingår som viktiga steg. Den kompetens som du då bygger upp kommer du att ha nytta av under lång tid framöver.
Behärska ditt ämne
I det vetenskapliga samtalet med skrivandet som ett viktigt steg får du chansen att fördjupa dina kunskaper i ditt ämne. Det handlar om att utveckla en fackkunskap som inte bara är passiv och lekmannamässig utan aktiv och professionell.
För studenten Ramona är kunskapshunger som vi sett en av drivkrafterna i uppsatsarbetet: ”Jag vill kunna veta mer än andra i en diskussion. Kunna argumentera utifrån forskning.” Kim
resonerar på liknande sätt: ”Jag skriver för att jag tänker att jag ska kunna föreläsa om detta – jag blir expert.”
I det akademiska samtalet prövas och tillämpas fackkunskapen. Genom att forska får du uppleva hur fackkunskapen i själva verket är ett kunskapande, en kunskapsutvecklande dialog, och hur den dialogen kan föras får du uppleva inifrån. Därmed får vetandet i ditt ämne en annan innebörd för dig, och du börjar närma dig det på ett personligt sätt, men inte som något färdigt utan som något som är i rörelse och förändring.
Det här är en process som inte bara omfattar förståndet utan även känslan. Att förknippa sig själv med ett visst ämne som en del av ens egen självbild innebär också ett känslomässigt engagemang, ja i vissa fall kan det utvecklas till en verklig passion. Och just passion kan behövas för den som vill ta itu med ett mer omfattande forskningsarbete. I regel rymmer det också en hel del möda och slit. Då kan det behövas en stark känsla för att orka gå vidare.
Kanske har du rent av fått lust att fortsätta på den vetenskapliga banan. Det betyder att dina erfarenheter har varit så stimulerande och positiva att du vill låta forskning och undervisning bli centrala delar av ditt fortsatta yrkesliv.
Men som vi strax ska se har det vetenskapliga samtalet också andra lärande egenskaper, som är ämnesöverskridande. Men låt oss börja med dem som är knutna till ämnet eftersom de är så grundläggande.
ŕ Du tränar dig att söka i forskningslitteratur och andra källor för att finna ämnesrelevant information i olika frågor. Det gäller att spåra sådan forskning som är av vikt för din egen undersökning och det kan ibland kräva en ganska omfattande arbetsinsats, som du samtidigt kan lära dig mycket av.
ŕ Du lär dig att kritiskt värdera det som sägs och skrivs inom ditt fack. Det prövas i samtal och diskussioner. Det här är
en central färdighet när du skriver uppsats. Att inte bara referera vad du funnit i olika källor utan också kunna förhålla dig självständigt granskande till det ses alltid som en förtjänst och som ett viktigt inslag i din utveckling mot ett vetenskapligt tänkande och arbetssätt.
ŕ Du får impulser att kreativt bidra till ämnets idébank och kunskapsförråd. Uppsatsen ger dig chansen att vara uppfinningsrik i lite större skala. Du ska ju utföra en självständig undersökning. Din kreativitet behöver dock inte inskränka sig till val av material. Du kan också bidra till teori- och metodutvecklingen inom ditt ämne genom att tänka i egna banor.
ŕ Du lär dig att tillämpa vad du lärt dig för att undersöka och resonera kring olika frågor. Att skriva en uppsats handlar i hög grad om att använda sin ämneskunskap: fakta, teorier, begrepp och metoder. Det räcker inte att bara återge dem. Du måste välja sådana delar av ditt kunskapsförråd som passar för den uppgift som du har framför dig.
ŕ Du lär dig att formulera dig på ditt ämnes fackspråk, med dess speciella begrepp och termer. En vetenskaplig uppsats förväntas vara skriven med ord och uttryckssätt som förknippas med det aktuella ämnet. Genom att använda det språket kan du uppnå en precision i din text som inte är möjlig annars, och även om texten blir mindre tillgänglig för utomstående vinner den stort i klarhet och pregnans för ämneskunniga läsare.
Förmedla tankar
Vi har redan nämnt att det är en viktig del av din fackkunskap att du kan formulera dig på ditt ämnes fackspråk och använda sådana framställningsformer som passar där. Men att delta i det akademiska samtalet är också ett sätt att öva upp den allmänna
förmågan att kommunicera redigt, klart och sammanhängande i tal och skrift, att göra en systematisk utredning av frågor och meddela resultatet till andra. Det är ett kunnande som är viktigt på många områden, också utanför det strikt vetenskapliga.
Studenten Kim konstaterar i efterhand: ”Jag tycker att jag utvecklades som skribent. Teori- och metodkursen betydde inte så mycket för hur man skriver en uppsats jämfört med att själv göra det. Det tvingade en att tänka på ett annat sätt. Jag har lärt mig skriva en längre text som hänger ihop.”
Genom att delta i det akademiska samtalet stiftar du också bekantskap med det akademiska normsystemet , det vill säga reglerna för hur samtalet ska föras. I det ideala fallet bygger det på saklighet och öppenhet och respekt för meningsmotståndare.
I bästa fall är det ett demokratiskt samtal där goda argument väger tungt.
Men det akademiska samtalet är också ett kritiskt samtal, där yttranden synas noga och sanningar inte tas för givna, där normer och värderingar både inom akademin och ute i samhället tas upp till granskning.
När det gäller uppsatsskrivande kan vi mer specifikt säga att du utvecklar din förmåga att skriva en utredande text om ett kognitivt krävande ämne. Ju mer du lär dig att behärska denna typ av texter, desto friare och mer självständigt kan du också skriva. På så vis kan du också lämna ett eget bidrag till ett gemensamt lärande. Träning i att förmedla tankar kan sammanfattas så här:
ŕ Du lär dig att göra väldisponerade längre framställningar i tal och skrift.
ŕ Du lär dig att formulera dig med precision för att klart förmedla även ett komplext innehåll.
ŕ Du lär dig att koppla samman konkretion med abstraktion, att föra teoretiska resonemang om konkreta exempel.
ŕ Du lär dig att argumentera rationellt.
ŕ Du lär dig att iaktta stränga krav på noggrannhet och korrekthet (akribi) i fråga om sakuppgifter (data, händelser, årtal, personnamn) och språkformer (stavning, interpunktion, grammatik, syftning).
Lösa problem
Att föra diskussioner och driva forskningsprojekt innebär att ställa frågor och söka svar som inte är givna på förhand. Det är en allmän träning i att lösa problem, något som kan vara värdefullt i många sammanhang.
Studenten Tea konstaterar i efterhand att uppsatsarbetet har stärkt hennes problemlösningsförmåga: ”Jag har lärt mig att våga ta mig an svåra uppgifter som jag inte kan överblicka inledningsvis, att stå ut med osäkerhet.” Ramona har liknande erfarenheter: ”Jag har lärt mig att utarbeta en egen idé. Det har gett mig mer självförtroende och vilja även i osäkra lägen. Man känner att det som man inte har kontroll över, det kan ändå vara okej. Det är okej att känna sig förvirrad i början.”
När du skriver en uppsats handlar det också om att lägga upp en arbetsplan för att ta itu med ett komplext problem, som kräver insatser av olika slag för att bringas till ett lyckligt slut.
Att skriva uppsats är ett sätt att öva upp många färdigheter som är viktiga för problemlösning, däribland sinne för vad som är ett problem, organisationsförmåga men också uthållighet, framåtanda och en vilja att inte ge tappt.
Den problemlösning som förekommer inom vetenskapen är förstås inte förutsättningslös. Oftast är den knuten till vissa metoder och teorier och praktiker. Det gör att verksamheten i en vetenskaplig miljö inte nödvändigtvis gynnar ett självständigt tänkande. Men den kan göra det.
Kanske är detta den allra viktigaste förmåga som det akademiska samtalet lär ut. Den som skriver en uppsats vill kanske slippa problem, men det är ju problemen som är det lärorika. För
övrigt bör vi nämna att även skrivandet i sig rymmer problem, nämligen själva utformandet. Det ska vi diskutera mer ingående längre fram (särskilt kapitel 8). Träning i att lösa problem kan innebära följande:
ŕ Du övar dig att upptäcka problem, luckor i kunskapen där vi inte vet hur det förhåller sig. Inför ditt uppsatsprojekt frågar du: ”Vad finns det inom mitt ämne som är oklart, osäkert eller okänt?” Det blir en första lista på teman som kan komma i fråga.
ŕ Du övar dig att värdera problem, alltså att avgöra hur viktiga de är och varför. Du måste orientera dig inom forskningsområdet för att förstå vilka områden som särskilt står i fokus, till exempel genom att nya forskningsfält har öppnats och nya frågor har ställts. Går du in där kan du inte bara glädja dig åt att vara nära en frontlinje inom forskningen. Du kan också räkna med att få intresserade läsare.
ŕ Du övar dig att formulera problem tillräckligt tydligt för att det ska bli meningsfullt att angripa dem. I en uppsats brukar en inledande del av texten ägnas åt en problembeskrivning, som kompletteras med forskningsfrågor. Genom att delta i det vetenskapliga samtalet lär du dig ord, begrepp och teorier som lämpar sig för problembeskrivningen. Ju bättre din beskrivning ansluter sig till fackspråket inom ditt ämne, desto lättare blir det för en kunnig läsare att uppfatta problemet och se dess relation till andra frågor av liknande slag.
ŕ Du övar dig att organisera en problemlösning så att den kan genomföras på ett ordnat och systematiskt sätt. När du skriver en uppsats är kännedom om de undersökningsmetoder som används inom ämnet en god källa för att lägga upp en problemlösning. Ditt resultat blir mycket intressantare om du kan relatera det till vad andra har gjort. Det
är kanske den viktigaste funktionen med den forskningsöversikt som brukar ingå som en del av en uppsats.
ŕ Du övar dig att bedöma en problemlösning, för att avgöra hur bra den är. Kanske har din uppsats bara löst någon del av problemet? Eller hamnat lite vid sidan av den fråga du faktiskt ställt? I regel brukar en uppsats på slutet ha just en sådan bedömning, där du diskuterar hur bra eller tillförlitligt ditt resultat är. Även en lösning som inte riktigt fyllt måttet kan vara värdefull eftersom den kan bana väg för bättre lösningar längre fram. Lägger du fram din uppsats får du förstås också höra andras bedömning av din problemlösning. Och blir den publicerad kan den dras in i det vetenskapliga samtalet och få en ännu mer allsidig belysning.
Utvecklas mänskligt
Den akademiska dialogen har betydelse också för din personliga bildning. Det innefattar förstås det lärande som vi redan har talat om. Men här kan vi se det på ett mer allmänt plan och relatera det till uppgifter som du kan ställas inför också efter en avslutad akademisk utbildning.
Att bli en bildad person har förstås varit en traditionell syn på målet för universitetsstudier. De har förmodats ge finess och polityr och eventuellt social prestige åt den som studerat. Det kan tyckas något ytligt. Men här tänker vi på sådana förtjänster som ett gott omdöme, en kritisk förmåga och ett vetande som är tillräckligt skolat för att kunna skilja värdefull kunskap från rent strunt.
Till bildning hör beläsenhet, och dina studier består till stor del av läsning. Men inte vilken läsning som helst. Den bildades beläsenhet är inte att samla läsfrukter för att lägga i en korg. Det handlar om att föra en dialog med det lästa, svara på det, bearbeta det, och införliva det i det egna tänkandet.
Till bildning hör också en viss grad av självmedvetenhet. Det akademiska samtalet påminner dig om att du befinner dig i en social och historisk kontext, att du inte har format dig själv utan är en produkt av krafter som verkar på dig. Det här kan samtidigt bli en del också av att finna din egen röst, en röst som ekar av vem du är. ”Man lär känna sig själv, sina starka och svaga sidor, när man skriver en akademisk text”, slår studenten Tea fast.
Till bildning hör även en inriktning mot gemensamma frågor, bort från det rent privata eller yrkesmässiga till frågor som gäller oss alla som människor. En bildning av det här slaget kan också ses som en tillgång för en demokratisk medborgare. Som medborgare behöver du kunna ta del av kunskap på ett öppet och prövande sätt, men också pedagogiskt förmedla den till andra. Båda delarna tränas i det akademiska samtalet.
Inte minst i våra dagar innefattar bildning också förmågan att se igenom lögner och propaganda. Det får ses som en mycket viktig del av den kunskapsträning som universitetet kan ge. Studenten Kim sammanfattar: ”Jag har lärt mig att bedöma: ’Duger det?’ Jag kan kommentera texter, betrakta dem i ett kritiskt och granskande perspektiv.”
Låt oss sammanfatta vad det akademiska samtalet som bildningsprocess kan betyda:
ŕ Du lär dig att fördjupa dig i ett kunskapsområde. Bildning uppfattas ibland som allmänbildning, att kunna lite av varje, vilket förstås är bra. Men djupare insikter på ett område ger en bättre uppfattning om vad kunskap kan innebära i sin komplexitet och i den ansträngning som kan krävas för att förvärva den. I forskarrollen förväntas du vara väl förtrogen med det fält som du verkar inom. Att dessutom kunna mycket annat är självklart en fördel. Det ökar din öppenhet och tillåter dig att ta del av en vidare rationalitet.
ŕ Du utvecklar ett vetenskapligt synsätt. Till bildning i dag hör en bekantskap med det vetenskapliga sättet att etablera kunskap. Den som saknar det riskerar att inte förstå mycket i det moderna samhället. Det bästa sättet att utveckla detta vetenskapliga synsätt är förstås att delta i vetenskapliga samtal och själv möta forskning som praktik.
ŕ Du lär dig att i tal och skrift föra rationella samtal om komplicerade frågor. I din uppsats liksom dina inlägg i en seminariediskussion är din rationella argumentation A och O (även om du också kan vara känslomässigt engagerad). Att kunna föra ett sådant samtal, i situationer där en förnuftig bedömning av en fråga är viktig, är tveklöst en tillgång för en bildad person.
ŕ Du lär dig att vara öppen för olika perspektiv och synpunkter. En förutsättning för att kunna vidga sin kunskapshorisont är att inte på förhand avgränsa den i vissa riktningar. Öppenhet är samtidigt viktig också för att förbehållslöst kunna delta i den vetenskapliga diskussionen. En forskare som inte är beredd att lyssna på meningsmotståndare riskerar att få ett inskränkt synsätt.
ŕ I ett lärande samtal kan du öva dig att tänka självständigt, att utveckla egna idéer, att vara intellektuellt skapande och kreativ. Detta skapande drag är förutsättningen för bildning i den djupare mening som vi förknippar med människor som på olika områden bidrar till kulturens utveckling, till konst, litteratur och forskning. Med detta sagt är det inte omöjligt att vem som helst, genom sin personliga utveckling, kan bli och förbli en skapande människa.
Lennart Hellspong är professor emeritus i retorik vid Södertörns högskola. Sara Santesson är lärare i retorik och studierektor för Institutionen för kommunikation och medier vid Lunds universitet.