9789144161648

Tillsammans ...

Om terapeutisk samvaro och miljöpedagogik på institutioner

NILS ÅHLUND BJÖRN WRANGSJÖ

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus

Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 45671

ISBN 978-91-44-16164-8

Upplaga 1:1

©Författarna och Studentlitteratur 2023

studentlitteratur.se

Studentlitteratur AB, Lund

Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group

Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB

Formgivning omslag: Francisco Ortega

Omslagsbild: Shutterstock

Printed by Eurographic Group 2023

Förord 9

Inledning 11

Om vår tid – en kulturspaning 13

Händelser i tiden 14

Vår tid nu 15

Översikt över bokens innehåll 16

1 Utvecklingsekologi

17

Biopsykosocialt perspektiv 18

Biologiska och sociala aspekter 18

Hjärnan och dess olika delars funktioner 19

Effekterna av långvarig stress 20

Betydelsen av sociala system 21

Påverkan av hierarkier samt ”vi–dom”-indelningar 21

Barn och ungdomsåren 22

Utvecklingspsykologiska aspekter 22

Leken och lekutveckling i vardagslärandet 23

Ungdomstidens förmågor, psykosociala och psykologiska

förutsättningar 25

Anknytning 29

Mentalisering 32

Trauma och bristande omsorg under ungdomsåren 37

Skydds- och riskfaktorer 38

Hjärnans reaktion och funktion vid trauma 39

Utvecklingstrauman 39

Varningstecken 40

Traumamedveten omsorg 41

Resiliens 42

Är det hur man har det eller hur man tar det som avgör? 44

2 Miljöpedagogik och miljöterapi 47

Terapeutisk samvaro och relationstyper 50

Uppväxt och familjefaktorer 54

Kontext och domäner 55

Kunskapsbegreppet 57

Kunskapssyn i miljöpedagogik 59

Familjeliknande miljö 59

Familjestil 60

Vardagslivet 62

Skolan 63

Kunskap, förmåga, färdighet och kompetens 64

Minnesfunktioner 65

Pedagogik och miljö 66

Pedagogik 66

Miljö 69

Grupperspektivet i miljöpedagogik – lite socialpsykologi 72

Om evidensbaserad praktik i socialt och miljöpedagogiskt arbete 75

Områden som är av intresse vad gäller terapeutisk samvaro 76

Vad händer under ytan i den terapeutiska samvaron 78

Miljöpedagogens överlevnadsstrategier 79

3 Miljöpedagogiska aspekter i skolan 81

Konsten att skapa en miljö i vilken den lärande eleven kan lära sig det hen ska lära 84

Pedagogiska modeller 89

Pedagogiken i skolan 91

Pedagogik – evidens, miljö och metod i skolan 93

Natur och djur – en miljö för sig 95

Kontakt med djur reducerar ofta stress 97

Uppmärksamhetsinriktad teori 97

Miljöpsykologisk teori 98

Biofiliteori 98

Naturens betydelse för barns utveckling 98

Barn och djur 99

Biologiska aspekter 100

4 Institutionsvård 101

Idéhistorik – en översiktlig skiss 101

Ungdomsvården 104

Socialtjänsten 110

Placeringar i samhällsvård 112

Familjehem 113

Behandlingsfamiljer 114

HVB-hem 115

SiS-hem 118

Personal 119

Institutioner som sociala system 120

Ledningsarbete 121

Ledarskap och organisation 121

Situationsanpassad ledning i miljöpedagogik 128

Arbetsklimatet – den psykosociala miljön 131

Organisation, klimat och miljöpedagogik 134

Personalmöten 140

Problemlösning och tillvägagångssätt i behandling 141

Familjepedagogik 143

Beröm 144

Time-out 145

Några pedagogiska problemlösningar 146

Gränssättning, hot och våldsamma situationer 147

Vår tids syn på fostran 147

Gränssättning 150

Hot och våld 154

Migration eller erfarenheter av att vara marginaliserad 155

Skärningspunkter 157

Konflikter 159

Konflikttyper och lösningar 160

Att hantera klient- och elevproblem 163

Inre konflikter, självkänsla och att känna sig misslyckad 166

Processen i miljöpedagogik 167

Integrativ problemcentrerad miljöpedagogik 168

5 Miljöpedagogik på behandlingsinstitutioner för unga 175

Miljöpedagogiska delmål och inriktningar på interventioner 175

Behandlingsmetoder 177

Riskfaktorer 179

Riskfaktorer i social närmiljö 180

Riskfaktorer på individnivå 181

Coercion theory – tvingande samspel 181

Prosocialt förstärkande metoder 183

Institutionsplacering 185

6 Förhållningssätt och metoder som stöder

miljöpedagogiskt arbete 187

Miljöpedagogens uppdrag 187

Arbetsuppgifter 187

Förhållningssätt 193

Miljöpedagogiska metoder på olika nivåer 194

Några metoder på mikronivån 196

Några metoder på meso- och exo-nivån 211

Öppna samtal och framtidssamtal 214

Narrativ terapi 216

Lösningsfokuserat arbete 222

Några metoder på makronivå 224

Att arbeta förebyggande 225

Efterord och tack 229

Referenser 231

Register 237

Vår gemensamma erfarenhet av institutionsarbete och miljöterapi sträcker sig bakåt i tiden till mitten av 1970-talet. Då kom nya idéer (se till exempel Haugsgjerd, 1970) om kollektivets potential, gruppens kraft, allas lika rätt och andra demokratiska element. Dessa idéer smög sig in på institutionerna och kom att påverka de invanda hierarkiska modellerna och i hög utsträckning även den institutionella utvecklingen, oss och denna bok. Vården och psykiatriverksamheten intresserade sig för socialpsykologi, socialpsykiatri och terapeutiska samhällen. Samtidigt genomfördes institutionsomvandlingar, sektorisering och nedläggning av de stora mentalsjukhusen. Det och den rådande tidsandan påverkade även vården av unga. Landstingen drev (i sociala nämnder och omsorgsnämnder) PBU- och BUP-mottagningar, terapiskolor och behandlingshem med miljöterapeutisk utgångspunkt. Dessa existerade till början av 1990-talet, då behandlande och pedagogiska uppdrag som inte var ”medicinska” övergick till kommunal eller privat regi. Även senare teoribildning om anknytning, mentalisering och självpsykologi (se till exempel Hwang Nilsson, 2019) har berikat vår kunskap om terapeutisk samvaro och miljöpedagogik. Terapeutisk samvaro med miljöpedagogik som fundament är gränsöverskridande, berör hela människan och hens sammanhang. De ramar som traditionella terapisamtal kringgärdas och tryggas av – tid, rum, tystnadsplikt och metod – är inte giltiga i miljöpedagogisk kontext. Här är den terapeutiska samvaron på heltid och allomfattande och sker ”publikt” i samspel med andra. Människor är och ses i miljöpedagogiska sammanhang som såväl medicinska som biologiska, sociala, relaterande och psykologiska ”enheter” som påverkar och påverkas av samhällets utveckling, socialt samspel, förhärskande tankar och förståelse av samtid, psykologiskt klimat och inre biologiska processer.

Unga behöver ha vuxna som begripliga förebilder, vuxna som arbetar tillsammans med de unga och varandra och som de kan gilla och ta efter. Att gilla varandra och ha det bra tillsammans är kanske den viktigaste komponenten i institutionsarbete och miljöpedagogisk praxis. Men även att känna sig ansvarig, behövd och delaktig har betydelse för ungdomarna – att den man är och vad man gör betyder något för andra i sammanhanget.

Maxwell Jones är en av de personer som man ofta refererar till när det gäller miljöterapi och terapeutiskt samhälle. Översättningen av Maxwell Jones begrepp Therapeutic community (1970) till ”terapeutiskt samhälle” är kanske inte helt lyckad. Vi vill nog hellre översätta begreppet till terapeutisk gemenskap eller ännu hellre terapeutisk samvaro. Det är detta begrepp vi kommer att använda för att betona vikten av att man erkänner varandra som samarbetspartner och att man behöver komma överens om en riktning i det miljöpedagogiska arbetet där ett helhetsperspektiv ingår. Miljöpedagoger behöver vara mångkunniga och kunna använda sig av många olika aspekter vid de möten och den samvaro som institutionsarbete innehåller.

Olika former av terapi har varit i ropet genom tiderna. Terapimetod rekommenderas utifrån det tillstånd som ska behandlas. Man söker evidens för behandlingarna. På 1970-talet var psykodynamiker, systeminriktade familjeterapeuter och mer gruppinriktade behandlare i luven på varandra om tolkningsrätt och tolkningsföreträde. Nu är kognitiva metoder i fokus. Kognitiva och beteendeinriktade terapier har till exempel visat evidens för behandling av ångesttillstånd och fobier. Men ingen metod klarar allt. Ju fler verktyg, desto bättre. Har man bara hammare ser man kanske bara spik? (Nyberg & Eliasson, 1983). Miljöpedagogik och miljöterapi erbjuder en rikedom av ingångar och tillvägagångssätt. Man kan gå handlingsvägen, man kan gå tankevägen och man kan gå känslovägen. Miljöterapi och miljöpedagogik har historiskt byggts på olika tankemässiga fundament och kombinationer av dem. Men metod och terapeutisk teknik är underordnade relationer och anknytningar i den terapeutiska samvaron.

Om vår tid – en kulturspaning

Individualitet och ”jag”, vad som är bäst för mig och hur jag kan förvänta mig få det på det bästa sättet, är en kultur som växt sig allt starkare och påverkar oss alla. Betoningen på individers känsla är stark och syns i media på olika sätt. När man läser morgontidningens ledare och debattartiklar finns det ofta ett forskningsperspektiv, men också alltid ett eget perspektiv, en egen erfarenhet som är minst lika viktig för författaren. Den egna erfaren heten och tolkningen tar inte sällan över och ges starkare betydelse än den forskning som ligger bakom. Känslan av hur det förhåller sig och vad som är bäst i mitt perspektiv värderas och får styra faktasynen, sanningen, hur ”det är”.

Få av oss tänker vidare, att vi tillhör en art, människan, och att våra villkor på jorden kräver ett fungerande ansvarstagande ”vi”. Vår förmåga att känna kanske kan sträcka sig till vår primärgrupps väl och ve, men sällan till de globala förhållandena – förmågan avtar med avståndet. Resultat av forskning bedöms utifrån perspektivet ”Finns det något för mig i detta?”. Är de tider vi lever i, med de kriser som vi upplever, ett hinder för att närma oss ett annat kulturellt tänkande? Antagligen. I tider där vi känner hot tenderar vi som människor att söka skydd, dels genom våra försvarsmekanismer, såsom förnekelse, intellektualisering, rationalisering och projicering, dels hos de närmaste, de i primärgruppen – och genom att först och främst tänka på vår egen välfärd och överlevnad. Det paradoxala är att vi i stället skulle behöva tänka ”vi” och öppna upp för gemenskap och sårbarhet, tillåta oss att se att vi lever i ett sammanhang som är större än vår primärgrupp, vår nation och vår egocentricitet. När och om staten och samhällets institutioner vill fördela, stödja och bygga för framtida människors tillvaro ses det av den enskilde i detta individualistiska perspektiv inte som det stöd för hen själv (eller planeten) som avses, utan blir i stället ett hot som reglerar den frihet hen vill ha och de individuella val som hen vill kunna göra. Man ska ju kunna leva ett fritt liv utan yttre styrning. I ett individinriktat samhälle, där jag går före vi, blir diagnoserna fler och viktigare, och inriktningen att söka avvikelser hos individen starkare än att hitta och förstå hur samhällsutvecklingen påverkar ohälsotalen.

Händelser i tiden

Skolan kommunaliserades 1989. År 1992 kom friskolereformen och samtidigt infördes nya skolpengen. Varje elev genererar en skolpeng, och ett til lläggsbelopp utgår för elever som behöver särskilt stöd. Från och med den 1 juli 2011 bestäms skolpengen av den nya skollagen som kom 2010 (2010:800).

Samhällets utveckling påverkar hur den terapeutiska samvaron kan formas – marknaden och pengarna är en del av verkligheten. När vi 1995 gick med i EU förändrades också förutsättningarna. Sedan vi gick med i EU har alla behandlingsuppdrag i grunden ett ramavtal och till det kommer en individuell ekonomisk och behandlingsinnehållande överenskommelse mellan beställare och utförare. I skolvärlden och i vården klev penningstarka aktörer in. Anslagsfinansierade verksamheter övergick till att upphandlas på en marknad med konkurrens om pris och kvalitet. Upphandlingen sköttes ofta av ekonomer, medan specialister på behandling fick acceptera de ramavtal som förhandlades fram.

Sektoriseringen ökade med de nya reformerna: skolan sköter sitt och har sina budgetar, medan socialtjänsten och BUP har sina. Verksamheter som bedriver behandling kombinerat med skola fick svårt att klara den ekonomiska realitet som denna ”stuprörsekonomi” och specialisering innebär. Svårigheten att finansiera verksamheter med uppdrag och betalning från både skola och socialtjänst, och ibland också från regioner (BUP), har gjort att kommuner och privata verksamheter i allt större utsträckning lägger ned behandlingsverksamheter. Dessas innehåll går över till resursskolor med förstärkt elevvård och större elevgrupper och satsning på inkludering i stället. Terapi och behandling av psykosocial karaktär får i stor utsträckning skötas i egna sammanhang. Om problematiken är av familjekaraktär är det en angelägenhet för kommunen. Om problematiken är unga individers, till exempel genom utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar som adhd, autismspektrat, tics och Tourettes syndrom, inlärningssvårigheter, som dyslexi, eller depression ligger bollen hos regionerna och BUP eller så är det en fråga för LSS.

Vår tid nu

Vi lever i en tid med starka inslag av individualism och med ett politiskt klimat som ropar efter hårdare tag och tydligare regelsystem, bland annat i skolan och på institutionsområdet. I vår tid ligger också specialisering och sektorisering. Politiker verkar vara överens om krav på borttagande av straffrabatter för ungdomar som begår brott, stärkande av LSU- och LVU-lagarna och krav på satsningar på skola och vård av ungdomar på institutioner, liksom på barn- och ungdomspsykiatrin. En tydlig repression och försvårande av rekrytering av unga till brottsliga gäng är nödvändig. Vi kan se att olika samhällsinsatser och olika institutioner kommer att behövas framöver för att hjälpa unga att utveckla färdigheter och att kunna komma tillbaka till hälsa och psykosocialt fungerande om de hamnar i utanförskap. Vi behöver förebygga och bryta ensamhet, utanförskap, fattigdom och marginalisering av individer och grupper.

Skolan har här en viktig uppgift, framför allt i förebyggande syfte och utjämnande av möjligheter för unga. Det kommer att vara viktigt hur institutionerna och samhällets ”hjälpare” arbetar, förebyggande och med färdighetsutveckling och behandling. Risken finns att institutioner som fungerar dåligt blir verksamheter som stigmatiserar, stärker utanförskap och subgrupper med negativa förtecken, och att unga och deras familjer ser vistelser, fostran och färdighetsutvecklingen på skolor och institutioner som hot mot den egna friheten och de egna rättigheterna.

Miljöpedagogiken och miljöterapin har bland annat till uppgift att skapa en grund för psykosocial och demokratisk utveckling på de institutioner vårt samhälle behöver och för de individer som behöver dessa. Att skapa ett klimat och omständigheter med trygga, tillitsfyllda förhållanden mellan såväl personal och unga elever som klienter och deras familjer samt deras övriga sammanhang kräver ett fungerande Vi-perspektiv på de institutioner som ska ge färdighetsutveckling och psykosocial utveckling. Institutioner behöver förtroendeingivande, öppna dialoger mellan personal och klienter. Basen är miljöpedagogisk – den terapeutiska samvaron. Till basen kan olika specialiserade medicinska och terapeutiska behandlingar vara nödvändiga komplement. Men en fungerande terapeutisk samvaro med miljöpedagogisk hållning är effektiv, bland annat för att den pågår under flera av dygnets timmar och i vardagliga miljöer och i situationer som är ”naturliga”.

Översikt över bokens innehåll

Boken inleds med kapitlet Utvecklingsekologi med bland annat biopsykosociala perspektiv och biologiska och sociala aspekter på människans beteenden. Här tar vi även upp ungdomsåren och trauma. Därefter följer kapitlet Miljöpedagogik och miljöterapi i vilket vi presenterar dessa begrepp och andra centrala begrepp som behandlas i boken: terapeutisk samvaro och relationstyper, kunskapsbegreppet, pedagogik och miljö, grupperspektivet och evidensbaserad praktik. Sedan kommer ett kapitel om Miljöpedagogiska aspekter i skolan med miljöpedagogiska behandlingsupplägg för denna åldersgrupp och pedagogiska aspekter på skolans uppdrag att undervisa och fostra ungdomar till demokratiska samhällsmedborgare med färdigheter och förmågor anpassade till vuxenlivets krav. Här gör vi även en kort utflykt till natur och djur, som påminner om att vi är en del i naturen där vi har vårt ursprung.

Efter det följer kapitlet Institutionsvård, som inleds med en beskrivning av institutionsvistelser ur ett historiskt perspektiv, med fokus på barn och unga. Vi redogör även för olika former av institutionsvård för barn och unga i dag och de olika aktörer som är inblandade. Här behandlar vi vidare områden som ledningsarbete, arbetsklimat, konflikt- och problemlösning, olika tillvägagångssätt i behandling, familjepedagogik, gränssättning, hot och våldsamma situationer. I kapitlet Miljöpedagogik på behandlingsinstitutioner för unga beskriver vi miljöpedagogiska delmål, behandlingsmetoder och riskfaktorer. Slutligen tar vi i kapitlet Förhållningssätt och metoder inom miljöpedagogik upp de olika metoder på mikro-, meso-, exo- och makronivå som är intressanta för det miljöpedagogiska arbetet och som påverkat vår syn på terapeutisk samvaro och miljöpedagogisk praktik.

NILS ÅHLUND är leg. psykoterapeut med familjeinriktning, leg. lärare, handledare i psykosocialt arbete och leg. sjuksköterska. Sedan slutet av sjuttiotalet har han arbetat med ungdomar och familjer med psykosocial problematik, samt med undervisning, psykoterapeutisk behandling och personalhandledning på institutioner och skolor samt inom barn- och ungdomspsykiatrin. Han har varit rektor, lärare och behandlare på HVB- verksamheter och behandlande skolor och undervisat på psykoterapeutiska och miljöpedagogiska utbildningar och kurser. BJÖRN WRANGSJÖ är docent i barn- och ungdomspsykiatri och psykoterapi samt psykoanalytiker och familjeterapeut. Han har arbetat fyrtio år inom BUP i Stockholm och har på senare år arbetat privat som klinisk handledare och skribent. Han har skrivit ett tjugotal böcker inom psykoterapi och klinisk psykologi. Tillsammans har Nils och Björn tidigare på detta förlag skrivit boken Borta bra … Om hemmasittare (2021).

Tillsammans ...

Om terapeutisk samvaro och miljöpedagogik på institutioner

Antalet unga som hamnar i utanförskap ökar. Det kan handla om att de diagnostiseras med till exempel utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar eller att de har andra svårigheter. Följden kan bli en känsla av otillräcklighet och att inte höra till. Det är då lätt att hamna i utanförskap och känna att man inte är tillräcklig. Föräldrar kan behöva söka hjälp och stöd hos skola, socialtjänst och/eller hälso- och sjukvård och att samordna insatser när de får problem med sitt barn. Att fungera som ett stöd för den unge och dennes familj i denna process är en av de viktigaste uppgifterna som miljöpedagoger och terapeutiska samverkare har.

Denna bok beskriver hur man som behandlare kan arbeta och tänka samt vara så konkret och tydlig som möjligt i problematiska vardagssituationer, framför allt i de fall när ungdomen av olika skäl är placerad i någon av samhällets institutioner.

Tillsammans … vänder sig till alla som i sitt arbete på ett eller annat sätt möter unga som behöver insatser och hjälp från andra än de närmaste. Förhoppningsvis kan boken bidra till en ökad kunskap och förståelse inom detta område.