9789144155166 by Smakprov Media AB

Jämställdhet i akademin

Hinder och möjligheter när politik ska bli praktik

BIRGITTA JORDANSSON HELEN PETERSON

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 44747 ISBN 978-91-44-15516-6 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund

Printed by Eurographic Group, 2022

Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Ombrytning inlaga: Siv Rudholm Formgivning omslag: Jens Martin Omslagsfoto: CC SA by Selixshiraii

INNEHÅLL

Förord 7 Inledning 11 Bokens disposition 15

Politiska ambitioner och jämställdhet som ett flertydigt begrepp Del I

ETT LÅNGVARIGT POLITISKT UPPDRAG 29 Inledning 29 1970-tal 29 1980-tal 32 1990-talets första halva – mot ökad självständighet 37 Andra halvan av 1990-talet – ökade politiska krav och mer offensiva satsningar 49 2000-talet – det första decenniets goda vilja 57 Sammanfattning 62

DEN FORSKNINGSPOLITISKA BAKGRUNDEN TILL JiHU-UPPDRAGET 67 Inledning 67 Nya förutsättningar för jämställdhetsuppdraget 67 Delegationen för jämställdhet i högskolan – inspel från forskare och praktiker 70 Från ord (1994) till handling (2016) – jämställdhetsintegrering som strategi för högskolor och universitet 73

Forskningspropositionen 2016/2017 76 Rekryteringsmål för kvinnliga professorer 82 Sammanfattning 82

AKADEMISK FRIHET – DEN POLITISKA STYRNINGENS AKILLESHÄL 87 Inledning 87 Den institutionella friheten 89 Akademisk frihet 94 Meritokrati som kollegial styrteknik och som garant för akademisk frihet 100 Sammanfattning 106

LIKHET, LIKVÄRDIGHET ELLER ”NÅGOT ANNAT” 109 Jämställdhetsbegreppet som vision och strategi/er Inledning 109 Vad är problemet? 112 Jämställdhetsintegrering som begrepp – individ eller organisation eller kanske både och? 114 Problemformuleringarnas betydelser för de strategier som utvecklas 117 Jämställdhetsintegrering i internationell forskning 121 Det svenska forskningsperspektivet 132 Sammanfattning 136

Del II

Lärosätenas tolkningar och strategier

LÄROSÄTENAS ORGANISERING OCH TOLKNINGAR AV UPPDRAGET 147 Inledning 147 Spårberoenden 150 Förutsättningarna för lanseringen 151 Uppdragets organisering utifrån placeringen på lärosätet 155 Lokal organisering 157 Frågor för HR-avdelningarna och för förvaltningen 161

Tolkningar och preciseringar av uppdraget 174 Handlingsplanerna 174 Tolkningarnas betydelse för de aktiviteter och åtgärder som presenteras 181 Tolkningar av jämställdhetsintegrering hos ansvariga och samordnare 191 Sammanfattning 199

LOKAL STYRNING OCH MÖJLIGHETER ATT ARBETA UTIFRÅN ETT FÖRÄNDRINGSPERSPEKTIV 201 Inledning 201 NPM med mål- och resultatstyrning inom akademin 202 En administrativ linjestyrning 208 Styrning genom delegering i linjen 215 Styrtekniker med fokus på ekonomiska incitament i jämställdhetsarbetet 224 Med allierade på tåget 231 Sammanfattning 236

MOTSTÅND – OCH HUR DET KAN HANTERAS 241 Inledning 241 Motståndstypologier 244 Att se och förstå motstånd i praktiken 250 Att hantera motstånd 259 Interaktiva metoder för att hantera motstånd 266 Motståndet mot jämställdhet väcker känslor hos dem som jobbar med frågorna 269 Sammanfattning 271

AVSLUTNING – STATUS QUO ELLER NYA MÖJLIGHETER 273 Inledning 273 Den akademiska ”särskildheten” – den institutionella och den akademiska friheten 276

Proaktiva möjligheter i de forskningspolitiska skrivningarna 279 Centrala begrepp 280 Status quo eller förstärkta möjligheter 284 ”Möjliga tecken på ett pågående förändringsarbete” 287 Referenser 299 Register 315

INLEDNING

Det kan inte ha kommit som en överraskning för lärosätena att ytterligare ett politiskt uppdrag på jämställdhetsområdet levererades 2016. Mer eller mindre tvingande jämställdhetsuppdrag har presenterats med jämna mellanrum sedan slutet av 1970-talet. Men trots årtionden av både politiska initiativ och av lokala jämställdhetsprojekt ute på lärosätena visar en lång rad studier, utvärderingar och utredningar på att akademin fortsatt genomsyras av traditioner, kulturer och strukturer som reproducerar ojämställda villkor (t.ex. Husu 2005; Sandström m.fl. 2010; Dahlerup 2010; SOU 2011:1; Heikkilä & Häyrén Weinestål 2009; Alnebratt & Jordansson 2011; UHR 2014; Powell 2016; Kalm 2019). Den här boken tar sin utgångspunkt i detta faktum och i de politiska ambitioner som presenterades 2015 om att jämställdhetsintegrera universitet och högskolor. Uppdraget, som gick under beteckningen JiHU (Jämställdhetsintegrering i Högskolor och Universitet), förmedlades till samtliga statliga lärosäten via regleringsbrevet 2016 och omfattade perioden 2017–2019.1 Dåvarande ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, presenterade och motiverade uppdraget på följande vis: Sverige har en feministisk regering. Det betyder att jämställdhet står högt på agendan. Och det betyder också att vi har en plikt att verka för reell förändring. Nu börjar arbetet för att kompetens ska vara styrande för högskolan och för att alla talanger ska tas tillvara. (Hellmark Knutsson 2016)

1 En samlad utvärdering av programperioden som gjordes av Jämställdhetsmyndigheten våren 2020 (Rapport 2020:6) visade på att arbetet endast påbörjats under perioden och detta ledde till att uppdraget förlängdes via regleringsbreven både 2020 och 2021 (regeringen.se).

12 | Inl e d nin g

De områden som stod i fokus med JiHU var desamma som funnits med i de politiska satsningar inom jämställdhetsområdet som gjorts tidigare. Det handlade om karriärvägar, rekrytering och könsbundna studieval. Med utgångspunkt i den strategi som sedan mitten av 1990-talet formulerats som jämställdhetsintegrering handlade det även om att lyfta in organisatoriska perspektiv med fokus på beslutsprocesser och att jämställdhet ska genomsyra hela verksamheten. Uppdraget är inte på något sätt unikt. Ett liknande myndighetsuppdrag, Jämställdhetsintegrering i Myndigheter (JiM), pågick 2013–2018 och omfattade totalt 60 myndigheter (Statskontoret 2019b). Statliga direktiv och insatser, med och utan ekonomiskt och kunskapsbaserat stöd, har dessutom varit regelbundet återkommande i offentliga verksamheter under flera decennier. Många av dessa har även riktats till högskolor och universitet. När Hellmark Knutsson i samband med lanseringen av JiHU-uppdraget 2016 förklarade att ”nu börjar arbetet” ska det alltså inte förstås som en startpunkt för jämställdhetsarbetet vid högskolor och universitet. Att JiHU-uppdraget lanserades är snarast en följd av att så lite har hänt, att det trots tidigare insatser, uppdrag och satsningar anses ha gått för långsamt. Att bestående resultat låtit vänta på sig och att arbetet med jämställdhet i sektorn snarare karaktäriserats av en återskapandets logik gör att det finns skäl att fundera över politikens förändringsmöjligheter. I vilken utsträckning kan politiska uppdrag bidra till den reella förändring som Hellmark Knutsson efterfrågade? Vilka möjligheter finns det när det gäller att påverka verksamheter som visserligen är statliga myndigheter men som även karaktäriseras av en hög grad av institutionell autonomi och av värderingar som framhåller den akademiska friheten? Vad händer när politiska försök att styra möter föreställningar om forskarens frihet att verka oberoende av – vad som betraktas vara – otillbörlig påverkan på de akademiska värdena? Finns det nu möjligheter till en bestående förändring eller är det ett sisyfosarbete utan slut? När ett politiskt uppdrag ska översättas till lokal praktik, vid myndigheter och lärosäten, blir en avgörande premiss hur det tolkas. I likhet med Vanja Carlsson (2019) menar vi att sättet att styra och organisera kan relateras till de tolkningar som görs och en central fråga handlar därför om vilken betydelse som uttolkarna av uppdraget lägger i begreppen jämställdhet och jämställdhetsintegrering. Lika viktigt blir emellertid vilka som tolkar. I denna bok utvärderar vi inte resultaten av JiHU. Boken utgår snarare från en över gripande forskningsfråga om hur arbetet med att förverkliga en politisk vision

planeras och genomförs utifrån de lokala organisatoriska förutsättningarna och utifrån de tolkningar av uppdraget som görs lokalt vid lärosätena. En fråga som för övrigt är intressant oberoende av vilket slags politiska visioner som ska omvandlas till strategiska och operativa insatser, exempelvis visionen om hållbarhet. JiHU-uppdraget ger möjligheter att studera ett flertal frågeställningar som har hög relevans utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Boken bidrar därför med kunskap som är betydelsefull för en mer övergripande diskussion om förutsättningarna för att bedriva jämställdhetsarbete i akademiska organisationer. Vidare undersöker boken effekterna av de politiska satsningar som görs inom högskolor och universitet och hur satsningarna påverkas av de processer och organiseringar på lokal nivå som blivit en följd av New Public Management (NPM) med fokus på mål- och resultatstyrning samt ett växande ekonomiskt nyttotänkande. Ytterligare teman som tas upp handlar om vad jämställdhetsintegrering innebär och vad det betyder om jämställdhetsarbetet professionaliseras från att tidigare ha burits upp av eldsjälar ute på lärosätena.2 Jämställdhet och jämställdhetsintegrering är centrala politiska områden i samhället som helhet men med uppvisade svårigheter att nå framgångsrika resultat (t.ex. Pincus 2002; Sand 2009; Wittbom 2009; Tollin 2011; Callerstig 2014; Alnebratt & Rönnblom 2016; Andersson 2018). De teman som kommer att undersökas och diskuteras i denna bok har därför även relevans i detta bredare samhällsperspektiv. De kan bidra till en ökad förståelse för de logiker som ligger bakom den bristande jämställdheten och på så vis bidra till en ökad förmåga att utveckla strategier som både kan utmana och transformera dessa logiker. JiHU-uppdraget har således gett oss konkreta möjligheter att följa lokala strategier för att nå en måluppfyllelse när det gäller jämställdhet och jämställdhetsintegrering. En fördel med att rikta uppmärksamheten mot hög skolesektorn (till skillnad från att analysera motsvarande arbete inom ett antal statliga myndigheter) är vidare att här finns övergripande gemensamma mål (forskning och utbildning) och institutionella logiker3 som styr verksam2 Det är teman som även lyftes fram i den forskningsöversikt som genomfördes inom ramen för Delegationen för jämställdhet i högskolan (Dahlerup 2010). 3 Det vill säga ”spelregler” för hur verksamheterna organiseras, tolkas och förstås av dess medlemmar. De inkluderar normer, regler, föreställningar, antaganden och värden som styr verksamheterna och används för att skapa mening.

Inl e d nin g | 13

4 Vid sidan av de 31 statliga lärosätena valde Chalmers tekniska högskola samt Högskolan i Jönköping (Jönköping University), som båda är stiftelseägda, att ansluta sig till uppdraget.

14 | Inl e d nin g

heterna. De institutionella logiker som utmärker universitet och högskolor är grundade i att det handlar om organisationer där den professionella kollegiali teten traditionellt har en stark ställning. Lärare och forskare anses, utifrån sina professionella kunskaper, vara de som besitter de bästa förutsättningarna för att styra och driva verksamheterna framåt. Linjestyrningen tenderar därför att vara ifrågasatt och meritokrati, autonomi och forskningens frihet är djupt kulturellt förankrade ledord. Samtidigt är det alltså verksamheter som i ökande grad har inordnats under New Public Management med krav på effektivitet, konkurrens om resurser och återkommande granskningar och utvärderingar. Det skulle kunna resultera i målkonflikter mellan ekonomiska effektivitetsmål och de politiska jämställdhetsmålen men det skulle även kunna leda till möjligheter när det gäller jämställdhetsstrategier så till vida att jämställdhet skulle kunna bli en handelsvara eller en konkurrensfördel (jfr Timmers, Willemsen & Tijdens 2010; Ferree & Zippel 215). Trots de övergripande organisatoriska likheterna finns det emellertid uppenbara skillnader mellan lärosätena, inte minst mellan traditionella gamla och stora universitet, nyare och mindre universitet samt regionala högskolor (Silander, Haake & Lindberg 2013; Peterson 2017). Ett antal lärosäten är vidare så kallade en-fakultetslärosäten med inriktning på exempelvis teknik eller livsvetenskaper. En analys som tar dessa skillnader i beaktande kan även bidra med ny kunskap om förutsättningarna för ett långsiktigt och hållbart jämställdhetsarbete. Det som är gemensamt för samtliga är emellertid att de alla har fått det politiska JiHU-uppdraget och att de uppmanats att arbeta utifrån de organisatoriska förutsättningar som följer av att de tillhör universitets-och högskolesektorn, men även utifrån de egna lokala premisserna vid respektive lärosäte. I boken används dokument och intervjuer för att studera de lokala praktikerna och hur uppdraget, vid de enskilda lärosätena, tolkas och översätts till konkreta planer, åtgärder och aktiviteter för att integrera jämställdhet i verksamheten. Dokumenten består framför allt av de handlingsplaner som lärosätena hade i uppdrag att upprätta när JiHU-uppdraget hade delgivits dem. Vi har även använt oss av rapporter och årsrapporter som sammanställts vid lärosätena. Totalt handlar det om 33 lärosäten som omfattats av uppdraget.4 Vi

har genomfört ett 60-tal semi-strukturerade intervjuer utifrån ett strategiskt urval av 14 av dessa lärosäten. De som intervjuas är aktörer som varit centrala för att tolka, översätta och samordna uppdraget till den lokala organisatoriska nivån samt ansvara för uppdragets genomförande.

Bokens disposition Boken är indelad i två delar. Den första delen, som har den övergripande rubriken Politiska ambitioner och jämställdhet som ett flertydigt begrepp, ger en politisk bakgrund till uppdraget och diskuterar – på ett övergripande plan – relationen mellan politiken och akademin. Denna del redogör även för olika betydelser och definitioner av jämställdhet och jämställdhetsintegrering. Det var som sagt inte första gången som det från politiskt håll funnits mer eller mindre skarpa krav på ett aktivt jämställdhetsarbete ute på lärosätena. Att det återkommande kommit uppdrag som ska genomföras inom olika delar av verksamheten hade exempelvis fått en av de samordnare vid ett större lärosäte som vi intervjuat att uttrycka sig smått lakoniskt om JiHU-uppdraget: ”[Y]tterligare ett krav från regeringen som ska återrapporteras och alla blir på tårna.” För att sätta in JiHU-uppdraget i ett sammanhang ägnas därför det första kapitlet åt en historisk bakgrund. Här är syftet att dra trådarna tillbaka till där det en gång började och på så vis påvisa en kontinuitet som kan ha betydelse för det stigberoende, eller den spårbundenhet, som kan ha påverkat detta senaste uppdrag när det gäller jämställdhet. Spårberoende används bland annat i nyinstitutionell teori för att analysera hur institutionella förhållanden, som bygger på tidigare mönster, blockerar eller försvagar försök att förändra status quo. De som gynnas av de villkor som upprätthålls kommer också att arbeta för att de bevaras (Sorensen 2015; jfr Bladh 2008; Mark 2007). Därefter följer kapitel 2 där den politiska förståelsen av JiHU-uppdraget presenteras mer utförligt, det vill säga hur och med vilka slags motiveringar det presenteras i det forskningspolitiska materialet. Dessa båda kapitel bygger på en analys av propositioner, utredningar och utvärderingar från perioden 1975–2010 respektive 2010–2017. De slutsatser som dras handlar bland annat om att en anledning till att det varit så svårt att få ett reellt genomslag för jämställdhet i akademin går tillbaka till den spänning som präglar relationen mellan politiken/staten och akademins krav på självständighet i förhållande till kärnverksamheterna (forskning och utbildning). Mot bakgrund av de två Inl e d nin g | 15

16 | Inl e d nin g

inledande kapitlen, som syftar till att belysa både det tidigare jämställdhetsarbetet och det nya uppdrag som nu initierats, ägnas kapitel 3 därför åt att diskutera mötet mellan den politiska styrningen och de inomvetenskapliga kraven på frihet. Kapitlet handlar om hur ”förhandlingarna” mellan staten och akademin har sett ut och hur dessa förhandlingar påverkar den akademiska frihet som lyfts fram som ett landmärke för forskning och utbildning. Det finns en mängd olika sätt att förstå och tolka jämställdhet som begrepp, vilket även får betydelse för hur jämställdhetsintegrering förstås. Vårt fokus ligger på uppfattningar som baseras på individuella respektive organisatoriska (strukturella och kulturella) förklaringar med ett fokus på kön. Huruvida problemen relateras till individer eller till frågor om makt och maktordningar kan på motsvarande sätt diskuteras i förhållande även till andra kategoriseringar. En diskussion som tar fasta på hinder och möjligheter när det gäller organisatoriska förutsättningar innebär således att utgångspunkten ligger i de upprätthållande och återskapande sociala praktikerna och hur de ska kunna förändras. Ur ett sådant perspektiv är det praktikerna som är själva utgångspunkten och dessa drabbar alla dem som inte anses passa in, vare sig det handlar om kön eller om andra kategoriseringar (jfr Martinsson, Griffin & Giritli Nygren 2016). Som vision om en jämställd akademi är det inledande citatet från Helene Hellmark Knutsson om att ”kompetens ska vara styrande” och att ”alla talanger ska tas tillvara” tämligen uddlöst. Det är när denna vision ska omvandlas till strategier och när jämställdhet ska operationaliseras som tolkningarna av begreppet kommer att få avgörande betydelse. Den kronologiska genomgången av politiska insatser sedan mitten av 1970-talet (kap. 1) innehåller även en genomgång av olika, och delvis tidsbundna, förståelser av jämställdhet och i kapitlet framgår vad dessa olika tolkningar betytt för de konkreta insatser som förordas. Till skillnad från tidigare centralt dirigerade åtgärder lades ansvaret för JiHU-uppdraget på de lokala lärosätena, vilket innebär att de tolkningar och problematiseringar som görs på denna lokala nivå kommer att få avgörande betydelse för hur uppdraget hanteras (jfr Carlsson 2019). Övergripande kan de olika tolkningarna av jämställdhet sammanfattas i två generella förklaringsmodeller, där den ena utgår från individuella lika villkor medan den andra tar sin utgångspunkt i organisatoriska förutsättningar med sikte på ojämställda maktordningar. I det konkreta och praktiska arbetet med JiHU-uppdraget har vi identifierat båda dessa förklaringsmodeller. För att

reda ut begreppen och för att ha en begreppslig referensram för analysen av de lokala tolkningarna och praktikerna diskuteras därför i kapitel 4 olika ingångar till, och förståelser av, begreppen jämställdhet och jämställdhetsintegrering. Kapitlet bygger på tidigare internationell och nationell forskning inom jämställdhetsområdet och då både relaterat till akademin och till andra sektorer i samhället. Bokens andra del flyttar ned diskussionen till den lokala nivån och har den övergripande rubriken Lärosätenas tolkningar och strategier. Det första kapitlet i den här delen, kapitel 5, ägnas åt lärosätenas egna tolkningar av uppdraget mot bakgrund av de olika begreppsliga tolkningar som diskuterats i kapitel 4. Kapitlet har således ett fokus på vad jämställdhetsintegrering innebär i den lokala kontexten och vad detta betyder för organiseringen av uppdraget. Eftersom frågor om jämställdhet och lika villkor funnits med i lärosätenas myndighetsansvar under flera decennier är graden av lokal spårbundenhet intressant, det vill säga hur tolkningar och hantering av detta nya uppdrag förhåller sig till det tidigare arbetet. Utgångspunkten här är att bakomliggande, tidigare etablerade förståelser kan ha betydelse för hur det nya uppdraget kommer att tolkas. Denna möjliga spårbundenhet binder samman detta kapitel med de övergripande politiska satsningar som har diskuterats i kapitel 1. Det handlar även om vilka som ges mandat att tolka, vilka som ligger bakom texterna i de lokala handlingsplanerna och hur ansvariga samt samordnare vid lärosätena har utsetts samt var i organisationen uppdraget har placerats. Detta senare är frågor som rör både det formella stödet på ledningsnivå och huruvida det även funnits en reell kunskap inom jämställdhetsområdet som har tillvaratagits. Sådan teoretisk kunskap om genus och makt, i kombination med den praktiska kunskap som utvecklats inom ramen för alla tillfälliga projekt som bedrivits under hela den period vi studerar, skulle kunna bidra till att uppdraget går i riktning mot ett förändringsarbete. Det är ett centralt tema för våra analyser och det diskuteras även i den begreppsliga genomgången i kapitel 4. Därefter följer ett kapitel (6) som diskuterar den lokala styrningen av uppdraget. Tidigare forskning har identifierat en tröghet i akademiska organisationer när det handlar om strukturella och kulturella förändringar som utmanar maktrelationer (t.ex. Ahmed 2007; Keisu & Carbin 2012; Morley 2006; Parsons & Priola 2013). Likaså har det lyfts fram att brist på stöd och engagemang från ledning och linjechefer samt att ansvariga har kunnat sätta agendan för jämställdhetsarbetet utan tillräckliga kunskaper leder till Inl e d nin g | 17

18 | Inl e d nin g

oklara direktiv (Lee & Faulkner 2010). Kapitlet tar därför sin utgångspunkt i några olika styrformer och styrtekniker som vi har kunnat identifiera och vi diskuterar huruvida dessa öppnar upp för en möjlig organisatorisk förändring som utmanar de traditionella värden som bär upp akademin, eller ej. Genom att sätta fokus på den lokala styrningen får vi alltså en uppfattning om hur uppdraget landar i den vardagliga praktiken ute på lärosätena. Ett skäl till att förändringsarbetet mot ökad jämställdhet inom akademin har gått så långsamt och/eller att så lite händer handlar om motstånd (t.ex. Ahmed 2007; Muhonen, Liljeroth & Scholten 2012; Powell 2016). Detta är också temat för kapitel 7. Vad händer när JiHU-uppdraget ska implementeras och vilka slags strategier för att möta de reaktioner som uppstår kan urskiljas? Det motstånd som manifesteras, vare sig det är formellt eller informellt, handlar i hög grad om en önskan om att bevara snarare än att utmana förhållningssättet ”göra som vi brukar”, vilket har en benägenhet att känneteckna den organisatoriska vardagen, inte minst hos lärare/forskare inom akademin (jfr Acker 1990; Acker 2006; Mark 2007; Tilly 2000; Sorensen 2015; O’Connor & White 2021). Det blir på så vis även frågor som knyter an till temat i kapitel 3 om synen på institutionell och akademisk frihet. I kapitlet diskuteras även olika sätt att hantera det motstånd som arbetet väcker. I ett avslutande kapitel, 8, sammanfattas och diskuteras möjligheterna att genomföra det förändringsarbete som JiHU- uppdraget beskrivs syfta till att initiera. Kapitlet är även framåtblickande med en reflektion över den tillits- och dialogstyrning som har presenterats som en ny styrform för offentlig verksamhet (SOU 2019:6; SOU 2019:43). Formerna för den politiska styrningen har sett olika ut under de decennier som skildras i boken. Den relativt svaga politiska styrning av jämställdhetsarbetet som kännetecknade decennierna före JiHU-uppdraget ska nu ersättas med krav på lokalt ansvarstagande även inom detta område. Vad kan denna föreslagna tillitsstyrning tänkas innebära för det fortsatta jämställdhetsarbetet? Är vi tillbaka till de förutsättningar som kännetecknat perioden innan uppdraget lanserades och som präglats av ett svagt engagemang för frågorna? Eller har JiHU lagt en grund som inte kan negligeras? Hur ser möjligheterna ut och hur skulle de kunna tillvaratas? En övergripande teoretisk utgångspunkt för boken är kopplingen mellan förståelsen av vad som ska göras, det vill säga de problematiseringar som görs, och vad de leder fram till i form av konkreta åtgärder. Genom att ta fasta på hur problematiseringarna ser ut kommer vi även att se vad som lämnas åt sidan,

det vill säga de tystnader som de specifika tolkningarna av jämställdhet och jämställdhetsintegrering också leder till. Analysen inspireras därmed av den australiensiska statsvetaren Carol Bacchis (2009) teoretiska ramverk Analyzing Policy. What’s the problem represented to be? Det är ett sätt att analysera som främst kommit till användning i policyanalyser och som lyfter fram att politik inte utformas i ett vacuum utan i nära förbindelse med de förståelser som har acceptans i specifika kontexter. I boken används ramverket i förhållande till den politiska förståelsen av jämställdhet och de åtgärder som föreslås i de forskningspolitiska propositionerna under de dryga fyra decennier som analyseras i kapitel 1 och 2. Problematiseringar och tystnader går likaså som en röd tråd i kapitel 5, där fokus ligger på de lokala tolkningarna av begreppet och därmed av uppdraget. Ytterligare en fråga som är central i våra analyser handlar om spänningen, eller eventuella målkonflikter, mellan vetenskap och politik och om expertisens inflytande på politiska beslut. Det är en närmast universell fråga som bland annat diskuteras i relation till det praktiknära forskningsområde som går under beteckningen Science and Technology Studies (STS). Här handlar det om relationen mellan vetenskap och demokrati, där frågor om deltagande och representation samt vem/vilka som får lov att sätta dagordningen när det gäller frågor med relevans för samhälleliga och politiska beslut diskuteras (Sundqvist & Soneryd 2019). När vi inspireras av de resonemang som förs här handlar det om de möjligheter som finns för att kunna tillvarata den teoretiska kunskap som utvecklats inom de delar av genusforskningen som berör jämställdhetsområdet. Vetenskaplig kunskap kan ses som en positiv kraft för att utveckla strategier och metoder i ett förändringsarbete. Den kan emellertid även ses som något negativt och som att politiken låter sig styras av expertkunskaper, vilket skulle kunna leda till att ett demokratiskt deltagande i förhållande till olika beslutsprocesser hämmas. Det här är resonemang som även är relevanta för jämställdhetsområdet och jämställdhetsarbetet. De har aktualiserats under de senaste decennierna i samband med att politiska initiativ har presenterats när dessa inbegripit stöd till kvinno-/genusforskning och när det gäller betydelsen av att jämställdhetsarbetet tjänar på att bygga vidare på dessa kunskaper. Det demokratiska deltagandet som Sundqvist och Soneryd (2019) refererar till kan här jämföras med den ovan nämnda spänningen när det gäller mötet mellan politiken och de inomvetenskapliga kraven på frihet. Frågan har dessutom fått förnyad aktualitet med JiHU-uppdraget eftersom detta förväntades bygga Inl e d nin g | 19

20 | Inl e d nin g

på stöd från Nationella sekretariatet för genusforskning. Det blir således en fråga som på detta specifika område ringar in hur – och om – expertkunskap ska kunna komma till användning i ett uppdrag som handlar om jämställdhet. Handlar det om politisk styrning via denna specifika kunskap och/eller om att vetenskapen styr politiken? Varför betraktas just forskning som rör jämställdhet i förhållande till de organisatoriska förutsättningarna som ett hot? Varför blir just den specialistkunskap som förmedlas av budbärare med stöd i kvinno-/genusforskningen ”utsatt både för ljusets bländningar och grottfolkets misstroende” (Sundquist & Soneryd 2019, s. 83). Metaforen bygger på Platons grottmyt där ”ljusets bländningar” motsvarar de insikter som de som blivit utsläppta ur grottan är övertygade om är de sanna, till skillnad från de som fortfarande befinner sig i grottan och alltså inte sett ljuset. Vad är det som hotas? Behövs expertkunskap när det handlar om något som ”alla” är överens om? Blir det ett ingrepp i de demokratiska rättigheterna – här överfört till den akademiska friheten – att låta jämställdhet styras av vetenskap och vetenskapliga rön? Eller är expertkunskaper en viktig förutsättning för att arbetet inte ska stanna i justeringar för att få en bättre balans när det gäller andelen män och kvinnor? Utöver detta kommer ytterligare teoretiska ramverk att presenteras i anslutning till de olika kapitlen. Det gäller inte minst kapitel 6, där en teori som är baserad på översättningskedjor kommer att användas, och kapitel 7, som diskuterar motstånd utifrån teorier om motstånd och metodutvecklingen inom interaktionsforskningsfältet.

Birgitta Jordansson, fil.dr i historia och docent i arbetsvetenskap vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet. Helen Peterson, fil.dr i sociologi och professor i sociologi vid Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap, Örebro universitet.

Jämställdhet i akademin

Hinder och möjligheter när politik ska bli praktik Uppdraget att jämställdhetsintegrera högskolor och universitet (JiHU) gavs av regeringen till samtliga statliga lärosäten genom ett regleringsbrev 2016. Under årtionden dessförinnan har olika politiska åtgärder på jämställdhetsområdet implementerats och återkommande har lokala projekt bedrivits. Trots detta genomsyras akademin fortfarande av traditioner, kulturer och strukturer som reproducerar ojämställda villkor. Hur ser förutsättningarna ut för att detta nya uppdrag inte ska bli ännu ett exempel på ett tröstlöst sisyfosarbete? I Jämställdhet i akademin analyseras de lokala förutsättningarna för att arbeta med JiHU-uppdraget. Frågor som diskuteras är: Hur har begrepp som jämställdhet och jämställdhetsintegrering förståtts? Hur ser styrning och organisering ut? Vilka slags reaktioner väcker arbetet med att implementera uppdraget och vilka slags strategier för att hantera motstånd kan identifieras? Boken är angelägen för alla som har intresse av och som arbetar med organisatorisk förändring och med jämställdhetsfrågor inom akademin såväl som inom andra typer av organisationer.

Art.nr 44747

studentlitteratur.se