9789144151892

Page 1

ATT SKRIVA

TEXTER I VÅRDEN ELISABETH LEGL


Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 32339 ISBN 978-91-44-15189-2 Upplaga 3:1 © Författaren och Studentlitteratur 2006, 2017, 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Francsisco Ortega Omslagsbild: shutterstock.se Printed by GraphyCems, Spain 2021


INNEHÅLL

FÖRORD 9

01 / Ord 11

Medicinska ord 11 Försvenskning 13 Hur ska man försvenska? 14 När ska man försvenska? 15 Latinska och grekiska prefix 16 Latinska och grekiska suffix 19 Nya ord 20 Direktlån, översättningslån och betydelselån 22 Avledning 23 Kortord 23 Initialord 24 Engelska eller svenska ord? 24 Modeord 25 Vaga ord 26 Ordformer 26 Stavning av främmande ord 27 Pluralformer 27 Genitiv 30 En eller ett? 30 Stavning 31 Svåra ord att stava 32 Några svåra medicinska ord att stava 33 Talspråksnära stavning 34 De, dem och dom 35


I nneh å ll

Felanvändning av de och dem 35 Felanvändning av vart 35 Sammanfattning 37 02 / Skrivregler 39

Förkortningar 39 Förkorta inte i onödan 39 Några viktiga regler 41 Olika typer av förkortningar 42 Punkt vid förkortning 42 Anatomiska substantiv 43 Versaler eller gemener vid initialförkortningar? 43 Förkortningars genus 44 Böjningsändelser 44 Måttenhetsbeteckningar 45 Förkortning i sammansättningar 45 Förkortning för månader, veckodagar och akademiska titlar 46 Kortord 46 Avstavning 46 Avstava inte i onödan 46 Två principer 47 Grekiska och latinska termer 48 Några viktiga regler 49 Sär- eller sammanskrivning 49 Huvudregler 49 Felaktig särskrivning 51 Bindestreck i sammansättningar 52 Stor eller liten bokstav 54 Ny mening 54 Efter kolon 55 Efter semikolon 55 Dagar och helger 55 Företag, myndigheter och liknande 56 Lokala myndigheter och liknande 57 Persontitlar 57 Kemiska grundämnen 57 6

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR


I nneh å ll

Måttenhetsbeteckningar 58 Läkemedel 58 Sjukdomar, bakterier och virus 59 Tester och symtom 60 Egennamn i sammansättningar 61 Lagar, förordningar och författningar 62 Sifferuttryck 63 Siffror eller bokstäver 63 Måttenheter 65 Datum och andra tidsangivelser 65 Singular eller plural 66 Ett par viktiga regler 67 Sammanfattning 69 03 / Från ord till mening 71

Mottagaranpassning 72 Mottagaren 72 Budskapet 73 Den inre formen 74 Verb 75 Substantiv 77 Adjektiv 78 Adverb 79 Pronomen 80 Prepositioner 80 Konjunktioner och subjunktioner 81 Ordföljd 82 Vänstertyngd 83 Skiljetecken och skrivtecken 83 Komma 84 Kolon 87 Semikolon 87 Parentes 88 Bindestreck 89 Tankstreck 89 Citattecken 89 Accenttecken 90

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

7


I nneh å ll

Att konstruera bra meningar 90 Huvudsats och bisats 90 Textbindning 94 Den yttre formen 96 Styckeindelning 96 Layout – några råd 97 Typsnitt eller teckensnitt 97 Antikva och linjära teckensnitt 97 Teckenstorlek 98 Rubriker 98 Radlängd 99 Radavstånd 100 Marginaler 100 Tabeller, diagram och andra figurer 100 Sammanfattning 102 04 / Från mening till sammanhängande text 103

Brev 103 Uppställning och form 103 Adressat 105 Intyg 105 Uppställning och form 105 Protokoll 107 Före, under och efter ett möte 107 Kallelse och dagordning 108 Protokoll och minnesanteckningar 109 Språket i protokoll och minnesanteckningar 110 PM 111 Rapporter och examensarbeten 113 Sammanfattning 117 ÖVNINGAR 119 FACIT 157 REFERENSER OCH L ÄNK TIPS 187 REGISTER 189

8

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR


FÖRORD

Den här boken är tänkt som en praktisk hjälpreda för den som redan har eller i framtiden kommer att ha svenska språket som arbets­ redskap inom vården. Boken vänder sig till studerande vid yrkeshögskolor, blivande medi­cinska sekreterare och vårdadministratörer men även till hälso- och sjukvårdspersonal som önskar friska upp sina kunskaper. Levande språk förändras ständigt och det är viktigt att hålla sig ajour med ett modernt språkbruk. Boken lämpar sig både för organiserad studieverksamhet och självstudier. Boken är ordnad så att den börjar med en beskrivning av språkets minsta delar, morfem och ord – latinska och grekiska prefix och suffix, medicinska facktermer och nya ord i svenskan. Här behandlas bland annat grekiska och latinska termers försvenskningar och de frågor som kan uppstå när vi böjer ord av främmande ursprung. Därefter följer skrivtekniska detaljer – förkortning, avstavning, stor och liten bokstav och sifferuttryck med mera – och slutligen beskrivs hur ord sätts ihop till meningar och meningar till sammanhängande text. Boken ger också tips och råd om hur man skriver olika typer av texter som förekommer inom vården – brev, intyg, kallelser, proto­ koll med mera. Alla övningar utom diskussionsövningarna har samlats i en övningsdel längst bak i boken. Facit med förslag till lösningar underlättar för den som arbetar med boken på egen hand. Till de tre första kapitlen finns Självtest i övningsdelen, där den studerande kan kontrollera om hen har tillgodogjort sig det som har behandlats i respektive kapitel. I denna tredje upplaga har såväl kapitlen som antalet övningar och © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

9


F örord

exempel från vårdområdet utökats väsentligt. Varje kapitel avslutas med en sammanfattning av innehållet. Där kan man stanna upp en stund och stämma av med sig själv vad som har varit extra vik­ tigt i kapitlet. De regler som ges i boken överensstämmer med fjärde upplagan av Språkrådets Svenska skrivregler och Svenska Läkaresällskapets rekommendationer. Litteraturlista och länkhänvisningar avslutar boken. Örebro i mars 2021 Elisabeth Legl

10

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR


02

Skrivregler Det här kapitlet handlar om hur vi bör hantera orden, det vill säga olika skrivregler, exempelvis hur man skriver förkortningar, hur ord avstavas, när man skriver ord ihop och isär, när man använder stor eller liten bokstav och hur man skriver sifferuttryck. Varför behöver vi egentligen enhetliga skrivregler? Jo, vårdspråket berör ju i stort sett alla människor – såväl fackmän som lekmän. Det används av många olika personalkategorier för att kommunicera sinsemellan. En viktig uppgift är naturligtvis också kommunika­ tionen mellan vårdpersonal och vårdtagare. Vare sig vi kommunicerar inom en viss personalkategori eller mellan vårdpersonal och lekman är tydlighet och enhetlighet av stor vikt. En obegriplig förkortning stoppar upp läsningen, en felaktig särskrivning eller inkonsekvent användning av stor eller liten bokstav skapar förvirring – hindrar kort sagt en effektiv läsning.

Förkortningar Förkorta inte i onödan Som huvudregel gäller att förkortningar som inte är mycket vanliga ska användas sparsamt. De stör i regel läsningen – grafiskt och innehålls­ ligt – och bör därför undvikas i löpande text i så stor utsträckning som © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

39


0 2   /   S k ri v re g ler

möjligt. Förkortningar är egentligen bara motiverade när man ser sig tvingad till ett mycket sammanträngt skrivsätt. Det finns några vanliga förkortningar som alltid kan användas utan förklaring i löpande text: bl.a. bland annat dvs. det vill säga etc. etcetera fr.o.m. från och med m.fl. med flera m.m. med mera osv. och så vidare s.k. så kallad t.ex. till exempel t.o.m. till och med Förkortningar är mycket vanliga i alla sorters medicinska texter. I vissa texter, till exempel journaler och liknande, är förkortningar mer berättigade än i brev till patienter och ibland kanske till och med nödvändiga, men här gäller givetvis också regeln att bruket av förkort­ ningar måste vara enhetligt. Varje gång man använder en förkortning kan man också fråga sig hur mycket utrymme man spar genom att förkorta. Är det inte speciellt mycket är det bättre att skriva ut ordet. Hur lätt det är att blanda ihop förkortningar visar dessa exempel, även om naturligtvis sammanhanget kan ge klarhet i vad som avses: Tb terbium, ett grundämne tb tuberkulos tbc tuberkulos Tbc trombocyter Man får naturligtvis inte använda ”hemmagjorda” förkortningar annat än i mycket privata sammanhang. Några avskräckande exempel från journaltext är: I ö u a. (I övrigt utan anmärkning.) Pat har KK. (Patienten har kryckkäppar.) Mår bra i sin grav. (Mår bra i sin graviditet.)

40

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR


0 2   /   S k ri v re g ler

Det är irriterande att bli hindrad i läsningen på grund av att man inte känner igen en förkortning. Vedertagna förkortningar av långa ord är däremot behändiga – speciellt om ordet behövs på flera ställen i en text. Första gången bör ordet skrivas ut: Läkemedelsverket (LV), Socialstyrelsen (SoS).

Några viktiga regler Ǵ En förkortning bör inte inleda en mening: Bland annat disku­ terades läkarsekreterarnas löner … Inte Bl.a. diskuterades läkar­ sekreterarnas löner … Ǵ Förkortningar får inte delas på två rader. Ǵ Tvåordiga akademiska titlar som står tillsammans med namn förkortas i regel: med.dr Bror Edlund – inte medicine doktor, ­medicine dr eller med. doktor Bror Edlund. Ǵ Förkortningar för måttenheter används endast tillsammans med siffror, inte bokstäver: 5 kg (inte fem kg). AT T DISKUTER A Diskutera förkortningarna i följande text. Vilka är befogade? Vilka bör skrivas ut? Vid manipulation i ländryggraden finns en mycket liten risk för ryggmärgsskador, beroende på att ryggmärgen normalt inte sträcker sig nedanför första ländkotan. Däremot kan skada på en el. flera nervrötter uppkomma o. medföra ökad el. nytillkommen smärta, svaghet el. känselrubbning i det ena el. båda benen. Vid massiv nervrotspåverkan kan ett s.k. cauda equina syndrom uppstå med förlamning i båda benen, blåsförlamning samt känselbortfall i bl.a. underlivet. Mekanismen torde i flertalet fall vara att diskvävnad pressas ut gm en redan befintlig el. i smb m. manipulationen uppkommen bristning i diskens anulus fibrosus.

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

41


0 2   /   S k ri v re g ler

Olika typer av förkortningar Det finns olika typer av förkortningar: Ǵ Avbrytningar: Ordet bryts av på lämpligt ställe, i regel framför en vokal: adr. (adress), bil. (bilaga), tors. (torsdag). Ibland kan bok­ stäver uteslutas inuti avbrutna ord: exv. (exempelvis). Ǵ Sammandragningar: Man behåller första och sista bokstaven i ordet och i övrigt så många karakteristiska bokstäver som tydligheten kräver: tfn (telefon), dnr (diarienummer), dr (doktor). Ǵ Initialförkortningar: Man skriver ut endast begynnelse­ bokstäverna i ord eller sammansättningsleder: UV (ultraviolett), EU (Europeiska unionen), aids (acquired immune deficiency syndrome), FAS (fetalt alkoholsyndrom).

Övning 2.1

Punkt vid förkortning Vissa förkortningar kan skrivas med eller utan punkt. Huvudsaken är att man är konsekvent i en text. I Svenska skrivregler rekommenderas punkt efter avbrytningar, till exempel forts. och fr.o.m.1 Efter samman­ dragning, exempelvis tfn (telefon) och dr (doktor), får punkt däremot inte användas. Punkt används inte heller vid initialförkortningar: SAOL, aids, och inte heller vid måttbeteckningar: kcal (kilokalori), lm (lumen). I en del vanliga förkortningar som består av flera ord kan man sätta ut punkt efter varje avbrytning eller enbart efter den sista: d.v.s. eller dvs. o.s.v. eller osv. p.g.a. eller pga.

Övning 2.2 Övning 2.3

Om man aldrig använder punkt (alltså inte heller vid avbrytningar) är det viktigt att ha ett mellanslag mellan orden i förkortningen som ersättning för punkten: m m (med mera), t o m (till och med). Förkortningen mm (alltså utan mellanslag) betyder millimeter. Det skulle i en medicinsk text också kunna betyda musculi, det vill säga plural av musculus (se nedan). 1  Svenska skrivregler, 10.3.1.

42

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR


0 2   /   S k ri v re g ler

Anatomiska substantiv Inom det medicinska fackspråket har det länge varit praxis att förkorta de vanligaste latinska anatomiska substantiven, till exempel m för musculus, v för vena. Man kan sätta ut punkt efter bokstaven, eftersom det är en avbrytningsförkortning, men den vanligaste ­varianten är att skriva utan punkt. Plural bildas genom att man fördubblar förkortningens sista bokstav; flera muskler för­ kortas alltså mm. I detta sammanhang kan även f och ff nämnas. Förkortningen f står för följande sida. Om hänvisningen rör sig om högst fem sidor använder man ff. Överstiger sidantalet fem anger man det exakta antalet sidor: s. 5–25.

Övning 2.4

Versaler eller gemener vid initialförkortningar? En initialförkortning, där man läser ut bokstav för bokstav, skrivs med versaler (stora bokstäver): EU, USA. När initialförkortningen läses ut som ett normalt ord, det vill säga med bokstävernas vanliga ljudvärde och inte bokstav för bokstav, och när den blir tillräckligt etablerad skrivs den i regel med gemener (små bokstäver): aids, damp, hiv, laser. Viruset HIV (HIV-1, HIV-2) skrivs däremot alltid med versaler. Varför skriver man KOL2 med versaler? Denna initialförkortning läses ju ut som ett normalt ord och borde enligt regeln ovan skrivas med gemener. För att initialförkortningar ska skrivas med gemener finns ytterligare ett krav, nämligen att förkortningen är så välbekant att ingen kan tolka den som ett annat svenskt ord – och så välbekant är inte KOL ännu. Ibland vacklar bruket. I Svenska skrivregler sägs att initialförkort­ ningar som är mycket etablerade i regel skrivs med små bokstäver: cp (cerebral pares) och ms (multipel skleros).3 I medicinska sammanhang skrivs dock dessa förkortningar mestadels med versaler: CP och MS. En tumregel är att man ska välja stora bokstäver vid minsta tvekan. I sammandragna former av företag och organisationer som uttalas 2  Kroniskt obstruktiv lungsjukdom. 3  Svenska skrivregler, 10.6.1.

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

43


0 2   /   S k ri v re g ler

Övning 2.5

som ett ord är den första bokstaven versal: Saco, Sida. Det finns också en hel del initialförkortningar med både stora och små bokstäver: FoU (Forskning och utveckling), ReoS, (Riksförbundet Energi och Sam­ hälle).

Förkortningars genus

Övning 2.6 Övning 2.7 Övning 2.8 Övning 2.9 Övning 2.10

Heter det en VC eller ett VC (vårdcentral)? Förkortningar behåller i regel underliggande ords genus, speciellt om det rör sig om konkreta substantiv: en cd (en skiva), en enig HD (en domstol). Förkortningar för abstrakta substantiv (framför allt organisationer eller företag) har en tendens att bli neutrala: ett enigt LO (men en organisation), ett splittrat EU (men en union). Om det oförkortade ordet står i plural blir förkort­ ningen neutral: ett enigt FN (Förenta nationerna). Ibland vacklar bruket, till exempel beträffande (B)VC, men det mest naturliga här är en BVC (barnavårdscentral) och en VC (vård­ central).

Böjningsändelser När man vill uttrycka bestämd form av en initialförkortning använder man kolon plus en ändelse: EKG:t, pc:n

Avbrytningar får i regel inga böjningsändelser. Förkortningen avd. betyder alltefter sammanhanget avdelning, avdelningen, avdelningar och avdelningarna. Genitiv uttrycks på följande sätt: Vid avbrytningar sätts kolon före genitivändelsen. Förkortningspunkten kan sättas ut eller slopas. Så här förkortas alltså avdelningens: avd:s eller avd.:s Vid initialförkortningar som utläses bokstav för bokstav sätts kolon före genitivändelse: EU:s roll.

44

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR


0 2   /   S k ri v re g ler

Om initialförkortningen slutar på -s lämnas genitiven i regel ­omarkerad: SNS organisation

Sammandragningar får genitivändelse som ett normalt ord: Sthlms (Stockholms)

Måttenheter får aldrig böjningsändelser. Man skriver således på 10 m avstånd men läser ut det ”på tio meters avstånd”.

Måttenhetsbeteckningar När det gäller måttenheter kan man använda förkortningar i stället för utskriven form, det vill säga g i stället för gram, ml i stället för milliliter etcetera men man bör naturligtvis ta ställning till från fall till fall vad som är tydligast. Timmar, minuter, sekunder förkortas h, min, s.

Förkortning i sammansättningar När en förkortning (till exempel en sammandragning som nr) eller ett rent bokstavstecken ingår som led i en sammansättning sätts bindestreck ut mellan lederna: nr-serie, DNA-molekyl. Kotor skrivs exempelvis med ett bokstavstecken, som C för cervikal, T för torakal och L för lumbal. En sammansättning med ett annat ord skrivs då med bindestreck: L4-kotkroppen. Observera att det inte ska vara mellanslag mellan L och 4. Se även avsnittet Bindestreck i samman­ sättningar, s. 52. Om förkortningen inte läses ut bokstav för bokstav utan som ett normalt ord bör bindestrecket slopas: Unicefgala, aidssjuk, hivdiagnos. Om förleden består av en avbrytning med punkt sätts inte heller bindestreck ut: avd.chef.

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

45


0 2   /   S k ri v re g ler

Förkortning för månader, veckodagar och akademiska titlar

Övning 2.11

De långa månadsnamnen kan vid behov förkortas. Man behåller då de tre första bokstäverna: jan, feb, aug etcetera. Däremot bör inte mars, april, maj, juni och juli förkortas. Veckodagarna kan också förkortas genom att man tar bort dag: mån, tis etcetera. Det är också möjligt att behålla endast två bokstäver: må, ti, on etcetera. Akademiska titlar skrivs i regel som avbrytningar, till exempel fil.mag. men ibland även som initialförkortningar: FM.

Kortord Det händer att förkortningar som ursprungligen har hört till skrift­ språket även används i talat språk. Dessa kortord bör betraktas som egna ord och inte som förkortningar. De kan förses med böjnings­ ändelser och ska inte skrivas med punkt: temp (av temperatur), labb (av laboratorium). Se även kapitel 1.

Avstavning Avstava inte i onödan Avstavning betyder att ett ord delas upp i två delar med bindestreck så att den första delen av ordet hamnar på en rad och den andra delen av ordet på nästa rad. Här gäller samma regel som beträffande förkortningar: Undvik att avstava om det inte är alldeles nödvändigt. Avstavning innebär i regel att läsningen störs. Korta tvåstaviga ord bör helst inte avstavas. Man bör heller inte avstava personnamn. Förkort­ ningar och sammanhängande siffergrupper ska inte delas upp på två rader. Den automatiska avstavningsfunktionen bör alltid kontrolleras av skribenten, eftersom den kan göra felaktiga avstavningar.

ank-laga

46

träs-kor

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR


0 2   /   S k ri v re g ler

Två principer Det finns två huvudprinciper för avstavning: Ǵ stavelseprincipen, som innebär att man tar hänsyn till hur ordet uttalas i stavelser, till exempel sto-lar, po-äng. Ǵ ordledsprincipen, som innebär att man tar hänsyn till hur ordet är uppbyggt, en morfologisk avstavning med andra ord, till exempel läk-are. Oftast är detta den mest lämpliga principen när det gäller grekiska eller latinska termer, till exempel trifosfat-as, där ändel­ sen i det här fallet anger enzym och då lättare kan identifieras. Enkla ord bör avstavas enligt den avstavningsprincip som stör ­läsandet minst. De båda avstavningsprinciperna är likvärdiga och kan tillämpas inom samma text. Några exempel: medlem-skap halv-era tret-tio

Ord med ck avstavas hellre efter ck än mellan c och k: myck-et

En bokstavsgrupp som betecknar sje-ljudet skiljs inte åt. I stället förs hela gruppen till den senare stavelsen: männi-ska

Man kan emellertid följa ordledsprincipen om sje-ljudet hör till ordets stam: bransch-erna

Om sje-ljudet tecknas med ssi eller ssj för man det första s:et till den förra stavelsen: kommis-sion

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

47


0 2   /   S k ri v re g ler

Ett ord kan också avstavas mellan två vokaler som uttalsmässigt hamnar i olika stavelser: fre-on

När bokstavsgruppen ng betecknar ng-ljud [äŋ-] förs ng till den förra stavelsen: kung-arna

När ng uttalas som [ŋ] + [g] avstavar man dock enligt huvudregeln: fun-gera

Ett ord som har betoningen på en annan stavelse än den första bör ­avstavas före den betonade stavelsen. Det innebär att så många konsonanter som normalt kan inleda ett svenskt ord förs till denna betonade stavelse: elek-tron kon-trakt

Ord som tillämpa, uppiggande blir i avstavad form till-lämpa, upp-­ piggande. Sammansatta ord bör avstavas mellan de ord som samman­ sättningen består av: temperatur-höjning

Grekiska och latinska termer Ordledsprincipen är den mest lämpliga principen vid grekiska och latinska termer, eftersom de olika delarna lättare kan identifieras då: an-emi (an, ’icke’, emi, ’blod’) pod-agra (pod, ’fot’, agra, ’anfall’)

Bindevokalen -o- som ju finns i många grekiska ord ska inte föras över till nästa rad. Alltså inte hem-olys utan hemo-lys. 48

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR


0 2   /   S k ri v re g ler

Det kan givetvis vara svårt att vid första anblicken av en grekisk sammansättning avgöra om ett -o- är bindevokal eller om det hör ihop med ordstammen. Här är ett medicinskt lexikon naturligt­ vis behjälpligt: anopsi delas an-opsi (ops, op, ’öga’) anodonti delas an-odonti (odont, ’tand’) megaloftalmus delas megal-oftalmus (oftalmus, ’öga’)

Men: megalomani delas megalo-mani (mani, ’vansinne’)

Några viktiga regler Ǵ Man bör inte avstava längst ner på en sida eller spalt så att en del av ett ord förs över till annan sida eller spalt. Ǵ Man bör inte heller avstava så att endast en bokstav kommer på första raden, alltså inte o-medelbart, och inte så att endast en bokstav förs till nästa rad: blå-a. Ǵ Internetadresser bör inte avstavas. Om det är en lång adress som inte får plats på en rad kan man pröva att skriva adressen i ett mindre typsnitt eller ge adressen en helt egen rad.4

Sär- eller sammanskrivning Huvudregler Huvudregeln i svenskan är att ett sammansatt ord skrivs ihop utan bindestreck, medan ord som utgör en fras delas upp i flera ord.5 Jämför följande exempel, där man med hjälp av betoningen och rytmen kan höra om det är en fras eller en sammansättning: 4  Institutet för språk och folkminnen, www.isof.se. 5  Den språkvetenskapliga definitionen av en fras är ett huvudord plus eventuella bestämningar. Det betyder att det som vi i allmänspråket menar när vi talar om fras, nämligen flera ord som står tillsammans, inte gäller när vi definierar det här begreppet grammatiskt. En fras kan alltså bestå av ett enda ord (läkaren) eller flera ord som hör ihop (den utländska läkaren).

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

49

Övning 2.12 Övning 2.13 Övning 2.14


0 2   /   S k ri v re g ler

tredje läkaren (fras – den tredje i ordningen) tredjelandsläkaren (sammansättning – läkaren från ett land utanför EU/EES)

Ihopskrivning av ett sammansatt ord utan bindestreck gäller även när förledet är: Ǵ ett namn: Alvedonbehandling Ǵ när två lika vokaler möts: Örebroområdet, dataansvarig Ǵ när ett ord härrör från latin/grekiska eller engelska: ­pankreas­sjukdom, screeningundersökning Man bör däremot undvika trippelsammansättningar, exempelvis Chloromycetinögondroppar. I receptsammanhang kan man skriva isär men vända på uttrycket: ögondroppar Chloromycetin. Ibland vacklar bruket. Vi skriver finmotorik och grovmotorik men grov kraft (i extremiteter). I exemplen ovan kan man få hjälp av betoningen. Om den starkaste betoningen ligger på det första sammansättningsledet ska orden skrivas ihop. Det finns en hel mängd adverb bildade med prepositioner där bruket också vacklar: i dag eller idag till hands eller tillhands

Vilket är bäst? Här kan man – som vi redan har sett i kapitel 1 – få god hjälp av SAOL. I exemplet i dag/idag ger oss ordboken alternativen i dag el. idag. Förkortningen el. (eller) betyder att båda alternativen är likvärdiga. I exemplet till hands/tillhands däremot kan vi läsa till hands äv. tillhands. Förkortningen äv. (även) betyder att det förra alternativet rekommenderas i första hand. Som synes fungerar idag och i dag lika bra. Däremot rekommende­ ras i morgon framför imorgon. I en och samma text kan det därför vara lämpligt att vara konsekvent och skriva alla tidsuttryck med i isär: i dag, i går, i morgon, i kväll

50

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR


0 2   /   S k ri v re g ler

Det finns en del andra vanliga ord och uttryck där det kan vara svårt att veta om de ska skrivas ihop eller isär. Exempel på sådana ord är för sent (men försenad), återigen och när som helst som också kan skrivas närsom­ helst. Vid osäkerhet bör man slå upp ordet i SAOL. Ibland förekommer både särskrivning och sammanskrivning även i m ­ edicinska sammanhang: tidig diagnostisering

tidigdiagnostisering

Enligt Läkaresällskapets språkkommitté får sammanskrivningen mer termkaraktär.6 När man bildar ett substantiv av exempelvis grå starr och operation ska man skriva gråstarrsoperation. När det första ledet i en samman­ sättning består av två delar (grå och starr) krävs ett så kallat foge-s i sammansättningen: gråstarrsoperation. Se även kapitel 1.

Felaktig särskrivning Sammansatta ord skrivs i dag allt oftare felaktigt som självständiga ord, till exempel extra pris. Ofta blir innebörden en helt annan – och inte sällan ganska lustig: Gift orm säljes. Man kan fråga sig om maken ingår i priset. Jag skriver på min doktors avhandling. Vad säger doktorn om det?

Möjligtvis kan orsaken till det ökade bruket av felaktig särskrivning vara engelsk påverkan. Man bör naturligtvis slå upp ordet i SAOL om man är osäker. Fler exempel från verkliga livet: På vår nya kaffeautomat på kontoret finns det en fin särskrivning längst ner i instruktionerna: Växel i retur skål. Skål på er själva! En härlig särskrivning, hittad i en mataffär i Lund: Djupfryst kyckling lever. Läst i ett skyltfönster: Sten tvättade Levis jeans! Snällt av Sten. En ung civilingenjör skriver om sina arbetsuppgifter: Jag arbetar en hel del med fel analys. Det verkar onödigt. 6 www2.svls.se/sprakkommitten.

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

51

Övning 2.15 Övning 2.16


0 2   /   S k ri v re g ler

En ljus hårig kvinna säljer kassa apparater till en sjuk sköterska.

Hur undviker man att drabbas av musarm? Aftonbladet IT har svaret: Försök att vila under armarna mot bordet. Låter invecklat, tycker jag. I godiskiosken kan man vid juletid inhandla Skum tomte. Att skriva så här i sitt CV torde inte leda till anställning: Jag har bra grund men ingen vidare utbildning.

Bindestreck i sammansättningar Som vi har sett ovan används bindestreck som regel inte i samman­ sättningar. Sammansättningar mellan ett svenskt och ett främmande ord eller två främmande ord bör också skrivas utan bindestreck, till exempel ajourhållning. Här vacklar dock bruket. Man skriver exem­ pelvis fort­farande både bypassoperation och bypass-operation. När ett sådant uttryck blir helt etablerat i språket bör bindestrecket slopas. Ett uttryck som skrivs isär i engelskan ska normalt sett skrivas ihop när det har lånats in i svenskan: anti sense technology blir antisensteknik lymphocyte subpopulation blir lymfocytsubpopulation Post Polio Syndrome blir postpoliosyndrom evidence based blir evidensbaserad kindling phenomenon blir kindlingfenomen

Ibland gör man dock undantag från huvudregeln att skriva ihop utan bindestreck. Några sådana fall är: Sammansättningar med icke-: icke-allergisk, icke-inflammatorisk. I ­etablerade sammansättningar utelämnas bindestrecket oftast: ickerökare. Sammansättningar med anti- skrivs också vanligtvis ihop: antihistamin. 52

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR


0 2   /   S k ri v re g ler

Ibland skriver man varken på det ena eller andra sättet vid icke, till exempel icke småcellig lungcancer som betraktas som en fras och inte en sammansättning av icke och småcellig. Sammansättningar med en enstaka bokstav, med bokstavsgrupper eller siffror: D-vitamin Hb-värde 96-procentig 10-årsåldern 12-tiden 75-årig

Om förledet innehåller en förkortad måttenhet sätts bindestreck mellan måttenheten och det efterföljande bestämningsordet: 2 dl-behållare

Men: 2-decilitersbehållare

Sammansättningar med ett förled som består av flera ord. Består den första delen av två ord skrivs då dessa isär och bindestreck sätts mellan det andra och tredje ordet. Består den första delen däremot av fler än två ord sätter man i stället ut bindestreck mellan varje ord: typ 1-diabetes galna ko-sjukan in vivo-teknik in vitro-fertilisering

Men: tecken-för-tecken-principen

© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

53


Elisabeth Legl är adjunkt i engelska och undervisar i medicinsk engelska på högskolenivå. Hon har även lång erfarenhet av kompetensutveckling av hälso- och sjukvårdspersonal.

ATT SKRIVA TEXTER I VÅRDEN Hur bör man uttrycka sig i skrift inom vården? Denna referensbok beskriver hur man formulerar texter som innehåller medicinska ord och begrepp, både den försvenskade och den klassiska formen. Vidare presenteras regler för och råd om hur man väljer ord och böjningsformer, använder stor och liten bokstav, skriver sifferuttryck och förkortningar, avstavar, kommaterar och sätter ut andra skiljetecken samt konstruerar bra meningar och bygger upp texter. Boken innehåller övningsuppgifter med förslag till lösningar. Förutom en uppdatering av regler och rekommendationer innehåller den tredje upplagan fler övningar och även självtest efter de olika kapitlen, där den studerande kan testa sig. Att skriva texter i vården vänder sig till universitets- och högskolestuderande i olika vårdutbildningar samt till redan yrkesverksam vårdpersonal som önskar friska upp sina kunskaper i skriftlig kommunikation. Boken kan användas både för organiserad utbildning och för självstudier. Tredje upplagan

Art.nr 32339

studentlitteratur.se


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.