9789144140957 by Smakprov Media AB

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 43277 ISBN 978-91-44-14095-7 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Sebastian Wadsted/Lyth & Co Ombrytning inlaga: Anna Åström Formgivning omslag: John Persson Omslagsbild: Shutterstock Författarfoton: Gunnar Appelgren: Polisen; Malin Eriksson: Ellinor Gustafsson; Mehdi Ghazinour: Mikael Emsing; Jonas Hansson: Mimmi Hansson; Mattias Hjertstedt: Mattias Pettersson; Eva Nilsson-Lundmark: Jan-Olav Wedin; Ingvar Nilsson, Mojgan Padyab: Privat; Amir Rostami: Cato Lein/IFFS; Johanna Sundqvist: Lena Mustonen/Umeå universitet Printed by Eurographic Group, 2022

I N N E HÅLL

F Ö R O R D 15 I N L E D N I N G 17 Mehdi Gh a zinou r & M a l in Er ik sson Bokens upplägg

Referenser

F Ö R FAT TA R P R E S E N TAT I O N E R 23

Definition och bakgrund, polisiära insatser och problembilder 1. Utsatta områden och brottslighet

Am i r Ros ta m i & M e h di Gh a z i nou r Hur beskrivs utanförskapsområden?

Olika sätt att definiera utsatta områden

Tre nivåer av utsatthet

Botkyrka på 1990-talet

Avslutning

Referenser

2. Caset Södertälje

Am i r Ros ta m i & Gu n na r A p p e l gr e n En extrem brottsstruktur

Södertälje – staden och maffian

Organiserad brottslighet som en maffia

Familjens och religionens betydelse

Våldskapitalet

Myndighetsgemensam organisering

Analys av problembilden

Mer än bara informationsutbyte

Offensivt arbetssätt

Transparens gentemot media

Avslutning

Exemplet Addiopizzo

Möjliga vägar framåt

Referenser

3. Problembilden

– medborgarnas kontra polisens perspektiv M a l i n E r i k sson & Joh a n na Su n d qv i s t En nyanserad problembild behövs

Fallstudien

Beskrivning av Området och polisens organisering där

Genomförandet

Medborgarnas beskrivning av Området

Värme och gemenskap, men inkludering kräver områdesförankring, anpassning och solidaritet

Underdogmentalitet på gott och ont

Kriminalitet har blivit en del av vardagen och kräver polisingripande  Polisens beskrivning av Området

87   88

Utanförskap skapar grogrund för kriminella att styra genom rädsla

Kriminalitet har blivit normaliserad och glorifierad

Engagemang, samverkan och gästvänlighet ger kraft att arbeta

Hur skiljer sig problembilderna mellan polisen och andra aktörer?

Polisens möjlighet att bidra till en förändrad problembild i särskilt utsatta områden

Avslutning

100

Referenser

101

Hur utmaningarna kan förstås och hanteras 4. Lokalsamhällets utmaningar

105

I ng va r N i l sson & E va N i l sson Lu n dm a r k Bilbränder, skjutningar och utanförskap – under ytan

106

Dynamik – det ökar och det smittar

109

Accelerationseffekten

109

Den kollektiva multiplikatoreffekten

110

Den förvridna normaliteten och de onda cirklarna

112

För att kunna lösa måste man förstå

114

Effekter av detta

115

En dysfunktionell välfärdsmodell – för vissa?

118

Avslutning

120

Referenser

122

5. Ett multisystemiskt perspektiv på polisarbete   123 M e h di Gh a z i nou r Hur hittar man en gemensam riktning?

124

Resiliens – uthållighet och motståndskraft

125

Det behövs ett nytt perspektiv

127

Mareld från ett samhällsperspektiv

129

Mareld från ett lokalt perspektiv

129

Mareld från ett individperspektiv

130

Multisystemiskt förhållningssätt till Mareld

131

Avslutning

132

Referenser

132

6. Att vända på utsattheten

133

– ett bra liv i Orten I ng va r N i l sson & E va N i l sson Lu n dm a r k Med helhetssyn som ledstjärna

134

Förändring av tredje ordningen

137

Lösa problem

137

Komma åt orsakerna bakom

138

Nå pudelns kärna

140

Ett helt nytt sätt att tänka

142

Behovet av ett samlat grepp

144

Långsiktighet och gränsöverskridande

146

Tre tidsperspektiv

149

Och hur lyckades man?

150

Kostnader för gängkriminalitet

153

Några reflektioner

156

Ett både och-perspektiv

156

Den nödvändiga krisen?

156

En strategisk samverkansledning

157

Insatserna

157

Inte ett pussel utan en palett

159

Avslutning

160

Referenser

161

III

Nödvändiga perspektiv och verktyg 7. Samverkan

165

I ng va r N i l sson & E va N i l sson Lu n dm a r k Att åstadkomma konkret samverkan

166

Strategiska eller operativa mål med samverkan

166

Samverkans grundbultar

169

Strategi

171

Strategins olika delar

171

Gemensam lägesbild

172

Symptom, orsaker och orsakernas orsaker

173

Att förstå målgruppen

174

Lägesbilden som pedagogiskt bräckjärn

175

Gemensam målbild

176

Det blir sämre innan det blir bättre

177

Social och situationell prevention

179

Styrning

181

Samverkansledning – att kroka arm

181

Ledningsgruppen – ett exempel

183

Start-, pionjär- och driftsfas

184

Sakfrågor och relationsbygge

186

Ansvarsfördelning – vem gör vad och när?

187

Struktur

189

Strategisk kontra operativ ledning

190

Den bärande triangeln

192

Andra strukturfrågor

194

Synsätt

194

Inne i boxen och utanför på samma gång

194

Den helt avgörande tilliten och relationsbygget

195

Modets betydelse

196

Från prat till verkstad

197

Bärande principer

197

Avslutning

198

Referenser

200

8. Ett socialt investeringsperspektiv

201

I ng va r N i l sson & E va N i l sson Lu n dm a r k Ökande utanförskap och ineffektiv resursanvändning

202

Den sociala investeringsparadoxen

203

Vad innebär ett socialt investeringsperspektiv?

204

Begreppet sociala investeringar

205

Strategiska eller operativa mål med sociala investeringar

206

Intervention i form av en modifierad social insatsgrupp

211

Sociala investeringar – fyra utmaningar

216

Det nödvändiga nästa steget

216

Ett systembevarande eller ett systemförändrande perspektiv     218 Skapa ett socialt investeringskapital

220

Avslutning

222

Referenser

223

9. Socialt kapital och lokalt polisarbete

225

M a l i n E r i k sson Socialt kapital i vetenskapen

226

Olika former av socialt kapital

228

Är socialt kapital bara positivt?

230

Kan polisärt arbete bidra till att stärka det sociala kapitalet?    231 Hur skapas socialt kapital?

232

Det offentligas roll

233

Det mellanmänskligas betydelse

234

Socialt kapital och lokalt polisarbete

237

Påverkas brottsligheten av polisens närvaro?

238

Hinder och möjligheter

240

Avslutning

242

Referenser

243

10. Uppgiftslämnande mellan polis och andra myndigheter

247

M at t i a s Hj e rt s t e d t Den rättsliga utgångspunkten

248

Informationsskyldighet

249

Allmänt

249

Förutsättningar

250

Undantag

252

Förfarande

253

Sekretessreglernas uppbyggnad

255

Sekretess för uppgifter hos socialtjänsten

257

Materiella sekretessregler

258

Sekretessbrytande regler

259

Sekretess för uppgifter hos polisen

262

Materiella sekretessregler

262

Sekretessbrytande regler

263

Avslutning

264

Litteratur för vidare läsning

265

Referenser

266

11. Polisens stresshantering och hälsa

267

M e h di Gh a z i nou r , Mojg a n Pa dya b & Jona s H a nsson Effekterna av långvarig stress

268

Stress och stresshantering hos poliser

269

Hälsa hos poliser som arbetar i särskilt utsatta områden

270

Affekters och emotioners betydelse för polisens hälsa

271

Varför är polisernas känsloliv viktigt?

272

Avslutning

274

Referenser

274

Bilaga 1 Enkät om stressorer i polisiärt arbete

277

Bilaga 2 Medelvärde för en rad stressorer

282

R E G I S T E R 285

FÖ RO R D

Polisens arbete har under de senaste åren uppmärksammats massmedialt men också blivit föremål för allt fler vetenskapliga belysningar. Polisiärt arbete styrs av ett komplext system bestående av en rad olika faktorer, såsom den politiska styrningen och den rättsliga regleringen, men också myndighetens egen organisation och interna processer, medborgarnas uppfattningar och behov, såväl som den enskilda polisens kunskap och agerande. Dessa olika system bör idealt stå i samklang med varandra, men i verkligheten är det inte alltid självklart att dessa system samverkar. När polisens arbete uppmärksammats är det inte minst insatser i så kallade utsatta områden som står i fokus. Att arbeta som polis i områden som präglas av utbredd kriminalitet och otrygghet är inte alltid lätt. Polisära insatser i dessa områden kräver därför på ett särskilt sätt koordinering och samspel mellan olika system och aktörer såsom politiken, den rättsliga regleringen, Polismyndig heten, lokalsamhället, medborgarna och den enskilda polisen. Att genom polisiära insatser förebygga och bekämpa brottslighet och garantera säkerhet och trygghet i utsatta områden är därför en stor samhällsutmaning. Den här antologin, Polisiärt arbete i utsatta områden, emanerar ur ett samarbete mellan Polismyndigheten i Region Stockholm och en grupp forskare vid Umeå universitet. Forskarna genomförde under åren 2018–2020 en vetenskaplig belysning av polisens insatser i särskilt utsatta områden i Region Stockholm, inom ramen för satsningen Mareld. Syftet med den vetenskapliga belysningen var 15

Umeå i november 2021 Mehdi Ghazinour Malin Eriksson

F ör or d

att undersöka hälsa och arbetsmiljö hos de poliser som arbetar i dessa områden, men även hur polisen själva samt andra aktörer och boende uppfattar problembilden och polisens trygghets- och tillitsskapande arbete i dessa områden. Antologin består av ett antal bidrag som skrivits av såväl forskare som yrkesverksamma poliser och samhällsentreprenörer, samtliga med erfarenheter av arbete och/eller forskning i utsatta områden. Sammantaget ger våra olika bidrag en bred bild av komplexiteten i problembilden, utmaningarna och förutsättningarna för polisens arbete i utsatta områden. Det är vår förhoppning att boken ska komma till nytta för både studenter och yrkesverksamma inom polisiärt arbete, socialt arbete och andra professioner som arbetar i områden som beskrivs som utsatta. Som redaktörer vill vi å det varmaste tacka alla medförfattare som bidragit till att boken – och processen med att skriva den – i sin helhet blivit en mötesplats för praktik och teori. Vi vill framföra ett speciellt tack till poliskommissarie Gunnar Appelgren, som generöst delat med sig av sina erfarenheter och sin polisiära kunskap. Vi vill också tacka Mareike Persson från Studentlitteratur, som gett oss en entusiastisk och varm support att gå vidare med boken. Hon fanns där när vi behövde vägledning.

K apitel 3

Problembilden – medborgarnas kontra polisens perspektiv M a l i n E r i k s s on & Jo h a n n a S u n d q v i s t

Den bild som presenteras i media och av polisen överensstämmer inte alltid med de erfarenheter och upplevelser som finns hos dem som bor och verkar i ett område. Om polisiära insatser ska kunna bidra till att förändra problembilden i särskilt utsatta områden behövs en samsyn kring hur problembilden ser ut och vad det är som behöver förändras. Därför är det viktigt att problematisera och nyansera bilden av vad som kännetecknar ett område som klassas som särskilt utsatt. I detta kapitel diskuteras och kontrasteras medborgarnas kontra polisens perspektiv på hur det är att bo och verka i ett område som klassas som särskilt utsatt. Vi presenterar resultat från en fallstudie i ett särskilt utsatt område i Botkyrka kommun, där både polisen och andra som bor och verkar där har fått ge sin beskrivning av området och vilka möjligheter och problem de upplever i sin boende- och arbetsmiljö. Resultaten baseras på kvalitativa intervjuer med representanter från föreningslivet, poliser och andra myndigheter, skolor och fritidsgårdar, politiker och näringsidkare. Kapitlet fokuserar på huruvida beskrivningen och erfarenheterna av området skiljer sig åt mellan polisen och andra aktörer och diskuterar vilka konsekvenser olika synsätt kan ha för polisens förutsättningar att bidra till att förändra problembilden i särskilt utsatta områden.

Förekomsten av ”särskilt utsatta områden” har diskuterats flitigt i den allmänna samhällsdebatten under de senaste åren, inte 75

M Å L S ÄT T N I N G A R M E D I N I T I AT I V M A R E L D

Öv ergr ipa nde Minskad brottslighet, ökad trygghet och ett stärkande av rättsstatens funktion för medborgarna i särskilt utsatta områden. Stärka det sociala kapitalet.

Specifik a 1 Öka förtroendet för polisen och andra myndigheter. 2 Öka samarbetet mellan polisen och andra samhällsaktörer. 3 Öka närvaron av polisen i området. 4 Förbättra arbetsmiljön för de poliser som arbetar i dessa områden. 5 Förändra problembilden av och i de utsatta områdena.

M a l i n E r i k s s on & Joh a n n a S u n d qv i s t

minst efter Polismyndighetens upprepade kartläggningar av vilka områden i Sverige som kan klassificeras som utsatta (NOA 2015, 2017, 2019). Behovet av polisiära insatser för att komma till rätta med problemen i särskilt utsatta områden har tydligt lyfts fram, men den polisiära närvaron har initialt främst varit reaktiv och konfrontativ, vilket lett till en bristande tilltro till polisen och rättsväsendet (NOA 2015). I stället krävs åtgärder som kan öka allmänhetens förtroende för polisen samt kontinuerlig polisiär närvaro och uthålliga riktade insatser (NOA 2015). Med detta som utgångspunkt tog Polismyndigheten i Stockholmsregionen under 2016 initiativ till satsningen Mareld. Anslaget för satsningen är långsiktigt och utgår från tanken att stärka linjeverksamheten snarare än kortsiktiga insatser. Stort fokus har lagts på att öka antalet områdespoliser, vars huvudsakliga uppgift är att skapa ett förtroende hos invånarna (Polismyndigheten i Stockholmsregionen 2016).

Ytterst handlar satsningen om att stärka det sociala kapitalet, det vill säga att öka förtroende, trygghet och tillit i dessa områden.

En nyanserad problembild behövs De beskrivningar som Polismyndigheten ger av vad som kännetecknar särskilt utsatta områden presenterar en tydlig problembild av vad som behöver förändras. Det handlar om förekomsten av kriminella nätverk med stor inverkan på lokalsamhället, med bland annat otrygghet och bristande tillit som följd. Det är sällan som de boende i dessa områden har fått komma till tals för att ge sin bild av sin boende- och vardagsmiljö (Gerell m.fl. 2020). Studier har visat att de som bor i dessa områden upplever att medier och myndigheter ofta ger en missvisande bild av livet där (Esaiasson 2019, de los Reyes m.fl. 2020). För att försöka råda bot på denna kunskapsbrist genomförde Novus under 2018, på uppdrag av The Global Village, en undersökning bland 2 000 personer (av 50 000 totalt) som bor i något av Sveriges utsatta eller särskilt utsatta områden. Undersökningen visade bland annat att förtroendet för polisen är lika högt i utsatta och särskilt utsatta områden som i övriga samhället, men att en betydligt högre andel i dessa områden, nästan var femte boende, upplever otrygghet. Känslan av otrygghet är därmed fyra gånger högre hos boende i utsatta och särskilt utsatta områden jämfört med den svenska allmänheten i övrigt (Novus 2018). Det finns alltså skäl att nyansera den problembild som polisen beskriver av särskilt utsatta områden och ifrågasätta i vilken utsträckning polisens problembild delas av boende och andra aktörer i dessa områden. Därtill bör läggas att varje område naturligtvis är unikt. Likaväl som det finns skillnader mellan särskilt utsatta och icke utsatta områden kan det finnas betydande skillnader och förutsättningar mellan olika särskilt utsatta områden. Interventioner och satsningar kräver därför en fördjupad kartläggning av lokala behov och förutsättningar innan olika satsningar imple3 . P r ob l e m b i l de n

menteras. Om polisen försöker förändra en problembild som inte delas av dem som bor och verkar i ett specifikt område riskerar även de mest välmenade och resursstarka satsningar att missa målet redan från början. En grund för en lyckad satsning är en samlad problembild där, idealt, både myndigheter och boende är överens om hur problembilden ser ut och vad som behöver förändras och förbättras.

Syftet med den fallstudie som redovisas i detta kapitel var att undersöka hur polisen såväl som andra aktörer och boende i ett särskilt utsatt område i Botkyrka kommun beskriver sin arbetsoch boendemiljö, och huruvida dessa beskrivningar skiljer sig åt. Vidare var syftet att diskutera hur en eventuell brist på samsyn kring problembilden kan inverka på polisens möjligheter att bidra till att förändra problembilden i särskilt utsatta områden.

Beskrivning av Området och polisens organisering där Botkyrka kommun ligger i Stockholms län och tillhör polisområde Region Stockholm. Kommunen har cirka 95 000 invånare och kan delas upp i sex kommundelar. Tre av dessa klassas som särskilt utsatta, och det är i en av dessa kommundelar, som vi här kallar Området, som vi genomfört fallstudien. I Området bor nära 8 000 invånare och 92 procent av dem är antingen födda utomlands själva eller har båda föräldrarna födda utanför Sverige (Botkyrka kommun 2018a). De flesta invånarna bor i hyreslägenheter som ägs av det kommunala bostadsföretaget (Botkyrka kommun 2020) och andelen personer med universitetsutbildning är 13 procent för kvinnor och 11 procent för män (Botkyrka kommun 2018b). Detta kan jämföras med Stockholms län, där 35 procent av kvinnorna och 27 procent av männen har avslutat en högre utbildning. Det 78

M a l i n E r i k s s on & Joh a n n a S u n d qv i s t

Fallstudien

finns även vissa könsskillnader i andelen sysselsatta förvärvs arbetande, då totalt 55 procent av kvinnorna arbetar, jämfört med 66 procent av männen. Detta är betydligt lägre än för Stockholms län som helhet, där 77 procent av kvinnorna och 80 procent av männen förvärvsarbetar (Botkyrka kommun 2018b). Området stämmer alltså väl in i Statistiska centralbyråns (SCB) kartläggning av vad som karakteriserar ett särskilt utsatt område: där finns en överrepresentation av människor med lägre utbildning, arbetslösa och personer födda utanför Sverige (SCB 2018). Vissa myndigheter har inte ett fysiskt kontor i Området, utan fullföljer sin service i Området med bas i en annan del av kommunen. Arbetsförmedlingen, socialtjänsten och polisen har sina kontor i en av de kommundelar som inte är klassad som ett utsatt område. Lokalpolisområdet i kommunen har organiserat sig så att alla ingripandepoliser är lokalpoliser. Det innebär att varje polis bör agera som lokalpolis och ha god kunskap om området och ta ansvar för den lokala situationen, i syfte att göra det lokala polisområdet säkrare och tryggare. Lokalpolisområdets tidigare erfarenhet var att trygghetsbaserat arbete måste utgå från personliga relationer. Därför beslutade man att göra organisationen mer funktionsorienterad, vilket innebar att ingripandepoliserna fungerar som lokalpoliser i syfte att underlätta relationerna till invånarna för alla poliser, inte bara några få av dem. Detta sätt att organisera ett lokalt polisområde som har särskilt utsatta områden är relativt ovanligt, vilket också gjorde att detta lokalpolisområde var särskilt intressant att studera.

Genomförandet Fallstudien är baserad på intervjuer med totalt tjugotre personer som alla verkar i samma särskilt utsatta område. Totalt intervjuades åtta poliser och femton andra samhällsaktörer (företrädare för lokala föreningar, fritidsgårdar, skolor, socialtjänst, arbetsförmed3 . P r ob l e m b i l de n

M a l i n E r i k s s on & Joh a n n a S u n d qv i s t

ling, näringsidkare, anställda vid bostadsbolag och kommunala serviceinrättningar samt en politiker). Flera av dem bor själva i Området, andra har bott där tidigare men flyttat därifrån, och någon har flyttat dit på senare år. Intervjuerna ägde rum från våren 2018 till hösten 2019. De flesta intervjuer ägde rum vid personens arbetsplats, men en intervju genomfördes via telefon. Intervjuerna var halvstrukturerade, vilket betyder att samma typ av frågor ställdes till alla deltagare men att frågeföljden och eventuella följdfrågor kunde se olika ut beroende på deltagare. Intervjuerna innehöll frågor om deltagarens bakgrund, deras subjektiva beskrivning av Området som plats, vad de upplevde som positivt respektive utmanande i området och vilka behov av förändringar de såg. Intervjuerna innehöll även frågor om deras syn på polisarbetet i Området. Vi fick tillstånd från samtliga deltagare, förutom de två näringsidkarna, att spela in och därefter transkribera intervjuerna. Vid intervjuerna med näringsidkarna togs därför enbart anteckningar i enlighet med deras önskemål. Intervjuerna varade i ungefär en och en halv timme. Till poliserna ställdes liknande frågor om deras syn på Området och vilka möjligheter och utmaningar de upplevde i sitt arbete där. Intervjuerna analyserades tematiskt med syfte att leta efter övergripande mönster eller teman i intervjumaterialet. Polisintervjuerna och intervjuerna med andra samhällsaktörer analyserades var för sig för att underlätta jämförelser mellan dessa två grupper. Efter varje intervju skrevs noggranna anteckningar med omedelbara reflektioner, vilka var användbara i den fortsatta analysen. Samtliga transkriberade intervjuer lästes initialt igenom för att få en överblick över hela intervjumaterialet. Därefter kodades och sammanställdes intervjumaterialet under de teman som presenteras i nästa avsnitt. Citat används för att exemplifiera hur de olika temana illustreras i datamaterialet.

Medborgarnas beskrivning av Området I intervjuerna med medborgare och samhällsaktörer framkom en mångfasetterad beskrivning av Området som en plats med både positiva och negativa inslag. I analysen av intervjumaterialet blev det tydligt att de positiva och negativa beskrivningarna av Området kunde ses som två sidor av samma mynt: Området beskrevs ha vissa karaktärsdrag som framträdde som positiva, men samma karaktärsdrag kunde även visa sig vara negativa från den andra ”sidan”. Den tematiska analysen av intervjuerna resulterade i tre övergripande teman som fångar de komplexa positiva såväl som negativa erfarenheterna av Området. Figur 3.1 illustrerar hur dessa övergripande teman är sammansatta av både positiva och negativa bilder av platsen.

Värme och gemenskap, men inkludering kräver områdesförankring, anpassning och solidaritet I många intervjuer framträdde Området som en plats med stark samhörighet mellan människor och en stor känsla av tillhörighet. Denna känsla förstärktes av att det är en ganska liten plats där de flesta känner igen varandra. Att hälsa på människor är vanligt och beskrevs som en del av kulturen, likaväl som att hjälpa till när man till exempel ser någon som behöver hjälp med att bära tunga kassar från affären. Många beskrev att det är lätt att känna sig välkommen i Området – här finns en självklar gästvänlighet och generositet. En kulturarbetare beskrev det i termer av att många som bor på platsen har ett stort ”Områdeshjärta”, vilket leder till stark sammanhållning och gemenskap mellan människor. Andra röster menade att beskrivningarna av Området som en plats med mycket hjälp och stöd mellan människor är en romantiserad bild. I stället handlar det om en plats där det finns en stark social kontroll, och där man som boende måste anpassa sig till de normer som finns. Bland annat beskrevs förekomsten

3 . P r ob l e m b i l de n

Värme och gemenskap, men inkludering kräver ortsförankring, anpassning och solidaritet

Underdogmentalitet på gott och ont

Kriminalitet har blivit en del av vardagen och kräver polisingripande

POSITIVT Värme och gemenskap inom familjen – ”vi:et”

De kriminella är ju våra barn Underdog-stolthet Polisen har en viktig roll

NEGATIVT Inkludering i familjen kräver anpassning och solidaritet Myndigheter får välja mellan att tillhöra ”oss” (”vi”) eller ”dom”

F I G U R 3.1 Medborgarnas

Föds in i utanförskapet här Orättvisa framkallar sjukdomsvinst

Ingen undgår kriminell exponering

beskrivning av Området.

av starka traditionella värderingar, vilket bland annat innebär att det är viktigt att visa respekt för äldre och att hjälpa till när det behövs. Denna respekt för äldre beskrevs dock av flera som en ”skenrespekt”, något man visar på ytan men som inte gör någon skillnad på riktigt. Att vara väl förankrad i Området beskrevs som betydelsefullt av många, både myndighetsföreträdare och representanter från civilsamhället. Områdesförankring och kunskap om den kultur och det ”språk” som gäller där beskrevs ge ett slags tolkningsföre träde i definitionen av problem och behov, men även mandat och 82

M a l i n E r i k s s on & Joh a n n a S u n d qv i s t

Områdesförankrade kan göra skillnad (på ytan)

förtroende i relation till medborgarna. Uttryck som ”våra barn” och ”våra poliser” var vanligt förekommande från dessa informanter. Flera av deltagarna hade vuxit upp i Området, bott där i hela sitt liv eller flyttat tillbaka efter en tid på andra ställen, och uttryckte en stor kärlek till platsen. Slående var också den personkännedom som fanns mellan myndigheter och andra samhällsaktörer – många kände till varandra vid namn, vilket också skapade stor tillit mellan många aktörer i Området. Samtidigt blev det tydligt att områdesförankringen kunde vara både en tillgång och en belastning, inte minst för myndighetspersoner. Områdesförankringen var en förutsättning för att få kontakt med och förtroende från de boende, men den ledde även till krav på stark solidaritet med Området, vilket kunde ”krocka” med andra krav och förväntningar från den egna eller andra myndigheter. En socialarbetare i kommunen illustrerade detta på följande sätt: Första känslan var att Området var som många beskrev det, som en liten familj nästan. Att de blir väldigt tacksamma för att en kommer dit och vill jobba där och engagera sig i området. De släpper gärna in en, alltså försöker bygga en allians, liksom. Det är väldigt tydligt att det är många som har behov av stöd i det arbetet de utför, oavsett om det är en ungdomsgård eller fritidsledare i skolan, biblioteken. Det är en tydlig känsla av att det görs inte tillräckligt, vi behöver mer. På universitet, då hade jag liksom inga krav eller förväntningar direkt. Så då var det mycket enklare att vara en del av den familjen. Så snart jag gick över till att vara socionom så blev det mycket mer konflikter. Dels att förväntningarna ökade, på att man skulle göra mer. Men också att när jag kom med mina förväntningar så ville man inte riktigt möta upp med det.

Intervjumaterialet indikerar att det finns en stark känsla av ett ”vi” och ett ”dom” bland många i Området. ”Vi” är de områdesför3 . P r ob l e m b i l de n

Medborgarna är väldigt att man inte, man pratar inte med polis eller socialtjänst … Det går inte att generalisera det så grovt men … de flesta gör inte det, liksom, och det kan vi även se med personalen som jobbar här … på fritidsgårdarna att det sitter väldigt långt in att prata med socialtjänsten om barn och ungdomar som man har oro för.

Vi tolkar detta som att det även bland samhällsaktörer kan finnas en upplevelse av att man behöver vara solidarisk med invånarna och hålla sig till de normer som finns i Området – till exempel att inte göra en orosanmälan till socialtjänsten – om man vill bibehålla sitt förtroende bland de boende i Området. En representant från en förening illustrerade tydligt att de var selektiva med vilka de valde att samarbeta med: Vi pratar med vår polis, inte med några hövdingar som kommer utifrån.

Som områdesförankrad och accepterad samhällsföreträdare beskrevs det som lätt att kunna göra skillnad i Området, samtidigt som vissa var medvetna om att man kanske egentligen bara gjorde skillnad ”på ytan”. Ett exempel är det nätverk av nattvandrare som 84

M a l i n E r i k s s on & Joh a n n a S u n d qv i s t

ankrade, de som känner till kulturen, språket och de outtalade reglerna i Området, medan ”dom” är de som kommer ”utifrån”, ofta med fördomar om både platsen och människorna i Området. Det var tydligt i intervjuerna att flera aktörer beskrev sig själva som en del av ”vi:et” i Området, medan andra, inte minst polis och socialtjänst, beskrev hur de (av andra) sågs som ”dom”. Intervjumaterialet indikerar även att detta faktum kan försvåra kontakten inte bara mellan samhällsaktörer och de boende, utan även mellan olika samhällsaktörer. En obenägenhet att prata med polis och socialtjänst beskrevs finnas inte bara bland många boende, utan även bland andra samhällsaktörer. En socialsekreterare sa:

initierats av flera föreningar i Området. Eftersom de är kända av ungdomarna ”i kriminella gänget” uppgavs ungdomarna ha mer respekt för dem än för polisen, vilket gjorde att de också kunde avvärja vissa situationer på ett bättre sätt än polisen: … grabbarna de känner oss, de stöter [sig] inte [med] oss. Vi hade också väldigt grova stötningar mellan det här kriminella gänget och nattvandrarna, men nu har vi blivit som en familj med dem … När de känner oss, dels slutar de sälja knark och dels respek-

terar de oss. Det är väldigt bra.

En annan röst beskrev dock hur det nattvandrarna åstadkom naturligtvis var bra ”i stunden”, men att det inte hade någon effekt på sikt: … vi har nattvandrarna som går runt … Många av dem har bott länge [här] … När de går till ett garage som ungdomarna [befinner sig i] säger de till de här ungdomarna [att] ni får inte vara där. De [ungdomarna] säger ingenting emot dem, de går därifrån men när nattvandrarna går, då går de tillbaka igen …

Underdogmentalitet på gott och ont Intervjuerna med medborgare och samhällsaktörer gav bilden av att det fanns ett slags ”underdogmentalitet” bland många i Området. Många informanter beskrev att det finns en utbredd känsla av utanförskap i relation till det omgivande samhället bland de boende, och en känsla av att behöva ”bevisa” att man är duglig, eftersom det finns en utbredd känsla av att vara stämplad bara genom att bo i Området. En företrädare för en kommunal mötesplats menade att en negativ handling som utförs av en ungdom som bor i stan ofta ses som ett enstaka misstag, medan samma handling blir en del av en identitet för den som bor i Området. Området beskrevs generellt som en stigmatiserad plats där det 3 . P r ob l e m b i l de n

saknas goda förutsättningar för många att ta sig vidare och med många hinder att ta sig ur utanförskapet. Utanförskapet beskrevs också som något som ständigt reproduceras, till exempel genom att barnen i skolan får lära sig att ha ”realistiska förväntningar” på vad de kan bli och uppnå i livet. En av informanterna som själv växt upp i Området, men som nu jobbade inom kommunal verksamhet reflekterade: Drömmar kan jag tycka att det saknas också. Att de här barnen måste förstå att alla inte kan bli läkare. Nej, jag vet inte, jag tycker att det är problematiskt att tänka på det sättet. Samtidigt kunskapsmässigt, så den här eleven behöver förstå var den ligger någonstans. Men … Jag blir lite hopplös när jag hör lärare som sätter ord på att ”de här barnen hoppas på för mycket” och så försöker de lära barnen att det är okej att gå in i, eller att ni ska bli arbetarklass, ni behöver acceptera det.

Flera informanter beskrev således en stark känsla hos många av de boende av att vara missgynnade och bortglömda av samhället. Samtidigt framkom även ett slags motsägelsefullhet i det krav på stöd från samhället som ofta fördes fram av boende och andra. En av informanterna (myndighetsperson) beskrev hur han ofta fick höra från förankrade samhällsaktörer att vi ”behöver mer resurser” för våra ungdomar i Området, samtidigt som man inte ville ha någon inblandning av andra och därför inte välkomnade de satsningar och resurser som faktiskt tillfördes: Det är väldigt tydligt att i Området så finns en idé om att vi löser saker själva, vi vet bäst själva vad som är bäst för våra ungdomar, samtidigt som de säger att de står handfallna, de behöver mer resurser, men de vet inte vilka resurser det är eller hur de ska förvaltas.

M a l i n E r i k s s on & Joh a n n a S u n d qv i s t

som jag förstår dem [lärarna], de kollar utifrån kunskapen,

Flera informanter beskrev dock även en stark stolthet hos många över att bo i Området. Detta kan förklara att många ville bo kvar, trots en medvetenhet om de problem och det utanförskap som också finns där. Här uttrycktes även en vilja att tydligare lyfta fram och stärka alla de positiva krafter som faktiskt finns där, och att aktivt arbeta mot den stigmatisering som finns av Området. Att medvetet ”hålla sig ifrån” centrum var också en uttalad strategi för att inte behöva möta eller bli en del av den ”negativa” delen av Området.

Kriminalitet har blivit en del av vardagen och kräver polisingripande I intervjuerna med medborgare och samhällsaktörer framträdde även bilden av Området som en plats där alla som bor och verkar på något sätt exponeras för kriminalitet, inte minst öppen droghandel i centrum. Kriminaliteten beskrevs som något som blivit en del av vardagen, men också som något som ”förstör oskuldsfullheten” i Området. Detta uttrycktes bland annat genom att de som säljer narkotika i centrum blivit ett ”normalt” inslag i centrumbilden: Man kan prata med dem som står och hänger där och säljer narkotika. [De] är jävligt trevliga och har bra attityd och det är inga konstigheter.

Det blev också tydligt i intervjuerna att kriminaliteten i Området var komplex, inte minst på grund av det faktum att flera av de ungdomar som utförde kriminella handlingar ju var ”Områdets barn”, det vill säga en del av ”vi:et”. Företrädare för föreningslivet beskrev till exempel hur även de kriminella ungdomarna visade respekt för de boende, och att de inte utförde brott i det egna området: Grabbarna i Området, de gör aldrig … alltså rån i Området, det förekommer kanske väldigt lite. Men Områdesungdomar rånar 3 . P r ob l e m b i l de n

aldrig folk, aldrig … Däremot kan våra grabbar göra rån på något annat ställe.

För att kunna förändra problemen med kriminalitet gav flera informanter uttryck för att polisen behövs och har en viktig roll i Området. Att droghandel kan förekomma så öppet i centrum beskrevs signalera en brist på polisnärvaro, vilket i sig också skapar otrygghet. Som en samhällsaktör inom ungdomssektorn formulerade det: Vi ropar mycket efter polis eftersom att det är enorma problem dag … Det är som en motorväg upp till centrum, för då ser de de här andra killarna som står och säljer, de har liksom massa pengar och många av de här unga människorna behöver också hjälpa till att försörja sina familjer, de har liksom inget hopp, det är ingen idé.

Polisens beskrivning av Området Även i intervjuerna med poliserna framkom en beskrivning av Området som en plats med både positiva och negativa inslag. I analysen av materialet framträdde dessa positiva och negativa bilder av Området dock mer som separata karaktärsdrag hos Området, snarare än som två sidor av samma mynt. Den komplexitet i beskrivningen av Området som framträdde i intervjuerna med samhällsaktörer var således inte lika framträdande i intervjuerna med polisen. Den tematiska analysen av intervjuerna med poliser resulterade i tre övergripande teman som fångar poliserna positiva och negativa uppfattningar av Området. Figur 3.2 illustrerar hur dessa teman är sammansatta av antingen positiva eller negativa bilder av platsen.

M a l i n E r i k s s on & Joh a n n a S u n d qv i s t

i centrum med drogförsäljning och de som inte klarar skolan i

Utanförskap skapar grogrund för kriminella att styra genom rädsla

Kriminalitet har blivit normaliserad och glorifierad

Engagemang, samverkan och gästvänlighet ger kraft att arbeta

POSITIVT Goda krafter skapar engagemang Gästvänligt (på ytan)

Polisnärvaro har betydelse

NEGATIVT Utanförskapet skapar normbrytande liv Vi mot dom-mentalitet Ett tyst samhälle

F I G U R 3.2 Polisens

Kriminaliteten inkapslad i vardagslivet Droghandel en del av stadsbilden

beskrivning av Området.

Utanförskap skapar grogrund för kriminella att styra genom rädsla De intervjuade poliserna gav uttryck för en medvetenhet om att det finns ett utbrett utanförskap bland människor som bor i Området. Detta utanförskap visar sig rent konkret genom en stark språkbarriär – många boende talar inte svenska – men även genom en ekonomisk utsatthet hos många som bor där. Samtidigt beskrevs Området som en plats där kriminella tagit makten och satt upp vilka regler som ska gälla där. Informanterna beskrev hur nysvenskar utnyttjas för kriminella syften och hur ”vanliga” 3 . P r ob l e m b i l de n

familjer” blivit beroende av ”inkomster” från kriminella handlingar som utförs av deras barn. En polis i chefsposition beskrev hur gränsen för vad som är rätt och fel till stor del har suddats ut i Området: Det blir jävligt gränslöst helt enkelt mellan vad som är okej och vad som faktiskt är brottsligt. Och när man börjar glida i det där … att jamen du vet man kan klippa sig för 100 spänn eller 50 spänn, ja, det är okej. Att man kan köpa en tv från en lastbil på gården för en tredjedel av priset, jamen det är också okej … Man glömmer bort att man liksom blir en del av en näringskedja som just det här som jag upplever: ett tyst samhälle. Du har en helt öppen drogscen där det också sker grova våldsbrott, mitt bland folk, ingen säger nåt.

Detta kan tolkas som att polisen menar att utanförskapet och en ekonomisk utsatthet har utnyttjats av kriminella för att ta kontroll över Området. Beskrivningarna av Området som ett samhälle med en utbredd tystnadskultur var vanligt förekommande i dessa polisintervjuer, och förklarades till stor del av det faktum att människor är rädda för de kriminella som styr. Vissa grovt kriminella personer har fått stort inflytande och respekt bland de boende i Området, trots att (eller kanske på grund av att) folk är rädda för dem. Samma polis fortsätter: … det finns ju de som är fyrtioett år och chef inom den organiserade brottsligheten i kommunen som är betydligt mer kända aktörer i Området än vad jag är, som folk är jävligt rädda för, men som också i nån del åtnjuter och hamnar i positioner där de får respekt …

Liksom i intervjuerna med samhällsaktörerna framkom även i dessa intervjuer att det förekommer en stark ”vi mot dom”-menta90

M a l i n E r i k s s on & Joh a n n a S u n d qv i s t

handlar om den organiserade brottsligheten. Det vi också såg är

litet i Området. Här upplevde man att de som poliser ofta sågs som motståndare mot Området, vilket uppgavs försvåra arbetet och kräva ett särskilt säkerhetstänk. En av informanterna, som jobbar som NIGS (Nationellt ingripande spanare) beskrev det så här: Så pekar de finger eller kanske gör ett pistoltecken mot bilen, och det är oftast då såklart de unga som har äldre bröder som är kriminella, som kanske lever i den världen då att vi

är motståndare.

Det fanns också berättelser i intervjumaterialet som indikerar att polisen, även om man ser det som problematiskt, också har accepterat och är en del av denna polarisering mellan ”vi” och ”dom”. Arbetet med att bekämpa kriminaliteten beskrevs inte sällan som en ”katt och råtta-lek”, där polisen är de som ska försöka vinna över de kriminella och ”städa bort” dem från Området: ”… den här lilla procenten som förstör, det är de som måste städas bort …” Polisens beskrivning av ”dom” var således ”de kriminella”, som behövde plockas bort för att Området skulle kunna bli ett bra ställe för barn att växa upp i – något som beskrevs som målbilden för polisens arbete där.

Kriminalitet har blivit normaliserad och glorifierad Precis som i intervjuerna med samhällsaktörerna framkom i dessa intervjuer att kriminaliteten blivit normaliserad och till viss del accepterad i Området. Dels för att gränsen mellan rätt och fel till stor del suddats ut, dels på grund av den exponering för droghandel som alla boende i Området utsätts för. Bilden av Området som ”gatans apotek”, där man lätt kan få tag i alla slags droger, beskrevs vara utbredd. Den öppna droghandeln har således normaliserats och accepteras som ett ”normalt inslag” i samhällsbilden. Detta var också något som beskrevs som det viktigaste för polisen att

3 . P r ob l e m b i l de n

Engagemang, samverkan och gästvänlighet ger kraft att arbeta Trots många negativa bilder av Området beskrev samtliga intervjuade poliser att det även finns mycket positivt där. Det är uppenbart att många människor trivs med att bo i Området, och det är i allmänhet lätt för polisen att få kontakt med människor. Många människor beskrevs som trevliga och att där finns en stor gästvänlighet. Man beskrev hur polisen ofta blir inbjuden till olika föreningar när man är på plats i Området. Det finns också många goda krafter inom såväl föreningslivet som hos andra samhällsaktörer och myndigheter, vilket uppgavs ge kraft och gjorde det lätt att samarbeta med andra. En av poliserna, som jobbar som lokalpolis, beskrev det så här: De flesta tycker jag ju är skittrevliga människor, de kommer ju fram och hejar och det är ofta de kan komma i förbifarten och: jamen det är bra att ni är här och sådär, de gillar att vi är där och jobbar, de som bor där, så att säga. Många som är glada och hälsar, som sagt.

M a l i n E r i k s s on & Joh a n n a S u n d qv i s t

bekämpa: ”En förälder som kommer med sina två barn ska inte bli erbjuden narkotika, varje dag hen går till centrum.” En vanligt förekommande beskrivning i dessa intervjuer var också att det finns en utbredd ”glorifiering” av ett kriminellt liv i Området. Denna glorifiering sprids av de kriminella själva genom att de ”åker omkring i sina Lamborghinibilar och har lyxhus i olika länder”, men även genom musik och andra kulturuttryck. Glorifieringen av ett kriminellt liv sprids till unga, och flera informanter menade att de kriminella aktivt rekryterar bland tonåringar i skolan. Vissa poliser menade att även kommunen har ett stort ansvar för detta, då till exempel droghandeln i centrum har tillåtits glorifieras i musikvideor och andra arrangemang som genomförs inom ramen för kommunens verksamhet.

Sedan Mareld-satsningen startade kunde man också se att det hade blivit skillnad i Området – det hade blivit lättare för polisen att arbeta där. Ungdomar som tidigare varit väldigt konfrontativa mot polisen hade blivit lugnare, och i allmänhet uppgav många att det i dag var lättare att arbeta som polis i Området. Samtidigt gav några poliser uttryck för att den ”öppenhet” de upplevde i dag i Området på vissa sätt var ytlig, då det fortfarande är ett stort problem att människor inte pratar med polisen. Poliserna var medvetna om att det hade stor betydelse att de fanns på plats där, men de var också medvetna om att den effekt som polisnärvaro innebar lätt försvann så fort de lämnade platsen: Just nu är det inte vi som styr i Området under största delen av dygnet, utan det är ju faktiskt de kriminella. När vi är där, ja, då blir det skillnad, men däremellan så är det de som bestämmer spelreglerna i Området och att folk känner sig otrygga att gå in till centrum.

Flera av poliserna, framför allt de som arbetar uttalat som områdespolis eller kommunpolis, poängterade vikten av att finnas på plats i Området, skapa relationer och ha en bred lokalkännedom som de menade är avgörande för att kunna arbeta som polis i Området: Man är trygg i att man vet vem som är vem där uppe [i centrum]. Det tror jag gäller alla områden som ingår i Mareld, just att den här reformen med ett lokalpolisperspektiv gör att folk [poliser] som förut bara såg Adidas-brallor i dag ser personer. Risken att blanda ihop och helt enkelt hålla på och visitera folk som inte är kriminella bara för att de har Adidas-brallor avtar ju.

3 . P r ob l e m b i l de n