9789144132792

Kreativitet

i tider av begränsning EN FÖLJESLAGARE FÖR ER SOM ARBETAR INOM PSYKIATRI OCH SOCIALT ARBETE

Jim Wilson

Originalets titel: Creativity in Times of Contraint. A Practitioner´s Companion in Mental Health and Social Care. © 2017 to Jim Wilson. First published 2017 by Karnac Books Ltd. Published 2018 by Routledge. All rights reserved. Authorised translation from the English language edition published by Routledge, a member of the Taylor & Francis Group.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40348 ISBN 978-91-44-13279-2 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Bengt Weine Formgivning inlaga: Henrik Hast Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Fi Windsor Printed by Dimograf, Poland 2020

Den här boken tillägnas Emily, Finley och Lochy – nästa generation

Innehåll

Tack till 11 Om författaren 15 Redaktörernas förord 17 Förord till den svenska upplagan 21 Prolog 23

Inledning 25 Sökande efter inspiration och kamratkänsla 29 Systemisk humanism 30 Ideal och möjligheter 31

1. Systemisk humanism och arbetets etik 33 Systemisk humanism: principer för ett etiskt arbetssätt 35 Systemisk humanism och ”pärlor av vishet” 47 Samtal med läsaren 48

2. Hoppfullhet och att genomföra vad som är möjligt 51 Att bli en möjliggörare 52 Den aktuella frånvarande klienten 54 Möjlighetsbehandlaren i ett sammanhang 62 Öppna upp möjligheter inom organisationen 62 Reflektioner kring möjliga steg och resor 75

3. Utforska kreativitet i sitt sammanhang 77 Kreativitet och yrkesmässig utveckling 78 Kunskap, stil och en generös anda 79 En guru kan vara användbar ett tag 87 En generös anda 88 Kreativitet som motkraft till förtryckande arbetsmetoder 93 Kreativitet: individuella och kollektiva uttryck 94 Kreativitet och arbetets estetik 94 Sam-skapande kreativitet: förmågan att förbli socialt medveten 96 Kreativitet: hinder och möjligheter, en övning 97

4. Att lyssna och svara: etiska metoder och begränsningar 105 Kontextuella egenskaper påverkar hur vi lyssnar och svarar 107 Språket kan förhäxa oss 108 Att värdesätta tvivel och osäkerhet 110 Olika sätt att lyssna 113 Att ta risken att utmana 117 Improvisation som en del av att lyssna och svara 118 Lyssna på våra fördomar 122 Att lyssna och svara vanvördigt – nödvändigt men inte tillräckligt 123 När respekt för status quo begränsar ett kreativt arbete 125 Ett samtal med läsaren 130 Övning: Varför är det så? 131

5. Sam-skapande kreati­vitet i handledning och terapi: att experi­mentera, improvisera och agera 133 Sam-skapande kreativitet som uttryck för estetiska metoder 133 Behandlaren som terapeutisk budbärare 139 Reflekterande processer som playbackterapi 143 Playbackterapi i familjearbete – mitt dilemma 145 Att tänka på vid försök att använda playbackterapi 149 Sammanfattning av stegen i playbackterapi 151 Föreställande metoder i handledning 151 Dags för en paus 168 Maktrelationer begränsar möjligheter 169

6. Krafter som trycker på bakifrån 171 En påtryckning bakifrån: byråkra­tisering bryter mänskliga kontakter 173 En annan påtryckning: effekten av privatisering och kommersialisering 177 Modeller, manualer och mätinstrument 178 Etiska dilemman 182 Ännu en påtryckning: mer över­vak­ning skapar ett panoptikon i huvudet 186 Göra motstånd mot ett socialt uteslutande språk 188 Kämpa emot avhumaniserande arbetssätt 190 Samtal med läsaren 194

7. Hur fortsätter vi att fortsätta? 197 Personliga berättelser om att fortsätta 201 Från hållning till förhållande 208 Det personliga är (mikro)politiskt 208 Det personliga är också (makro)politiskt 209 Avhumanisering är systemisk 211 Reflektion: en övning i att utforska vad som är viktigt för dig 214 Att fortsätta 215

Epilog 219 Resan hem 219 Referenser 221 Sak- och personregister 227

Inledning

Vårt liv är delvis dårskap, delvis visdom. Den som enbart skriver om det på ett vördnadsfullt sätt och enligt reglerna utelämnar mer än hälften av det. (de Montaigne, 1533−1592)

Min drivkraft för att skriva denna bok kommer från ett djupt och långtgående missnöje med hur klienter och behandlare är tvungna att anpassa sig till procedurer för sitt samarbete som reducerar komplexa sociala och psykosociala problem till enstaka inriktningar för behandling – inriktningar som ofta leder till återvändsgränder. När behandlare begränsas av liknande reduktionistiska analyser blir de bredare kontextuella analyserna osynliga. Behandlaren anses ”inte klara sitt arbete” snarare än att arbetsuppgifterna blir alltmer omöjliga att utföra utifrån de givna förutsättningarna. Vi begränsar vår analys till individuella tillkortakommanden snarare än till att uppmärksamma de ­sociala/relationella och politiska villkoren som till stor del formar vår upplevelse av mänskligt lidande.

Jag kan höra den desillusionerade behandlaren fråga: ”Vad kan vi göra? Vi måste stå ut med dessa förändringar för att kunna behålla våra jobb!” Detta är en mycket viktig synpunkt.

Då vi känner oss hotade är det inte konstigt att vi kurar ihop oss för att söka skydd och tröst hos varandra. Strama budgetramar och omorganisationer som syftar till ”förnyelse” eller rationaliseringar skapar oro och en rädsla för konkurrens från liknande 25

26 � Inledning

© ST U DEN T LI T T ER AT U R

hotade verksamheter, vilket i sin tur kan leda till splittring och bristande tillit. När det finns mindre mat på bordet är det lockande att ta för sig i stället för att dela med sig.

Om det kreativa samarbetet mellan kollegor upphör blir följderna katastrofala för klienterna och de verksamheter som ska erbjuda hjälp. Mitt budskap i denna bok handlar om att bevara, upprätthålla och berika en verksamhet som bärs upp av en solidaritet och kollegialitet mellan yrkeshjälpare från alla olika discipliner. Psykiatrisk verksamhet och socialtjänst formas oundvikligen av större socialpolitiska krafter. Dessa krafter implementeras genom den policy och de regler som har en direkt påverkan på arbetet. Men då problem reduceras till individens misslyckanden, brister och patologi är det lätt att förstå varför de bredare sociala omständigheterna i arbetet kan marginaliseras.

Det som gör att många behandlare fortsätter kämpa är en önskan att bedriva ett arbete som präglas av kreativitet och fantasi. I mina möten med professionella från olika verksamheter och kulturella sammanhang hör jag genomgående att det som håller inspirationen vid liv är den tillfredställelse man finner i direktkontakterna med klienter samt i kreativa processer genom stöd och handledning. Vi behöver varandra för att diskutera och hitta alla möjliga vägar för att upprätthålla den nödvändiga känslan av delaktighet mellan oss behandlare och våra klienter.

I denna bok vill jag bjuda in till en känsla av kamratskap, en chans till att reflektera kring vad som är möjligt att göra för att motverka begränsningar och fortsätta vara trogen de värderingar och ideal som gjorde att du en gång valde detta yrke. Utan kritiskt reflekterande kan vi bli fogliga, men om vi inte gör det som är möjligt resignerar vi och accepterar sådant som kränker våra professionella ideal och kväver vår kreativitet.

På dessa sidor hoppas jag att du ska finna inspiration för att upprätthålla och ge näring åt ditt arbete. Jag ser kreativitet som något sam-skapat. Kreativiteten finns inte som en ”magisk komponent” hos en exceptionellt kreativ terapeut. Jag vill mer fram-

© ST U DEN T LI T T ER AT U R

hålla de sociala och relationella faktorer som kan inspirera eller begränsa oss alla. Det finns så klart ingen tydlig gräns mellan begränsningar och kreativt arbete. Begränsningar kan inspirera till nytänkande som senare kan bli hinder. Tänk bara på de gånger du använt en ny metod eller teknik med gott resultat för att senare inse att den blivit en helt onödig del av din repertoar.

Vi förfinar idéer och tekniker utifrån vår erfarenhet och gör dem till en del av det som formar vårt arbetssätt – vår ”stil”. Den är unik och alltid föremål för utveckling om vi väljer att intressera oss för vad vi kan försöka göra för att bli mer effektiva. Jag har valt uttrycket ”en praktikers följeslagare” som en del av bokens titel eftersom jag hoppas kunna ge exempel på kreativt arbete vid sidan av de farhågor mina kollegor ger uttryck för på många olika arbetsplatser och i olika länder där verksamheter hotas.

Jag sätter in mig själv i centrum då jag utforskar mina tvivel och ambitioner inför ”att känna igen mig själv i det arbete jag gör”. Jag sträcker ut min hand till dig för att du själv ska kunna utforska dessa teman och tala med andra för att hålla dialogen öppen mellan alla oss som vill verka för ett effektivare arbete.

Goda kollegor tror på samtal och nyfikenhet för att utmana varandras antaganden. Det finns redan kreativa möjligheter i vårt arbete som kan förstärkas då vi utmanar antaganden om hur vi borde göra. Då vi ställer frågan ”Varför är det så här?” uppmuntrar vi till skillnad och diskussion. Pedagogen, terapeuten och socialarbetaren är alla tränade i att använda nyfikenhet och kritiskt tänkande i sitt arbete. Vi har fått lära oss att till­ varata många möjligheter för att kunna hjälpa våra klienter. Det innebär att vår uppgift även handlar om att fokusera på hinder som förekommer inom våra egna yrkesroller och organisationer, annars tar vi bara hänsyn till den ena sidan av vår relation till arbetet.

Det är processerna mellan kreativitet och begränsningar jag vill undersöka i all sin komplexitet. Verksamhetschefer möter begränsningar och restriktioner, och de teamledare, rektorer Inledning � 27

28 � Inledning

© ST U DEN T LI T T ER AT U R

och mellanchefer jag träffar diskuterar regelbundet vilken effekt begränsningar har på dem, vare sig det handlar om ekonomi, byråkrati eller policy. Jag vill också undvika fällan att sätta oss (de kreativa praktikerna) mot dem (de hårdhjärtade byråkraterna). Jag vill hellre lyfta fram både de omständigheter som är nödvändiga för en kreativ praktik och de som ingjuter en kreativ styrning mot en bra verksamhet för alla inblandade – kliniker, chefer, beslutsfattare och inte minst, klienterna.

Jag går igenom de kontextuella hinder och omständigheter som hotar kreativiteten i följande kapitel, och särskilt i kapitel 6. Jag har valt att göra så för att undvika att gå vilse i ”miss­ modets träsk”, vilket skulle kunna leda till att elden släcks innan den ens hunnit tända till. Det liknar de tillfällen då vi möter klienter med problemmättade berättelser där det inte går att uppleva deras resurser eller kreativa möjligheter. Men om du absolut vill ge dig på en utforskning av alla begränsningar, fortsätt då till kapitel 6. Det kanske hjälper dig att elda på din kreativitet än mer!

De frågor jag ständigt ställer mig själv finns hos många av mina kollegor. De handlar om hur vi kan upprätthålla ett förhållningssätt som präglas av en stark glöd och ett kritiskt reflekterande. Vi lever med känslan av att det finns mer att förstå och mer att sträva efter. I ett samtal med John Shotter (2016) citerade han Tom Andersen (1990) som sa att han hela tiden var medveten om en ”rastlöshet som inte lämnade honom ifred”. Dessa teman behandlas också i de kapitel som följer, med praktiska exempel på både de begränsningar och kreativa möjligheter som finns.

Samtidigt som jag vill göra ett passionerat upprop för att upprätthålla kreativiteten i den kliniska praktiken har jag försökt undvika att predika om en ny uppsättning systemiskt humaniserande ”måsten”. Jag vill snarare bjuda in till att utforska, diskutera och handla etiskt på olika sätt som ger rättvisa åt våra försök att hjälpa utsatta klienter, på alla sätt som är möjliga och i vilket sammanhang du än är verksam i.

© ST U DEN T LI T T ER AT U R

Sökande efter inspiration och kamratkänsla Jag lyssnar på en föreläsning av författarinnan, feministen och den politiska aktivisten Nawal El Saadawi. Denna åttioåring hjälptes till sin stol av en ung assistent, och intervjuaren började fråga henne om hennes liv. Jag sitter där med mitt anteckningsblock i knät. Jag har hört talas om henne och är nyfiken på vad som gör att hon fortsätter, mot alla odds. Hon växte upp i en fattig egyptisk by, var duktig i skolan, blev psykiater och senare författare och aktivist med intresse för genus- och klassförtryck i det egyptiska samhället. Hon dömdes till fängelse på grund av sin öppna kritik av kvinnlig könsstympning.

El Saadawi svarar seriöst på intervjuarens frågor, men med inslag av humor och ironi. Hon tar sig själv på allvar utan att för den skull vara arrogant eller bitter på dem som behandlat henne illa i livet. Hennes vanvördiga attityd får mig att le.

När hon får frågan vad som motiverar henne att tala klarspråk trots att hon riskerar sin egen säkerhet säger hon ungefär så här: ” Kreativitet betyder utmaning – känslan av att något inte är rätt leder oss till att vara kreativa, utmana, göra motstånd och till att ställa frågan ’Varför är det så här?’. Vi lär genom att ställa frågor. Vi formas av en rädsla att bryta mot status quo.

Kreativitet inrymmer handlingar som bygger på oliktänkande” (Personlig kommunikation, Bristol Festival of Ideas, 2015).

Den här boken är inspirerad av frågan ”Varför är det så här?”.

Om vi i stället kväver debatten för samförståndets skull tappar vi förmågan att utmana. När vi inte är i en position att utmana tappar vi möjligheter för förändringar till det bättre. Jag undrar hur vi ska kunna göra det med integriteten i behåll och på ett sätt så att vi känner igen oss själva i det arbete vi gör samt, skulle jag vilja tillägga, i de liv vi lever.

Sökande efter inspiration och kamratkänsla � 29

Jag har inspirerats av Paolo Freires definition av radikal humanism (1996) för att kasta ljus dels över min utbildning i systemisk terapi, dels mitt förhållningssätt till mitt arbete. Dessa kombinerade och etiskt kopplade perspektiv finns i termen ”syste­ misk humanism”. Principerna för systemisk humanism som jag beskriver i kapitel 1 är avsedda som riktlinjer för att hålla oss uppmärksamma på de många sociala och politiska krafter och intressen som har betydelse för det vi försöker göra för att ge bästa möjliga hjälp. Jag kommer att röra mig mellan de mer avlägsna organisatoriska och politiska sammanhangen och de mer närliggande direkta mötena med klienterna. De här båda sammanhangsnivåerna utesluter inte varandra, utan de påverkar och påverkas snarare av varandra. Systemiskt humanistiska verksamheter som Freires radikala humanistiska utbildningar ägnar sig främst åt ett sökande: Sökandet efter en fullödig humanism [är ett sökande] som inte kan förekomma isolerat eller individualistiskt, utan bara i gemenskap och solidaritet; därför kan den inte växa fram i antagonistiska relationer mellan förtryckare och förtryckt.

Ingen kan vara en autentisk människa medan han hindrar andra från att vara det. (Freire, 1996)

Jag försöker skriva på ett så allmänt språk som möjligt, och jag hänvisar till teorier och filosofiska influenser där det är relevant.

Samtidigt försöker jag visa min djupa uppskattning av de idéer som format och utvecklat den systemiska familjeterapin under åren. I alla fallexempel har jag ändrat på detaljer som kan bidra till att identifiera personer, men jag har samtidigt försökt vara mina minnen och berättelser så trogen som möjligt.

30 � Inledning

© ST U DEN T LI T T ER AT U R

Systemisk humanism

© ST U DEN T LI T T ER AT U R

Ideal och möjligheter Jag håller en workshop i Storbritannien på bokens tema och ber deltagarna delta i en övning för att utforska de begränsningar och möjligheter som finns för att de ska kunna uttrycka sin kreativitet (en detaljerad beskrivning av övningen finns i kapitel 3).

Ett livligt och högljutt sorl uppstår. Deltagarna beskriver hur nyttigt och stödjande det känns att tala öppet om begränsningar i sitt arbete och den press de får utstå, men än viktigare är att diskussionen leder dem vidare till att fokusera på de värderingar som ledde dem till sitt yrkesval. De börjar utforska hur de ska kunna utmana vad som hindrar dem att vara kreativa i sitt arbete, samtidigt som de tänker på vad som kan vara möjligt att göra i stället för att sätta upp utopiska drömmar. Jag blir inspirerad av att bevittna deras hunger, inte bara efter att överleva, utan också efter att få ny energi i sitt arbete och fortsätta utvecklas.

Samtidigt känner jag mig sorgsen över att sådana samtal inte finns närvarande i de flestas vardag. Vi måste föra upp saker i ljuset innan vi kan se vilken riktning vi ska ta. När vi gör det möjligt att förhålla oss kritiska till den nuvarande praktiken tillåts vi också att fortsätta vara lojala mot våra ideal.

Själva det faktum att vi uppmärksammar vikten av ideal som är bättre än vår nuvarande praktik betyder inte att vi är hycklare… Det är normalt. Hela poängen med att ha ideal över huvud taget är för att kritisera den nuvarande praktiken… Om det fanns ett samhälle vars ideal enbart var en beskrivning av dess existerande beteende skulle det vara nästan ofattbart overksamt. (Mary Midgely, 2001, s. 166)

Jag har för avsikt att lämna lite andningspauser vid olika tillfällen under läsningen för att ge plats för reflektion genom de frågor jag ställer och övningar jag föreslår. Genom att utforska dessa frågeställningar får vi hjälp att vara aktiva i våra beslut. Men ideal och möjligheter � 31

32 � Inledning

© ST U DEN T LI T T ER AT U R

liksom uppmaningen ”Var spontan!” är omöjlig finns det inga recept på hur man kan vara kreativ. Det är upp till var och en av oss tillsammans med våra kollegor och de klienter vi möter. Samtidigt är det emellertid både möjligt och önskvärt att utforska vad som främjar en sam-skapande kreativitet. Kreativitet genom samarbete med andra kräver en känsla för när och hur man ska börja införa nya idéer och aktiviteter. Det är ömsesidigt stimulerande. Jag måste känna när det är rätt tillfälle att ta ett nytt steg och stå ut med osäkerheten som följer på en ny erfarenhet.

Jag spelar gitarr och blev nyligen inbjuden att spela med andra musiker som haft ett band tillsammans i många år. De lät mig delta, men eftersom jag var ”the new kid on the block” tänkte jag på att inte ta för mycket plats på fel sätt. Samtidigt måste jag visa att jag höll måttet, så det skulle vara ett misstag att vara alltför tillbakadragen. Jag lyssnade på hur de andra spelade och försökte lägga till något till det som redan fanns i deras sätt att spela. Jag började med att kompa de andra. Vid ett tillfälle nickade bandledaren åt mig, ett tecken på att jag kunde spela ett solo, vilket jag gärna gjorde. Jag funderade efteråt på sekvensen och vad som gjort att bandledaren gav mig signalen just då. Som tur var träffade jag honom vid ett senare tillfälle och frågade om han kom ihåg och kunde berätta vad det var som gjorde att han nickade åt mig just då. Han sa: ”Jag lyssnar på vad alla gör och när jag gör det hör jag vad som skulle kunna fungera [för att gagna musiken]. Det var då jag nickade åt dig.” Han reagerade inte genom att separera de enskilda musikernas insatser utan snarare på vad låten eller musiken behövde just då. Det är just en sådan ”nick” vi väntar på från våra klienter. Det är vad sammanhanget verkar uppmana till, inte vad vi kräver av den andra.

När vi försöker med något nytt tillåter vi ett kreativt risktagande. Det sker troligen då vi känner att andra uppfattar och bekräftar våra förmågor och kunskaper. Vi bjuds in till att vara kreativa, och vår utmaning är hur vi svarar på denna inbjudan.

Det är en sådan inbjudan jag ger er på de sidor som följer.

Jim Wilson har arbetat inom National Health Service i över tjugo års tid, först i sitt hemland Skottland och sedan i England och Wales. Han utbildade sig först till socialarbetare och specialiserade sig senare inom familjeterapi och systemisk terapi.

Kreativitet i tider av begränsning EN FÖLJESLAGARE FÖR ER SOM ARBETAR INOM PSYKIATRI OCH SOCIALT ARBETE

Psykoterapeutiskt och psykosocialt arbete har alltid varit oförklarligt och ibland osynligt sammanbundet med bredare sociala och politiska system. Dessa system når ända in till själva hjärtat i våra professionella identiteter och formar vår uppfattning om vilka handlingar och diskurser som är tillgängliga. Jim Wilson hävdar att praktiker kan känna sig tvungna att utföra uppgifter som har föga likhet med professionell etik och kunskap. Samarbete med kollegor och möjligheter för kreativa samtal minskar inför ökade krav på byråkratiska redovisningar, blanketter och direktiv uppifrån som har liten relevans för praktiken och klienternas behov.

Författaren vidgar Paolo Freires radikala humanistiska vision till en vältalig vädjan för det han kallar en ”systemisk humanism”. Det innebär bland annat att man enträget söker sociala och relationella samband i en individualiserad och diagnosstyrd behandlingskultur.

Som alltid i Wilsons arbeten finns det plats för det oväntade, förmågan att se och ta tag i möjligheter i arbetet. Det är lika mycket ett sätt att tänka som ett sätt att arbeta och det finns många exempel i boken på hur hårt pressade behandlare kan få ny energi då deras egna idéer och resurser aktiveras i ett kreativt arbete tillsammans med sina klienter.

Boken är skriven som en ledsagare för såväl nya som erfarna behandlare och även för deras chefer och uppdragsgivare för att fungera som en samtalspartner eller som en vän till alla de behandlare som känner sig demoraliserade, oroliga och isolerade i sitt arbete.

Art.nr 40348

studentlitteratur.se