9789144132723

Forskarhandledaren Forskarhandledaren Gu n na r H a n da l Pe r L au vå s

Översättning: Sten Andersson

Gunnar Handal & Per Lauvås

Originalets titel: Forskningsveilederen © J.W. Cappelens Forlag AS, Oslo 2006

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 32996 ISBN 978-91-44-13272-3 Upplaga 2:1 © Gunnar Handal, Per Lauvås och Studentlitteratur 2008, 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Sten Andersson Omslagslayout: Signalera Omslagsbild: Shutterstock Illustrationer: Arvid Ytreland Printed by Eurographic Group, 2019

INNEHÅLL

Inledning 7

DEL I

Forskarutbildning och handledning 11

K A P I T E L 1 Forskarutbildning för master­examen och

doktorsexamen 15 Syftet med forskarutbildningen 16 Tidsramar 17 Studiestruktur och studieprogram 18 Uppföljning och kontroll 25 Handledarkvalificering 30 K A P I T E L 2 Handledning i olika ämnen 31

Organiseringen av forskningsarbetet 31 Självvalda eller tilldelade forskningsuppgifter 34 Monografi eller artikelformat 38 Medförfattarskap 39 K A P I T E L 3 Hur fungerar handledningen? 43

Hur fungerar handledningen på doktorandnivå? 43 Hur fungerar handledningen på masternivå? 47

© F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3

Innehåll

DEL II Huvudteman i handledningsprocessen 49 K A P I T E L 4 Handledning i olika former och i olika faser 53

Vilka förväntningar har studenterna? 54 Handledningsmodeller 55 Handledningsformer 59 Faser i handledningsförloppet 64 K A P I T E L 5 Relationen mellan handledare och student 79

Vilken relation? 80 Relationen – professionell och/eller personlig? 83 Handledare och student – ett komplementärt rollpar 88 Asymmetri och jämlikhet 92 Dubbla relationer 95 Känsloaspekter av relationen 96 Handledningsrelationens utveckling över tid 99 Vad ingår i handledarrollen? 102 K A P I T E L 6 Handledningssamtal 105

Kommunikationssituationen 105 Samtalsmönster i handledningen 109 Medel för att förverkliga partnerskapsmodellen 112 Några hjälpmedel 114 K A P I T E L 7 Handledning om skrivande 119

Skriv redan från första dagen – vänta inte! 120 Vad ska studenterna skriva? 122 Handledning om själva skrivandet 130 K A P I T E L 8 Feedback 137

Handledning om tankeskrivande texter – partnerskapsmodellen i praxis 138 Handledning om presentationstexter 141

4

© F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Innehåll

Formativ och summativ bedömning 142 Feedbacksituationen 143 Beröm och kritik 148 K A P I T E L 9 Handledning och studenternas ambitioner 159

Om studenternas ambitioner 160 Handledning och den avslutande bedömningen 168 K A P I T E L 10 Handledning i med- och motgångar 173

Det svänger 177 Och handledningen? 178 K A P I T E L 11 Att tala om handledningen 183

Metakommunikation 184 Hur ofta använder handledare metakommunikation? 188 Metakommunikation och asymmetri 194 Tidig metakommunikation: avtal om handledningen 195 DEL III Några mer specifika teman 199 K A P I T E L 12 Handledning i och av grupper 201

En student – två handledare 204 En student – flera handledare i en forskargrupp 205 En student – flera handledare i ett handledningsteam 207 En handledare – ett par tre studenter 208 En handledare – många studenter 209 Gruppdynamik och handledning 212 K A P I T E L 13 Handledning via Internet 217

Så enkelt 217 För- och nackdelar 218 En varning 219

© F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

5

Innehåll

K A P I T E L 14 Kriser och krishantering 221

Administrativ uppföljning 221 Stöd vid motgångar 222 Oförutsedda problem 224 Att byta handledare 224 När det verkligen spårar ur 226 K A P I T E L 15 Handledning och etik 231

Samtal om etiska frågor 233 Samtal om etiska problemsituationer 234 Etik i handledningen 237 K A P I T E L 16 Glädjen i att handleda 241

Litteratur 247 Bilaga 259 Nils Christie: Tolv råd om skrivande 259

6

© F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

K apitel 3

Hur fungerar handledningen?

Det saknas inte anekdotiska berättelser om hur den egentligen är – denna handledning som det talas så mycket om. Men det finns också en del forskningsresultat som åtminstone ger några situationsbilder av vissa sidor av handledningen. Den bild som träder fram vid läsningen av det material som föreligger är tvetydig, men generellt sett verkar det inte råda någon krisstämning kring den handledning som bedrivs.

Handledning av studenter som skriver avhandlingar eller andra större arbeten är ingen ny företeelse. Men den organiserade handledningen är av relativt färskt datum. Förr kunde de som arbetade för att uppnå doktorsexamen själva välja om de ville ha handledning – såvida det nu gick att få det, vilket inte var självklart – eller om de ville göra arbetet på egen hand.

Och hade de påbörjat en handledning var det inga större problem att avsluta den om de tyckte att den inte var tiden och mödan värd. Studenterna ”voted with their feet”, som man uttryckte det. I dag är det annorlunda. Handledning anses vara en obetingad fördel som ska komma alla studenter till godo. På så sätt ska forskarutbildningen stärkas.

Hur fungerar handledningen på doktorandnivå?

De undersökningar som gjorts ger ingen anledning till allvarlig oro. Men forskningen ger ändå en bild som är långt ifrån problemfri. Evaluering av norsk forskarutbildning (Norges forskningsråd 2002) visar att av de doktorander som ingick i undersökningen (N=686) uppger hälften att de fick den handledning som de hade behov av, en tredjedel att de fick lite mindre än nödvändigt, medan en tiondel uppgav att de fick betydligt mindre handledning än de hade behov av. 90 procent av studenterna kunde alltid eller © F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

43

3 Hur fungerar handledningen?

för det mesta komma i kontakt med sin handledare när så behövdes, och för dessa studenter var det inget problem. Däremot uppgav en tredjedel av dr. polit.-studenterna att de hade handledning en gång per termin eller ännu mindre. 80 procent av studenterna är nöjda med kvaliteten på handledningen, men bara en tredjedel tycker att handledningen är ”mycket bra”.

Men 20 procent är missnöjda, och bland dr. ing.- och dr. oecon.-studenterna utgör denna grupp hälften av de tillfrågade. De förhållanden som framför allt ligger bakom missnöjet är att handledaren inte är specialist på studentens ämnesområde, har för lite tid till handledning och rent allmänt inte är tillräckligt engagerad i arbetet. Vid Universitetet i Oslo ansåg 64 procent av doktoranderna i humaniora, medicin och odontologi att handledningen var mycket eller relativt bra, och endast 10 procent betraktade den som dålig (Tvede & Hovdhaugen 2002:54).

Bland de nordiska länderna har det gjorts flest undersökningar av forskarhandledningen i Sverige (se Doktorandspegeln 2003, Näslund & Engström 1999, Postgård & Upmanis 2001, Riksrevisionsverket 1996, Widfeldt 2003). Många är mycket nöjda med handledningen; inom exempelvis medi­ cin ger 95 procent av doktoranderna sin handledare toppbetyg. Den generella bilden är även för Sveriges del att en majoritet är nöjd med sin hand­ ledare, och en minoritet är missnöjd. Men det kan se ut som denna minoritet inte bara är missnöjd, utan delvis oerhört kritisk.

Den enda studie vi känner till som specifikt sett närmare på erfarenheterna hos dem som inte genomfört sina doktorandstudier är Frischer och Larssons (2000) undersökning av ett svenskt universitet.1 Och deras slutsats är hård:

1 Av de 173 studenter som antogs till forskarutbildningen på en samhällsvetenskaplig institution under perioden 1974–1992 hade 33 disputerat år 1995 och haft en genomsnittlig studietid på 11,5 år. 19 av de doktorander som inte hade slutfört sin utbildning uppfyllde urvalskriterierna för undersökningen: (a) de hade fullföljt minst 50 procent av det obligatoriska programmet och (b) de hade formellt trätt ut ur programmet. 15 av dem som det gick att få kontakt med intervjuades. Av de cirka 120 övriga studenterna måste man räkna med att en (stor?) del håller på med sina studier och kommer att fullfölja dem, men att det också finns en grupp av okänd storlek som inte kommer att göra det: några har redan gett upp utan att meddela det, medan andra kommer att ge upp efter ett tag.

44

© F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3 Hur fungerar handledningen?

Focusing on the student-supervisor relationship, we encountered a laissezfaire situation of almost unbelievable dimensions. (Frischer & Larsson 2000:153)

Denna abdikation, som författarna kallar det, från ledarskap i upplärning av forskare manifesterade sig på alla nivåer vid universitetet. Det fanns exempelvis inga regler för utnämning av handledare. Vissa åtog sig att handleda oerhört många studenter, gärna också inom delar av ämnet som de själva inte var insatta i. Handledningsmötena hade ofta karaktären av artighetsvisiter och var i egentlig mening inte handledning. Mötena var ofta korta, godtyckliga och begränsades till ett par stycken om året. En del studenter visste inte ens namnet på sin handledare. Vissa kunde få vänta i åratal på feedback på saker som de skrivit, och en av dem fick tillbaka kommentarer från en assistent.

Hur som helst så framgår det tydligt av Frischer och Larssons undersökning att det kan förekomma kvalitetsbrister, trots att många av studenterna är mycket nöjda med sina handledare. Bland dem som hoppat av från doktorandstudierna riktas en delvis allvarlig kritik mot uppläggningen av handledningen som anses fungera uselt, även om vi när det gäller denna grupp kanske måste räkna med att de som svarar lägger skulden på andra, också för förhållanden som de själva har ett visst ansvar för.

I sin sammanfattning hänvisar också Degerblad och Hägglund (2002) till att det har riktats skarp kritik mot handledningen vid svenska universitet. Det har handlat om: […] otillräcklig handledning, för lite tid eller för dålig kvalitet i handledningen. Tidvis har mycket skarp kritik riktats mot den handledningen som erbjuds forskarstuderande, och i många fall har brister i handledningen setts som en huvudorsak till avhopp, svag genomströmning och bristfällig kvalitet i avhandlingarna. (Degerblad & Hägglund 2002:31)

Om man ska ta de svenska studierna på allvar tycks den generella bilden vara att en majoritet av doktoranderna är mycket nöjda med den handledning de har fått. Och ju mer handledning de har fått, desto nöjdare är de.

Men bland dem som hoppat av framkommer stark kritik av handledningen.

© F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

45

3 Hur fungerar handledningen?

De positiva sidor hos handledaren som oftast nämndes var ”ämnesmässigt kunnig” (35 %) och ”uppmuntrande, stödjande, positiv, tror på min förmåga” – alltså sådant som handlar om handledningens bägge komponenter: (1) att handledaren delar med sig av sin forskningskompetens och sin vetenskapliga insikt till doktoranden och (2) att handledaren är stödjande och uppbygglig i samarbetet (SULF 1998:7). Men det hänvisas också till de vanligast förekommande negativa sidorna hos handledare: handledare som ”inte har tid” eller ”inte är kunniga”.

Det som här framkommer är ganska typiska kritiska punkter som riktas mot handledare. Den lista som Brown och Atkins (1988:127) presenterade tycks fortfarande fånga in den vanligaste kritiken: • • • • • • • • •

Too few meetings with students.

No interest in topic.

Too little direction.

Abscence from department.

Lack of relevant skills and/or knowledge.

No interest in student.

Too little practical help given.

Failure to return work promptly.

Lack of research experience.

I den lista över vanlig kritik av PhD-handledare som Phillips och Pugh (1994:100) presenterar, lyder den första punkten så här: Students expect their supervisors to actually supervise them.

En handledare som man inte träffar, som inte är intresserad av det man håller på med, som hela tiden har viktigare saker för sig än att handleda, som tar lång tid på sig att ge feedback – en sådan handledare upplevs som värd att kritiseras. Och motsatsen: studenter är nöjda med handledare som prioriterar handledningen, såväl tidsmässigt som på andra sätt, och som gör så gott de kan.

46

© F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3 Hur fungerar handledningen?

Hur fungerar handledningen på masternivå?

I en undersökning vid Universitetet i Bergen visade det sig att studenterna på Det historisk-filosofiske fakultet i hög grad var nöjda med den handledning de fick (Andersson & Kristensen 1993). Samma sak framkommer i en större enkätundersökning bland ett nationellt urval av studenter vid norska universitet (Falkfjell & Smeby 1999).

Undersökningarna tyder på att det inte finns några speciella aspekter av handledningen som studenterna är missnöjda med. Ungefär två tredje­ delar av studenterna uppger att de är ”nöjda” med kommunikationen med handledaren och frekvensen i kontakterna. Dessutom tycks studenterna vara nöjda när handledaren är kunnig i det ämne som de skriver om, är grundlig i sin genomläsning av uppgiften och skapar en trygg atmosfär (a.a.:58f). Den svagaste punkten verkar vara handledarens feedback på kvalitetsaspekten av studenternas arbete; den kunde vara mer omfattande.

Studenterna tycks också vara väl medvetna om vad de själva bör ta ansvar för i handledningen (a.a.:60f).

Resultaten från de undersökningar som föreligger tyder inte heller på någon större frustration bland studenterna över studieuppläggningen och handledningen. Studenterna är i stort sett nöjda med handlednings- och studieförhållandena. Falkfjell och Smeby (1999) diskuterar om dessa positiva resultat kan hänga samman med att studenterna saknar föreställningar om att förhållandena skulle kunna vara annorlunda. Relationen student– handledare är ett auktoritetsförhållande där handledaren är överlägsen vad gäller såväl kunskap som erfarenhet. Det kan göra att studenterna inte ifrågasätter handledarnas hjälpinsatser och funktion i uppgiftsprocessen.

Studenten utgår ifrån att handledaren vet bäst, eftersom han eller hon är erfaren och mer kompetent.

Mycket av det som vi här redogjort för bygger på studenternas uppfattningar och bedömningar av den forskarhandledning de har kännedom om. Någon kanske invänder: ”Jovisst, men det är ju bara deras uppfattningar. Det är annorlunda i verkligheten.” Då är det viktigt att vara medveten om att uppfattningar i hög grad är ”verkligheten”. Det är hur vi uppfattar något som avgör hur vi reagerar på det och förhåller oss till det.

Studenternas uppfattningar om forskarhandledningen är därför något som

© F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

47

3 Hur fungerar handledningen?

man måste ta på allvar. Uppfattningarna präglar hur de själva går in i handledningen – tills vi eventuellt kan få dem att ändra uppfattning.

Att studenterna är nöjda med den handledning de får kan ha att göra med både kvaliteten på det utbud som finns och de förväntningar de har på handledningen. Om studenterna inte har några större förväntningar behövs det ju inte särskilt mycket för att de ska vara nöjda. Kanske vi kommer att få uppleva att studenterna blir mindre nöjda med den handledning som ges, trots att kvaliteten på handledningen blir högre.

48

© F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Huvudteman i handledningsprocessen DEL II

Huvuddelen av denna bok handlar om vad vi gör som handledare och hur vi tänker om det vi faktiskt gör. Erfarna handledare kommer förhoppningsvis att känna igen sig; materialet är till stor del hämtat från vad skickliga handledare har rapporterat, både i samtal och i litteraturen. Vad är enligt deras mening rätt att göra? Vilka faktorer anser de vara särskilt avgörande? Och vad anser de som har blivit handledda av dessa duktiga handledare?

Förhoppningsvis känner man inte bara igen sig och får bekräftat det man redan vet. Det dyker kanske också upp sådant som man inte har tänkt på som handledare, sådant som man inte har gjort eller uppmärksammat som en möjlighet. I så fall kan man kanske få lust att själv pröva något nytt, eller fråga sig hur förnuftiga handledare verkligen kan komma på att göra sådana här saker.

Handledning är i hög grad traditionsbestämd, och vissa avsnitt i denna del av boken kommer att sträcka sig bortom den praxis som är underbyggd av den lokala traditionen. Det kommer naturligtvis att ge upphov till en del frågor om vad man kan tillåta sig att pröva när ryggmärgen säger att ”det här har vi inte gjort tidigare”. Och vår förhoppning är förstås att många tar chansen – självfallet efter att noga tänkt sig för!

Forskarhandledning – det är samtal mellan handledare och student1 om något som har med uppgiften2 att göra. Sådana samtal är naturligtvis helt centrala i handledningen. Men handledning omfattar mer än så. Det kan handla om att skapa de rätta arbetsvillkoren för studenten, exempelvis genom att skaffa fram resurser till arbetet, att se till att det finns utrustning och arbetsplats, eller att man ser till att studenten får möjlighet att lära sig använda metoder, tekniker och hjälpmedel. En del skulle också hävda att de

1 Att vi kallar den som blir handledd för ”student” beror dels på att vi betraktar vederbörande som en person som håller på att lära sig forskning, dels på att det inte finns något bra ord för en person som befinner sig i denna position (beteckningar som ”den handledda” blir för otympligt i löpande text).

2 Vi använder orden ”uppgift” och ”avhandling” omvartannat (och ibland även andra närliggande termer) när vi skriver om det arbete som studenten håller på med och som handledningen är knuten till. Vi tänker oss detta i vid mening, att det omfattar såväl forskningsprocessen och den konkreta texten som avhandlingen och arbetet med att utforma den.

50

© F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

utför handledning när de tar med studenter på möten och konferenser, involverar dem i arbetet med papers och posters till sådana arrangemang samt introducerar dem för kolleger från andra forskningsmiljöer som bedriver liknande forskning. Vissa skulle säga att de utför handledning när de hjälper studenten att finna sig tillrätta i den egna miljön – eller i andra miljöer – och inte bara med avseende på sociala förhållanden.

Andra menar att detta verkligen inte är handledning. Uppgiften som handledare handlar om att hjälpa studenten att genomföra sitt forsknings­ arbete och få sin avhandling skriven. Allt det andra får studenten reda ut på egen hand utan att handledaren ska blanda sig i. ”Detta måste alla klara av, och det blev folk av oss också”, får man ofta höra.

Detta berör huvudtemat i boken. Vad handledare och studenter uppfattar och förväntar sig – av sig själva och av motparten – är det helt avgörande. Har de likadana eller skilda förväntningar? Känner båda parter till varandras förväntningar eller är de ovetande om dem? När handledaren ”vet” hur handledningen ska gå till och studenten ”tror” att den ska försiggå på ett annat sätt, då kan det bli problematiskt.

Forskarhandledning är inget välbekant för studenter. De har få eller inga erfarenheter att bygga på. Vem har tagit sin masterexamen innan man påbörjat studierna ifråga? Och vilka relevanta erfarenheter har studenterna att bygga vidare på? Är det relationen elev–lärare på gymnasieskolan som är det närmaste man kommer? Eller förhållandet till idrottstränaren? Eller vad man sett av domarna i tv-programmet Idol? Är det de tidigare erfarenheterna som elev som utgör den mest relevanta grundvalen så är det kanske inte särskilt konstigt om eleven (= studenten) ”lämnar in” det som han eller hon har producerat för att få det godkänt. Kanske ingår det i så fall även förväntningar om att läraren (= handledaren) ska förklara vad som förväntas av studenten – vad som är ”rätt” – innan studenten påbörjar arbetet. Det finns dessutom en del mytomspunna uppfattningar i studentmiljön. Studenten kan förvänta sig att få mycket och tät kontakt med handledaren, och att det är handledaren som ska se till att det blir så. Handledaren å sin sida ser det som viktigt att studenten själv tar kontakt när det finns behov av handledning, och att handledningsmöten inte bör förekomma alltför ofta eftersom det kan gå ut över studentens självständighet i arbetet. En del av allt detta kan avklaras i ett inledande samtal där man skisserar de grova ramarna för uppgiftsarbetet och handledningen. Men så går det inte alltid till. © F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

51

Professor Gunnar Handal och professor Per Lauvås är verksamma inom det universitetspedagogiska fältet och har forskat om den typ av handledning som de skriver om. De har lång erfarenhet som handledare på både masternivå och doktorandnivå och är efterfrågade föredragshållare och kursledare.

Forskarhandledaren Detta är en bok om hur man kan handleda andra som ska lära sig forska. Boken syftar till att ge en fördjupad förståelse av handledningsarbetet, och ger redskap för hur man kan bemästra olika utmaningar. Tesen är att handledarrollen bör utformas på ett genomtänkt sätt och framförhandlas i mötet med studenter och doktorander.

Författarna inleder med att gå igenom handledningens ”inramning” med dess olika moment, och ger en översikt av hur forskarutbildningen har utvecklats och är upplagd.

De viktigaste generella aspekterna av samarbetet och samspelet mellan handledare och student eller doktorand diskuteras utförligt i bokens andra del. Den avslutas med en diskussion av mer specifika teman av stor betydelse, exempelvis handledning ur ett könsperspektiv, hur man handleder studenter med en annan kulturell bakgrund, handledning via Internet.

Boken vänder sig primärt till handledare, på såväl masternivå som doktorandnivå, men den kan också med behållning läsas av dem som blir handledda.

Art.nr 32996

52

© F Ö R FAT TA R NA O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

studentlitteratur.se