9789144129389

Lyssna, reagera och

agera Förskolans, skolans och fritidshemmets möte med barn och elever som upplever våld i nära relationer

Ann-Marie Markström Ann-Charlotte Münger

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40192 ISBN 978-91-44-12938-9 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Karl Stefan Andersson Ombrytning inlaga: Carina Blomdell Formgivning omslag: Carina Blomdell Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by Dimograf, Poland 2020

Innehåll

1 Inledning 11 Bokens utgångspunkter 13 Bokens upplägg 15

Del I Definitioner, riskfaktorer och konsekvenser 2 Våld i nära relationer 23 Definition av våld och misshandel 23 Våld i nära relationer som en kriminell handling 26 Begreppens makt 27 Förekomst och mörkertal 29 Förståelse av våldet 31 Att diskutera 34 3 Barnaga och barnmisshandel 35 Barnmisshandel och FN:s barnkonvention 35 Sverige först i världen att införa lag mot barnaga – några historiska nedslag 38 Barnmisshandel – ett vagt begrepp 40 Fysisk barnmisshandel 42 Psykisk barnmisshandel 42 Kränkningar 43 Sexuella övergrepp 43 Försummelse 43 Hedersrelaterat våld och förtryck 44 Utsatthet på många sätt 44 Våld mot barn – ett stort mörkertal 47 Barn och unga som upplever våld inom familjen 48 Att diskutera 49

© Författarna och Studentlitteratur

4 Barn som lever i familjer med en våldsproblematik – en form av barnmisshandel 51 När är det barnmisshandel? 53 Begrepp och deras betydelse för förståelsen av barns våldsupplevelse 55 Våldets konsekvenser 57 Omsorgssvikt och utebliven omvårdnad 58 Psykosociala konsekvenser 59 Kognitiva konsekvenser och konsekvenser för barnets skolgång 59 Att diskutera 61

Del II Förskolans och skolans ansvar 5 Barns och ungas egna erfarenheter i fokus 65 Barns rätt att komma till tals och krav på ökad delaktighet 65 Barns och ungas berättelser 68 Barnens bild av myndigheters stöd och hjälp 70 Förskola och skola som platser för trygghet 72 Utsattheten som hinder för en trygg skolgång 73 Misshandelns påverkan på skolgången 75 Hög frånvaro och skolk 76 Känsla av utanförskap i skolan 77 Barns erfarenheter av skolans bemötande och agerande 78 När skolan agerar 79 När skolan inte agerar 82 Budskap från barn som lever med våld i hemmet 83 Vidare läsning kring barns perspektiv utifrån sin erfarenhet att leva med våld i hemmet 83 Att diskutera 84

© Författarna och Studentlitteratur

6 Förskolans och skolans formella ansvar och skyldigheter 85 Skollagen och andra styrdokument 87 Skolans elevhälsa och dess professioner 88 Elevhälsans olika professioner och deras ansvar 90 Förskolans och skolans anmälningsplikt och kontakter med socialtjänsten 92 Vad händer efter att en orosanmälan lämnats in till socialtjänsten? 94 Sekretess 97 Undantag från sekretess och tystnadsplikt 100 Skyddade personuppgifter och skyddad identitet 101 Dilemman kring sekretess, tystnadsplikt och samarbete med socialtjänsten 104 Att diskutera 106

Del III Identifiera, hantera och samverka 7 Förskolans och skolans möte med våld i nära relationer i praktiken 109 Hur tänker personal i förskola och skola kring barnmisshandel? 111 Är barn som upplever våld i familjen utsatta för barnmisshandel? 112 Uppfattningar om förskolans och skolans uppdrag i relation till våld i nära relationer 119 Det pedagogiska uppdraget och kunskapsmålen i fokus 120 Skolans sociala och kompensatoriska uppdrag 122 Sammanfattande reflektioner kring skolans och förskolans uppdrag. 124 Att diskutera 125

© Författarna och Studentlitteratur

8 Att identifiera barn som upplever våld i familjen 127 Känsligt gränsarbete mellan hem och skola 128 Att uppmärksamma symtom 130 Förskole- och skolpersonalen om sina misstankar om att ett barn far illa 132 När barnet signalerar att det finns problem 133 Frånvaro av signaler 136 Signaler från familjen 137 Signaler från omgivningen 139 Viktiga tecken på att barn och elever far illa i hemmet 140 Att diskutera 144 9 Att göra en orosanmälan 145 Okunskap och osäkerhet 147 Rutiner, organisation och ledarskap 150 Ska och kan jag vara säker innan anmälan? 155 Rädslor och dilemman 155 Olika syn på barnuppfostran och barnmisshandel 157 Att prata med föräldrar och barn 158 Rädsla för att anmäla oskyldiga och rädsla för repressalier från föräldrar 163 Misstro mot socialtjänstens förmåga att hjälpa barnet 166 Att diskutera 169 10 Samverkan i arbetet med att identifiera och skydda barn och unga som utsätts för barnmisshandel 171 Nationella krav och riktlinjer på samverkan 172 Förskolans och skolans samverkan och samarbete inom den egna organisationen 175 Uppfattningar om rutiner och ansvar 177 Att bolla ansvar mellan olika professioner 181 Bristande resurser 185

© Författarna och Studentlitteratur

Förskolans och skolans samverkan med andra myndigheter 187 Möte mellan förskola eller skola och socialtjänst 189 Utmaningar och möjligheter för samarbete och samverkan 198 Att diskutera 201 11 Vägledning för framgångsrik samverkan och samarbete för barn som far illa 203 Styrning och regelverk 204 Struktur och organisation 208 Synsätt och samsyn 214 Att diskutera 218 12 Vad gör vi? 219 Vad ingår i skolväsendets uppdrag 219 Ledningens ansvar att skapa förutsättningar för skolpersonalen 224 Kompetens och kunskap 227 Förebyggande arbete 230 Att stötta barn och elever i vardagen 231 En trygg och omhändertagande miljö 235 Våga fråga! Nolltolerans mot att inte våga fråga 237 Viktiga aktörer i förskola och skola – nyckelpersoner 239 Att diskutera 240 Referenser 241 Sakregister 249

© Författarna och Studentlitteratur

2 Våld i nära relationer Våld är en handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något som den vill. (Isdal 2001, s. 34) Barnmisshandel utgår från vår syn på hur vi förstår barns och ungas utsatthet när det gäller en problematik som våld i nära relationer. Det är därför viktigt att till en början tydliggöra vår förståelse av våld och misshandel och hur det kan komma till uttryck inom familjen. Vad karakteriserar våld i nära relationer och hur kan det definieras?

Definition av våld och misshandel Vad som skiljer våld i nära relationer från annat våld, där våldsutövaren oftast är en okänd person för offret och våldssituationen sker i en offentlig miljö, är att den våldsutsatta har eller har haft en emotionell bindning och nära relation till sin förövare (Sinisalo & Moser Hällen 2018). Att leva i en våldsam relation är dubbelt traumatiserande då den våldsutsatta utsätts för våld samtidigt som personen har en relation till våldsutövaren. Per Isdal (2001, 2017) betonar i ovanstående definition av våld, vikten av att tydliggöra innebörden av begreppet. Han utgår från en bred definition

© Författarna och Studentlitteratur

23

2 Våld i nära relationer där våld inte begränsas till en fysisk handling av maktutövande.

Våld måste i stället ses som ett gemensamt mönster av många olika våldsuttryck. Den här definitionen visar också på en annan viktig skillnad från tidigare synsätt på våld. Utövandet av våld är en makthandling. Våldshandlingar har ett mål och målet är att påverka andra människor negativt. Det är viktigt att avgränsa och tydliggöra våld utifrån angränsande och delvis överlappande begrepp som ilska, aggression, misshandel och makt. Våld och aggression relaterar till handlingar, ilska till en känsla och makt antingen till känslor, handlingar eller positioner (Isdal 2001). Misshandel är systematiskt våld och beskrivs som ”ett systematiskt mönster av ett beteende inriktat på att kränka, underkuva eller förstöra en annan individ” (Isdal 2001, s. 39).

Den här utvidgade synen på våldsbegreppet kan vara problematisk, eftersom det går att tolka det som att alla negativa handlingar kan förstås som en våldshandling. Det är emellertid nödvändigt, menar Isdal (2001), att använda ett brett spektrum av handlingar som kan benämnas som våld. Om våldet kallas något annat så neutra­liseras handlingen och överensstämmer inte med det obehag och den rädsla som den utsatta känner. Våldet i sig blir en underordnad faktor, vilket får till följd att våldshändelserna antingen tonas ned eller omformuleras som bråk, konflikt, meningsskiljaktigheter eller motsättningar (Münger & Mattsson 2018). Ett begrepp som våld och misshandel skapar i stället en medvetenhet om att det handlar om aggressionshandlingar som är riktade mot en eller flera personer i en familj (Isdal 2001, 2017).

Isdals definition har fått stor betydelse för samhällets arbete med våld i nära relationer. Socialstyrelsen definierar våld i nära relationer som ”ett mönster av handlingar som kan vara allt från subtila handlingar till grova brott ”. Myndighetens definition av våld i nära relationer innefattar sex kategorier av olika vålds­ uttryck. Det kan handla om fysiskt våld (1) med sparkar, knuffar, att bli fasthållen eller bli dragen i håret. Fysiskt våld innebär inte sällan fara för den våldsutsattas liv och behov av att uppsöka sjukvård. Till psykiskt våld (2) räknas att bli förlöjligad samt indirekta

24

© Författarna och Studentlitteratur

2 Våld i nära relationer eller direkta hot. Men även hot och våld mot familjens husdjur kan räknas till den psykiska utsattheten. Att bli utsatt för sexuellt våld (3) handlar om att tvingas (eller inte våga säga nej till att) delta i sexuella handlingar och/eller att bli våldtagen. Våld i nära relationer kan också ta sig andra uttryck. Social utsatthet (4) är att hindra en närstående att delta i aktiviteter eller träffa släkt och vänner, så kallad frihetskränkning. På samma sätt ses ekonomisk/ materiell utsatthet (5–6) som en del av det mönster som Socialstyrelsen definierar som våld i nära relationer. Ekonomiskt våld kan ta sig uttryck på många sätt. Det kan handla om att begränsa en närståendes ekonomiska självständighet, genom att exempelvis att ta över familjens ekonomi, förbjuda den närstående att utbilda sig och söka arbete eller tvingas säga upp sig. Den närstående kan också tvingas till att skriva på olika typer av bindande dokument, såsom lånehandlingar, men också få sina saker förstörda eller utsättas för vanvård och försummelse genom att exempelvis inte få tillgång till sin medicin eller få tillräcklig och näringsriktig mat.1 I samband med separation och skilsmässa ökar risken för våld.

En skilsmässa måste därför ses som en riskfaktor. Det handlar om både före och under själva skilsmässan, men lika viktigt är att inte se uppbrottet som ett avslut på våldsförhållandet. Det är inte ovanligt att våldet i stället eskalerar. I den här fasen av skils­ mässoprocessen ökar också risken för att bli dödad (BRÅ 2014).

När det förekommer våld i familjen finns oftast en komplex relationsproblematik där en eller flera (ibland samtliga) vålds­ uttryck kan förekomma samtidigt. Våldet blir ett normalt inslag i familjelivet och successivt suddas gränsen ut mellan vad som kan ses som ett accepterat respektive ett oacceptabelt beteende. Eva Lundgren (2012) ser detta som en normaliseringsprocess där den våldsutsatta kvinnan försöker anpassa sig efter den våldsutövandes försök att upprätthålla och utöka kontrollen av henne.

1 https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/vald-och-brott/ vald-i-nara-relationer/ hämtad den 2019 10 17.

© Författarna och Studentlitteratur

25

2 Våld i nära relationer Det kan vara svårt för omgivningen att förstå varför en kvinna stannar i en relation där hon utsätts för våld. Flertalet studier har pekat på våldets psykiskt nedbrytande processer som en förklaring. Genom dessa normaliseras våldet och det är vanligt att offret i olika grad tar över förövarens verklighetsuppfattning.

Det är samtidigt viktigt att problematisera ett begrepp som våld. Våld i nära relationer kan inte ses som ett fenomen, utan består av flera i sig olika fenomen. Utifrån en sådan utgångspunkt kan våldet förstås utifrån en typologi som utgår från en bred palett som i sig består av olika grader av våld. Enstaka incidenter av våld kan särskiljas från grovt, systematiskt våld där det oftast ingår en hög grad av kontroll och isolation för den våldsutsatta. Inte sällan förekommer samtliga av de tidigare presenterade våldsuttrycken.

Våldet kan också skilja sig åt beroende på om det är något som utövas av båda parterna eller om det finns en tydlig våldsutövare och en våldsutsatt (Johnson 2008).

Vad som är viktigt att klargöra är att det inte på något sätt handlar om att underskatta eller bagatellisera någon form av vålds­ uttryck som skulle kunna ses som mindre allvarlig. Bedömningen av våld utifrån någon form av skala kan i stället fungera som ett bra verktyg för de professionella, exempelvis i förskola och skola, när de misstänker att något inte stämmer i familjen och hur de som förskole- och skolpersonal ska förstå våld och hur de ska agera. Minst lika viktigt är det emellertid att påpeka att själva bedömningen om det förekommer våld i familjen inte är en fråga för förskola eller skola. Det är alltid socialtjänsten som ska utreda och göra bedömningen om ett barn far illa eller inte.

VÅ L D I NÄ R A R EL AT ION ER SOM EN K R I M I N EL L H A N DL I NG

De ovan beskrivna våldsuttrycken är handlingar och beteenden som enligt lagstiftningen kan definieras som allvarliga brott. I Sverige tog den så kallade kvinnofridskommittén initiativ till en lagändring i den svenska strafflagen. Sedan 1998 går det döma någon för misshandel om det går att bevisa att våld, hot och kräkningar

26

© Författarna och Studentlitteratur

2 Våld i nära relationer utgör ett generellt mönster av våldshandlingar riktad mot en partner. I brottsbalken (SFS 1962:700) ryms denna inom paragraferna (grov) fridskränkning alternativt (grov) kvinnofridskränkning (Brottsbalken, 4 kap. 4a §). Enligt rådande lagstiftning är dessa brott unika i sitt slag, eftersom den enskilda handlingen i sig inte behöver klassificeras som en straffbar handling. Vad som dock kännetecknar den här brottsrubriceringen är att handlingar och situationer (brottsgärningen) definieras utifrån den nära relation som finns mellan våldsutövaren och den våldsutsatta (Brotts­ balken, 4 kap. 4a §).

Vad som är viktigt att betona är att både vuxna och barn kan befinna sig i situationer och drabbas av handlingar som inte kan lagföras som ett brott, men trots detta kan vara utsatta för våld i nära relationer. För även om en handling inte är straffbar enligt brottsbalken, så kan samhället och socialtjänsten agera på olika sätt för att skydda våldsutsatta, såväl vuxna som barn. Om det är så att det finns starka misstankar om att barn lever i en utsatt miljö, där det exempelvis förekommer missbruk eller misstänkt våld, så kan socialtjänsten sätta in utredningsåtgärder, men även förebyggande eller behandlande insatser för att skydda barnen.

Detta kan ske såväl på frivillig basis som via tvångsåtgärder. Det innebär att även om en förövare inte döms enligt brottsbalken så kan åtgärder sättas in till stöd för såväl familjen som till misstänkt förövare enligt gällande sociallagstiftning, det vill säga det är olika lagstiftning som gäller för olika typer av åtgärder.

Samhället, där socialtjänsten har det yttersta ansvaret, har skyldighet och ansvar att tillgodose skydd, stöd och hjälp för barn och vuxna som befinner sig i den här formen av utsatthet, oavsett om det handlar om och definieras som kriminella handlingar eller inte.

BEGR EPPENS M A K T

I den här boken kommer begreppet våld i nära relationer att användas som ett övergripande begrepp eller ”paraply” som omfattar brott, våld, misshandel och förtryck som kan utövas på många

© Författarna och Studentlitteratur

27

2 Våld i nära relationer olika sätt inom den närmaste familjekretsen (SOU 2015:55, s. 50).

Begreppet är könsneutralt och inkluderande, vilket innebär att det saknar fördefinierade våldsutövare eller våldsutsatta. När ett begrepp som mäns våld mot kvinnor används är det däremot tydligt uttalat vem som är förövare och vem som är offer.

Det är viktigt att påpeka att det inte oproblematiskt att använda ett begrepp som inte riktar fokus på den vanligaste formen av våld i nära relationer, nämligen mäns våld mot kvinnor. Ett könsneutralt begrepp osynliggör på så sätt det allvarliga och upprepade partnervåldet där det vanligtvis är mannen som är våldsutövande och kvinnan som är våldsutsatt. Forskningen visar att mäns våld mot kvinnor är allvarligare, grövre och får större konsekvenser än våld i nära relationer där våldsutövaren är en kvinna, oavsett om det handlar om en homo- eller heterosexuell relation (SOU 2015:55).

Användandet av ett könsneutralt begrepp innebär inte att vi inte tar hänsyn till det allvar som finns när det gäller mäns våld mot kvinnor. Att vi här väljer ett begrepp som våld i nära relationer går ändå att motivera. I en utvidgad definition är det hela familjen som drabbas av att en förälder utsätter den andra föräldern för våld.

Vårt ställningstagande att det är familjens barn som står i fokus innebär att det också är möjligt att inkludera barn och unga som lever med hedersrelaterat våld och förtryck i definitionen våld i nära relationer. Socialstyrelsen (2019) definierar hedersrelaterat våld och förtryck som en kollektiv utövning av våld och kontroll från den våldsutsattas familj, men som också kan vara sanktionerat eller pådrivet av släkt och omgivning. I denna form av våldsutövning är kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet central och valet av livspartner ligger inte hos individen (den enskilda flickan eller pojken) utan är en kollektiv angelägenhet för familj och släkt. Även om kontrollen över flickor är mycket stark så drabbas även pojkar och män, liksom homo- och bisexuella personer samt transpersoner. Våldet tar sig uttryck på många olika sätt, såsom fysiskt, psykiskt, socialt och sexuellt, men kan även omfatta

28

© Författarna och Studentlitteratur

2 Våld i nära relationer begränsningar av olika slag, från val av kläder till livsval som kan handla om val av äktenskapspartner, utbildning, arbete och fritidssysselsättning (Socialstyrelsen 2019).

Förekomst och mörkertal Det är oklart hur omfattande en problematik som våld i nära relationer är och hur många vuxna och barn som i Sverige lever i familjer med våld. Det är som det uttrycks i en statlig offentlig utredning, ett ”svårfångat samhällsproblem” (SOU 2014:49, s. 53).

Någon helhetsbild i form av officiell statistik finns inte och resultat från undersökningar som genomförts visar på olika resultat eller har inte genomförts under senare år.

Orsaken till att det är svårt att få uppgifter om förekomst och omfattning kan tyckas självklar, då det handlar om situationer och händelser som äger rum i den privata sfären, det egna hemmet.

Problembilden består vidare av olika former av våldsuttryck och utsatthet som är svåra att passa in i standardiserade mät­ instrument med fastställda kategorier. En ytterligare förklaring är att ingen myndighet (exempelvis Socialstyrelsen, SCB eller Folkhälsomyndigheten) har ett övergripande ansvar att samla in, analysera och publicera statistik från andra myndigheter som på olika sätt kommer i kontakt med familjer med den här formen av våldsproblematik. Myndigheter kan i stället få enskilda uppdrag att genomföra undersökningar. Den typen av undersökningar ger viktig kunskap, men på bekostnad av ett mer långsiktigt och systematiskt kartläggningsarbete.

Vad vi trots allt vet är att våld i nära relationer är ett stort problem såväl internationellt som nationellt. WHO (2013b) uppskattar att omkring 35 procent av världens kvinnor har varit utsatta för våld, men där 55–95 procent av dessa kvinnor aldrig sökt hjälp från någon formell samhällsinstitution. Även i Sverige bedöms mörkertalet vara mycket stort (SOU 2014:49).

Det finns i Sverige olika tillvägagångssätt som används för att försöka få en uppfattning om omfattningen av våld i nära rela-

© Författarna och Studentlitteratur

29

2 Våld i nära relationer tioner. Det första tillvägagångssättet är statistiken över polis­ anmälningar. Som ett exempel låg år 2017 antalet anmälda brott om grov kvinnofridskränkning på 1 880 (BRÅ 2018a). Statistik över misshandelsbrott 2017 visar att 10 115 kvinnor och 1 895 män utsatts för misshandel av en person i nära relation. År 2018 konstaterades 26 fall av dödligt våld i parrelation, vilket utgjorde nästan en fjärdedel (24 procent) av samtliga konstaterade fall av dödligt våld i Sverige (BRÅ 2019). Dödligt våld mot kvinnor i en parrelation uppgick 2018 till 22 fall. Motsvarande antal för manliga offer uppgick år 2018 till 4 fall (BRÅ 2019).

Statistik av det här slaget är dock ett trubbigt verktyg för att bedöma omfattningen av våld i nära relationer där antalet anmälningar kan variera mellan olika år. Handlingar som misshandel, hemfridsbrott, olaga hot och andra kategoriseringar av olika brott kan alla rymma händelser som är kopplade till våld i nära relationer. Detta är problematiskt, inte minst för att rättsväsendet är så belastat att resurser för att undersöka även underliggande familjeproblem inte tycks prioriteras.

Andra tillvägagångssätt för att studera förekomsten av våld i nära relationer är att genomföra brottsofferstudier och omfångs­ undersökningar. Varje år genomför Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en trygghetsundersökning för att bland annat undersöka människors utsatthet för brott och upplevelse av oro och otrygghet. Omkring 7 procent av den kvinnliga och drygt 6 procent av den manliga befolkningen uppger att de utsatts för ett brott i en nära relation (BRÅ 2018b). Var femte kvinna kommer enligt undersökningen också att någon gång i sitt liv vara utsatt för brott i nära relationer. Uppgifterna visar också att kvinnor i högre utsträckning än män utsätts för grovt våld, våld där offret måste (eller hade behövt) uppsöka, en läkare, sjuksköterska eller tandläkare.

BRÅ genomförde 2014 en ofta refererad undersökning om våld i nära relationer. I denna uppgav 6,8 procent av befolkningen att de utsatts för våld av någon närstående. Få av dem har haft någon kontakt med samhällets institutioner, såsom rättsväsende,

30

© Författarna och Studentlitteratur

2 Våld i nära relationer social­tjänst eller hälso- och sjukvård. Totalt 7 procent av de utsatta kvinnorna och 3,5 procent av männen som utsatts för våld hade till exempel haft kontakt med socialtjänsten. Ännu mindre procentdel, knappt 4 procent, hade polisanmält misshandeln (BRÅ 2014).

I en annan nationell studie genomförd av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK 2014) uppgav 14 procent av de kvinnor som tillfrågades att de under ett livsloppsperspektiv varit utsatta för någon form av våld av en dåvarande eller nuvarande partner.

En annan våldsform som ingår i vår förståelse av våld i nära relationer är hedersrelaterat våld och förtryck. Om det finns svårigheter att undersöka omfattningen av våld mellan vuxna inom familjen är det ännu mer problematiskt att få kunskap om förekomsten av barn, unga och vuxna som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Nationell statistik saknas och det går inte att få fram, siffror på hur många brott som begås i ”hederns namn” (SOU 2015:55). Brott som har koppling till, såsom det uttrycks, en hederskontext, hamnar ofta under andra brottskategoriseringar, exempelvis olaga hot och misshandel. Få kartläggningar har genomförts, men bilden som visas upp är entydig.

Hedersrelaterat våld och förtryck är ett problem som måste tas på stort allvar (Socialstyrelsen 2019).

Förståelse av våldet Val av begrepp och hur våldet ska förklaras och förstås innebär alltid ett politiskt ställningstagande om tolkningsföreträde kring vad som anses vara orsaken samt hur det ska hanteras av sam­ hället och dess institutioner. Tre teoretiska perspektiv, det individualpsykologiska, det relationella och det strukturella, kan sägas ligga till grund för de förklaringsmodeller som används till varför någon utövar våld mot en närstående inom den egna familjen.

Det får i sin tur betydelse för på vilket sätt arbetet med vålds­ utsatta och våldsutövare ska utformas. I en av statens offentliga utredningar (SOU 2015:55) presenteras de tre perspektiven eller förklaringsmodellerna.

© Författarna och Studentlitteratur

31

2 Våld i nära relationer Individuella förklaringsmodeller utgår från att våldet har sin grund inom individen. Biologiska, psykologiska och sociala egenskaper skapar personligheter som utövar (män) men också låter sig utsättas för (kvinnor) våld. Det handlar enligt ett sådant synsätt därför inte om att upprätthålla kontroll och makt över sina närstående, utan det ska i stället ses som en avvikelse hos den enskilda individen, som exempelvis psykisk sjukdom, personlighetsstörning eller en missbruksproblematik. Arbetet mot våldet ska följaktligen därför ske på individnivå, genom exempelvis medicinsk eller psykologisk behandling (SOU 2015:55; Sinisalo & Moser Hällen 2018).

Relationella förklaringsmodeller utgår från att partnervåld ska ses som ett resultat av konflikter mellan två parter i stället för en enkelriktad maktutövning. Orsaken till våldshandlingar måste därför sökas i olika former av kommunikationsproblem inom relationen. Våld föregås av en rad sociala processer där över- och underordning ständigt förändras. Våld har oftast sin utgångspunkt i gräl, där exempelvis kvinnans verbala övertag kan ge henne makt över mannen. Om bråket övergår till mer fysiska våldshandlingar begränsas kvinnans möjligheter till försvar och makten övergår i stället till mannen. Ett perspektivtagande där fokus ligger på relationella orsaker till våldet, kräver också andra former av stöd och hjälp till våldsutövare och våldsutsatta. Arbetet mot våld ska därför ta sin utgångspunkt i metoder och hjälpinsatser för hela familjen (SOU 2015:55, s. 59–62, 139; Sinisalo & Moser Hällen 2018, s. 25–26).

Kritik har riktats mot det här sättet att betrakta våld såsom ett resultat av en konflikt som sker mellan två jämlika parter och inte som en maktrelation där män utövar våld mot kvinnor, eller där det finns en gärningsman och ett tydligt brottsoffer. Våldet uppfattas som enskilda och privata händelser uttagna ur sitt sociala och kulturella sammanhang.

Strukturella förklaringsmodeller utgår från att våldet är något som kommer utifrån och av yttre påverkansfaktorer, det vill säga är skapat i ett samhälleligt, kulturellt och socialt sammanhang.

32

© Författarna och Studentlitteratur

2 Våld i nära relationer Den våldsutövande har socialiserats in i ett samhälle som är uppbyggt av maktobalans mellan könen, där det ena könet utövar makt på andras bekostnad. Inte minst den strukturella feministiska förklaringsmodellen utgår från en könsmaktsordning som bygger på ojämlika förhållanden mellan kvinnor och män som den främsta orsaken till mäns våld mot kvinnor. Makt och vålds­utövning blir på så sätt ett uttryck för mäns strukturella överordning och kvinnors underordning. En feministisk förståelse av våld utgörs av en sammankoppling av makt, våld och normalitet. Våldets normaliseringsprocess innebär att våldet ses som en normal företeelse i det vardagliga livet och inte något som avviker från det rådande normsystemet. Arbetet mot våldet kan därför inte föras på individnivå och riktas mot enskilda män, utan måste utgöra en del av samhällets politiska jämställhetsarbete (SOU 2015:55; Sinisalo & Moser Hällen 2018).

Mycket förenklat uttryckt kan kampen om tolkningsföreträde i dag sägas stå mellan ett strukturellt feministiskt perspektiv och ett mer relationellt. Samtidigt finns det också försök att föra samman olika synsätt till en mer integrerad förklaringsmodell.

FN-organet WHO har i den så kallade socioekologiska förklaringsmodellen använt sig av en ekologisk eller holistisk syn på våld och utövandet av våldshandlingar (Sinisalo & Moser Hällen 2018).

Utgångspunkten för att förstå våld i nära relationer är samhällets rådande könsmaktsordning där män som grupp är överordnade kvinnor som grupp. Samtidigt måste våld i nära relationer ses som ett komplext problem där orsaker också måste sökas i samspelet mellan strukturella förhållanden, situationer, relationer och personliga förhållanden. Det integrerande perspektivet möjliggör en förståelse av att våld i nära relationer kan analyseras och hanteras med hjälp av teorier på olika nivåer, såsom samhälle, närmiljö, relation och individ (Hydén 2008; SOU 2015:55; Sinisalo & Moser Hällen 2018).

Hur mycket den integrerande förståelseramen kan sägas ligga till grund för den nationella strategin i Sverige är oklart. I det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet finns ett tydligt ställningstagande

© Författarna och Studentlitteratur

33

2 Våld i nära relationer att partnervåldet ska betraktas som ett jämställdhetsproblem. Det är ”det könande våldet”, mäns våld mot kvinnor som står i fokus (Sinisalo & Moser Hällen 2018, s. 17). Detta blir inte minst tydligt i lagstiftningen. I exempelvis socialtjänstlagen (SFS 2001:453, 5 kap.

11 §) definieras brottsoffer specifikt som en kvinna som är utsatt för våld av en närstående.

Samhället har ansvar att upptäcka och reagera på våld i nära relationer och ett omfattande arbete har genomförts på olika nivåer i samhället. Under de drygt tjugo år som gått sedan problematiken våld i nära relationer identifierades och uppmärksammades som ett politiskt och socialt problem, har det genomförts ett omfattande utvecklingsarbete inom myndigheter och av andra samhälleliga aktörer. Särskilt har ideella kvinnojourer och andra ideellt drivna verksamheter tagit ett stort ansvar för att skydda, stödja och hjälpa våldsutsatta kvinnor och deras barn. Samtidigt återstår mycket arbete, inte minst med det förebyggande arbetet inom förskola, skola och fritidsverksamheter (SOU 2014:49; SOU 2015:55).

Att diskutera 1. Vad är bråk och våld och när övergår en ”privat” konflikt till att bli en samhällelig angelägenhet?

2. På vilket sätt kan olika synsätt på våld få betydelse för det professionella arbetet kring dessa frågor inom förskola, skola och fritidshem?

3. Vilka problem kan uppstå när olika institutioner, till exempel förskola och skola respektive socialtjänst, utgår från olika förklaringsmodeller i sitt arbete? Hur kan detta hanteras i mötet mellan olika verksamhetsföreträdare?

34

© Författarna och Studentlitteratur

Ann-Marie Markström är biträdande professor i pedagogik vid Linköpings universitet. Ann-Charlotte Münger är docent i tema Barn vid Linköpings universitet.

Lyssna, reagera och agera Förskolans, skolans och fritidshemmets möte med barn och elever som upplever våld i nära relationer Lyssna, reagera och agera syftar till att ge en ökad förståelse och kunskap om barn och elever som upplever våld i nära relationer.

Boken handlar om hur personal i förskola, skola och fritidshem kan identifiera, bemöta och samverka kring den här formen av barnmisshandel. Innehållet i boken utgår både från författarnas egen forskning och tidigare forskning som handlar om förskolans och skolans uppdrag och utmaningar i samband med våld eller annan problematik inom familjen.

Boken är främst avsedd för blivande och verksam personal inom förskola, skola och fritidshem – barnskötare, förskollärare, lärare, pedagoger inom fritidshem, EHT-personal och rektorer eller andra verksamhetschefer. Boken lämpar sig också för socionomutbildningar och till verksamma inom socialtjänsten och andra verksamheter där det bedrivs socialt arbete. Den vänder sig även till andra verksamheter där yrkesverksamma möter utsatta barn och ungdomar, exempelvis inom hälso- och sjukvården eller inom olika typer av fritidsverksamhet.

Art.nr 40192

studentlitteratur.se