9789144129051

Det svenska samhället ✥ Böndernas och arbetarnas tid

1720–2018 Susanna Hedenborg Lars Kvarnström

Det svenska samhället 1720–2018 Böndernas och arbetarnas tid

Susanna Hedenborg Lars Kvarnström

Sjätte upplagan

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 31278 ISBN 978-91-44-12905-1 Upplaga 6:1 © Författarna och Studentlitteratur 2004, 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund

Formgivning inlaga: Henrik Hast Omslagslayout: Sebastian Wadsted, Lyth & Co Omslagsbild: Karta över Stockholm 1838 Printed by Interak, Poland 2019

Innehåll

Inledning Det moderna samhällets framväxt – böndernas och arbetarnas tid 11 Böndernas tid – enhetssamhällets upplösning 13 Arbetarnas tid – den moderna kapitalismen skapas 15 Könsrelationernas betydelse 16 Källmaterialet 17

Del III Böndernas tid 1720–1866 Susanna Hedenborg

9. Ideologier och mentaliteter 23 Upplysning och nya politiska ideologier 25 Kultur 30 Kyrkans roll och sekulariseringen 32 Lagstiftning och förordningar 38 Skolan 43 Några linjer 49

10. Befolknings­omvandlingen 55 Minoriteterna 59 Befolkningsteori 61 Befolkningsstatistik 70 Sjunkande giftermålsfrekvens 75 Maktrelationer inom familjen 79 Några linjer 83

11. Människorna och deras näringar 89 Ekonomisk tillväxt och prisförändringar 89 Handel, distribution och konsumtion 101 Städerna 106 Jordbrukets omvandling – den agrara revolutionen 109 Jordbrukets regionala skillnader 115 Nya grödor, odlingssystem och redskap 123 Skiftesreformer 127 Arbete och försörjning 134 Levnadsstandard 153 De som blev över 154 Några linjer 163

12. Från ståndsriksdag till tvåkammarriksdag 169 En oklar tronföljd 169 Maktens fördelning under frihetstiden 171 Frihetstiden i politiken 176 Den gustavianska tiden fram till 1780-talet 185 Maktens fördelning under den gustavianska tiden 187 Början till slutet – Gustav III:s sista år 192 Från Gustav IV Adolf till Jean Baptiste Bernadotte 194 Bernadotte till makten 200 Maktens fördelning i 1809 års regeringsform 203 Ståndssamhället avvecklas 210 Några linjer 214

Del IV Arbetarnas tid 1866–2018 Lars Kvarnström

13. Vägen till demokrati 225 Det begränsade medborgarskapet 226 Stat och samhälle 231 Folkrörelserna 240 Arbetsmarknadsrelationerna 257 Unionsupplösning och författningsrevision 268 Världskrig och demokratiskt genombrott 275 Nationalism och demokrati 281 Några linjer 288

14. Människorna och deras näringar 293 Befolkningsutvecklingen 293 Från utvandrar- till invandrarland 300 Urbaniseringen 308 Näringarna 312 Några linjer 324

15. Det svenska folkhemmet 327 En demokrati med problem – minoritetsparlamentarismens decennium 329 Folkhemsbygget 337 Sverige under andra världskriget 351 Efterkrigstidens högkonjunktur – en socialdemokratisk skördetid 359 Efter folkhemmet? 1900-talets epilog 377 Några linjer 394

16. Tänkande, minne och kulturarv 397 Skola och bildning 397 Den massmediala revolutionen 405 Minne och kulturarv 411 Den kommersialiserade fritiden 420 Några linjer 429

Bibliografi Referenser i urval 435 Översiktsarbeten 435 Person- och sakregister 457

Människorna och deras näringar

11.

Sverige dominerades under 1700- och 1800-talen av jordbruket. De allra flesta bodde på landsbygden och försörjde sig inom den agrara sektorn. Men samhället var inte oföränderligt. Under perioden lades grunden för det som kommit att kallas den industriella revolutionen i Sverige. Jordbruket förändrades, liksom människors sätt att försörja sig, och även om majoriteten av den svenska befolkningen fortfarande bodde på landsbygden i slutet av 1800-talet, brukar man tala om att Sverige då genomgick sin industriella revolution – nästan hundra år senare än länder som England och Belgien. Det var där den industriella revolutionen hade börjat. Frågan om huruvida omvandlingen från jordbrukssamhälle till industrisamhälle kan kallas en revolution har diskuterats. Förändringen gick inte över en natt utan var ryckig och ojämn. Sveriges omvandling var inte särskild från den europeiska utan gick tämligen parallellt med den i länder som Tyskland och Frankrike.

Ekonomisk tillväxt och prisförändringar Under första hälften av 1800-talet visar den svenska ekonomin en helt ny utveckling – varaktig ekonomisk tillväxt. Relationen mellan produktionens utveckling och befolkningens tillväxt hade brutits till produktionens fördel. Den ökade nu snabbare än befolkningen. Visserligen långsamt, med ungefär 0,3 till 0,4 procent om året, men i tillräckligt tempo för att ekonomin på ett genomgripande sätt skulle förändras. Jordbrukets tillväxttakt var inte så hög, men den räckte för att föda den snabbt växande befolkningen. Dessutom skapades ett överskott för export. Tillväxten inom jordbrukssektorn möjliggjordes 89

Mer på webben Ekonomisk och demografisk utveckling (illustration) Mer på webben Folkmängden i Sverige 1750–1870 (illustration)

90 � Böndernas tid 1720–1866

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

inte minst genom stora institutionella förändringar såsom skatteköp och skifte samt genom att ny mark lades under plogen och att jorden brukades mer effektivt.

Den högsta tillväxttakten fanns inom industrin, men industrisektorn (industri och hantverk inklusive byggnadssektorn) var relativt liten under den här perioden – ungefär en fjärdedel av det totala produktionsvärdet kom från industrin. Även transportnäringen ökade.

Denna ökning pekar på en växande marknad. Nu behövde fler varor fraktas längre sträckor och det kunde ske till fallande kostnader.

Tjänstesektorn utgjorde en stor del av den totala samhällsekonomin.

Om bara det avlönade arbetet räknas, utgjorde det cirka en tredjedel av totala BNP. Om däremot även det oavlönade hushållsarbetet räknas in, utgjorde denna sektor den absolut största i samhällsekonomin. Det oavlönade hushållsarbetet sysselsatte framför allt kvinnor och barn.

Under 1800-talets första hälft steg spannmålspriserna, vilket gjorde det lönsamt, för dem som kunde, att investera i en sådan produktion.

Under århundradet växte dessutom en vidare kreditmarknad fram, som kunde finansiera dessa investeringar. En annan viktig förändring vad gäller priserna var att marknaden allt mer integrerades, vilket framgår av att priserna visar på en allt större samstämmighet i olika delar av landet.

Vad var det då som orsakade den stora förändringen i människors möjligheter att försörja sig? Ja, det är inte lätt att säga. Flera faktorer samverkade och forskningen har pekat ut flera orsaker till den industriella revolutionen: det reformerade jordbruket, befolkningsökningen och införandet av en obligatorisk folkskola, en stark centralmakt, järnhantering som effektiviserades, det nyare skogsbruket, en satsning relativt tidigt på utbyggnaden av ett järnvägsnät i både statlig och privat regi. Andra orsaker till att Sverige genomgick en förändring har ansetts vara goda tillgångar på råvaror, teknisk och kommersiell bearbetning av dem, enstaka uppfinningar, organisering samt utbildning. Alla

Tabell 11.1 Årlig procentuell förändring av produktionen i fasta priser och av befolkningen 1800–1850 samt sektorns andelar av produktionsvolymen 1800/1804 och 1846/1850 i 1825 års prisnivå. Källa: Schön, Lennart, En modern svensk ekonomisk historia. Tillväxt och omvandling under två sekel, 2000, s. 58.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Sektor

Årlig procentuell förändring 1800–1850

Andel av BNP 1800/1804 i prisnivå 1825

Andel av BNP 1846/1850 i prisnivå 1825

Jordbruk med binäringar

1,2

38

38

Industri och hantverk inklusive byggnadsverksamhet

1,5

23

26

Transporter och kommunikation

1,3

8

9

Övriga tjänster (exklusive oavlönat husligt arbete)

1,0

31

28

BNP

1,2

100

100

Befolkning

0,8

de här faktorerna var inte viktiga under första hälften av den period som beskrivs här. Flera kan snarare ses som viktiga krafter bakom den snabba industrialisering som Sverige genomgick under slutet av 1800-talet. Under perioden 1720 till 1866 var jordbrukets förändringar de mest centrala – jordbrukssektorn var den största sektorn under perioden (se tabell 11.1). Många som verkade i tjänstesektorn gjorde det i sysslor som var kopplade till jordbruket och jordbrukshushållen.

Samtidigt hade jordbrukssektorns förändring knappast varit möjlig om människors läskunnighet inte hade utvecklats parallellt. Genom texter om jordbruksförbättringar och information om priser från olika håll i landet kunde människor påverka sin ekonomiska situation. De kunde till exempel förändra odlingsmönster och få råd om nya verktyg.

11. Människorna och deras näringar � 91

92 � Böndernas tid 1720–1866

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Att det reformerade jordbruket är en viktig grund för ekonomins omvandling är många forskare ense om. Jordbruksproduktionen förändrades i hela Västeuropa. Den stora omvandlingen, som innebar att det inom jordbruket skapades stora produktionsökningar, brukar kallas den agrara revolutionen. Produktionsökningen gjordes möjlig genom att åkrar slogs samman till större sammanhängande arealer, att gamla betesmarker förvandlades till åker och att nyodlingar togs upp.

Dessutom minskade den del av jorden som inte användes och tåliga grödor som havre och potatis, som gav många kalorier per hektar, expanderade. Produktionen ökade även genom effektiviseringar. De senare brukar kopplas till skiftesreformerna som ledde till bättre mark­ utnyttjande. Mot slutet av 1800-talet började jordbruket mekaniseras.

Samtidigt ökade andelen personer som inte ägde jord.

Trots att de obesuttnas andel av befolkningen växte starkt under 1800-talet verkar det som om en majoritet av befolkningen ändå hade fått det bättre mot slutet av århundradet än de hade haft i slutet av 1700-talet. Det berodde på att många av de jordlösa fick arbete inom landsbygdsindustrin. Andra sökte sig till städerna och arbetade där med hantverk, samt inom industriell verksamhet. Den stora ekonomiska och sociala omvandlingen av det svenska samhället, från jordbruks- till industrisamhälle, var märkbar för alla de som gång på gång fick flytta för att finna försörjning. Bostadsfrågan var ett problem för de allra flesta som flyttade till städerna. Många sökte sig över havet till landet i väster, Amerika, för att kunna försörja sig.

Förutsättningarna för andra grupper förändrades också. Under perio­den växte nya starka grupper fram. Inom samhällets övre skikt var det inte längre nödvändigtvis adelsmännen som var den starkaste gruppen. Här handlade det i stället om de rika grosshandlarna i Stockholm eller Göteborg och om brukspatronerna. Bönderna var en annan grupp som ekonomiskt kom att bli starkare under perioden. Inte minst eftersom några grupper bland bönderna fick ökad besittningsrätt till jorden de brukade. Böndernas ökade möjligheter märktes även i politiken. Forskare brukar tala om att grunderna för ståndssamhället förändrades. Nya grupper bildades som gick på tvärs med stånden och på sikt kom klassamhället att växa fram ur dessa förändrade förhållanden. Även om människor bodde på landsbygden och försörjde sig inom

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

den agrara sektorn skilde sig brukandet av jorden åt. Det var inte heller alla som hade sin största utkomst från jordbruksprodukter. Här fanns även avsaluslöjd och hemindustriellt arbete. Tillverkningen skedde på lite olika villkor beroende på hur stor del av produktionsmedlen som ägdes av hushållet. Betydelsen av denna produktion växte parallellt med samhällets förändringar.

Levnadsförhållandena i städerna var dåliga och dödligheten var hög under perioden. Särskilt hög var dödligheten i landets huvudstad, Stockholm. Men städerna lockade trots det till sig många nya invånare.

Troligen lockades människor, precis som i dag, av att där utlovades arbeten. Kanske lockades de även av att det i städerna fanns en frihet från bygemenskapens starka sociala kontroll. Även om omvandlingen påverkade alla betydde den olika saker för män, kvinnor och barn samt rika och fattiga. I städerna och på landsbygden arbetade män, kvinnor och barn med produktion, handel och olika typer av servicefunktioner. Vad barn, kvinnor och män arbetade med påverkades av ekonomisk och teknisk utveckling, liksom av idéer och uppfattningar om vad vuxna respektive barn, kvinnor respektive män, skulle arbeta med. Männen hade makten över kvinnors och barns möjligheter att försörja sig genom lagstiftningen som hindrade kvinnor och yngre från att självständigt bedriva hantverks- samt handelsrörelse.

Kvinnor kunde, trots att de var vuxna, inte kontrollera sin ekonomi eftersom de var omyndiga. Deras inkomster och kapital underställdes manliga förmyndare. Under 1800-talet kom kvinnors möjligheter till försörjning att förändras och utökas på många sätt. För att förhindra att myndigheterna fick alltför stora utgifter för fattiga, tvingades en ny lagstiftning fram som gjorde ogifta kvinnor myndiga i slutet av 1800talet. Förändringarna var säkert även påverkade av de diskussioner som fördes i Sverige och Europa om kvinnans rättigheter. Barn fortsatte att underställas de vuxna i hushållet.

Mer på webben Allmogemålning (illustration)

11. Människorna och deras näringar � 93

Vid 1700-talets början var resandet och transporterna starkt begränsade av den dåliga framkomligheten på vägarna. Det var svårt att komma fram med vagn och därför fick människor färdas till fots eller till häst i inlandet. Ofta var transporterna beroende av klimatet. I norra Sverige var det enklast att utföra långväga resor och transporter när det låg is på vattnet eller snö på marken, medan transporter och resor i södra Sverige var mer beroende av öppet vatten.

Under de två nästföljande århundradena förbättrades kommunikationerna. Denna utveckling påverkade den ekonomiska utvecklingen positivt. En stor förändring var de kanalbyggen som genomfördes under perioden 1780 till 1830. De största byggprojekten var Trollhätte kanal och Göta kanal. Genom Trollhätte kanal som mynnar ut i Göteborg nådde Värmlands järn- och skogsprodukter en världsmarknad.

På Göta kanal transporterades spannmål, salt, sill och brännvin under den första hälften av 1800-talet. Senare kom trä, papper och trämassa att bli viktiga handelsvaror som forslades på kanalen. Göta kanal som går tvärs över hela Sverige är ett fantastiskt byggnadsverk. Baltzar von Platen som studerat kanalbygge utomlands drev projektet framåt.

Kanalen innehåller 58 slussar, eftersom det är stora höjdskillnader där vattnet skulle ledas fram. Slussarna var från början handmanövrerade.

Bygget genomfördes med hjälp av nästan 60 000 indelta soldater eller cirka sju miljoner dagsverken à tolv timmar och tog mer än 20 år att genomföra. Byggandet av kanalen fick stor betydelse för verkstads­ industrin, eftersom von Platen lät uppföra en mekanisk verkstad i Motala som brukar ses som den ”svenska verkstadsindustrins vagga”.

Under 1800-talet växte det fram en stor ångbåtsflotta i Sverige.

Näst efter Storbritanniens var den störst i Europa vid 1800-talets mitt. Ångbåtarna transporterade människor och gods från och till Stockholm på Mälaren och söderut längs Östersjökusten. Att ångbåtstrafiken ökade från 1820-talet och framåt hängde naturligtvis samman med att transporter i första hand gick på vatten – på sjöar, åar, längs kusterna Mer på webben Göta kanal (illustration) Göta kanal och Baltzar von Platen (illustration)

94 � Böndernas tid 1720–1866

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Infrastruktur

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Festtåget ankommer till staden 15/10 1872. Teckning av S.L. Rydholm i Ny Illustrerad Tidning. Kommunikationsmöjligheterna förändrades kraftigt när staten tog ansvar för det svenska järnvägsnätet. Foto: IBL Bildbyrå.

eller på de nybyggda kanalerna. Landtrafiken var långsam i jämförelse med ångbåtarna, och allteftersom fraktpriserna sjönk ökade ångbåts­ trafiken i popularitet. Ångbåtarna stod för det moderna. De färdades snabbt och var relativt oberoende av väder och vind, till skillnad från segelfartygen. Först på 1920-talet, när lastbilar och bussar slog igenom, avtog ångbåtstrafiken i betydelse.

Kanalerna var statliga investeringar som syftade till att underlätta handeln. Även vägnätet blev föremål för en del statliga investeringar under perioden, men den riktigt stora förändringen av kommunikationsmöjligheterna i Sverige kom först med järnvägsbyggandet.

Finansminister Johan August Gripenstedt var en stark förespråkare för att staten skulle ta på sig ansvaret för utbyggnaden av det svenska järnvägsnätet. En sådan satsning skulle ge ekonomisk tillväxt, sysselsättning och stärka exporten. Tidigare hade det obetydliga järnvägs11. Människorna och deras näringar � 95

Johan August Gripenstedts tal på Riddarhuset den 4 juni 1857: Hög­välborne Herr Grefve och Landtmarskalk, Högloflige Rikets Ständer! […]

I afseende på nyttan af jernvägar för ett land i allmänhet, tror jag mig kunna antaga, att meningarna derom numera äro temligen enhälliga.

Röster hafva visserligen låtit höra sig, synnerligen förr, hvilka påstått, att hvarken jernvägar eller andra den nyare tidens inrättningar, hvilka afse att underlätta menniskans materiela bestyr, bidragit till folkens sanna välfärd eller till den högre odlingens framsteg; men dessa röster hafva småningom tystnat, och få eller ingen torde finnas här närvarande, som ej erkänner, att mensklig odling i allmänhet följer spåret af materiel förkofran och att, då jernvägar otvifvelaktigt utgöra ett af nutidens mäktigaste medel till framsteg i detta hänseende, de äfven för oss måste betraktas såsom en sak af yttersta vigt, hvilken kraftigt skall bidraga till utveckling af landets tillgångar i alla riktningar.

96 � Böndernas tid 1720–1866

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

nätet framför allt finansierats genom privata intressen. Att det inte var självklart att det var staten som skulle stå bakom järnvägsbyggandet visar riksdagsdebatten som föregick beslutet. De som argumenterade för privata järnvägar menade att de skulle bli billigare och bättre om privata bolag tog ansvaret, medan motståndarna hävdade att de privata bolagen skulle sträva efter vinst och därigenom fördyra järnvägarna.

Järnvägarna skulle inte vara en inkomstkälla utan skulle vara till för det ”allmänna bästa”. Forskning har visat att tankefiguren det ”allmänna bästa” återfinns i flera politiska debatter exempelvis om tullväsendet, gatubelysningen och latrintömning under 1700- och 1800-talen på både riksplanet och det lokala planet. När Stockholms stad skulle införa kommunal latrintömning, för att slippa förlita sig på privata aktörer, argumenterade de styrande för att det allmännas bästa bättre skulle kunna tillgodoses med en gemensam organisation. Ordningen skulle bli bättre – även om det inte skulle bli billigare.

Huruvida staten för tillvägabringandet af jernbanor i ett land behöfver eller bör medverka och göra någon uppoffring, anser jag vara en fråga, som måste bedömas med hänseende till hvarje lands särskilda förhållanden. […]

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Jag har derför kommit till följande slutsatser: att jernvägar, i anseende till deras stora nytta och nödvändighet för utvecklingen af våra hjelpkällor, böra här i landet byggas; att staten dervid kraftigt måste medverka; och att den lämpligaste formen för en sådan medverkan är, att staten omedelbart öfvertager hufvudbanornas utförande och förvaltning. […]

Och äfven åt oss Svenskar är en sådan glädje beskärd. Äfven vi kunna med visshet förutse en utveckling, hvartill måhända intet annat land i Europa kan uppvisa ett motstycke. Härtill fordras dock, att de hjelpkällor, vi ega, men som ännu till största delen, såsom slumrande krafter, ligga obegagnade, skola blifva behörigen tillvaratagna. Och då anskaffandet af nödiga jernvägar, i min tanke, utgör ett oundgängligt villkor för uppnåendet af detta ändamål, så kan jag också, med handen på hjertat, utan tvekan tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende föreslagit – förvissad, som jag är, att om detta stora företag nu af Sveriges förenade ombud med manligt mod beslutes, och sedan med fasthet och kraft genomföres, så skall detsamma också blifva det vigtigaste steg, som kanske någonsin tagits till det kära, af oss alla så högt älskade fäderneslandets framtida lycka och förkofran.

Citerat ur Johan August Gripenstedt, Tal: anföranden och uppsatser, 1871, s. 209, 211–212, 219, 243.

I diskussionen om järnvägsbyggandet avgick de som ansåg att staten borde ta på sig ansvar med segern. Statens investeringar kom i gång vid mitten av 1800-talet (1854). Då satsade man på stambanor, det vill säga huvudjärnvägar. År 1856 var sträckan mellan Stockholm och Göteborg färdig. Gripenstedts propagerande för det statliga ansvaret ledde till att ytterligare stambanor byggdes mellan den första stambanan och 11. Människorna och deras näringar � 97

98 � Böndernas tid 1720–1866

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Malmö, samt till Norge via Karlstad. I samband med utbyggnaden av järnvägen och i syfte att samordna byggandet bildades ett statligt verk 1856. Det kom senare att anta namnet Statens Järnvägar, det vill säga SJ. Det är inte bara kommunikationerna som tillhör ett lands infrastruktur. Även möjligheten att få och ge kredit brukar räknas dit. Under 1700-talet var den formella kreditgivningen svagt utvecklad. På den informella kreditmarknaden fanns många aktörer. Penningekonomin var dåligt utvecklad och människor lånade mot till exempel reverser och panter. Det var inte ovanligt att de stora handelshusen och bruken även fungerade som kreditgivare. Från mitten av 1700-talet till första hälften av 1800-talet blev sockenmagasinen allt viktigare som kreditgivare. Visserligen hade Sveriges riksbank (Riksbanken) bildats redan 1668 – då kallad Riksens ständers bank. Förutom kontoret i Stockholm fanns det lånekontor i Malmö och Göteborg. Dessa hade inrättats 1824 för att ersätta de så kallade privata diskonterna.

Riksbanken hade flera något motstridiga funktioner. Dels funge­ rade banken som en vanlig affärsbank som skötte in- och utlåning, dels fungerade den som ett politiskt instrument som användes som organ för subventioner till näringslivet och krigen. Riksbanken skulle även genom sin verksamhet hålla valutan stabil. Att riksbanken kontrollerades av riksdagen möjliggjorde ett stort politiskt inflytande. Med tiden blev Riksbanken ett allt viktigare politiskt instrument när det gällde penning-, valuta- och kreditpolitiken.

Till en början omgavs Riksbankens arbete av ett visst hemlighetsmakeri. Trots att banken lydde under riksdagen var det bara de tre övre stånden som hade något inflytande i dess arbete. Bönderna ansågs, precis som i fallet med utrikespolitiken, alltför okunniga. Det politiska arbete som rörde Riksbankens verksamhet bedrevs under Frihetstiden inom sekreta utskottet (i vilket bönderna inte ingick) i dess bankodeputation. Under Gustav III var det bankoutskottet och hemliga utskottet som bestämde riksbankens politik, därefter riks­ dagens ständiga bankoutskott.

Riksbankens verksamhet granskades under frihetstiden kontinuerligt vid riksdagarna. När Gustav III tog makten genom en statskupp 1772 och enväldigt bestämde att det var hans uppgift att kalla in riks-

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

dagen uppstod ett problem. Hur skulle nu verksamheten inspekteras med jämna mellanrum? För att förebygga att granskningen uteblev inrättades bankorevisionen 1778. Med tiden blev Riksbankens statsrättsliga ställning allt klarare.

Till en början var Riksbankens verksamhet mer lik en affärsbanks än en centralbanks, eftersom man lånade ut pengar till allmänheten.

Men det dagliga arbetet på banken var långt ifrån det på dagens bank.

Att hämta ut en insättning eller ett lån kunde ta en dag och krävde minst två besök på banken. Dessutom skulle kunden besöka olika expeditioner och kassor. Att ärenden kunde ta lång tid gjorde att många av bankens kunder inte gick dit själva utan i stället skickade så kallade kommissionärer.

Den statliga pantbanken grundades 1772 och kallades General­ assistanskontoret. Det var många som lånade mot pant på General­ assistanskontoret – i jämförelse med befolkningssiffror var andelen som lånade där långt högre än i dag. Framför allt anlitades kontoret under perioden november till maj när många av kunderna tjänade som minst. Pantbanken lönade sig inte, men fick fortsätta sin verksamhet i syfte att lugna de fattiga. Till och med kläder kunde belånas, vilket gjorde det möjligt för dem som inga andra medel hade än det de hade på sig att låna pengar. Den statliga pantbankens verksamhet fortsatte ändå fram till slutet av 1800-talet.

Riksbanken bedrev på 1750-talet en omfattande låneverksamhet med låga räntor och långfristiga lån där man krävde realsäkerhet; ofta

En motivering till att behålla den olönsamma pantbanken var att de fattiga skulle ha möjlighet att låna pengar för att klara sitt uppehälle: … den fattige skulle därigenom betagas en utväg. Den vanan för honom gjort nödvändig, att i nödens stund kunna på sine paltor, som sammantagne ofta ej utgöra mer än 40 sk(illingar)s värde, erhålla en penning till sin och de sinas nödtorftigaste livsbäring.

Citerat ur Sven Fritz, Generalassistanskontoret med efterföljare, på CD-rom, It all began in Old Town. A Swedish banking history, 2002.

11. Människorna och deras näringar � 99

100 � Böndernas tid 1720–1866

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

handlade det om inteckningar av fastigheter. Banken lånade även ut pengar på kortare tid mot olika panter, såsom guld, silver eller andra varor. Det gick inte att låna mot så kallad namnsäkerhet, ett slags borgensförbindelse, i Riksbanken. Namnsäkerheten var däremot grunden för utlåning i de så kallade diskonterna. Dessa grundades på 1770talet och kan ses som föregångarna till de privatägda affärsbankerna.

Detta system havererade 1817 (och diskonterna upphörde 1818) i den ekonomiska krisen efter Napoleonkrigens slut, och sedan dröjde det till 1830-talet innan det åter bildades privatägda affärsbanker vid sidan av Riksbanken. Dessa var solidariska bankbolag, det vill säga bolag där delägarnas ekonomiska ansvarighet inte, såsom i ett modernt aktiebolag, var begränsad till det kapital de satsat. Till skillnad från diskonterna hade de sedelutgivningsrätt. De kom senare att kallas enskilda banker. Från och med 1897 förlorade de enskilda bankerna sin sedelutgivningsrätt, men deras sedlar gällde fram till 1904. Riksbanken fick då monopol på att ge ut sedlar, ett led i omvandlingen av den till en efter tidens förhållanden modern centralbank.

De första sparbankerna som bedrev in- och utlåningsverksamhet bildades på 1820-talet. Dessa var till en början inte enbart finansiella aktörer utan hade en filantropisk funktion. Tanken var att långsiktigt sparande bland fattigare grupper skulle uppmuntras. Sparandet skulle bli en hjälp till självhjälp och på det viset skulle behovet av den offentliga fattigvården minska.

Först runt 1860 kom det stora genombrottet för bankernas verksamhet. Det hade dels att göra med att bankverksamheten hade reglerats med hjälp av etableringskontroll, Riksbanken ville begränsa konkurrensen för bankverksamheten, dels att göra med att inlåningen inte kunde bli särskilt stor förrän en stor grupp människor fick sina löner i pengar och inkomster stora nog att kunna spara. En intressant iakttagelse om den tidiga bankverksamheten är att det många gånger var kvinnor som sparade i de första sparbankerna; detta trots att kvinnor i allmänhet tjänade mindre än män och trots att de, genom att de var omyndiga, rent formellt inte själva kunde bestämma över sina inkoms­ ter. Så många som hälften av dem som satte in pengar i sparbankerna var kvinnor – framför allt yngre ogifta pigor. Dessutom hade de, trots rådande lagstiftning, full förfoganderätt över sina sparade pengar.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Handel, distribution och konsumtion Handel, distribution och i förlängningen konsumtion är beroende av en god infrastruktur och att människors inkomster är tillräckligt stora för att de ska kunna köpa saker som de inte själva kan tillverka. Handel och konsumtion har dessutom påverkat ekonomisk utveckling. Forskare har till exempel diskuterat vilken roll konsumtionen haft för tillväxten. En fråga har varit om nya konsumtionsmöjligheter drivit människor att arbeta mer intensivt för att kunna köpa nya saker. Kan man i så fall se konsumtionen som en motor i den framväxande industrialismen?

Fram till mitten av 1800-talet utgjorde utrikeshandeln endast en liten del av den svenska ekonomin. Dessutom var Sverige framför allt ett land som importerade varor. Spannmål och salt var viktiga importvaror och förutom dessa varor utgjordes importen under 1700-talet och det tidiga 1800-talet av en del lyxvaror, såsom finare textilier, kryddor och viner. Allt vanligare blev det dock med import till mer alldaglig konsumtion av bomull, ull och tobak. Med tiden blev import av teknisk utrustning betydande – den industriella omvandlingen krävde nya maskiner.

Runt 1850 uppgick exporten till mindre än tio procent av landets samlade produktion. Det var stångjärnet som stod för de största exportinkomsterna – två tredjedelar av inkomsterna kom från denna produktion. Den resterande tredjedelen svarade sjöfarten för. Strukturen på Sveriges utrikeshandel förändrades vid mitten av 1800-talet.

Landet gick från att vara ett importland till att bli ett exportland.

Dessutom förändrades exportsektorns varor under loppet av 1800-talet.

Produkter från skogsbruket och sågverksindustrin, såsom timmer och bräder, samt jordbrukets produkter, framför allt havre, blev allt viktigare som exportvaror. Mot slutet av 1800-talet exporterade Sverige allt mer förädlade produkter.

Om handeln inom landet studeras är det markant att många hushåll under 1700-talet producerade mycket av det som skulle konsumeras om man jämför med dagens hushåll. Redskap och textilier tillverkades hemma och brödet bakades av det egna mjölet. Samtidigt var en viss handel nödvändig, eftersom produktionen skilde sig mellan olika regioner i landet. Salt behövdes överallt eftersom det användes för att 11. Människorna och deras näringar � 101

konservera mat. Till områden som saknade spannmål måste detta in­­ föras, och där det saknades kött och smör måste dessa varor köpas in.

Vissa regioner hade, genom hemslöjden, dessutom specialiserat sig på att tillverka redskap och tyger som efterfrågades på andra håll.

Handeln var genom lagstiftningen framför allt koncentrerad till städerna. Så kallat yrkesmässigt landsköp (handel på landsbygden) var förbjudet fram till 1846. Men i praktiken ägde handel på landsbygden rum på flera sätt: dels fanns det handel som hade fått speciella tillstånd, dels fanns det illegal handel. Distribution av varor på landsbygden skedde framför allt på två sätt: genom gårdfarihandel och genom marknader. Gårdfarihandel betydde att handelsmannen 102 � Böndernas tid 1720–1866

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Marknad i västra Vingåker. Målning av J. W. Wallander. Handel var omgärdat av en rad olika bestämmelser. Marknader var i första hand kopplade till städer, men lantmarknader hölls i områden där det var långt mellan städerna.

Wallanders målning har gett följande kommentar: ”Man ser marknadsplatsen, där åtskilliga lantmannaprodukter utbjudas till salu. Genom folkvimlet framtränger en ilsken tjur, som skrämmes av trumslagaren, vilken trummar efter en tjuv. Den bestulne visar tomma plånboken för den bakom framskyndande länsmannen.

I förgrunden en tittskåpsgubbe, som visar ’all världens härlighet’ för tre styver.”

Foto: Göran Ekblom/Sörmlands museum CC BY SA.

Susanna Hedenborg är docent i ekonomisk historia och professor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola. Lars Kvarnström är universitetslektor vid enheten för historia, Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, Linköpings universitet.

Det svenska samhället 1720–2018 Böndernas och arbetarnas tid Den här boken är en direkt fortsättning på Thomas Lindkvists och Maria Sjöbergs Det svenska samhället 800–1720 och handlar framväxten av det moderna Sverige. Denna skildras i två större tidsavsnitt, benämnda ”Böndernas tid” (1720–1866) och ”Arbetarnas tid” (1866–2018).

Beteckningarna är valda för att poängtera de grupper som socialt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt var betydande för samhällsutvecklingen under dessa perioder. Författarna skildrar utvecklingen från både klass- och könsperspektiv. Denna sjätte upplaga av boken är reviderad och uppdaterad.

Det svenska samhället 1720–2018 är främst avsedd för studenter i historia på universitet och högskolor.

Till den här boken finns ett omfattande webbmaterial med miniföreläsningar, kartor, illustrationer, källtexter och diskussionsfrågor. Tillgång till detta får du genom en kod på omslagets insida.

Sjätte upplagan

Art.nr 31278

studentlitteratur.se