9789144125541

VFU-handledning i fรถrskolan och barns anknytning Agneta Blohm

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39907 ISBN 978-91-44-12554-1 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Ombrytning inlaga: Carina Blomdell Formgivning omslag: Carina Blomdell Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by Eurographic Group, 2019

Innehåll Tack 10 Förord 11 Mie Josefson Förord 15 Inledning 17

KAPITEL 1

Verksamhets­f örlagd ­utbildning – VFU Det viktigaste i utbildningen 25 Organisationen för den verksamhetsförlagda utbildningen skiljer sig åt 26 Studenten ska visa fördjupad förmåga att möta barns behov av omsorg 28 Handledaren ska vara en reflektionspartner 30 Handledaren ska bedöma studentens professionsutveckling 32 Omsorg, lek och lärande – centralt i förskolan 32 Ett nytt ämne i förskollärarutbildningen? 33 Sammanfattning 33

KAPITEL 2

VFU-­handledningen Handledning med grunden i humanistisk psykologi 38 Bedömning 52 Intersubjektivitet och den proximala utvecklingszonen 69 Vi lär genom att delta i handlingar – det situerade lärandet 76 Handledarutbildning 80 Sammanfattning 81

KAPITEL 3

Anknytning. Introduktion och bakgrund Anknytning handlar om människors nära relationer 86 Anknytningsteorins bakgrund 88 Organiserad och desorganiserad anknytning 94 Sammanfattning 97

KAPITEL 4

Trygg, otrygg, desorganiserad anknytning Trygg anknytning 101 Otrygg anknytning 104 Otryggt undvikande anknytningsmönster 107 Otryggt ambivalent anknytningsmönster 110 Desorganiserad anknytning 113 Sammanfattning 117

KAPITEL 5

Barn behöver tillgängliga vuxna Barn behöver få känna sig viktiga och värdefulla 122 Barn vill göra rätt och gör rätt om de kan 123 Trygghetscirkeln 124 Barnets behov av vägledning utifrån kompetensnivå 128 Omsorg som teoretiskt begrepp och levd praktik 136 Glädjens betydelse 139 Att stödja barns utveckling genom kommunikation 143 Mentalisering 145 Kompletterande anknytningsperson i förskolan 152 Sammanfattning 154

KAPITEL 6

Anknytningen lägger grunden till vår ­självbild – som kan f­ örändras Från vaggan till graven 159 Sammanfattning 169

KAPITEL 7

Reflektion Barnets bästa 173 Kvalitet 176 I VFU-handledningen finns kärnan till att minska gapet mellan teori och praktik 182 En modell för VFU-handledning 183 Det salutogena perspektivet – från risk till frisk 188 Till sist 190 Sammanfattning 191 Referenser 193 Person- och sakregister 199

K APITEL 1

Verksamhets­ förlagd ­utbildning – VFU

En förutsättning för att den verksamhetsförlagda utbildningen ska ge så stor utdelning som möjligt, det vill säga optimalt lärande för studenten, är att handledningen fungerar väl. Handledningsuppdraget är komplext, och grunden för en lärorik VFU är den goda relationen mellan handledare och student, vilket handledaren har det största ansvaret för.

Tystnaden Tystnaden är inte tyst.

Därför att i den finns alla de ord och meningar som någon tror finns där.

Tystnaden är inte sann.

Därför att i den finns all den verklighet som någon tror finns där.

Ord kan säga ingenting.

Frågor dödar.

Så hur gör vi för att förstå tystnaden? hur gör vi för att få orden att tala? hur gör vi?

A g n e ta B l o h m

I slutet av varje arbetsdag har studenterna en kvarts reflektionstid på förskolan. Då skriver de ner sina upplevelser, tankar, frågor och reflektioner och skickar dem till handledaren. Vid handledningssamtalet senare under veckan går handledare och student tillsammans igenom det studenten skrivit och gör en koppling till målen för den aktuella kursen.

37

38

VFU-handledning, så som den sker i dag, har sin teoretiska grund, bland annat i humanistisk psykologi. Både handledare och student är subjekt och båda är delaktiga i en lärandeprocess. Relationen präglas av en vilja till förståelse och empati utan att göra anspråk på att vara terapeutisk. Syftet är främst att successivt utveckla studentens självständighet och förmåga till självanalys. ”Att vara handledare är otroligt givande. Det är så jag håller liv i teorier.”

En förutsättning för att den verksamhetsförlagda utbildningen ska ge studenten så mycket kunskap och erfarenhet som möjligt är att handledare och student får god kontakt i ett tryggt och öppet samtalsoch samarbetsklimat. Det är viktigt att handledaren är medveten om sin betydelsefulla roll och sitt ansvar för att skapa en lärande miljö för den eller de studenter hen handleder. För att axla detta ansvar be­­höver handledaren stöd. Det kan till exempel ske i form av reflektions­seminarier tillsammans med kollegor och VFU-ansvarig vid förskolan. ”Hur vill ni ta emot studenterna som kommer ut på sin första VFU-period nästa vecka?”, frågar den VFU-ansvariga förskolläraren handledarna. ”Det känns bra att de fått välkomstbrevet och målen för kursen hemskickade innan de kommer”, svarar en av handledarna. ”Jag tror att det är väldigt viktigt att vara närvarande i början, att inge förtroende så att de vågar fråga”, svarar en annan. ”Självklart är att alla på förskolan ska presentera sig och hälsa studenten välkommen.” ”Jag måste lära känna personen. Är det en ung, oerfaren student eller en som kanske har egna barn eller en som till och med arbetat på förskola? Är han eller hon försiktig?” ”Vi ska skriva en handlingsplan tillsammans och titta på målen. Kanske måste jag förklara vissa ord?”

© F ÖR FAT TA R EN O CH ST U DEN T L I T T E R AT U R

| Kapitel 1

| Verksamhets­ förlagd ­ u t b i l d n i n g – V FU

Handledning med grunden i humanistisk psykologi

Att synliggöra processer ”Handledningen syftar först av allt till att synliggöra de processer man varit indragen i”, skriver författarna till boken Handledning i lärarutbildning (Emsheimer & Göhl 2014, s. 31). Hur gör handledaren det? Hur hjälper handledaren studenten att se? Vad ska studenten se?

Vad ser studenten? När vet handledaren vad som behöver uppmärksammas och när ser studenten något som handledaren missat?

Det smakar roligt!

Under den tredje terminen av utbildningen ingår ämnet naturvetenskap i kursplanen. Carolina har under VFU:n genomfört ett experiment med snö och is med ett antal barn. Barnen har färgat snön och isen och tagit in allt för att upptäcka vad som händer

| Verksamhets­ förlagd ­ u t b i l d n i n g – V FU

Handledarna träffas kontinuerligt tillsammans med den VFU-ansvariga förskolläraren för att reflektera kring handledarrollen. Under seminarierna bearbetas aktuella frågor som handledarna bär med sig. De mer erfarna kan vägleda de som är nya i rollen. Tolkning av bedömningsunderlagen, vilka målen är för de aktuella studenterna, hur man är tydlig och professionell, hur man utmanar studenter som kommit olika långt i sin professionsutveckling, hur man bemöter studenter som är för aktiva, som inte väntar och lyssnar in, utan att ta död på energin och viljan, hur man utmanar de som är ute på sin sista VFU-period, hur man visar att man är stolt över sin verksamhet, hur man håller sig orienterad om studenternas kurslitteratur och uppgifter m.m. är exempel på teman som kan behandlas under reflektionsseminarierna.

Syftet med träffarna är att handledarna ska få stöd i sin roll gentemot studenterna. Uppgiften är krävande och sker samtidigt som alla övriga arbetsuppgifter i förskolläraruppdraget genomförs. Ett viktigt inslag är också möten med kurslärare från universitet och högskola.

Vid dessa finns utrymme för ytterligare reflektion kring uppdraget och handledarna får ta del av aktuell information.

| Kapitel 1

© F ÖR FAT TA R EN O CH ST U DEN T L I T T E R AT U R

Reflektionsseminarier

39

I exemplet hjälper handledaren studenten att synliggöra processerna hen ”varit indragen i”. Hur planerade studenten aktiviteten?

Vilket var syftet? Hur förberedde hen den? Vilket material användes?

Varför? Hur startades aktiviteten upp? Hur reagerade barnen? Vad kan anledningen ha varit till barnens reaktion? Hur upplevde studen-

© F ÖR FAT TA R EN O CH ST U DEN T L I T T E R AT U R

| Verksamhets­ förlagd ­ u t b i l d n i n g – V FU | Kapitel 1

40

i värmen. Under veckans handledningssamtal utvärderar Sven (handledare) och Carolina experimentet. Sven öppnar med att fråga hur veckan varit. ”Bra, jättebra! Jag märker att jag har lärt känna barnen bättre, de är ’mina’ barn nu. Jag har rättigheter och skyldigheter, kan säga åt dem om det behövs, på ett naturligt sätt”, svarar Carolina. ”Jag är jättenyfiken”, säger Sven. ”Jag har tittat på dina bilder och filmer. Hur startade du upp det hela?” Under samtalet reflekterar de kring hur experimentet gick. Sven lotsar Carolina vidare till att renodla sin aktivitet. Han uppmuntrar henne att pröva igen, med färre barn. Och också med en annan grupp barn.

Sven föreslår en grupp barn på en annan avdelning, barn som har kommit längre i sin språkutveckling och som är mer vana vid att reflektera. De pratar också om att Carolina kan använda färre färger så att det blir tydligare för barnen. Carolina vill gärna pröva igen men är lite bekymrad över att barnen lätt tappar intresset.

Sven frågar då om hon hade kunnat göra på ett annat sätt. Carolina funderar och svarar: ”det verkar som att det är det här med att smaka som är det som intresserar och lockar barnen, det är det de tycker är spännande! De sa, det smakar roligt! Det vill jag gå vidare med.” Sven bekräftar och uppmuntrar. Han föreslår också att Carolina ska ta hjälp av andra studenter, som kan filma henne.

Då kan de tillsammans reflektera utifrån filmen för att se det som fungerar bra och vad Carolina kan utveckla. De kommer sedan in på målen för den aktuella VFU-kursen och Sven visar hur Carolina har uppnått 6 av 8 mål. Ett av målen är Carolina lite bekymrad över: ”efter genomgången kurs förväntas studenten kunna under handledning använda digitala verktyg i verksamheten.” ”Jag vet inte hur jag ska koppla plattan till IKT-tavlan”, säger Carolina. ”Då får vi hjälpas åt med det, jag kan visa dig”, säger Sven. Vid nästa handledningstillfälle kommer de att titta närmare på de två återstående målen.

”Vad är motsatsen till lek?”, frågar journalisten. ”Det är när man redan vet allt”, svarar konstnären Anna Odell.

S ö n d a g s i n t e r vj u n 2 0 1 8

”Jag är redan klar med min uppgift, jag behöver inte göra mer”, upplyser en student sin handledare som uppmuntrat hen att observera några barn som leker i bygg- och konstruktionsrummet.

En viktig uppgift som handledaren har är att få studenten att inte bara tänka färdig produkt utan att utveckla sin förmåga att se processer och koppla det till teori. Processorienterad handledning hjälper studenten att bli medveten om både framgångsfaktorer och svårigheter i arbetet med barn och föräldrar. Att se det som leder framåt är ett effektivt verktyg för utveckling. Och när handledare och student tillsammans reflekterar över problem och motgångar kan studenten få redskap att hantera dessa för att lyckas bättre framöver. Den processorienterade handledningen har ett helhetsperspektiv och syftar till att studenten ska vidga sin blick, fördjupa seendet och utveckla sin reflektion. Handledaren är medforskare och stöttar studenten i att se både sin egen process och barnens. Studenten i exemplet ovan har ännu inte förstått vad det innebär att arbeta med barnens (och egna) läroprocesser.

| Verksamhets­ förlagd ­ u t b i l d n i n g – V FU

© F ÖR FAT TA R EN O CH ST U DEN T L I T T E R AT U R

Processinriktad handledning

| Kapitel 1

ten det? Vilka förändringar föreslår studenten och handledaren till nästa aktivitet? På detta sätt kan aktiviteten utvärderas och studentens upplevelser reflekteras och problematiseras för att leda vidare till nytt lärande. Ett gott, bekräftande och känslomässigt positivt klimat är en förutsättning för att detta sker. Och det är handledarens professionella ansvar att lägga grunden för detta. Studenten Carolina upptäcker i exemplet ett sätt att gå vidare utifrån barnens upplevelser: ”det smakar roligt”, det blir en viktig och meningsfull ansats för henne att utveckla experimenten.

41

Processens paradox Förutsättningen för att en process ska sättas igång är förutsättningslöshet. Att inte veta från början vad det hela kommer att leda till. Om man i stället redan från början bestämt vilket resultat man vill ha är det lätt hänt att man missar att fånga lärandeprocesserna, vilka under VFU handlar om att göra upplevelser till medvetna erfarenheter, som sedan blir kunskaper som kan användas i det praktiska arbetet.

Ett projekt börjar med en idé utifrån observationer av vad barnen verkar vara intresserade av och en tanke om hur arbetet ska ske. Under projektets gång görs nya upptäckter och genom reflektion utvecklas lärandet. Utforskandet sker praktiskt och med hjälp av teori, teorierna prövas i praktiken och praktiken ger ny dimension till det teoretiska.

Studenten har ett öppet sinne inför barnens reaktioner och hand­ ledaren lotsar studenten vidare i processen. ”Det verkar som att det är det här med att smaka som lockar barnen”, säger studenten, ”det vill jag gå vidare med.” Nästa gång kan hen utmana barnen framåt. Processorienterat arbetssätt leder till oförutsedda upplevelser, aha-upplevelser, som kan leda till nya insikter, nytt lärande. ”Det går inte att tänka ut vad som blir wowet”, säger en student vid ett välkomstmöte inför VFU 4. Diskussionen handlar om studenternas tankar om vad de bär med sig från den förra VFU-perioden. ”Genuina möten mellan människor kännetecknas av kreativitet och obestämbarhet”, skriver Elisabeth Arnér och Solveig Sollerman i

© F ÖR FAT TA R EN O CH ST U DEN T L I T T E R AT U R

| Verksamhets­ förlagd ­ u t b i l d n i n g – V FU | Kapitel 1

42

”På utbildningen har man pratat om att vi ska försöka vara hands on i våra aktiviteter med barnen”, berättar en student. ”Jag förstod inte vad som menades med hands on. När jag sedan under VFU:n gjorde min aktivitet med barnen och utvärderade tillsammans med handledaren förstod jag. Jag förstod varför jag i gympa­salen inte fick med mig barnen i det sista momentet. Jag hade inte varit tillräckligt konkret. Jag måste vara övertydlig. Det blev en aha-upplevelse. Nu förstår jag att jag måste säga: sätt dig på stolen här, och samtidigt peka på stolen, eller lägg boken i hyllan, inte bara du kan sätta dig eller lägg undan boken.”

När man är student och ny och oerfaren i yrket är det en trygghet att planera detaljrikt, för att undvika eventuella misslyckanden. De flesta är också vana vid från sin egen skoltid att arbeta resultatinriktat.

Betygen har många gånger varit viktigare än lärandeprocesserna. En planering för att arbeta med barnens lärandeprocesser ser annorlunda ut. Den är inte fylld av detaljer. Och den har andra mål. Den har en övergripande idé och ett syfte. En tanke om något som man vill att barnen ska lära sig. Processarbetet kräver en annan uppmärksamhet och öppenhet, ett annat lyssnande. Barnen behöver inte svara rätt, de behöver inte koncentrera sig på vilket svar ”fröken” vill ha, utan kan engagera sig i ett lustfyllt utforskande och göra spännande upptäckter. ”Jag tycker det är roligare att följa processerna än att se till vad de presterar”, säger en student till sin handledare, när de diskuterar och reflekterar över en aktivitet som studenten genomfört med en grupp barn. ”Tänker du att du har det som en reflektion med barnen på en vägg?”, frågar handledaren. ”Ja, det skulle jag vilja.” ”Gör gärna ett försök. Sen vid nästa VFU-kurs handlar målen om pedagogisk dokumentation, då har du en konkret erfarenhet att ta med dig”, föreslår handledaren.

| Verksamhets­ förlagd ­ u t b i l d n i n g – V FU

”Studenten hade bestämt tema, liv i vatten, och vi tog med oss en grupp barn till en liten sjö. Barnen var helt ointresserade. Men studenten var inne i sitt eget tänk. Han tog upp några fiskyngel med en hov och försökte få barnens uppmärksamhet, men de hade upptäckt några änder. Studenten fick inte med sig barnen och kände sig lite uppgiven. Jag pratade med honom sen: ’Det såg ut som att barnen var intresserade av änderna. Vad tror du om att lägga fokus på det i stället?’ Det blev en vändpunkt. Studenten tog med sig bilder av olika änder till samlingen och det hela blev sedan ett jätteprojekt”, berättar en handledare.

| Kapitel 1

© F ÖR FAT TA R EN O CH ST U DEN T L I T T E R AT U R

boken Barnet och förskolans pedagogiska ledarskap (Arnér & Sollerman 2018, s. 36). Det obestämbara kan för nya studenter (och även andra) kännas otryggt och obekvämt. Men att lämna öppet för andras tankar, idéer, reflektioner, frågor och funderingar kan leda vidare till nya upptäckter och kunskaper.

43

44

”Jag märkte att Kevin var mer avslappnad i dag när jag gjorde min aktivitet. Han blev ju introducerad till aktiviteten igår redan och då var han ganska tillbakadragen. I dag var han med mer.” En student reflekterar tillsammans med sin handledare över barnens och sin egen process i en aktivitet där de arbetat med olika frukter. ”Jag borde nog ha introducerat också de andra barnen mer.” ”Du såg skillnad när det gällde Kevin?”, frågar handledaren. ”Ja.” ”Redan här har du gjort en resa”, konstaterar handledaren. ”Jag tycker att det gick jättebra. Jag gillar ditt lugn. Nästa gång kan du gå mer på djupet; här har vi de kalla, de hårda, de blöta frukterna osv.”, föreslår handledaren.

För att arbeta med barnens processer är det också nödvändigt för studenten att titta på sig själv, försöka se sin egen utveckling. ”Jag vet att jag planerar för mycket och för stort. Jag vill ha med så mycket. Jag tycker om att planera och är väldigt strukturerad.

Men jag märker att jag blir avbruten ibland till exempel av förskolans rutiner. Jag behöver lära mig att inte känna så mycket prestationskrav. Ska försöka träna mig i att ta det lite för vad det är.” Studenten reflekterar över sin egen process. ”Ja, och lita till dig själv” säger handledaren. ”Läsningen gick bra, samlingen också, men i skogen blev det lite misslyckat. Hann inte riktigt få med matematiken. Men jag fick ju in sortering i alla fall och det är ju matematik!”, konstaterar studenten.

Planering kan för en del studenter vara svårt. Vad ska jag planera? Hur ska jag planera? Vad vill jag med barnen? Med den här aktiviteten?

Vad kommer barnen att fråga om?

Planering behövs för att man ska veta vart man är på väg och för att man ska kunna utvärdera, för att se vad som gick enligt förväntningarna och vad som inte blev som man tänkt. Utifrån det kan man också fundera ut hur man ska gå vidare. För att också kunna följa varje barns lärande behöver studenten dokumentera deras processer.

© F ÖR FAT TA R EN O CH ST U DEN T L I T T E R AT U R

| Kapitel 1

| Verksamhets­ förlagd ­ u t b i l d n i n g – V FU

Handledaren bekräftar studentens tankar och uppmuntrar hen att tänka framåt.

Agneta Blohm är barnavårdslärare och har arbetat med barn­ skötarutbildningar och som VFU­ansvarig utredare vid en kommunal utbildningsförvaltning i många år. Agneta har tidigare, tillsammans med medförfattare, skrivit böcker om praktikhandledning i vård och omsorg samt om pedagogiskt ledarskap.

VFU-handledning i förskolan och barns anknytning Att handleda förskollärarstudenter är ett viktigt och komplext uppdrag. Att möta olika studenter och följa och leda dem i deras professionsutveckling kräver stor kompetens och goda organisatoriska förutsättningar.

I boken finns många konkreta exempel på VFU-handledningens betydelse för studentens lärande. Studenten får, med hjälp av VFU-handledaren, under den verksamhetsförlagda utbildningen tillfälle att knyta ihop teori och praktik. Genom att handledaren skapar ett tryggt lärandeklimat, bekräftar, uppmuntrar och utmanar samt ger möjlighet till reflektion, blir VFU-handledningen och den verksamhetsförlagda utbildningen en viktig del i studentens utveckling till en professionell förskollärare.

Teorin om barns anknytning är en av de utvecklingspsykologiska teorier som förskollärarstudenterna studerar under sin utbildning. Under VFU:n ges möjlighet att förstå teorin i praktiken, hur den kan ta sig uttryck i barns beteende och hur vuxna kan möta barnen på ett respektfullt och förstående sätt. Boken förklarar anknytningsteorin med konkreta exempel och visar hur VFU-handledaren kan vägleda, förklara och tydliggöra teorin för att öka studentens förståelse.

VFU­handledning i förskolan och barns anknytning riktar sig till förskollärarstudenter och VFU-handledare i förskolan.

Art.nr 39907

studentlitteratur.se