9789144125343

Skolsköterskans hälsofrämjande arbete

Eva K. Clausson Siv Morberg (red.)

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33451 ISBN 978-91-44-12534-3 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2012, 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskning: Christina Stenhammar Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock Printed by Interak, Poland 2019

Innehåll

Författarpresentation 11 Förord 15

Del I Profession och organisation 1 Skolsköterska – från yrke till profession 19 Samhällsförändringar 20 Skolhälsovården växer fram 21 Från yrke till profession 25 Vetenskap, omvårdnad och folkhälsovetenskap 28 Skolsköterskans tillgänglighet och stödjande roll 29 Skolsköterskans professionella villkor 30 Bourdieus teori om kapital, habitus och fält 32 Sammanfattning 34 Litteraturförteckning 35

2 Skolsköterskans och skolläkarens uppdrag och ansvar i den samlade elevhälsan 39 Organisation och ansvarsfördelning 39 Elevhälsans medicinska insats (EMI) 40 Elevernas arbetsmiljö 48 Planerade hälsobesök 49 Skolsköterskans hälsopedagogiska arbete 50 Öppen mottagning 51 Dokumentation och journalhantering 51 Vaccinationer 52 Sammanfattning 54 Litteraturförteckning 55

3 Elevhälsans övergripande ansvar 57 Folkhälsa i skolåldern 57 Hälsobegrepp 58 Hälsofrämjande och sjukdomsprevention 59 FN:s konvention om barnets rättigheter 60 Barnkonventionens grundprinciper 61 Barnet, familjen och staten 62 Nationella strategier och folkhälsoplaner 63 Omvårdnad, hälsofrämjande och förebyggande insatser 64 Elevhälsa i nordiska grannländer 65 Sammanfattning 70 Litteraturförteckning 71

4 Skolsköterskans hälsofrämjande arbete med ett kontextuellt perspektiv 73 Ekologisk systemteori – ett samspel på olika nivåer 74 Makrosystemet – lagar, normer och värderingar 74 Exosystemet – resurser och organisation 76 Mikrosystemen – hälsofrämjande miljöer 77 Mesosystemet – samverkan mellan mikrosystemen 81 Kronosystemet – förändring över tid 81 Sammanfattning 82 Litteraturförteckning 83

Del II Skolbarns hälsa 5 Internationell studie om skolbarns hälsa 87 Den internationella HBSC-studien 87 Nationella HBSC-studier 91 Sammanfattning 92 Litteraturförteckning 93

6

Innehåll

6 Svenska undersökningar om skolbarns hälsa – tolkningar och tillförlitlighet 95 Undersökningar på nationell nivå 95 Undersökningar på lokal och regional nivå 97 Epidemiologiska undersökningar och tillförlitlighet 97 Sammanfattning 101 Litteraturförteckning 102

7 Aktuella hälsoproblem bland skolbarn i Sverige 103 Psykisk hälsa hos barn och unga 103 Sammanfattning förekomst och trender 113 Återkommande smärtproblem 118 Tillväxtproblem 124 Sammanfattning 128 Litteraturförteckning 129

8 Skolsköterskans möjlighet att upptäcka barn som far illa 133 Barn som far illa 133 Att fråga om våld 140 Skolprestation och skolanknytning 140 Sammanfattning 143 Litteraturförteckning 144

9 Dokumentation av elevers hälsa 147 Journalen som kunskapskälla 148 Forskning om omvårdnadsdokumentation 149 Styrdokument 151 Skol-VIPS 152 Sammanfattning 156 Framtiden 158 Litteraturförteckning 160

Innehåll

7

Del III Metoder och modeller för skolsköterskans hälsofrämjande arbete 10 Hälsosamtal och hälsokommunikation 165 Hälsofrämjande arbete 165 Empowerment 167 Hälsokommunikation 167 Literacy 169 Health literacy 170 Hälsoundervisning 170 Lärande 171 Hälsoarbetets möte med skolan 172 Modeller för hälsosamtal 173 Sammanfattning 179 Litteraturförteckning 180

11 Elevcentrerade hälsobesök med hälsosamtal utifrån ett strukturerat hälsoverktyg 183 Hälsobesök med hälsosamtal 183 Hälsoverktyg för hälsosamtal 188 Sammanfattning 202 Litteraturförteckning 204

12 Det hälsofrämjande samtalet ur elevens perspektiv 207 Elever i riskzon 207 Det hälsofrämjande samtalet 208 Etiska dilemman i samtal och i forskning med barn och ungdomar 216 Sammanfattning 218 Litteraturförteckning 219

8

Innehåll

13 Familjefokuserad omvårdnad – en modell för skolsköterskor 221 Hälsofrämjande familjesamtal – en möjlighet att främja psykisk hälsa hos skolbarn 221 Beskrivning av Calgarymodellerna för familjefokuserad omvårdnad 222 Att leda familjesamtal 226 Familjesamtal i praktiken – en pilotstudie i skolmiljö 227 Sammanfattning 237 Litteraturförteckning 238

14 Stress och nedstämdhet hos ungdomar 241 Depressiva symtom 242 Hälsofrämjande arbete i skolan 242 En berättelse 250 Sammanfattning 251 Litteraturförteckning 252

15 Sömn hos barn och ungdomar – vad vet vi och vad kan vi göra? 253 Sömnvanor och sömnproblem 254 Hur länge sover barn och ungdomar – och hur mycket sömn behöver de? 256 Sömn och sociala medier 257 Råd och rekommendationer 257 Tre berättelser 261 Sammanfattning 263 Litteraturförteckning 265

Innehåll

9

16 Yrkesmässig handledning för skolsköterskor 267 Yrkesmässig handledning 267 Yrkesmässig handledning för skolsköterskor 268 Handledningens genomförande 276 Forskning om yrkesmässig handledning 278 Sammanfattning 279 Litteraturförteckning 280 Sakregister 283

10

Innehåll

Författarpresentation

Redaktörer Eva K. Clausson är leg. sjuksköterska med specialistutbildning inom hälsooch sjukvård för barn och ungdom och docent i omvårdnad, doktor i folkhälsovetenskap och har lång erfarenhet som skolsköterska. Är anställd som biträdande professor vid Högskolan Kristianstad och undervisar där i sjuksköterskeprogrammet och distriktssköterskeprogrammet. Disputerade 2008 med avhandlingen School Health Nursing – Perceiving, recording and improving schoolchildren’s health. Hennes forskning innefattar promotion och prevention av psykisk och fysisk ohälsa hos barn och ungdomar på såväl grupp- som individnivå samt dokumentation i journalen.

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Siv Morberg är leg. sjuksköterska, distriktssköterska, vårdlärare, magister i vårdpedagogik och licentiat i medicinsk vetenskap, där avhandlingen handlade om skolsköterskans profession. Hon har mångårig erfarenhet av arbete som skolsköterska och som lärare vid Karolinska Institutet i distriktssköterske- och barnsjuksköterskeutbildningarna samt i kurser specifikt anpassade för blivande skolsköterskors verksamhet i skolan.

Övriga författare Agneta Berg är leg. sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen inom medicin/kirurgi och psykiatri. Har psykoterapiutbildning steg I och är utbildad inom antroposofisk läkekonst. Pensionerad, tidigare anställd som professor i omvårdnad vid Högskolan Kristianstad. Har sedan mitten av 1980-talet varit verksam som yrkesmässig handledare inom hälsa, vård och omsorg. Har sedan flera år handledning av skolsköterskor och skol­ kuratorer i olika kommuner (skoldistrikt) i Skåne.

Ina K. Borup, DrPH, är docent i folkhälsovetenskap och har varit anställd på The Nordic School of Public Health (NHV) (2002–2010). Där har hon primärt haft ansvar för kurser i hälsofrämjande och lärande samt barns och ungdomars hälsa, både på avancerad nivå och på forskarnivå.

I sin forskning inriktar hon sig främst på barns och ungdomars hälsa och k ­ ontakt med skolsköterskan men också på ett bredare hälsofrämjande arbete. Hon är en av initiativtagarna till The Nordic Health Promotion Research Network (NHPRN), ett nätverk för forskare inom hälso­promotion. Intresset för barns och ungdomars hälsa och kontakter med skol­sköterskan väcktes då hon arbetade som skolsköterska och verksamhetschef.

Lisbet Engh är leg. sjuksköterska med specialistutbildning inom öppen hälso- och sjukvård och fil.dr i folkhälsovetenskap. Hon arbetar som universitetslektor i omvårdnad vid Karlstads universitet. Disputerade år 2018 med avhandlingen Skolsköterskans möjlighet att upptäcka och stödja barn som far illa eller riskerar att fara illa. Tidigare har hon arbetat som skolsköterska, verksamhetschef och länssamordnare för den medicinska elevhälsan i Värmland.

Karin Enskär är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i hälso- och sjukvård för barn och ungdom, professor vid Hälsohögskolan, Jönköping.

Hon undervisar och forskar om hälsa, ohälsa och dess konsekvenser för barn, ungdomar och familjer, till exempel hälsa och vardagsfungerande

12

Författarpresentation

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Eva-Lena Einberg är leg. sjuksköterska med specialistutbildning inom hälsooch sjukvård för barn och ungdom och inom distrikts- och skolhälsovård samt kompletterande utbildning inom psykiatrisk vård. Fil.dr i hälsa och vårdvetenskap. Hon har lång erfarenhet som skolsköterska och har arbetat med medicinskt ledningsansvar för skolhälsovård. Anställd vid Högskolan Kristianstad och undervisar där i sjuksköterskeprogrammet och distrikts­ sköterskeprogrammet. Disputerade 2016 med avhandlingen To promote health in children with experience of cancer treatment. Hennes forskning innefattar barns och ungas hälsa, hälsofrämjande och tonårsflickors upplevelser av sin vardag.

hos barn och ungdomar med cancer och deras familjer. Är också involverad i forskning kring barn, ungdomar och vårdpersonals erfarenheter av oro, rädsla och smärta, barn som närstående, samt sjuksköterskors hälso­ främjande arbete med barn och ungdomar.

Ulla-Britt Eriksson är docent i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet. Hon har varit programledare för masterprogram i folkhälsovetenskap med fokus på barns liv och hälsa samt kursansvarig för olika forskar­ utbildningskurser främst i kvalitativ metod och jämlikhet i hälsa. Hennes forskningsinriktning är våld mot barn och barns utsatthet. Hon bedriver studier såväl i Sverige som i Bangladesh.

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Pernilla Garmy är barnsjuksköterska, docent i omvårdnad och doktor i medicinsk vetenskap. Hon har lång erfarenhet som skolsköterska och har i sin avhandling fokuserat på hur stress och nedstämdhet hos ungdomar kan förebyggas med hjälp av skolbaserade insatser. Hon forskar även om skolbarns sömn, medievanor och livsstil. Hon arbetar för närvarande som biträdande professor vid Högskolan Kristianstad samt som docent vid WHO-CC Kliniskt centrum för hälsofrämjande vård vid Lunds universitet.

Hon är ordförande i Svensk Sjuksköterskeförenings nätverk ”Sömn och hälsa” och redaktör för tidskriften Sömn och hälsa.

Marie Golsäter är leg. sjuksköterska med påbyggnadsutbildning i hälsooch sjukvård för barn och ungdomar, fil.dr i omvårdnad. Arbetar som Verksamhetsutvecklare för barnhälsovården Region Jönköpings Län samt som adjungerad lektor vid Hälsohögskolan, Jönköping, forskningsgruppen Child. Arbetar för närvarande främst med forskning relaterad till barns hälsobesök inom barnhälsovård och elevhälsa samt barn som närstående vid förälders sjukdom.

Solveig Petersen är leg. sjuksköterska med specialistexamen i barnsjukvård samt i öppen hälso- och sjukvård, master i omvårdnad, med.dr i pediatrik och docent i epidemiologi och folkhälsovetenskap. Har arbetat kliniskt i skolhälsovården, på BVC och på barnavdelning inom slutna vården.

Arbetar nu som universitetsforskare och som myndighetsutredare med

Författarpresentation

13

frågor som rör skolbarns hälsoutveckling, till exempel när det gäller tillväxt, ­psykisk hälsa, livskvalitet och återkommande smärtproblem.

Karin Teider är leg. barnsjuksköterska, fil.kand. i omvårdnad, kliniskt verksam skolsköterska och tidigare medicinskt ledningsansvarig skolsköterska i Vänersborgs kommun. Är utbildad omvårdnadshandledare och handleder sjuksköterskor och andra grupper inom socialt arbete. Hon har medverkat i kurser i dokumentation för skolsköterskor vid Högskolan, Kristianstad.

Marie Wilhsson är leg. sjuksköterska med specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom och specialistutbildning inom ­psykiatrisk vård, fil.dr i hälsa och livsstil. Har erfarenhet som skol­sköterska och som psykiatrisjuksköterska inom barn- och ungdomspsykiatri.

Anställd vid Högskolan i Skövde och är programansvarig för specialist­ utbildning med inriktning skolsköterska och undervisar i skolsköterskeprogrammet samt distriktssköterskeprogrammet. Disputerade 2017 med avhandlingen Ungdomars strävan mot att lyckas och nå framgång i livet – skolan som hälsofrämjande arena. Hennes forskning innefattar barns och ungdomars perspektiv på hälsa med kontextuella och könsspecifika utgångspunkter, salutogent perspektiv och hälsofrämjande arbete.

14

Författarpresentation

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Agneta Tinnfält är leg. sjuksköterska och fil.dr i vårdvetenskap med fokus på folkhälsovetenskap. Hon har arbetat i många år som skolsköterska på grundskolan, och disputerade år 2008 med avhandlingen Adolescents’ ­perspectives – on mental health, being at risk, and promoting initiatives. Hon har de senaste åren arbetat som universitetslektor vid Örebro universitet, huvudsakligen inom ämnet folkhälsovetenskap. Forskningsintressen är barns och ungdomars psykiska hälsa, särskilt barn och ungdomar som riskerar att fara illa, samt former för familjestöd som är anpassat efter behov och önskemål från familjer med barn och ungdomar.

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Förord

I Sverige finns i dag drygt 3 000 skolsköterskor som är verksamma i förskoleklass, grundskola och gymnasium. Skolsköterskan är oftast ensam i sin profession i skolan, med en helt annan utbildning än övriga i skolan.

Skolsköterskan måste fatta många beslut på egen hand och det kräver kunskap, erfarenhet och förmåga att arbeta självständigt. Undersökningar visar att skolsköterskan är uppskattad i skolan och sedan lång tid tillbaka en person som elever, vårdnadshavare och skolpersonal kan vända sig till med förtroende.

Skolsköterskans och skolläkarens verksamhet i skolan kallas numera för elevhälsans medicinska insats (EMI) och ingår i den samlade elevhälsan.

Under många år benämndes verksamheten som skolhälsovård och i boken beskrivs skolhälsovård bara i den historiska tillbakablicken.

Hälsofrämjande omvårdnad, folkhälsovetenskap och medicinsk vetenskap är de kunskapsområden som ligger till grund för skolsköterskans yrke.

I mötet med eleven ska skolsköterskan förena vetenskaplig kunskap med beprövad erfarenhet och omsätta dessa kunskaper i olika situationer med elevers och vårdnadshavares bästa för ögonen.

Hälsopanoramat bland barn och unga har förändrats under årens lopp och för att möta de behov som barn och unga har i dag ställs krav på att ständigt förbättra kvaliteten och utveckla skolsköterskans arbete genom forskning om metoder som kan användas i arbetet med skolbarns hälsa.

Med denna omarbetade och utökade upplaga av boken Skolsköterskans hälsofrämjande arbete vill vi belysa skolsköterskans roll i skolan, inspirera till utveckling av yrket och lyfta fram ny forskning och metoder som kan användas i arbetet med skolbarns hälsa. Bokens första del (kapitel 1–4) handlar om skolsköterskans profession, organisation och den kontext som skolsköterskan arbetar inom. Den andra delen (kap 5–9) har fokus

på skolbarns hälsa och dokumentation av densamma. Den tredje delen (kapitel 10–16) visar på användbara teorier och modeller för skol­sköterskan i mötet med eleverna. De flesta av författarna har egen erfarenhet av arbete som skolsköterska, flera har arbetat och arbetar med undervisning och som ­forskare inom områden och ämnen som ingår i skolsköterskans verksamhet. Boken är skriven av skolsköterskor – för skolsköterskor, såväl i utbildning som fördjupning bland yrkesverksamma. Boken är en antologi och varje kapitel i boken kan läsas och användas enskilt. Det är vår förhoppning att boken ska svara mot behov framför allt i utbildningar men också i verksamhet och bland beslutsfattare.

Vi vill rikta ett varmt tack till alla som bidragit med värdefulla synpunkter på olika avsnitt i boken. Särskilt tack vill vi rikta till Christina Stenhammar, verksamhetschef Centrala elevhälsan i Uppsala och Carita Fallström, jurist på Vårdförbundet.

Kristianstad och Stockholm mars 2019

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Eva K. Clausson och Siv Morberg

16

Förord

Kapitel 2

Skolsköterskans och skolläkarens uppdrag och ansvar i den samlade elevhälsan Ӽ Ӽ SI V MOR BE RG

I detta kapitel beskrivs övergripande den organisation i det offentliga skolväsendet som skolsköterskan och skolläkaren arbetar inom. Kapitlet belyser elevhälsans verksamhet, skolsköterskans och skolläkarens ansvarsområde, arbetsuppgifter och sekretess i förhållande till övriga inom den samlade elevhälsan. Kapitlet innehåller också en översikt över styrdokument som är viktiga i skolsköterskans och skolläkarens verksamhet.

Organisation och ansvarsfördelning

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Elevhälsa

I skollagen (SFS 2010:800), som började tillämpas den 1 juli 2011, ligger fokus på att barn och ungdomar ska ha möjlighet att utvecklas efter sina egna förutsättningar så långt det är möjligt. Skollagen genomsyras av tanken att främja alla elevers utveckling och lärande och att hälsa och lärande går hand i hand. Skolan har ansvar för att skapa en god miljö för elevernas lärande, kunskapsutveckling och personliga utveckling för att eleven ska nå utbildningens mål. Elevhälsan ingår som en del i detta övergripande arbete.

I skollagen (SFS 2010:800) används begreppet samlad elevhälsa som omfattar medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska

Elevhälsans medicinska insats (EMI) Enligt skollagen (SFS 2010:800) ska det finnas skolsköterska och skolläkare för elevhälsans medicinska insats, EMI. Skolsköterskans och skol­läkarens verksamhet har en organisatorisk ställning både i skolväsendet och i hälsooch sjukvården. Verksamheten är en del av det svenska skolväsendet och regleras övergripande i skollagen. Samtidigt är verksamheten en del av hälso- och sjukvården och regleras därför också övergripande i hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30). Skolsköterska och skolläkare står under till-

40

Siv Morberg

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

insatser. Krav på både skolsköterska och skolläkare anges i lagtexten men begreppet skolhälsovård har försvunnit. Enligt skollagen ska det finnas elevhälsa för alla elever från förskoleklass till gymnasieskola. Det innebär att alla elever i olika skolformer ska ha tillgång till elevhälsa. I fristående skolor, som drivs av stiftelser, bolag etc., ska eleverna erbjudas elevhälsa som motsvarar elevhälsan i det offentliga skolväsendet. För vuxna elever i kommunal vuxenutbildning får det anordnas elevhälsa. Elevhälsans insatser ska ingå i skolans verksamhet och vara kostnadsfria för eleven.

För att elevhälsan ska fungera på ett optimalt sätt fordras ett väl utvecklat samarbete och tydlig ansvarsfördelning mellan de olika professionerna inom elevhälsan. Elevhälsan utgör således ett tvärprofessionellt team där varje profession ska bidra med sin specifika kompetens. Detta samarbete över professionsgränserna ger goda förutsättningar att på ett tidigt stadium upptäcka elever som är i behov av stöd av något slag. Fyra områden har identifierats där elevhälsans insatser är särskilt viktiga: psykisk hälsa och ohälsa, arbetsmiljö, levnadsvanor och skolfrånvaro (Socialstyrelsen & Skolverket, 2016).

Huvudmannen (se under avsnittet huvudmannens/vårdgivarerens ansvar) för skolan är skyldig att ansvara för att eleverna har tillgång till elevhälsa oavsett om det är i kommunal eller fristående skola. Enligt skollagen ska det finnas tillgång till de olika kompetenserna men skollagen ger inga riktlinjer utöver detta. Detta innebär att elevhälsans sammansättning kan se olika ut när det gäller omfattning av de olika professionerna och att det kan finnas stor variation inom kommuner och mellan kommuner (Leissner & Lundevall-Överby, 2014).

syn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och utför sina arbetsuppgifter under eget yrkesansvar.

Skolsköterska och skolläkare ska följa bestämmelserna i patient­säker­ hetslagen (SFS 2010:659) vilket innebär att patienten (eleven) ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård och att arbetet ska ske i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och utformas så att den möter elevens behov på bästa sätt. Verksamhetsområdet EMI ska ta del av relevanta forskningsresultat och omsätta dessa i det kliniska arbetet. Mötet med eleven ska utgå från elevens situation och önskemål för att eleven, utifrån sin mognadsnivå, ska få stöd att kunna fatta välgrundade beslut om insatser och åtgärder.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen är målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa vilket innebär att elevernas hälsa, inte enbart under skoltiden utan i ett livsperspektiv, är målet för skolsköterskans och skolläkarens insatser i skolan.

För skolsköterskans och skolläkarens del är det viktigt att ha ett brett samarbete och samverkan inom den samlade elevhälsan och med övriga medarbetare i skolan. Utanför skolan kan samverkan ske med verksamheter som barnhälsovården, ungdomsmottagning, övrig hälso- och sjukvård och socialtjänsten (Socialstyrelsen & Skolverket, 2016).

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Huvudmannens/vårdgivarens ansvar En kommunal skola ingår i det offentliga skolväsendet i Sverige. Fristående skola, eller friskola, har en annan huvudman (ägare) än kommun eller landsting/region. Begreppet ”huvudman” är en förvaltningsrättslig term som syftar på den myndighet eller annan likartad organisation som har ansvaret för en viss verksamhet. Det offentliga skolväsendet har det allmänna som huvudman medan fristående skolor har enskild som huvudman.

I patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) står att den som bedriver hälso- och sjukvård är vårdgivare i juridisk mening. Därmed är skolans huvudman vårdgivare eftersom hälso- och sjukvård bedrivs i skolan av EMI. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det huvudmannens/vårdgivarens

Kapitel 2 Skolsköterskans och skolläkarens uppdrag och ansvar i den samlade elevhälsan

41

ansvar att utse verksamhetschef för den del inom elevhälsan som omfattas av medicinska insatser.

Huvudmannen/vårdgivaren är anmälningsskyldig och har ansvar för att anmäla till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) enligt lex Maria.

Vårdgivaren kan utse verksamhetschefen eller annan person i organisa­ tionen att ansvara för anmälan enligt lex Maria. Vårdgivaren är då skyldig att anmäla detta till IVO. Det är huvudmannens/vårdgivarens ansvar att ge möjlighet för EMI att leva upp till kravet på en god vård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det innebär att skolsköterskan och skolläkaren ska ha nödvändig utrustning och väl fungerande lokaler för att bedriva verksamheten på ett fullgott sätt.

Inom hälso- och sjukvården ska det finnas en verksamhetschef som ansvarar för verksamheten. Verksamhetschefen representerar huvudmannen/ vårdgivaren och har det samlade ansvaret för hälso- och sjukvården inom EMI (SFS 2017:30). Verksamhetschefen ska ansvara för den löpande verksamheten och bevaka att hälso- och sjukvård inom elevhälsan tillgodoser en hög patientsäkerhet. Vidare ligger det i verksamhetschefens ansvar att bedriva systematiskt kvalitetsarbete genom att styra, följa upp och utveckla EMI. Elever, vårdnadshavare, skolpersonal och tillsynsmyndigheter ska kunna vända sig till verksamhetschefen med frågor som rör hälso- och sjukvård inom elevhälsan.

I skolverksamheten förekommer det att verksamhetschefer har varierande yrkesbakgrund, till exempel kan en rektor eller förvaltningschef utan medicinsk kompetens ansvara för ledningen av verksamheten. I sådana fall ska det medicinska ansvaret överlåtas till person med medicinsk kompetens.

Skolsköterska med medicinskt ansvar I vissa kommuner finns medicinskt ansvarig skolsköterska. Det m ­ edicinska ansvaret är utfärdat av verksamhetschefen (SFS 2017:30). Verksamhetschefen leder och ansvarar för hela verksamheten medan medicinskt ansvarig skolsköterska fullgör vissa uppgifter på verksamhetschefens

42

Siv Morberg

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Verksamhetschefens ansvar

uppdrag. Det förekommer också att skolsköterska med medicinskt ansvar är verksamhetschef.

I en del kommuner delas det medicinska ansvaret med att tjänstgöra som skolsköterska i en eller flera skolor. I uppdraget ingår som regel varken personalansvar eller ekonomiskt ansvar men däremot varierande grad av kvalitetsansvar, förbättringsansvar, ansvar för avvikelsehantering och stöd i medicinska frågor till elevhälsan. Det är också vanligt att skolsköterska med medicinskt ansvar är medansvarig för att säkerställa kompetens och behörighet när rektor ska anställa ny skolsköterska. I uppgiften ingår också att vara en länk mellan skolsköterskorna och beslutsfattare på olika nivåer i kommunen.

Rektors ansvar Rektor har det övergripande ansvaret inom skolenheten, ansvarar för all verksamhet och personal och leder och organiserar arbetet. Skol­sköterskans och skolläkarens verksamhet ingår i den övergripande planeringen av skolans verksamhet, fördelning av tid och resurser etc. I större kommuner arbetar skolsköterskan oftast på en skola och anställs av rektor i den enskilda skolan. I mindre kommuner är det vanligare att skolsköterskan är anställd centralt. Skolsköterskan ansvarar då för flera skolenheter eftersom antalet skolskötersketjänster är kopplat till skolornas elevantal. Skolläkare tjänstgör oftast på flera skolor i kommunen.

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Elevers egenvård Egenvård är åtgärder som ansvarig läkare eller annan legitimerad personal inom hälso- och sjukvården bedömt som insatser och åtgärder som patienten eller närstående kan utföra. Det är en individuell bedömning och patienten ska informeras om vad egenvården innebär (Socialstyrelsen, 2013). Föräldrar har tillsynsansvar och är skyldiga att hjälpa sina barn med egenvård enligt föräldrabalken (SFS 1949:381). Tillsynsansvaret övergår från vårdnadshavare till huvudmannen för skolan under den tid eleven befinner sig i skolan eller på fritidshem. Vårdnadshavare kan emellertid inte lämna över ansvaret till skolans personal utan att ansvarig läkare eller annan

Kapitel 2 Skolsköterskans och skolläkarens uppdrag och ansvar i den samlade elevhälsan

43

legitimerad personal inom hälso- och sjukvården har gjort en ny bedömning utifrån egenvårdsföreskriften, som är upprättad tillsammans med vårdnadshavare. Det innebär att skolan tillsammans med vårdnadshavare kan ta kontakt med till exempel ansvarig läkare som gör en bedömning av förutsättningarna för att egenvård kan utövas i skolan. Utgångspunkten är att alla elever ska kunna gå i skolan och att skolan ska hjälpa eleven med egenvården förutsatt att det finns möjligheter att klara av att hjälpa eleven med egenvården på ett säkert sätt.

När egenvård ska hanteras inom skolan måste hänsyn tas till barnets ålder, mognad och övriga omständigheter. Det är vårdnadshavarna som överlåter ansvaret för barnets egenvård till personal inom skolan och det är en viktig patientsäkerhetsfråga att den egenvårdsplan som upprättats tillsammans med vårdnadshavarna finns med och är tillgänglig i skolan.

Det ligger inom rektors ansvarsområde att ha rutiner för hur elevens egenvård ska fungera och att rutinerna är väl förankrade hos den av skolans personal som ska hantera egenvården inom skolans verksamhet. Egenvård är inte hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen och ingår därför inte i skolsköterskans och skolläkarens direkta ansvar. Skolsköterskan och skolläkaren har emellertid de medicinska kunskaperna och bör bistå skolans rektor och övrig personal med synpunkter, råd och bedömningar.

Sekretess innebär att uppgifter inte får röjas, varken muntliga eller skriftliga. Sekretessen gäller för uppgifter som rör eleven och elevens närstående som vårdnadshavare och syskon. Men sekretessreglerna i skolan är komplicerade eftersom olika sekretessregler gäller för olika professioner.

I skolan finns i sekretesshänseende två verksamhetsgrenar där EMI (skolsköterska och skolläkare) är en självständig verksamhetsgren i förhållande till övrig verksamhet i skolan (Socialstyrelsen & Skolverket, 2016).

I offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400, kap. 25) regleras skolsköterskans och skolläkarens sekretess på samma sätt som i övrig hälsooch sjukvård vilket innebär att uppgifter om en elevs hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden inte får röjas till den övriga elevhälsan eller

44

Siv Morberg

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Skolsköterskans och skolläkarens sekretess i förhållande till skolans övriga verksamhet

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

till annan personal i skolan, som rektor eller lärare, utan samtycke eller sekretessprövning. Skolsköterska och skolläkare omfattas därför av stark sekretess när det gäller elevs eller närståendes hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.

Som en följd av genomförandet av en samlad elevhälsa har sekretessen stärkts för övriga inom elevhälsan (psykolog, kurator och personal för specialpedagogisk insats). Sekretessen för elevhälsans psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser omfattas av sekretessregler i samma lag, offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400, kap. 23).

För att samverkan ska kunna ske inom elevhälsan finns en sekretessbrytande bestämmelse för skolsköterska och skolläkare. Bestämmelsen innebär att om det är nödvändigt att en uppgift lämnas ut för att eleven ska få det stöd och den hjälp som eleven behöver, får skolsköterska och skolläkare lämna uppgiften till den övriga elevhälsan, det vill säga till psykolog, kurator eller personal för specialpedagogiska insatser. Även till särskild elevstödjande verksamhet i övrigt (t.ex. rektor, lärare), som omfattas av svagare sekretess, kan en uppgift lämnas om det krävs för att eleven ska få nödvändigt stöd (SFS 2009:400).

Lagtexten innebär alltså att om det är nödvändigt att lämna uppgifter om en elevs personliga förhållanden eller hälsotillstånd för att en elev ska kunna få stöd får skolläkare och skolsköterska lämna uppgiften till den övriga elevhälsan och den särskilda elevstödjande verksamheten i övrigt inom samma myndighet. Det ska ses som en absolut undantagsregel där elevens rätt till utbildning och behov av särskilt stöd väger tyngre än skyddet för integriteten som patient. Det är skolsköterskan och skolläkaren som beslutar om nödvändigheten av att uppgiften lämnas ut och omfattningen av uppgifter som lämnas ut. För att nå ett bra resultat och ett gott samarbete i fortsättningen är det emellertid alltid bäst att inhämta samtycke från elev och/eller vårdnadshavare innan en uppgift lämnas ut.

Sekretess i fristående skolor För EMI i fristående skolor/friskolor finns bestämmelser om tystnadsplikt i patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) för att skydda elevens personliga integritet. Reglerna om tystnadsplikt innebär att uppgifter om eleven inte

Kapitel 2 Skolsköterskans och skolläkarens uppdrag och ansvar i den samlade elevhälsan

45

får lämnas ut utan samtycke, varken muntligt, skriftligt eller på annat sätt. Även om olika regelverk gäller för skolsköterska och skolläkare i offentlig och privat verksamhet är tystnadsplikt och sekretess i princip lika omfattande i båda sortens verksamheter (Milerad, Swensson & Wändahl, 2016).

Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever med funktionsnedsättning, det vill säga elever med sjukdomstillstånd som diabetes, astma/allergi, andra kroniska sjukdomstillstånd eller neuropsykiatrisk problematik, ska ges stöd för att motverka de konse­ kvenser som funktionsnedsättningen ger. Skolan har därmed ansvar för att undervisningen anpassas till elevens förutsättningar och behov så att de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen ska få det stöd och den hjälp de behöver (SFS 2010:800).

Elevhälsans mål är att skapa en så positiv lärandemiljö som möjligt för eleven och på ett tidigt stadium uppmärksamma signaler om att en elev kan vara i behov av särskilt stöd och identifiera orsaken till detta. Om det finns farhågor att en elev inte kommer att nå minimikraven ska rektor se till att skyndsamt utreda elevens behov och ge stöd i form av extra anpassningar.

Skolverket skiljer på om en elev är i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd (Skolverket, 2014). Extra anpassningar är en stödinsats av mindre omfattning och gäller för elever i alla skolformer. Det är en stöd­ insats som inte kräver något formellt beslut och som lärare och övrig skolpersonal har möjlighet att genomföra inom den ordinarie undervisningen.

Särskilt stöd handlar däremot om insatser av mer ingripande karaktär vad beträffar omfattning och varaktighet och som lärare och övrig skolpersonal inte har möjlighet att genomföra inom ramen för den ordinarie undervisningen. Särskilt stöd handlar ofta om varierande grad av specialpedagogiska insatser, anpassad studiegång eller anpassning av skolmiljön.

När en elev är i behov av mer omfattande stödåtgärder är det rektors ansvar att se till att ett skriftligt åtgärdsprogram utformas. För skolsköterskans och skolläkarens del är det viktigt att ta initiativet till att åtgärds-

46

Siv Morberg

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Elevers behov av extra anpassningar och särskilt stöd

program upprättas för elever med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom och bidra med underlag som ska ligga till grund för att utarbeta åtgärder och beslut om stödinsatser. Skolsköterska och skolläkare har en särskilt viktig roll när det gäller elever med kroniska sjukdomar eftersom skolsituationen, fysisk arbetsmiljö, schemaläggning etc., kan behöva anpassas efter elevens behov. Åtgärdsprogrammet är ett pedagogiskt verktyg för dokumentation av åtgärder som skolan planerar för att stödja elevens lärande. I åtgärds­ programmet ska behovet av särskilt stöd framgå, hur det ska tillgodoses, när åtgärderna ska följas upp och utvärderas samt vem som är ansvarig för uppföljningen respektive utvärderingen. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas. Åtgärdsprogrammet beslutas av rektor. (SFS 2010:800) Tillsammans med övriga elevhälsan ska skolsköterska och skolläkare vara ett stöd i den regelbundna kontakten med vårdnadshavare. Skol­ sköterska och skolläkare kan också bistå med handledning och information till lärare och övrig personal för att skapa förståelse och kunskap om olika sjukdomstillstånd och funktionsnedsättningar.

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen Skolsköterskan möter alla elever vid regelbundna hälsobesök och får därmed kunskap om elevernas hälsa och livssituation. Lisbet Engh visar i sin avhandling (2018) att skolsköterskan har potential att upptäcka och stödja utsatta barn. Många barn som far illa eller riskerar att fara illa upptäcks inte och får inte det stöd de behöver. Begreppet barn som far illa inbegriper alla former av övergrepp, försummelse eller utnyttjande som kan skada barnets hälsa eller utveckling oavsett om det är avsiktligt eller oavsiktligt, beror på kulturella faktorer eller okunskap om barns behov (Socialstyrelsen & Skolverket, 2016).

Socialtjänstlagen betonar att var och en som får kännedom om att ett barn far illa, där missförhållanden kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd, bör anmäla detta till socialnämnden.

Detta gäller allmänheten. I verksamheter som berör barn och unga skärps anmälningsskyldigheten (SFS 2001:453). Det innebär att all personal i

Kapitel 2 Skolsköterskans och skolläkarens uppdrag och ansvar i den samlade elevhälsan

47

skolan är anmälningsskyldig. Anmälningsskyldigheten omfattar sådant som någon personal i skolan får veta och som gör att det finns en oro över barnets situation. Det kan till exempel handla om misstanke om övergrepp, omsorgsbrist eller vanvård och riskbeteenden som missbruk eller kriminalitet.

För skolsköterska och skolläkare, som har stark sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400) innebär anmälningsskyldigheten att sekretessen bryts och att de har skyldighet att lämna alla uppgifter som socialnämnden behöver för att utreda missförhållanden bland barn och unga.

Att misstänka eller inse att ett barn har det svårt och far illa kan väcka många tankar och känslor. I en sådan situation är det lätt att tveka och känna sig osäker på om beläggen är tillräckligt tydliga för att göra en anmälan. Det behövs emellertid inga bevis utan anmälaren ska utgå från sina egna iakttagelser och bedömning att ett barn far illa eller om det finns misstanke att ett barn far illa. Därefter är det socialtjänstens ansvar att utreda och avgöra allvaret i barnets situation. Om det finns osäkerhet om en anmälan ska göras går det att kontakta socialtjänsten för att få råd. Detta kan göras anonymt utan att lämna ut uppgift om vilket barn det gäller.

Elever har rätt till en god arbetsmiljö som präglas av trygghet och studiero.

I det hälsofrämjande och förebyggande arbetet ligger att se till att eleverna har en god lärmiljö, det vill säga hela den miljö och de sammanhang som en elev befinner sig i under en skoldag. Lärmiljön ska främja elevernas delaktighet, kunskapsutveckling, personliga utveckling och möjlighet att nå målen för utbildningen. För elevhälsans del innebär det att bidra till att skapa en trygg och lugn lärmiljö och delta i arbetet mot diskriminering, kränkningar och våld i skolan (SFS 2010:800).

För den fysiska miljön i skolan har klassrum, hygienutrymmen, möbler, belysning, ljud och luft stor betydelse. Den fysiska arbetsmiljön ska vara säker och utformas på ett sådant sätt att elevernas fysiska hälsa inte påverkas negativt eller att eleverna utsätts för fara eller olycksfall.

Elever omfattas från och med förskoleklassen av arbetsmiljölagen

48

Siv Morberg

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Elevernas arbetsmiljö

(SFS 1977:1160) och ska likställas med arbetstagare. Ytterst ansvarig för arbetsmiljön i de kommunala skolorna är huvudmannen, det vill säga den kommunala nämnd som ansvarar för skolan. I det dagliga arbetet delegeras oftast ansvaret till rektor som har det formella ansvaret för både elevernas och personalens arbetsmiljö. Även om rektor har ansvar för elevernas och personalens arbetsmiljö ligger det inom skolsköterskans och skolläkarens arbetsområde att bistå rektor med att förebygga risk för olycksfall, ohälsa och bevaka miljöns betydelse för elevernas välbefinnande och hälsa.

Både skollagen och arbetsmiljölagen ger eleverna rätt till inflytande.

Elevernas rätt till inflytande och ansvar gäller både undervisningens utformning och innehåll och förhållandena i skolan och arbetsmiljön i vid mening. Från och med årskurs 7 i grundskolan samt i gymnasieskolan har eleverna rätt att medverka i skolans arbetsmiljöarbete genom att utse elevskyddsombud.

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Planerade hälsobesök Enligt skollagen (2010:800) ska alla elever i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan erbjudas minst tre hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller. Varje elev i sameskolan ska erbjudas minst två hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller. Hälsobesöken ska vara jämt fördelade under skoltiden. Det första hälsobesöket får göras under utbildningen i förskoleklassen. Elever i gymnasieskolan och gymnasie­särskolan ska erbjudas minst ett hälsobesök som innefattar allmän hälso­kontroll.

Eleven ska vid behov dessutom mellan hälsobesöken erbjudas undersökning av syn och hörsel och andra begränsade hälsokontroller.

Hälsobesöken är av screeningkaraktär och i besöken ingår att bedöma elevens allmänna hälsotillstånd samt syn, hörsel, tillväxt och utveckling.

Om det framkommer något vid hälsobesöken som behöver åtgärdas ska elevens vårdnadshavare kontaktas. Det kan till exempel gälla remiss för syn- och hörselnedsättning eller till barnläkarmottagning. Det kan också finnas anledning att göra tätare uppföljning om en elev har en sjukdom som påverkar möjligheten att nå utbildningens mål. I sådana fall kan detta göras i samverkan med behandlande läkare.

Enligt skollagen ska eleven erbjudas hälsobesök. Det innebär att det

Kapitel 2 Skolsköterskans och skolläkarens uppdrag och ansvar i den samlade elevhälsan

49

är frivilligt för elev och vårdnadshavare att ta del av de insatser som skol­ sköterska och skolläkare erbjuder. Undantaget är sjukdomar som regleras av andra tvingade lagar inom hälso- och sjukvården, till exempel smittskyddslagen (SFS 2004:168).

Syftet med hälsobesöken är att stärka elevernas hälsa och tidigt upptäcka elever som behöver anpassningar och särskilt stöd för att nå utbildningens mål. Hälsobesöken har således till syfte dels att främja och dels att övervaka elevernas hälsa (Socialstyrelsen & Skolverket, 2016).

De planerade hälsobesöken kombineras vanligtvis med att skol­ sköterskan har ett längre, enskilt hälsosamtal med eleven utifrån ett hälso­formulär som är anpassat efter elevens ålder. I samband med detta får eleven möjlighet att diskutera sin hälsa och sin situation med en professionell och neutral vuxen person. Hälsobesöken ger skolsköterskan möjlighet att på ett tidigt stadium upptäcka tecken på psykisk ohälsa eller om det är något i skolan, hemmet eller i kamratsituationen som eleven oroar sig för. De regelbundna hälsobesöken ger också möjlighet för skolsköterskan att skapa en god och förtroendefull relation till varje elev vilket gör det lättare för eleven att söka upp skolsköterskan på den öppna mottagningen.

Hälsosamtalet syftar till att främja hälsa och förebygga ohälsa. Det ingår som en del av skolsköterskans hälsofrämjande arbete och är ett elev­ centrerat samtal mellan eleven och skolsköterskan. Hälsosamtalet utgår från elevens behov och resurser, innefattar information och rådgivning och ger eleven möjlighet att reflektera över sina egna förutsättningar och val för att nå ett hälsosamt liv.

Sedan början av 2000-talet har skolsköterskor utvecklat det individuella hälsosamtalet till en strukturerad arbetsform med en stödjande och hälsofrämjande inriktning och med utgångspunkt i elevens egna frågor (Borup, 2000; Golsäter, 2012). I hälsosamtalet, framför allt i samband med det planerade hälsobesöket, tas frågor om till exempel mat, sömn och trivsel upp eftersom detta är viktigt och relevant för elevens lärande och välbefinnande.

50

Siv Morberg

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Skolsköterskans hälsopedagogiska arbete

Levnadsvanor och livsstil grundläggs under uppväxtåren och därför ska eleverna få den kunskap som krävs för att, utifrån sin mognadsnivå, kunna göra egna och medvetna val. Hälsosamtalet diskuteras utförligt i kapitel 10, 11 och 12.

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Öppen mottagning Enligt skollagen får elever anlita elevhälsans medicinska insats för enkla sjukvårdsinsatser och för att få råd och stöd i psykosociala frågor. Vad som kan kallas enkla sjukvårdsinsatser kan vara svårt att definiera men tillstånd och situationer som kan påverka skolprestationerna är i linje med elevhälsans uppdrag att hjälpa eleven att nå utbildningens mål.

När skolsköterskan har sin verksamhet i skolans lokaler är det lätt för eleverna att själva ta initiativ till kontakt. De spontana hälsobesöken på den öppna mottagningen hos skolsköterskan fungerar ofta som en möjlighet för elever som har svårigheter eller problem och skolsköterskan kan då vara ett stöd för elever i olika situationer. De spontana hälsobesöken är också en del av skolsköterskans hälsofrämjande och förebyggande arbete genom att de ger möjlighet till att undervisa om egenvård, uppmärksamma hälsoproblem, sociala problem och skolsvårigheter på ett tidigt stadium.

Besöken kan också innebära begränsade bedömningar och insatser, beroende på situationen.

Skolsköterskan finns i skolan, är delaktig i skolans arbete och väl känd av eleverna eftersom hon träffar dem regelbundet i deras vardagsmiljö.

Skolläkare finns på skolorna i varierande grad men det är viktigt att skolsköterskan och skolläkaren har ett nära samarbete. För skolsköterskans del är det viktigt att kunna diskutera och samråda med skolläkaren i svår­ bedömda och oklara situationer.

Dokumentation och journalhantering I patientdatalagen (SFS 2008:355) och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2016:40) regleras hur journalföring och information ska hanteras inom hälso- och sjukvården. Enligt patientdatalagen ska det vid vård av patienter upprättas och föras patientjournal. Detta gäller även

Kapitel 2 Skolsköterskans och skolläkarens uppdrag och ansvar i den samlade elevhälsan

51

för skolsköterskans och skolläkarens verksamhet i både offentlig och privat regi, där en individuell journal ska upprättas och föras för varje elev.

Skolsköterska och skolläkare ansvarar själva för de uppgifter som förs in i journalen. Personuppgifter ska utformas på ett sådant sätt att integriteten respekteras. Skolläkaren och skolsköterskan har tillgång till journalen, i övrigt ska den förvaras och hanteras så att obehöriga inte får tillgång till dokumenterade personuppgifter. Enligt arkivlagen (SFS 1990:782) ska journalen förvaras så att den inte kan förstöras eller skadas.

Den ska skyddas, hanteras och förvaras på sådant sätt att obehöriga inte får tillgång till den.

Eftersom det råder sekretess mellan skolor som lyder under olika huvudmän, till exempel om en elev flyttar till en skola i annan kommun eller till en friskola i samma eller annan kommun krävs underskrift av vårdnadshavarna för att överlämna journalen till den nya vårdgivaren och skolsköterska/skolläkare i mottagande skola. Det innebär att om en elev byter skola ska elev/vårdnadshavare ge sitt samtycke till att patientjournalen eller kopia lämnas till mottagande skola.

För att överföra journaler till en annan kommunal skola i samma kommun finns sekretessbrytande bestämmelse som innebär att samtycke inte behövs för att överlämna journaler mellan kommunala skolor i samma kommun eftersom de är skolor med samma huvudman/vårdgivare (SFS 2009:400).

Dokumentation och journalhantering diskuteras utförligt i kapitel 9.

Eleverna ska erbjudas vaccinationer enligt det allmänna vaccinationsprogrammet för barn (HSLF-FS 2016:51). Vaccinationer är en viktig och betydande del av skolsköterskans och skolläkarens arbete och regleras i smittskyddslagen (SFS 2004:168). Som vårdgivare är skolans huvudman ansvarig för att erbjuda vaccination enligt det nationella barnvaccinationsprogrammet och inom EMI fortsätter det vaccinationsprogram som påbörjats inom barnhälsovården. När eleven börjar skolan är det viktigt att kontrollera att barnet följt vaccinationsprogrammet inom barnhälsovården.

I annat falla ska eleven erbjudas kompletterande vaccination inom EMI.

52

Siv Morberg

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Vaccinationer

© F Ö R F A T T A R N A O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Nyanlända barn har ofta avvikande vaccinationsprogram och ska erbjudas kompletterande vaccinationer (HSLF-FS 2016:51).

För att vara behörig att ordinera läkemedel för vaccination i enlighet med det nationella vaccinationsprogrammet (HSLF-FS 2018:43) ska skol­ sköterskan ha genomgått specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot distriktssköterska eller specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdom, specialistsjuksköterske­ examen för skolsköterskor eller annan likvärdig utbildning som verksamhetschefen bedömer ger rätt kompetens för att ordinera och administrera läkemedel för vaccination av barn. Även om föreskrifterna medger att behörig skolsköterska har rätt att ordinera kompletterande vaccinationer kan skolsköterskan kontakta skolläkare för diskussion och eventuell ordination. Vaccinationer utanför det allmänna vaccinationsprogrammet för barn ska, som tidigare, ordineras av läkare.

Information om vaccination ska lämnas till elev och till elevens vårdnadshavare, som ska ge sitt skriftliga samtycke innan vaccinationen. Skolsköterskan ska ordinera vaccin och i samband med det förvissa sig om att inga kontraindikationer föreligger för att genomföra vaccination av en elev. Vaccination av elever ska genomföras med största noggrannhet med tanke på säkerhet vilket kan innebära att skolsköterskan tar hjälp av en kollega vid vaccinationen. I sådana fall ska samma skolsköterska ansvara för alla led i vaccinationen, det vill säga att ordinera, iordningställa och administrera vaccinet till eleven. I samband med vaccinationen ska det finnas beredskap med akutläkemedel för att behandla om överkänslighetsreaktion, trots strikta försiktighetsåtgärder, ändå skulle inträffa (SOSFS 1999:26). Vaccinationen ska dokumenteras och signeras i elevens journal.

Alla vaccinationer som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn – givna till barn och påbörjats innan barnet fyllt 18 år – ska rapporteras till ett nationellt vaccinationsregister vid Folkhälsomyndigheten enligt lag (2012:453) om register över nationella vaccinationsprogram.

Kapitel 2 Skolsköterskans och skolläkarens uppdrag och ansvar i den samlade elevhälsan

53

Redaktörer: Eva Clausson är leg. sjuksköterska med specialistutbildning inom hälsooch sjukvård för barn och ungdom. Hon är docent i omvårdnad, doktor i folkhälsovetenskap och har lång erfarenhet som skolsköterska.

Eva är biträdande professor vid Högskolan Kristianstad.

Siv Morberg är leg. sjuksköterska, distriktssköterska, vårdlärare, magister i vårdpedagogik och licentiat i medicinsk vetenskap. Hon har mångårig erfarenhet av arbete som skolsköterska och som lärare vid Karolinska Institutet.

Skolsköterskans hälsofrämjande arbete I samband med regelbundna hälsobesök möter skolsköterskan alla elever i skolan och får kunskap om deras hälsa och livssituation.

Tillsammans med övriga yrkeskategorier inom elevhälsan och i skolan har skolsköterskan en viktig uppgift att främja elevernas kunskap om hälsosamma levnadsvanor och om faktorer som bidrar till hälsa eller ohälsa samt stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål.

Denna omarbetade och utökade upplaga belyser skolsköterskans insatser för att möta de behov som barn och unga har i dag.

Dessutom visar den på skolsköterskans roll i skolan, inspirerar till utveckling av yrket och lyfter fram forskning och metoder som kan användas i arbetet med skolbarns hälsa.

De flesta av författarna har egen erfarenhet av arbete som skolsköterska och arbetar med undervisning och som forskare inom områden och ämnen som ingår i skolsköterskans verksamhet.

Boken är skriven av skolsköterskor – för skolsköterskor, såväl blivande skolsköterskor i utbildning som yrkesverksamma.

Skol-VIPS-folder medföljer boken.

Andra upplagan Art.nr 33451

studentlitteratur.se