9789144122151

Kurator inom hälso- och sjukvård

ANNIKA LUNDIN INGER BENKEL GERD DE NEERGAARD BRITT-MARIE JOHANSSON CHARLOTTA ÖHRLING

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 32579 ISBN 978-91-44-12215-1 Upplaga 3:1 © Författarna och Studentlitteratur 2007, 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Lora Sutyagina/Shutterstock Författarfoto: Johan Lundin Printed by GraphyCems, Spain 2019

Innehåll

Författarpresentation 9 Förord 11 Inledning 13

1. Kuratorn i sjukvården 15 Inledning 15 Det historiska sammanhanget 16 Det juridiska sammanhanget 22 Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) (HSL) 23 Patientsäkerhetslag (2010:659) (PSL) 25 Patientlag (2014:821) (PL) 27 Patientdatalag (2008:355) (PDL) 29 Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) (OSL) 32 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:40) 34 Inspektionen för vård och omsorgs föreskrifter (HSLF-FS 2017:41) om anmälan om händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada (lex Maria) 34 Patientskadelag (1996:799) 34 Lag (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård 35 Lag (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården 36 Abortlag (1974:595) 37

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:15) om abort 37 Smittskyddslag (2004:168) 38 Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) 39 Socialtjänstlag (2001:453) (SoL) 40 Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktions­hindrade (LSS) 41 Dataskyddsförordningen (GDPR) 42 Socialförsäkringsbalk (2010:110) 42 Lag (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. 43 Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd 43 Det organisatoriska sammanhanget 43 Det professionella sammanhanget 46

2. Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård 51 Inledning 51 Kuratorsarbete på olika nivåer 53 Kuratorsarbete sett ur två perspektiv 55 Med sjukdom som grund och psykosociala konsekvenser som följd 55 Med svår psykosocial situation som grund och sjukdomssymtom som följd 56 Kuratorsarbete inom olika delar av hälso- och sjukvården 59 Kuratorsarbete inom primärvården 59 Kuratorsarbete på sjukhus 67 Kommunala och landstingsanknutna verksamheter 83 Frivilligorganisationer 86

3. Arbetsinnehåll 87 Inledning 87 Hur patienten får kontakt med kuratorn 88 Utredning och bedömning 90 Åtgärdsmodell 99 Praktiska sociala åtgärder 100 Information, rådgivning och hänvisning 103 Psykosocialt samtal som stöd och för förändring 105 Kombination av åtgärder över tid 114 Att arbeta med närstående 117 Vuxna närstående 118 Barn som närstående 122 Att arbeta med grupper 127 Att arbeta med motivation 132

4. Teorier som används i kurators­arbetet 137 Inledning 137 Systemteori 137 Kristeori 140 Sorgeteori 143 Strategier 146 Salutogenesteori 150 Kognitiv teori 153

5. Kunskap om samhället 159 Inledning 159 Försäkringskassan 160 Rätten till förmån 161 Vid sjukdom och/eller funktionsnedsättning 163

Pensionsmyndigheten 169 Kommun 171 Vid sjukdom och/eller funktionsnedsättning 172 Arbetsförmedling 181 Vid sjukdom och/eller funktionsnedsättning 182 Arbetsgivare 183 Vid sjukdom och/eller funktionsnedsättning 183 Ekonomi, försäkringar och fonder 185 Vid sjukdom och/eller funktionsnedsättning 185 Migrationsverket 186 Vid sjukdom och/eller funktionsnedsättning 186 Frivilligorganisationer och patientföreningar 187 Vid sjukdom och/eller funktionsnedsättning 187

6. Exempel på kuratorsarbete 189 Inledning 189 En patient med värk och smärta 189 En patient med depression 194 En äldre patient med stroke 205 En patient med bröstcancer 215 En patient med hjärntumör 229 Avslutning 245 Referenser 247 Sakregister 257

Psykosocialt arbete inom hälsooch sjukvård 2.

Inledning I detta kapitel ger vi en bred och översiktlig bild av kuratorns arbete på olika nivåer och ur olika perspektiv. Därefter ger vi exempel på kuratorsarbete inom några olika verksamheter.

Psykosocialt arbete utgår från kunskap och teoribildning inom ämnesområdet socialt arbete, en tvärvetenskaplig disciplin där beteende- och samhällsvetenskaperna är centrala. Specifikt används kunskap om sambandet mellan psykosociala faktorer och hälsa respektive sjukdom (Lalos m.fl., 2014).

Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård innebär bland annat att ȪȪ stärka individers möjligheter att hantera inre och yttre påfrestningar genom behandling individuellt och/eller i grupp ȪȪ lotsa och orientera i samhällets olika institutioner och regelverk ȪȪ arbeta för förändringar i den sociala miljön så att människors livssituation utvecklas gynnsamt.

Arbetet överensstämmer med de mål som formades redan av Gertrud Rodhe när det sociala arbetet inom hälso- och sjukvård tog sin början (se kapitel 1).

Begreppet psykosocialt arbete används när vi beskriver 51

ȪȪ Hur länge kan kuratorn arbeta med patienten? ȪȪ Arbetar kuratorn i öppen- eller slutenvård? ȪȪ Sker det med eller utan tillgång till team?

Det främsta arbetsredskapet är det professionella samtalet, i detta fall kuratorssamtalet. Kuratorn ansvarar för utredning, bedömning och behandling av psykosociala problem som har samband med patientens sjukdomstillstånd, vård och rehabilitering.

Behandlingsprocessen, i vilken kuratorssamtalet ingår, avser att ge patienten redskap för och förmåga till förändring. Patienten får själv ta ställning till hur hen vill använda sig av dessa redskap. I vissa fall kan det krävas att kuratorn helt eller delvis 52 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

kuratorsarbete som omfattar individens sociala situation och hur patienten hanterar denna tankemässigt och känslo­mässigt, liksom hur patienten agerar utifrån den givna situationen.

Det innebär att kuratorn ser individen i sitt sammanhang. De samman­hang som är betydelsefulla i det psykosociala arbetet är de olika system och nätverk som patienten ingår i och de olika roller och relationer som patienten har.

Begreppet socialt arbete används när vi beskriver kuratorsarbete som främst handlar om patientens yttre sociala situation.

Arbete, bostad och ekonomi påverkar individens förutsättningar att hantera sjukdom och dess konsekvenser.

Kuratorn tillhör en yrkeskategori som utan naturvetenskaplig utbildning befinner sig i en medicinsk värld och med sin psykosociala kunskap bidrar till en helhetssyn på patienten. En helhetssyn innebär att se människan i sitt sammanhang som innefattar fysiska, psykiska, sociala och existentiella faktorer. Kuratorn utgår i sitt arbete från såväl patientens tankar och känslor som den sociala situationen. I sitt arbete måste hen kunna växla mellan dessa fält för att bedöma hur varje specifik individ i en aktuell situation påverkas av, upplever och hanterar sin ohälsa. Hur arbetet utförs är avhängigt arbetsområdet och påverkas av olika faktorer:

tar över ansvaret för att en förändring kommer till stånd. Patienten har kanske inte möjlighet att själv ta nödvändiga kontakter och fatta beslut på grund av sitt hälsotillstånd. Kuratorn kan då hjälpa till under den tid och i den utsträckning som är nödvändig.

Kuratorsarbete på olika nivåer

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Kuratorn bedriver sitt arbete på individ-, grupp- och/eller samhällsnivå.

Individnivå: Kuratorns arbete omfattar utredning, bedömning och behandling av patienten i sin psykosociala situation. ­Kunskap om den psykosociala situationen har betydelse för diagnos, behandling och fortsatt planering för den enskilde patienten. Författarna till denna bok har formulerat en modell för psykosocial behandling. Modellen består av ȪȪ praktiska sociala åtgärder ȪȪ information, rådgivning och hänvisning ȪȪ psykosocialt samtal som stöd och för förändring.

Modellen beskrivs mer utförligt i kapitel 3 under rubriken Åtgärdsmodell.

I kuratorssamtalet kan kuratorn med olika metoder arbeta för att en förändring ska kunna äga rum, avseende såväl patientens tankar och känslor, beteende och strategier som i den yttre sociala situationen. Att drabbas av svår sjukdom, råka ut för en olycka eller på annat sätt uppleva ohälsa kan innebära stora förändringar i den enskildes livssituation. Det kan påverka ekonomi, boendesituation, arbetssituation, relationer, roller och självbild.

Dessutom påverkas det sociala samspelet med närstående och andra sociala kontakter. Patienter och närstående kan hamna i en kris och har då ett stort behov av stöd, både emotionellt och socialt (Hedrenius och Johansson, 2014). Det kan handla om att 53 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

Gruppnivå: Kuratorns arbete på gruppnivå kan handla både om förebyggande och behandlande åtgärder. Kuratorn kan arbeta självständigt med olika typer av patient- och närståendegrupper eller bedriva gruppverksamhet i samarbete med andra yrkeskategorier. I grupperna kan fokus ligga på såväl bearbetning av psyko­sociala konsekvenser av en speciell sjukdom som på utbildning, information och rådgivning. I kuratorns arbetsuppgifter ingår också att erbjuda utbildning, konsultation och handledning till andra yrkesgrupper inom eller utanför sjukvården (Olsson, 1998; Svedberg, 2003).

Samhällsnivå: En uppgift för kuratorn på denna nivå är att samla kunskap om brister i hälso- och sjukvården och samhället i övrigt och vidarebefordra denna kunskap till rätt instans, i syfte att verka för förbättringar. Kuratorn kan fungera som en väckarklocka och slå larm om det är något som uppenbart brister i sjukvårdsorganisationen eller i stödet från samhället. Kuratorns kunskap kan användas för kunskapsförmedling och opinionsbildning genom bland annat artiklar i olika medier samt arbete i patientföreningar.

54 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

ha någon som orkar lyssna, någon som normaliserar och kan förklara krisreaktioner och krisers förlopp. Samtalen kan underlätta en krisprocess och bidra till att patienten kan tillgodo­göra sig den övriga behandlingen på ett bättre sätt. Kuratorn arbetar också med andra psykosociala åtgärder, som samordning, kontakt med myndigheter, nätverksarbete/nätverksmöten, individuell planering och rehabilitering. Patient och närstående kan ha behov av att finna nya sätt att fungera på i hemmet, på arbetet eller i socialt samspel med andra. Det kan innebära att det blir fråga om att ta emot hjälp i det dagliga livet, att sluta arbeta, att flytta till annat boende eller på annat sätt förändra sitt liv u ­ tifrån sin sjukdom eller sin funktionsnedsättning. Andra arbetsuppgifter är att utfärda intyg, remisser och utlåtanden samt att dokumentera, följa upp och utvärdera behandlingsåtgärderna.

Kuratorsarbete sett ur två perspektiv Redan för hundra år sedan uppmärksammade man betydelsen av sambandet mellan sociala faktorer och sjukdom. Detta samband är lika aktuellt i dag och innebär att kuratorsarbetet kan ses ur två perspektiv (Lalos m.fl., 2014).

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Med sjukdom som grund och psykosociala konsekvenser som följd När det finns en diagnostiserad sjukdom eller starka miss­tankar om detta kan sjukdomen ge upphov till psykosociala konsekvenser som kan leda till stora omställningar i livssituationen. Kuratorn arbetar med att hjälpa patienten att finna strategier för att kunna leva på ett så bra sätt som möjligt med sin sjukdom. Det kan innebära att hjälpa till med praktiska åtgärder för att förbättra den sociala situationen. Kuratorn kan också erbjuda behandling i form av samtal om aktuell livssituation och om de förändringar som sjukdomen medfört. Detta kan exemplifieras med en patient med en kronisk sjukdom, som kan behöva hjälp med ansökan till anpassat boende, information om patientföreningar och samtal om hur hen kan anpassa sig till den nya situationen.

Den diagnostiserade sjukdomens eller funktionsnedsättningens svårighetsgrad är inte direkt relaterad till graden av upplevd ohälsa. Personer som objektivt sett har svåra sjukdomar och stora funktionsnedsättningar kan själva uppleva att de mår väl och har ett gott liv med hög livskvalitet. Det vill säga, funktionsnedsättningen har inte medfört ett omfattande funktions­hinder.

När kuratorn träffar patienten och gör en social utredning kan ­kuratorn bedöma i vilken grad den enskilde patienten har ­förmåga att handskas med sin sjukdom och i vilken utsträckning hen behöver kuratorshjälp. En väl fungerande psykosocial livssituation avseende relationer, arbetsliv och nätverk samt en hög grad av copingförmåga, det vill säga strategier för att hantera 55 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

Med svår psykosocial situation som grund och sjukdomssymtom som följd Det andra perspektivet är när de medicinska symtomen kan vara konsekvenser av patientens livssituation. En livssituation med olika slag av stress kan ge symtom som sömnlöshet, spännings­ tillstånd, värk, oro, ångest och magbesvär. Människor upplever smärta och ohälsa och letar ofta i första hand efter medicinska orsaker till detta och söker därför hjälp hos läkare. Individen funderar inte alltid över hur livshändelser och den sociala situa­tionen kan ha inverkat på den egna hälsan eller på hur man upplever sin hälsa. Den psykosociala situationen kan vara en bidragande 56 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

kriser och motgångar, har stor betydelse för vilken roll sjuk­domen och funktionsnedsättningen kan komma att spela i den enskildes aktuella livssituation. (Se vidare avsnittet Strategier i kapitel 4.)

Man kan ibland se reaktioner som inte tycks vara adekvata i förhållande till sjukdomens svårighetsgrad. En sjukdom och/eller en funktionsnedsättning kan objektivt bedömas vara av lindrig karaktär. Patienten och/eller närstående kan däremot uppleva och uppfatta tillståndet som mer allvarligt. För att bättre förstå detta behövs ytterligare kunskap om patientens hela situation och vilka andra faktorer som kan påverka. Ett exempel på detta kan vara att en person som redan före insjuknandet vantrivdes på sitt arbete, kan ha svårt att tillgodogöra sig rehabilitering för återgång till samma arbete. Om detta inte är uppenbart arbetar behandlare och patient mot olika mål. Ett annat exempel kan vara en patient som vårdas på sjukhus och som lever i en relation som patienten eller närstående upplever som dålig. När patienten ska skrivas ut till hemmet kan svårigheter uppstå. Den närstående hemma kan presentera olika skäl till varför patienten inte bör komma hem.

Då kan kuratorsåtgärder av olika slag behövas för att utreda situa­ tionen och försöka finna åtgärder så att patient och närstående kan komma fram till en gemensam lösning.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

orsak till symtom och/eller vara en utlösande faktor vid sjukdom.

Det finns samband mellan socioekonomiska ­faktorer och hälsa (Marmot, 2006). I Folkhälsomyndighetens årsrapport konstateras att människors hälsa i allmänhet är sämre ju lägre socioekonomisk position de har. Rapporten tyder på att de sociala faktorernas betydelse har ökat framför allt vad gäller dödlighet. Bland de övergripande resultaten i rapporten nämns också att den psykiska ohälsan tycks öka framför allt bland unga och de som saknar gymnasial utbildning (Folkhälsomyndigheten, 2017). Långvarig sömnlöshet eller oregelbunden sömn, som vid nattarbete, kan ge sömnstörningar, magbesvär, trötthet, koncentrationssvårigheter och ökad risk för missbruk. Psykosocialt utsatta grupper visar en ökad risk för vissa sjukdomar. Ensamhet/isolering och familje­ problem är andra faktorer som påverkar hälsan. Det är också känt att långvarig extrem stress i exempelvis arbete eller att leva i krigs-, tortyr- och flyktsitua­tioner, kan bidra till att utlösa svåra somatiska och psykiska sjukdomar (Institutet för stressmedicin (ISM); Hedrenius och Johansson, 2014).

Kuratorn använder samtalet för att tillsammans med patienten synliggöra de mekanismer som samspelar och påverkar hälso­ tillståndet. I kuratorssamtalet används ofta ett pedagogiskt förhållningssätt. Det innebär att kuratorn förmedlar relevant information och ställer frågorna på ett sådant sätt att de ger patienten förutsättningar att reflektera över sambandet mellan den egna livssituationen och hälsan. Samtalen kan medföra att patienten kan se vad i livssituationen som är möjligt att förändra och vad som inte går att påverka. En ökad förmåga att tolka sin situation genom att sätta in den i ett kunskapsmässigt och sam­hälleligt sammanhang gör det lättare att förhålla sig till sin sjukdom. Samtalen kan handla om att vissa livshändelser är svåra, att det är normalt att reagera på olika sätt och att åter­hämt­ningen och omställningen med nödvändighet måste ta tid. Så småningom kan individen hitta nya förhållningssätt för att få en tillfredsställande livssituation utifrån de förändrade förut­sättningarna.

57 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

ȪȪ ȪȪ ȪȪ ȪȪ ȪȪ ȪȪ ȪȪ ȪȪ ȪȪ ȪȪ

bostadsproblem ekonomiska problem ensamhet och isolering kriminalitet kriser missbruk oro och ängslan problem i arbetslivet relationsproblem våld.

Vad kuratorn lägger tyngdpunkten på varierar beroende på patientens behov och vilket verksamhetsområde kuratorn arbetar inom.

För att arbeta med den psykosociala situationen kan kuratorn efter utredning och bedömning använda sig av olika åtgärder.

Exempel på åtgärder är ȪȪ ȪȪ ȪȪ ȪȪ ȪȪ ȪȪ

information om samhällets stöd och resurser ekonomisk och juridisk vägledning kuratorssamtal anpassat till olika situationer samordning av planering och rehabilitering behandling i grupp för patienter och/eller närstående utbildning för patient och/eller närstående.

Kuratorn kan också arbeta indirekt med patienters psykosociala situation genom konsultation, utbildning och handledning av vårdpersonal. I kuratorsarbetet ingår ingen myndighetsutövning bortsett från smittspårning efter delegation från läkare.

Vid kuratorsarbete ur de båda perspektiven, betonas vikten av att förstå sambanden mellan socioekonomiska faktorer och 58 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Oavsett om den psykosociala situationen är en konsekvens av sjukdom eller en grund för ohälsa ges här några exempel på psykosociala frågor som kuratorer arbetar med:

hälsa/ohälsa. Folkhälsomyndighetens rapport (2017) visar tydligt hur bland annat utbildningslängd påverkar livslängd och dödlighet. Som kurator i hälso- och sjukvård är det angeläget att vara insatt i dessa frågor och ha en förståelse för hur det kan påverka patienters hälsa och resultat av rehabilitering.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Kuratorsarbete inom olika delar av hälso- och sjukvården För att ge en bild av kuratorns breda arbetsområde kommer följande avsnitt att ge några exempel på kuratorsarbete inom olika verksamheter inom hälso- och sjukvården (Lalos m.fl., 2014).

Avsikten med dessa exempel är att visa var kuratorn kan arbeta och beskriva vad kuratorn gör inom de olika delarna av hälsooch sjukvården. Innehållet i kuratorsarbetet och de kunskaper och metoder som används är generella för allt kuratorsarbete.

Exemplen visar att arbetsformer, kunskaper och metoder anpassas efter respektive verksamhets inriktning och behov.

Efter varje avsnitt ges referenser för att fördjupa kunskapen inom varje medicinskt område och för ökad förståelse av kuratorsarbetets kontext.

Kuratorsarbete inom primärvården Kuratorsarbete inom primärvården kan ske på vårdcentraler eller på särskilda enheter för rehabilitering eller behandling (Bökberg, 2013; Hovelius m.fl., 2015). Kuratorns arbete på en vårdcentral är anpassat till primärvårdens breda uppdrag. På en vårdcentral möter kuratorn patienter med olika sjukdomstillstånd och deras närstående (Hovelius m.fl., 2015; Salö, 2016). Många behöver hjälp vid krisreaktioner i samband med sjukdom eller andra svåra livshändelser. Stora patientgrupper inom primärvården är de med psykisk ohälsa såsom ångest, depression och sömnstörningar.

Patienter med värk och smärta eller andra besvär från rörelse­ 59 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

60 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

organen, ibland i kombination med psykisk ohälsa eller psykosomatiska symtom, är en annan stor grupp. Kuratorn arbetar med utredning, bedömning och behandlande åtgärder av olika slag vid dessa och andra sjukdomstillstånd. Ofta krävs stödjande och samordnande åtgärder vid rehabilitering och arbetsträning/arbets­ återgång. Kuratorn arbetar med patientens psykosociala situation som rör såväl familj och arbetsliv som ekonomisk, juridisk och eventuell övrig social problematik. Behandlingen kan ges i form av enskilda samtal, nätverks- och familjesamtal. Behandling kan också ges i grupp när det gäller exempelvis stresshantering och smärtproblematik. Kuratorn har ofta en samordnande funktion när det gäller andra myndig­heters insatser kring patienten.

Forskning har visat att ungefär var tredje person som söker vårdcentralens läkare har andra bekymmer än rent medicinska (Karlsson, 2004). Många patienter söker av psykosociala orsaker som ensamhet/isolering, sorg, stress, familjeproblem, akut kris och konflikter på arbetet.

En del av kuratorns arbete på en vårdcentral sker utifrån ett förebyggande perspektiv. Samtalen kan handla om patientens livssituation. I samtalen kan kuratorn fokusera på hur förhållandet och balansen mellan arbete, familj och fritid ser ut i patientens liv. Kuratorn arbetar utifrån ett salutogent perspektiv och i samtalen belyses de faktorer som bidrar till att individen mår bra och håller sig frisk. Patienter kan hänvisas till grupper och verksamheter med fokus på fysisk aktivitet eller stresshantering.

Kuratorsarbetet bedrivs utifrån patientens aktuella situation och i samtalen kan man arbeta med förändring utifrån teorier om empowerment. Det innebär att kuratorn arbetar för att på olika sätt stärka patientens resurser och reducera hinder så att patienten själv kan ta kontroll över sitt liv och sin situation genom sin förmåga att fatta beslut om och påverka sin egen situation. Syftet är att ta till vara och öka individens/gruppens egna förmågor.

En kurator på en vårdcentral beskriver sin arbetsmodell på följande sätt:

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Första samtalet handlar om att lyssna och ställa frågor för att få en tillräckligt god bild av patientens problem och hjälp­ behov. I slutet av samtalet ger kuratorn en muntlig samman­ fattning av patientens berättelse. Ibland ritar kuratorn bilder för att ytterligare förtydliga. På detta sätt försäkrar hon sig om att hon har uppfattat patientens berättelse korrekt. Genom att få en beskrivning av sin situation med någon annans ord kan patienten få möjlighet att få ett annat perspektiv. ­Kuratorn och patienten kommer sedan överens om hur man ska fortsätta arbetet eller man enas om att patienten kan få bättre hjälp genom att vända sig till annan mer lämplig instans.

Vid nästa besök anknyter kuratorn till förra samtalet genom att läsa upp journalanteckningen. Patienten får då tillfälle att reflektera över föregående samtal (Helling, 2006).

Arbetet utformas på olika sätt beroende på vilken problematik det handlar om och behandlingen anpassas till patientens behov och förmåga. Kuratorn använder sin professionella kunskap och erfarenhet för att hitta rätt metod för varje individ och för varje situation.

En viktig del i kuratorns arbete är att öka patientens kunskap. På en vårdcentral kan det innebära att ge information till patienter och närstående om depression eller ångest. Att kuratorn informerar och förmedlar kunskap utifrån sin professionella erfarenhet innebär att kuratorn kan bidra till att normalisera patientens tillstånd utan att bagatellisera de svårigheter hen upplever. Hos den som drabbas av sjukdom eller olyckshändelse kan reaktionerna ta sig både kroppsliga och känslomässiga uttryck.

Eftersom situationen är ny och individen inte känner igen sina egna reaktioner blir det svårt för den enskilde att tolka dem och att hantera dem i det sociala sammanhanget. Det kan ligga nära till hands att tolka dem som onormala i den meningen att individen tror sig vara ensam om att reagera på detta sätt.

Att normalisera innebär att patienten i samtal med kuratorn 61 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

Kuratorns roll i teamarbete och rehabilitering inom primärvården På många vårdcentraler har man byggt upp tvärprofessionella team där kurator ingår. En arbetsuppgift för kuratorn i teamet är att ha kunskaper om och samverka med andra myndigheter kring patienten för att rehabiliteringen ska leda till förbättrad funktion och arbetsförmåga. Förutom behandling av patienterna är kuratorns roll i teamet att ha kunskap om samhället, myndig­ heternas organisation och uppdrag samt om den lagstiftning som styr myndigheterna och patientens rättigheter och skyldigheter. Kuratorns samverkanskunskap och samordnande insatser i patientens rehabilitering är ofta avgörande eftersom patienter annars riskerar att hamna i en rundgång mellan myndigheter eller att falla mellan stolarna, det vill säga att varje myndighet tycker att någon annan har ansvaret för patientens rehabilitering.

Två stora sjukskrivningsorsaker för människor i arbetsför ålder har visat sig vara värk/smärta och besvär i rörelseapparaten samt psykisk ohälsa (Eklund, 2013). För att undvika att sjukskrivning och rehabilitering blir onödigt långvariga är det 62 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

får kunskap om hur människor brukar fungera i liknande situationer och att hen inte är ensam om sina svårigheter. Det innebär också att kuratorn ger information om hur sjukdomstillstånd och symtom kan påverka olika funktioner i patientens liv.

Att genom gruppverksamhet få tillfälle att träffa och prata med andra som är eller har varit i liknande situationer bidrar till normaliseringen. Patienten ser att andra i gruppen har haft liknande reaktioner, tankar och känslor. Man känner igen sig i andra.

Att förstå att det är vanligt att reagera på ett visst sätt och att man inte avviker från andra i detta avseende gör att oron minskar och man känner sig tryggare och mindre ensam. Det ökar känslan av sammanhang och ökar möjligheterna till egenkontroll och coping.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

väsentligt att patienten erbjuds en tidig, adekvat och samordnad behandling där representanter för sjukvård, arbetsgivare, Försäkringskassan och andra myndigheter kan ingå. Om inte rehabiliteringen sker målmedvetet och samordnat kantas ofta patientens rehabiliteringsprocess av missförstånd och känslor av misslyckande. Patienten riskerar att bli en passiv budbärare mellan myndigheter där alla bedömer att ansvaret ligger hos någon annan. Patienten kan uppleva sig som ständigt avvisad och detta riskerar att försvåra rehabiliteringen.

Primärvårdens roll som första linjens sjukvård och vägledare inom hälso- och sjukvårdssystemet innebär samverkan med andra aktörer och med andra delar av sjukvården. Samverkan mellan vårdcentral och psykiatrisk mottagning kan gå till så att en psykiater och en kurator från psykiatrin kommer till vårdcentralen för att ge konsultationer och diskutera gemensamma frågor. Avsikten med sådana möten är bland annat att diskutera gemensamma patienter, gränsdragningar mellan vårdnivåer, överföringar av patienter och remisser mellan de båda mottagningarna. Man gör gemensamma bedömningar av patienter med psykisk ohälsa.

Såväl vårdcentralens kurator som distriktsläkare kan delta i dessa gemensamma bedömningar tillsammans med sina egna patienter.

En kurator kan också arbeta som rehabkoordinator vars huvudsakliga uppgift är att på den egna vårdenheten samordna de åtgärder som bedöms värdefulla för sjukskrivningsprocessen.

Här ingår individuellt stöd till person som är eller riskerar att bli sjukskriven, intern samverkan, kartläggning av rehabiliteringsbehov samt uppföljning av sjukskrivningsstatistik och sjukskrivningsmönster. Med personens samtycke kan även extern samverkan med arbetsgivare och/eller arbetsförmedling bli aktuellt, likaså samverkan med Försäkringskassan och/eller socialtjänst. År 2013 lämnade Västerbottens läns landsting en rapport över en nationell utvärdering av koordinatorsfunktionen. Där konstaterades bland annat att funktionen har många positiva effekter för patienterna, för övrig vårdpersonal och för externa 63 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

aktörer. Man fann att koordinatorernas arbete gett en effektivare och mer kvalitetssäkrad sjukskrivningsprocess vilket i regel även ledde till förkortade sjukskrivningstider.

Funktionen som rehabkoordinator finns både inom primärvård och på sjukhus (Västerbottens läns landsting, ReKoord-­ projektet, 2013).

Vid en vårdcentral deltar kuratorn i en samverkansgrupp kring rehabiliteringsfrågor.

Representanter från vårdcentral, arbetsförmedling, Försäk­ ringskassan, socialtjänst och psykiatri kan träffas för regelbundna möten. Vid dessa möten diskuteras patienter där ȪȪ två

eller flera rehabiliteringsaktörer är aktuella ȪȪ det handlar om frågeställningar som berör arbetsförmåga/ arbetsoförmåga ȪȪ det behövs samverkande behandlings-/rehabiliterings­ program ȪȪ man på ett smidigt sätt kan göra gemensam planering och avstämning utan tidsödande skriftväxling ȪȪ frågeställningen är intressant ur policyhänseende vad gäller ansvarsfördelning eller samverkansrutiner.

Vid sådana samverkansformer har den aktualiserande myndigheten ansvar för att patienten får information om arbetsformen och kan ge sitt samtycke till samverkan för att tillgodose kraven i sekretesslagen. Fördelarna med detta arbetssätt är att samverkan som är till nytta för patienten snabbt kan komma till stånd och att de olika professionerna och myndigheterna dessutom lär sig av och om varandras arbete, uppdrag, resurser och regelsystem.

Man gör tidsvinster med snabbare och effektivare handläggning och kan påtala ”krockar” mellan regelsystem uppåt i organisationerna för att regelsystemen ska kunna förändras (Nilsson, 2014; Björkdahl, 2015).

64 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Samverkansgrupp

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Kuratorns roll vid behandling av ångesttillstånd inom primärvården Till primärvården söker många patienter med ångestsymtom av olika slag. Patienterna kommer oftast till kuratorn efter ett besök hos läkare. Patienten kan ha sökt för sin ångest eller med somatiska symtom. En medicinsk utredning som utesluter somatisk orsak till symtomen görs innan kuratorns behandling påbörjas.

Ett sätt att arbeta med ångestbehandling är att använda de kognitiva metoder som en kurator med kognitiv vidareutbildning har tillgång till. En kurator med grundläggande kognitiv terapi­ utbildning kan lära patienten att hantera sin ångest och hitta strate­ gier för att minska denna. Se kapitel 4, avsnittet om Kognitiv teori.

Arbetet underlättas om kuratorn arbetar i team med andra yrkeskategorier inom primärvården. Andra kompetenser kan kopplas in för bedömningar och kompletterande behandling. Ångestbehandlingen kan vara den huvudsakliga behandlingen av en patient eller vara en del i en större helhet som gäller patientens behandling och rehabilitering med sikte på ökad funktionsförmåga och arbetsförmåga. Ångestsymtom ingår ofta som en del i depression och ångestbehandlingen blir då en del av depressionsbehandlingen. Ett utförligt exempel på kuratorns roll i depressionsbehandling ges i kapitel 6.

I den kognitiva behandlingen av ångest träffar kuratorn patienten för enskilda samtal där de första samtalen innehåller en genomgång av patientens första ångestattack och omständigheterna kring denna. Det är viktigt att samtalen är trygghetsskapande och att patientens reaktioner normaliseras. Patienten får lära sig strategier för att hantera ångestattacker, exempelvis andningsteknik, avslappning och distraktion. I samtalen används vedertagna checklistor över symtom. Avsikten med detta är att tydliggöra symtom för patienten och därigenom visa att många reaktioner är vanliga i den aktuella situationen.

I de följande samtalen arbetar kuratorn och patienten med att tydliggöra patientens inlärda scheman (se kapitel 4) och livsregler 65 � 2 . Psykosocialt arbete inom hälso- och sjukvård

Annika Lundin, Inger Benkel, Gerd de Neergaard, Britt-Marie Johansson och Charlotta Öhrling är socionomer med många års erfarenhet av kuratorsarbete inom hälso- och sjukvård.

Kurator inom hälso- och sjukvård Kuratorsyrket inom hälso- och sjukvård beskrivs här historiskt, juridiskt, organisatoriskt och professionellt. Författarnas fokus ligger på patientarbetet och till detta kopplas kunskap om samhället samt teoretiska perspektiv. Boken ger en konkret och bred beskrivning av kuratorsarbete och innehåller många exempel på hur psykosocialt behandlingsarbete kan bedrivas.

Den här tredje upplagan innehåller uppdaterad information om lagar och olika samhällsfunktioner.

Kurator inom hälso- och sjukvård vänder sig till universitets- och högskolestuderande vid socionom- och vårdutbildningar samt till kuratorer som redan är yrkesverksamma. Boken kan också användas vid legitimationsgrundande utbildning till hälso- och sjukvårdskurator.

Tredje upplagan

Art.nr 32579

studentlitteratur.se