9789144117324

Jacobsons

TEKNIK I PRAKTISK SJUKVÅRD Maria Lindén P. Åke Öberg Redaktörer

Jacobsons Teknik i praktisk sjukvård Utgiven som Teknik i praktisk sjukvård av Bertil Jacobson 1992 och 1998, och av Svenska Föreningen för Medicinsk Teknik och Fysik (MTF) 2003.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 3592 ISBN 978-91-44-11732-4 Upplaga 4:1 © Studentlitteratur, Svensk Medicinteknisk Förening och författarna, 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Illustrationer: Bertil Jacobson Omslagslayout: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Omslagsbild: Shutterstock Printed by Interak, Poland 2018

3

INNEHÅLL

Faktarutor 7 Förord 9 1 Säker sjukvård 11

Kvalitetsarbete 12 Säkra produkter 12 Säkert handhavande 23 Rapportering 33 Sammanställning av andras erfarenheter 35 2 Elektrisk säkerhet 37

Makrochock och mikrochock 38 Ström, spänning och ledningsförmåga 42 Jord och skyddsklasser 47 Läckström 53 Biologiska effekter av elektromagnetiska fält 58 Känslighet för vatten 62 3 Gas, brand och värme 63

Gasteknik 63 Brand 82 Värmeskador 87 4 Mätteknik 91

Noggrannhet och precision 92 Mätinstruments egenskaper 96 5 Mätvärden och metoder 99

Temperatur 99 Ljud 103 Tryck 109 Blodflöde 116 © S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

4

I n ne h å l l

Elektrofysiologi 121 Intensivvårdsövervakning 129 Fosterövervakning 132 6 Medicinska bilder 137

Typer av bilder 138 Endoskopi 140 Speciella optiska metoder 149 Röntgendiagnostik 149 Interventionell radiologi 160 Magnetresonanstomografi 160 Nuklearmedicinsk avbildningsteknik 164 Ultraljudsdiagnostik 168 7 Ventilation 177

Ventilatorer 177 Narkosapparater 188 Oxygenbehandling 194 Övervakning 197 8 Läkemedel parenteralt 201

Medicinska krav på infusionssystem 201 Infusionsaggregat 204 Infusionspumpar 208 Patientkontrollerad administrering 217 Implanterbara konstruktioner 221 Säkerhetsrisker vid infusioner 224 9 Artificiella organ och stimulatorer 227

Biokompatibla material 227 Ortopediska proteser 232 Kardiovaskulära proteser 234 Oxygenatorer 237 Dialysatorer 238 Extrakorporeal immunadsorption 243 Hörapparater 243 Hörselimplantat 246 Röstgeneratorer 247 Pacemakrar 247 Defibrillatorer 252

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

I nnehåll

Muskelstimulatorer 259 Nervstimulatorer 260 Avlägsna implanterade batterier efter dödsfall 264 10 Vävnader och konkrement 265

Kirurgisk diatermi 265 Laserkirurgi 285 Ultraljudsaspiration 291 Litotripsi 291 Ballongdilatation 293 Kryokirurgi 294 Behandling med värme 296 Elektrokonvulsiv terapi 297 Strålterapi 298 11 Medicinsk IT 301

Teknisk struktur 302 Medicinska informationssystem 320 Klassificering och journalföring av medicinsk information 323 Integrationer mellan MTP/MIS 328 Komprimering av bilder 330 Informationssäkerhet 331 12 Ansvar 339

Standarder 341 Medicintekniska produkter 342 Kvalitetsarbete 345 Delegering 349 Inköp 350 Författningar och andra publikationer 351 Checklistor 352

Appendix 1 Enheter och prefix 357 Appendix 2 Elementärt om elektricitet 359 Referenser 363 Sakregister 365

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

5

7

FAK TARUTOR

BASFAK TA

Basfakta 2.1 Basfakta 2.2 Basfakta 2.3 Basfakta 7.1

Elementärt om ohms lag 43 Växelström leds av kondensatorer 52 Transformatorer 55 Relativ fuktighet 183

TEKNIK

Teknik 2.1 Teknik 2.2 Teknik 3.1 Teknik 3.2 Teknik 3.3 Teknik 3.4 Teknik 3.5 Teknik 5.1 Teknik 5.2 Teknik 6.1 Teknik 6.2 Teknik 6.3 Teknik 6.4 Teknik 6.5 Teknik 6.6 Teknik 6.7 Teknik 7.1 Teknik 9.1 Teknik 9.2 Teknik 10.1 Teknik 10.2

Vändning av stickproppar 51 Läckströmmar 56 Beräkning av resterande mängder i gasflaskor 67 En tryckregulators konstruktion 71 Adiabatisk kompression 73 Mottryckskompensation 77 Princip för oxygenkoncentratorer 78 Stetoskopets frekvenskarakteristik 108 Formler för beräkning av flöde 117 Endoskopkonstruktioner 141 Ris – radiological information system 154 Principen för magnetresonanstomografi 161 Gammakameror och positronemissionstomografi 165 Innebörden av färg 170 Tekniska aspekter på ultraljud 173 Functional imaging 174 Typer av ventilatorer 184 Fysikaliska processer vid dialys 239 Defibrillatorns konstruktion 254 Kontrollkretsar för neutralelektroden 274 Typer av medicinska lasrar 288

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

9

FÖRORD

Jacobsons Teknik i praktisk sjukvård föreligger i en ny, omarbetad, fjärde upplaga. Den tredje upplagan, som utgavs 2003, har nu reviderats för att motsvara den tekniska utveckling som ligger bakom dagens diagnostik och behandlingsmetoder.

Boken har ambitionen att ge praktiska kunskaper som leder till kvalitets­säkring och är främst avsedd att användas i utbildning av läkare, sjuksköterskor och annan medicinsk personal, vilka använder sig av teknisk diagnostik- och terapiutrustning i sitt dagliga arbete, men kan även ha ett värde för andra yrkesgrupper. Vidare är boken även tänkt att tjäna som en referens för dem som vill förbättra sina kun­ skaper i medicinsk teknik; redaktörerna hoppas att denna, likt tidigare upplagor, också ska finna läsare bland medicintekniker.

Av hänsyn till läsarskarans skiftande bakgrunder i fysik och teknik har, liksom i tidigare utgåvor, enklare avsnitt avskilts i form av basfakta­ rutor och svårare avsnitt i form av teknikrutor. I bokens första kapitel behandlas olycksrisker och hur de kan undvikas. De flesta av dessa exempel kommer från Socialstyrelsens samling av olyckshändelser, men ett antal har hämtats från utländska källor. Bokens illustrationer har till stor del utförts av professor Bertil Jacobson, huvudförfattare till de första upplagorna. Illustrationerna har förnyats vid de olika revisionerna, där flertalet medicintekniker, läkare och sjuksköterskor bidragit med specialkunskaper. Då datorer och IT i dag är naturliga verktyg inom all sjukvård har kapitel 11 (tidigare kallat Datorer i sjukvården) helt skrivits om och heter nu Medicinsk IT. Detta arbete har gjorts av medicin­teknisk civilingenjör Kjell Andersson och medicinteknisk ingenjör Stig Wiinberg, med värdefullt bidrag från medicinteknisk civilingenjör Jessica Ylvén.

Bertil Jacobson (1923–2009), professor i medicinsk teknik vid Karolinska institutet, överlät rättigheterna till sin bok till Svensk Medicinteknisk Förening, en sektion inom Svenska Läkaresällskapet. Föreningens styrelse har utsett undertecknade, professor Maria Lindén, Mälardalens högskola och professor emeritus P. Åke Öberg, Linköpings universitet, att ansvara för revisionen inför denna utgivning. Ytterligare ett stort © S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

10

För o r d

antal experter, utöver de ovan nämnda, har medverkat vid denna revision. En lista på bidragande återfinns efter detta förord och vi riktar ett stort tack till alla dessa som gjort det möjligt att på detta sätt föra Bertil Jacobsons klassiska lärobok vidare. Samtidigt vill vi önska alla läsare god och givande läsning – resulterande i säkrare vård för såväl personal som patienter.

Linköping och Västerås 2018 P. Åke Öberg

Maria Lindén

Medverkande vid revisionen Katarina Andersson Kjell Andersson Anders Arstrand Niklas Blomberg Mattias Derneborg Git Eliasson Annika Eriksson Ulrica Fjärstedt Ulrika Fredin

Maziar Gharaei Jonas Jeschke Ingalill Karlsson Lia Rahman Khan Helena Limé Peter Nicolaides Tomi Norman Anders Norr Mats Ohlson

Sven Olof Nyman Joel Perlqvist Lennart Philipson Henrik Revenäs Andrew Walker Åke Wallenbert Stig Wiinberg Jessica Ylvén

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

SÄKER SJUKVÅRD

Läkaretikens främsta regel är: Primum non nocere (det viktigaste är att inte skada). Den stammar från antiken vars läkare var väl medvetna om att de vid undersökning och behandling inte skulle bidra till att försämra patientens tillstånd. Detta gäller än i dag: vi får under inga omständigheter orsaka patienten skada eller onödigt lidande.

I medeltal har i Sverige årligen inträffat ungefär fem olyckor med dödlig utgång, vilka har kunnat relateras till användning av medicinteknisk utrustning. Räknat per timme aktivitet är risken att omkomma på grund av en medicinteknisk olycka ungefär lika stor som att råka ut för en dödsolycka på arbetet, eller att förolyckas i hemmet. Risken är alltså totalt sett mycket liten. Men det hindrar inte att vi som ansvariga måste göra allt för att förhindra skador, särskilt med tanke på att antalet olyckor som har lett till annan skada än dödsfall är många gånger vanligare. Dessutom förefaller de flesta medicintekniska olyckor i efterhand att vara helt onödiga, eftersom de hade varit möjliga att förhindra.

Grovt räknat inträffar två tredjedelar av alla vårdolyckor inom teknik­intensiva specialiteter som kirurgi, anestesi och intensivvård, och en tredjedel inom andra områden. Att döma av anmälda olyckor och tillbud är två tredjedelar beroende av mänskliga faktorer. Men andelen är sannolikt högre, då troligen många fall inte rapporteras trots skyldig­ het därtill. När man i en engelsk studie utvärderade verksamheten med hjälp av anonym rapportering befanns 80 % av olyckorna bero på användarfel.

Många av de medicintekniska produkter som används inom sjukvården är tekniskt avancerade. Därför tvingas sjukvårdspersonal ofta att acceptera att lära sig tekniken enbart ur användarperspektiv och att använda produkterna utan att i grunden förstå hur de är konstruerade.

För att kunna använda tekniken med självförtroende och inte känna en osäkerhet som kan överföras som oro till patienten, måste var och en känna till omfattningen av sitt eget ansvar, och i vilka avseenden ansvaret vilar på andra. Socialstyrelsen har i föreskrifter och allmänna © S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

1

12

1 S ä ke r s juk vå r d

råd (se kapitel 12) klarlagt fördelningen av ansvar avseende medicin­ tekniska produkter. I kapitel 12 kommer de viktigaste juridiska aspekterna av ansvar att beskrivas; här beskrivs i stället hur vi praktiskt ska åstadkomma en god sjukvård.

Kvalitetsarbete Det magiska ordet för säker vård av varje patient är kvalitet (se kapitel 12).

Definitionsmässigt innebär detta att man tillämpar metoder och utrustning för att vidmakthålla en tillräckligt hög kvalitet i verksam­heten.

Detta vore en diffus och intetsägande målsättning om det inte fanns en mängd bestämmelser som anger hur vi ska åstadkomma detta. Den här boken är avsedd att hjälpa dig som är, eller kommer att bli, yrkesverksam inom vården, att åstadkomma vad bestämmelserna syftar till.

Det är viktigt att i förväg kunna förutse och undvika risker. Därför ingår riskhantering som en viktig del i kvalitetssäkringsarbetet. På samma sätt som man vid bilkörning och skymd sikt ska tänka på att exempelvis ett barn kan springa ut på vägen, ska man vid användning av alla medicintekniska produkter försöka förutse olycksrisker och hur dessa kan undvikas.

Problemen ska här beskrivas i alla aktuella steg: upphandling av lämpliga medicintekniska produkter, fabrikationsfel, ankomstkontroll, underhåll, utbildning, handhavande, behovet av att noga vaka över patienten, och slutligen, dels vad man ska göra, dels vad man inte får göra när en olycka inträffat.

Säkra produkter Ordet produkt låter abstrakt. I denna bok avser ”produkt” smått som stort med ett medicinskt ändamål: elektriska apparater, instrument, stora utrustningar och system, engångsprodukter och programvaror.

I lagstiftningen indelas medicintekniska produkter (MTP) i tre huvudgrupper (se kapitel 12). Indelningen i olika grupper är huvudsakligen av betydelse för tillverkare och myndigheter; för användaren är grupperna av mindre intresse. Flertalet produkter tillhör gruppen ”aktiva och icke aktiva medicintekniska produkter” (MD = medical devices). Dessa används allmänt i direkt ankknytning till patienten, till exempel passiva implantabla material som höftledsproteser och hjärtklaffar, infusionsapparater, defibrillatorer, diatermiapparater, samt den stora mängden så kallade lågriskprodukter som förekommer i vården.

Tillverkaren måste ange för vilken specifik användning produkten © S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

1 Säker sjuk vård

är avsedd. Om du använder produkten för ett annat ändamål tar du på dig ett tillverkaransvar som du kanske inte har stöd för.

All sjukvårdande personal har givetvis rätt att kräva att alla produkter som används på sjukhus och vårdcentraler är lämpliga. Det viktigaste härvidlag är att produkten ska uppfylla så kallade väsentliga krav för den angivna användningen (se kapitel 12). Detta innebär bland annat att tillverkaren ska uppge korrekta prestanduppgifter samt beskriva eventuella ogynnsamma effekter och risker. Om tillverkaren har använt sig av så kallade harmoniserade standarder (se kapitel 12) vid konstruktion och tillverkning av produkten anses de väsentliga kraven i tillämpliga delar av standarden vara uppfyllda.

EUROPEISK A LAGKRAV OCH MÄRKNING

Det är viktigt att veta att en produkt är säker för en viss användning, innan man tar den i bruk. Från 1993 finns en europeisk lagstiftning som kräver att alla nya medicintekniska produkter ska vara försedda med en CE-märkning (franska: Conformité Européen), se marginalen. Något kortfattat kan man säga att tillverkaren med CE-symbolen visar att produkten och tillverkaren uppfyller de väsentliga krav som gäller för det tillämpliga europeiska produktdirektivet. Tillverkaren garanterar vidare att produkten kommer att uppfylla kraven under hela produktens avsedda livstid, inte bara under garantitiden. CE-märket ska vara utformat på ett särskilt sätt (visas i marginalen). CE-märkning av medicintekniska produkter ska dessutom, i förekommande fall, åtföljas av identifieringsnumret för det anmälda organ som granskat tillverkaren och produktdokumentationen.

Tillverkaren måste även specificera hur produkten ska underhållas.

Om en produkt inte används eller underhålls på det sätt som anges i bruksanvisningen kan ansvaret överföras till användaren. Om man exempelvis kopplar ihop två CE-märkta produkter som inte är avsedda att användas tillsammans upphör CE-märkningens giltighet. Även här överförs ansvaret för att kombinationen är säker på den som gjort samman­kopplingen eller den som har beordrat den.

Några produktgrupper är undantagna från kravet på CE-märkning.

Specialanpassade produkter tillverkade för en enskild, namngiven patient, och nya medicintekniska produkter som är föremål för klinisk prövning får inte CE-märkas och inte heller användas för/till någon annan patient. Detsamma gäller för ”egentillverkade medicintekniska produkter”, det vill säga sådana som har tillverkats av vårdgivaren uteslutande för användning i den egna verksamheten. © S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

13

14

1 S ä ke r s juk vå r d

1998 06

2001 03

Förutom den allmänna CE-symbolen märks ofta produkter med olika speciella symboler. Således anges tillverkningsdatum för produkter med begränsad hållbarhet med en symboliserad fabriksbyggnad med tillverkningsdatum så som visas i marginalen. På motsvarande sätt anges ”Används före” med ett symboliserat timglas med datum under.

Ytterligare ett exempel är symbolen för engångsbruk, som utgörs av siffran 2 överstruken. Ett infusionsslangset som exempelvis är märkt med denna symbol får inte användas på nytt, vid ett annat tillfälle eller till annan patient, en information som också återfinns i produktens bruksanvisning. Om man ändå använder det igen påtar man sig ett ansvar, och inträffar en olycka kan inte tillverkaren lastas härför.

Många andra symboler förekommer utifrån produktens tilltänkta användningsområde och ska i regel förklaras i bruksanvisningen. De viktigaste av dessa kommer att beskrivas i de följande avsnitten.

SOCIALST YRELSENS FÖRESKRIFTER

Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter om användning av medicin­ tekniska produkter i hälso- och sjukvården (se kapitel 12). Vidare definierar Socialstyrelsen aktuella tillämpningsområden och all medicinteknisk terminologi: såväl teknisk som den inom organisation och ansvarsområden. Vårdgivarens och verksamhetschefens ansvar definieras, liksom sjukvårdspersonalens kompetens och ansvar. Egentillverkade medicintekniska produkter ska uppfylla samma krav som ställs på CE-märkta medicintekniska produkter. Hur negativa händelser ska utredas och rapporteras när ett tillbud har inträffat framgår också av Social­styrelsens föreskrifter, SOSFS 2008:1. Man kan säga att dessa föreskrifter sammanfattar huvuddragen i det medicintekniska säkerhetsarbetet och de bör vara väl kända av var och en som deltar i säkerhetsarbetet för teknik i sjukvården.

KRAV PÅ PRODUK TER

Det är vårdgivarens skyldighet att se till att endast lämpliga produkter anskaffas. Inom den offentliga vården utgörs vårdgivaren exempelvis av landstinget eller regionen och i enskild vård av ägaren till sjukvårdsinrättningen. I praktiken bör anskaffning ske efter samråd med alla som kommer att använda produkterna. Det är lämpligt att tillgänglig medicinteknisk kompetens alltid konsulteras, inte minst då dessa kan komma att ha huvudansvaret för service och underhåll.

Innan en produkt upphandlas ska behovet analyseras, möjliga © S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

1 Säker sjuk vård

lösningar studeras, och dessa ska beskrivas i en kravspecifikation.

Krav­specifikationen består av en förteckning av krav och önskvärda egenskaper och prestanda. Fundamentalt är att den avsedda användningen anges. Om denna inte anges entydigt kan det vid oenighet bli svårt att hävda att produkten inte uppfyller önskade behov. Utöver medicinska och tekniska krav ska även krav på tillgänglighet, ergonomi, användningsmiljö, de tilltänkta användarnas kompetens, underhållsvänlighet och säkerhet med mera anges. Kravspecifikationen är utomordentligt viktig för att ansvarsförhållandet mellan upphandlare och användare ska kunna klargöras vid en olycka och eventuell uppgörelse om skadestånd. Även om vårdgivaren är skyldig att tillhandahålla lämpliga produkter, befriar det inte verksamhetschefen från ansvaret att se till att endast lämpliga produkter används inom verksamhetsområdet. Det måste finnas en kommunikation, så att verksamhetschefen vet att nyanskaffade produkter uppfyller alla krav på lämplighet. Det är vanligt att kommunikationen går via sjuksköterskor, eller undersköterskor som ofta har direkt kontakt med någon medicinteknisk kompetens, till exempel på vårdgivarens medicintekniska avdelning. Sjuksköterskornas synpunkter är viktiga.

ANKOMSTKONTROLL

Nyanskaffade produkter ska kontrolleras innan de tas i bruk. Till att

börja med kontrollerar man att man faktiskt har mottagit rätt produkt, så att ingen förväxling eller felleverans har skett. Olika rutiner tillämpas sedan beroende på om det rör sig om enklare eller mer avancerade produkter. I vissa fall gör vårdpersonalen kontrollen direkt inför användning av enklare instrument eller engångsartiklar.

Mer avancerade produkter och installationer bör kontrolleras av kompetent teknisk personal enligt beslutade scheman och rutiner.

Ofta tillhandahåller tillverkaren en beskrivning av hur denna kontroll ska gå till. Det man då framförallt söker är fel som kan ha uppstått i tillverkningen, i samband med transporten eller vid installationen.

Vårdgivaren måste ha en policy och bestämma vilka produkter som vid leverans ska kontrolleras av personal med medicinteknisk kompetens.

Mer avancerade produkter och installationer bör kontrolleras av kompetent teknisk personal enligt beslutade scheman och rutiner. Ofta finns det en beskrivning från tillverkaren av hur detta ska gå till.

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

15

16

1 S ä ke r s juk vå r d

Möjliga konsekvenser vid bristande ankomstkontroll

Det händer att nyanskaffade produkter av misstag sänds direkt till avdelningar och laboratorier på sjukhusen som exempel 1.1 och 1.2 visar.

EXEMPEL 1.1

LÖS REGLAGERATT

Vid smärtor i nacke och armar förekommer det att man behandlar patien­ terna med sträck för att lätta på trycket av inklämda nerver i halsryggraden.

Härvid används en så kallad traktionsapparat (traktion = dragning). Den består av en sele, som fästs om hakan och skallen, en elektriskt driven sträck­ anordning och reglage för önskad dragkraft.

Vid ett tillfälle då en sådan traktionsapparat skulle användas ställdes drag­ kraften in på 2 kp, men den levererade 30 kp. Detta berodde på att manöver­ ratten med vilken dragkraften skulle ställas in satt löst på axeln. Ratten hade därigenom glidit på axeln, och fel dragkraft erhölls.

Enligt gällande standard ska rattar vara så konstruerade att de vid monte­ ring låses i ett givet läge på axeln. Traktionsapparaten, som hade levererats minst tre år tidigare direkt till vårdcentralen, hade inte kontrollerats vare sig vid leverans eller genom periodiskt underhåll.

Genom vårdpersonalens observans skedde dock ingen olycka. Men risken var överhängande, vilket illustreras av att en konstruktör av en sådan apparat omkom när han prövade sin egen konstruktion.

EXEMPEL 1.2

ELEKTRISK FELKOPPLING

Diatermi används för att bränna bort vävnader under operationer och för att stilla blödningar. När en undersköterska skulle koppla in en diatermiapparat inför en operation fick hon en kraftig elektrisk stöt, men överlevde.

Vid efterföljande utredning fann man att en elektrisk felkoppling gjorts i apparaten så att det yttre höljet hade blivit strömförande. Ingen ankomst­ kontroll hade utförts.

Elektriska felkopplingar förekommer, och det har hänt flera gånger att både personal och patienter har utsatts för uppenbar livsfara vid inkoppling av nya produkter. Detta behöver inte ske första gången produkten används, utan kan uppstå senare då stickproppen vänds på det farliga sättet av de två möjliga vid insättning i vägguttaget (se kapitel 2). Även om ankomstkontroller har gjorts, kan det finnas fel kvar, vilket vidare framgår av exempel 1.3.

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

1 Säker sjuk vård

AVSAKNAD AV PACKNING

Ett sex veckor veckor gammalt barn skulle opereras och blev cyanotiskt vid narkos med anestesiapparat. Gasblandaren var inställd för 60 % lustgas och 40 % oxygen. Då inställningen snabbt ändrades till 100 % oxygen, fick barnet åter bra färg. Man misstänkte, trots normala andningsljud, att orsaken till cyanosen var icke fria luftvägar. Lustgasinställningen ändrades åter till 60 % med följd att barnet blev cyanotiskt igen. Lustgasen kopplades ur och opera­ tionen genomfördes utan lustgas med annat narkosmedel.

Vid kontroll av apparaten uppmättes 100 % oxygen när reglageratten inställdes på detta värde. Vid inställning på 50 % oxygen och 50 % lustgas uppmättes ingen levererad oxygen. Apparaten togs ur drift. Vid isärtagning visade det sig att en O-ring, ett slags gummipackning, saknades på flödes­ mätaren för oxygen så att gas läckte ut ur apparaten i stället för att tillföras till patienten.

Trots att gasblandaren hade passerat den medicintekniska avdelningen vid leverans, upptäcktes inte felet innan apparaten togs i bruk. Efter olycks­ tillbudet utvecklade leverantören en provningsmetodik, som skulle påvisa brister vid ankomstkontrollen.

Exemplet belyser att man ska vara särskilt uppmärksam när nya produkter används första gången. Tips ges i kapitel 2 om hur man undviker elektriska olycksfall. En god regel vid användning av narkosapparater är att alltid snabbt koppla bort en apparat om man misstänker ett fel.

Vänta inte för länge.

TIPS 1.1 Tänk på att vårdgivaren måste ha rutiner för hur alla nya produkter ska ankomstkontrolleras, i fallet med elektriska eller avancerade produkter av personal med medicinteknisk kompetens. Även om ankomstkontroll har utförts bör man vara speciellt vaksam vid användning under den första tiden.

GAMLA OCH EGENTILLVERK ADE PRODUK TER

Felkonstruerade eller felbyggda produkter utgör olycksfallsrisker främst i två fall: dels gamla produkter, som anskaffats innan ankomstkontroller infördes, dels produkter som har byggts om eller ändrats för ett speciellt ändamål, så kallade egentillverkade produkter.

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

17

EXEMPEL 1.3

18

1 S ä ke r s juk vå r d

Gamla produkter

Det förkommer möjligen fortfarande icke CE-märkta produkter hos vårdgivare. De är i så fall säkert mer än 25–30 år gamla. Det kan hända att någon vill använda sådana produkter, till exempel när man inte hittar någon ny produkt som uppfyller önskemålen. Då bör man vara speciellt på sin vakt.

En äldre produkt, som tidigare har ansetts lämplig, kan nu anses vara olämplig på grund av ny kunskap om risker eller genom annorlunda användningsmiljö än tidigare. Ett exempel är om den genom avgivande av elektriska störningar (elektromagnetisk kompatibilitet, se kapitel 2) förhindrar att en annan nyanskaffad produkt fungerar på avsett sätt. Även för CE-märkta produkter måste man beakta att dessa blir äldre och inte längre uppfyller dagens krav. Tillverkaren ansvarar för att i bruksanvisningen beskriva produktens säkra livslängd och vad som gör att produkten inte längre ska användas.

Egentillverkade produkter

Egentillverkade produkter är benämningen på sådana ”hembyggen” som har konstruerats efter gällande regelverk och bara används så som regelverket beskriver: inom den egna verksamheten. Alla andra hembyggen definieras av myndigheterna som olagliga produkter.

För egentillverkade produkter gäller speciella regler (se kapitel 12).

Exempel på egentillverkade produkter: • Udda produkter tillverkade i enstaka exemplar.

• CE-märkta produkter med förändrad konstruktion. Till denna

kategori räknas tillverkarlevererade datorprogram som har modifierats av mottagaren.

• Flera CE-märkta produkter som har sammankopplats på ett sätt som tillverkaren inte har godkänt.

• CE-märkta produkter som används för ändamål som inte omfattas av dem som tillverkaren har angett.

Egentillverkning, rätt utförd, innebär ofta en önskvärd och värdefull utveckling, och den tillkommer tack vare idérika personer som med egna initiativ vill förbättra vården. Dock kan, som exempel 1.4 visar, entusiasmen ibland vara större än omdömet.

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

1 Säker sjuk vård

BILLIG MEN LIVSFARLIG TRANSFORMATOR

19

EXEMPEL 1.4

En tekniker utan utbildning i medicinsk teknik ville minska kostnaderna för torrbatterier, vilka användes för en äldre typ av rektoskop. Han konstruerade då en batteri-eliminator med en så kallad sparkopplad transformator, vilken kan göra en ansluten apparats yttre delar nätspänningsförande om stick­ proppen vänds på ett av de två möjliga sätten när den sticks in i vägguttaget (se kapitel 2).

Vid det första tillfället då batteri-eliminatorn skulle användas vid rekto­ skopering, fattade den assisterande sjuksköterskan rektoskopet med ena handen, och tog med den andra runt skaftet på en väggfast lampa. Skaftet var av metall och elektriskt jordat på rätt sätt. Hon fastnade i kramper med bägge händerna genom att 220 volt kom i kontakt med kroppen via armarna. Sjuksköterskan fick brännskador på händer och armar och en stor hjärtinfarkt, men tillfrisknade efter en längre tids sjukskrivning.

Man tycker att sparkopplade transformatorer inte borde komma till användning inom sjukvården, men det händer. Nya fall har dykt upp på grund av teknisk okunnighet.

Förtroendet för den egna tekniska förmågan verkar ibland vara obegränsad, illustrerat av exempel 1.5.

TRAKEALTUB EXPLODERAR I LARYNX

Vid narkos vill man tillföra narkosgaser till lungorna via en trakealtub som förs ner i larynx. För att inte gas ska läcka ut är tuben försedd med en uppblåsbar blåsa, en kuff, vilken ska täta mot insidan av larynx. Det är givetvis mycket viktigt att kuffen inte utsätts för alltför högt tryck, då det skulle kunna orsaka vävnadsskador.

I samband med laserkirurgi i området nära trakealtuben hade en kommersiell trakealtub av plast byggts om och försetts med ett metallrör för att undvika att plasten smälte eller tog eld. Men det fanns ett läckage mellan metallröret och den plastslang som normalt förbinder kuffen med den lilla injektionsspruta som vanligen används för uppblåsning av kuffen. Därför avsåg man att kompensera luftläckaget genom att kontinuerligt tillföra luft.

Man hade konstruerat en ”tryckregulator” och anslutit denna till vägg­ uttaget för medicinsk andningsluft, vilket brukar ha ett tryck på cirka 4 bar (dvs. ca 4 kg/cm2). Som reglering av trycket hade man bland annat satt in en trevägskran i avsikt att ställa denna med lagom öppning för att dela luft­ strömmen och släppa ut överflödig luft. Vidare hade man infört en tryck­ manometer för att mäta trycket. Dessutom följde diverse onödiga kompo­ nenter med ”på köpet” i konstruktionen.

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

EXEMPEL 1.5

20

1 S ä ke r s juk vå r d

Vid användningen öppnade man kranen till andningsluften, men tryck­ manometern gjorde inget utslag. Däremot ”exploderade” kuffen, och ”vissa skador noterades i patientens svalg.”

En förklaring till att inget utslag erhölls på tryckmanometern kan vara att anslutningsslangen varit ”knickad” så att luft inte kunde passera.

En trevägskran är en alltför grov metod för att reglera ett tryck. Konstruk­ tionen hade dessutom den stora bristen att inte vara försedd med en säker­ hetsventil, som kunde förhindra ett övertryck.

Egentillverkade produkter måste konstrueras och tillverkas av personer med teknisk kompetens. Egentillverkningen måste vidare inkludera en process för riskhantering. Innan produkter tas i bruk måste de grans­ kas på ett objektivt och kunnigt sätt av någon annan än tillverkaren.

Granskningen ska inte bara omfatta konstruktionen som sådan utan även personalutbildning, schema för igångsättning och hur underhållet avses ske. Följande krav gäller för egentillverkade medicintekniska produkter enligt (SOSFS 2008:1): • De ska uppfylla krav enligt bilaga 1 i Läkemedelsverkets föreskrift

för medicintekniska produkter, LVFS 2003:11. De ska dock inte CE-märkas. Bruksanvisningarna ska vara avfattade på svenska.

• Verksamhetschefen ska upprätta en försäkran om överensstäm-

melse där man intygar att produkten uppfyller de väsentliga kraven. Produkten ska märkas med ett identifikationsnummer som

ska kunna spåras till verksamhetschefen och i förekommande fall även till enskild användare. Om den inte kan märkas ska spårbarheten säkerställas på något annat sätt.

• Verksamhetschefen ska se till att erforderlig etisk prövning görs

före användningen.

• Innan de används för första gången på patient ska användningen

skriftligen godkännas av verksamhetschefen. Vidare ska patienten

informeras om och ges möjlighet att samtycka till användningen.

• Vårdgivaren ska se till att all dokumentation om produkten som

behövs för konstruktion, tillverkning, utvärdering och användning samt uppföljning finns tillgänglig för Inspektionen för vård och omsorg (IVO) från och med att den tas i bruk och därefter under minst två år efter det att den har tagits ur bruk.

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

1 Säker sjuk vård

21

Dessa krav styr upp utvecklingen av nya produkter – en insats för att uppnå säkerhet och kvalitet i vården. Hembyggen behöver inte vara särskilt komplicerade för att utgöra en risk (exempel 1.6).

FÖRVÄXLING AV SLANGAR

En patient var intagen för intensivvård på grund av en ruptur av matstrupen med penetration ut i lungsäcken. Man hade lagt ner en magsond med lätt sug för att hålla magsäcken tom. Patienten låg på en antidekubitusmadrass, det vill säga en madrass vars närliggande sektioner omväxlande fylls och töms med luft för att undvika att trycksår uppstår.

Vid midnatt såg en vårdare att sugslangen till magsonden hade lossnat, och kopplade av misstag sugslangen till den slang som pumpade in luft i madrassen. Nytillträdd personal märkte efter en stund att patienten hade uppblåst buk, fann snabbt felet och kunde koppla slangarna rätt. Patienten repade sig omedelbart.

Ursprungligen var kopplingarna för magsond och madrass inte förväx­ lingsbara, men kopplingen för madrassen hade gått sönder och någon hade ersatt den med en enkel plastkoppling av den typ som används för samman­ fogning av plaströr.

Orsaken till olyckstillbudet var att någon initiativrik person hade försökt laga en slangförbindelse, utan att låta någon kompetent medicintekniker kontrollera arbetet.

TIPS 1.2 Glöm inte att medicinteknisk kompetens ska engageras för att ge synpunkter på säkerhet och tillförlitlighet innan produkter anskaffas. Egentillverkade produkter får inte användas innan de har godkänts skriftligen av verksamhetschefen.

Andra hembyggen ska inte förekomma.

UNDERHÅLL

Inte sällan beror olyckor på slitage och brist på underhåll. Det är således viktigt att man ser till att förebyggande underhåll utförs med jämna mellanrum, av personal med medicinteknisk kompetens. Även om det formella ansvaret således ligger på denne, så befriar det inte verksamhetschefen från skyldigheten att kontrollera att enbart sådana produkter används som verkligen har setts över. Ett bra system för detta är att den medicintekniska avdelningen förser alla berörda medicintekniska produkter med en skylt, som visar att och när produkten har kontrollerats (berörs närmare i kapitel 12).

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

EXEMPEL 1.6

22

1 S ä ke r s juk vå r d

En stor del av de olyckor som beror på bristande underhåll leder till skador genom att medicintekniska produkter ramlar ner på patienten eller att denne faller i golvet. Sådana olyckor är speciellt vanliga vid röntgenundersökningar. Exempel 1.7 visar att underhåll kan behöva ske ofta.

EXEMPEL 1.7

KEDJA BRISTER FEM GÅNGER

Röntgenapparater blir alltmer komplicerade, inte minst för att man vill bespara personalen arbete vid ändringar av patientens läge. Sådana under­ sökningar sker numera ofta med bord som är motormanövrerade. En sådan konstruktion gör det möjligt att först genomlysa patienten i liggande ställning och sedan resa bordet så att undersökningen kan ske stående.

Sam­tidigt höjs bordet så att patienten hissas upp i höjd med röntgenröret.

Vid ett sådant tillfälle brast den kedja med vilken bordet höjdes. Patienten föll en halv meter mot golvet. Kedjan hade tidigare brustit sammanlagt fyra gånger på grund av att bordet hade kärvat, orsakat av undermålig konstruktion.

Bristande underhåll av medicintekniska produkter kan vara ödesdigert i de fall patientens liv beror på en riktig funktion (exempel 1.8).

EXEMPEL 1.8

OLADDAD VENTILATOR

Vid operationer i buken vill man uppnå avslappning av alla muskler för att underlätta ingreppet. Man ger muskelavslappande medel som förlamar kroppens alla skelettmuskler. Då patienten inte kan andas själv kopplar man denne till en ventilator.

Efter cirka 15 minuters användning av en nylevererad ventilator stannade denna. Ventilatorn var inte nätansluten utan försörjdes med ström från en inbyggd ackumulator.

Man misstänkte att ventilatorn stannat på grund av att det fanns partiklar av smuts i den tryckluft som måste utnyttjas för driften. Men senare framkom att ackumulatorn aldrig laddats före den första användningen. Ventilatorn hade passerat ankomstkontroll utan anmärkning, då den på fabriken gjorda laddningen räckte. Personalen läste inte bruksanvisningen, där det stod att ventilatorn skulle laddas i totalt tio timmar före användning.

Att en medicinteknisk produkt varit på underhåll ska inte medföra att vaksamheten minskas – snarare tvärtom (exempel 1.9).

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

1 Säker sjuk vård

FÖDANDE KVINNA FÖRLAMAS ÖVERGÅENDE

För att åstadkomma smärtlindring vid förlossning ges ibland epiduralanestesi med infusionspump, det vill säga bedövningsmedel insprutas i ryggkanalen runt de nerver som bland annat går till livmodern. Denna bedövning måste utföras av läkare och denne ställer själv in hastigheten på infusionspumpen eller ber en anestesisjuksköterska eller barnmorska att göra detta.

I ett fall hade infusionspumpen varit på den medicintekniska avdelningen för regelbunden översyn och pumpen återlämnades inställd på 99,9 ml i timmen. Efter det att epiduralkatetern lagts in startade läkaren pumpen i tron att allt måste vara rätt då den just kommit tillbaka från översyn.

Kvinnan blev snabbt anesteserad upp till övre delen av bröstkorgen och således bedövad i nedre delen av kroppen. Hon kunde därför inte röra benen och medverka vid förlossningen.

Vid kontroll upptäckte man att kvinnan fått 20 gånger för snabb infusion av bedövningsmedlet genom att infusionshastigheten aldrig ställts in. Man var van vid att pumparna var inställda på en ”normalhastighet”, och trodde att så var fallet även denna gång.

Kvinnan fick inga bestående men av det inträffade.

TIPS 1.3 Alla medicintekniska produkter som inte är avsedda för engångsbruk ska i princip kontrolleras och/eller underhållas regelbundet. Hur detta ska gå till beskrivs i tillverkarens bruksanvisning. Var beredd på att ett produktfel, trots reparation och underhåll, kan uppstå igen. Var extra vaksam då produkter används första gången efter översyn.

Säkert handhavande Åtminstone två tredjedelar av alla rapporterade olyckor och tillbud inom sjukvården beror på mänskliga faktorer. Även om den enskilda läkaren eller sjuksköterskan är personligen vållande är orsaken många gånger ytterst otillräcklig administrativ ledning.

UTBILDNING OCH RUTINER

Vikten av utbildning av yrkesverksamma och att dessa upprätthåller goda rutiner kan inte överdrivas. Den som ansvarar för den medicinska vården, det vill säga verksamhetschefen, är skyldig att se till att personalen är kompetent att använda alla produkter. (Ansvar och delegering berörs även i kapitel 12, se även SOSFS 2008:1.)

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

23

EXEMPEL 1.9

24

1 S ä ke r s juk vå r d

Trots att flertalet av de sjuksköterskor som ansvarar för vården inte har något formellt ansvar för de medicintekniska produkterna kan de ofta genom informell kontakt med sjukhusets medicintekniska kompetens minska riskerna för olycksfall. På vissa sjukhus har tjänster för ”teknikansvariga sjuksköterskor” inrättats, och i sådana fall har dessa givetvis ett medicintekniskt ansvar.

I detta avsnitt åskådliggörs några inte helt ovanliga användningsfel samt presenteras goda vanor och rutiner i hantering av vårdens apparater.

VÄRMESK ADOR

Olika typer av medicintekniska produkter som avger värme utgör risker.

Speciella medicinska aspekter på värmeskador beskrivs i kapitel 3. Ur teknisk synpunkt bör man vara observant vid användning av kuvöser, värmedynor och värmelampor (exempel 1.10).

EXEMPEL 1.10

LÖS VÄRMELAMPA

För att hindra att ett nyfött barn avkyldes placerades en värmelampa på golvstativ invid barnet, då kuvös inte fanns tillgänglig. Värmelampan gled ner mot barnet och kom därvid närmare än det angivna säkerhetsavståndet på 80 cm. Genom den långvariga överhettningen fick barnet så svåra värme­ skador att det dog.

Bidragande orsak var att värmelampans infästning till stativet var otillför­ litlig. Fel handhavande måste dock anses vara den viktigaste orsaken då man lätt kunde ha kontrollerat att värmelampan var ordentligt fastsatt vid stativet.

MEK ANISK A SK ADOR

Årligen skadas åtskilliga patienter genom att produktdelar faller ner på dem, eller att patienter trillar av undersökningsbord eller ur sängar och rullstolar (exempel 1.11 och 1.12).

EXEMPEL 1.11

PATIENT HISSAS FÖR HÖGT OCH FALLER NER

En patient skulle lyftas från rullstol till säng med hjälp av en lyft. När patienten delvis kom över sängen fann man att han hade hissats upp för högt. Under­ sköterskan släppte då patientens ben och lät honom hänga fritt enbart i lyftselen, och patienten kom i gungning. Plötsligt lossnade en av de fyra stropparna med vilka lyftselen var fäst i lyften varvid patienten föll i golvet.

Patienten fick en revbensfraktur, lungkontusion och dog efter en vecka.

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

1 Säker sjuk vård

25

Anledningen till olyckan var att man hade hängt två extra byglar på lyften, tvärt emot tillverkarens instruktioner vid utbildningen. Orsaken var alltså ett handhavandefel.

Många olyckor och tillbud sker på röntgenavdelningar: LÖST FILMMAGASIN

EXEMPEL 1.12

Vid röntgenundersökning av magsäcken lossnade filmmagasinet på en så kallad prickbildsapparat. Magasinet föll ner på golvet och snuddade vid patientens huvud. Om det tunga magasinet hade träffat huvudet kunde patienten ha skadats allvarligt.

Olyckstillbudet berodde på att en röntgenassistent inte hade satt fast filmmagasinet riktigt på kamerahuset. Assistenten hade inte tryckt till maga­ sinet ordentligt, vilket fick till följd att säkerhetsspärren aldrig låstes. Vid rätt montering hörs ett klickande ljud när spärren fäster. Olyckstillbudet berodde alltså på ett fel i handhavandet.

FELAK TIG GASDOSERING

Vid administrering av gaser är riskerna beroende av tillämpade rutiner, och att personalen väl inser riskerna med fel dosering. Två händelser i exemplen nedan ger anledning till eftertanke (exempel 1.13 och 1.14): OPERERAD UTAN NARKOS

Vid operation av en 17-årig patient med appendicit, var avsikten att söva denna med en kombination av intravenösa sedativ, lustgas och muskel­ avslappande medel. Efter intubationen steg pulsen omedelbart från 95 till 155.

Då man ansåg att orsaken var alltför ytlig narkos, gavs efter en kvart ytterligare intravenösa sedativa. Då pulsen trots detta inte gick ner gavs först i slutet av operationen halotan, det vill säga ett flyktigt narkosmedel i inand­ ningsluften. Först när operationen var nästan slutförd, upptäckte narkossjuk­ sköterskan att hon av misstag inte hade gett patienten någon lustgas under den tidigare delen av narkosen.

Efter operationen visade det sig att patienten hade upplevt smärta under större delen av operationen alltsedan hudsnittet lades. Hon hade försökt röra sig, men inte kunnat på grund av det muskelavslappande medlet.

Orsaken befanns vara att narkossjuksköterskan hade förväxlat reglagen på rotametrarna för lustgas och oxygen. Hon var van vid narkosapparater på ett annat sjukhus där rattarna för gasflödena hade en vanlig placering med

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

EXEMPEL 1.13

26

1 S ä ke r s juk vå r d

oxygenratten längst till vänster, och lustgasratten längst till höger. Sjukhuset hade dock gjort en speciell beställning av apparater med annan placering av rattarna.

Narkossjuksköterskan hade handlat vanemässigt utan att tänka på att hon använde en ovanlig typ av narkosapparat.

EXEMPEL 1.14

FEL AVLÄST INSTRUMENT

Underburna måste ofta ges tillskott av oxygen i kuvösen. Men man får inte ge 100 % oxygen då syrets giftighet kan skada barnet och bland annat orsaka blindhet.

Ett flertal nyfödda barn har i Sverige oavsiktligt erhållit ren oxygen när avsikten varit att ge luft, det vill säga 21 % oxygen. Detta beror på att en olämpligt konstruerad kuvös har en svåravläst blandningsmätare när visaren står i maximalt utslag vid 100 % oxygen. Trots den olämpliga konstruktionen ligger ansvaret för felen på den vårdande personalen.

LÄS BRUKSANVISNINGEN

Alla CE-märkta medicintekniska produkter som används i sjukvården ska ha bruksanvisningar på svenska, och dessa ska vara tillgängliga för den sjukvårdande personalen. När det är speciellt viktigt att bruks­ anvisningen läses är produkten märkt med symbolen i marginalen.

Bruksanvisningar ska dock alltid läsas, annars kan följderna bli katastrofala (exempel 1.15).

EXEMPEL 1.15

BRÄNNHETT ÖGONINSTRUMENT

Trycket i ögonen bör ligga inom vissa normala gränser. För högt tryck ansågs förr orsaka glaukom (grön starr), som ofta leder till blindhet om sjukdomen inte behandlas. Även om betydelsen av ett förhöjt tryck är ofullständigt känd kontrolleras detta på äldre personer med en tonometer (se kapitel 5). En liten platta hålls mot hornhinnan, och man registrerar hur mycket denna trycks in vid en viss given belastning. Ju mindre hornhinnan buktar in, desto högre är trycket.

För att hindra smittspridning ska tonometerplattan steriliseras mellan varje användning på olika patienter. Vid en äldre typ av apparat sker detta genom att plattan upphettas till 250 °C, och under uppvärmningen tänds en röd lampa med text som anger att sterilisering pågår. När steriliseringen är klar tänds en grön lampa med texten ready. Plattan är dock fortfarande het när detta sker och den måste svalna innan den används igen.

En läkare van vid en annan typ av tonometer placerade den ännu heta tonometerplattan mot ögat på en patient så att hornhinnan brännskadades.

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

1 Säker sjuk vård

Olyckan hade givetvis inte skett om läkaren före behandlingen hade läst bruksanvisningen.

TIPS 1.4 Tänk på att metoder som innebär användning av medicintekniska produkter kräver utbildning. Ingen medicinteknisk produkt får användas utan att du har läst bruksanvisningen.

LARM OCH SIGNALER

Larm ska tjäna till att påkalla uppmärksamhet vid faror. Med det ökande antalet medicntekniska produkter och på grund av svårigheten att ställa in larmgränser riktigt, har larmfunktionen blivit inte bara en hjälp utan även ett direkt störande moment. När många larm utlöses samtidigt är de svåra att prioritera, och de ökar stressen i arbetet. Till sist tröttnar man och stänger rutinmässigt av larm som ofta utlösts utan viktig anledning. Det kan också ibland vara svårt att skilja larmsignaler från andra ljud inom sjukhus och ambulanser.

Därför har man fastställt en standard som innebär att medicintekniska produkter bör ge larm med en signal som markant skiljer sig från andra ljud. Olika toner blandas till ett karakteristiskt ackord, som ska vara lätt att känna igen. För att underlätta tolkningen ges larmen av­v ikande ljudkaraktärer beroende på larmets angelägenhetsgrad: • högprioriterade larm har stigande pulsfrekvens

• medelprioriterade larm har konstant pulsfrekvens • lågprioriterade larm har avtagande pulsfrekvens.

Signalernas olika ljudkaraktär uppfattas intuitivt så att man förstår angelägenheten av larmet. Signallampor ska även ha vissa enhetliga innebörder: • röd • gul • grön • annan färg

fara eller fel som kräver omedelbart ingripande uppmärksamhet eller försiktighet produkten fungerar på avsett sätt och kan användas annan betydelse än fara.

© S T U D E N T L I T T E R AT U R , M T F O C H F Ö R FAT TA R N A

27

Maria Lindén, professor, Mälardalens högskola.

P. Åke Öberg, professor emeritus, Linköpings tekniska högskola.

Jacobsons

TEKNIK I PRAKTISK SJUKVÅRD I denna lärobok beskrivs de vanligaste tekniska hjälpmedlen inom sjukvården. Såväl enkla som mer avancerade metoder för undersökning och behandling av patienter förklaras på ett pedagogiskt sätt.

Ett viktigt syfte är att rikta uppmärksamhet mot de risker som finns vid användning av tekniska metoder. Att behovet är stort framgår av det skrämmande faktum att flertalet olyckor beror på mycket enkla fel vid användningen. Praktiska tips ges fortlöpande på hur fel ska undvikas.

Teknik i praktisk sjukvård ges nu ut i en fjärde, omarbetad upplaga. Digitaliseringen inom sjukvården har ökat, såväl i patientnära verksamhet som i mer administrativa uppgifter, och kapitlet om medicinsk IT är därför nyskrivet.

Boken är främst avsedd att användas i utbildning av läkare, sjuksköterskor och annan medicinsk personal, som använder sig av teknisk diagnostik- och terapiutrustning i sitt dagliga arbete, men kan även ha ett värde för andra yrkesgrupper.

Fjärde upplagan

Art.nr 3592

studentlitteratur.se